Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid - Nyhetsarkiv, 1982

Här har vi samlat viktiga nyhetsnotiser som förekommit i denna webbplats nyhetsavdelning, som kanske förlorat sitt nyhetsvärde men definitivt inte sitt informationsvärde. För den som vill lära sig mer om svensk familjepolitik, kanske för ett eget inlägg i debatten eller enbart för personlig förkovran, gör därför klokt i att inte bara kolla Senaste nytt, Vårt flygblad, Vårt manifest och Debattforum utan också leta här.

Om du hittar nå't här som du vill tipsa en kompis om: klicka på Kopiera länk för att kopiera länken till notisen till din maskins urklippsminne. Därefter kan du Klistra in den där du vill ha den, t ex i ett utgående mejl till en vän - eller i en bloggkommentar du gör ute på Nätet.

Om du i stället vill skriva ut notisen, markera den då först, varefter du i utskriftsdialogen väljer Skriv ut markering eller motsvarande. Annars får du ut hela innehållet i denna fil och det kan bli fler papperssidor än du tänkt dig ;-)

Stäng

Webmastern

Regeringen vill inte godta majoritsbeslutet av miljöpartiet och de borgerliga i riksdagen om att en folkminoritet skall kunna tvinga fram kommunala folkomröstningar. Demokratiminister Mona Sahlin och kommunminister Lars-Erik Lövdén lägger nu fram ett kompromissförslag på DN Debatt.

"Det kommunala folkomröstningstvång som riksdagsmajoriteten nu vill införa riskerar att leda till att förtroendet för demokratin urholkas. Vårt motförslag är att kommunerna måste samråda i en fråga som minst 10 procent av invånarna vill ta upp. Men för att undvika att extrema särintressen får fritt spelrum bör det också krävas att folkinitiativet har stöd av minst en tredjedel av fullmäktige. Samtidigt ges kommunen friheten att välja samrådsförfarande, till exempel utfrågning, elektronisk omröstning, en utställning eller, om det är mest lämpligt, en folkomröstning", skriver de bland annat.

Läs deras inlägg här. Läs också TT:s rapportering om förslaget här och professorn i statskunskap, Mikael Gilljams, kommentar på debattplats om saken - också på DN Debatt - här.

Föreningen är kluven inför frågan. Å ena sidan har vi - påtagligen - drabbats av våra valda lokala politikers benägenhet att sopa obekväma frågor under mattan, å den andra inser vi att den tendensen kommer att finnas kvar, även om den procentuella gränsen för tvingande hänsynstagande höjs.

Dessutom tvingas vi konstatera att många frågor som lokala eldsjälar vill väcka medborgarnas intresse och engagemang för lokalt, i praktiken "ägs" av överordnad politisk instans, t ex riksdagen. Därför kan lokala politikers ointresse vara en högst rationellt - och därmed försvarbar - reaktion.

Dessutom är det viktigt att slå fast att riksdagens uppdrag endast handlar om hur lokala rådgivande folkomröstningar ska hanteras. Det vill säga, ingen föreslår att lokala folkomröstningar ska bli beslutande. Därmed torde de flesta av Sahlins och Lövdéns motargument falla.

Livet snurrar på i ett ekorrhjul och mitt i snurren står barnen. Det är en tröst att höra andra föräldrar klaga över att tiden inte går ihop. Samtidigt innebär våra ursäkter, när vi stressar mellan jobb och barn, att situationen normaliseras. Det blir legitimt att låta ungarna vara tio timmar på dagis och servera fryspizza framför tv:n - alla andra gör ju det, skriver tvåbarnsmamman Anna Broman Norrby i dagens nummer av Göteborgs-Posten.

Höganäs vill bli försökskommun med rätt att själv fördela statsbidrag till barnomsorgen och att införa ett slags kommunalt vårdnadsbidrag. Det beslutade kommunfullmäktige igår kväll med röstsiffrorna 26–13.

Se där, ännu en kommun som hakar på. Nu är vi uppe i fyrtiotvå kommuner i vilka något slag av initiativ tagits för att ge småbarnsföräldrar mer valfrihet i barnomsorgen. Undrar om barn och familjeminister Berit Andnor fortfarande hävdar att hon inte upplever något tryck i frågan? (som hon sade sig uppfatta läget i radiointervju efter omröstningen i Örkelljunga 03-09-14. Den intervjun kan du lyssna till här.)

"I dag har vi för få vuxna runt barnen inom alla omsorger i offentlig sektor. Vårt samhälle lider av ett sönderfall på alla nivåer..." Så skriver Majvor Eriksson, legitimerad psykoterapeut, i dagens nummer av Helsingborgs Dagblad i en debattartikel som utmynnar i en vädjan till såväl politiker och vanligt folk att se problemen så att en ändring till det bättre kan komma till stånd.

"Kristdemokraterna i Emmaboda hade onekligen ett utmärkt förslag: ge föräldrar rätt att fritt välja barnomsorg. Stöd dem, inte den kommunala organisationen, genom vårdnadsbidrag i stället för ensidiga subventioner till kommunala daghem. Men förslaget röstades ned av vänstern.

Vilken chans Emmaboda missade. Som en efterkommentar löd: "Socialdemokraterna vågade inte sticka upp. Tänk att bli känd som den kommun som tar barnfamiljers välfärd och valfrihet på allvar!"

Socialdemokraterna påstår att de erbjuder föräldrarna dagis från barnets ett års ålder för att det är vad föräldrarna vill ha. Men detta stämmer inte. Alla undersökningar visar att de flesta föräldrar inte alls vill ha det så men att det ekonomiska tvånget gör att de inte kan tacka nej, skriver Monica Bodling, Norrköping på debattplats i dagens nummer av Östgöta-Correspondenten.

"Det är obehagligt att inse att det inte alls handlar om att skapa trygghet utan om att tvinga fram lydnad. Först blir vi av med så stora delar av våra inkomster att vi mister vår ekonomiska frihet. Sedan får vi igen en del av pengarna om vi lovar att leva som våra högst uppsatta politiker och ett gäng högljudda feminister bestämt."

Så skriver Expressens Marie Söderqvist i denna, i undertecknads ögon, utomförträffliga krönika, som du kan läsa här.

- Det är skräcken för vad folk ska ta sig till om de får bestämma själva som driver regeringens familjepolitik, säger Hugo Barklund från Upplands Väsby i detta bra inlägg i P1:s Klarspråk i morse. Han slutar med uppmaningen till oss väljare att, inför nästa val ta en rejäl funderare på om det är det föreliggande slaget av förmyndarskap vi egentligen vill ha.

Så liten andel kvinnor som 13 procent vill dela mer lika på föräldraledigheten. Bland männen däremot vill 18 procent ha mer tid för barn och familj. Det visar en ny undersökning från Riksförsäkringsverket.

- Det verkar som om kvinnorna egentligen inte vill dela med sig av föräldraförsäkringen. Det är förtryck av männen när de förvägras mer tid med sina barn. Kvinnorna måste inse att det inte går att både lägga beslag på 80-85 procent av föräldraledigheten och samtidigt hoppas på en jämställd arbetsmarknad. Det skrivet RFV:s generaldirektör Anna Hedborg på DN Debatt.

Det måste betyda att 87 procent av kvinnorna och 82 procent av männen är nöjda med den rådande "ojämlikheten". Det är väl en ovanligt tydlig opinionsyttring som statsmakterna borde ta intryck av. Undertecknad vill gärna tro att folkets budskap till regeringen är någonting i stil med: "Visst vill vi ha största möjliga jämställdhet mellan könen men inte till priset av en lagstiftning som ska bestämma arbetsfördelningen mellan män och kvinnor i hemmen." Att en sådan idé över huvud taget kan lanseras utan allvarliga prestige- och positionsförluster säger något skrämmande om det svenska samhället.

Höör kommun i Skåne vill slopa maxtaxan. Flera andra kommuner utreder också hur maxtaxan ska kunna ersättas med en ny taxa med högre avgifter för föräldrarna.

Det var den tankeväckande rubriken på den konferens om barnens situation i vårt moderna svenska samhälle som Haro arrangerade på Stadsbiblioteket i Göteborg, lördagen den 29 november.

Gunilla Kjellgren, psykolog, föreläste om hur vår biologiska hjärna inte hänger med i vårt allt högre tempo och hur denna oförmåga yttrar sig framförallt hos barn.

Stefan de Vylder, nationalekonom, menar att det är samhällsekonomisk idioti att spara på barn och att den ohälsa vi i dag kan observera hos föräldrar och barn är en konsekvens av nittiotalets nedskärningar.

Peter Währborg, chef för stressforskningsinstitutet vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, redogjorde för hur den psykosociala ohälsan har fördubblats sedan nittiotalet och hävdade att separationer, relationsstörningar, särbehandling, tidspress, mobbning och våld är viktiga bakomliggande faktorer.

De flesta riksdagspartier var representerade under konferensen men bara ett massmedialt organ: lilla, nya, veckotidningen Världen Idag. Det faktum att massmedia i övrigt, som en man, valde att bojkotta konferensen är uppseendeväckande.

Läs Haros pressmeddelande om konferensen här och Världen Idags intervju med Peter Währborg här.

Är den svenska socialdemokratin på väg mot mer marknadsekonomi - och därmed mot att göra sig själv överflödig - eller mot mer planekonomi? Det frågar sig Sture Åström, Helsingborg i denna debattartikel i Kristianstadsbladet med anledning av uttalanden från ideologiskt socialdemokratiskt håll i samband med ett seminarium i Skattebetalarnas Förenings regi i slutet av september under rubriken "Slutet för den offentliga sektorns utveckling?"

Författaren ställer sig frågan med anledning av att de stora brister som nu börjar uppenbara sig inom de offentligt producerade tjänsterna - där barnomsorgen bara är en - skapar ett nytt politiskt läge som författaren menar kommer att tvinga fram ovan nämnda polarisering.

Författaren väcker en intressant fråga och föreställer sig att svaret måste bli av "antingen-eller-karaktär", det vill säga antingen mer marknadsekonomi eller mer planekonomi. Tyvärr tror undertecknad att författaren både underskattar socialdemokratin och överskattar oppositionen på denna punkt. Lösningen kan mycket väl bli både och, d v s både mer privatisering där sådana lösningar bedöms kunna genomföras utan större prestigeförluster och mer planekonomi på övriga områden.

Och tyvärr befarar undertecknad att just barnomsorgen kan vara ett av de områden där det kan bli mer planekonomi och tvång innan pendeln börjar svänga åt andra hållet.

Det går att spara pengar inom barnomsorgen utan neddragningar. På ett sätt som samtliga politiska partier skulle kunna argumentera för, skriver Boel Vallgårda på debattplats i dagens nummer av Uppsala Nya Tidning.

Hennes idé är att försöket i Svartbäckens kommundel - att föräldrar som tar hand om eget barn samt ett "externt" barn, får 4 800 kr i månaden i ersättning från kommunen - förlängs. Det har nämligen stoppats på grund av fackliga protester grundade på iakttagelsen att de dagmammor som ställt upp på lösningen tenderar att jobba för mycket och få för lite ledigt.

Hennes slutkläm är intressant: "Samtliga politiska partier borde kunna argumentera för en sådan lösning eftersom "Moderaterna skulle få se skattebetalarnas pengar användas effektivare, Folkpartiet få se mer valfrihet, Kristdemokraterna få se föräldrar vara hemma längre med sina barn, Socialdemokraterna en hållbarare välfärd, Centerpartiet människors egna lösningar, Miljöpartiet nätverken växa, och Vänsterpartiet solidariteten mellan familjer stärkas."

Visst skulle lösningen vara ett steg framåt men ändå långt ifrån slutmålet, eftersom föräldern, först när vederbörande tar emot ett "främmande" barn, skulle få utdelning från det allmänna. Den tröskeleffekten skulle även i fortsättningen försätta folket i händerna på sina politiska ledare på ett oacceptabelt (?) sätt och göra de ekonomiska konsekvenserna av politiskt korrekt och icke korrekt beteende minst lika tydliga som idag.

Slutklämmen i artikeln, om våra partiers utmärkande drag, är intressant. Har artikelförfattaren på detta extremt kortfattade sätt lyckats fånga upp vad de olika partierna i grunden står för?

"Delvis", skulle undertecknad säga men överlåter åt läsaren att göra sin egen bedömning.

"Är Folkpartiet, på familjepolitikens område, ett liberalt eller socialistiskt parti? Det är kärnfrågan som vi väljare och småbarnsföräldrar insisterar på att få svar på - i god tid före nästa val."

Så skriver föreningens Bo Pettersson med anledning av underliga budskap föreningen mottagit på sistone från centralt placerade folkpartister samt från f d folkpartistiske riksdagsledamoten Ola Ström, numera politisk redaktör för den stora lokaltidningen Nerikes Allehanda.

"Den verkliga kvinnofällan är att ha ett krävande heltidsjobb och ständigt dåligt samvete för sina små på dagis." Det och mer intressant säger Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi vid Göteborgs Universitet, i denna intervju med Världen Idags Jonas Adolfsson.

Hon hävdar också att kvinnors hjärnor har bättre neurologisk kontakt mellan hjärnans logiska och emotionella centra, vilket torde förklara kvinnors generellt sett starkare vårdande instinkter och en mängd andra intressanta skillnader i attityder och beteenden mellan kvinnor och män.

En treårig flicka blev nerknuffad och sparkad flera gånger i ansiktet av två ännu yngre pojkar på ett daghem i Luleå. Flickans far är upprörd och tänker göra en polisanmälan.

- Det blir så här när stora barngrupper ska övervakas av för få vuxna. Det är omöjligt för dem att se allt och hinna med överallt, säger han till Norrbottens-Kuriren.

Endast en norrlänning kan vara så förstående. Vi i föreningen känner oss övertygade om att denna förståelse kommer polisen och våra rättsvårdande myndigheter att utnyttja till max.

Utgången hade ju blivit helt annorlunda om barnet hade ådragit sig liknande skador hemma. Då hade de sociala myndigheterna gått in och med stor sannolikhet kommit fram till att barnet måste placeras i fosterhem, vilket är en förskönande omskrivning för ett skiljande av barn och biologiska föräldrar för all framtid.

Även i smålandskommunen Markaryd vill man låta föräldrar bli dagbarnvårdare åt sina egna barn.

- Det är trots allt föräldrarna som bäst känner sina barn, säger kommunstyrelsens. ordförande Bengt Germundsson (kd).

Det är den borgerliga majoriteten som nu motionerar i fullmäktige om ett system med så kallad enskild förskola. Frågan har blivit akut då familjedaghemmen i en del av kommunen håller på att försvinna helt på grund av fackliga krav på att dagmammorna måste vara lediga en dag i veckan. Det har i praktiken lett till att föräldrarna tvingas ta sina barn från dagmammorna i en sådan utsträckning att de i stället blir arbetslösa.

Logiken i att inte tillåta något rimligt mellanläge mellan att jobba för mycket och inte få jobba alls överlåter vi åt läsaren av dessa rader att reda ut.

Många små barn utsätts dagligen för kraftigt buller och misstankar finns att allt fler riktigt unga drabbas av tinnitus. Genom hälsoskyddsprojektet Barn i Bullerbyn gör nu kommunerna i Skåne och Länsstyrelsen en satsning på att undersöka och komma till rätta med bullerproblemen i förskolorna.

Undertecknad får ofta anledning att konstatera att om barn utsattes för samma skaderisker av sina föräldrar som på förskolan skulle familjen leva farligt i termer av risk för att de sociala myndigheterna engagerar sig. Ett sådant engagemang leder ofta till mycket allvarliga konsekvenser.

Toleransen gentemot personalen på dagis är däremot påfallande mycket större.

"Aldrig tidigare har så många föräldrar uttryckt att de vill få välja mellan skolor och skolhuvudmän. Valfriheten värderas lika högt av alla föräldrar oavsett om de har barn i friskolor eller kommunala skolor." Det säger Tomas Johansson, ordförande i Friskolornas Riksförbund med anledning av en Temo-undersökning om saken som hans riksförbund låtit göra.

Läs Världen Idags reportage om undersökningen här, som presenterades i samband med förbundets höstkonferens tisdagen den 4/11.

Lite intressant är det att viss valfrihet uppnåtts inom den "riktiga" skolan men ännu ej på barnomsorgens område. Undrar hur länge till vi måste vänta innan föräldrar får lov att göra det mest naturliga av allt: ta hand om sina egna barn?

Trots en bättre konjunktur, sparpaket och skattehöjningar kommer kommuner och landsting att redovisa underskott 2004. Det visar Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets ekonomiska rapporter som presenteras i dag. Enligt förbundens beräkningar för 2005-2007 räcker inte resurserna för att möta medborgarnas förväntningar och de åtaganden som staten lagt på sektorn.

Denna prognos är oerhört illavarslande. Den bekräftar vad många ekonomiskt initierade länge vetat, nämligen att Sverige ekonomiskt är på väg utför. Vi måste få till ett annat ekonomisk-politiskt klimat i vårt land, i vilket de samhällsekonomiska konsekvenserna av politiska projekt redovisas på ett ärligare sätt än nu, så att väljarna får en rimlig chans att bedöma om vinsterna är värda kostnaderna. Som det nu är bibringas medborgarna i stort sett undantagslöst att reformerna är gratis eller att någon annan kommer att betala.

Ansvaret för att få detta bättre klimat till stånd faller tungt på oppositionen. Kommer den att anta utmaningen?

I torsdags debatterade kommunfullmäktige i Ludvika en motion från en av ledamöterna om att att införa ett system med kommunal ersättning till föräldrar som vårdar sina egna barn hemma. Efter en lång debatt där argumenten mot förslaget i huvudsak var (i) kommunen har inte råd, (ii) det blir för lite pengar att leva på för den hemmavarande föräldern och barnet samt (iii) lösningen skulle bli en kvinnofälla, avslogs dock förslaget av den av sossar och vänsterpartister dominerade församlingen.

Läs den intressanta motionen här och Dalademokratens reportage om händelsen här.

Se där, ytterligare en kommun där initiativ för större valfrihet i barnomsorgen tagits.

Argumentationen mot förslaget har enligt undertecknad ett tydligt drag av mental kortslutning över sig. Kommunen säger sig inte ha råd eftersom den i så fall måste börja med att avlöna de föräldrar som i dag tar hand om ca 25 procent av småbarnen hemma - gratis. Man kan alltså med fog påstå att kommunen cyniskt utnyttjar dessa 25 procent av föräldrarna för att mer fullödigt kunna gynna de resterande 75 procenten, ett gynnande som majoriteten uppenbarligen inte är beredd att ge upp utan motstånd.

Som svar på en sådan invändning ligger det nära till hands att påpeka att det bara är för kommunen att dimensionera bidragsbeloppen så att kommunens kostnader inte stiger utan kanske t o m sjunker. Men då kommer invändningarna att det skulle bli för lite pengar för den hemmavarande föräldern och barnet att leva på, samt bli en kvinnofälla. Uppenbarligen utan tanke på den stora grupp av föräldrar som accepterar noll kronor i bidrag redan nu och att att det dagis- och förvärvsarbetstvång vi har idag också kan ses som en fälla (eftersom tvång och fällor definitivt har något gemensamt).

I Solna norr om Stockholm tillämpas ett tvåfamiljssystem för barnomsorg, som innebär att två familjer som går samman och delar på barnomsorgen får ersättning från kommunen. Ett krav är att de två föräldrar som ansvarar för vården ska studera eller arbeta på minst halvtid. I övrigt bestämmer familjerna själva hur man vill dela upp barnpassningen.

Visst är det glädjande att det finns alternativ till den storskaliga, kommunala, barnomsorgen, men glädjen grumlas en hel del vid insikten om de villkor som uppställs för att Solnas tvåfamiljsföräldrar ska få utdelning. Föreningsstyrelsen betraktar därför solnasystemet som ett gott steg på vägen men ändå långt från det uppsatta målet.

- Om tio procent av dem som i dag har sina barn på en kommunal förskola kunde välja ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle kön till förskolorna upphöra direkt, skriver Bo Anderssen, vice ordförande (fp) i Tuve-Säve stadsdelsnämnd i Göteborg på debattplats i dagens nummer av Göteborgs-Posten. Och han avslutar med följande salva, riktad till regeringen med särskild adressering till barn- och familjeminister Berit Andnor: "Jag tycker det är en ren ynkedom att flummiga ideologiska principer skall hindra en flexibel familjepolitik som dessutom kan förbättra många kommuners dåliga ekonomi."

Lite underligt är det att få höra något sådant från en folkpartist. Partiet har enligt föreningsstyrelsen inte i mannaminne gjort sig känd för att kämpa för att föräldrarna ska få möjlighet att ta hand om sina barn själva. Förmodligen får debattören svårt att få med sig sina partikamrater i anvisad riktning.

Emil, sjutton månader, låg och sov när ett eller flera barn började bita honom. Dörren till sovsalen var stängd så ingen vuxen hörde hans skrik. Emil blödde från betten men personalen reagerade inte när han senare kläddes på.

Vid det här laget har vi på denna webbplats många rapporter om allvarliga olyckshändelser, skador och försvinnanden som drabbat barn på våra storskaliga barnomhändertagandeinrättningar. Och om vi är realistiska är det inte så mycket att förvåna sig över; ju fler barn och färre vuxna, desto mer illa far våra barn.

Föreningsstyrelsen kan inte låta bli att jämföra den brist på juridiskt och ekonomiskt ansvar som dagispersonalen åtnjuter med det mycket tydliga ansvar som de biologiska föräldrarna axlar. I klartext: om Emil hade ådragit sig liknande skador i hemmet är sannolikheten stor att han i förlängningen hade placerats i fosterhem, vilket i nio fall av tio är en förskönande omskrivning för ett skiljande av barn och biologiska föräldrar för all framtid. Allt medan dagispersonal i juridisk mening knappast kan göra fel.

I går talade föreningens Karin Rissveds inför Faluns kommunfullmäktige för sitt förslag om kommunal ersättning till de föräldrar som själva tar hand om sina små barn hemma. Karin hoppades att hon skulle kunna förmå fullmäktige att acceptera förslaget i princip, redan under pågående möte, men tvingades erkänna nederlag i det avseendet. Fullmäktige bestämde sig nämligen för att invänta den ärendeberedning som är på gång av kommunstyrelsen med hjälp av skolstyrelsen och ekonomikontoret, en utredning som förhoppningsvis ska ge svar på vilka förutsättningar som finns för att få dispens från regeringen och på vilka de ekonomiska konsekvenserna för kommunen skulle bli.

Frågan har tydligen förmåga att engagera; debatten om Karins fråga tog två timmar! Det måste ha blivit en sen kväll för ledamöterna.!

Vi måste försöka få Faluns kommunpolitiker att börja med att ställa sig frågan om de inte kan hitta en teknisk lösning på problemet som inte kräver godkännande från regeringen. Som vi, vid det här laget sagt ett antal gånger, finns det, som vi ser det, två huvudspår:

1) Antingen individuell prövning med stöd av Socialtjänstlagen. Den vägen är klart framkomlig men tyvärr också administrativt tungrodd eftersom varje familj och varje barn då måste behandlas som de socialfall de för det mesta är.

2) Eller en maximalt generell lösning så att ingen ska kunna säga att gruppen hemmavarande småbarnsföräldrar gynnas på övriga kommunmedlemmars bekostnad. Ett sätt att uppnå detta skulle kunna vara att (i) se till att alla förskolebarn (och därmed deras föräldrar) omfattas av systemet, (ii) välja så låga ersättningsnivåer att det blir uppenbart att den grupp som lämnar in sina barn till dagis fortfarande kommer att vara den mest gynnade, samt (iii) visa att kommunen, med den föreslagna lösningen, skulle spara pengar. Det senare skulle ju utgöra ett tydligt bevis på att förbättringen för hemmaföräldrar inte skulle uppnås på övriga gruppers bekostnad.

Alla kommunpolitiker borde strejka en vecka för att markera sitt missnöje med hur den beslutsnivån urholkats på makt och inflytande så att inget mer än ett skådespel med självbedragande aktörer finns kvar. Ungefär så skriver Ilan Sadé, ordförande i Centerpartiets Högskoleförbund på debattplats i dagens nummer av Smålandsposten.

Om vi inte kan få våra kommunpolitiker med oss i vår sakfråga på grund av bristande engagemang kanske vi kan få det i protest mot en sak som förenar oss: statens oblyga sätt att diktera för såväl kommunpolitiker som föräldrar hur de ska agera för att få full utdelning från statens subventioner.

Under den senaste valrörelsen lovade sossarna sex tusen fler medarbetare till förskolorna. Ännu så länge har inte mycket hänt på det området, men nu har regeringen upptäckt att tiden börjar rinna ut; det blir ju snart val igen. Därför har biträdande utbildningsminister Lena Hallengren tagit initiativ till att kommunerna inrättar vidareutbildning av barnskötare till förskollärare för pengar som staten ska bistå med (två miljarder fördelade över åren 2005 och 2006).

Av Hallengrens uttalande framgår att regeringen - precis som så många oroliga dagmammor och föräldrar så länge befarat - vill stänga familjedaghemmen.

…det kommer psykiatrikern och biträdande chefsöverläkaren vid Höglandssjukhuset i Eksjö, Ulf Brettstam, fram till i en debattartikel i dagens nummer av Smålands-Tidningen. Den kan du läsa här.

Han stödjer sig på en forskningsrapport från Storbritannien från 1996 som visar att ju längre arbetstid småbarnsmammor har desto sämre blir barnens anpassningsförmåga, arbetsdisciplin, betyg och impulskontroll.

Den 21/4 -97 uppmärksammades rapporten av TV2:s Dokument Utifrån, vars politiskt korrekta expertpanel bestående av jämställdhetsminister Ulrika Messing och psykologiprofessor Philip Hwang avfärdade rapporten som icke trovärdig. Montessoripedagogen Lena Alfredius gjorde dock tappra försök att, utifrån egna erfarenheter och med sina ord, bekräfta den, men hade svårt att hävda sig.

Tänk så lite uppmärksamhet denna rapport fick då 1997! Den gick t ex undertecknad helt förbi, och ändå är jag mer intresserad av ämnet än de flesta! Och tänk att Brettstam inte kan få sitt viktiga budskap framfört i större sammanhang än Smålands-Tidningens! Vad beror denna ovilja mot ämnet i mediala kretsar på?

"Regeringen fäster inget avseende vid resultatet från folkomröstningen i Örkelljunga eftersom den, som regeringen ser det, gjordes i en fråga som varken medborgarna eller kommunen har beslutsrätt i." Det är innebörden i det svar statsrådet Lars-Erik Lövdén gav på riksdagskvinnan Maria Larsson (kd):s interpellation i riksdagen i går.

Innebörden är oerhörd och värd ett massivt bondetåg mot Stockholm: att det sätt på vilket våra små barn ska tas om hand inte skulle vara en fråga som föräldrarna har med att göra.

Vi föräldrar vet att det gått långt åt fel håll, men att på detta sätt bli påmind om hur långt det gått svider.

"I skånska Örkelljunga röstade invånarna härom helgen inte bara om euron utan också om huruvida större valfrihet ska införas i barnomsorgen eller ej. Förkämparna vill att småbarnsföräldrar ska kunna vara hemma med sina barn lite längre än föräldraförsäkringen medger, om de så skulle vilja. Sextiotvå procent av de röstande svarade 'ja', tjugofem procent 'nej', alltså en kraftig opinionsyttring till förmån för mer valfrihet. Det kan jämföras med euroomröstningen där sextio procent av svenskarna röstade 'nej' och fyrtiotvå procent 'ja'."

"I båda fallen gick resultaten regeringen emot, men i det ena fallet (euron) hade regeringen redan i förväg deklarerat att omröstningsresultatet skulle respekteras, i det andra (barnomsorgen) att det för regeringen obekväma resultat som folk visste skulle komma, absolut inte skulle respekteras."

Så börjar en avslöjande artikel som föreningens Bo Pettersson skrivit och fått publicerad i ett antal av Sveriges mindre tidningar, bl a i Pingstkyrkans Nya Dagen, där du kan läsa artikeln här.

"Om medborgarna i Örkelljunga får bestämma blir kommunen landets första med kommunalt vårdnadsbidrag. Chansen att det verkligen blir så är dock inte särskilt stor. Visserligen röstade drygt 61 procent för det förslaget i den lokala folkomröstning som hölls i samband med euroomröstningen. Men familjeminister Berit Andnor gjorde redan före den 14:e september klart att regeringen kommer att säga 'nej'."

Så börjar en intressant ledare i dagens nummer av Borås Tidning som du kan läsa här.

Med nitton borgerliga röster mot elva vänsterröster bestämde sig i går Gagnefs kommunfullmäktige för att ansöka hos regeringen om att få införa ett ekonomiskt alternativ för de småbarnsföräldrar som själva vill sköta sin barnomsorg.

Intressant var att samtliga borgerliga ledamöter i församlingen stödde förslaget, trots att Centern och Folkpartiet i förra valet, nationellt och centralt, gick ut med en annan lösning som låg den socialdemokratiska nära.

Barn som går på dagis eller hos dagmamma löper större risk att bli elaka. Eller uttryckt på ett annat sätt: ju mer de små barnen är ifrån sina föräldrar desto elakare blir de. Det har en amerikansk forskargrupp på University of Arkansas kommit fram till.

Hur många fler tecken behöver vi svenskar på att den väg vi slagit in på på familjepolitikens område är fel? Hur länge till ska det behöva dröja innan regeringen eller den politiska oppositionen vaknar?

Alingsås har redan bestämt sig för att förbättra valfriheten i barnomsorgen för kommunens småbarnsföräldrar. Nu pågår en utredning om hur lösningen ska utformas, där åtminstone kd:s representant i barn- och ungdomsnämnden strävar efter att undvika kravet på att också "främmande" barn måste omhändertas för att en småbarnsförälder ska kunna kvalificera sig för kommunal ersättning.

Föreningsstyrelsen hälsar arbetet som pågår i Alingsås med tillfredsställelse men kan ändå inte acceptera det förslag som diskuteras som en slutgiltig lösning. Visserligen är ambitionen att ge ersättning för hemomsorg för alla småbarn, väsentligt mer sympatisk än de lösningar som Sävsjö och Mark bestämt sig för, men ändå inte tillräckligt bra. Enligt föreningsstyrelsen är den enda, slutgiltigt acceptabla lösningen att skattesystemet omformas så att det tar hänsyn till försörjningsbörda, barnomsorgskostnader och skattebetalningsförmåga så att folk inte av politiskt konstruerade skäl pressas ned i fattigdom bara för att de vill göra det mest naturliga av allt: ta hand om sina barn.

I västgötska Marks kommun ska man enligt planerna från årsskiftet införa två olika möjligheter för småbarnsföräldrar som vill vara hemma med barnen. Dels vill man erbjuda föräldrar att bli dagbarnvårdare åt sina egna barn under förutsättning att man tar emot minst lika många andra barn utifrån. Och dels vill man göra det möjligt att starta kooperativ där till exempel tre deltidsarbetande föräldrar går samman och delar på ansvaret for barnomsorgen.

Föreningsstyrelsen hälsar Marks kommuns initiativ med tillfredsställelse men kan ändå inte acceptera det som en slutgiltig lösning. Detta eftersom föräldrar och småbarn fortfarande kommer att vara styrda av lagar och bestämmelser som otillbörligen inskränker friheten och skapar nya orättvisor. Till exempel skulle ju en hemmaförälder med fyra egna småbarn inte få ett öre från kommunen medan en annan förälder med två egna och två främmande barn skulle få betalt för alla.

Småländska Sävsjö kommun har infört ett system med ersättning till småbarnsföräldrar som själva tar hand om sina små hemma - under förutsättning att de dessutom dessutom tar hand om minst två "främmande" barn. Alla parter förefaller vara nöjda hittills, till och med kommunalrådet Gustavsson, som tror att kommunen kommer att vinna ekonomiskt på systemet.

Föreningsstyrelsen hälsar Sävsjös initiativ med tillfredsställelse men kan ändå inte acceptera det som en slutgiltig lösning. Detta eftersom föräldrar och småbarn fortfarande kommer att vara styrda av lagar och bestämmelser som otillbörligen inskränker friheten och skapar nya orättvisor. Till exempel får ju en hemmavarande småbarnsförälder med tre egna och ett främmande ingen ersättning för något medan en annan förälder med två egna barn och två främmande får betalt för alla.

Med röstsiffrorna 17-1 beslutade sig Orsas kommunfullmäktige i går för att ansöka hos regeringen om att få bli försökskommun med rätt att införa vårdnadsbidrag. En begäran om ändring i lagstiftningen ska skickas till regeringen . Där föreslår kommunen att den själv ska få fördela sina egna medel för barnomsorg att också omfatta dem som tar hand om sina barn hemma.

Se där, ännu ett initiativ i rätt riktning från våra förtroendevalda. "Det tar sig," som mordbrännar'n sade.

Sex oppositionella politiska partier i Borlänge vill att kommunen gör ett försök med vårdnadsbidrag. Men den s-märkta kommunledningen stretar emot.

- Av vilken anledning skulle samhället avlöna någon att vara hemma, när vi har en bra barnomsorg, frågar sig Mariann Nordlöf (s), ordförande för barn- och skolnämnden.

Vi i föreningen har ett bra svar på Nordlöfs fråga: För att kompensera för att skattesystemet tar pengarna från småbarnsfamiljerna så till den grad att de inte har råd att ta hand om sina barn. Visst vore det bättre om roten till det onda (skattesystemets okänslighet för betalningsförmåga, försörjningsbörda och utgifter för inkomsternas förvärvande) åtgärdades, men den frågan torde, av någon anledning, vara ännu svårare att få politisk uppslutning kring än de kommunala lösningar som nu diskuteras.

Kristdemokraternas motion om att länet bör ansöka om att få bli försökslän för en friare användning av barnomsorgssubventionerna röstades i går ned av Östsams regionfullmäktige med 40 röster mot åtta, dock först efter en hätsk debatt.

Det är ändå positivt att frågan väcktes. På så sätt bidrar initiativet ändå till den förändring som förr eller senare måste komma.

"Vi vill ha rättvisa och lika villkor för barnomsorg i hela landet och vill inte att resurserna till föräldraförsäkringen och barnomsorgen urholkas. Därför kommer vi att säga 'nej' till Örkelljunga."

Ungefär så uttryckte sig biträdande socialminister Berit Andnor i intervjun i P1 Morgon i morse kl 07.20. Detta med anledning av den folkomröstning i barnomsorgsfrågan som genomfördes i samband med euroomröstningen förra helgen.

Det är i sanning fantastiskt att man i ett så kort - men många gånger repeterat - uttalande kan begå så många sakfel som ministern gjorde. Det befintliga systemet må visserligen påtvinga lika villkor på alla barn och föräldrar, men rättvist är det sannerligen inte. Dessutom skulle inte alternativa lösningar som möjliggjorde hemomsorg öka den ekonomiska belastningen på kommunerna utan i stället minska den.

Vi i föreningen och andra likasinnade har plötsligt fått en viktig uppgift i att, på alla tänkbara sätt, avslöja felen i Andnors resonemang och därmed, med hjälp av korrekta fakta i botten, vända opinionen.

Ödeshög vill också ha kommunalt familjestöd och tänker anmäla sitt intresse till regeringen för en sådan lösning. Det framgår av en nyhetsartikel i dagens nummer av Östgöta-Correspondenten, som du kan läsa här.

Se där, ytterligare en kommun som hakar på! Det börjar bli hett om regeringens öron.

Sveriges kommuner har fått kraftigt ökade kostnader för förskolan sedan maxtaxan infördes. Kommunförbundet hävdar att kostnaderna har ökat med 1,7 miljarder per år utöver de statliga kompensationspengarna. Och Skolverkets nya siffror visar att antalet barn i förskolan ökade med fyra procent från år 2001 till år 2002. Det skriver Dagens Nyheter på nyhetsplats i dagens nummer. Läs artikeln här.

Som vanligt får vi anledning att förundra oss över att kommunernas och statens företrädare i bland betraktar barnomsorgen som tärande, ibland påstår att den är lönsam. Det börjar bli dags att ansvariga politiker reder ut begreppen för oss vanliga dumskallar.

Euroomröstningen ska tydligen respekteras. Det har vi regeringens ord på, trots att den gick regeringen emot. Men omröstningen i Örkelljunga samma dag om att skapa en möjlighet för småbarnsföräldrar att själva ta hand om sina barn ska inte respekteras, trots ett ännu tydligare opinionsutslag. Den bristen på konsekvens spinner Smålandsposten på i denna utomförträffliga ledare, som du kan läsa här.

Under 2002 kostade förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning 154 miljarder. Det är 5,5 miljarder eller nära fyra procent mer än 2001. Procentuellt har kostnaderna för förskolan ökat mest, med åtta procent.

Avgiftsfinansieringen i barnomsorgen har minskat på grund av maxtaxan, men inkomstbortfallet för kommunerna täcks av statsbidrag. Trots det ökar de kommunala kostnaderna för barnomsorg.

Ovanstående - och mer därtill - framgår av ett pressmeddelande från Skolverket som du kan läsa här.

Det blev ett rungande "ja" i Örkelljunga kommun i nordvästra Skåne i söndagens folkomröstning om mer valfrihet i barnomsorgen! Sjuttio procent av de röstande sade "ja", trettio procent "nej" (rensat från 12 procent blanka röster).

Det var, oss veterligen, den tredje kommunen i landet under senare tid som röstat om samma fråga under exakt samma formulering: "Anser du att kommunen, efter godkännande av regeringen såsom försökskommun, ska införa ett ekonomiskt alternativ för de föräldrar som själva vill sköta sin barnomsorg?"

De två föregångarna var småländska Uppvidinge och värmländska Karlstad, som röstade i samband med de allmänna valen i fjol. I Uppvidinge blev resultatet 56 procent "ja" och 44 procent "nej", i Karlstad hela 75 procent "ja" och 25 procent "nej" (dock med lågt omröstningsdeltagande). Båda kommunerna skrev därefter till regeringen som svarade med ett blankt och omotiverat "nej", trots den tydliga folkliga viljeyttringen. Det beskedet accepterade de två kommunerna utan vare sig frågor eller protester. Den foglighet med vilken de mottog beslutet kan säkert förklaras av att båda kommunerna är politiskt dominerade av det parti som innehar regeringsmakten.

Vi kan bara hoppas att Örkelljungas folkföreträdare kommer att förvalta det nu uppkomna läget på ett för de hemmavarande småbarnsföräldrarna mer framgångsrikt sätt och inse att det inte är självklart att man måste be regeringen om lov för att få införa en mera rättvis barnomsorg. Vad som krävs är att engagerade politiker och jurister sätter sig ned för att hitta en väg genom den labyrint av juridiskt krångel som riksdagen och domstolarna skapat på området. Då skulle Örkelljunga kunna strunta i vad regeringen tycker.

Det ska bli intressant att se om så pass engagerade politiker och jurister över huvud taget existerar.

I det förslag till ny skollag, som nu är ute på remiss fram till och med 15 september föreslås att barn ska kallas "elever" från ett års ålder, att kommunerna inte längre ska vara skyldiga att tillhandahålla familjedaghem men väl kommunala förskolor och t o m verka för att barnen lämnas in där. Och naturligtvis lyser varje antydan om att föräldrar ska kunna vara hemma med sina barn när de är små helt med sin frånvaro.

Allt detta och lite till har föreningen kritiserat i sitt yttrande över förslaget, som du kan läsa här.

Ingen i föreningsstyrelsen är särskilt konspiratoriskt lagd, men när vi fått innebörden i förslaget föredragen för oss och kopplade ihop det med de mål för familjepolitiken som S-kvinnorna formulerade 1978 i programskriften "Familjen I Framtiden" gick det kalla kårar utmed ryggraden på oss.

Det måste ha varit något i still med detta förslag som George Orwell tänkte på när han i slutet av fyrtiotalet skrev boken "1984".

Nu ska vi samordna våra aktiviteter för att uppnå en mer människovänlig familjepolitik! Så kan man sammanfatta den strategikonferens som föreningen anordnade på Rävnäs lägergård strax utanför Surahammar i Västmanland under veckoslutet 6 - 7 september, inte bara för föreningsmedlemmar utan också för andra som kämpar mot samma mål. Följaktligen var folk, inte bara från vår förening, utan också från Haro, Hemmaföräldrar och andra grupper närvarande.

Vädrets makter var på oss arrangörers sida. Solen sken, barnen lekte och vi vuxna genomförde en hel del av programmet i det fria.

Vi summerade läget, diskuterade lämpliga framtida aktiviteter - och kom fram till att den viktigaste frågan just nu är att få svenska folket och oppositionspolitikerna att reagera på det förslag till ny skollag som nu är ute på remiss. Det kommer, om det accepteras av riksdagen i oförändrad form, att göra andra alternativ än dubbelarbete för föräldrarna och heltidsförvaring av barnen på dagis än mer oåtkomliga än de redan är. Den insikten fick deltagarna att enas om ett pressmeddelande som du kan läsa här.

Om du läsare själv vill protestera mot förslaget kan du göra det, helst innan den 15 september genom att skicka ett mejl till biträdande utbildningsminister Lena Hallengren på registrator@education.ministry.se.

Här kan du också läsa lokala Vestmanlands Läns Tidnings (VLT:s) notis om mötet och se oss närvarande på bild.

Kristdemokraterna i Boden vill folkomrösta om ekonomiskt stöd till föräldrar som själva tar hand om sina små barn. Det framgår av en motion som två kristdemokrater, bland annat partiets gruppledare i kommunhuset, skrivit under på.

Vi får hoppas att Bodens kommunfullmäktige säger "ja" samt att kommunen inte faller i samma fälla som Uppvidinge och Karlstad gjorde, nämligen att be regeringen om lov att få införa något som regeringen kunde tolka som individuella kommunala vårdnadsbidrag för att därefter enkelt och snabbt kunna avfärda framställningarna med tanke på tidigare rättsprejudikat.

En ny ansats krävs, där den, enligt föreningen, mest lovande är en lösning som inte kräver regeringens godkännande. Vi får hoppas att motionärerna har, eller kan få tillgång till, den juridiska expertis som krävs för att lyckas med den utmaningen.

Även de privata dagbarnvårdarna protesterar mot förslaget till ny skollag, som lämnar familjedaghemmen utanför skolväsendet..

Föreningsstyrelsens kommentar: För att inte tala om den utsträckning till vilken det skulle lämna föräldrarna utanför. Vi uppmanar därför varje förälder som läser dessa rader att engagera sig och ta ställning innan nästa stor steg mot statens övertagande av våra barn kommer att tas.

- Utse en haverikommission för barnomsorgen i Göteborgs kommun. Det kräver kommunalrådet Helene Odenjung (fp), som tappat förtroendet för kommunalrådet Frank Anderssons (s) sätt att hantera barnomsorgsfrågorna i kommunen.

Som den folkpartist Odenjung är kan hon tänka sig många olika lösningar på problemet, från deltidsförskolor och språkförskolor till familjedaghem och trefamiljssystem men inte att föräldrarna själva tar hand om sina egna barn.

I en intervju i P1 Morgon i morse sade statsministern bland annat (i) att han räknade med ett växande intresse i Europa för bra barnomsorg, men att länderna bestämmer detta själva och (ii) att om lissabonprocessen för bättre europeisk ekonomi ska kunna fullföljas krävs barnomsorg så att kvinnor kan förena familj och förvärvsarbete.

Det är uppenbart att han tycker sig ha upptäckt en ny svensk exportprodukt: vår svenska, kommunalt finansierade, barnomsorg.

Eftersom vår svenska, med skattemedel starkt subventionerade, barnomsorg starkt bidragit till att vi på trettio år fallit från fjärde plats på OECD:s välståndslista till femtonde, vore Perssons lösning det sista Europa behöver.

Visst är goda barnomsorgstjänster välkomna, men i så fall ska de antingen erbjudas via marknaden till ett pris som gör det möjligt för tjänsteleverantören att upprätthålla acceptabel kvalitet, eller av kommunerna till självkostnadspris, i båda fallen kombinerat med avdragsrätt för kostnaderna i förälderns inkomstdeklaration. Endast så kan barnomsorgstjänster bidra till det högre välstånd som såväl vi i Sverige som våra grannar i Europa förtjänar. Att försöka dölja de verkliga produktionskostnaderna med subventioner är en form av självbedrägeri som befolkningen i slutänden bara förlorar på.

Som du läsare kanske vet har föreningen tagit initiativ till att anmäla regeringen till Regeringsrätten för lagbrott. Detta för att den, trots flera påstötningar och utan giltig anledning, vägrat meddela sina skäl till att avslå Uppvidinge och Karlstads kommuners ansökningar om att få eliminera eller mildra den stora orättvisa som ligger i att familjer med bara en lön tvingas betala barnomsorgen för dem som har två löner att leva på. Du kan läsa mer om bakgrunden här.

Nu har vi, till vår stora förvåning, blivit varse ett svar som regeringen gett haromedlemmen Therese Murphy i privat korrespondens, uppenbarligen utan särskilt stort motstånd.

Läs svaret här. (kräver tillgång till Adobe Acrobat Reader som du kan hämta här)

Det är i sanning underligt att regeringen så bredvilligt gick Therese Murphy till mötes när den valde precis motsatt hållning gentemot de två ovan nämnda kommunerna och de bakom initiativet stående föräldragrupperna. Har regeringen hamnat i trotsåldern måntro? Det är annars ett tillstånd hos våra barn som vi föräldrar är väl förtrogna med.

Hur som helst, i svaret får vi veta att regeringen inte gillar vårdnadsbidrag eftersom ett sådant befaras försämra jämställdheten och statsfinanserna. (Den uppmärksamme kan notera att barnens bästa uppenbarligen inte är något av de huvudsakliga målen för politiken.)

Vidare får vi veta att regeringen befarar att statens kostnader skulle öka och skatteintäkterna minska. (Observera ordvalet befarar. Om regeringen gjorde sig besväret att räkna på saken och därvid ta hjälp av oberoende, icke stjärtslickande, nationalekonomer skulle den komma fram till att staten skulle tjäna på affären. En vacker dag måste denna sanning komma ut och då kommer det att bli genant för regeringen.

Regeringen hävdar vidare att den redan har valfrihet i barnomsorgen som rättesnöre och påpekar att den erbjuder förskola, öppen förskola och familjedaghem. Men alternativet omsorg i hemmet lyser naturligtvis med sin frånvaro. Inte heller nämns hur staten, med föräldraförsäkringen, styr föräldrarnas beteende på ett sätt som inte hör hemma i ett fritt samhälle.

Och slutligen försöker regeringen ge adressaten intrycket att lagen förhindrar varje ändring av den förda barnomsorgspolitiken, kanske t o m att regeringen är oförmögen att göra nå't åt saken. Detta att kommunerna inte har något handlingsutrymme i frågan är en orimlig lagtolkning.

"Upp till protest! Den 15 september går remisstiden ut för skollagskommitténs förslag. Där finns ett avsnitt som kan betyda dagmammornas död." Så börjar en debattartikel, signerad Katarina Gustavsson, i dagens nummer av Mora Tidning.

Skicka sedan gärna en protest till biträdande utbildningsminister Lena Hallengren på adressen registrator@education.ministry.se. Passa också gärna på att protestera mot att barn redan från ett års ålder ska kallas "elever". Som varje kritisk samhällsbetraktare förstår är detta nya språkbruk endast ägnat att flytta fram förskollärarnas och de kommunala daghemmens positioner på dagmammornas och föräldrarnas bekostnad. Trots att alla vet att förskolans läroplan inte är mer än en potemkinkuliss.

Med maxtaxan gav socialdemokratin besked om hur barnomsorgen ska organiseras. Barnen ska varken vara hemma eller hos en dagmamma utan på den kommunala förskolan, punkt och slut. Ungefär så skriver Smålandspostens Martin Tunström i denna skarpa ledare.

Det är i sanning underligt att vi svenskar låter oss toppridas som vi gör av våra egna valda företrädare. Hur blev det så?

Utvecklingen av vård, skola, omsorg, kollektivtrafik och annan gemensam verksamhet är ett avslutat kapitel om vi inte hittar andra finansieringsformer än skatt. Två vägar återstår: privatisering eller att staten och kommunerna börjar ta betalt för sina tjänster. Det skriver Statskontorets chefsekonom Richard Murray i denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet

För varje initierad person har Murrays slutsats framstått som uppenbar länge. Men den omläggning av statens och kommunernas åtaganden som debattören efterlyser måste föregås av en kritisk omdefinition av vad våra offentliga organ egentligen ska syssla med. Därefter måste kostnads- och intäktsredovisningen för dessa organs olika verksamheter stramas upp så att den blir sann och rättvisande. Endast så kan resursanvändningen i den offentliga sektorn bli optimal och leda till högsta möjliga välstånd och välfärd för medborgarna.

Regeringen har beslutat att en jämställdhetsdelegation för förskolan ska tillsättas. Delegationen ska ha som uppgift att lyfta fram, förstärka och utveckla förskolans pedagogiska arbete med jämställdhet. Ordförande och ledamöter kommer att utses under hösten.

Det framgår från ett pressmeddelande från Regeringskansliet som du kan läsa här.

Föreningsstyrelsen reagerar redan på pressmeddelandets rubrik, eftersom den känner sig säker på att regeringens medlemmar inte satsar egna pengar i projektet utan skattebetalarnas. Vidare undrar styrelsen hur regeringen kan känna sig säker på att medborgarna, med tanke på alla andra angelägna användningsområden för så mycket pengar, vill att de satsas på politisk skolning av våra små på dagis?

Resurserna till barnomsorg och skola fortsatte att öka mellan åren 2001 och 2002, trots att kommunernas ekonomiska resultat försämrades väsentligt under motsvarande tid och trots att de ekonomiska framtidsutsikterna är djupt oroande. Så skriver Svenska Kommunförbundet i ett pressmeddelande.

Det är i sanning underligt, för att inte säga skrämmande, hur långt regeringen är beredd att gå för att pådyvla svenska folket en familjepolitik som ingen initierad vill ha och som vi inte har råd med.

Här kan du som bor i Västsverige, tack vare Göteborgs-Posten, få en god redovisning av hur stora neddragningarna blir i förskolan och skolan inför nästa läsår i regionens kommuner.

Det är nå't som inte stämmer här. Enligt regeringens senaste vallöften skulle ju resurstilldelningen till skolan öka inte minska.

Barn ska bli friskare och slippa använda så mycket antibiotika genom att hygienen förbättras i förskolan. Det är i alla fall förhoppningen när smittskyddsläkare nu ska undersöka hygienen på 350 daghem i ett sjuttiotal kommuner.

Artikeln får mig att tänka på de bakteriella och virologiska problem som kan uppstå i stora djurbesättningar. Vi får bara hoppas att salmonella inte bryter ut på nå't daghem, som det i bland gör på gris- och kycklinggårdar. Där tar man ju livet av de drabbade.

"I dag ska vi tala om blommor. Vi går ringen runt och så får var och en säga namnet på en blomma de tycker är fin."

Man minns den typiska morgonsamlingen på daghemmet. Inskolning, barnen i ring på golvet, alla skulle berätta om sina favoriter bland blommor, bilmärken, leksaker eller vad det var. Allt gick väl tills turen kom till Pelle. Tvärstopp, varje morgon. I moltyst ursinne stirrade han i golvet. Inte snack om att nämna någon blomma. Pelle avskydde dagis, skrek sig blå när mamma gick, tog månader på sig att till slut, resignerat, bli en kollektiv pojke.

Så börjar en välskriven och tänkvärd ledare i dagens nummer av Dagens Nyheter. Läs den här.

Hundratals anställda inom Uppsalas förskolor kommer, från och med höstterminen att få betala en nominell summa för den mat de äter tillsammans medbarnen. Men Lärarförbundet i Uppsala uppmanar sina medlemmar att då sluta delta i barnens måltider.

Det är uppenbart att Lärarförbundet försöker utnyttja barnen som en bricka i spelet att utverka bättre anställningsavtal. Det slaget av utnyttjande av våra barn motsätter sig föreningen å det bestämdaste.

Maxtaxan har varit i funktion sedan januari i år. Många kommuner har förlorat pengar på reformen, eftersom många föräldrar valt att utnyttja tjänsten i ännu större utsträckning efter det att den blivit ännu billigare. Men Olofströms kommun hör inte till dem tack vare avgiftsrabatter som kommer dem till del som håller igen på utnyttjandet.

Kommunens erfarenheter förefaller gå stick i stäv mot Norrköpings, mer teoretiska slutsats om samma fråga, som du kan läsa om här.

Får vår regering på "pin kiv", det vill säga utan vettiga skäl, undanhålla viktig information från de övriga aktörerna i vår statsskickspyramid? Och får den "tjuvhålla" på, av medborgarna efterfrågad, information bara för att markera att regeringen minsann inte tar order från så låga nivåer som vanligt folk?

Vi i föreningen tycker inte det och har därför tagit initiativ till en begäran till Regeringsrätten att den granskar regeringens hantering av Uppvidinge och Karlstads kommuners ansökningar om att få införa något slags stöd till småbarnsföräldrar som inte utnyttjar den kommunala barnomsorgen. Dessa två ansökningar avslog nämligen regeringen i maj i år utan tillstymmelse till motivering.

Det bemötandet nöjde sig de två kommunerna med men inte föräldragrupperna bakom initiativen. Därför skrev de till regeringen inte mindre än tre gånger för att få dess beslutsskäl redovisade, men utan användbara resultat.

- Regeringen konstrade hela tiden som ett trotsigt barn och matade föräldrarna med dimridåer för att till slut vägra svara över huvud taget, säger en av föräldrarna bakom skrivelserna.

Vi i föreningen menar att hanteringen strider mot grundlagens (Regeringsformens) skrivning om att Sverige ska ha ett "representativt och parlamentariskt statsskick och kommunal självstyrelse" samt att "den offentliga makten ska utövas under lagarna". Vi hävdar att den kommunala självstyrelsen inte kan hitta sin rätta roll "under lagarna" om en av systemets viktigaste aktörer, utan acceptabla skäl, vägrar att redovisa de underliggande lagskälen för sina kommunpåverkande beslut.

Och vi menar att hanteringen brister i den respekt som Regeringsformen ålägger statskicket instanser att bemöta medborgarna med.

Nu är det Regeringsrätten som har bollen. Vi återkommer på denna plats när något nytt i saken skett.

Svårigheter att hinna med de utsatta barnen. Det är en av följderna av de små resurserna till Uppsalas förskolor. Det konstaterar förskollärarna Annemarie Zakrisson och Meg Lyons vid Ringarnas förskola på Väktargatan.

Där finns det tydligen grupper om 18 barn mellan två och tre år gamla som sköts av tre personal.

Situationen på Ringarens förskola är inte på något sätt unik utan i själva verket typisk för Sveriges förskolor. Frågan som då inställer sig blir vad vi vuxna ska göra åt saken. En lösning vore att låta barnfamiljerna och kommunerna dela lika på den besparing som skulle uppstå om föräldrarna själva i större utsträckning tog hand om sina barn. Det skulle inte bara de två parterna vinna på utan också barnen.

Det skulle kosta flera miljoner att sänka avgifterna för barn som stannar kort tid på dagis. Det visar en snabbutredning som de borgerliga partierna, mot socialdemokraternas vilja, drev igenom i Norrköpings kommunfullmäktige i våras.

Med tanke på att utrymmet för avgifter för barnomsorgen, efter införandet av maxtaxan, är begränsat till intervallet 0 - 1 140 kr per månad och med tanke på att de verkliga kostnaderna för tjänsten varierar inom intervallet 0 - 8 000kr per månad (beroende på utnyttjandegrad), kan man undra om Norrköpings kommunfullmäktige verkligen räknat rätt. Det vill säga, om man inte, med en avgiftsrabatt på säg 50% kunde minska efterfrågan på barnomsorg med bara 7%. Mer behövs nämligen inte för att kompensera för inkomstförlusten med sänkta produktionskostnader.

Allt fler barn och ungdomar ordineras antidepressiva medel mot psykisk ohälsa, en tendens som ökat dramatiskt under de senaste tio åren. Det visar en undersökning som Barnombudsmannen varit engagerad i.

I vårt flygblad, som du kan hitta på annat ställe på denna webbplats, finns, på baksidan, ett diagram som grafiskt visar den dramatiska ökningen av användningen av antidepressiva medel under senare år. Trots att ovan nämnda undersökningsrapport nu alltså bekräftar vår två år gamla iakttagelse blir vi mer bedrövade och desperata än upplyfta av denna icke önskade bekräftelse.

Ett gäng entusiaster ansökte hos Luleå kommun om att få starta en förskola i kooperativ regi men fick då ett 'nej'. När de sedan omformulerade sin ansökan till att få bli en självstyrande enhet inom den kommunala barnomsorgen blev det plötsligt 'ja'. Det lappkastet har fått moderaten Krister Hammarberg i kommunen att reagera.

Föreningsstyrelsen är av uppfattningen att hanteringen av frågan strider mot vår grundlags skrivning om fri företagsamhet och skulle gärna driva frågan i domstol om vi hade de erforderliga personella och finansiella resurserna.

Den traditionella kärnfamiljen med mamma, pappa och barn är inte längre självklar. Det är rimligare att tänka sig familjen som ett nätverk bestående av sammanboende föräldrar, barn under samma tak, före detta parters och "halvsyskon", skriver Norrköpings Tidningar i en anmälan av professor Margareta Bäck-Wiklunds nyutkomna bok "Nätverksfamiljen".

Visst har professor Bäck-Wiklund rätt i att det i stor utsträckning ser ut just så i Sverige idag och visst har hon en poäng i att vi måste acceptera verkligheten som den är. Men det finns också en poäng i att analysera varför det blivit som det blivit, om vi vill staka ut en annan riktning för människors sociala liv. Men vad vi kan se innehåller Bäck-Wiklunds bok inte mycket till sådan analys.

Föreningsstyrelsen vill passa på tillfället att puffa för ett annat slag av nätverksfamiljer, nämligen tregenerationers dito, bestående av mor- och farföräldrar samt föräldrar och barn som umgås regelbundet. En sådan lösning skulle ge den äldsta generationen den motivation för vidare liv den i stor utsträckning saknar i dag, mellangenerationen avlastning och den yngsta generationen mer social kompetens, stabilitet och harmoni. Men så har våra dominerande politiker inte tänkt att det ska se ut. I deras vision ska i stället den äldsta generationen sitta på vårdhem, den yngsta generationen vara på dagis eller i skolan och mellangenerationen jobba häcken av sig för att betala kalaset. Förmodligen ser det för dem mer storskaligt, effektivt och proffsigt ut så.

När den två och ett halvt år gamla pojken rymde från dagis dröjde det en och en halv timma innan personalen medgav att pojken var borta. Den bekräftelsen kom först efter det att mamman, som larmats på jobbet av en granne, ringde till daghemmet för att ta reda på vad som hänt.

Incidenter av denna typ är farliga eftersom det är föreningens mening att förskolan i praktiken inte har mycket till ansvar för barnen. Eller uttryckt på ett annat sätt: det ska mycket till för att dagispersonal ska fällas i domstol för försummelse. Det lätta ansvar personalen har för våra små står i skarp kontrast till det tunga föräldrarna har. Om de skulle göra en liknande tabbe och i övrigt uppvisa en livsstil som kan utnyttjas emot dem i domstol riskerar de att barnen tvångsomhändertas och placeras i fosterhem, vilket i nio fall av tio innebär att barn och föräldrar skiljs åt för all framtid.

Statsrådet Berit Andnor borde skämmas. Och det rejält! I TV 2:s Aktuellt den 21 juli uppträdde hon på ett sätt som utan tvekan diskvalificerar henne för den statsrådspost Göran Persson placerat henne på. Detta eftersom hon så tydligt visar att hon fullkomligt struntar i den åsiktsyttring i barnomsorgsfrågan som, tack vare lokala folkomröstningar, kommit till uttryck.

Ungefär så skriver Alf Svensson, partiledare i kd, på debattplats i dagens nummer av Smålandsposten.

I cirka trettio kommuner har initiativ tagits för att få mer valfrihet till stånd i den hårt politikerstyrda svenska barnomsorgen, men regeringen säger blankt "nej" utan att ens motivera sig. Denna arrogans hade TV2:s Aktuellt uppmärksammat i kvällens 21.00-sändning. I inslaget fanns bilder från Örkelljunga, som har beslutat sig för folkomröstning i frågan, och från Uppvidinge, som redan hållit en. I studion fanns familjeminister Berit Andnor för att svara på frågor.

Andnor hävdade (i) att kommunala vårdnadsbidrag inte är förenliga med svensk lagstiftning, (ii) att den s-märkta familjepolitiken är världens bästa och åtnjuter ett brett folkligt stöd samt (iii) att kommunerna har stort handlingsutrymme på andra områden även om de inte har det på just denna punkt.

Programledaren / nyhetsuppläsaren / intervjuaren, Christina Johannesson gjorde, med tanke på omständigheterna, ett bra jobb med att ifrågasätta och utmana.

Läs också gärna vår "systerorganisation" HARO:s reaktion på inslaget här och Smålandspostens här.

Nu är det upp till oss i föreningen och andra likasinnade att haka på och via de kommunikationskanaler som står till buds för svenska folket avslöja hur arrogant och grundlagsvidrigt regeringen hanterat frågan hittills samt hur falsk propagandan om den svenska familjepolitiken egentligen är.

I går kväll kväll körde TV1 en repris på inslaget ur Uppdrag Granskning från den 11/6 -02 om förskolan, där det framgår att verkligheten hamnat långt under de förhoppningar föräldrar hade för trettio år sedan på det då nya begreppet "allmän barnomsorg". Bland annat framgår det från programmet att många barn i dag har så långa dagar att de knappt hinner träffa sina föräldrar. På 10 år har personalresurserna minskat med 30 procent. Under 1980-talet låg den genomsnittliga gruppstorleken på 13 barn. I dag är motsvarande siffra runt 20. De flesta - kanske t o m alla - barnpsykologer är överens om att det är alldeles för många.

För trettio år sedan såg säkert de flesta föräldrar den nya samhällservicen enbart som en ny möjlighet som skulle kunna vara bra för såväl mammor med karriärambitioner som för barn. Men nu har systemet blivit ett tvång som få familjer har tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna värja sig från. Och det framgår att motiven för systemet numera inte är de där ädla som folk slogs för för trettio år sedan utan krasst ekonomiska; regeringen har nämligen fått för sig att vår starkt subventionerade kommunala barnomsorg genererar skatteintäkter som överstiger subventionskostnaderna. Det vill säga att barnomsorgen skulle vara "lönsam".

Du kan se reportaget som digital video här (kräver RealPlayer som du, vid behov kan hämta här).

Att motiven, med tiden, blivit krasst ekonomiska är illa nog, att de dessutom är grundade på en felräkning gör naturligtvis saken direkt genant för regeringen. Vari denna felräkning består har vi i föreningen försökt upplysa om vid många tillfällen, bl a i debattavdelningen på denna webbplats (här och här) och via Dagens Nyheters nätdebatt (här). Att Uppdrag Gransknings redaktion uppenbarligen ännu inte uppfattat regeringens fatala misstag inspirerar oss i föreningen att intensifiera vår informationsspridning i frågan.

Tvätt, strykning, matlagning och barnomsorg är uppgifter där kvinnor fortfarande tar ett större ansvar än män. Kvinnor dubbelarbetar i större utsträckning än män och är också mer sjukskrivna. Ekonomiska incitament och lagstiftning förefaller vara nödvändiga för att rätta till obalansen. Men attitydförändringar är avgörande. Så skriver Norra Västerbottens Tidning om saken i dagens nummer.

- Föreningsstyrelsen är för största möjliga jämställdhet mellan könen och vill på alla rimliga sätt verka för detta. Politikens roll i denna strävan är rimligen att medelst lagstiftning (i) slå fast att könsdiskriminering är oacceptabel och (ii) i övrigt se till att lagstiftningen blir könsneutral. Resten måste vi medborgare, för frihetens skull, försöka klara av utanför den politiska sfären.

- Inför förra valet blåste man upp frågan om maxtaxa i barnomsorgen. Det har efteråt visat sig att det var få som ville ha denna maxtaxa och att bara högavlönade har tjänat på den. Det skriver Björn Swenberg i dagens nummer av Mora Tidning och lanserar också ett förslag till hemomsorg som staten och kommunerna skulle spara fem miljarder per år på.

- Kommunförbundets långtidsutredning säger att framtiden för kommunerna inte ser omöjlig ut under förutsättning att kraven på dem inte höjs, produktiviteten i verksamheten inte sjunker samtidigt som produktiviteten fortsätter att stiga i övriga samhällssektorer. Problemet är bara att den historiska erfarenheten pekar på att dessa villkor inte kommer att kunna uppfyllas i framtiden heller. Det förefaller Bert Appert i Bergkvara komma fram till i denna eftertankefyllda debattartikel i dagens nummer av Barometern.

Dagispersonalen låste och gick hem. Men kvar där inne glömde de en treårig flicka. Pappan tvingades larma polisen för att - en timme senare - få ut sin dotter.

Maxtaxan och rätten för barn till föräldralediga att behålla förskoleplatsen har kostat kommunerna 1,7 miljarder kronor mer än vad man fått i kompensation från staten, skriver Svenska Kommunförbundet i ett pressmeddelande. "Detta har lett till att kommunerna tvingats sänka personaltätheten i omsorgen," skriver förbundet bland annat.

- Vi har fällt följande sarkastiska kommentar många gånger tidigare på denna plats men gör det igen i förvissningen att droppen ändå urholkar stenen: Underligt, nästan gratis barnomsorg ska ju vara lönsam för stat och kommun. Det har ju våra s-dominerade regeringar basunerat ut med envishet i fyrtio år nu. Falskheten i detta påstående har enskilda personer påvisat länge men tyvärr utan massmedialt genomslag. Här kom alltså ännu ett bevis på att kritikerna hela tiden haft rätt. Så kommenterar föreningsstyrelsen nyheten.

Det finns ett samband mellan Sveriges stagnation och ekonomiska tillbakagång och den förda familjepolitiken, hävdar kommunalrådet Jan-Willy Andersson (kd) och gruppledare Irene Langvik i en debattartikel dagens utgåva av Östgöta-Correspondenten.

- Påståendet har författarna förbaskat rätt i, kommenterar föreningsstyrelsen och fortsätter: "Inte nog med det; den förda familjepolitiken inskränker också allvarligt föräldrarnas frihet att själva utforma sina liv."

En stor del av sjukskrivningarna beror på att föräldrar helt enkelt inte hinner med allt som krävs av dem. Det förklarar också, till stor del, varför kvinnor har högre sjukfrånvaro än män. Ungefär detta går Katarina Gustavssons (kd) insändare i dagens nummer av Ludvika Tidning ut på.

Det är klarlagt att när kvinnorna lyfts ekonomiskt kommer det familjen till del. (Underförstått att motsvarande effekt på familjen inte alls är lika given om männen upplever motsvarande lyft.) Detta hävdar vice statsminister Margareta Winberg, partiledare Ulla Hoffman (v) och språkrör Maria Wetterstrand (mp) i en debattartikel i dagens nummer av Motala & Vadstena Tidning och tar detta konstaterande (?) till intäkt för att hävda att den statliga budgeten måste användas för att med piskor och morötter få svenska folket att bete sig mera jämställt.

- Föreningsstyrelsen är för största möjliga jämställdhet mellan könen och vill på alla rimliga sätt verka för detta. Politikens roll i denna strävan är rimligen att medelst lagstiftning (i) slå fast att könsdiskriminering är oacceptabel och (ii) i övrigt se till att lagstiftningen blir könsneutral. Men tyvärr visar det sig att trojkan Winberg, Hoffman och Wetterstrand har ambitioner på området som går oerhört mycket längre än så; ambitioner som, om de förverkligades, allvarligt skulle begränsa medborgarnas frihet att tänka och agera efter eget huvud.

De två föräldragrupperna i Uppvidinge och Karlstad har fått svar på sin uppföljande begäran till regeringen om en redovisning av våra högsta företrädares skäl till att avslå de två kommunernas begäran om mer valfrihet i barnomsorgen. Men som tidigare håller regeringen korten tätt intill kroppen och vill inte avslöja hur den kommit fram till sitt upprörande beslut - som inte kan tolkas på annat sätt än att Persson & Co motsätter sig varje kommunalt initiativ med syfte att öka valfriheten i barnomsorgen och föräldrarnas kontakt med sina barn.

Men om man läser mellan raderna får man klart för sig att den trots allt inser att den hoppat i galen tunna, men också att den tror att den kommer att komma undan med sin mörkläggning tack vare de två gruppernas förmodat bristfälliga massmediala resurser.

- Vi i föreningen kan bara bidra så gott vi kan till att upplysa medborgarnas om regeringens skumma manövrerande och till att sanningen ändå kommer fram, kommenterar föreningens ordförande, Christer Westerlund.

Det ska bli mer muskler i kristdemokraternas familjepolitik, skriver Vestmanlands Läns Tidning i en notis i dagens nummer och fortsätter: Kd-ledaren Alf Svensson manade vid partiets riksting i Gävle därför till familjeuppror för att myndigförklara föräldrarna och sätta barnens bästa i centrum.

- Göran Persson har föst småbarnsföräldrarna till staten och fjättrat dem där, sade Svensson i sitt 70 minuter långa hälsningstal.

Svensson aviserade en upprorskampanj om familjen under hösten. Vid kommundagarna i Umeå i början av 2004 ska kd presentera ett nytt förslag för att öka valfriheten och ge föräldrar mer tid med barnen.

"Lovande" tycker föreningsstyrelsen och påpekar att detta initiativ har föreningen med sin opinionsbildande verksamhet bidragit till. Detta sagt som tröst och uppmuntran till alla dem som ibland tappar sugen.

- När invånarna i Surahammar kommit underfund med hur den politiska ledningen i kommunen hanterat de två krav på folkomröstning för mer rättvisa och valfrihet i barnomsorgen som väckts under senare tid kommer de politiska konsekvenserna att bli avsevärda, skriver Christer Westerlund, ordförande i föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning. Detta med anledning av föreningsmedlemmen Bo Petterssons inlägg i samma tidning om regeringens arroganta bemötande av Uppvidinge och Karlstads kommuners ansökningar om tillstånd att också få stödja hemmavarande småbarnsföräldrar.

- Hur länge ska socialdemokraterna fortsätta att nonchalera småbarnsföräldrarna? Det undrade Inger Davidson, Kristdemokraternas förste vice ordförande vid en pressträff i riksdagen i måndags med anledning av Uppvidinges och Karlstads folkomröstningar om barnomsorgen i höstas och alla övriga, liknande initiativ som tagits i många av landets kommuner.

Vid pressträffen medverkade också Christina Nilsson, ensamstående fyrabarnsmamma och initiativtagare till namninsamlingen och folkomröstningen i Karlstad.

- Det finns ett starkt tryck från föräldrar runt om i landet för valfrihet i barnomsorgen. I minst ett tjugotal kommuner runt om i Sverige har det bildats föräldragrupper som startat namninsamlingar för att få till stånd folkomröstningar om saken. Intresset är mycket stort och en bred majoritet av allmänheten stöder föräldrarnas krav, säger hon också.

Äntligen, efter åratal av undfallenhet och åsiktslikriktning börjar familjefrågorna tränga igenom muren, komma upp till ytan. Grupper organiserar sig och ställer krav, vägrar att finna sig i förmynderi och orättvisor. Det finns en gräsrotsrörelse med den växande kraft som gräset har. Organisationer med olika inriktningar börjar finna varandra med målet att öka sin styrka och genomslagskraft....

Så börjar Carin Stenström sin ledare i dagens utgåva av Världen Idag. Läs den här, inte bara för hennes insiktsfullhet och klokskap utan också för hennes förmåga at behandla det svenska språket och klart och tydligt förmedla tankar och idéer. Hon är verkligen ett föredöme för alla oss andra som försöker få omgivningen att begripa vad vi menar.

Östergötland bör få bli ett försöksområde där man prövar ett friare och mer rättvist familjestöd. Om det går till alla familjer, oavsett barnomsorgsform, skulle de kommunala ekonomierna få en chans att återhämta sig och bli dynamiska. Så skriver en rad kristdemokrater i landsting, Östsam och kommuner i Östergötland i dagens utgåva av Östgöta-Correspondenten.

Sommarlovet har börjat men inte semestern. Det leder till att vart tredje barn tvingas vara ensamt hemma i sommar medan föräldrarna är på jobbet. Det visar en ny undersökning som Göteborgs-Posten skriver om i dagens utgåva.

Föräldrar har inte längre rätt att ta ut kontaktdagar för att kontrollera hur barnen har det på dagis eller fritis på Försäkringskassans bekostnad. Det blir konsekvensen av ett beslut som riksdagen fattade i går.

Enligt Vestmanlands Läns Tidning är många missnöjda med beslutet, inte minst kommunens skolrektorer som befarar att kontakten med föräldrarna därmed kommer att försämras.

Föreningsstyrelsen inser såväl att staten behöver spara pengar som att rektorerna kommer att få rätt i sin farhåga: åtgärden kommer att bidra till att kontakten med föräldrarna försämras - om inget görs för att kompensera förändringen. En sådan åtgärd vore att rektorer och lärare tog mer kontakt med föräldrarna framdeles för att bland annat inpränta betydelsen av engagemang i barnens skolgång. Det är styrelsens samlade erfarenhet att skolan i alltför liten utsträckning tar detta slag av initiativ - om det går bra för barnet eftersom kontakt inte behövs, om det går dåligt eftersom personalen är rädd för ett otrevligt bemötande.

Genom att föra en familjepolitik med större valfrihet i barnomsorgen och bättre stöd till hemmastannande småbarnsföräldrar, skulle statsfinanserna bli bättre och löneskillnaderna mellan män och kvinnor bli mindre. Det hävdar föreningens ordförande och andra kämpar för mer föräldramakt i denna artikel på DN Debatt.

är den lovande rubriken på Göteborgs-Postens ledare i dagens nummer vari tidningen propagerar för att regeringen uppfyller sitt vallöfte om höjt tak i föräldraförsäkringen (så att högavlönade mäns inkomstförluster när de stannar hemma för vård av småbarn reduceras).

Undertecknad blir bedrövad av att konstatera att bidragstänkandet blivit så utbrett i Sverige att t o m liberala Göteborgs-Posten propagerar för mer bidrag, till och med till folk som har en utmärkt försörjningsförmåga. Förstår inte GP hur samhällsekonomiskt destruktiva och frihetsinskränkande bidrag är?

Förstår inte GP hur mycket bättre det vore om de kostnader som barn ger upphov till reglerades via skattesystemet medelst avdragsmöjligheter för försörjningsbörda och barnomsorgskostnader. En sådan lösning skulle vi svenskar bli både rikare och friare av.

De låga kvinnolönerna och småbarnsmammornas orimliga arbetsbörda är de två stora orättvisorna på jämställdhetsområdet, skriver s-kvinnornas nytillträdda ordförande Nalin Pekgul på debattplats i dagens utgåva av Göteborgs-Posten. Hon hävdar att hemmafruarnas tendens att dra ut på föräldraledigheten och stanna hemma i stället för att jobba förstör för andra mer karriärinriktade kvinnor. Därför måste hemmakvinnorna med hjälp av ännu fler och tydligare statliga pekpinnar lockas/tvingas tillbaka till arbetslivet.

Undersökningar på senare tid har visat att (i) kvinnor statistiskt sett ägnar sig mer åt hemarbete än män gör, (ii) män statistiskt sett ägnar sig mer åt förvärvsarbete än kvinnor gör samt (iii) att arbetstiden mellan de två könen är relativt jämt fördelad. Slutsatsen måste därför bli att det inte bara är småbarnsmammorna som har det snärjigt utan också deras män. Men visst har Pekgul helt rätt i att kvinnors löner generellt sett är låga. Men att lösningen på de två problemen (småbarnsföräldrars stressiga situation och kvinnors låga löner) skulle vara att med statliga morötter och piskor se till att män är mer hemma och kvinnor mer på jobbet, det har hon definitivt inte rätt i. Detta eftersom det är svårt att se hur en sådan åtgärd skulle öka kvinnornas löner till männens nivå. För om så inte sker måste ju småbarnsföräldrarna jobba ännu mer och hårdare för att upprätthålla sin levnadsstandard. För att inte tala om de moraliska aspekterna av att centralt placerade politiker försöker tvinga folket att leva på ett visst sätt.

I början av april hörde två studenter vid Växjö Universitet, Samhällsvetenskapliga institutionen, Sara Haugbak och Cecilia Karlsson, av sig till föreningen och ville ha kontakt med hemmavarande småbarnsmammor att intervjua för en uppsats om just hemmamammors val och livssituation. Nu är uppsatsen betitlad "Den moderna hemmafrun" klar. I den kontrasterar författarna vad den etablerade feminismlitteraturen har att säga om företeelsen med den bild som framträder från intervjuer med just sådana kvinnor.

De säger sig genom skrivprojektet ha fått större förståelse för hemmavarande mammors bevekelsegrunder, livsval och situation men uttrycker också tveksamhet inför företeelsens konsekvenser på jämställdheten och på barnens sociala utveckling.

Undertecknad finner att rapporten håller hög kvalitet men också att såväl ansats som slutsatser i verket är tidstypiska ja kanske t o m stereotypiska. Författarna förefaller ha missat att hemmavård av småbarn i större skala i dag inte skulle leda till samma socio-ekonomiska konsekvenser som det gjorde för en generation sedan av det enkla skälet att samhället har förändrats för mycket för att så skulle kunna ske. De förefaller också ha missat att de flesta nackdelar som drabbar dagens hemmavarande föräldrar och barn är direkta och indirekta konsekvenser av den målmedvetna familjepolitik som förs och därför inte det oundvikliga öde som författarna förefaller tro.

l ett brev till regeringen kräver föräldragrupperna i Uppvidinge och Karlstad nu besked om varför regeringen avslagit kommunernas begäran om valfrihet i barnomsorgen. "Trots att de två kommunernas inlagor till regeringen var allmänt hållna, just för att undvika avfärdande på grund av någon trivial teknisk detalj, tolkade regeringen in en sådan detalj för att sedan lätt kunna avfärda önskemålet," säger Anna Bergqvist, initiativtagare i Uppvidinge.

Regeringens summariska avfärdande av Uppvidinges och Karlstads ansökningar om mer valfrihet och rättvisa i barnomsorgen är höjden av arrogans och respektlöshet, skriver föreningsmedlemmen Bo Pettersson, Västerås på debattplats i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning.

"Ett sätt att stimulera nativiteten vore att ge folk valfrihet i barnomsorgen. Vi har under senare år upplevt en valfrihetsboom. Vi väljer el leverantör, telefonbolag, pensionsfonder med mera, men rätten att välja att vara hemma med sina små barn har vi inte. Det som tidigare ordnades hemma sköts nu av lågavlönade kommunala tjänstemän." Det och mer skriver kd-sympatisörerna Annika Engström och Ingrid Öhman på debattplats i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning.

"Fler barn behöver vård och kriminaliteten ökar Det sägs att det kan bero på nedrustning av skola och barnomsorg. Rent nonsens. Den största nedrustningen har skett av familjen, det är där dagens problem börjar". Det - och mer klokt - skriver föreningens Karin Rissveds i dagen nummer av Dalademokraten.

Det krävs nytänkande och en tro på den enskilde individens självbestämmande och företagandets möjligheter för att få fart på Sverige, skriver Ingemar Jeppsson, ordförande för centerpartiet i Skåne.

Regeringsutredare vill skrota dagmammesystemet och kalla ettåriga barn "elever". Det har fått målillaföräldrar att starta ett uppror för att behålla mångfalden inom barnomsorgen.

Det är verkligen underligt att regeringen orkar lägga så mycket krut på att eliminera alla andra barnomsorgsformer än den politiskt korrekta. Har den inget annat viktigt att syssla med, undrar föreningsstyrelsen.

Sveriges familjepolitik kan jämföras med Kinas och Nordkoreas. Ingen annan har en så familjefientlig politik som Sverige, säger kristdemokraterna i Östergötland.

Kd vill bland annat att Norrköpings ska få bli försökskommun för vårdnadsbidrag, dvs. ett familjestöd som alla familjer får, oavsett vilken barnomsorgsform man väljer. Fullmäktigeledamoten Carin Stenström har gjort en sammanställning som jämför olika länder. Finland har haft vårdnadsbidrag sedan början av 90-talet. Norge har "kontantstötte" med 3 657 kr/barn. Kommunerna i Danmark kan införa bidrag till hemmaföräldrar. En tredjedel har gjort det. Också Frankrike, Irland och Tyskland stödjer familjerna, enligt Carin Stenströms sammanställning.

Kd följer upp rapporten med motioner i östgötakommunerna och till Östsam, kommunförbundet.

Trevligt, föreningen kan alltså påräkna draghjälp från ännu fler kommuner.

För att han "med stort engagemang och stor genomslagskraft lyckats skapa debatt om valfrihetsfrågan och förmått människor att se frågan ur ett nytt perspektiv. Han talar om barns rätt till föräldrars tid och slår därmed hål på argument om jämställdhet och arbetsrätt."

Med den motiveringen tilldelades i går vår förenings ordförande, Christer Westerlund, HARO:s guldmedalj av den senare organisationens ordförande Camilla Kronholm vid en kort ceremoni på en av Surahammars restauranger.

Christer tackade för utmärkelsen och erkände att den sporrar till nya tag tills målet - svenska föräldrars och barns befrielse från politiska och ekonomiska tvångströjor - är nått.

En tvåårig flicka försvann från ett daghem i Malmberget i måndags eftermiddag. En stund senare hittades hon välbehållen på ett järnvägsspår någon kilometer bort. Flickans pappa, Fredrik Nilsson, säger att det bara var tur att inget tåg passerade när flickan stod på spåret.

Fem hundra flickor med självmordstankar ringde till BRIS i fjol. Och allt fler unga flickor skär sig på kroppen eller skadar sig på annat sätt, men det finns ingen organiserad kunskap för att hjälpa dem. Nu uppdrar familjeminister Berit Andnor åt Socialstyrelsen att samla ihop den kunskap som finns om unga flickors psykiska ohälsa.

Utan att på något sätt påstå att problemet är enkelt vill föreningsstyrelsen ändå lyfta fram en bidragande orsak: unga flickor (liksom unga pojkar) har alldeles för lite kontakt med goda vuxna förebilder som de kan anförtro sig åt när livet känns tungt och svårt. Den bristen blir en naturlig konsekvens av det samhälle vi har där föräldrar och barn tidigt skiljs åt. Att vara filosofiska bollplank till sina barn är bland föräldrarnas viktigaste uppgifter.

Kristdemokraterna i Linköpings stadshus lanserar idén med ett kommunalt familjestöd. Detta för att föräldrar ska få möjlighet att välja den form av barnomsorg som passar familjen bäst. Men för att kunna genomföra en sådan reform måste först regeringen säga "ja", varför kd kräver att kommunstyrelsen skriver till regeringen och begär att "Linköpings kommun får bli ett försöksområde för ett familjestöd som utgår till alla familjer med förskolebarn, oavsett vilken barnomsorgsform de väljer."

Se där, ytterligare en kommun där det pågår aktiviteter för att rätta till de värsta felen och orättvisorna i dagens familjepolitik.

En pojke i 8-9-årsåldern fick uppleva några skräckfyllda minuter då han i går vid lunchtid fastnade i en dagvattenbrunn som saknade lock. Händelsen inträffade vid Norrgårdens förskola i Katrineholm. Äventyret slutade dock väl; barnet undkom utan skador.

Olof Palme startade sin politiska bana inom utbildningspolitiken. Störst var hans insatser inom förskola och vuxenutbildning. Det kommer den socialdemokratiske skribenten Ulf Larsson fram till i sin nyutkomna bok: Olof Palme och utbildningspolitiken.

Föreningsstyrelsen är en aning mer återhållsam i sitt beröm av Olof Palme eftersom han i så stor utsträckning bär ansvaret för den barnomsorg som med falska argument och ekonomisk-politiska maktmedel tvingar föräldrarna att lämna bort sina barn innan varken föräldrarna eller barnet är redo för det.

"Under de senaste åren har vi svenskar fått uppleva en valfrihetsboom. Vi kan numera välja telefonbolag, elleverantör och pensionsfonder. Men en sak för unga föräldrar inte välja: att vara hemma med sina barn."

Så skriver Carl-David Dahlman i en debattartikel i dagens nummer av tidningen. Läs den här.

Kommunfullmäktige beslutade att godkänna och remittera det medborgarförslag om valfrihet inom barnomsorgen, som lämnades till fullmäktige vid förra sammanträdet. Karin Rissveds, lämnade då in ett förslag kompletterat med 2 341 underskrifter, där hon föreslår att 60 000 kronor per år och barn, upp till sex års ålder, ges för att fritt disponeras av föräldrarna. Enligt kommunens riktlinjer ska medborgarförslag behandlas skyndsamt, vilket innebär ställningstagande inom ett år.

En motion i samma anda, angående en folkomröstning om valfrihet inom barnomsorgen genom kommunalt ekonomiskt stöd, avslogs dock senare under eftermiddagen. Motionen var inlämnad av kristdemokraterna Håkan Nohrén, Katarina Gustafsson och Ulrik Lindgren.

Läs här vad Dala-Demokraten hade att säga om målgången i namninsamlingen och här Världen Idags reportage om samma händelse. Och gärna också vad Falu-Kuriren sade om Karin och hennes kamp redan i höstas här.

Det är uppenbart att kommunfullmäktige tycker sig kunna hantera frågan utan att gå till folkomröstning. Situationen ser onekligen väldigt lovande ut i Falun, tack vår energiska och duktiga föreningskollega Karin Rissveds och hennes medhjälpare.

- Maxtaxan låser fast många familjer i en viss form av barnomsorg. Vi efterlyser därför verklig valfrihet, skriver företrädare för samtliga oppositionspartier i Sandviken i dagens nummer av Arbetarbladet i Gävle.

Se där, ytterligare en kommun där det uppenbarligen börjar hända saker på barnomsorgens område. En intressant sak med detta utspel är att samtliga oppositionspartier lokalt ställer sig bakom appellen, d v s inte bara kd, m och mp utan också fp och c, trots att de två sistnämnda partierna på riksplanet inför de allmänna valen i höstas gick ut med ett familjepolitiskt program som endast var en smärre variation på sossarnas.

Kristdemokraterna i Boxholms kommun vill att kommunen inför ett kommunalt vårdnadsbidrag. De anser att föräldrar som i dag använder kommunal barnomsorg i realiteten får en kraftig skattesubvention, medan familjer som själva ansvarar för barnomsorgen missgynnas av det. Dessa föräldrar betalar skatt för den kommunala barnomsorg de inte utnyttjar. Därför, föreslår kristdemokraterna i sin motion till Boxholms kommunfullmäktige, bör kommunstyrelsen få i uppdrag att tillskriva regeringen och be om att Boxholm blir försöksområde för ett familjestöd till alla familjer med förskolebarn, oavsett vårdform.

Det kan vara dyrt att ha barn, vilket säkert inte undgått en enda förälder. Barnbidragen har höjts några gånger de senaste åren, men täcker endast en del av de kostnader som barn för med sig - mellan 40 och 80 procent visar Konsumentverkets beräkningar.

Tänk så långt det gått; så fort vi drabbas av högre kostnader än "normalt" förväntar vi oss att det offentliga ska kompensera oss för merkostnaderna fullt ut. Tyvärr råkar det vara så att ett skattesystem som vårt, som är okänsligt för levnadsomkostnader och försörjningsbörda, kompletterat med bidrag till dem som då inte klarar sig, är rena katastrofen samhällsekonomiskt sett. Oändligt mycket bättre vore om folk finge behålla sina pengar från början och endast tvingas betala skatt efter bärkraft, men vägen dit förefaller, i skrivande stund, vara lång.

Socialstyrelsen har räknat ut att det allmännas kostnader för de 18 500 tvångsomhändertagna barnen i Sverige uppgår till 23,5 miljarder kronor per år. Det blir drygt 2,1 miljoner per barn och år. Som jämförelse kan nämnas att en plats på en påkostad internatskola endast kostar en bråkdel av den summan.

I dag lämnade de borgerliga partierna i Laxå in 455 namnunderskrifter med krav på folkomröstning om barnomsorgen. De borgerliga partierna anser att alla fyra- och femåringar inom barnomsorgen i Laxå ska behandlas lika och vara gratis oavsett om man går i den allmänna förskolan eller på familjedaghem. Kravet på en folkomröstning ska behandlas av kommunfullmäktige innan sommaren och i så fall genomföras i samband med EMU-valet i höst.

Läs gärna också vad Nerikes Allehanda skrivit om saken tidigare här och här.

Tredje gången gillt; på onsdagen tryckte alla riksdagsledamöter på rätt knapp och det blev majoritet för de borgerligas och miljöpartiets gemensamma synpunkter om mer valfrihet i barnomsorgen. Två gånger tidigare har voteringar i frågan lett till lika röstetal.

Men betydelsen av detta historiska beslut visar sig vara minimalt eftersom det inte innehåller någon uppmaning till regeringen att agera i någon speciell sakfråga.

Läs också gärna vad Dagens Nyheter hade att säga om saken förra gången frågan var uppe för votering här och - ännu viktigare - referat från olika partiföreträdares debattinlägg i frågan, gången dessförinnan, här. (Gå till "14 §, Förskolan".) Föreningsstyrelsen finner inläggen brutalt avslöjande var de olika partierna står i den fråga föreningen driver.

Den första januari 2004 ska den nya så kallade "elevpengen" införas i kommunen. Det nya resursfördelningssystemet för barnomsorgen och skolan börjar därmed tillämpas från och med höstterminen 2004. Systemet kommer att ge föräldrar och barn möjlighet att välja förskola och grundskola oavsett huvudmannaskap (förutsatt naturligtvis att vald skola finns med på kommunens bidragslista).

Föreningsstyrelsen finner det inträffade oerhört intressant med tanke på att så många aktivistgrupper i Sverige, inklusive denna förening, försökt intressera sina politiska företrädare i kommunerna för någon form av möjlighet att uppnå mer frihet i valet av barnomsorgslösning. Men dessa har ju sågats jäms med fotknölarna av nämnda företrädare eftersom varje sådan lösning, enligt uppgift, skulle strida mot svensk lagstiftning: "det går helt enkelt inte!"

Nu visar det sig att Strängnäs kommun, där, oss veterligen, ingen sådan aktivistgrupp varit verksam, helt sonika tänker lösa problemet utan att varken fråga regeringen eller kommuninnevånarna om lov.

Det känns som om vi frihetssträvare i andra kommuner just fått den murbräcka vi så länge behövt!

Sverige är det bästa landet att bli mamma i, fastslår Rädda Barnens amerikanska systerorganisation i sitt årliga mammaindex, som i sina utvärderingar tagit hänsyn till statistiska uppgifter som barnadödlighet, tillgång till preventivmedel, läskunnighet och kvinnligt deltagande i parlamentet.

Läs tidningens artikel om saken här - och gärna Anita Goldman på Aftonbladets kommentarer till rapporten här.

Det är uppenbart att amerikanska Rädda Barnen missat att allt detta goda skett till priset av föräldrars och barns självbestämmande och sinnesro, kommenterar föreningsstyrelsen, d v s att de tvingas leva sina liv i stress och som den politiska överhögheten dikterar.

Kommunfullmäktigeledamoten Cheryl Silverstrand har tydligen motionerat om att Oskarshamns kommun bör införa ett kommunalt vårdnadsbidrag, men det förslaget har uppenbarligen, av denna tidningsartikel att döma, sågats av kommunfullmäktige.

I artikeln görs anspelningar på lokala partipolitiska förhållanden som är en aning svårförståeliga för utomstående. De oskarshamnsbor som läser detta uppmanas därför att, till nedanstående e-postadress, skicka sina förklaringar/kommentarer så att vi kan göra denna nyhetsnotis mer begriplig.

Sjuttiosex gånger har politikerna sagt "nej". Bara fyra gånger sedan möjligheten för enskilda att föreslå folkomröstning infördes har politikerna sagt "ja". Så skriver Kommun-Aktuellt om den dåliga utdelning som folk hittills fått på sina namninsamlingskampanjer.

På frågan "vad göra åt saken?" tar regeringen ännu så länge skydd bakom upplysningen att frågan för närvarande utreds inom regeringskansliet.

Under somrarna 2001 och 2002 samlade föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid in namn i Västerås för folkomröstning med syfte att låta också hemmavarande föräldrar med småbarn komma i åtnjutande av alla de miljoner i skattesubventioner som hittills endast kommer dem till del som utnyttjar den kommunala barnomsorgen. Men det initiativet sågades av en ening kommunstyrelse utan att en enda ledamot tog tillfället i akt att puffa för egna förslag i samma riktning. Det tyder på att inget av de etablerade partierna har en tillräckligt stark vilja att ge Sveriges föräldrar och barn ett bättre liv, trots retoriken och löftena i valtider. Ungefär så skriver föreningens Bo Pettersson på debattplats i dagen nummer av VLT.

Det blev mycket riktigt ett "nej" från regeringen till Uppvidinge och Karlstads kommuners ansökningar om att få införa någon form av ersättning till föräldrar som själva tar hand om sina barn, d v s avstår från att lämna in dem till den kraftigt subventionerade kommunala barnomsorgen. Det står klart efter regeringens sammanträde i torsdags. Men ännu så länge har - föreningen veterligen - varken någon motivering till avslaget eller några officiella svar skickats till de två aktuella kommunerna.

Förmodligen kommer dock de officiella svaren att, som motivering för avslag, innehålla påståendet att sådan ersättning inte skulle vara förenlig med kommunallagens skrivning om likabehandling av kommunens innevånare (ett påstående som föreningen finner långt ifrån invändningsfritt). Vi i föreningen kan därför bara hoppas att någon av de två aktionsgrupperna har eller skaffar sig tillgång till juridisk expertis som kan hjälpa till med ett överklagande. Som bekant är ju regeringen, trots dess upplevda allsmäktighet, inte slutgiltig uttolkare av lagen. (Den uppgiften är ju våra domstolars.)

Läs Smålandspostens syrliga ledarkommentar till det inträffade här och initiativtagande föräldrars här.

Fotnot: "Anser du att Uppvidinge kommun, efter godkännande av regeringen såsom försökskommun, ska införa ett ekonomiskt alternativ för de föräldrar som själva vill sköta sin barnomsorg?" Den frågan fick de röstberättigade i kommunen också ta ställning till i samband med de allmänna valen den 15:e september. Detta som resultat av målmedvetna föräldrars fleråriga kamp för mer valfrihet i barnomsorgen än den nu rådande. Femtiosex procent av de röstande svarade "Ja", fyrtiofyra procent "Nej". Alltså ett klart utslag av folkviljan för någon form av ekonomiskt stöd också till hemmavarande föräldrar.

I Karlstad var motsvarande siffror 75% "Ja" och 25% "Nej", men tyvärr var deltagandet i omröstningen lågt, endast trettiotvåprocentigt.

Antalet barn i förskolorna i Vellinge kommun måste minska. Under den parollen har sex oppositionspartier, Lärarförbundet och Kommunalarbetareförbundets lokalavdelningar och intresseorganisationen Barnverket enats för att sätta de styrande moderaterna i kommunen under tryck.

Visst är oppositionens krav förståeliga - för att inte säga angelägna, men som vanligt är de framförda utan hänsyn till kostnadsbilden. Därför hoppas föreningsstyrelsen att kommunledningsmajoriteten i Vellinge tar fram erforderliga kostnadskalkyler på kort och lång sikt samt att den därefter presenterar resultaten, inte bara för nämnda opposition utan också för kommuninnevånarna i stort för att få hjälp och engagemang i det svåra arbetet att prioritera mellan angelägna men oförenliga verksamhetsområden. Förhoppningsvis kan en sådan tågordning leda till större enighet lokalt om vad kommunen ska - och inte ska - syssla med.

Surahammars kommunfullmäktige gick, som väntat, på sin kommunstyrelsens linje och avslog i går föreningens krav på folkomröstning om föräldralön för de föräldrar som själva tar hand om sina små.

Vestmanlands Läns Tidnings artikel om debatten i kommunstyrelsen för några veckor sedan kan du läsa här och den om debatten i fullmäktige i går här.

Det var alltså andra gången som föreningen tvingades bita i gräset vad gäller att medelst namninsamlingar med krav på folkomröstning uppmärksamma de förtroendevalda på den orättvisa och de problem som den ensidiga satsningen på kommunal barnomsorg skapar.

- Nu tvingas vi nog inse att den här möjligheten är uttömd för Surahammars del, säger föreningens ordförande Christer Westerlund. "Från och med nu får vi nog satsa på informationsspridning så att folk får klart för sig hur de valda hanterat frågan och vilka möjligheter medborgarna därmed riskerar att missa."

Norges födelsetal är bland de högsta i Europa. En trolig orsak är den generösa familjepolitiken, inte minst den populära "kontanstøtten".

Klippans kommun i Skåne tar nu till skarpare åtgärder för att spara pengar: Alla föräldrar med barn i den kommunala barnomsorgen kommer inom kort att få ett brev från kommunen med en vädjan om att de självmant ska dra ned på antalet omsorgstimmar eller helt lämna den kommunala barnomsorgen.

Föreningsstyrelsen finner Klippans kommunlednings nya grepp uppseendeväckande eftersom påbudet från regeringen är att den kommunala barnomsorgen ska vara lönsam för hela samhället och framför allt för kommunerna. Om det påbudet vore sant borde väl kommunen bygga ut barnomsorgen, inte krympa den.

Men tyvärr för regeringen är påbudet inte sant, vilket kommunledningen i Klippan uppenbarligen kommit till klarhet om, utan ett propagandanummer som vi i föreningen försökt avslöja flera gånger, inte minst på denna webbplats. Det är bara att gratulera Klippans kommun till den klarsyn och det mod ledningen uppenbarligen besitter, egenskaper som - på sikt - kommer att ge kommuninnevånarna såväl högre välstånd som mer personlig frihet.

De lärarfackliga representanterna Åsa Lundkvist och Leni Steen försätter med sitt envisa försvar i Vestmanlands Läns Tidning av det nya förslaget till skollag som presenterats och som nu är ute på remiss.

Förslagets kritiker skjuter i huvudsak in sig på att det förordar att kommunerna ska åläggas att tillhandahålla förskola från fyra års ålder men uppenbarligen inte åläggas några skyldigheter att tillhandahålla eller understödja andra former av barnomsorg, t ex i familjedaghem eller i hemmet. Ett annat inslag i förslaget som väckt misstänksamhet är talet om "skola", "utbildning" och "elever" applicerade på förskolebarn. Kritikerna menar att detta är skrivningar som lärarfackliga representanter lyckats få in i förslaget för att få monopol på barnomsorgen på alla andra intressenters bekostnad, alltså även föräldrarnas.

Men alla dessa farhågor är fullständigt obefogade hävdar de två artikelförfattarna.

Läs inlägget här och döm själv! Läs också gärna föregående inlägg i debatten här.

Västerås kommun säger "nej" till föreningens förslag till folkomröstning om hur medborgarna ställer sig till frågan om mer likabehandling av småbarnsföräldrar, men inte med argumentet att föreningens förslag till lösning skulle vara oförenligt med lagen (som den lokala tidningen VLT rapporterade 03-02-21 (se notis)) utan med det formella argumentet att föreningen inte uppnådde de fem procent av de röstberättigades namnunderskrifter som lagen kräver för att tvinga kommunfullmäktige att behandla frågan.

Det framgår av ett protokollutdrag som föreningen fått sig tillsänt från kommunen i måndags (03-04-07), inte mindre än sex veckor efter det att beslutet togs och hela sju månader efter det att föreningen lämnade in sitt, med 2 200 namnunderskrifter uppbackade krav på folkomröstning.

På minst två sätt är beslutet en besvikelse, dels eftersom det naturligtvis hade varit trevligt med ett ovillkorat "ja" och dels eftersom vi hade föredragit ovan nämnda juridiska motargumentet (som kunde ha bemötts i domstol). Men nu när kommunledningen hänvisar till det obestridliga faktum att föreningen inte (i tid före valet 2002) fick ihop det erforderliga antalet namnunderskrifter som krävs för att tvinga kommunen att ta upp frågan, kan föreningen inte - juridiskt sett - göra annat än bekräfta politikernas iakttagelse.

Det uppkomna läget föranleder föreningen att framdeles spendera kraft på att sprida information till medborgarna i kommunen om hur kommunledningen hanterat frågan och om innebörden i den politiska församlingens "nej".

"När får vi höra Göran Persson säga ungefär som sin tyske kollega Gerhard Schröder att vi ska göra Sverige till ett barn- och familjevänligt land, och därmed göra en viktig investering i landets framtid. Familjerna hör till de viktigaste tillväxtskaparna i vårt samhälle"?

Barnen i Stockholms län tillbringar längst tid av alla i Sverige på dagis eller fritis. Och färre personal än i något annat län jobbar med dem. Det visar siffror som Kommunförbundet sammanställt.

...påstår Vestmanlands Läns Tidning i dagens nummer. Bakgrunden är en utredning som Institutet För Privatekonomi (en avdelning inom Föreningssparbanken) presenterat. Enligt rapporten ska hushållen ha fått det bättre materiellt sedan 1978. De riktiga vinnarna lär vara kärnfamiljer bestående av två föräldrar och två barn, som under denna tid ska ha fått sin köpkraft förstärkt med nästan 4 000 kr per år. Övriga familjekonstellationer som redovisas hamnar dock långt under denna standardhöjning

Föreningsstyrelsen finner resonemanget ordentligt missvisande eftersom den familjetyp som avses förefaller vara den som gör som regeringen vill, d v s dubbelarbetar och lämnar in barnen på dagis. Föräldrar som inte gör så har det, som bekant, inte särskilt fett.

Två viktiga skäl till hushållens standardhöjning är enligt artikeln satsningar på barnbidrag och maxtaxa i barnomsorgen. Av den skrivningen drar naturligtvis den normale läsaren slutsatsen att barnbidrag och maxtaxa är bra, trots att det samhällsekonomiska nettot av dem är negativt. Det vill säga, vi blir som folk fattigare av dem än vi skulle ha varit utan dem. För att inte tala om den orättvisa som ligger i att staten gynnar den ekonomiskt starka grupp som gör som regeringen vill men missgynnar den svaga grupp som inte gör det. Men varken det ena eller andra problemet med barnbidrag och maxtaxa berörs med en stavelse i artikeln. Ungefär detta tog föreningens ordförande, Christer Westerlund, upp i en protesterande insändare i VLT, tisdagen den 1 april. Läs gärna den!

En annan viktig slutsats är att, materiellt sett, har utvecklingen i Sverige, för befolkningen i stort, stått stilla under de senaste 25 åren.

En undersökning bland flickor i en niondeklass i Bohuslän visade att 27 procent inte fann någon mening med livet, att 57 procent hade funderingar på att inte leva längre och att 50 procent inte hade någon vuxen att anförtro sig åt.

Det resultatet får Tore Eklund att i dagens nummer av Falukuriren appellera för besinning bland såväl föräldrar som politiker så att alla - inte minst barnen - uppnår bättre harmoni i livet.

I Danmark ger många kommuner bidrag till föräldrar som stannar hemma med barnen. "På det här sättet ökar vi valfriheten samtidigt som vi sparar pengar," säger en nöjd borgmästare i Sölleröd kommun, Erik Fabrin.

Föreningsstyrelsens kommentar: Det börjar bli genant att vara svensk, att tvingas se så många länder runt omkring oss gå förbi oss på vårt specialområde, den sociala ingenjörskonsten, där vi så länga var förebilden. Vi måste numera, i omvärldens ögon, alltmer framstå som en samling dumskallar som inte längre kan se klart på grund av de ideologiska skygglappar vi satt på oss.

Danmarks lösning förefaller vara bra men hade varit ännu bättre om den varit baserad på avdrag på skatten för försörjningsbörda i stället för skattepliktiga bidrag.

"Enligt det nya förslaget till skollag som är ute på remiss ska kommunerna vara skyldiga att erbjuda förskola till alla barn som behöver det. Familjedaghem får inte erbjudas som alternativ. Det tycker lärarrepresentanterna Åsa Lundqvists och Leni Steens är valfrihet."

Det - och mer - skriver fem barnskötare/dagbarnvårdare på debattplats i dagens VLT (här) i polemik mot Lundqvists och Steens inlägg i samma tidning den 6/3, som du kan hitta här.

Föreningsstyrelsen finner att debattanternas varningar för skolförslagets konsekvenser bör tas på största allvar.

Den traditionella familjen är hörnstenen i samhället och bör värderas högt av beslutsfattare. Det menar prof. Richard Wilkins och dr. Allan Carlson, två amerikanska familjeforskare som studerat svensk familjepolitik.

Trots vallöften om valfrihet avslår kommunstyrelsen i Alingsås kravet på en folkomröstning om valfrihet i barnomsorgen. Styrelsen menar att ett femtiotal av de underskrifter som småbarnsföräldrar samlat in för kravet på en folkomröstning var ogiltiga, bland annat har namnförtydligande i vissa fall saknats.

- Vissa har inte brytt sig om att skriva dit detta eftersom de har en lättläst nästan textad namnteckning, förklarar Gunilla Gomér (kd), ledamot i kommunstyrelsen och ansvarig för den föräldragrupp som samlat in namnen.

Att föräldragruppen kompletterar luckorna på namnlistorna med nya namn accepteras inte av kommunen. Då krävs en helt ny insamling.

- Det är mycket möjligt att vi gör det. Vi tänker inte ge oss så lätt, försäkrar Gunilla Gomér.

Den andra förklaringen till avslaget är att partierna säger sig vilja fullfölja vallöftet om valfrihet ändå genom att införa en kommunal barnpeng, som ska följa varje barn, alltså även dem som vårdas hemma av en förälder. Läs mer om förslaget här.

Fotnot: På bara drygt en månad i under våren 2002 lyckades en grupp målmedvetna föräldrar i Alingsås samla in 1 400 namnunderskrifter till förmån för mer valfrihet i barnomsorgen, drygt de fem procent av väljarna som lagen om kommunala folkomröstningar kräver. Men till skillnad från namninsamlingar i andra kommuner vi rapporterat om på denna plats valde aktionsgruppen i Alingsås att avvakta med inlämningen av listorna till kommunhuset tills efter de allmänna valen i september. Detta eftersom gruppen befarade att den då sittande, av socialdemokrater dominerade, kommunledningen helt enkelt skulle avfärda de underskrivandes krav med hänvisning till att det är kommunfullmäktige som bestämmer. Nu ser det ut att bli ett avfärdande ändå, trots att kommunen numera är borgerligt styrd.

Föreningsstyrelsen finner förevändningarna för avslag upprörande eftersom det så tydligt handlar om att med alla till buds stående medel försöka bekämpa opinionsyttringar av det aktuella slaget. I den strävan drar sig kommunledningen uppenbarligen varken för att utnyttja småaktiga formaliteter eller hemkokt lagtolkning. Enda trösten är att kommunledningen uppenbarligen avser att genomföra det i föreningsstyrelsens ögon lovande förslaget om barnpeng.

Men känslan av chock orsakad av Alingsås kommunstyrelses reaktion på de underskrivandes krav sitter i. Vad är på väg att hända - eller har redan hänt - med svensk demokrati?

Skolverkets uppföljning av maxtaxan var mycket positiv. Att sänka avgifterna och ge fler barn tillgång till verksamheten innebär inte att kvaliteten försämras, skriver biträdande utbildningsminister Lena Hallengren och Li Teske.

Föreningsstyrelsen finner att Hallengren låtit sig luras av den statistik hon fått från Skolverket (och därmed kan vi räkna med att hela regeringen låtit sig luras på samma sätt eftersom alla i den så gärna vill tro det bästa). Skälet till att den genomsnittliga vistelsetiden på dagis inte ökat (eller personaltätheten inte minskat) förefaller vara att andelen barn till föräldralediga och arbetslösa - som ju numera har rätt att ha sina barn på dagis max 15 timmar i veckan - har gått upp, vilket kompenserar för den längre vistelsetid som de förvärvsarbetandes barn numera tenderar att ha. För övrigt måste ju slutsatsen falla på sin egen orimlighet: Om man sänker avgifterna och släpper in fler barn kan resultatet inte bli annat än en kvalitetsförsämring. Den axiomatiska slutsatsen förstärks av insikten att vi lätt hade kunnat fylla hela denna nyhetsavdelning med larmrapporter om stora barngrupper, lite personal, höga ljudnivåer och stressfyllda miljöer, men har sovrat hårt för att också få plats med annat. Och den bekräftas av nedanstående nyhetsnotis..

Hallengrens resonemang får oss i styrelsen att minnas något som Mark Twain lär ha sagt: "Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik!"

Bullret på många förskolor i Borås ligger konstant på mycket höga värden, enligt en rapport från kommunens miljökontor. Stockholm stat har efter mätningar kommit fram till liknande resultat och slår nu larm till Socialstyrelsen.

Det har blivit för mycket, för påfrestande såväl psykiskt som fysiskt och för bullrigt och trångt. Så kan man sammanfatta resultaten av en undersökning av läget i förskolan som Kommunal i Falun tagit initiativ till med stöd av Arbetsmiljölagen.

...skriver två representanter för Lärarförbundet på debattplats i dagens VLT med anledning av den kritik som det nyligen framlagda förslaget till ny skollag ådragit sig: att förslaget - om det genomförs - kommer att eliminera familjedaghemmen som företeelse och ytterligare förvärra det dagistvång som många föräldrar och barn redan idag lider av.

Läs inlägget här men var vaksam på debattanternas försök att - medvetet eller ej - bagatellisera allvarliga problem och hot som förslaget skulle ge upphov till.

Våra förtroendevalda störs uppenbarligen när de läser könsuppdelad statistik av att siffrorna inte är lika stora i båda kolumnerna. Därför hämtar de, med hot om våld, in hälften av våra inkomster för att därefter kunna belöna dem som bidrar till att siffrorna blir mer lika. Ett tydligt exempel är föräldraledigheten där krafter nu är i rörelse för att individualisera föräldrapengarna så att fäderna är hemma med de små lika länge som mödrarna. Oavsett vad de inblandade föräldrarna tycker om saken.

- Barn- och familjeminister, Berit Andnor och förskoleminister Lena Hallengren tar ett gemensamt initiativ när Sverige deltar i OECD-projektet Familjevänlig Politik (Family-friendly Policy), skriver Regeringskansliet i ett pressmeddelande, och fortsätter:

Projektet startade med Australien, Danmark och Nederländerna. OECD startar nu en ny omgång med tre länder, varav Sverige kommer att vara ett. Projektet går ut på att jämföra de olika ländernas barn- och familjepolitik. Tanken är att de olika länderna ska kunna lära av varandra. Frågor som lyfts fram är tillgänglig barnomsorg av hög kvalitet, föräldraledighet, jämställdhet samt ett barn- och familjevänligt arbetsliv.

– Frågorna är högaktuella även här i Sverige, säger Berit Andnor och Lena Hallengren i en gemensam kommentar. Vi har till exempel genomfört maxtaxan i förskolan, vi ska fortsätta satsa på kvaliteten i förskolan, vi har höjt golvet i föräldraförsäkringen och vi kommer att höja taket.

- Men absolut inte göra det möjligt för föräldrarna att själva ta hand om sina barn, blev föreningsstyrelsens något sarkastiska kommentar.

Maxtaxan i barnomsorgen är ett lyft för landets barnfamiljer. En typisk tvåbarnsfamilj har fått 5 100 kr mer i månaden att spendera tack vare de lägre dagisavgifterna. Det visar en rapport från Skolverket.

Föreningsstyrelsen vill bara påpeka att vinsterna avser medel- och höginkomsttagare, inte låginkomsttagare - samt att det faktum att vissa föräldrar känner sig som vinnare ingalunda gör maxtaxereformen försvarbar varken ur rättvisesynpunkt eller samhällsekonomisk synpunkt. Det är fortfarande ett både dyrt och orättvist sätt att ge föräldrar de ekonomiska lättnader de så väl behöver. Se gärna Debattforum på denna webbplats samt vår debattartikel på DN Nätdebatt för mer information om varför maxtaxan är en förkastlig lösning.

Fjordar, midnattssol och dyr öl. Den bilden av Skandinavien har under senare år kompletterats med ytterligare ett inslag i utländska besökares ögon: svenska barn vet inte hur man uppför sig i sociala sammanhang och deras föräldrar förefaller inte bry sig. Åtminstone enligt reseguideförlaget Lonely Planet.

Föreningsstyrelsen finner bedömningen uppseendeväckande med tanke på att våra små i Sverige så tidigt hamnar i "professionella" händer på dagis och i förskolan. För det kan väl inte vara så att det är just detta omhändertagande som är problemet?

Som framgår av nyhetsnotis från igår (som du finner ett par platser ned) har Aftonbladet med hjälp av SIFO kommit fram till att 80 - 90 procent av föräldrarna inte vill ha kvoterad föräldraledighet. De vill i stället själva bestämma vem som ska vara hemma med barnen och hur länge. Och nu får de stöd av socialförsäkringsminister Berit Andnor som på Aftonbladets fråga svarar: "Jag vill undvika lagstiftning."

Därmed har uppenbarligen en spricka uppstått mellan Andnor å ena sidan och jämställdhetsminister Margareta Winberg och statsminister Göran Persson å den andra, att döma av den debattartikel de två sist nämnda personerna skrev hösten 2002 (som du kan läsa här).

Föreningsstyrelsens bedömning av läget är dock att statsministern nu ångrar att han lät sig övertalas att skriva under den där olyckssaliga debattartikeln i höstas och att Andnors uttalande nu är det som bäst representerar regeringens hållning i frågan - åtminstone tills vidare.

Uttalandet visar hur viktigt opinionsbildning är och hur framgångsrik den kan vara. Vi tror nämligen att om inte svenska folkets åsikt hade kommit fram så tydligt som den gjorde i Aftonbladets och SIFO:s undersökning hade inte heller Andnor lika tydligt idag ställt sig på folkets sida.

Vi i föreningen tar det inträffade som en bekräftelse på hur viktigt vårt opinionsarbete är och inspireras av det till nya krafttag.

I den kommitté som utarbetat det nyligen framlagda förslaget till ny skollag fanns flera representanter för Lärarförbundet men inga från Kommunal som organiserar barnskötare och dagbarnvårdare. Den snedbemanningen har bidragit till att förslaget blivit en partsinlaga som går Lärarförbundets ärenden. Det påstår Malena Karlsson, forskare i ämnet barnomsorg, i dagens utgåva av Kommunalarbetaren. Hon påstår också att många av de hypoteser som rapporten bygger på som vore de fakta i själva verket är ordentligt omtvistade i vetenskapliga kretsar. Den dåliga underbyggnaden underminerar hela förslaget, konstaterar hon.

Det finns inga juridiska hinder för att folkomrösta kommunalt om föräldralön. Västerås kommunstyrelses beslut häromdagen om att inte gå föreningen till mötes i saken är enbart ett uttryck för bristande vilja och en utmanande konfrontation mot folkviljan. Ungefär så skriver föreningens ordförande Christer Westerlund på debattplats i dagens utgåva av Vestmanlands Läns Tidning (VLT).

Läs inlägget här och gärna nyhetsnotisen om avslaget (som föranledde artikeln) här.

Låt oss hoppas att kommunfullmäktige i Västerås tar intryck när de senare ska ta det formella beslutet i frågan.

Nu mullrar makten: Ta mer ansvar pappor! JämO, jämställdhetsminister Margareta Winberg och HTF vill lagstifta för att pappor ska ta ut fler föräldradagar. Men 80 - 90 procent av föräldrarna säger "nej" till en sådan lösning.

Läs artikeln här. Läs också gärna ett par intervjuer med föräldrar med småbarn om saken här och här.

Föreningsstyrelsens kommentar: Det är skrämmande hur dålig kontakt vår politiskt valda ledning uppenbarlighen har med sina uppdragsgivare, väljarna, på det familjepolitiska området - och glädjande att konstatera hur mycket bättre kontakt vi i föreningen har.

I Finland får föräldrar som stannar hemma med sina barn ett särskilt hemvårdsstöd. De har också rätt att vara tjänstlediga i tre år utan att bli uppsagda.

Föreningsstyrelsens kommentar: Ju mer man ser sig omkring desto mer udda och extrem framstår den svenska familjepolitiken.

En intressant iakttagelse i artikeln: Finland lade om till en mer barn- och familjevänlig politik - enligt uppgift i artikeln - för att spara skattepengar. Men här i Sverige är det från ovan påbjudna synsättet det motsatta; här är ju den kommunala barnomsorgen lönsam för stat & kommun, d v s den lär ger mer skattepengar in än stat & kommun behöver betala ut.

Det är finnarna som har rätt, som vi har försökt säga ett antal gånger på denna webbplats och i andra sammanhang. Reportaget fungerar på oss som en vitamininjektion i våra ansträngningar att avslöja den svenska regeringens bluff.

Det blir ingen folkomröstning om föräldralön för föräldrar som själva vill ta hand om sina barn istället för att ha dem på förskola. Det beslutade kommunstyrelsen i Västerås i går kväll. Enligt kommunens jurister ger lagen inget utrymme för ett sådant ekonomiskt stöd.

- Kommunstyrelsens, enligt VLT, åberopade skäl till avslag väcker frågor och invändningar, säger föreningens ordförande Christer Westerlund. "Vi har nog inte sett slutet på den här historien än."

- Det finns något djupt osmakligt i att ändra i ett trygghetssystem bara på grund av att det inte används som vissa familjekonstruerare vill, skriver Expressens Marie Söderqvist i en krönika i dagens utgåva av tidningen. Detta i polemik mot de förslag till kvotering av föräldraledigheten som framförts på sistone, av JämO bland andra.

Föreningsstyrelsen håller med Söderqvist i mycket men tycker att hennes ambitionsnivå förefaller vara låg. Vi i föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid vill att Sveriges föräldrar och barn ska kunna inrätta sina liv som de inblandade själva vill ha det, inte bara under det första året eller de första femton (tidsgränser som Söderqvist nämner i sin artikel) utan under hela livet. För att travestera Söderqvists ord: Det finns något djupt beklämmande i att Söderqvist inte tycker sig kunna begära mer från våra politiska företrädare än få vara i fred med sitt hypotetiska barn ett ynka litet år.

Dagisbarn är utsatta för en sju gånger högre risk för att drabbas av infektioner än barn som vistas hemma. Det kostar staten tre miljarder kronor per år i ersättning till föräldrar som stannar hemma för att ta hand om sjuka barn. Problemen har varit kända länge, men initierade personer har tidigare inte vågat offentliggöra sin kunskap av risk för att framstå som icke politiskt korrekta.

Detta och mer framgår av en intervju som Världen Idag gjort med en företrädare för Statens Smittskyddsinstitut.

Se också gärna vad Vestmanlands Läns Tidning hade att säga om saken den 31/1 -03 här och vad föreningsledningen och andra familjerättskämpar hade att säga om barnomsorgens påstådda lönsamhet på Dagens Nyheters Nätdebatt den 3/1 -03 här.

- Om ansvaret för barnen delades lika mellan mamman och pappan skulle förutsättningarna förbättras både för jämställda löner och kvinnors karriärutveckling, skriver HTF-ordföranden Holger Eriksson, JämO Claes Borgström och forskaren Roger Klinth i dagens utgåva av DN. Det resonemanget leder debattanterna fram till slutsatsen att föräldrapenningen på sikt bör bli helt individuell, d v s delas lika mellan de två föräldrarna.

Föreningsstyrelsen undrar om förslaget, som innebär att vi ska utnyttja barnen som verktyg för att uppnå maximal jämställd mellan könen, verkligen kan vara förenlig med FN:s barnkonventions portalparagraf: att barnens väl alltid ska komma i främsta rummet.

PS: Det är inte första gången som JämO & Co framför detta förslag. Se t ex inslaget "Jämo vill kvotera jämlikheten" nedan.

Tänk dig ett land som har inskrivet ett speciellt skydd för familjen i grundlagen, och ett uttalat löfte om att stötta mödrar så att de inte av ekonomiska skäl ska tvingas att jobba när det betyder att deras familjer blir lidande. Ett land där det finns såväl skattelättnader som bidrag att tillgå för dem som har barn att ta hand om. Därtill förståelse för att föräldrar är hemma med sina barn när de är små.

Endast tre av nästan sjuttio initiativ till lokala folkomröstningar har burit frukt, d v s lett till folkomröstningar. De övriga har röstats ned av berörda kommunfullmäktige. Det framgick av en debatt i Riksdagen idag med anledning av riksdagsledamot Torsten Lindström (kd) från Hallstahammars interpellation om saken. Av debatten framgick också att såväl (s) som (m) som (kd) inte är nöjda med hur lagen om lokala folkomröstningar utfalligt samt att regeringen arbetar med frågan och avser att "snart" återkomma till Riksdagen med ett förbättringsförslag. När detta kan ske är alltså i skrivande stund oklart.

...skriver tjugosju mer eller mindre kända kvinnor i karriären i dagens Dagens Nyheter. De hävdar att det ojämlikt fördelade föräldraansvaret är huvudorsaken till det stora löneglappet mellan könen och till att kvinnor fortfarande diskrimineras på arbetet.

Undertecknad, som är man, kan förstå debattanternas frustration över orättvisor som inte borde finnas men blir ändå skrämd av förslaget eftersom vi medborgare redan har fler lagar att hålla reda på än vi klarar av och därmed är mer styrda av den politiska överheten än vi borde vara. Det måste finnas ett annat sätt!

Dagisbarn är förkylda mer än dubbelt så ofta som barn som vistas i hemmet. De har också mer allergiska besvär. Storleken på barngrupperna är en viktig påverkande faktor.

Föreningsstyrelsens kommentar: Vi svenskar formligen översvämmas av larmrapporter om nackdelar och problem med den storskaliga barnomsorgslösning som våra politiska förtroendevalda pådyvlar oss. Denna för regeringen besvärande rapportering har pågått i flera år nu utan att ansvariga ministrar på något sätt visat att de tar intryck. Se till exempel närmast föregående nyhetsnotis (nedan) om riksdagsledamoten Torsten Lindströms och biträdande utbildningsminister Lena Hallengrens åsiktsutbyte som en bekräftelse på det konstaterandet. Hur länge till måste vi vänta?

Riksdagsledamoten Torsten Lindström (kd) från Hallstahammar har fått svar på sin fråga till biträdande utbildningsminister Lena Hallengren om vad ministern tänker göra för att underlätta för Sveriges föräldrar att själva ta hand om sina småbarn. Det visar sig av hennes svar, som du kan läsa här, att hon inte är beredd att göra nå't för dem alls utan att hon, som den goda socialdemokrat hon är, vill gå i motsatt riktning.

Läs gärna också Torsten Lindströms pressmeddelande med anledning av sin fråga här.

Användningen av antidepressiva och lugnande medel ökar och är rekordstor i Sverige. Det säljs tillräckligt av dessa preparat för att förse en miljon svenskar med dem varje dag året om.

- Oförsvarligt och osmaklig, säger poliser och missbruksvårdare, som oroar sig för att ungdomar fostras till ett drogberoende.

Föreningsstyrelsens kommentar: Utvecklingen är ett symptom på att såväl föräldrar och barn, med ekonomisk-politiska medel tvingats in i en livsstil som ingen av de två parterna egentligen vill ha.

Enligt skollagen ska alla barn i den obligatoriska skolan ha lika tillgång till utbildning. Den ska vara likvärdig över hela landet och hänsyn ska tas till elever i behov av särskilt stöd. Problemet är bara att den svenska skolan i praktiken inte fungerar så utan att de som behöver lite mer tid och lite mer hjälp i förfärande stor utsträckning överges på grund av resursbrist.

Föreningsstyrelsens kommentar: Eftersom förskolan lider av samma problem som den "riktiga" skolan, finns det väl knappast någon anledning att anta att situationen på det förra stället skulle vara så mycket bättre än på det senare.

"Småbarn har blivit sämre på att prata. En allt bullrigare miljö kan vara en förklaring, anser Ulla Rydå, överläkare på barnhälsovården i Jönköping."

Föreningsstyrelsens kommentar: Hur många fler larmrapporter behöver vi svenska medborgare och politiker...?

"Ensamstående föräldrar kan tro att det är farligt för barnen att leva med dem. Det säger forskaren Lars Jalmert i en debatt i Aftonbladets webbradio."

Föreningsstyrelsen instämmer, men vill komplettera med påståendet att det minsann inte bara är ensamstående föräldrar som fått dåligt självförtroende som föräldrar av den familjepolitik vi varit utsatta för så länge utan också, i förfärande stor utsträckning, sammanboende föräldrar.

"Den demografiska utvecklingen i Sverige är oroande. Det saknas barn och unga som kan ta vid efter de äldre. Men när nativiteten ökar har sjukvården rationaliserats till den grad att nyförlösta mödrar skickas hem redan efter några timmar på BB."

- Det är oansvarigt, skriver Maria Stanfors, doktorand i ekonomisk historia vid Lunds Universitet och lärare i genusvetenskap vid Malmö Högskola.

"Eslövs kommun blir blåst på Wernerssonpengarna. Detta eftersom kommunen inte "orkar" nyanställa så många personer i för- och grundskolan som villkoren för tilldelningen kräver. Och detta i sin tur eftersom kommunen, på eget bevåg, började förstärka de två verksamheterna personellt redan året innan. För Eslövs del handlar det om att bli snuvad på 2,6 miljoner.

Föreningsstyrelsens kommentar: Så kan det gå om kommunerna inte gör som regeringen säger. Vad hände med den kommunala självstyrelsen?

Allvarlig psykisk sjukdom, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar är dubbelt så vanlig bland dem som växt upp med bara en förälder. Tungt drogmissbruk är tre till fyra gånger vanligare. Det visar en svensk långtidsstudie.

Föreningsstyrelsens kommentar: Denna nyhetsavdelning börjar bli full av larmrapporter om hur våra barn har fått det som konsekvens av den förda familjepolitiken, som kännetecknas av splittrade familjer och kollektiv, storskalig, barnomsorg. Vi frågar oss otåligt hur många fler sådana rapporter svenska folket och deras politiska företrädare tycker sig behöva innan misstagen börjar rättas till.

- Ersätt barnens aktiviteter med tid för samtal. Det föreslår barnorganisationerna efter flera larm från "huvudvärksbarn" som efterlyser bättre kontakt med vuxna.

- Vi riskerar att få en generation som mår dåligt redan innan de nått ut i arbetslivet, säger barnombudskvinnan Lena Nyberg.

"Antalet anmälningar från gravida som diskriminerats i arbetslivet har fördubblats på ett år. Nu kräver Jämo, Claes Borgström och HTF:s ordförande Holger Eriksson att politikerna och framför allt familjeminister Berit Andnor, ser över regelverket."

Undertecknad kan väl förstå det lovvärda i artikelförfattarnas ambitioner, men är ändå skeptisk till den föreslagna lösningen. Det är nämligen knappast en hårdare och mer detaljerad arbetslivslagstiftning vi behöver utan en enklare sådan, som begränsar sig till viktiga principer, i samklang med vanligt folks rättsuppfattning. Effekten är redan, i alltför stor utsträckning, att arbetsgivare drar sig för att anställa folk eftersom risken för att omedvetet bryta mot någon arbetsrättslig lagparagraf redan är alltför stor. Samtidigt känns det angeläget att påpeka att inte ens Jämo skulle anställa en uppenbart gravid jurist om det samtidigt fanns en annan sökande med likvärdiga kvalifikationer som inte befann sig i samma "välsignade tillstånd". Men Jämo skulle naturligtvis inte, tack vare den juridiska kompetens som myndigheten förfogar över, utsätta sig för åtalbarhet genom att öppet medge detta. - Hyckleri måste bekämpas!

"Vart fjärde svenskt skolbarn lider av huvudvärk. Resultatet blir sämre skolarbete, störda sociala kontakter och sömnproblem."

- Det finns klara konsekvenser av barns huvudvärk, ändå ignoreras de säger Åsa Fichtel, forskare vid Uppsala Universitet.

Skolor anmäls allt oftare av elever och föräldrar. Förra året fick skolverket in inte mindre än 1113 anmälningar om kränkande behandling, att jämföras med 645 året innan.

Främst ökar anmälningarna om bristande stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter samt till mobbningsoffer.

Undertecknad undrar hur annorlunda situationen kan vara i våra förskolor i dessa tider där personaltätheten och kvaliteten tenderar att sjunka trots avgivna löften om motsatsen inför de senaste allmänna valen.

"Fallet med de odugligförklarade föräldrarna i Oskarshamn har uppdagat en nymornad men lovande offentlig omsorg om föräldrars duglighet. Så vitt jag förstår kan ingen myndighet längre strunta i om innehållet i en nappflaska skakats eller rörts, om blöjor bytts för sällan eller för ofta, om leksaker som köpts till barnet varit lämpliga eller inte, eller om barnet klätts för varmt eller för kallt.

Oavsett om det var rätt eller fel att ta barnet från de på dessa kriterier odugligförklarade föräldrarna i Oskarshamn är det uppenbart att den här sortens missförhållanden i högre grad än hittills måste bli föremål för allas vår medborgerliga vaksamhet. Föräldrar vars barn regelbundet iakttas med fel kläder eller fel leksaker eller felrörda vällingflaskor bör hädanefter rapporteras till närmaste socialkontor."

Så skriver Göran Rosenberg i dagens utgåva av Dagens Nyheter med bitande ironi.

I Frankrike får föräldrar skattelättnader för den försörjningsböra som barn innebär och kan dessutom kvalificera sig för hyresbidrag om inkomsten är för låg. Resultatet har blivit att det i Frankrike i genomsnitt föds 1,9 barn per kvinna mot endast 1,5 i Sverige.

Hur det kan bli så att föräldrar som förmodligen - egentligen - älskar sina barn ändå kan misshandla dem. Den frågan försöker tidningen besvara i denna artikel med hjälp av psykolog Olof Risberg från Rädda Barnen.

- Det är ett uttryck för desperation och kaos, kommer de bland annat fram till.

Föreningsstyrelsens menar att den rådande familjepolitiken, som utsätter såväl föräldrar och barn för större press än de - i sina lägsta stunder - klarar av, är en bidragande orsak till problemet. Därför borde inte bara misshandlande föräldrar ställas inför rätta utan också medskyldiga politiker.

Sex hundra kronor i böter, det kan danska föräldrar få komma att betala om de kommer för sent för att hämta sina barn på dagis. Det är väl inte precis den medicin dubbelarbetande och jäktade danska föräldrar behöver för att kunna gå ned i varv.

I Sverige påstås problemet vara mindre på grund av maxtaxan, men det måste vara feltänkt. De svenska kommunernas extrakostnader för övertid blir ju inte mindre bara för att de erbjuder barnomsorg till väldigt låga taxor, det måste rimligtvis vara värre här eftersom våra kommuners möjligheter att kompensera sig för dylika höjda kostnader, t ex via extra utdebitering, är mindre.

När regeringen konfronteras med besvärande kritik är strategin att så tvivel om kritikens faktaunderbyggnad. Det hävdar Expressens Marie Söderqvist i en artikel i dagens utgåva av Expressen. Detta med anledning av våra politiska företrädares försök att undkomma den kritik som uppstod i och med att Svenskt Näringsliv, Handelns Utredningsinstitut och tankesmedjan United Minds i helgen lade fram en rapport som visade att jämställdheten är sämre i den offentliga sektorn än i den privata. Men regeringen faller denna gång på eget grepp, säger hon också.

Läs Söderqvists artikel här och undersökningsgruppens presentation av resultaten i Dagens Nyheter här.

Om du tar hand om minst lika många "främmande" barn som egna kan du få ersättning från kommunen för alla - om du bor i Uppsala, vill säga.

I praktiken innebär det att du blir anställd av kommunen som dagbarnvårdare, en lösning som de borgerliga och Miljöpartiet i kommunen drivit igenom. Men inte många kommuninvånare känner till möjligheten, varför kommunfullmäktige nyligen fattat ett beslut om att informationen om saken till medborgarna ska förbättras.

Enligt vad föreningen erfar funderar flera kommuner på att införa liknande lösningar.

Uppsalas lösning ligger ju väldigt nära den som föreningen föreslagit och samlat in namn för, d v s kommunal ersättning till de föräldrar som stannar hemma med barnen när de är små. Den stora skillnaden förefaller vara Uppsalas krav på lika många "främmande" barn som egna för att ersättning ska kunna utgå. Situationen är typisk för alla bidragslösningar på så sätt att medborgarna förlorar makten över vardagen till kommunen eller staten, som sedan utövar denna makt med hjälp av medborgarnas egna pengar.

"Den kollektiva, kommunalt sponsrade, barnomsorgen är inte samhällsekonomiskt lönsam. Den stora satsning på utbyggnad av kommunal barnomsorg som gjorts i Sverige under senare decennier är baserad på en - för regeringen - genant felräkning.

Det hävdar fem föräldrar som leder familjeuppror på olika håll i Sverige för mer valfrihet i barnomsorgen."

Med de orden inleds en debattartikel på Dagens Nyheters webbplats som bland andra Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid ställt sig bakom.

Alla barn ska gå i förskolan och övriga alternativ till barnomsorg (till exempel familjedaghem och öppna förskolor) motarbetas. Den slutsatsen tvingas man dra av det förslag till ny skollag som nyligen förelagts utbildningsministern.

Läs utbildningsdepartementets pressmeddelande om saken här och riksdagsledamoten Torsten Lindströms (kd) kommentarer till förslaget (i form av en debattartikel i VLT) här.

Föreningsstyrelsens kommentar: Den som läst historia och då särskilt diktaturers anatomi får säkert kalla kårar längs ryggraden av förslaget. Omhändertagande, uppfostran och utbildning av barnen i statens regi brukar vara en central strategikomponent i sådana länder för att säkerställa maktinnehavet i det långa loppet.

I stället för att leva upp till sitt vallöfte om mer personal till förskolorna för att minska barngruppernas storlek och öka personaltätheten väljer regeringen att pådyvla kommunerna kravet på allmän och avgiftsfri förskola för fyra- och femåringar från och med den 1 januari 2003. Utan att tillskjuta ett öre av de 1,2 miljarder per år som reformen beräknas kosta. Kommunerna åläggs helt enkelt genomföra regeringens politik inom redan överansträngda ekonomiska ramar. Om de inte klarar det läggs hela skulden på kommunerna och på deras dåliga budgetdisciplin. Så "elegant" löser regeringen de problem som uppstår när de med medborgarnas egna medel köper väljarnas röster inför ett val.

Detta trots att medborgarna i opinionsundersökningar tydligt markerar att de i valet mellan gratis förskola för nämnda åldersgrupp och högre kvalitet inom den befintliga barnomsorgen med överväldigande majoritet väljer det senare.

Ungefär så skriver företrädare för Kristdemokraterna i en debattartikel i dagens Göteborgs-Posten.

Nu är det vetenskapligt bevisat det föräldrar vetat länge, nämligen att barn mår bra av fysisk beröring, till exempel av kramar (för att inte tala om hur bra föräldrar mår av det)! Vid fysisk kontakt frigörs nämligen hormonet oxytocin, som dämpar stress och ångest och gör barnen lugnare och mera harmoniska.

Vid årsskiftet tas nästa steg i utbyggnaden av förskolan. Mer än varannan kommun räknar då med större barngrupper - tvärtemot de politiska ambitionerna, visar en rikstäckande TT-enkät.

Föreningsstyrelsens kommentar: Budskapet före valet var ju att resursavsättningen till förskolan skulle öka. Bland annat skulle ju 6000 fler förskollärare anställas. Kovändningen luktar valsvek lång väg.

Mer sprit på dagis, då blir barnen friskare! Det är hygienen det handlar om. Finländska studier visar att barnen blir mycket friskare om personalen tvättar händerna med stark tvål- och spritlösning.

Aktionsgruppen för valfri barnomsorg i Karlskrona lägger nu in slutsporten för att få till stånd en lokal folkomröstning i frågan. 1700 av de 2500 namn som krävs är redan insamlade.

För några decennier sedan hade de kanske tvångssteriliserats, idag tvångsomhändertas deras barn.

Lasse och Karins son togs ifrån dem för att de inte ansågs tillräckligt begåvade. En enda mening i psykologutlåtandet ledde till att barnet tvångsomhändertogs i stället för att föräldrarna fick det stöd och den hjälp alla nyblivna föräldrar kan känna behov av.

Föreningsstyrelsen betraktar det inträffade som en fingervisning om vart den rådande familjepolitiken skulle kunna leda om vi medborgare inte är tillräckligt vaksamma. Redan nu kan vi ofta höra tillskyndare av det rådande systemet (med kollektiv, kommunalt sponsrad barnomsorg) försvara sig med argumentet att det behövs proffs för att ta hand om barn (underförstått att föräldrarna inte är tillräckligt kompetenta för uppgiften). Dagens småbarnsföräldrar kanske har anledning att känna tacksamhet över att de ännu inte drabbats på samma sätt som Lasse och Karin.

För första gången har miljöförvaltningen i Stockholm låtit göra bullermätningar på förskolor. Resultaten visar på höga nivåer i vissa avdelningar. I Östersund uppmättes så höga värden att kommunen nu beslutat att installera ljudvakter på alla dagis.

Olyckan då en tvååring fick en svår skallskada på en förskola i Limhamn kan varken förklaras med brister i miljön eller med tjänstefel. Det har Arbetsmiljöinspektionen kommit fram till.

Bakgrund: Den 19/10 i fjol rapporterade vi att tvåårige Cristián Sandovall Ronnby, i mitten av september skallskadades på sitt dagis i Limhamn utanför Malmö. Enligt personalen uppkom skadan när han ramlade på en gräsmatta under lek. Men läkarna på sjukhuset i Lund, som opererade och vårdade Cristián, ifrågasätter om ett sådant fall kan orsaka en fem cm lång spricka i skallbenet och en stor inre blödning - på en tvååring!

Föreningsstyrelsen menar att fallet sätter blixtbelysning på vem som egentligen har ansvaret för våra barns väl och ve när de omhändertas av offentliga institutioner. Utan att veta tillräckligt mycket om det aktuella fallet för att kunna ta ställning känns ändå Arbetsmiljöinspektionens slutsats illavarslande.

Fler blir skyldiga att anmäla misstanke om våld mot barn, t ex kriminalvården och rättspsykiatrin. Det föreslår regeringen i en proposition. Riksdagen förväntas säga "ja" till förslaget den 19/12.

Det ska bli lättare att starta privata dagis. Det är miljöpartiet och de borgerliga partierna överens om. De fem partierna vill ta bort kommunernas rätt att säga "nej" till privata dagis.

Föreningsstyrelsen menar att det är på tiden att någon försöka stoppa den politiska majoritetens uppenbara brott mot vår grundlagsfästa näringsfrihet, ett brott som pågått opåtalat i decennier.

De närmaste tio åren räcker kommunernas resurser inte till behoven. Det beror på dyra reformer inom barnomsorg och skola. Därefter följer emellertid tjugo goda år då kommunernas resurser väntas överstiga behoven. Men därefter blir det problem igen. Det har Kommunförbundet kommit fram till i en långtidsutredning.

Föreningsstyrelsen är dock förbryllad eftersom vår kollektiva barnomsorg enligt samstämmiga utsagor från det statsbärande partiet är lönsam. Hur kan den då samtidigt betraktas som en belastning på den kommunala ekonomin? Det är nå't som inte stämmer här ;-)

Det regerande socialdemokratiska partiet är ännu inte beredda att avvika från den utstakade vägen att med alla till buds stående medel se till att jämställdheten mellan man och kvinna blir bättre. Det ändamålet helgar uppenbarligen alla medel, t ex lagen, den ekonomiska politiken och våra barn. Det framgår av ett svar - bland många andra - som föreningen fått på ett utskick till samtliga riksdagsledamöter. Detta med anledning av vice statsminister & jämställdhetssamordnare Margareta Winbergs och JÄMO Claes Borgströms utspel på sistone om att kvotera föräldraledigheten lika mellan föräldrarna.

Läs föreningens utskick här och den s-märkta riksdagsgruppens svar här, men läs det senare kritiskt eftersom språkbruket är förföriskt (t ex kallas "tvång" "möjlighet", den allmänna förskolan påstås vara "kostnadsfri" och hemmavarande småbarnsföräldrar hyllas med tomma ord).

Socialdemokraternas löfte att minska barngruppernas storlek i Stockholms förskolor döms ut av länsarbetsnämnden. "Orimligt", säger Helene Dahlström, ansvarig för prognoser om barnomsorgen.

Föreningsstyrelsens kommentar: "Partiet gick uppenbarligen för långt i sina framgångsrika försök att locka väljare med hjälp av löften om skattefinansierade förmåner som framställs som vore de gratis. Detta oskick måste stoppas, för landets och dess befolknings skull!"

- Det är tuffa livsuppgifter som väntar de barn som nu kommer till världen. Redan när dagens nyfödda är i trettioårsåldern måste de vara med och försörja dubbelt så många pensionärer som dagens förvärvsarbetande. Kostnaderna för pensioner, vård och omsorg kommer, under de närmaste femtio åren, att öka avsevärt snabbare än skatteintäkterna. Så skriver tidningen i en ledare som kommentar till Kommunförbundets igår presenterade långtidsutredning "Kommunala framtider".

Även i denna artikel uppfattas barnomsorgen som en nettokostnad för stat & kommun trots att det officiella budskapet är att tjänsten är lönsam för nämnda samhällssektor. Det är nå't som inte stämmer här ;-)

"Det blir svårt för kommunerna att behålla dagens standard på verksamheten också i framtiden. Behoven växer snabbare än resurserna, trots betydande tillskott från staten. Ökat barnafödande och mer utbildning är inga botemedel mot det finansiella problemet eftersom det tar mer än femtio år innan ett högre barnafödande medför bättre välfärd. Det totala antalet arbetstimmar måste istället öka." Det skriver männen bakom Kommunförbundets idag publicerade långtidsutredning, "Kommunala framtider".

Författarna betraktar uppenbarligen inte kollektiv, kommunalt sponsrad, barnomsorg som något verksamt sätt att förstärka stat & kommuns ekonomi.

Nedskärningarna inom skola och barnomsorg har nu gått så långt att föräldrarna börjar göra uppror. De senaste veckorna har föräldrar runt om i landet bildat nätverk, skrivit upprop och demonstrerat för mer pengar till skola och barnomsorg

Föreningsstyrelsen menar att den upplevelse av resursbrist som dessa aktioner är ett uttryck för är ett resultat av den ekonomiska politik och den familjepolitik som bedrivits i detta land i decennier. En politik som gett som resultat att ingen längre har tillräckligt med pengar, varken staten, kommunerna eller föräldrarna, för att kunna ge våra barn den omsorg och den utbildning de förtjänar. Kanske är det just den breda, folkliga, insikten om detta faktum som är det grundläggande skälet till att föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid existerar.

"Vad är vitsen med dagis om ungen ändå är sjuk varannan vecka? Till sist slog det mig att de enda gångerna hon är hemma och leker med sina saker i sitt rum är när hon är sjuk. Vid ett tillfälle fick hon stanna hemma i en och en halv vecka. Aldrig tidigare har hon varit friskare eller piggare."

När det är lågkonjunktur vill näringslivet att mammorna ska stanna hemma, när det är högkonjunktur är de välkomna tillbaka till arbetsplatserna. Det har en doktorand vid Linköpings Universitet kommit fram till i en avhandling, som läggs fram för disputation i dagarna.

- Det här visar att man måste kvotera föräldraledigheten, säger advokat Claes Borgström på JämO.

Se också vad statsminister Persson och jämställdhetsminister Winberg hade att säga om saken i höstas här.

För föreningsstyrelsen är förslaget ett skräckscenario som skulle innebära ytterligare en bekräftelse på vad vi länge vetat: att för våra centralt placerade politiker och byråkrater helgar ändamålet "största möjliga jämställdhet mellan man och kvinna" vilka medel som helst. De drar sig inte ens för att använda våra barn som verktyg i den strävan. Talet om barnens bästa är i detta sammanhang ett outhärdligt hyckleri som föreningen kommer att ägna kraft åt att avslöja.

I stället för att invänta beslut i kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige har tre kommunalråd från den s-, v- och mp-märkta ledningstrojkan i kommunen själva skrivit till regeringen och bett om att Karlstad "får bli försökskommun om det är aktuellt att pröva ett ekonomiskt alternativ för de föräldrar som själva vill sköta sin barnomsorg."

- Ett sätt att ge sken av att kommunledningen tar hänsyn till folkomröstningen trots att den i själva verket försöker sopa frågan under mattan, protesterar den borgerliga oppositionen i kommunen

Läs Världen Idags senaste nyhetsartikel om händelseutvecklingen i Karlstad här och en tänkvärd ledare om saken här.

Fotnot: Det blev ett "Ja" till mer rättvisa i barnomsorgen också i Karlstad! Så kan man tolka utslaget i den folkomröstning i barnomsorgsfrågan som också Karlstad - likt Uppvidinge - genomförde på valdagen den 15 september. På samma fråga som uppvidingeborna hade att ta ställning till svarade 75% "Ja" och 25% "Nej". Men tyvärr var deltagandet i karlstadsomröstningen lågt, endast trettiotvåprocentigt.

Förmodligen berodde det låga deltagandet dels på att innevånarna knappt fick någon tid alls på sig för att diskutera och fundera över frågeställningen och dels på att många föredrar andra lösningar än de två alternativ som omröstningen erbjöd (t ex avdrag på skatten för försörjningsbörda och för faktiska barnomsorgskostnader).

Familjen som enhet har i princip försvunnit under de senaste decennierna. Män och kvinnor hävdar sin självständighet och sitt oberoende. Problemet är att barnen är "omoderna". De är långvarigt beroende av sina föräldrar. Därför mår de unga dåligt.

Så kan man sammanfatta sociologiprofessorn Rita Liljeströms försök att besvara frågan varför det är så långa köer till barnpsyk, varför skolungdomar lider av depression, ätstörningar, ångest, stress.

- Långa förskoleköer har inget med maxtaxan i barnomsorgen att göra. För att lösa problemet behövs mer resurser. Det menar biträdande utbildningsminister Lena Hallengren som besökte Borås igår. Och det kommunala oppositionsrådet Ulf Olsson (s) håller med.

Föreningsstyrelsen undrar vilka medborgare Hallengren och Olsson försöker lura med sina oblyga försök att omdefiniera ords betydelse och förneka uppenbara samband. Dessutom, enligt socialdemokratisk retorik, är ju kollektiv barnomsorg lönsam för stat och kommun. Därför borde en utbyggnad av barnomsorgen i Borås generera - inte förbruka - ekonomiska resurser. Det är mycket som inte stämmer här ;-)

Förskolans problem med överfulla barngrupper var en stor fråga före valet. I sin rapport "Barnen främst" skrev då Socialdemokraterna bland annat att "Bristerna i förskolan måste åtgärdas. Det behövs mer personal och mindre barngrupper." Däremot höll de tyst om att de inte tänkte åtgärda problemen under den kommande mandatperioden.

Föräldrar fuskar i socialförsäkringssystemen genom att ta ut sjuk- eller arbetslöshetsersättning trots att de - eller barnen - varken är sjuka eller arbetslösa, har tidningen kommit fram till.

Läs om "Åsa" som systematiskt utnyttjar systemet för att få mer tid med sina barn och för att uppnå en - som hon tycker - anständig livskvalitet här.

Föreningsstyrelsen tar naturligtvis avstånd från alla former av fusk i våra socialförsäkringssystem men framhåller samtidigt det självklara att, ju mer folk blir beroende av dem, desto mer utbrett måste fusket i dem bli (sett som statistisk företeelse). Bättre vore därför om föräldrarna finge behålla mer av sina pengar från början (med hjälp av rättvisa och rimliga skatteavdragsmöjligheter). Då skulle "Åsa" både kunna uppnå den livskvalitet hon eftersträvar och behålla sin mänskliga värdighet på en och samma gång.

Allt fler barn är överviktiga. Enligt en nyligen publicerad studie handlar det om 20 procent av 10-åringarna. För första gången visar nu dessutom nya forskningsresultat att överviktiga 13-åringar, som för övrigt är helt friska, lider av förhöjt blodtryck under natten och en allvarlig förtjockning av hjärtats vänstra kammare. Den förtjockningen är en varningssignal för åderförkalkning som kan föregå en hjärtinfarkt eller propp i hjärnan.

Efter den strida ström av larmrapporter som sköljt över oss föräldrar på sistone om hur våra barn har det på dagis och i skolan torde det stå klart för varje läsare av dessa rader att det är dags för nya lösningar.

"Fusket med tillfällig föräldrapenning är utbrett. I omkring vart tionde ärende har föräldrar lämnat felaktiga uppgifter, visar Riksförsäkringsverkets granskning. Kostnaden för samhället motsvarar 200 miljoner kronor per år." Det, och mer om saken, skriver Dagens Nyheter i dagens utgåva.

Föreningsstyrelsen tar naturligtvis avstånd från alla former av fusk i våra socialförsäkringssystem men framhåller samtidigt det självklara att, ju mer folk blir beroende av dem, desto mer utbrett måste fusket i dem bli (sett som statistisk företeelse). Bättre vore därför om föräldrarna finge behålla sina pengar från början (med hjälp av rättvisa och rimliga skatteavdragsmöjligheter). Då skulle de både kunna behålla sina pengar och sin mänskliga värdighet på en och samma gång.

- Göteborg är en av fem kommuner i landet som inte klarar av att ordna fritidshem åt alla sina sjuåringar. Etthundrasjuttio göteborgsbarn hade den 30:e september i år väntat längre än fyra månader på skolbarnomsorg. Det - och mer i ämnet - skriver Göteborgs-Posten i dagens utgåva.

Föreningsstyrelsen menar att situationen i Göteborg är typisk för läget inom barnomsorgen och grundskolan i hela landet, på så sätt att våra politiker, i sin iver att locka väljare, lovat Sveriges föräldrar mer än offentlig sektor orkar - eller kommer att orka - leverera.

"Svenska skolbarn mår i dag mycket sämre psykiskt än för tio år sedan. Stress är största problemet. Men det finns lösningar. På Katarina Norra Skola heter lösningen mentorprogram."

Artikeln visar att skolledningen inte kommit på tanken att barnens föräldrar skulle kunna vara bra mentorer. Den attityden finner föreningsstyrelsen tidstypisk och motiverande stora insatser från föreningens sida i framtiden för att få en omsvängning till stånd.

Att som journalist anmäla en annan åsikt i familjepolitisk frågor än den som den sittande regeringen påbjuder är ett säkert sätt att av kollegorna bli avfärdad som stolle. Det säger Göran Skytte i en intervju i dagens Världen Idag.

Om Skyttes iakttagelse är sann är läget allvarlig. I en demokrati som vår kan vi naturligtvis inte acceptera att sanning eller folkvilja undertrycks av små grupperingar med stora kommunikativa resurser, även om en sådan grupp råkar vara landets regering. Skyttes analys förlamar på intet sätt föreningen i sitt arbete utan sporrar istället till ytterligare krafttag.

"Det sägs så ofta att barnen är det bästa vi har. Om det är sant, hur kommer det sig då att så mycket som har med barn att göra tycks ha så låg status?"

Det och mycket annat tänkvärt frågar sig Agneta Lokrantz, ledarskribent på Vestmanlands Läns Tidning, i ett inlägg i dagens utgåva.

- Att forma en feministisk jämställdhetspolitik är en av våra största utmaningar. Regeringen vill därför tvinga svenska bolagsstyrelser att välja in fler kvinnor. Och en lag om könskvotering av bolagsstyrelser ska nu utredas. Det skriver Göran Persson och Gudrun Schyman i dagens Aftonbladet.

Och på lite mer undanskymd plats i artikeln framgår det att denna strategi kräver att vi föräldrar avhänder oss ansvaret för våra barn till de proffs som förskollärare och lärare utgör i minst lika stor utsträckning som hittills.

Hundratals nya 4-5-åringar går in i Göteborgs förskolor efter årsskiftet. Det sista steget i maxtaxereformen ökar trycket i en redan ansträngd förskola. Samtidigt sänks maxavgiften med 400 kr.

- Barnen ska stå i centrum för våra ansträngningar. Deras situation kommer först. Alla barn har rätt att växa upp i kärlek och omtanke, rätt till en trygg barndom, god sjukvård, god barnomsorg, god utbildning och till tid med sina föräldrar, o s v, o s v. Så vackert skriver vår nygamla regering i det 120-punktsprogram som parterna enades om i går.

Allt detta goda tänker regeringen åstadkomma genom att satsa på (i) en utökning av föräldraförsäkringsperioden från 16 månader till 18, (ii) tillsätta en utredning med syfte att göra föräldraförsäkringen bättre också i andra avseenden, (iii) höja nivån på garantidagarna från 60 kr per dag till 180, (iv) anställa 6 000 fler personal i förskolan och (v) höja barnbidraget och flerbarnstillägget.

För många läsare av dessa rader kan dessa föresatser säkert låta bra, men de är tyvärr extremt dyra lösningar samhällsekonomiskt, samtidigt som de kommer att förstärka föräldrarnas beroende av stat och kommun. Mycket bättre vore om vårt skattesystem tillät att föräldrarna finge behålla mer av sina inkomster från början så att de offentliga utgifter, som förslagen (i - v) ovan kommer att ge upphov till, kunde elimineras.

Man kan undra om det är något de lärt sig på lärarhögskolan. Eller om det kommer spontant för alla vuxna. Hur som helst, lärare och dagispersonal använder så mycket som en fjärdedel av arbetstiden till att skälla på ungarna. Gräla, tillrättavisa, säga åt dem att inte hålla på som de gör. Det har en lektor i Danmark, Erik Sigsgaard, kommit fram till.

En av de största sprickorna inom det borgerliga blocket handlar om familjepolitik. Tidigare satte sig de fyra partiledarna ned tillsammans för att lösa denna knut. Men problemet var Folkpartiet vars radikala syn låg tämligen nära Socialdemokraternas. På den andra sidan stod de tre andra med betydligt mer valfrihetsorienterade alternativ.

Utgången borde ha varit given: Folkpartiet skulle bli överkört, men i stället tvärvände Centern och ställde sig på Folkpartiets sida och förklarade att de var för en lika modern familjepolitik som Folkpartiet. Kristdemokraterna blev rasande medan Moderaterna behöll lugnet. Men resultatet blev ändå borgerlig splittring.

Kvinnor, sluta slava! Kräv istället betalt för slitet hemma! Det uppmanar två danskor i en ny bok om vardagsfeminism.

Sarah Lodenius, 27, skulle tjäna 218 000 kr extra om året om hon fick marknadsmässig lön för hushållsarbetet.

Svenska mammor jobbar mer än någonsin tidigare. Men de drömmer om att få mer tid för familjen.

- Ingen ska behöva betala mer än 700 kr i månaden för en dagisplats, sade socialdemokraterna i valrörelsen 1998. Men så blev det inte riktigt. Taket blev i stället 1140 kr samtidigt som belastningen på barnomsorgen ökat.

Trots stora statliga satsningar har belastningen på barnomsorgen ökat. Det har fått Pia Evinger från Barnverket att jobba för att höja kvaliteten på barnomsorgen medan samma insikt fått Mikael och Marie Ottosson att själva ta hand om sina fem barn hemma.

Cirka 100 000 barn blir mobbade i skolorna varje år. De utsatta eleverna är i praktiken rättslösa. Den kritik som skolverket kan rikta mot kommuner som inte stoppar mobbning är tandlös. Det visar ett utslag i Högsta Domstolen.

Föreningen menar att mobbning i stor utsträckning är en konsekvens av de storskaliga barnomsorgs- och utbildningsmiljöer vi skapat i Sverige under senare decennier där vuxna, i stor utsträckning, inte bara tar ett steg tillbaka av rädsla för de juridiska och sociala konsekvenserna av ett ingripande utan också i förfärande stor utsträckning lyser med sin frånvaro.

- Grattis du som bor i Täby eller Bjurholm. Här finns det mest personal på dagis. Skolverkets och SCB:s kartläggning visar på stora skillnader mellan landets kommuner. I botten ligger Västerås med 9,4 barn per vuxen i förskolan.

Liberala Nerikes Allehanda fortsätter sitt styvnackade försvar av den rådande familjepolitiken. De liberala grundvärderingar som tidningen annars ofta ger uttryck för lyser i denna fråga med sin frånvaro. I dagens utgåva av tidningen finns följande ledare att läsa:

- Kristdemokraternas tal om "barnens väl" maskerar partiets reaktionära och kvinnofientliga familjepolitik. Alf Svenssons tal (om mindre tvång och mer valfrihet i barnomsorgen samt mer stöd till hemmavarande föräldrar, undertecknads anm.) visar sig vara tom retorik, skriver tidningen bland annat.

Barnen på förskolor är liksom grundskolebarnen mer stressade i dag än för ett par år sedan. Den bedömningen gör hela 90 procent av lärarna, fritidspedagogerna och förskolepersonalen i en ny temoundersökning. Två av tre tillfrågade menar att samma stressökning kan ses hos föräldrarna som lämnar och hämtar barnen.

Barnexperter är oroliga över att de stora barngrupperna hämmar barnens utveckling och ökar deras aggressivitet.

Alla partier pratar nu i valrörelsen om minskade barngrupper, men bara tre av dem lovar ett tak, visar Aftonbladets kartläggning.

Läs ett antal fallbeskrivningar och hur partierna vill hantera problemet med för stora barngrupper här.

- Det kan vara skadligt för barn under två år att var i för stora grupper i förskolan säger professorn och barnläkaren Hugo Lagercrantz, ett påstående som Isabella Goy, barnskötare på Snöbollsgrändens förskola i Västertorp håller med om.

- Den trygga kärnfamiljen kan vara farlig, i synnerhet för kvinnor. Varje dag misshandlas kvinnor och barn av närstående män. Kvinnor utför dessutom fortfarande det mesta av det obetalda hushållsarbetet. Så skriver Vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman i dagens Aftonbladet.

Frågor om näringsliv, tillväxt och företagarmoral fick Göran Persson att ge ordrika svar när han, i samband med sitt tal i Björkvik, inbjöd till presskonferens.

Men när Världen Idag frågar honom om de många folkliga kraven om en rättvis familjepolitik, tryter orden.

Statsminister Göran Persson har ingen förståelse for de krav på folkomröstning om familjepolitiken som drivs av föräldragrupper i många kommuner. När frågan kommer upp på presskonferensen, efter talet i Björkvik, blev statsministern fåordig. Dittills har han svarat ordrikt på frågor om näringsliv, tillväxt och företagarmoraI.

När Världen Idag ber om hans besked till de många föräldrar som vill ha en rättvisare familjepolitik, tryter orden. Statsministern vill inte kommentera detta folkliga uppror.

- Jag har förståelse för att de vill driva opinion för sina åsikter, men jag delar inte deras uppfattningar om familjepolitiken, är allt Göran Persson vill säga om de många kraven på folkomröstning om familjepolitiken.

Men hur ser du på det faktum att kravet på folkomröstning avslagits i kommun efter kommun?

- Det vill jag inte ha några synpunkter på, det är ett kommunfullmäktigebeslut.

Att avslagen kommit, trots att man uppfyllt de krav som gäller för de kommunala folkomröstningar som infördes för att stärka medborgarnas inflytande bekymrar inte statsministern. Han rycker på axlarna, vill inte kommentera. Det stora som hänt inom familjepolitiken är, menar Göran Persson, att centern bytt uppfattning.

- Det finns ingen motsättning mellan dagens familjepolitik och barnens bästa. Det skriver liberala (??) Nerikes Allehanda i en ledare.

Så kom då - äntligen - inslaget om vår förening i TV1:s Rapport kl. 19.30 igår kväll! Just när undertecknad och säkert många med mig egentligen hade förlorat hoppet. Det satt bra där som fördjupning med anledning av Moderaternas samma dag presenterade familjepolitiska förslag. Den uppmärksamheten kan rimligen inte annat än ge vår förening och vår sak en god skjuts framåt!

Skriv gärna in några rader på föreningens debattforum på denna webbplats och berätta vad du tyckte om inslaget, gärna i form av tips på hur vi kan få fram vårt budskap ännu bättre "nästa gång".

– För mig var kommunalrådet Anders Tollins inlägg i debatten särskilt intressant säger föreningens ordförande, Christer Westerlund. "Han sade ju mer eller mindre rakt ut att någon valfrihet i barnomsorgen kan det inte bli tal om i Surahammar så länge som han och socialdemokraterna bestämmer. Det är åtminstone ett rakt och ärligt besked."

Barn som har mammor som börjar arbeta tidigt efter graviditeten utvecklas långsammare. Det visar en rapport från Columbia-universitetet i New York.

Både på daghemmet och på fritidshemmet som Aftonbladet mätte ljudnivåerna i hittades anställda med hörselskador.

Göran Persson har sagt att han vill vara glad i valrörelsen. Gladast vinner är tanken. Men alla svenskar är inte glada. Tvärtom håller en bomb på att brisera mitt i välfärden. Det handlar om barnen. Mest deprimerade i Europa. Med galopperande ökning av psykosomatiska besvär. Med tioåringar som redan utvecklat tecken på stressrelaterade kärleffekter och diabetes. Var tionde sjuttonårig flicka i Stockholmstrakten har försökt ta livet av sig. Och killarna reagerar med aggressioner och antisocialt beteende.

En liten elit med vänsterakademiker tycks ha drivit igenom socialdemokraternas familjepolitik. Men en majoritet av väljarna vill ha en annan barnomsorg än den som socialdemokraterna erbjuder och subventionerar med allmänna medel.

- Vi skräms av den kallsinniga syn partiledningen har på barnens uppväxt. Våra väljare vill själva ta hand om sina små barn, skriver socialdemokraterna Per Kågeson och Ann-Marie Lidmark.

Föreningen har blivit varse att två lokalpolitiker i Eda kommun i Värmland (nära Arvika), redan i februari, lämnat in en motion till fullmäktige innehållande ett förslag till barnomsorgspeng i syfte att skapa större frihet i valet av barnomsorgsform. Motionärerna sammanfattar fördelarna med förslaget på följande sätt:

Oss veterligen har motionen ännu inte behandlats av fullmäktige. Därför lär vi få anledning att återkomma till saken.

Aktionsgruppen i Söderhamn för större valfrihet i barnomsorgen, som vi tidigare berättat om på denna plats, har anmält kommunen till JO för oegentligheter i samband med hanteringen av de namnlistor som gruppen samlat in. Klagomålet går ut på att kommunen först gett vilseledande information om antalet namn som behövs för att tvinga fullmäktige att behandla frågan, sedan räknat bort så många namn från listorna som behövs för att antalet ska bli otillräckligt och därefter vägrat att ta hänsyn till alla de namn som gruppen då samlat in för att kompensera för bortfallet. Detta med argumenten: "det är den första insamlingen som gäller" och "man kan ju inte hålla på och komplettera i all oändlighet".

BRTFT:s uppfattning i frågan är att aktionsgruppens anmälan är väl motiverad eftersom kommunens inställning, oss veterligen, inte har lagligt stöd.

Fotnot: Vi har tidigare, på denna plats, berättat att en informell grupp föräldrar, redan i april i år, lyckades samla in tillräckligt många namn (fem procent av de röstberättigade innevånarna i kommunen) för att tvinga fullmäktige i kommunen att diskutera barnomsorgen med utgångspunkt från det krav folk skrivit under på, nämligen att också hemmavarande föräldrar ska få del av de statliga och kommunala subventioner som spenderas på andra former av barnomsorg.

Förskolan har idag stora problem. Många barn har idag så långa dagar att de knappt hinner träffa sina föräldrar. Stora barngrupper och allt mindre resurser ger stressad personal och stressade barn. Trots det går regeringens satsningar ut på att få in ännu fler barn i förskolan, för att föräldrar skall kunna arbeta heltid och betala skatt.

Men dagens förskolor ger inte alltid barnen det de behöver på grund av allt större barngrupper, mindre resurser och färre vuxna. På 10 år har personalresurserna minskat med 30 procent. Under 1980-talet låg den genomsnittliga gruppstorleken på 13 barn. Idag svarar drygt hälften av de tillfrågade förskollärarna i Uppdrag gransknings enkät att de har över 20 barn i de största grupperna.

- Reformen om maxtaxa genomfördes för att frigöra arbetskraft, inte för att främja barnens situation, säger Birgitta Lidholdt, undervisningsråd på Skolverket och expert på barnomsorg.

Statsminister Göran Persson var den som fick idén till maxtaxan. Han fick den från en ekonomisk rapport, som inte alls handlade om barn, utan om hur man skulle kunna göra det ekonomiskt intressant för småbarnsföräldrar att jobba mer. Men lite genant borde det vara för statsministern att den lönsamhetskalkyl som han tände på är så amatörmässig och missvisande som den är. Signaturen Ekonomie Förälder" har i "Debattforum..." på denna webbplats den 12/6, under rubriken "Missvisande lönsamhetskalkyl" antytt vari kalkylens fel och brister består. Läs det inlägget och döm sedan själv!

Sedan kan du se reportaget igen som digital video här (kräver RealPlayer som du, vid behov kan hämta här).

Maxtaxan i barnomsorgen kostar skattebetalarna trettio procent mer än vad regeringen trodde att den skulle kosta. Det har Svenska Kommunförbundet kommit fram till efter en enkät.

Den 1 januari i år införde 287 av landets 289 kommuner maxtaxa i barnomsorgen. Staten belönade dessa ja-sägande kommuner genom att medelst stadsbidrag kompensera för det inkomstbortfall - beräknat till 3,9 miljarder per år - som de därmed skulle drabbas av. De två nej-sägande får stå sitt kast.

Men nu har det - föga förvånande - visat sig att barnen går längre på dagis och att de låga taxorna har lockat fler föräldrar att överlämna sina telningar till samhällets omsorgsinrättningar. Detta har lett till att kommunernas kostnader har blivit storleksordningen 1,2 miljarder högre, en ökning som kommunerna alltså, än så länge, får stå för själva.

Därmed kostar barnomsorgen skattebetalarna storleksordningen 45 miljarder kronor per år, d v s storleksordningen 100 000 per barn och år, det vill säga två och en halv gånger mer än grundskoleutbildningen. Så mycket är det uppenbarligen värt för den sittande regeringen att alla föräldrar jobbar och att barnen är på dagis.

Svenska mammor och pappor lägger allt mindre tid på sina barn. Det kan leda till att barnen hamnar i drogmissbruk, enligt en stor amerikansk undersökning.

12 000 amerikanska ungdomar i åldern 12-18 deltog i undersökningen. De fick frågor om sina relationer till föräldrar, lärare och andra vuxna. Svaren jämfördes bland annat med information om ungdomarnas alkoholvanor, om de använt droger eller varit deprimerade.

Det visade sig att de barn som inte kände en nära samhörighet till någon förälder eller annan vuxen lättare hamnade i drogmissbruk eller blev gravida i tidig ålder. Enligt författaren till rapporten, professor Robert Blum, University of Minnesota, finns klara samband mellan frånvarande föräldrar och barn som får problem i tonåren.

Aftonbladets artikel enligt ovan får undertecknad att minnas en liknande undersökning av barn i samma sociala situation som offentliggjordes för bara någon månad sedan. Den visade att barn utan kontakt med goda vuxna förebilder lätt skaffar sig kriminella sådana.

Allt detta har ju vi i föreningen vetat länge, men visst känns det bra att omvärlden så sakteliga börjar vakna upp. Och visst är det bra för vår sak att ha bekräftande expertutlåtanden att hänvisa till.

Att vänta tills man blir fyrtio eller äldre är alltför sent för att skaffa barn. Det hävdar ekonomen Sylvia Ann Hewlett i en nyutkommen bok med titeln Creating a Life: Professional Women and the Quest for Children (Miramax Books), som kommenteras i det senaste numret av Time Magazine (May 20, 2002).

Hewlett drar slutsatsen att många karriärlystna unga par för sent upptäcker att de betalat ett alltför högt pris för det välstånd och den aura av framgång som familjen kanske lyckats skapa. Detta när de upptäcker att de, av biologiska skäl, inte längre kan skaffa barn.

Såväl boken som artikeln stämmer väl med föreningens värderingar och mål. Läs artikeln eller boken och döm själv. Undertecknad drar slutsatsen att även resten av världen börjar komma underfund med vad vi i BRTFT länge vetat.

I går, måndagen den 29/4, röstade kommunfullmäktige emot det krav som nio företagsamma unga kvinnor i kommunen tvingat upp på dagordningen, nämligen någon form av ekonomisk ersättning till föräldrar som själva tar hand om sina barn hemma. Det var majoriteten i fullmäktige, bestående av socialdemokrater och vänsterpartister som i huvudsak stod för nejröstandet.

Vi har redan tidigare på denna plats berättat att en spontan föräldragrupp i Arvika har samlat in det antal namn som krävs för att tvinga fullmäktige i kommunen att ta tag i frågan om inte hemmavarande föräldrar med barn också är berättigade till del av de miljarders miljarder som vi gemensamt, via skattsedeln, spenderar på barnomsorg.

- Visst är vi just nu en aning molokna, säger en av de unga kvinnorna, "men det går snart över. Vi kommer att fortsätta vår kamp i förvissningen att vår sak i längden inte går att stoppa. Inte för att vi är särskilt militanta eller aggressiva utan helt enkelt därför att det vi förespråkar är det enda anständiga i ett samhälle som vill kalla sig demokratiskt och fritt."

Svensk barnskyddspolitik har resulterat i ett försvagat föräldra- och släktskap, som ersatts av en oproportionellt stark socialstat.

Skattemedel används för att gynna byråkratins och myndigheternas tillväxt, samtidigt som dessa - via öppna generalklausuler (vagt och myndighetsvänligt formulerade lagar med tolkningsmonopol på vad som är "barnets bästa") - kränker barns och föräldrars mänskliga rättigheter.

Denna socialstat har en inneboende, företagsekonomiskt egoistisk utvecklingstendens som manifesterar sig via dess tjänstemäns och politiska försvarares privata egoism. Trots att forskningen, övertygande, påvisat allvarliga brister och grundläggande systemfel i socialtjänstens verksamhet förmodas "barnets bästa" fortfarande bäst tillgodoses genom överlämnande till socialtjänsten där resultatet ofta blir fosterhemsvård och brustna familjeband.

Så börjar en för Sverige och för oss svenskar svidande uppgörelse med vår starka statsmakt, skriven av den förmodat finlandsanknutne antropologen och kriminologen Peter Klevius med fokus på socialtjänstens omhändertagande och fosterhemsplacering av barn. Den kan du läsa - här!

De flesta omhändertaganden av barn av de sociala myndigheterna strider mot europakonventionen om mänskliga rättigheter, som Sverige skrivit under på. Det förefaller advokat Lennart Hane hävda i denna inlaga till Regeringsrätten i ett specifikt överklagat fall.

I förbifarten gör han en juridisk tillbakablick på hur regering och riksdag, med den offentliga förvaltningen och rättsväsendet som verktyg, under senare decennier systematiskt underminerat familjers, föräldrars och barns rättsskydd och ställning i samhället. Med mantrat "barnens bästa" som förevändning.

Läs inlagan här men helst inte strax före sänggåendet eftersom det kan bli svårt att somna efteråt.

Ett lika skrämmande resonemang från Hane, under rubriken "Svensk familjepolitik på väg mot totalitarism" finns att läsa - här!

Undertecknad hittade av en slump ovan nämnda inlaga på Nätet hos Nordiska Kommittén För Mänskliga Rättigheter (NMKR (www.nkmr.org)) (som vi länkar till under knappen Länkar), men den är inte särskilt lättfunnen där, varför vi länkar direkt till dokumentet härifrån.

Den första mars 1993 öppnades det första privata dagiset i Värmland av Christina Nilsson (samma Christina Nilsson som år 2002 ånyo skapade uppmärksamhet kring sin person genom att ta initiativ till en folkomröstning i Karlstad kommunen som hon och hennes gelikar vann med bred marginal).

Verksamheten gick bra och alla var nöjda och belåtna - tills en dag på våren 1996 då verksamheten behövde en vikarierande barnskötare och Christina gav efter för påtryckningar från arbetsförmedlingen att ta sig an en manlig skötare som förmedlingen rekommenderade.

Det beslutet blev början till slutet för daghemmet, eftersom det visade sig att den unge mannen var en pedofil och förgrep sig sexuellt på några av barnen.

Kommunpolitikernas och medias reaktion blev skoningslös, vilket i förlängningen ledde till att Christina tvingades lägga ned sin verksamhet.

Det är skrämmande hur goda människor kan dömas utanför rättsväsendet av politiker och media och deras livsverk slås i spillror av folk som inte tar minsta ansvar för vad de ställer till med.

Det var underrubriken på gårdagens Dokument Utifrån i SVT:s TV2 med anledning av en forskningsrapport som nyligen offentliggjorts i Storbritannien: Children, Parental Employment and Educational Attainment: An English Case Study, av Margaret O'Brien och Deborah Jones, Cambridge Journal of Economics, 1999, vol. 23, issue 5, pages 599-621.

Underlig kommentar det där om att föräldrar behöver mer bevis för att övertygas! Det är ju inte föräldrarna som insisterat på det dagistvång som uppstått utan en minoritet bestående av vänsterfeminister och politiskt förtroendevalda i allians. Vanligt folk behöver inga fler bevis. Det forskarna kommit fram till ser de bara som en bekräftelse på vad de länge vetat.

Bo Södersten: "Dömda till misär!"

– Dagens arrangemang [med ungkarlsskatt på alla förvärvsarbetande utan hänsyn till försörjningsbörda, i kombination med kraftiga dagissubventioner, undertecknads anm] leder till en slösaktig överkonsumtion av dagistjänster, skriver professor Bo Södersten på debattplats i dagens nummer av Sydsvenska Dagbladet. Läs artikeln - här!

Mycket bra artikel från Söderstens tangentbord, såväl i termer av klarlägganden som i slutsatser. Den måste läsas! Underligt att han, med den insikt han besitter, kan ha varit riksdagsledamot för sossarna!

Marknadsvärdet av hemarbetet med småbarn är minst lika högt som kostnaden för en kommunal daghemsplats. Därtill kommer att daghemsplatserna är belagda till blott 2/3 av kapaciteten, vilket innebär att den faktiska kostnaden per barn stiger med 50 procent!"

Det, bl a, skriver Professor Hugo Helgeland i dagens nummer av tidningen Barometern med anledning av en pågående debatt med Socialdepartementet och Socialminister Bengt Westerberg om den kommunala barnomsorgens samhällsekonomiska lönsamhet. Läs hans utmärkta inlägg i den debatten - här!

Men artikeln är ändå inte det bästa jag läst från Hegelands penna. Tyvärr lyckas han inte hålla rågången klar mellan den kommunala barnomsorgens påverkan på samhällsekonomin i stort, å ena sidan och samma tjänsts effekt på den offentliga sektorns ekonomi å den andra. Det är lite förvånande med tanke på att Hegeland ju är professor just i nationalekonomi. Nej, det han skrev i Skattebetalarnas tidskrift Sunt Förnuft redan 1982 finner jag hållande en ännu högre kvalitet!

Genom att konsekvent och målmedvetet arbeta för familjens upplösning så att staten får direktkontakt med medborgarna, utan familjen som mellanhand, är svensk familjepolitik på väg mot totalitarism och medborgerlig ofrihet, hävdar advokat Lennart Hane, Stockholm, i en intervjuartikel som du kan läsa - här!

Det är svårt att värja sig för Hanes skrämmande resonemang och slutsatser. Och minst lika skrämmande är bristen på debatt i media om de yttersta konsekvenserna av den i Sverige förda skatte- och socialpolitiken.

Oroande tendenser i svensk familjepolitik

I åratal har Sveriges smörgåsbord av sociala förmåner betraktats med avund runt om i världen av dem som förespråkar generösa statliga lösningar. Men en närmare titt avslöjar oroande tendenser i det svenska familjelivet…

…De långsiktiga effekterna på barnens känslomässiga utveckling, på de vuxnas kärleksrelationer, på deras sexuella beteende, på deras engagemang i sina familjer och på deras allmänna moraluppfattning kan mycket väl komma att avslöja att den svenska familjepolitiska modellen är behäftad med allvarliga problem.

Ungefär så - i översättning - börjar och slutar Professor Neil Gilbert en debattartikel i dagens nummer av The Wall Street Journal, ett alster som du kan läsa - här!

Kommentar inskriven 08-09-17: Tänk så profetisk Gilbert var för så många år sedan! I stort sett alla hans farhågor har ju slagit in!

"Hem och Skola bör bevaka föräldrarätten!"

Av en händelse har vi blivit varse följande motion till Riksförbundet Hem och Skolas nyligen genomförda riksstämma i Västerås. Motionären ville väcka förbundsledningens uppmärksamhet på att föräldrarnas rätt att själva vårda och fostra sina barn efter eget huvud är utsatt för en långsam men obeveklig inskränkningsprocess, som rimmar illa med det ansvar föräldrarna enligt lag har för sina barn och med förpliktelser som den svenska regeringen iklätt sig genom att ha skrivit under internationella konventioner.

Under 1970- och 80-talet har föräldrarnas möjligheter att ta hand om och uppfostra de egna barnen avsevärt försämrats. Höstriksdagen 1985 beslutade att alla barn, från 18 månaders ålder, skall ha rätt till dagisplats från och med år 1991. Därifrån till ett obligatorium är vägen kort.

Den samlade skoldagen är också en reform som minskar barnens möjligheter att få vistas i hemmiljö eftersom dagmammorna då slås ut till förmån för fritidshemmen. I framtiden kommer således barn och föräldrar att i stort sett använda hemmet endast som sovplats.

Att under ovanstående omständigheter lyckas med att fostra sina barn till samhällsnyttiga medborgare får betraktas som turbetonat.

När man som förälder kommer till första föräldramötet i sjunde klass, förkunnar skolsköterskan att "vi kan komma att skriva ut preventivmedel till era barn utan att tala om detta för er".

Jag bortser här från de rent medicinska effekterna av att hormonbehandla flickor i puberteten, könssjukdomar m.m. och ägnar mig åt övriga följder. Skolsköterskans information ger barnen en tydlig anvisning om att föräldrarna behöver man inte bry sig om längre. Vilket bedrägeri mot oss föräldrar!

Flickorna skall uppenbarligen vara sexuellt tillgängliga från 13 års ålder p.g.a. ovanstående och kamrattrycket. Detta strider klart mot svensk lag. Av Brottsbalken kap. 6, § 6 och 7 framgår att man kan dömas till fängelse i upp till fyra år för sexuellt umgänge med barn under 15 år. Där framgår också att den som sexuellt berör barn under 15 år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, kan dömas för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst 1 år. Av detta lär sig barnen att lagen följer man när det passar den starke.

Man blir inte särskilt förvånad när det av demokratiberedningen SOU 1985:28 framgår att avsikten är att endast barnen och skolans personal har att bestämma om skolans angelägenheter i framtiden. Barnen skall således redan tidigt vänjas vid skendemokrati, och vi föräldrar får väl ansluta oss till föreningen Exodus (de utstötta), när förslaget är genomfört.

Det ekonomiska förtrycket av de föräldrar som själva vill uppfostra sina barn är exempellöst. Som krona på verket kom under våren en prejudicerande dom i Regeringsrätten där man slog fast att småbarnsföräldrar inte kan få socialbidrag om de inte står till arbetsmarknadens förfogande d.v.s. lämnar barnen i samhällets vård.

Den tvåbarnsfamilj det var frågan om behövde drygt 7.000 kr per år för att klara sig. Samhällets svar blev ingenting eller två daghemsplatser till en kostnad för samhället av ca 150.000 kr tillsammans.

Samhället frågar inte efter vad det kostar på sig för att inskränka mänskliga fri- och rättigheter. Man behöver inte, som radions och TV:ns reportrar gör, åka till andra sidan jordklotet för att hitta brott mot de mänskliga rättigheterna.

Jag föreslår med ledning av ovanstående att lokalavdelningar, distriktsstyrelser och riksförbundsstyrelsen får i uppdrag att bevaka att mänskliga fri- och rättigheter på familjelivets och skolans område efterlevs.

Brickebacken Örebros Hem- och Skolaförening i januari 1986 / Gunn Öjebrandt / ordförande (Fotnot)

Motionären föreslår att Hem- och Skola-föreningar, distriktsstyrelser och förbundsstyrelse bevakar att mänskliga fri- och rättigheter efterlevs på familjelivets och skolans område.

Den uppmaningen har förbundsstyrelsen inte svårt att instämma i. Däremot finns det en rad argument i motionärens motivering, där förbundsstyrelsen har delvis annan uppfattning och inte är beredd att uttala sig lika kategoriskt.

Att rätten till dagisplats är ett första steg till "tvångsomhändertagande av alla barn" är en slutsats som förbundsstyrelsen inte delar. I fritidshemskommitténs nyligen avlämnade betänkande om skolbarnsomsorgen underströks betydelsen av att verksamheten planeras i samråd med föräldrarna utifrån familjernas behov.

Hem- och Skola-rörelsen har i sitt program antagit ett antal familjepolitiska handlingslinjer. De slår fast att det är hemmet som har huvudansvaret för barnen och att samhällets uppgift är att stödja föräldrarna och hemmen.

I såväl program som arbetsplan har Hem- och Skola-rörelsen uttalat kravet på information och inflytande i barnomsorg och skola vilket också innefattar samråd i etiska frågor.

Förbundsstyrelsen föreslår fullmäktige att motionen anses besvarad med hänvisning till Hem- och Skola-rörelsens program och arbetsplan.

Uppenbarligen ser förbundsstyrelsen inte problemet utan uppvisar en naiv förtröstan på att sympatiska formulerar i utredningsbetänkanden och egna policydokument ska visa sig räcka. Svagt och aningslöst , Hem och Skola!

Fotnot: Med benägen utrednings- och skrivassistans av Sten-Arne Persson, Närkes Kil.

Daghem är inte lönsamma!

En daghemsplats kostar ca 60 000 kronor per år att driva (enl. Kommunförbundet).). Medelföräldern anlitar l,4 platser. Att "frigöra" en förälder för yrkesarbete kostar alltså c:a 84 000 kr per år. Föräldern betalar kanske 10 000 av dessa i avgifter, skattebetalarna resten.

Med det enkla resonemanget avslöjar Krister Pettersson, i denna artikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet, hur falskt dagisförespråkarnas sällan ifrågasatta påstående (att dagis skulle vara så himla lönsamt för stat och kommun eftersom det då kommer in så himla mycket pengar i skatt) är.

Petterssons resonemang kan kompletteras för att göra lögnen om den kommunala barnomsorgens offentlig-ekonomiska lönsamhet ännu tydligare, t ex med:

Hur krossa familjen på svenskt sätt

Trots många vittnesmål om sanningen i detta, är det många i utlandet – särskilt personer verksamma inom sociologi och närliggande områden – som fortsätter att tro på myten om att Sverige, som välfärdsstat, skulle vara en modell också för utlandet.

Familjen har blivit målet för attackerna. Detta därför att familjen är en effektiv sammanhållande enhet som överför traditionella värderingar, vilka ofta är det enda försvaret mot en totalitär samhällsutveckling.

Så börjar professor emeritus Eric Brodin - en till USA utvandrad svensk - en analys av den i Sverige förda familjepolitiken - och kommer fram till följande slutsats:

Fallet Sverige bör således vara en varning för oss; det är en modell som hellre må undvikas än efterföljas. Betydelsen av fallet Sverige måste vara att visa för oss var vi i Amerika kunde hamna om tio - tjugo år – om vi inte tar lärdom av Sveriges icke fungerande ”framtid".

Läs hans, för oss hemmablinda svenskar, mycket tänkvärda betraktelse - här!

"Vi kvinnor är bedragna!"

Det är rubriken på en debattartikel av Gun Kessle som finns att läsa i dagens nummer av Aftonbladet. I den hävdar Kessle att dagens kvinnor är grundlurade av dem hon kallar "tjejmaffian":

Det skulle ha blivit frihet och jämlikhet och mer fritid och mer familjetid, när också kvinnorna kunde få ta arbete på arbetsmarknaden. Men i verkligheten har det blivit så, att den sammanlagda arbetstiden - såväl utanför som i hemmet - för hela familjen, har blivit längre. Livet har blivit tyngre för både män och kvinnor.

Mot bakgrund av att Kessle är extremt vänsterorienterad och att hennes man, Jan Myrdal minsann inte är mindre så, är hennes kritik av sina egna medsystrar i bilagt stycke mycket intressant. Det tyder på integritet och egen tankeförmåga som är värd respekt.

Familjepolitiken bakom järnridån

Jämställdheten mellan könen är ett socialistiskt projekt vars lockfras är kvinnans frigörelse från manligt förtryck, men den retoriken döljer en betydligt bistrare verklighet, hävdar Monica Wiegert i en debattartikel i dagens nummer av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ett alster som du kan läsa - här!

Artikeln är mycket intressant eftersom den ger en god inblick i hur familjepolitiken ser ut i våra grannländer bakom järnridån. Wiegert skriver att kvinnorna där är grundlurade. Efter att ha läst artikeln är man benägen att hålla med.

Är daghemmen lönsamma?

I Svenska Kommunförbundets utredning Barnomsorg, som publicerades i juni tidigare i år, hävdas att den samhällsekonomiska vinsten per daghemsplats är inte mindre än 74 000 kr per år, men den siffran är våldsamt överdriven, hävdar professorn i nationalekonomi, Hugo Hegeland i senaste numret av Skattebetalarnas Förenings tidskrift Sunt Förnuft, ett inlägg i debatten som du kan läsa - här!

Fotnot tillagd 01-11-22: Synd bara att att Hegeland inte har brytt sig om att matematiskt revidera Kommunförbundets beräkningar utifrån de felaktigheter i gjorda antaganden som han redogör för i sin artikel. Det har däremot denna förenings ordförande Christer Westerlund gjort - här, en beräkning som signaturen "Ekonomie Förälder" försökt komplettera med ett inlägg - här. "Förälder" hävdar, som synes, att förlusterna är bra mycket större än vad Westerlund kommer fram till.

Men det underligaste med denna sak är att det är så tyst om den. Det är tydligen lögn i hällvete att få den sanning (?) som Hegeland, Westerlund och "Förälder" vill påpeka, framsläppt i media och accepterad av politiker och politiskt medjamsande ekonomer som en sådan. Strategin från centrum är brutalt uppenbar: Tig ihjäl saken, imorgon kommer den att vara glömd!