Nyhetsarkiv 2011

Här har vi samlat viktiga nyhetsnotiser som förekommit i denna webbplats nyhetsavdelning, som kanske förlorat sitt nyhetsvärde men definitivt inte sitt informationsvärde. För den som vill lära sig mer om svensk familjepolitik, kanske för ett eget inlägg i debatten eller enbart för personlig förkovran, gör därför klokt i att inte bara kolla Senaste nytt, Vårt flygblad, Vårt manifest och Debattforum utan också leta här.

Denna fil innehåller nyheter från början av år 2011 och fram till för ca tre månader sedan.

Bruksanvisning

"Rimligt med lägre avgifter för mindre utnyttjande!"

KD:s familjepolitiska arbetsgrupp står på sig i sitt hävdande att högre föräldraavgifter för den kommunala barnomsorgen i kombination med ekonomisk uppmuntran till föräldrar att ta hand om sina småbarn själva, om de har möjlighet, i stället för att överlämna dem till förskolan, är ett bra sätt att höja kvaliteten i förskolan, trots den ursinniga kritik förslaget fått i media sedan det lanserades 14/12.

Det framgår av gruppens ordförandes replik i dagens nummer av Svenska Dagbladet - här.

I samband med vårt uppmärksammande av gruppens utspel - här - skrev vi att "förslaget [om lite högre föräldraavgifter samt lite hänsyn till utnyttjandegrad i debiteringen] känns hopplöst otillräckligt" som lösning på det politisk skapade problem som den kommunala barnomsorgen representerar.

Alla de aggressiva mothugg som förslaget fått i media sedan dess ger oss vatten på vår kvarn: KD måste spendera mer krut på att, för svenska folket samt landets journalister och politiker, beskriva vari det politiska problemet består. Innan folk fattar den saken kommer KD att även fortsättningsvis bemötas av samma ursinniga och på okunnighet grundade mothugg!

En väl fungerande representativ demokrati förutsätter politiskt kunniga väljare, företrädare och journalister. Men på åtminstone familjepolitikens område är svenskarna ett apfolk.

Webmastern

"Kristdemokraterna svartmålar förskolan!"

– Det förskolan behöver är fler förskollärare och ett tydligare pedagogiskt uppdrag, inte uppmuntran till föräldrarna att begränsa sina barns vistelse där, skriver Stockholms skolborgarråd, Lotta Edholm, i detta genmäle i dagens nummer av Svenska Dagbladet till KD:s familjepolitiska arbetsgrupp utspel i samma tidning 14/12, som vi uppmärksammade - här!

Vi, som länge varit förbryllade över hur det kan komma sig att ett parti som Folkpartiet, som säger sig vara liberalt (d v s medborgarfrihetligt), så målmedvetet försvarar den utpräglat socialistiska barnomsorgspolitik som Sverige är begåvat med, får av artikeln vatten på vår kvarn; partiet är på denna punkt kraftigt ideologiskt urspårat och vilsegånget.

Synd att så få av oss föreningsmedlemmar hann med att på SvD:s webb bemöta Edholms dumheter innan kommenteringsmöjligheterna stängdes av.

Webmastern

"Stämpelklockor i förskolan: fel lösning!"

Det hävdar två företrädare för Kommunalarbetarförbundet på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet - här - med anledning av KD:s familjepolitiska arbetsgrupps utspel i samma tidning för tre dagar sedan - här!

KD-gruppen föreslog att föräldraavgifterna i den kommunala barnomsorgen (hädanefter: KBN) ska höjas samt att hänsyn till spenderad tid i nämnda omsorg ska tas i debiteringen så att trycket på KBN-inrättningarna kan minska, så att de får mer resurser över per barn och så att kvaliteten i omsorgen kan höjas.

Men det vill inte Kommunals två företrädare. De vill i stället att föräldrarna ska "uppmuntras" till att förvärvsjobba ännu hårdare och längre än de redan gör så att KBN får råd att anställa fler och hålla öppet längre, måhända dygnet runt.

Det dräller av felaktiga antaganden och påståenden i artikeln, slutsatser som får författarna att dra tämligen vansinniga slutsatser. Det kanske mest grundläggande felet är att skribenterna uppenbarligen tror att KBN bidrar till högre välstånd och hög sysselsättning. Som vi skrivit till leda på många ställen på denna webbplats är det inte så! I stället gäller den motsatta effekten.

Synd att så få av oss föreningsmedlemmar han med att på SvD:s webb bemöta Edholms dumheter innan kommenteringsmöjligheterna stängdes av.

Webmastern

Sociobiologins utveckling som akademiskt ämne i Sverige

Sociobiologi är ett tämligen nytt akademiskt studieämne som försöker förklara djurens - och människans - beteenden, inte bara från sociala utgångspunkter utan också från darwinistiskt genetiska.

Kanske kan man säga att studieämnet föddes år 1975 ur biologen Edward O. Wilsons bok Sociobiology: The New Synthesis, men sedan dess har andra celebriteter som Richard Dawkins och Steven Pinker gjort mycket för att befästa ämnet som något som såväl akademiker, skolade i "konkurrerande" discipliner, som politiker måste ta på allvar.

Men i Sverige har ämnet haft svårt att vinna erkännande, inte bara inom den akademiska världen (eftersom det ingår i den mänskliga naturen att bekämpa inkräktare utifrån ;-), utan också i politiken (eftersom studier i ämnet obevekligen leder till slutsatsen att det finns gränser för hur mycket mänskliga beteenden kan modifieras med politisk-ekonomiska piskor och morötter), samt - numera - från genusteoretiskt håll (eftersom sociobiologin obevekligen leder till slutsatsen att det finns genetiska beteendeskillnader mellan män och kvinnor, något som genusteoretikerna förnekar).

Mer om ämnet, samt hur svårt det varit och förmodligen fortfarande är för ämnet att bli etablerat i Sverige, kan du läsa - här!

Vad har då sociobiologin med vår fråga, familjepolitiken, att göra? Jo, en av de mest fundamentala likheter mellan människan och djuren, som sociobiologerna finner, är hur vi alla, oavsett intelligensnivå, gör allt vi kan för att skydda och nära våra barn så att de överlever och blir framgångsrika vuxna. För att vi instinktivt ska agera så räcker det uppenbarligen med en hjärna av en mungbönas storlek; människans handbollsstora är, i detta avseende, ett övermått. (Det är alltså emot den mänskliga naturen, genetiskt sett, att lämna ifrån sig sitt lilla barn till främlingar för vård och fostran.)

Inte så konstigt, alltså, att sociobiologin i Sverige haft - och har - så svårt att bli erkänd.

PS:

1. En länk till ovan tillänkade artikel är också upplagd i arkivet (närmare bestämt - här) för framtida tillgänglighets skull.
2. Artikeln väcker minnet av denna artikel, skriven år 2004, av zologiprofessor Sverre Sjölander, där denne, onekligen, lyckas väl med att dra ett löjets skimmer över dagens förnekare av de genetiskt betingande beteendeskillnaderna mellan kvinnor och män.

Webmastern

"KD på väg att självmant förpassa sig ut i irrelevansens kyla"

Det kan sägas vara budskapet i denna ledarkrönika i dagens nummer av Expressen, föranledd av KD:s familjepolitiska arbetsgrupps utspel i gårdagens nummer av Svenska Dagbladet, i vilken gruppen propagerar för mer resurser per barn i den kommunala barnomsorgen (hädanefter: KBN) medelst dels högre föräldraavgifter och dels ekonomiska incitament för föräldrar att begränsa utnyttjandet av tjänsten vid möjlighet.

Detta förslag reagerar skribenten kraftigt och raljant mot, dels genom att påstå att föräldrarna vill ha sina barn på dagis och dels genom att protestera mot KD-gruppens påstående att föräldrarna skulle vara utsatta för kommunikativa påtryckningar från politiskt, barnpassningsindustriellt och massmedialt håll om att barn tas bättre om hand av industrins proffsiga experter än av deras amatörmässiga föräldrar.

Men tyvärr, för skribenten, har han fel i båda sina påståenden:

1. Ända sedan marschen in i dagissamhället påbörjades för fyrtio år sedan har medborgarna, i opinionsundersökning efter opinionsundersökning, på frågan: "Vilka bör ta hand om små barn, föräldrarna själva eller dagispersonal?, envist svarat 'föräldrarna!'". Men lik förb----t har vi fortfarande kvar dagissamhället! Är det detta som kallas representativ demokrati månntro?
2. Att påstå att unga föräldrar inte är utsatta för påtryckningar att lämna in sina småbarn till KBN är bara så uppenbart felaktigt!
3. De grundläggande påtryckningarna är av privatekonomisk art. Kombinationen av hög individuell inkomstbeskattning, som är så konstruerad att det inte ska gå att försörja en normal familj på en enda normal inkomst, och drygt 90-procentiga skattesubventioner till KBN gör valet lätt för de flesta barnfamiljer. Till detta kommer en systematisk verbal propaganda från staten och media, riktad till nyblivna och osäkra föräldrar om KBN:s fördelar framför föräldrarna själva, som det bara är orimligt att försöka förneka (en propaganda som den, här, kritiserade artikeln utgör ett existensbevis för). På denna punkt uppmanas skribenten att intervjua vilka slumpvis utvalda - nyblivna - föräldrar som helst för bekräftelse.

Okunskap hos enskilda medborgare är inte så farligt; det brukar ordna upp sig efter hand. Men det är värre när okunniga medborgare får tillgång till riksräckande megafoner för att sprida sina irrläror med, samtidigt som megafonägaren gör vad vederbörande kan för att försvåra för andra att komma till tals i samma kanal med tillrättalägganden. (Prova med att kommentera artiklar på Expressens webbplats eller få in genmälen i tidningens debattavdelning så förstår du, läsare, vad jag menar.)

Webmastern

Är KD på väg att fega ur i barnomsorgsfrågan?

För att skapa ett incitament för föräldrarna att hålla sina småbarn hemma från förskolan, om de har möjlighet, och skapa förutsättningar för bättre omsorg om de barn som blir kvar i förskolan, vill KD:s familjepolitiska arbetsgrupp höja föräldraavgifterna men samtidigt sänka dem för de föräldrar som bara utnyttjar inrättningarna en del av tiden. Det framgår av denna debattartikel om saken, av gruppen, i dagens nummer av Svenska Dagbladet.

Förslaget känns hopplöst otillräckligt! Vi borde kunna enas, gruppen och vi, om att det politiska problemet med barnomsorgen - alltså det problem som pockar på en politisk lösning - består dels av vår nuvarande individuella inkomstbeskattning (som klämmer åt eninkomstfamiljer hårdare än tvåinkomstditon, i varje inkomstläge), dels av våra höga skattesatser (som, med berått mod, är satta så högt att det inte ska gå att försörja en normal familj på en enda normal inkomst) och dels av våra sanslöst höga skattesubventioner till den kommunala barnomsorgen (som gör att varken fattiga eller rika småbarnsföräldrar tycker sig ha råd att avstå från statens "generösa" barnomsorgserbjudande).

Om vi är överens om den problemdefinitionen blir det omöjligt att betrakta kd-gruppens lösningsskiss som varande i närheten av tillräcklighet.

Det börjar bli dags för uppvaktning.

Webmastern

"Vi vill sluta ljuga om att barnen har det bra"

Det är rubriken på denna debattartikel i dagens nummer av Göteborgs-Posten i vilken en föreståndare för en privat förskola avslöjar hur svårt det är för det slaget av inrättningar att, inom ramen för tillgängliga resurser, ge barnen en tillräckligt god omsorg. Hon bekräftar också, något som vi småbarnsföräldrar länge misstänkt, att det är meningslöst att, vid hämtandet på eftermiddagen, fråga hur dagen varit, eftersom personalen är instruerad att säga "bra", oavsett hur ens barn har haft det. Detta för att inte "i onödan" väcka föräldrarnas dåliga samvete.

Detta är tredje artikeln på kort tid (se t ex en föregående artikel - här), som vi uppfattat, på ungefär samma tema (att personalen i barnomsorgen inte hinner med barnen) skriven av folk som torde veta bättre än de flesta: folk som jobbar där.

Naturligtvis är artikeln en vädjan till våra förtroendevalda, de som bestämmer intäkterna till förskolorna, att ändra på taxestrukturerna och beloppen så att förskolorna får mer pengar att röra sig med. Men där håller vi i Barnens Rätt inte med. Bättre vore, inte minst samhällsekonomiskt och rättvisemässigt, om barnomsorgen utdebiterades till självkostnad till föräldrarna men där gjordes avdragbar mot inkomsterna i inkomstbeskattningen.

En sådan lösning skulle lätta på trycket på förskolan och skapa en närmast perfekt neutralitet från statens sida gentemot dagisomsorg å ena sidan och hemomsorg å den andra.

Webmastern

Norska staten slutar finansiera "genusforskningen"!

Norges Vetenskapsråd har kommit fram till att genusvetenskap, som ämnet lärs ut på landets universitet och som det forskas i, inte uppnår rimliga krav på vetenskaplighet, varför universitetsämnet blivit helt utan statlig delfinansiering inför nästa år.

Elaka tungor i landet antyder att beslutet har grund i sociologen och journalisten Harald Eias dokumentärserie om ämnet, under titeln Hjernevask (Hjärntvätt), som sändes i norsk TV under våren 2010, i vilken han, underfundigt och utan onödig elakhet, tämligen fullständigt berövar ämnet och dess utövare respektabilitet.

Men i Sverige får ämnet och dess utövare fortfarande statligt stöd. Nyligen beviljade det svenska Vetenskapsrådet ytterligare 67 miljoner för nästa år för genusvetenskaplig forskning.

Det ovan stående är hämtat - härifrån. Och - här - hittar du de där programavsnitten i Hjernevask-serien som sänts i Norsk Rikskringkasting (NRK) som blev så uppmärksammade.

Hur länge ska det behöva dröja innan det svenska Vetenskapsrådet kommer till en liknande slutsats?

Webmastern

Stora attitydförändringar i Ryssland efter sovjetimperiets fall

Under kommunismtiden uppvärderades förvärvsarbete och nedvärderades hemarbete. Arbetsplikt rådde för båda könen och få yrken kunde uteslutande innehas av män. Kvinnliga traktorister och kolchosarbetare användes flitigt i propagandan. En välutbyggd barnomsorg var en del av den kommunistiska idén, och barnafödande sågs som demografisk plikt mot staten och bidrog till att stärka kvinnors ställning.

Samtidigt var arbetet i hemmet problematiskt; helst skulle även familjeenheten luckras upp och i uppdraget att forma homo sovieticus, den nya sovjetmänniskan, var staten den bästa uppfostraren.

I det postkommunistiska Ryssland finns inte längre någon lag om arbetsplikt. I detta nya samhällsklimat har synen på könsroller gått tillbaka till den mer traditionella För att generalisera: för den postsovjetiska kvinnan spelar ofta yttre uttryck för könstillhörighet stor roll, såsom de höga klackarna och den perfekta sminkningen. Utbildning och karriär är självklarheter - tills hon gifter sig.

Det finns en stark samhällelig press på mannen att vara familjeförsörjare medan kvinnan har ett tydligt ansvar för hem och barn. Men det innebär inte att den ryska kvinnan av idag ska beskrivas som ett viljelöst offer – under de senaste tjugo årens omställning från tungt industrisamhälle är det kvinnorna som har haft det lättare att hitta alternativa försörjningssätt. I verkligheten uppbär kvinnor inte sällan hela ansvaret för familj, hem och försörjning.

Det är några nyckelformuleringar i denna krönika i dagens nummer av Sydsvenska Dagbladet, som våra två styrelseledamöter, Bo C och Krister Pettersson, för övrigt, kommenterat på tidningens webbplats.

Det är onekligen intressant att våra två företrädare reagerade så lika på artikeln: Byt ut "homo sovieticus" mot "homo suecicus" och du får en beskrivning av den svenska socialistiska familjepolitiken som, intressant nog, numera administreras och försvaras av en borgerlig, alltså av en förment icke-socialistisk, regering.

Webmastern

"Dagens förskola har blivit förvaring!"

Härom dagen - här - uppmärksammade vi en artikel skriven av en erfaren och engagerad förskollärare i trelleborgstrakten som slår larm om den sjunkande resurstilldelningen till förskolan och den kvalitetssänkning i verksamheten som följer i dess spår. Nu inkommer ytterligare ett par engagerade men bekymrade förskollärare, denna gång från göteborgstrakten - här - med ett liknande budskap.

Vi i Barnens Rätt tvivlar inte för ett ögonblick på sanningshalten i dessa "alarmisters" utsagor eller på deras ärliga och uppriktiga avsikt: att få möjlighet att ta hand om alla de småbarn som anförtros dem som de bör tagas om hand. Så naturligtvis är dessa debattartiklar, egentligen, riktade till deras respektive politiska översåtar som vädjanden om större resurstilldelning. Men vad skribenterna inte förefaller att inse är att det redan kostar drygt 15 000 kr i månaden att ta hand om ett barn på heltid i förskolan (räknat över 11 månader), en summa som folk utomlands inte tror kan vara sann och som svenska medborgare, såväl förskollärare som "vanliga" föräldrar, är lyckligt ovetande om.

Den höga kostnaden avslöjar - tyvärr för alla våra duktiga förskollärare och dagbarnvårdare - att den kommunala barnomsorgen, för majoriteten av föräldrar, inte är värd pengarna, att vi måste hitta en annan ekonomisk modell för hur tjänsten ska finansieras.

Här skulle vi kunna tjata ett varv till om vårt kortsiktiga lösningsförslag (en generell barnomsorgspeng som föräldrarna antingen kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för) eller vårt långsiktiga (familjebeskattning), men avstår för att inte trötta ut mer än nödvändigt ;-)

Webmastern

Hemmafruar, inte fullt så utfrysta som många av oss trott

Många av oss dagistvångskritiker har haft uppfattningen att hemmaföräldrar, utan inkomst i eget namn, blir tämligen utfrysta ur det svenska, skattefinansierade välfärdssamhället med avseende på såväl föräldrapenning som sjukpenning som pension. Men nu har vi, tack vare vår styrelsekollega Jenny Odälv, fått klart för oss att det inte är riktigt så illa som vi trott på just pensionsfronten.

Jenny kom nämligen fram till att Pensionsmyndigheten laborerar med ett begrepp som de kallar barnår, som ger pension upp till - minst - 75 procent av genomsnittsinkomsten i Sverige under de fyra första åren av barnets liv. Och som vi förstår saken får man tillgodogöra sig ytterligare fyra sådana pensionsår för varje efterföljande barn men att överlapp i fyraårsperioder reducerar den totala pensionsgrundande tiden i motsvarande mån.

Så här förklarar Pensionsmyndigheten själv reglerna på sin webbplats:

Alternativ 1

Det pensionsgrundande beloppet blir en utfyllnad upp till den inkomst du hade året innan barnets födelse eller adoption. Det här sättet att räkna är förmånligt för dig som har en jämförelsevis hög inkomst och som går ner mycket i arbetstid.

Alternativ 2

Det pensionsgrundande beloppet blir en utfyllnad upp till en lön som motsvarar 75 procent av genomsnittsinkomsten i Sverige. Det här sättet att räkna är förmånligt för dig som har en jämförelsevis låg inkomst och som går ner mycket i arbetstid.

Alternativ 3

Det pensionsgrundande beloppet ger ett fast tillägg som motsvarar ett inkomstbasbelopp. Denna metod är oftast bra för dig som fortsätter att arbeta ungefär lika mycket som förut.

Ett exempel

Under 2006 tjänar Anna 300 000 kronor. 2007 får Anna barn. Anna arbetar deltid mellan 2007 och 2009, och tjänar i genomsnitt 200 000 kronor varje år. Hennes pensionsrätt för barnår räknas fram som om hon tjänade lika mycket (300 000 kronor) som året innan hon fick barn (alternativ 1).

Under 2010 går Anna tillbaka till heltid, och hennes inkomst blir lika hög som 2006. Då räknas hennes pensionsrätt för det fjärde året fram som om hon tjänat in ett inkomstbasbelopp mer än hon faktiskt gjort (alternativ 3).

Resultatet blir att Anna kommer att få 350 kronor extra i pension varje månad tack vare pensionsrätten för barnår.

Från exemplet kommer jag fram till att "Anna", tack vare barnåren, gottskrives ytterligare (3 × (300000 - 200 000) = 300 000) enligt "Alternativ 1" och ett inkomstbasbelopp på ca 52 000 kr för det fjärde barnåret enligt "Alternativ 3", alltså sammanlagt 352 000 kr i pensionsgrundande inkomst utöver de inkomster hon faktiskt hade under de där fyra barnåren. Enligt myndighetens schabloner för livslängd efter 64-årsåldern, resulterar den fiktiva inkomsten i ytterligare 350 kr i månaden i pension - ovan på den pension som hennes faktiskt intjänade pengar under fyraårsperioden berättigar till: ca 895 kr/mån, alltså sammanlagt 1 245 kr/mån i pension.

Om vi i stället räknar på Alternativ 2, alltså en förälder som kanske inte hade någon inkomst alls innan hon fick barn, kommer jag fram till att den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten i Sverige år 2010 var 179 000 kr, att 75 procent av det = 134 250, samt att fyra sådana årsinkomster är = 537 000 kr.

Om vi då tillämpar samma proportionering mellan årsinkomster och månatligt pensionstillskott på Alternativ 2 som myndigheten själv gjorde i "Annas" fall, kommer vi fram till att Alternativ 2-föräldern kan påräkna en pension från nämnda myndighet för dessa fyra barnår på ca 530 kr i månaden.

Jag blir snudd på vansinnig över hur vår riksdag, regering och våra myndigheter krånglar till livet för oss medborgare. Vissa bidrag är oberoende av den egna inkomsten (t ex barnbidraget), andra är omvänt proportionella mot den (t ex bostadsbidraget) medan ytterligare andra är proportionella mot inkomsten (t ex sjukersättningen, föräldrapenningen och pensionen. Lika vansinnig blir jag över de godtyckliga (?) skillnaderna i förmåner som drabbar folk, beroende t ex på om du får barn först och påbörjar den s k "karriären" efteråt, eller om du gör tvärt om.

Vårt skattefinansierade välfärdssystem måste förenklas, kanske till att endast omfatta det brukar kallas "grundtrygghet", lika för alla, alltså ett system som ser till att folk inte svälter ihjäl, överlåtande till medborgarna själva att skaffa sig de socialförsäkringar de vill ha utöver den nivån, eller att, medelst egna besparingar, bli sina egna "försäkringsbolag"!

Men jag noterar av Jennys reaktion att hon fick ett besked från myndigheten som överraskade positivt, så i hennes fall är det bara att gratulera.

Webmastern

Vågar vi föräldrar lita på att förskolan uppfostrar våra barn som vi vill?

Den frågan handlar detta upplägg på Ludwig von Mises-institutet i Sveriges webbplats om, skrivet av den föreningens ordförande, Joakim Fagerström.

Det är uppenbart att Fagerströms egna svar är: "Nej, jag vågar inte lita på förskolan!".

Det är också uppenbart att vi, i Mises-institutet och i Fagerström personligen, har starka sympatisörer för vår kritiska hållning till det rådande "dagistvånget". Trevligt var det onekligen också att notera att skribenten knyter an till, och därmed bygger vidare på, vår ordförandes inlägg på samma plats 11-09-15, d v s - här.

Bra gjort, Fagerström!

Webmastern

Förskolepersonalen hinner inte med barnen

Det framgår av denna åsiktsartikel i dagens nummer av Trelleborgs Allehanda, skriven av en uppenbarligen erfaren och ambitiös personalmedlem.

Den arbetssituation som skribenten beskriver låter bedrövlig; såväl barnen som personalen måste fara illa. Vi i denna förening får vatten på vår kvarn; trots att vi satsar ca 150 000 kronor om året per barn i förskolan räcker uppenbarligen inte de summorna till för att ge barnen ett gott omhändertagande och personalen en god arbetssituation. Det är en annan bekräftelse på vad vi länge hävdat med hjälp av andra argument: den kommunala barnomsorgen är inte samhällsekonomiskt lönsam!

Men samtidigt känns det viktigt att påpeka att det inte är personalen som vi kritiserar utan politiken som upprätthåller "dagistvånget".

Webmastern

"Släkten är inte värst!"

Den svenska välfärdsstaten som bär socialdemokratisk prägel hade som grundläggande idé att familjen inte längre ska behövas, att folk skulle befrias från allehanda beroenden av andra, men vad de aldrig talade högt om var att dessa beroenden ersattes med ett beroende av staten och kommunen där man bor.

Om det skriver SvD:s ledarskribent Maria Ludvigsson insiktsfullt och tankeväckande i dagens nummer av hennes tidning - här!

En utmärkt artikel! Den torde fungera väl som en grundläggande lektion i statskunskap och peka ut de grundläggande skillnaderna mellan vänster och höger i politiken, kunskap som varje väljare behöver för att kunna rösta på vettiga grunder i våra politiska val.

Webmastern

Kvoteringsivern avslöjar ett för stort självförtroende

När svenska folket, i opinionsundersökningar, får frågan om de är för eller emot kvotering av föräldraledigheten mellan mamman och pappan, svarar en förkrossande majoritet av respondenterna alltid "emot!". Men likt förb--t återuppväcks förslaget om kvotering gång på gång av folkets politiska företrädare i riksdagen och regeringen, trots att vi enligt, grundlag, ska ha en representativ demokrati, alltså en där valda företrädare för folket försvarar folkets värderingar och ställningstaganden i de beslutande politiska församlingarna, inte försöker pådyvla dem politiska lösningar som de inte vill ha.

Denna förbryllande företeelse är utgångspunkten för denna, mycket intressanta och väl argumenterade krönika i dagens nummer av Expressen.

Vi i denna förening nickar instämmande till skribenten, Peter Santessons, resonemang.

Webmastern

"Småbarn som överlämnas till dagis drabbas av panik!"

Det - och mer - säger professor emerita i histologi vid Göteborgs Universitet och författare till boken "Könet sitter i hjärnan" till Ruben Agnarsson - här - på tämligen nystartade tidningen Inblick.

Bra sagt, professorn - och psykologen Caroline Elfors, som också intervjuas i artikeln. Sämre betyg ger vi skolborgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm (fp), vars svar på förskolans problem (stora barngrupper, för få personal, separationsångest, för de små barnen, aggressivare beteende och risk för allehanda psykiska och beteenderelaterade problem runt puberteten) är ännu större skattefinansierade satsningar på det som fungerar så dåligt.

Webmastern

"Upphöj barnkonventionen till svensk lag!"

Den åsikten ger en man vid namn Bo Bjerleus uttryck för i dagens nummer av Barometern - här - huvudsakligen med argumentet att han inte vill att barn ska betraktas som bihang till sina föräldrar utan att de ska utrustas med liknande eller samma rättigheter som deras föräldrar har.

Den åsikten bemötte Haro-medlemmen Karin Yngman några dagar senare i samma tidning - här - med motargumentet att Konventionen, med sina tämligen allmänt hållna formuleringar, inte är lämplig som lagtext samt att, om så skedde skulle, den utnyttjas politiskt för att ytterligare försvaga familjens och föräldrar redan svaga ställning i Sverige.

I de påståendena och de slutsatserna har Yngman helt rätt!

Webmastern

Hemmafruar - långt ifrån cocktails och sportbilar

Roland Poirier Martinsson, som till vardags arbetar på den borgerliga tankesmedjan Timbro men ofta skriver ledarkrönikor i Svenska Dagbladet har gjort ett gästspel i Borås Tidning med denna tänkvärda betraktelse med anledning av Familjeliv.se:s nyligen publicerade undersökning som avslöjade att hälften av landets kvinnor i fertil ålder skulle kunna tänka sig att bli hemmafruar.

Som bekant har den undersökningen avfärdats av de flesta som besitter politiskt makt i Sverige, bland annat med argument som går ut på att kvinnorna inte förstår sitt eget bästa och att detta bästa för dem är att förvärvsjobba så länge och så mycket som möjligt.

Det är uppenbart från artikeln att Martinsson är ordentligt uppretad av denna förmyndarattityd och den nedvärdering av Sveriges kvinnor som den avslöjar.

Vi i denna förening håller med Martinsson och gläds åt den draghjälp vi ofta får från hans håll.

Webmastern

Mp inbjuder till rådslag om folks livs- och arbetsvillkor

Vi har just blivit varse att Miljöpartiet inbjuder såväl medlemmar som andra att delta i ett meningsutbyte de kallar "Makten över tiden". Projektet har som grundresurs denna webbplats, där man finner en avsiktsförklaring, bakgrundsmaterial, en blogg, där man kan framföra sina åsikter, samt en enkät (i ett antal versioner).

Initiativet är imponerande, inte minst som exempel på hur man kan använda webben som sammanhållande kraft i ett projekt och erbjuda mer användbart än bara läsmaterial.

Jag har själv just svarat på deras enkät - och fann att Mp är inne på ett helt annat spår än vi i Barnens Rätt är, med våra idéer om en generell barnomsorgspeng till alla småbarn och - ännu bättre: Familjebeskattning.

Mp är i stället inne på att medelst ännu mer detaljerad lagstiftning än vi redan har, tvinga arbetsgivare att låta folk jobba mer om de så vill - och hindra arbetsgivare att kräva mer av sina anställda än de är villiga att tillhandahålla, o s v, o s v. Ja, du ser själv hur de är på väg att trassla in benen i kalsongerna!

Enkäten säger förmodligen en hel del om hur tankegångarna går i hela Riksdagen, alltså inte bara i den miljöpartistiska gruppen.

Jag fann det svårt och alltför jobbigt att svara på de flesta av ja-/nej- samt fleralternativfrågorna men utnyttjade desto mer möjligheten att kommentera. Min uppmaning till Mp blev att puffa för Familjebeskattning med avdragsmöjligheter för försörjningsbörda och barnomsorgskostnader, kombinerat med ett avskaffande av dagens skattesubventioner till den kommunala barnomsorgen som nästan universell lösning på de problem som rådslaget tar sikte på.

Webmastern

"Meningen med livet är att leverera in skatt till staten!"

Det förefaller vara budskapet i denna ledare i dagens nummer av Nerikes Allehanda, i vilken skribenten, i förbifarten, som vore det en självklarhet, påstår att såväl den kommunala barnomsorgen som motsvarande äldreomsorg skulle vara samhällsekonomiskt lönsamma företeelser, alltså utan bevisning!

Till saken hör att tidningen, som så många andra tidningar i landet, påstår sig vara "oberoende liberal", alltså borgerligt orienterad och därmed kritisk till socialismen. Men om man hävdar (det behöver inte sägas uttryckligen, det räcker med avslöjande antydningar) att meningen med livet är att leverera in maximalt med skatt till staten så att nämnda stat får råd att ta hand om våra nära och kära i början och slutet av sina liv, då är man, fanimej, inte liberal, då är man socialist!

Webmastern

Intressant seminarium igår om svensk familjepolitik

Psykologidoktor Gordon Neufeldt uppehöll sig, i sin föreläsning, vid grundläggande psykosociala behov som små barn har, behov som han hävdar att barnens föräldrar har oändligt mycket bättre förutsättningar att tillfredsställa än förskolepersonal har.

Igår genomförde vår systerorganisation, Haro, sitt seminarium om rubricerad sak på Högloftet på Skansen i Stockholm

Anne-Claire de Liedekerke, president för MMM Europe, presenterade en stor europeisk mamma-undersökning som, i likhet med andra studier, visar att vad mödrar vill, t ex med avseende på balansen mellan hemmatillvaro och förvärvsarbete, varierar starkt under livets olika faser.

I början, när barnen är späda, vill de flesta (som vi alla - egentligen - vet) stanna hemma på heltid, men ju större barnen blir, desto mindre hemma vill de vara och desto mer vill de förvärvsarbeta.

Åhörarna kunde lätt konstatera att dessa önskemål stämmer dåligt med den politik som Europas mödrar utsätts för, en som går ut på att de ska förvärvsjobba och ta hand om sina småbarn - samtidigt.

Professor emerita Lea Pulkkinen från Jyväskylä Universitet i Finland redogjorde för slutsatserna i sin doktorsavhandling om barns utveckling, som hon genomförde för decennier sedan, men som hon, av intresse, följt upp longitudinellt. Den visar att familjens funktion, alltså relationerna inom familjen, mellan mamman och pappan samt mellan föräldrarna och barnen, är avgörande för barnens psykosociala utveckling, och att familjens socio-ekonomiska ställning i samhället, tvärtemot vad många tror, betyder väldigt mycket mindre.

Dr Gordon Neufeld, utvecklingspsykolog från Kanada, uppehöll sig vid grundläggande psykologiska och sociala behov som barn måste få uppfyllda för att de ska utvecklas väl (t ex möjlighet till kravlös vila, fantasifull lek och utlopp för besvikelser). Vidare hävdade han att föräldrarna är bäst lämpade för att tillhandahålla de förutsättningarna (underförstått att förskolepersonal och lärare har klart sämre förutsättningar att så göra).

Hans föredrag utmynnade i en vädjan till Sveriges politiska ledning (som lyste med sin frånvaro) att ändra den förda familjepolitiken i antydd riktning, alltså att uppmuntra till familjebildning och sammanhållning i familjerna i stället för att uppmuntra till motsatsen: familjesplittring samt världsrekord i mödrars förvärvsarbete och deras barns dagistid.

Dr Catherine Hakim, sociolog från London School of Economics, redogjorde för sin uppsats Feminist Myths and Magic Medicine, i vilken hon visar att svensk jämställdhetspolitik inte alls uppnår de av landets politiska ledning uppsatta målen med avseende på avgörande faktorer som kvinnors förvärvsfrekvens, deras löner och deras karriärmöjligheter, men att det förefaller att vara omöjligt att få dem som bestämmer att erkänna dessa obestridliga empiriska fakta.

En stor FN-studie visar, exempelvis, att Sverige har störst jobbsegregation av alla jämförbara OECD-länder, och att lönegapet mellan kvinnor och män ligger på genomsnittet i EU. Dessa studier får dock nästan inget utrymme alls i svensk debatt.

Seminariet samlade psykologer, pedagoger, politiker och föräldrar, både från Sverige och andra länder, men antalet dignitära politiker och journalister var nära noll, trots att inbjudningar hade utgått vitt och brett. Detta, att inte bara våra högsta politiker, oavsett placering på höger-vänster-skalan, utan också medias folk inte vill uppmärksamma initiativ som ifrågasätter "dagistvånget" upphör aldrig att förvåna.

Indien har sina heliga kor, Sverige sin kommunala barnomsorg.

Webmastern

"Den svenska förskolan: ett misslyckande!"

Det är rubriken på Haro:s Caroline Elfors upplägg på Newsmill - här - med anledning av Expressens ledarkrönikör, Isobel Hadley-Kemptz:s artikel i sin tidning 5/11 om hur bra skattefinansierad barnomsorg och utbildning är för underbemedlade barn när det gäller att avancera ekonomiskt och socialt. Vi uppmärksammade den artikeln - här!

Elfors sågar Hadley-Kemptz:s artikel tämligen fullständigt med väl underbyggda argument så missa inte Elfors mothugg!

Visst vann väl Elfors den debatten och det med hjälp endast av en bråkdel av alla de argument som finns för mer föräldramakt och mer barnomsorg hemma i stället för statsmakt och dagistvång.

Webmastern

Miljöpartiet vill ha en tredelad föräldraförsäkring

Det framgår av denna debattartikel i dagens nummer av Aftonbladet, skriven av två uppenbarligen tungt vägande talespersoner för partiet, Gunvor G Ericson och Martin Oscarsson.

Notera också gärna mängden mothugg som skribenterna fått bland kommentarerna. Det är ju ändå en aning trösterikt.

Webmastern

Ska äldre syskon vara i förskolan eller hemma när nästa barn kommer?

Det diskuterades i lokalradioprogrammet Lasso från P4 Jönköping, i vilket Haros familjepolitiske expert, Jonas Himmelstrand, intervjuades och väl underbyggde sin slutsats att de bör vara hemma hos morsan eller farsan.

Lyssna på inslaget - här!

Himmelstrand gjorde mycket bra ifrån sig, men visst skulle man kunna säga mer om man bara kom på det i "stridens hetta". Så till exempel tyckte jag nog att det inte hade varit fel om Himmelstrand kraftigare hade lugnat skyldtyngda dagisföräldrar med att det inte är deras fel att politiken ser ut som den gör utan att fingret ska pekas mot våra förtroendevalda i regeringen med argument liknande de i denna debattartikel. Men, som sagt, Himmelstrands insats var mycket bra!

Webmastern

Genusvansinnet tränger ned i åldrarna

Denna förenings styrelseledamot, Krister Pettersson, som bor i Malmö, har retat upp sig på Djupadals Förskola i staden, som tillämpar ett medvetet genustänkande i verksamheten - och på journalisterna som rapporterar om saken (t ex - här).

Detta tänkande yttrar sig i att pojkar ska bemötas lite mer flickaktigt och flickor lite mer pojkaktigt samt att typiska pojklekar och pojkleksaker respektive typiska flicklekar och flickleksaker undviks till förmån för lekar och leksaker som både pojkar och flickor gillar.

Han befarar att barnen blir utsatta för omvänd genusindoktrinering, att föräldrarnas åsikter om hur deras barn ska tas om hand åsidosätts, samt att behandlingen strider mot Europakonventionen om Mänskliga Rättigheter.

Läs vad Pettersson har att säga om saken - här!

Naturligtvis är det svårt att kategoriskt uttala sig om vilket slag av beteendepåverkan barnen utsätts för på Djupadals Förskola utan att man inspekterar stället och då över flera veckor, men visst är Petterssons farhåga värd att tas på allvar och visst tar föräldrarna stora risker när de låter sina barns personligheter formas av utomstående som, enligt svensk lag, inte har ansvaret för resultatet.

Rapporteringen - och frågeställningen - påminner osökt om förskolorna Tittmyran och Björntomten i Gävle som lär ha varit först i landet med att införa genuspedagogik i verksamheten så tidigt som i mitten av 1990-talet. Läs mer om erfarenheterna därifrån, t ex - här!

Webmastern

"Dagis kan öka den sociala rörligheten!"

Det tror Expressens krönikör, Isobel Hadley-Kemptz och förklarar hur hon tänker i denna ledarkrönika i dagens nummer av tidningen.

Hennes tes är att skattefinansierad barnomsorg och utbildning, d v s brett tillgänglig sådan, kan ge mindre bemedlade barn möjligheter till ekonomiskt och socialt avancemang som de annars hade saknat (och det har hon, naturligtvis, rätt i) men hon underlåter att nämna att en sådan politik har kostnader på andra plan av samhällsbygget (t ex vad gäller medborgerlig frihet, allmänt välstånd och sysselsättning).

Hadley-Kemptz, som så många andra politiska agitatorer, har en tendens att enbart nämna den rekommenderade politikens positiva konsekvenser men omsorgsfullt dölja dess negativa. I det privata näringslivet är sådant beteende olagligt och bestraffas som bedrägeri. Synd att något liknande begrepp inte existerar i politiken eller bland våra tidningars åsiktsutprånglare.

Webmastern

Vem som helst kan drabbas, när som helst!

Rubriken uttrycker min reaktion efter att ha sett SVT:s Uppdrag Granskning i förrgår kväll, som handlade om ett par i Sandviken som på lösa, för att inte säga obefintliga grunder fick sina två döttrar tvångsomhändertagna av Socialen för påstådda sexuella övergrepp.

Programmet är mer gripande och omskakande än den värsta hollywoodproduktion, eftersom den är dokumentär till sin natur, inte fiktion.

Den fråga som programmet väcker: hur ändamålsenlig är egentligen lagstiftningen och praxis som ligger till grund för tvångsomhändertagande av barn?, diskuterades i SVT:s program Debatt igår kväll men där kom man, som vanligt, inte fram till några tydliga slutsatser.

Visst är det viktigt att vi medborgare, på något sätt, hjälps åt så att barn i icke fungerande familjer skyddas och räddas, men det är också viktigt att vi inte skapar ett angiverisamhälle av östtysk modell där alla spionerar på alla andra och där angivarna belönas av Staten för sina insatser att avslöja icke politiskt korrekt agerande medborgare.

Webmastern

Vad beror den ökande utbredningen av ADHD hos unga på?

Igår kväll handlade TV4:s Kvällsöppet till stor del om att allt fler personer, oftast barn, diagnostiseras som drabbade av ADHD, vad det kan bero på samt om psykiatrin tar hand om dessa drabbade på ett ändamålsenligt sätt.

Undertecknad tittade och satt och väntade på att någon medverkande skulle säga det uppenbara: att vistelse på dagis för barn som har anlag för ADHD är det sämsta man kan utsätta dem för, men inte ett knyst sades om den saken!

Webmastern

Sex tusen dagisbarn skadas allvarligt varje år

Under årens lopp har vi, på denna webbplats, rapporterat om enskilda fall av barn som gjort sig gruvligt illa i förskolan, som avvikit för att smita hem till den mor eller far de förgäves hoppas ska finnas hemma, eller som personalen helt enkelt tappat bort under utflykter. Nu kan vi rapportera att enligt Skolverket skadas ca 6 000 förskolebarn om året så allvarligt att de måste uppsöka närmaste sjukhus för akut "reparation" och vård. Det betyder 27 förskolebarn per arbetsdag!

Ett av de senaste, mer skrämmande, fallen handlar om lille femårige Valentino på Bifrosts förskola i Mölndal som spetsades under hakan på staketet runt förskolan när han försökte klättra över för att hämta sin papperssvala som hade hamnat utanför. Läs mer om det otäcka tillbudet - här!

Man ryser när man läser om sådana saker. Och själv kan jag inte låta bli att reflektera över de olika förväntningar som gäller på föräldrar och deras ställföreträdare: förskolepersonalen. Om en förälder har så dålig uppsikt att barnet gör sig allvarligt illa, är det väl risk för att man hamnar i domstol och att barnet tvångsomhändertas, medan toleransen är oändligt mycket större gentemot förskolepersonalen; de har ju så många barn att ta hand om.

Webmastern

"Sund revolt mot politiskt förtryck"

Vi har tidigare - här - och - här - uppmärksammat utomordentligt bra bidrag till vår kamp i form av debattartiklar samförfattade av prof. Annica Dahlström och ekonom Christian Ekström, publicerade i Göteborgs-Posten.

Nu har de två slagit till igen med denna debattartikel i samma tidning, i vilken skribenterna hakar på Familjeliv.se:s nyligen presenterade undersökning som visar att hälften av Sveriges kvinnor i åldersintervallet 18-44 år gärna hade blivit hemmafruar om de bara hade haft råd och menar att det faktum att de inte tycker sig ha råd är resultatet av politiska övergrepp mot befolkningen som inte hör hemma i ett medborgarfritt samhälle.

Vi i denna förening är lyriska över de tvås tydliggörande av problemets natur och ska försöka att ställa upp med eldunderstöd så gott vi orkar. Det känns som om det nu gäller att hålla rörelsen framåt igång!

Webmastern

"Hemmamammor förtjänar respekt!"

Det, ungefär, är rubriken på Anna Ekströms krönika i dagens nummer av Expressen, som du kan läsa - här!

Vi i denna förening tackar Ekström för god draghjälp men tycker nog att hon, lite för snabbt, snubblar över påståenden, i slutet av artikeln, som inte är begripliga för den normale läsaren.

T ex skulle vi vilja veta hur hon definierar "samhället" (om hon med det begreppet avser summan av de privata och offentliga sektorerna eller om hon bara avser den offentliga) samt hur Riksdagens Utredningstjänst räknat.

Vidare är vi förbryllade över hennes påstående att "om kvinnorna på 1920-talet hade ställt krav motsvarande arbetarklassens skulle yrkesmammorna ha blivit löntagare".

Vi tycker nog att kvinnorna har ställt de kraven med påföljd att 90 procent av Sveriges kvinnor i fertil ålder och bortom just blivit löntagare i syfte att befria dem från beroende av sina män men att i stället göra dem beroende av Staten.

Vi ska försöka få Ekströms förtydliganden till dessa våra förbryllelser och hoppas kunna återkomma.

Webmastern

"Kvinnor kan välja själva!"

Det är rubriken på KD-medlemmen Paula von Essens debattartikel på Newsmill - här - med anledning av Familjeliv.se:s väl uppmärksammade rapport igår - här - om att hälften av Sveriges kvinnor skulle vilja bli hemmafruar om de bara hade haft råd.

Som man kan ana av rubriken ovan är von Essen mäkta irriterad över att så många förståsigpåare som kommenterat undersökningen i media har försökt avfärda resultatet med argument som går ut på att kvinnor inte vet sitt eget bästa.

Bra skrivet, von Essen, och "tack för draghjälpen" säger vi i Barnens Rätt!

Webmastern

Hälften av Sveriges kvinnor vill bli hemmafruar

Det har sajten Familjeliv.se kommit fram till i denna stora undersökning bland platsens besökare. Nästan 10 000 kvinnor svarade, vilket torde göra undersökningen till en av de största i sitt slag någonsin i Sverige.

Det visade sig att bland mammor i åldersintervallet 18-29 ville 53 procent hoppa ur det ekorrhjul som de tycker att förvärvsjobb är, medan "endast" 40 procent av de svarande i åldersintervallet 30-44 ville det. Intressant var också att endast två procent av de svarande faktiskt var hemmafruar.

Vilket himla liv det blev! Vänsterfeministerna drog ut som en man och försökte mota Olle i grind, antingen genom att ifrågasätta undersökningens kvalitet eller genom att hävda att de stackars svarande kvinnorna inte förstår sitt eget bästa.

SVT uppmärksammade saken på sin webbplats så här och Aftonbladet nästan på samma sätt: så här. I båda fallen fick genusforskaren Catrin Lundström kommentera saken och framför hypotesen att de svarande kvinnorna låtit sig förföras av TV-serier som Hollywoodfruar. Även vår statsminister, i ett intervjuinslag i SVT:s Aktuellt på kvällen (19-26 minuter in i sändningen) var inne på samma spår (att kvinnorna låtit sig förföras) samt att de inte förstår sitt eget bästa.

Även vår förenings styrelseledamot, Krister Petterssons dotter, Jenny, mamma till två tämligen små barn, fick komma till tals i media (i gratistidningen City Malmö) Vad hon hade att säga framgår av sidan 2 av denna bläddertidning på webben.

För undertecknad är kritiken mot dessa hemlängtande mammor plågsam att lyssna till, eftersom ingen deltagare är i närheten av att poängtera hur långt staten har gått för att beröva hemmaföräldrarna ekonomiska möjligheter att vara hemma några år när barnen är små. Jag var också full av protester under statsministerns utläggning i SVT:s Aktuellt tidigare under kvällen om att den s k "välfärden" kräver att även kvinnorna kämpar på där ute i förvärvslivet och bidrar med sina skatter.

Som vi i denna förening skrivit så många gånger, nu senast här, är de svenska hemmaföräldrarnas värdelöshet och den kommunala barnomsorgens samhällsekonomiska lönsamhet synvillor som skapats politiskt med största avsikt för att få medborgarna att agera som vår politiska elit vill.

Webmastern

Nya förskolan: en buss?

Vi vet att bussar börjat utnyttjas som förskoleavdelningar i kommuner som Vårby utanför Stockholm, samt i Borlänge och Uppsala. Vi vet också att idén diskuterats i Malmö (men inser nu att vi inte vet hur det gick där). Nu har också undertecknads hemkommun, Västerås, blivit intresserade av idén, att döma av denna artikel i regionens lokaltidning, Vestmanlands Läns Tidning (VLT).

Artikeln har kommenterats på tidningens webbplats av vår förenings ordförande, Pettersson, men att döma av de övriga kommentarerna där skriver han för blinda ögon.

Erfarenheten påminner om vikten av att få folk att se problemet innan man, över huvud taget, börjar prata om lösningar. Det var så Pettersson tänkte när han skrev och prånglade ut denna artikel i media.

Webmastern

Förskolor utrustar sina barn med GPS-sändare

För att se till att förskolebarnen inte försvinner för långt bort, utrustar förskolor i Borlänge, Gävle, Rättvik och Älvdalen "sina" barn med särskilda västar, försedda med GPS-sändare kostande ca 1000 kr styck.

Det framgår av denna artikel i dagens nummer av Dagens Nyheter.

Som ingenjör är jag, minsann, inte emot att modern teknik kommer till god användning, men den här nyheten gör mig ändå lätt bedrövad. Jag ser framför min inre syn en liten parvel som försöker hitta hem, i förhoppning om att han där kommer att hitta sin morsa eller farsa. Men innan han ens kommer halvvägs, går larmet i daghemsbyggnaden, varefter några personalmedlemmar rycker ut för att återbörda rymlingen till "barnfarmen" där han ska tas om hand av främlingar. Tankarna går till det vi skrev - här!

Webmastern

"Svensk jämställdhet - en livsfara för kvinnor!"

Det är rubriken på Elise Claesons senaste alster, denna gång i Aftonbladet - här! Hennes budskap är att den statligt drivna familjepolitiken, som kännetecknas av krav på kvinnor att förvärvsarbeta mer, även under småbarnsåren, så att de blir ekonomiskt oberoende av sina män, är förödande för kvinnors hälsa och välbefinnande.

Naturligtvis blev det ett himla liv. Bland annat lade sig FI:s talesperson Gudrun Schyman i debatten med detta genmäle, som kanske kan sägas förespråka ännu mer av den politik som Claeson påstår att kvinnorna mår så dåligt av, och denna mitt-emellan-kommentar från Lisa Magnusson, som ser likheter i Claesons och Schymans symtombeskrivningar men missar att Claeson och Schyman drar olika slutsatser om problemets orsaker och därför också förespråkar helt olika lösningar.

Det är onekligen synd att varken Schyman eller Magnusson förefaller att vara beredda att acceptera faktum: att män och kvinnor är biologiskt olika och att dessa olikheter får konsekvenser på en mängd andra plan (beteendemässigt, intressemässigt, socialt, ekonomiskt och karriärmässigt).

Resultaten av dessa fundamentala olikheter vill Schyman och Magnusson att Staten utnyttjar sin unika tvångsmakt att för att jämna ut, medan Claesson vill att kvinnor ska få ingå i politiskt erkända familjer, som jämnar ut olikheterna internt, utan att de behöver bli politiska frågeställningar.

Schyman och Magnusson förstår uppenbarligen inte vilket totalitärt mardrömssamhälle vi skulle få om de fick sin vilja igenom. Många frihetligt sinnade hävdar att vi redan fått detta mardrömssamhälle.

Webmastern

En publicistisk framgång att rapportera om

Denna förenings ordförande, Bo C Pettersson, fick för sig att vanligt folk "där ute" ännu inte fattat vari det politiskt skapade problemet med barnomsorgen består, trots fyrtio år av upplysning från protestorganisationer som Familjekampanjen, Haro, Hemmaföräldrar & vår egen organisation, Barnens Rätt, varför han skrev denna debattartikel och, i ett anfall av hybris, försökte prångla ut den till de stora rikstäckande tidningarna Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Men behöver vi skriva att de försöken bemöttes med omedelbara tvärstopp; samtliga dessa tidningars debattredaktioner svarade snabbt att de inte kunde bereda plats för den.

Så då gjorde han tvärt om och försökte med små publicistiska organ som tidningen Världen Idag och DSM, samt webbplatserna Tradition & Fason och Ludvig von Mises-Institutet i Sverige och där blev det helt andra reaktioner; de uppvisade stort intresse för saken.

Så nu har vi glädjen att rapportera att artikeln, utöver publiceringen på vår egen webbplats (också i den engelska avdelningen), också publicerats här, här, här och här.

Och Pettersson hälsar att han avser att få ut artikeln i fler mediala organ än så, t ex på Newsmill och i mellanstora regionala tidningar.

Artikeln bäddar för fortsättning som behandlar övriga aspekter av frågan och då inte minst hur de politiska lösningarna på det politiskt skapade problemet bör se ut. I den fortsättningen hoppas vi på hjälp från dig, högt uppskattade läsare.

Webmastern

Två pappamånader räcker för Folkpartiet

En av de frågor som behandlades på Folkpartiets just avslutade Landsmöte i Karlstad var huruvida partiet ska sälla sig till de mer vänsterorienterade partierna och kräva en hårdare kvotering av föräldraledigheten mellan moderna och fadern. Efter en tämligen lång debatt enades mötet om att inte kräva någon förändring på denna punkt, d v s mötet bekräftade den rådande ordningen med två pappamånader som en lämplig nivå på statlig beteendestyrning av föräldrarna.

Bland dem som puffade för mer kvotering märktes EU-minister Birgitta Ohlsson samt ungdomsförbundets ordförande, Fredrik Malm. I det andra lägret, som alltså vann omröstningen, fanns Karin Melin, som var rädd för att en kvotering skulle ge partiet en debatt om statens roll som skulle skada partiet, samt Heidi Berg, som hävdade att kvotering innebär en omyndigförklaring av föräldrarna som inte är förenlig med partiets socialliberala värderingar.

Vi i Barnens Rätt tackar Melin och Berg för bra argument för sin sak samt gratulerar till att mötet tog "rätt" beslut.

Webmastern

Sydsvenskan önskar KD dit pepparn växer

KD behövs för att alla med mörkblå värderingar ska hitta hem. För att de som motsätter sig samkönade äktenskap och rätten att skaffa barn också i familjer som inte består av mamma–pappa–barn, de som vill skärpa abortlagstiftningen, de som vill bekämpa den kulturradikala kritiken av kristendomen och på allvar hävdar att familjen lever farligt också ska ha en politisk hemvist.

Det är slutklämmen i Sydsvenskans politiska chefredaktör, Heidi Avellans krönika i dagens nummer av sin tidning, ett alster som dryper av försåtliga elakheter riktade mot KD. Läs artikeln - här!

Själv tycker jag inte att det är det minsta konstigt att vi har ett parti i Sverige som är lite mer kulturkonservativt än de andra och som värnar lite mer om vårt kristna arv än de andra och förundras storligen över att Avellan blir så upprörd över den saken. Tycker hon inte att vi har tillräckligt med partier i den socialliberala s k "mitten" där Folkpartiet alltid befunnit sig men där de numera fått sällskap av såväl Sossarna som de "Nya" Moderaterna?

Sverige behöver ett kulturkonservativt parti och vi i denna förening hoppas att KD kommer att våga ta den delen av den politiska spelplanen i besittning, inte minst för våra barns skull.

Webmastern

Sluta trakassera hemmaföräldrar för det värdefulla jobb de gör!

Det kan sägas vara budskapet i denna utmärkta debattartikel på Newsmill, som vi just blivit varse.

Heja på artikelförfattaren! Här har du, inte bara en enskild person utan en hel förening, bestående av tusentals medlemmar, som håller med dig! Men vi vill att du inser att det - ekonomiskt sett - främst är skattesubventionerna till den kommunala barnomsorgen, som får hemarbete att se värdelöst ut. Vi vill alltså att du inser att det är vår höga individbeskattning i kombination med våra kraftiga skattesubventioner till kommunal barnomsorg som får hemmaföräldrar att - falskeligen - se värdelösa ut.

Webmastern

KD får mothugg från alla håll

För ett par dagar sedan - här - uppmärksammade vi KD-ledaren, Göran Hägglunds utspel i Svenska Dagbladet om att partiet utsett en arbetsgrupp som ska ta fram bättre förslag till familjepolitiska lösningar än det vårdnadsbidrag och den barnomsorgspeng som Alliansen hittills infört.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Här - anklagar allianskamraten, Björn Dahlén, Hägglund och hans parti för att bluffa och räkna fel och - här - varnar vår jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni tidningens läsare för att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, medan partiets ungdomsförbunds ordförande, Aron Modig - här - rycker ut till sin partiledares försvar med, som vi ser det, goda argument.

Vi i denna förening är politiskt och religiöst obundna i den meningen att vi inte tar emot några bidrag från andra än föreningens medlemmar. Men den obundenheten innebär naturligtvis inte att vi saknar åsikter om hur den s k "familjepolitiken" bör utformas, vilket innebär att vi önskar Hägglund, hans parti, Modig och hans ungdomsförbund lycka till i kampen för en mer familjevänlig s k "familjepolitik".

Webmastern

"Svenskarna tror på kärleken!"

Det är rubriken på en artikel i dagens nummer av Dagens Nyheter, i vilken tidningen redovisar resultatet av en opinionsundersökning som visar att åtta av tio respondenter tror att en kärleksrelation kan vara livet ut, samt att hälften av dem tycker att folk skiljer sig alltför lättvindigt.

Läs tidningens mer utförliga sammanfattning av resultatet - här!

Så himla trevligt! Resultaten påminner undertecknad om de "filosofiska" diskussioner jag hade med mina två döttrar när de kom ut på andra sidan av deras jobbiga puberteter, om vad kärlek är (& kan vara) och om hur man ska förhålla sig till det motsatta könet.

Vår enighet om att äktenskap kan funka och att kärleken är värd att ta risker för, gladde mig då & gladde mig senare, när de båda blev lyckligt gifta med jättefina unga män som jag godkänner (ha ha ;-) till 110 procent!

Den glädjen återkom när jag nu läste den ovan tillänkade artikeln.

Webmastern

KD tänker ta ett nytt krafttag i familjepolitiken

Det framgår av denna artikel, skriven av KD:s ledare, Göran Hägglund, i dagens nummer av Svenska Dagbladet.

Visst är det bra att KD tänker tuffa till sig på familjepolitikens område men det är illavarslande att partiet, uppenbarligen inte vågar föreslå ett avskaffande av dagissubventionerna till förmån för en generell barnomsorgspeng, lika för alla, eller familjebeskattning med avdragsrätt i inkomstbeskattningen för inköpt barnomsorg.

Vi ska absolut försöka få komma på besök i partiledningens boning i Stockholm för att ge dem de argument de uppenbarligen behöver för att våga lite mer.

Webmastern

På väg att bli med i sydkoreansk TV

Ja, jag inser att rubriken låter som en skröna, men det är faktiskt sant; ett sydkoreanskt TV-team har just besökt Sverige för att bekanta sig med vårt lands utomlands så berömda familjepolitiska lösningar och kontaktade då oss för att få en annan bild av nämnda politik än den som Skolverket, Utbildningsdepartementet, Socialdepartementet och kommunerna serverar. Det var vår webbplats engelskspråkiga avdelning som gjorde att teamet hittade oss. Det är onekligen tämligen intressant att vi har läsare så långt bort som i Sydkorea.

Så igår hälsade teamet på hos en mamma i stockholmstrakten som är hemma med sin tvååring i stället för att förvärvsjobba och jag lät mig intervjuas om vad vi tycker är fel med den svenska familjepolitiken och vad som bör göras åt den.

Det var en trevlig övning på alla sätt; vädret var jättefint och jag fann teamets medlemmar varande hur sympatiska som helst, även om vi naturligtvis hade vissa språkproblem att kämpa med.

Det känns bra att vi i föreningen gjort vad vi kunnat för att måla en annan bild av svensk familjepolitik än den som utlänningar regelmässigt presenteras av våra politiska företrädare. Så om Sydkorea slår in på en mer familjevänlig väg än Sverige gjort på området kommer nog vår anvisade hemmafru och jag att ta åt oss äran för det (ha ha ;-)

föreningens ordförande, Bo C Pettersson

"Nätets makt skrämmer opinionsbildarna!"

Det är rubriken på Ingrid Kampås utmärkta och tänkvärda debattartikel, upplagd på Newsmill - här - i vilken hon framför hypotesen att skälet till att etablerade medias ledarskribenter och debattredaktörer vill utestänga anonyma kommentatorer från sina respektive organs webbplatser är att de vill behålla debattämnesformuleringsprevilegiet för sig själva, d v s: de ogillar att vanligt folk får komma till tals och stöka till deras världsbild.

Vi i Barnens Rätt befinner oss, som vanligt, någonstans mitt emellan. Å ena sidan ogillar vi att våra etablerade medias debattredaktörer avfärdar massor av folk som har kloka saker att säga enbart på grund av deras anonymitet, å den andra ogillar vi att många kommentatorer gömmer sig bakom allehanda, icke spårbara, pseudonymer.

Här tycker vi nog att denna förenings företrädare är föredömen, ett påstående som förhoppningsvis bekräftas av föreningens ordförandes inhopp i diverse debatter, som alla, mer eller mindre, har med familjepolitik att göra.

Webmastern

Måste staten ta i hårdare för att få folk att agera mer jämställt?

Den frågan debatterades i TV4:s Kvällsöppet igår (ca 11 minuter in i programmet) och som vanligt hade man lyckats få tag i ungefär lika många som tycker "ja" som tycker "nej".

Efter en stunds lyssnande fick man klart för sig att ja-sägarna vill ha hjälp av staten i sina personliga livssituationer för att själva slippa förhandla fram bra lösningar med sina partners; de tycker att det skulle bli så mycket enklare om staten bestämde hur det ska vara, trots att de rimligtvis också måste vara medvetna om det mycket höga pris i form av frihetsförluster som svenska folket i så fall skulle tvingas betala.

Men nej-sidan skötte sig utmärkt; undertecknad utnämner den som vinnare av debatten.

Synd att ingen av debattörerna var i närheten av att lyfta fram Sveriges individuella inkomstbeskattnings och våra progressiva skatteskalors roller i jämställdhetsdebatten, att det är de två faktorerna som tvingar pappor och mammor att kämpa mot varandra om socialförsäkringspoängen. Synd att ingen var i närheten av att lansera gemensam familjebeskattning som lösning på problemet. Med en sådan beskattning skulle den tröttsamma jämställdhetsdebatten tvärdö och antalet skilsmässor kraftigt minska.

Webmastern

"Tvångsdelad föräldraförsäkring, ett dödsdömt elitprojekt!"

Det är rubriken på chefen för tankesmedjan Timbros VD, Marcus Uvells debattartikel på Newsmill - här - i vilken han hakar på Centerpartiets jämstäldhetsgrupps försöksballong om 50/50-kvotering av föräldraledigheten för en dryg månad sedan, ett utspel som vi uppmärksammade - här!

Ett intressant faktum som Uvell bygger sin sågning av nämnda förslag på är att enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning är inte mindre än 93 procent (!) av Centerns sympatisörer emot en sådan kvotering. Mot den bakgrunden blir det svårt att låta bli att spekulera om de motiv som förslagsgruppen kan ha för sitt uppenbarligen uselt förankrade utspel.

Vi i Barnens Rätt tackar Uvell för god draghjälp för vår goda sak: mer föräldramakt och mindre politisk makt över hur män, kvinnor och barn ska leva sina liv i familjerna!

Webmastern

"Kvinnor som prioriterar familjen provocerar feminister"

Det är rubriken på Maria von Schantz senaste artikel på Newsmill - här - med anledning av sex- och samlevnads-"experten" Katarina Janouchs artikel på samma webbplats för någon vecka sedan, som vi uppmärksammade - här.

Vilken lättnad att det finns kvinnor som von Schantz, att inte alla tänker som Janouch, som inte drar sig för att utnyttja statens unika tvångsmakt för att tvinga sin livsstil på alla andra medborgare.

Jag känner mig säker på att om Januch och hennes meningsfränder verkligen finge sin politiska vilja igenom till fullo, skulle t o m de upptäcka att livet i Sverige blivit tämligen outhärdligt totalitärt - och därefter bittert ångra sig..

Webmastern

Mobbning av våra barn: ett gissel!

Många av oss föräldrar har erfarenhet av mobbning av våra barn i förskolan och den "riktiga" skolan. Minnena av dessa ondskefulla attacker mot mina egna "guldklimpar" väcker rysningar av obehag. Så skönt att barnen nu är mer vuxna, så att de bättre kan försvara sig mot elaka påhopp - och att de själva blivit tillräckligt mogna för att avstå från att själva mobba!

Just mobbning är ämnet för denna nyhetsartikel i dagens nummer av Dagens Nyheter, varav framgår att problemet är utbrett, att alltför många barn får sin barndom, som borde vara lycklig och bekymmersfri, förvandlad till ett helvete!

Det stora skälet till mobbing, som jag ser det, är att barnen numera, från späd ålder, av statlig politik, tvingas in i stora kollektiv med många jämnåriga och få vuxna, en miljö som inte lyckas bekämpa den grymhet som många barn bär på innan den ursprungliga självupptagenheten - som har med överlevnadsinstinkt att göra - släppt så pass att de börjar intressera sig också för andra människor.

Några fler vuxna i barn- och ungdomsgrupperna skulle betyda mycket i förebyggande syfte, men tillräckligt många vuxna, finansierade över skattsedeln, kommer vi nog aldrig att få råd med.

Att mobbning fortfarande förekommer i oförminskad omfattning efter all denna tid av storskalig barnomsorg och dito grundutbildning, trots en strid ström av utprovade antimobbningsprogram, är en bekräftelse på att denna modell för omhändertagande av barn, som pådyvlats medborgarna från den politiska överheten, inte fungerar.

Webmastern

Sjukfrånvaron, som barnomsorgen förorsakar, kostar miljarder

Det framgår av denna artikel i dagens nummer av Dagens Nyheter.

Av artikeln får man klart för sig att endast ca 12 procent av 1-6-åringarna var inskrivna i den kommunala barnomsorgen i början (år 1972) medan 90 procent av ungarna är det numera.

En annan intressant uppgift, som man däremot inte får från ovan uppmärksammade artikel men väl härifrån, är att förskolebarn är drygt sex gånger fler dagar sjuka per år än hemmabarn.

Vidare påminner frågeställningen mig om sociolog Patricia Morgans undersökning av den svenska barnomsorgens effekter (som vi uppmärksammade - här), där Morgan kommer fram till att jobbfrånvaron för föräldrar med barn i den kommunala barnomsorgen, på grund av föräldraledighet, egen sjukdom eller barnens, är ca 33 procent av den nominella arbetstiden.

Webmastern

En bild av vår förenings styrelseledamot: Linda Gällentoft

Norrbottens-Kuriren har hälsat på hos vår förenings kassör, Linda Gällentoft i Kalix, och skrivit denna artikel om henne, hennes liv, familj och hennes tankar om hur livet ska levas.

Notera att artikeln innehåller en videosnutt, som du läsare av dessa rader absolut inte bör missa!

Undertecknad, som har döttrar i Lindas ålder, blir varm inombords av att läsa artikeln och kolla videon. Henne hade jag oxå gärna varit farsa till, om jag säger så! Heja på, Linda, du tänker - och gör - rätt!

Webmastern

"Hemmafruar sviker sina medsystrar!"

Det är innebörden i denna åsiktsartikel, skriven av sex- och samlevnads-"experten" Katerina Janouch, upplagd på Newsmill.

Bedrövlig läsning! Jag tycker nog att det är tvärt om, att Janouch utgör ett hot mot det kvinnliga släktet eftersom hon så tydligt inte drar sig för att utnyttja statens unika tvångsmakt för att, med ekonomiska och juridiska styrmedel, förmå kvinnorna att bete sig mer som män och män mer som kvinnor.

Jag säger det ännu en gång: hur män och kvinnor, "där ute", delar upp förvärvs- och hemmasysslorna mellan sig har varken staten eller Janouch med att göra!

Webmastern

– Att vara gift är att revoltera mot elitfeminismen…

…skriver vår högt uppskattade medkämpe sedan många år tillbaka, Elise Claeson, på Newsmill - här - som en replik på Lisa Magnussons upplägg på samma plats ett par dagar tidigare - här - där Magnusson utmålar äktenskapet som själslig död för kvinnor, alltså en samlevnadsform som kvinnor, till varje pris, måste undvika.

Återigen får vi, i denna förening, anledning att ge Claesson högsta betyg för hennes bidrag till vår sak. Inte minst gäller det hennes problembeskrivning: hur staten, d v s våra förtroendevalda, i våra riksdagar och regeringar, valt ut det sämsta ur socialismen, liberalismen och feminismen för att skapa ett samhälle som står i konflikt med den mänskliga naturen.

Bra Claesson! Du har hjältestatus, här hos oss i Barnens Rätt!

Webmastern

"Fler leverantörer av barnomsorgstjänster behövs!"

Det är budskapet i denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet, skriven av en M-märkt politiker i Nacka kommun samt en talesperson för Sveriges Fristående Förskolor.

Den artikeln har denna förenings ordförande, Bo C Pettersson kommenterat i anslutning till artikeln med följande:

Skälet till att fler förskoleplatser behövs är - i huvudsak - de kraftiga skattesubventioner som idag går direkt till den kommunala barnomsorgen, som driver upp efterfrågan på platser till en konstlat hög nivå.

Därför vore en bättre lösning att tjänsten utdebiterades till den självkostnad som råkar vara norm för offentligt producerade tjänster, i kombination med att barnomsorgskostnader blev avdragbara mot föräldrarnas inkomster i inkomstbeskattningen.

Då skulle efterfrågan falla till den samhällsekonomiskt sett rätta nivån, varvid svenska folket skulle bli rikare och fler föräldrar upptäcka att de har råd att själva ta hand om sina barn de första viktiga, personlighetsdanande, åren.

Webmastern

Centerns Anna-Karin Hatt: en socialist i liberal förklädnad?

Centerns partiledarkandidat, Anna-Karin Hatt förespråkar - här - högre jämställdhetsbonus, att vårdnadsbidraget avskaffas samt att kommunerna åläggs att erbjuda barnomsorg också på obekväm arbetstid.

Därmed avslöjar hon att hon tycker att det är okej att använda skattebetalarnas egna pengar för att manipulera föräldrarnas beteenden i politisk korrekt riktning samt göra det ännu svårare för föräldrarna än det redan är att själva ta hand om sina barn när de är små. Och därmed avslöjar hon också att hon är mer socialistisk i sitt tänkande än liberal, varför vi härmed uppmanar henne att gå med i Socialdemokraterna i stället för att hänga kvar i Centern.

Webmastern

Centern har gått vilse i det liberala landskapet

Det kan sägas vara budskapet i denna ledare i dagens nummer av Svenska Dagbladet med anledning av Centerns Jämställdhetsgrupps debattartikel i samma tidning i söndags, i vilken gruppen förespråkade en 50/50-kvotering av föräldraledigheten mellan de två föräldrarna.

Undertecknad som i kommentarer sedan dess fördömt gruppens utspel som stående i strid mot de grundvärderingar som Centern åtminstone hittills bekänt sig till, känner sig härmed lite mer bekräftad och lite lugnare. Det finns uppenbarligen några fler där ute som tycker som vi i Barnens Rätt.

Webmastern

Centerns jämställdhetsgrupp står på sig

I söndags - här - uppmärksammade vi Centerns jämställdhetsgrupps utspel att föräldraledigheten bör "individualiseras", som "kvotering" brukar kallas av dem som vill smyga in tvånget bakvägen, utan att föräldrarna i tid inser vad som är på väg att hända.

Sedan dess har gruppen fått många mothugg, vara några har uppmärksammats nedan.

Men som man kan förvänta sig backar gruppen inte så lätt från sitt förslag utan har återkommit med en "slutreplik" - här - som går ut på att den liberalism som Centern är anhängare till i första hand värnar om individen, inte familjen, och att detta synsätt leder fram till slutsatsen att staten bör utnyttja sin maktposition så att ledighetsuttaget blir jämt mellan föräldrarna.

Resonemanget är snudd på obegripligt i ett ideologiskt perspektiv. Än värre blir det när man också tar hänsyn till att Sveriges småbarnsföräldrar, i opinionsundersökning efter opinionsundersökning, sagt sig vilja bestämma uttaget av föräldraledigheten själva, med minsta möjliga statliga inblandning.

Man blir onekligen skrämd av att folk som säger sig vara liberaler så uppenbart missförstår vad - framför allt den klassiska - liberalismen innebär.

Webmastern

Centerpartistisk idétorka om föräldraledigheten

– Centerpartiets jämställdhetsgrupp förefaller att ha fastnat i en föråldrad och socialistisk idé om att enda sättet att få män & kvinnor att förvärvsarbeta lika mycket, tjäna lika mycket och dela på hemmasysslorna lika mycket är att kvotera föräldraledigheten rakt av, skriver två folkpartister på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet - här - med anledning av denna debattartikel från centerpartistiskt håll

– Ganska bra, säger vi i denna förening, men helt nöjd får man ju, som bekant, sällan vara. De två skribenterna är inne på att använda andra, "mjukare" politiska metoder för att förmå Sveriges föräldrar att bete sig mer politiskt korrekt och det oroar, eftersom vi tycker att staten inte har med att göra hur män och kvinnor i småbarnsfamiljerna delar upp sysslorna mellan sig.

Det oroar också att deras parti, Folkpartiet, historiskt sett, varit tillskyndare till den socialistiska familjepolitik vi numera är begåvade med, varför vi är skeptiska till att vi, när det kommer till kritan, kan påräkna draghjälp från det hållet.

Webmastern

– C ska inte begränsa föräldrarnas valfrihet…

…skriver Centerpartiets partiledarkandidat, Annie Lööf (tidigare: Johansson) i dagens nummer av Aftonbladet - här - med anledning av att hennes eget partis jämställdhetsgrupp, för ett par dagar sedan, gick ut i media, bl a - här - med förslaget att föräldraledigheten bör kvoteras lika mellan de två föräldrarna.

Vi tackar Lööf för denna sansade röst, som onekligen dämpar den oro som hennes partikollegor väckte hos oss för ett par dagar sedan men helt lugna blir vi absolut inte. Så t ex är Lööf själv inne på att det är politiskt OK att, på ett mildare sätt, manipulera föräldrarnas beteenden, t ex med hjälp av allehanda jämställdhetsbonusar eller differentierade dagpenningar i föräldraledigheten.

Där håller vi i Barnens Rätt inte med Lööf. Vi hävdar att om vi är överens om att statligt tvång gentemot medborgarna är förkastligt borde vi också kunna vara överens om att tvångets mildare form: statliga beteenderelaterade belöningar och bestraffningar också är förkastliga, men det är vi uppenbarligen icke.

Webmastern

"Barnens behov ska styra föräldraförsäkringen!"

Det är rubriken på denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet, skriven av Kd:s taleskvinna på det familjepolitiska området: Emma Henriksson, i vilken hon protesterar mot de fyra centerpartister som dagen innan, d v s - här - propagerade för att föräldraledigheten borde delas rakt av mellan mamman och pappan för, jämställdhetens skull.

Visst är det trevligt att få eldunderstöd i vår fråga, men ett visst mått av oro finns ändå kvar eftersom Henrikssons svar antyder att det finns många aspekter av frågan som hon och hennes parti ännu inte greppat, t ex den utsträckning till vilken staten med sin tvångsmakt framkallar de normer som Henriksson i nästa varv ifrågasätter, samt hur samhällsekonomiskt svindyr rundgången av skattepengar på det sociala området (där familjepolitiken ingår) är!

Webmastern

Dubbelt så många självmordsförsök bland unga kvinnor idag som för 15 år sedan!

Det konstaterandet är utgångspunkten för överläkare Herman Holms artikel om saken i dagens nummer av Sydsvenska Dagbladet, i vilken han uppmanar samhället utanför psykvården att uppmärksamma problemet så att belastningen på nämnda vård kan minska.

Som vanligt är inte heller denna artikelförfattare i närheten av att identifiera det dagissamhälle som vi lever i, och dess åtföljande brist på känslomässig anknytning mellan barn och föräldrar, som en bidragande orsak till problemet.

Det är lätt att bli trött inför alla dessa påminnelser om hur stor vår upplysningsuppgift i barnomsorgsfrågan, gentemot allmänheten, är.

Webmastern

"Föräldraledigheten bör kvoteras!"

Det är budskapet i denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet i vilken fyra prominenta centerpartister propagerar för en 50/50-kvotering av föräldraledigheten mellan mamman och pappan, i värsta socialistiska stil.

Artiklar som denna får läsare som undertecknad att inse hur svaga de ideologiska grundvärderingarna är i våra riksdagspartier (möjligen med undantag för Vänsterpartiet som, i varje läge, vill att staten ska styra och ställa med allt). I Centerpartiets fall är ett vacklande mellan höger och vänster i politiken ett historiskt faktum, men under Maud Olofssons ledning har partiet onekligen stått mer till höger, medan ovan uppmärksammade artikel påminner om att vänsterfalangen i partiet finns kvar och kanske t o m är stark.

Webmastern

"Kvinnor måste förvärvsjobba mer!"

Det är budskapet i denna debattartikel i dagens nummer av Sydsvenska Dagbladet, skriven av två framstående folkpartister, vari de hotar med en tredje pappamånad i föräldraförsäkringen om inte föräldrarna börjar bete sig mer politiskt korrekt än hittills.

Man tar sig för pannan när man hör sådana förslag - för att inte säga hot - komma från förment liberalt håll!

Har dessa våra folkpartister helt tappat bort sin ideologiska kompass? (Frågan är retorisk; sorgligt nog vet jag redan svaret :-(

Webmastern

"Staten bör tvinga kommunerna att införa Nattis!"

Det är innebörden i denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet, skriven av Miljöpartiets taleskvinna i familjepolitiska frågor: Helen Öberg.

Jag var på vippen att hoppa över artikeln för uppmärksammande här, som varande en tämligen privat och därmed tämligen ointressant åsikt, tills jag upptäckte att Öberg är sitt partis familjepolitiska taleskvinna, varför vi nog inte kan avfärda artikelns budskap så lättvindigt som jag trodde; den motsvarar tydligen partiets syn på rollfördelningen mellan staten, kommunerna & medborgarna d v s att staten ska bestämma & kommunerna & medborgarna, medelst lagstiftning, tvingas dansa efter statens pipa.

Därmed framstår det som klart att Mp tillhör det socialistiska blocket i svensk politik.

Webmastern

Den svenska abortverksamheten: en storindustri

Hur många vet att ca 37 000 foster aborteras i Sverige varje år, alltså ca 140 per arbetsdag, alltså ungefär vart fjärde foster? Den uppgiften kan sägas vara utgångspunkten för Carin Stenströms artikel i DSM nr 4, 2011 om saken (som du också kan läsa - här), i vilken hon ger en historisk tillbakablick på den svenska abortdebatten  med tillhörande lagstiftning samt jämför med hur man sett - och ser - på aborter i andra länder.

Aborter är kanske inte denna förenings viktigaste fråga men det beror ju på att vi bestämt oss för att i första hand satsa vårt begränsade krut på galenskaperna på barnomsorgens område än på att abortfrågan skulle vara ointressant. Stenströms bidrag till abortdebatten (i den mån det finns en sådan) är definitivt intressant så missa inte den!

Webmastern

"Arbetslinjen förutsätter barnomsorg även på natten!" (2)

Det är budskapet i denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet, skriven av Moderatkvinnan Saila Quicklund i vilken hon propagerar för att landets ny-moderata kommunpolitiker ska gå före i inrättandet av kommunal barnomsorg också på natten.

Denna förenings ordförande, Bo C Pettersson, har lagt upp ett antal kommentarer i anslutning till artikeln på Nätet i syfte att vederlägga de värsta missförstånden om hur "generös, snäll & vänlig" den kommunala barnomsorgen är i praktiken.

Webmastern

"Arbetslinjen förutsätter barnomsorg även på natten!"

Det är budskapet i denna ledare i dagens nummer av Aftonbladet, i vilken skribenten, som rubriken antyder, puffar för att kommunerna bör införa barnomsorgsinrättningar som är öppna på natten. Vidare påstår skribenten, utan antydan till bevis, att den samhällsekonomiska vinsten av vår befintliga barnomsorgspolitik skulle vara "enorm" samt att den kritik som framfördes då systemet infördes numera skulle ha tystnat.

Båda dessa påståenden är falska, som ett antal kommentatorer på webben framfört, bland dem denna förenings två "pettersöner": Krister och Bo C.

Det är tröttsamt att läsa detta slag av åsiktsartiklar, inte minst påståendet att kritiken skulle ha tystnat. Den är minst lika intensiv idag som den var i början av 70-talet då dagistvånget infördes av våra dåvarande socialister, med ivrigt stöd av våra liberaler (!) Folkpartiet.

Webmastern

World Movement of Mothers klar med sin sammanställning!

I slutet av januari i fjol - här - bad vi denna webbplats besökande mammor delta i en undersökning som rubricerad organisation just påbörjat om hur livet ser ut för Europas mammor, vilka problem de brottas med och vilka lösningar de vill se. Undersökningen är nu genomförd och resultaten sammanställda i denna skrift i svensk version.

I den framgår många intressanta saker, bl a:

• 76 procent av Europas kvinnor över 18 år är mödrar.
• Drygt 10 procent föredrar heltidsarbete, drygt 25 procent vill ta hand om familjen på heltid, medan nästan 65 procent önskar en kombination av deltidsarbete och omsorg om familjen.
• Mödrarnas önskemål om tidsanvändning är - begripligt nog - kraftigt beroende av barnens ålder.
• Enkäten gav respondenterna möjligheten att fritt formulera en appell till sitt lands politiska ledarskap. För Sveriges del blev det 232 budskap som naturligtvis spretade en hel del med avseende på innehåll. Men de gick ändå att gruppera i ett fåtal kategorier och då visade det sig att de allra flesta vill se en mer familjevänlig politik, mer valfrihet i barnomsorgen och att hemmaföräldrars insatser kraftigt uppvärderas.
• Det lät ju som hämtat från denna förenings manifest, flygblad och övriga skriverier, varför vi, just nu, känner oss extra mycket bekräftade.

Tilläggas bör kanske att denna förening består av lika många män som kvinnor, så det är, minsann, inte bara mammor som tycker på antytt sätt; deras män står - självklart - på sina kvinnors sida!

Hur länge till ska vi svenska och europeiska barn, mödrar och fäder behöva vänta på att politiken anpassas till våra behov och önskemål?

Webmastern

Fp i Stockholm vill tillsätta en kommunal barnombudsman…

…som ska tillvarata omhändertagna barns och ungdomars intressen. Det framgår av denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet.

Det är ingen tvekan om att omhändertagna barn kan behöva bra rättsombud, men det kan också föräldrar som berövats sina barn. Och hur säker kan man vara på att denne ombudsman kommer att agera med tillräcklig självständighet gentemot de kollegor i socialförvaltningen som, i praktiken, agerar åklagare, alltså som föräldrarnas motpart, i barnomhändertagandemål?

Webmastern

"Föräldrar behöver inga förmyndare!"

Det är rubriken på denna utmärkta debattartikel i dagens utgåva av tidningen Dagen, skriven av Kd:s förre partiledare, numera EU-parlamentariker för samma parti: Alf Svensson. I artikeln kritiserar han sina borgerliga kollegor i den svenska riksdagen för att, just på barnomsorgens område, bedriva en icke-borgerlig politik som står i strid mot dessa kollegors värderingar på andra politiska områden.

Undertecknad blev glad av att läsa Svenssons artikel. Han tog orden ur munnen på mig. Tilläggas kan, kanske, synpunkten att om Sveriges väljare inte kan betros att fatta vettiga beslut om vilken barnomsorg som är bäst för deras barn (den hypotes som ligger till grund för den förda barnomsorgspolitiken), hur kan de då betros att välja politiska företrädare vart fjärde år? I så fall är det dags att avskaffa vår representativa demokrati och i stället införa totalitär "expertokrati", eller något liknande.

Webmastern

Ska förskolebarn konfronteras med vuxnas frågor? (2)

För några dagar sedan: här, uppmärksammade vi två småbarnsföräldrar i Uppsalas protest mot att förskolepersonalen utsatte deras barn för existentiella frågor som de två skribenterna inte tyckte att deras barn var mogna för.

Nu har de två fått svar från en utredare hos Diskrimineringsombudsmannen (DO) - här - varav framgår att förskolorna, enligt en regeringsförordning om likabehandlingsarbete, är skyldiga att hålla regelbundna samtal med barnen i syfte att undvika diskriminering, trakasserier och kränkande behandling, där förövarna kan vara såväl personalen själv som kamraterna.

Vidare framgår att förordningen föreskriver att samtalsmetoderna gentemot barnen ska vara anpassade till barnens ålder, ett krav som personalen i det aktuella fallet uppenbarligen bröt mot.

Som en sekundär varseblivning i det aktuella fallet får undertecknad klart för sig, ytterligare en fara (fotnot) med vår storskaliga barnomsorg: risken att våra små barn, som vi föräldrar med förtröstan överlämnar i andras vård, drabbas av just diskriminering, trakasserier och kränkande behandling, samt att denna risk ökar med gruppstorleken och antalet barn per personal.

Fotnot: Jag har länge varit medveten om (1) hur samhällsekonomiskt vansinnig den kommunala barnomsorgen är, (2) hur den strider mot folkviljan, (3) hur bakteriologiskt sjuka den gör barnen, (4) hur den stressar upp barnen, (5) hur den gör många barn aggressiva, (6) hur den bidrar till försvagade föräldrainstinkter, (7) hur den bidrar till psykologiska problem hos våra ungdomar under puberteten samt (8) hur politiken strider mot stadfästa mänskliga rättigheter. Nu har jag alltså blivit varse ytterligare en skrämmande nackdel, en 9:nde!

Webmastern

Ska förskolebarn konfronteras med vuxnas frågor?

Den frågeställningen infinner sig när man läser denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet, skriven av två småbarnsföräldrar i uppsalatrakten vars förskolebarn utfrågats om deras syn på manligt kontra kvinnligt, homosexualitet, etnicitet och religiositet.

Som du läsare förmodligen anar, tycker vi i denna förening att förskolebarn inte är mogna för det slaget av frågor.

Undertecknad kan sträcka sig så långt som att det är OK att förskolepersonalen lär ungarna att vara "snälla" & toleranta mot alla andra barn, men hur de ska förhålla sig till så känsliga saker som genus, homosexualitet, etnicitet och religiositet vill jag, som förälder, ha första tjing på som instruktör, och bland det första jag då tar ställning till är det skede i barnens liv då det kan vara lämpligt att ta upp de frågorna till diskussion.

Det inträffade väcker minnet av ett liknande övergrepp år 2005, som uppmärksammades - här!

Webmastern

Ska t o m Kd vika ned sig i barnomsorgsfrågan?

Det frågar sig ledarskribenten på Nya Wermlandstidningen, med illa dold oro, i denna utmärkta ledare i dagens nummer av tidningen.

Ja, vad mer kan vi i denna förening tillägga, utöver att vi, till fullo, sympatiserar med ledarskribenten i hans (?) resonemang och farhågor!

Webmastern

"Familjen är viktig för svenska folket!"

Det hävdar Världen Idags chefredaktör, Lukas Berggren, på ledarplats i dagens nummer av sin tidning - här - och hänvisar till ett par intressanta undersökningar som stöd för sin slutsats.

Denna förenings ordförande, Bo C Pettersson har varit framme och kommenterat på tidningens webbplats, i understödjande syfte. Hoppas att fler likatänkande kommer till undsättning.

Webmastern

"Varför skiljer vi barn och föräldrar åt?"

Det frågar sig Ellinor Petersen i detta upplägg på Newsmill och luftar där en mängd tänkbara förklaringar till varför staten går så långt som den gör för att se till att småbarnen är i förskolan och föräldrarna på betalda jobb.

Undertecknad noterar med tacksamhet att minst två medlemmar av denna förening lagt sig i debatten i, för artikelförfattaren, stödjande syfte.

Webmastern

"Staten styr oss medborgare med hot om våld!"

Det är budskapet i denna artikel på Newsmill, skriven av Joakim Fagerström, ordförande för Ludwig vion Mieses-institutet i Sverige, där han tar den förda barnomsorgspolitiken som ett exempel på hur staten styr medborgarna på ett sätt som inte hör hemma i ett medborgarfritt samhälle.

Vi i redaktionen för denna webbplats är normalt försiktiga med att vidga barnomsorgsfrågan till att handla mer om politisk-filosofiska principer än om "dagistvånget" specifikt, av rädsla för att vår fråga då kommer att komma bort i hanteringen, men denna gång gör vi ett undantag, inte minst på grund av författarens val av exempel på otillbörligt statligt tvång.

Webmastern

Räcker arbetslinjen?

Det var rubriken på en paneldebatt igår, i Almedalen, i Kristdemokraternas regi, mellan KD:s Joakim Pettersson, KDU:s Aron Modig, tidningen Barometerns ledarskribent Alice Teodorescu, Haro:s Madeleine Wallin samt Svenskt Näringslivs Stefan Fölster.

Du kan följa debatten på video - här (del 1) och - här (del 2).

Att döma av tidningen Kristdemokratens rapport från debatten var deltagarna tämligen överens om att livet inte bara består av förvärvsarbete utan har många andra värden, som också måste få utrymme. Kanske var de också - någorlunda - överens om att våra traditionella, ekonomiska, mått på välstånd: BNP och sysselsättning, är tämligen otillfredsställande eftersom de får hemarbetet, falskeligen, att se tämligen värdelöst ut.

Synd att jag själv inte fick vara med i debatten! I så fall hade jag påpekat att det i huvudsak är de enorma skattesubventionerna till det som förr betraktades som hemarbete (matlagning, omsorg, tvätt och städning), som får hemarbete på dessa områden att, falskeligen, se värdelöst ut.

Tag t ex barnomsorgen som belysande exempel; enligt Skolverkets egen statistik kostar det drygt 14 000 kr i månaden att ta hand om ett barn på heltid i förskolan, men föräldraavgiften för denna tjänst är bara en dryg tusenlapp. En förälder som tar hand om 1-2 barn hemma får alltså lätt för sig att hennes (?) insats, på det området, bara är värt ett par tusenlappar i månaden, medan det verkliga värdet är 14 - 28 tusen, enbart för denna del!

Tro nu bara inte att denna synvilla är ett oskyldigt olycksfall i det politiska arbetet. Den är skapad med största politiska avsikt för att utrota hemmaföräldrarna, kosta vad det kosta vill, samhällsekonomiskt och medborgarfrihetligt!

Webmastern

"Utveckla vårdnadsbidraget till en föräldralön (3)

Det är verkligen roligt att notera att vår föreningsmedlem, André Jute, är så igång som han är för att upplysa folk om den politiskt skapade orättvisan i barnomsorgen (se tidigare insatser - här - & - här )!

Nu har han gjort en tredje insats - här - där han skjuter in sig på den ofta hörda invändningen mot varje form av ekonomisk lättnad riktad till hemmaföräldrar under småbarnsåren: att de fungerar som kvinnofällor.

Bra gjort Juthé! Jag noterar att du fått eldunderstöd för artikeln från ett antal av denna förenings medlemmar, men det är också nedslående att det finns så många läsare som uppenbarligen inte ens ser problemet. Det är nog där man ska lägga det mesta krutet (alltså på att förklara vari problemet består, innan man över huvud taget inlåter sig på lösningsskisser).

Webmastern

"Utveckla vårdnadsbidraget till en föräldralön (2)

Vår vän, föreningsmedlem och medkämpe, André Juthe från Alunda i Uppland har tydligen gett sig tusan på att han ska bidra med ett gott strå till denna vår förenings stack genom att följa upp den artikel han publicerade på Newsmill för ett par veckor sedan - här - med denna, på samma sajt.

Förra gången blev det 12 kommentarer, 40 "Gillar"-markeringar och bara åtta "Ogillar"-markeringar. Denna gång blev det 51 kommentarer (varav många är Juthes egna), bara 62 "Gillar"-markeringar men hela 148 "Ogillar"-markeringar, trots att Juthe, i denna sin andra insats, bygger vidare på sitt resonemang från den förra artikeln och förstärker det med ytterligare tungt vägande argument.

Det är uppenbart att folk har svårt att bestämma sig för vilken fot de ska ställa sig på i den aktuella frågan: huruvida barn ska tas om hand av statens "experter" i förskolan eller av föräldrarna själva, hemma.

Det är uppenbarligen känsligt hur man presenterar problemet för intet ont anande läsare och hur man presenterar eventuella lösningar. Såväl Juthe själv som vi övriga i föreningen har nu stor anledning att analysera det som hänt och dra lärdomar av det för vårt framtida upplysningsarbete.

Webmastern

Den svenska familjepolitikens misslyckande

Vår vartannatårsmedlem, Jonas Himmelstrand, tillika ledamot i Haros riksstyrelse, har hållit sju föredrag om svensk familjepolitik i sex länder på fyra månader, bland annat i EU och FN. Han sammanfattar sitt budskap och sina intryck av dessa sina insatser - här!

En alldeles utmärkt bra insats för vår goda sak, Himmelstrand! Vi i Barnens Rätt härmed framför härmed vårt varma tack.

Men det betyder inte att vi inte har synpunkter. Det finns mycket mer att säga om saken, som förstärker ditt budskap (att den svenska barnomsorgspolitiken inte är bra, varken för barnen eller föräldrarna), bl a det faktum att den förda politiken inte är generös utan är det motsatta (fattigdomsbringande), samt stressframkallande, sjukdomsframkallande, stridande mot folkets - egentliga - vilja och mot svensk grundlag.

Vidare tycker vi att kopplingen mellan försvagad anknytning mellan barn och föräldrar under småbarnsåren och ungdomars dåliga psykiska hälsa under puberteten är värd mer uppmärksamhet än du förefaller att ge den i dina föredrag.

Men låt inte dessa våra konstruktivt kritiska kommentarer på något sätt förminska vår tacksamhet för dina goda bidrag till vår goda sak.

Webmastern

– Utveckla vårdnadsbidraget till en föräldralön…

…skriver denna förenings medlem André Juthe i dag på Newsmill. Det han menar är att de kraftiga skattesubventioner som idag endast går till den kommunala barnomsorgen (fotnot) i stället måste gå till småbarnsföräldrarna så att alla sådana föräldrar behandlas lika och får möjlighet att välja om de vill vara hemma med sina barn för de pengarna, eller köpa in barnomsorg utifrån för dem. Och hans argument emot det rådande systemet, som varande djupt orättvist och lagstridigt, är starka.

Läs Juthes inlägg i barnomsorgsdebatten - här!

Eftersom Juthe inte bara föreslår förbättringar för det befintliga vårdnadsbidraget utan också att det ska döpas om till Föräldralön tror vi att han tänker sig att utbetalningarna ska vara skattepliktiga för mottagarna och därmed pensionsgrundande för dem. I så fall är han och denna förenings styrelse helt överens och hans lösningsförslag tämligen identiskt med det vi råkar kalla Barnomsorgspeng.

Men tilläggas bör att vi betraktar Juthes Föräldralön och vår Barnomsorgspeng endast som en kortsiktig lösning på problemet. Som vi skrivit massor av gångar, ofta just som kommentarer som dessa, föreslår vi långsiktigt något vi kallar Familjebeskattning, innebärande att familjen som helhet, inte föräldrarna individuellt, blir skattesubjekt, d v s att familjen skattemässigt, behandlas som det familjeföretag det är eller borde vara, och beviljas avdrag på skatten för försörjningsbörda och utgifter för inkomsternas förvärvande (som för barnomsorg).

Fördelarna med denna vår Familjebeskattning, utöver de som Juthes Föräldralön erbjuder, är många, varav många ligger på andra plan än det ekonomiska.

Men dessa våra reflektioner förtar inte på något sätt värdet av Juthes goda bidrag till denna förenings goda sak!

Fotnot: Juthe bortser, för enkelhets skull, från vårdnadsbidraget, eftersom antalet barn som är hemma på de villkoren är försvinnande litet.

Webmastern

"Vårdnadsbidraget inte orsaken till nysvenskars arbetslöshet!"

Det kan sägas vara budskapet i detta utmärkta mothugg från KD-håll mot Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi:s (ESO:s) debattartikel i Svenska Dagbladet härom dagen, som vi uppmärksammade - här.

ESO presenterar sig själva som "…en självständig tankesmedja under Finansdepartementet…", men särskilt självständiga är de ju inte, eftersom de beklagar de inlåsningseffekter som både föräldraförsäkringen och vårdnadsbidraget har, men föreslår att föräldraförsäkringens bidrag till dessa effekter "utreds" men att vårdnadsbidraget "avskaffas" trots att föräldraförsäkringen låser in 100 gånger fler småbarnsföräldrar än vårdnadsbidraget gör!

Det är skärande uppenbart att ESO ägnar sig minst lika mycket åt politiska bedömningar som åt vetenskap och alla som varit med ett tag vet att man inte kan vara "självständig" gentemot den part som försörjer en!

Politik är ett smutsigt hantverk!

Webmastern

Vill S ha obligatorisk förskola för treåringar?

Den frågan ställer vår trogne medkämpe Jonas Himmelstrand till Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesman, Mikael Damberg, i detta upplägg på Newsmill med anledning av kandidaten till förbundsordförandeposten i SSU, Gabriel Wikströms debattartikel i Svenska Dagbladet 9/6 i vilket Wikström föreslog just ett sådant obligatorium.

Det ska onekligen bli intressant att se om Damberg eller någon annan S-potentat vågar sig ut för att besvara Himmelstrands fråga.

Webmastern

Nya Moderaterna: ideologisk övertygelse eller politisk taktik?

Många politiskt intresserade undrade säkert vad den nyvalde partiledaren för Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, menade, hösten 2003, med sin lansering av de Nya Moderaterna och med sin avbön för "de gamla" Moderaternas envisa fokus på den ekonomiska politiken, en fokusering som de politiska motståndarna gärna beskrev som M:s envisa tjatande om behovet av skattesänkningar.

Nu, när detta skrivs, vet vi lite mer, inte bara att övertygelsen om skattesänkningars positiva effekter på samhällsekonomin och sysselsättningen finns kvar utan också att partiet numera uppvisar intresse för socialpolitiska frågor och en vilja att förvalta arvet från socialdemokratin inom "skola, vård och omsorg".

Men många av oss som varit politiskt intresserade länge har fortsatt att undra om denna förändrade profilering är föranledd av nyvunnen politisk övertygelse av fundamentalt slag eller "bara" av politiskt strategi syftande till att maximera antalet röster från en politiskt tämligen okunnig väljarkår.

En intressant ny pusselbit om den saken inkom härom dagen i form av vår nye statssekreterare för information, Per Schlingmanns föredrag på Engelsbersseminariet om just de Nya Moderaternas (nya) ideologiska plattform. En betraktelse av det föredraget, av en som var med, kan du läsa - här!

Som du kan se uttrycker sig Schlingmann som vore han en sosse. Men av det kan man nog (ännu) inte dra slutsatsen att det är hans fraktion i den moderata toppen som vunnit den ideologiska dragkampen där (eftersom det fortfarande finns bra många andra där med en mer "gammelmoderat" syn på politiken). Så även om undertecknad fann Schlingmanns föredrag intressant, befarar jag att rubrikens fråga ännu inte är entydigt och stabilt besvarad.

Webmastern

Wikström ger sig inte!

För några dagar sedan - här - uppmärksammade vi SSU-ordförandekandidaten Gabriel Wikströms debattartikel i Svenska Dagbladet, vars appell var att vi borde införa skolplikt för alla barn från tre års ålder.

I samma uppmärksammande dristade sig undertecknad, mot bakgrund av alla de mothugg Wikström fick från kommentatorerna på webben till hans artikel, egentligen mot bättre vetande, till att förutspå att Wikström inte skulle våga återkomma med samma budskap, i samma ämne.

Naturligtvis hade jag fel; Wikström har återkommit - här - och står på sig med ett försåtligt resonemang som går ut på att det tvång han ändå förespråkar inte ska tolkas så utan enbart som ytterligare en positiv möjlighet, trots att han inte backar från förslaget att förskolan bör bli obligatorisk.

Det skulle inte förvåna om Wikström kommer att vinna sin tävlan om ordförandeposten i SSU på nationell nivå, trots att han bara är 26 år gammal och inte har några egna barn (och alltså har begränsad kunskap om det ämne han tar till orda i). Han har ändå, trots sin ungdom, uppenbarligen, lärt sig hur man lurar skjortan av folk som inte orkar sätta sig in i hur politiken fungerar i praktiken utan aningslöst litar på sina förtroendevalda.

Politik är ett smutsigt hantverk, som Wikström ser ut att ha lärt sig bra!

Webmastern

"Avskaffa vårdnadsbidraget!"

Vårdnadsbidraget bidrar till att främst invandrarkvinnor utestängs från arbetsmarknaden, hävdar företrädare för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet - här - och föreslår därför - bland andra åtgärder - att bidraget avskaffas.

Visst bidrar bidraget alldeles säkert till att fler invandrarkvinnor stannar hemma med sina barn under småbarnsåren än de annars skulle ha gjort, men innan man drar förhastade slutsatser om saken bör man inse:

• att för de flesta utländska familjer, kanske framför allt för muslimer, är omsorg om de egna barnen en primär uppgift för kvinnan i familjen (medan motsvarande primära uppgift för mannen är att försörja familjen). Vad är det för fel på att föräldrar tar denna sin föräldrauppgift på allvar och på vilka acceptabla grunder kan staten lägga sig i hur män och kvinnor i familjerna delar upp förvärvs- och hemmasysslorna mellan sig?
• att avsikten med bidraget var och är just att göra det möjligt för någon av föräldrarna att stanna hemma med barnen de första viktiga åren. Menar ESO verkligen att effekten blir fel om just kvinnor med utländsk härkomst utnyttjar möjligheten, medan det alltså skulle vara OK om andra, mer inhemska kvinnor - eller män - gjorde det? Hur segregationistisk tycker ESO att staten får vara?
• Visst är bidraget långt ifrån någon idealisk lösning på det politiska problem som vi i denna förening kallar "dagistvånget", men det är, trots allt, den enda som våra förtroendevalda förmått skaka fram under de fyrtio år då tvånget existerat.
• Visst vore en generell skattepliktig barnomsorgspeng, som föräldrarna antingen kan stanna hemma för under småbarnsåren eller köpa barnomsorg för, en bättre lösning, men ännu bättre vore något som vi i denna förening kallar "Familjebeskattning", alltså att familjen som helhet, inte inkomsttagarna i den individuellt, beskattades som det familjeföretag familjen är eller borde vara - och att denna beskattningsmodell tog hänsyn till försörjningsbörda och gjorde utgifter för inkomsternas förvärvande (som t ex för barnomsorg) avdragbara mot nämnda inkomst.
• En sådan familjebeskattning skulle medföra många fördelar, t ex statlig neutralitet i frågan om hur föräldrar delar upp förvärvs- och hemmasysslorna mellan sig, bättre sammanhållning i familjerna & färre skilsmässor.

Webmastern

Bra markering från KDU:s nyvalde ordförande

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) har valt en ny styrelse och fått en ny ordförande vid namn Aron Modig. Han har hakat på den debatt om obligatorisk förskola för våra småbarn som SSU-medlemmen Gabriel Wikström startade - här - ett mothugg som ligger väl i linje med denna förenings syn på saken.

Läs detta mothugg från Modig - här!

Samtidigt fungerar denna hans första (?) offentliga uttalande efter tillträdandet som en slags programförklaring för det håll han vill driva KDU och moderpartiet KD framöver. Av den förklaringen drar vi slutsatsen att Modig har politiska värderingar som ligger nära hans företrädares, Charlie Weimers, och det tycker vi i denna förening lovar gott. Hoppas nu bara att något av den principfasthet och mod som ungdomsförbundet uppvisar kommer att smitta av sig på dess håglösa moderparti.

PS: Om du, läsare, vill få en uppfattning om vad KDU propagerade för under Weimers, sök då på "Weimers" här på denna webbplats!

Webmastern

"Inför skolplikt från tre års ålder!"

– Barn som vistats mer än tre år i förskolan presterar bättre än andra barn och får en bättre språkutveckling. Därför bör skolplikten förlängas och den allmänna förskolan bli obligatorisk från och med tre års ålder, skriver Gabriel Wikström, ordförandekandidat för SSU på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet, d v s - här!

Artikeln är chockerande läsning för alla oss som vill ha våra små barn i fred, men en god tröst är alla mothugg som Wikström fick bland kommentarerna. Återigen får vi bekräftelse på att vanligt folk tycker som vi i denna förening: att föräldrarna, inte staten, ska ha hand om barnen.

Visst finns det, som Wikström skriver, undersökningar som visar att förskolebarn får ett färdighetsrelaterat försprång framför andra barn, men det finns också undersökningar som inte uppvisar några skillnader alls på den punkten, eller att detta försprång är som bortblåst, bara några år in i grundskolan. Och Wikström underlåter att nämna att många undersökningar uppvisar att dagisbarn blir olydigare, mer aggressiva och mer stressade än hemmabarn.

Och vidare vet vi att dagisbarn är sjuka oerhört mycket oftare än hemmabarn, samt att den sämre känslomässiga kontakt mellan föräldrar och barn som dagissamhället leder till, slår tillbaka med fördröjd effekt runt puberteten då svenska ungdomar mår sämre psykiskt än andra länders barn.

Så låt oss, för Guds skull, inte kasta ut barnet med badvattnet!

Epilog skriven 11-06-10: Redan dagen efter fick Moderaternas Jessica Rosencrantz in detta mothugg i samma tidning, även detta beledsagat av massor av kommentarer på denna förenings linje.

Med risk för att att jag låter mig luras av min egen optimism skriver jag att det skulle förvåna om Wikström kommer att våga väcka samma förslag en gång till! ;-)

Webmastern

"Stora barngrupper kan ge psykiska störningar"

Att den svenska kollektiva barnomsorgen är en veritabel smitthärd för allehanda bakterie- och virusskapade sjukdomar har vi vetat länge (se t ex denna nyhetsnotis), men nu börjar barnpsykologer hävda att nämnda form av barnomsorg också kan framkalla neuropsykologiska störningar som ADHD.

Läs denna artikel på Liv & Hälsas webbplats om saken!

När det sägs inser till och med undertecknad, som inte är mer än allmänbildad på de neurobiologiska och psykologiska kunskapsområdena, att den i artikeln framförda hypotesen, med största sannolikhet, är sann!

Vi har länge vetat att vistelse i stora barngrupper leder till förhöjda stressnivåer hos barnen och man behöver nog inte vara ett geni för att inse att förhöjd stress hos barn, som befinner sig i sin mest känsliga utvecklingsfas, neurobiologiskt sett, lätt kan leda till koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet.

Men jag befarar att även denna larmsignal kommer att ignoreras av media och våra politiska företrädare enligt det outtalade önskemålet att alla hot mot vår heligaste ko, den kommunala barnomsorgen, måste avvärjas.

Webmastern

"Barn behöver få bättre kontakt med sina föräldrar!"

För att Sveriges barn ska lyckas bättre i skolan och bli mer harmoniska vuxna, behöver de etablera bättre kontakt med sina föräldrar, säger pensionerade läraren, Kaj Östholm i Västerås i denna inringning till Sveriges Radios program Ring P1 i dagens upplaga av programmet.

Mot slutet av ljudupptagningen (ca 16 minuter in i den) kommer ett par andra inringare till tals i samma ämne, varav den ena beklagar sig över att gårdagens hemmafruar, som gjorde en storartad insats för att uppfostra nästa generation av medborgare, som tack fick och får en urusel pension, medan den andra uttrycker missnöje med att barn i Sverige förefaller att vara ytterligare en "statuspryl" vid sidan av huset, bilen och båten.

I samma program kommer advokat Jan Urwitz från Trollhättan till tals och propagerar för att vi i Sverige måste få till ett annat system för att hantera vårdnadstvister än det domstolsförfarande som vi tillämpar idag (ca 8 min & 30 s in i ljudupptagningen). Han puffar för att de tre parterna i en sådan tvist (modern, fadern och barnen) ska bli tilldelade var sin "mentor", som, i samtal såväl med sin "klient" enskilt som med övriga intressenter, gemensamt ska ha till uppgift att mejsla fram bästa möjliga lösning på barnens omsorgsbehov.

Undertecknad fann alltså denna gång flera intressant inringningar som har med denna förenings intresseområde att göra, men lite frustrerande var det onekligen att notera att ingen kom på varför Sveriges föräldrar har så lite tid över för sina barn och varför de spenderar så lite tid med dem: den höga individuella beskattningen, som tvingar båda föräldrarna att förvärvsarbeta för att familjen ska överleva ekonomiskt och de kraftiga skattesubventionerna till den kommunala barnomsorgen, som gör att varken fattiga eller rika småbarnsföräldrar tycker sig ha råd att avstå från statens "generösa" barnomsorgserbjudande. Orsaken är alltså inte, i varje fall inte primärt, föräldrarnas statusjakt.

Webmastern

Årsmötet hållet

I går avhöll denna förening, Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid, sitt årsmöte per telefonkonferens. Trots lite inledande tekniskt trassel funkade det sedan bra. Vi fick till en ny(gammal) styrelse (se avdelningen Styrelse…) och diskuterade vad mer vi kan och bör göra för att göra vår fråga (dagistvånget) mer synlig i den allmänna debatten så att problemet får en vettig politisk lösning.

Men några konkreta projekt lyckades vi inte formulera under mötet utan vi deltagare lovade varandra att individuellt fundera på saken och återuppta diskussionerna efter hand.

Under tiden kommer många av oss i styrelsen att fortsätta med det vi gjort under långt tid: lägga oss i den familjepolitiska debatten varhelst vi kan. I den strävan spelar denna webbplats en nyckelroll.

Låt oss hoppas att detta år, 2011, blir det då genombrottet för vår strävan: ett slut på dagistvånget, uppstår.

Här - kan du läsa den gamla styrelsens verksamhetsberättelse för året 2010.

Bo C Pettersson, föreningens ordförande

"Vi måste förbättra vår familjepolitik!"

Det är Kd-ledaren Göran Hägglunds budskap, såväl till sina partikamrater som till allmänheten, att döma av denna intervju gjord av Sveriges Radio P1.

Men ännu så länge kan varken Hägglund eller hans partiledning säga varav dessa förbättringar ska bestå.

Vi i denna förening hoppas naturligtvis att Kd ska gå på vår linje och börja puffa för en generell, skattepliktig, barnomsorgspeng, som föräldrarna antingen kan stanna hemma för, eller köpa barnomsorg för. Fast ännu bättre vore att en möjlighet till vad vi kallar Familjebeskattning infördes, innebärande att familjen, inte de två föräldrarna var för sig, blev skattesubjekt, ungefär som företag behandlas skattemässigt. Då skulle det bli solklart, även för våra vänsterfeminister, att staten inte har med att göra hur en man och en kvinna delar upp förvärvs- och hemmasysslorna mellan sig.

Familjebeskattning har många fler fördelar än så, men vi befarar att idén, efter fyrtio år av familjesöndrande politik, ligger bortom våra förtroendevaldas föreställningsförmåga.

Webmastern

"Barn har rätt att leka utan påverkan från genuspedagoger!"

Det är rubriken på en utomordentligt bra åsiktsartikel från Maria von Schantz tangentbord som hon lagt upp på Newsmill - här! Förmodligen blev hon inspirerad av detta inlägg i Svenska Dagbladet 11-05-16.

Som rubriken antyder tycker von Schantz att genuspedagogiken fått alldeles för stort utrymme i förskolan och befarar att det kommer att bli ännu värre innan det kan bli bättre.

Vi i denna förening instämmer helt i von Schantz resonemang! Möjligtvis skulle vi vilja komplettera med att påpeka vikten av att barns lek, särskilt i stora grupper, övervakas av vuxna, inte för att förhindra att pojkar leker med bilar och flickor med dockor utan för att förhindra pennalism.

Webmastern

"Regeringen och genuspedagogerna vill ha ett nytt folk!"

Det är rubriken på en utomordentligt bra åsiktsartikel som vår vän Elise Claeson lagt upp på Newsmill - här! Förmodligen blev hon inspirerad av detta inlägg i Svenska Dagbladet 11-05-16.

Artikeln är skrämmande, eftersom den avslöjar en för folkflertalet dold dagordning som bara finns beskriven i förarbeten till nyligen antagna lagar men som är i full färd att genomföras i praktiken, ovanför huvudet på en aningslös befolkning.

Claesons resonemang får mig (en man) att minnas att jag länge betraktade mig som feminist - tills jag, en vacker dag, kom på att dagens feminister inte drar sig för att utnyttja statens unika tvångsmakt för att förmå landets kvinnor och män att bete sig politiskt korrekt.

När jag blev varse det, slutade jag tvärt att kalla mig "feminist". Numera är jag bara för största möjliga jämställdhet mellan kvinnor och män och betackar mig för politiska diktat om hur jag ska tänka om det typiskt manliga och kvinnliga.

Webmastern

"Arbetslinjen behöver kompletteras med en familjelinje!"

Det är budskapet i en artikel som skrevs redan i början av år 2007, alltså bara några månader efter det att Alliansen lyckades erövra den politiska makten i Sverige, men som vi först nu upptäckt och det enbart tack vare alerta spejare "där ute".

Eftersom vi försöker sortera materialet på denna webbplats kronologiskt, hamnade uppmärksammandet av artikeln i arkivet, d v s - här -  redan från början, men till vidare låter vi denna länkande notis ligga här, på prominent plats, så att du lättare kan hitta den godbit som vi tycker att artikeln utgör.

Men tyvärr tvingas vi konstatera, nu fyra år senare, att författarens uppmaning till alliansledningen fortfarande klingar ohörd.

Webmastern

"Tillsätt skyddsombud i förskolan!"

Vuxna svenskar är på jobbet skyddade av allehanda lagar och bestämmelser som ska skydda folk mot skador som kan uppstå, men motsvarande skyddslagstiftning lyser med sin frånvaro när det gäller våra mest värnlösa samhällsmedborgare: våra barn.

Det konstaterandet tar förskollärarinnan Maria von Schantz till intäkt för att kräva att våra förskolor utrustas med skyddsombud, vars uppgift skall vara att identifiera farliga miljöer och rutiner i förskolan och se till att dessa faror elimineras.

Läs von Schantz argumentation för sin sak på Newsmill - här!

Visst har von Schantz en poäng, men ett problem med hennes lösningsförslag är att det skulle göra en redan svindyr barnomsorgsform ännu dyrare.

Bättre vore om småbarnsföräldrarna finge behålla de pengar som den kommunala barnomsorgen kostar (i stället för att tvingas betala in dem i skatt) och att föräldrarna sedan kunde välja att stanna hemma med småbarnen för de pengarna eller använda dem för att köpa in barnomsorg från externt håll.

Webmastern

"Typisk vänsterlogik om fri lek"

För ett par dagar sedan - här - uppmärksammade vi jämställdhetsexperten och samhällsdebattören Ingemar Gens debattinlägg om barns sätt att leka, som gick ut på att fri lek inte alls är så bra som ofta påstås utan att vuxna behöver vara med för att styra leken åt önskvärt håll.

Idag - här - får Gens svar på tal från den moderata politikern Jessica Rosencrantz, som i Gens resonemang ser ett försök att rättfärdiga genuspolitisk kontroll av barnen och deras lekar så att pojkar får lära sig leka med dockor och flickor med bilar.

Även på Newsmill har det blivit ett himla liv med anledning av Gens artikel. Ett smakprov på mothugg finner du t ex - här!

Undertecknad finner Rosencrantz påpekanden väl motiverade. Manipulerandet av våra barns personligheter på våra förskolor, i politisk korrekt riktning, måste stoppas! Däremot kan vuxenövervakning av barns lekar vara viktiga av andra skäl, t ex för att undvika att pennalism uppstår.

Webmastern

"Barn och ungdomar måste få kosta - höj skatten!"

Kvaliteten i alla offentliga inrättningar som tar hand om och utbildar våra barn, från förskolan till grundskolan, måste höjas så att det alltid finns tillräckligt med väl kvalificerad personal runt barnen och så att de till och med ska kunna göra läxorna under skoltid, tycker en fr Lena M Wallin på debattplats i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning (VLT). Hon inser att en sådan resursförstärkning skulle kräva en avsevärd skattehöjning men ser, som ovan stående rubrik antyder, inga problem med det.

Läs artikeln - här - och då samtidigt de (inte alltför många) influtna kommentarerna, varav en är min.

Det var ovanligt tillfredsställande att smacka upp denna min kommentar till tidningens webbplats, eftersom artikeln hjälpte mig minnas ett perfekt motargument.

Artikeln är bara så himla typisk för folk som inte är intresserade av samhällsekonomi eller maktbalansen mellan stat och medborgare. För sådana personer är skatt något som andra betalar och därför gratis för en själv och därmed också ofarligt ur ett maktbalansperspektiv.

Som du läsare förstår, har jag kraftigt avvikande uppfattningar på båda punkterna ;-)

Bo C Pettersson, föreningens ordförande

"Den fria leken, nästan fånigt hyllad"

Den fria leken är nästan fånigt hyllad, anser samhällsdebattören Ingemar Gens. Fri lek riskerar att bli uteslutande, könsstereotyp och förtryckande, menar han.

Läs hans debattinlägg i dagens nummer av Svenska Dagbladet - här!

Gens har en poäng: barns lek kan behöva övervakas för stävjande av alla försök till uteslutning och förtryck från de mer "försigkomna" barnen av de mer försiktiga, och ju större barngruppen är desto större blir behovet av vuxen övervakning (fotnot). Men Gens går för långt när han, ur detta resonemang, drar slutsatsen att de vuxna ska styra pojkar mot mer flickaktiga lekar och flickor mot mer pojkaktiga.

Fotnot: Av detta konstaterande kan man dra slutsatsen att den fria lekens problem i huvudsak är ett förskoleproblem.

Webmastern

Är det sunt för ett barn att ha långtråkigt?

Den frågan försöker den kände danske barnpsykologen Jesper Juul besvara i detta webbupplägg.

Som varje någorlunda erfaren förälder inser kan det vara sunt att barn har långtråkigt en stund – innan de själva kommer på hur de kan råda bot på stimulansbristen, alldeles själva.

En bra och angelägen upplysningsinsats från Juuls sida, som jag hoppas att många småbarnsföräldrar med dåligt samvete kommer att läsa, på det att deras självförtroende ska stärkas.

Webmastern

Ännu en framgång för Uppsala-kd:s alternativa 1:a majdemonstration

Ungefär 650 personer tågade på 1:a maj i Uppsala för mer frihet för Sveriges familjer att leva sina liv utan otillbörlig statlig inblandning.

Tyvärr i lite ogästvänligt, väder genomfördes Kd:s alternativa 1:a majdemonstration igår i Uppsala. Ungefär 400 personer hade samlas på startplatsen, Vaksala torg, men när tåget var framme vid St Eriks torg i hjärtat av staden, var demonstranterna så många som ca 650 personer.

Först ut på scenen, på ankomsttorget, var riksdagsledamoten Mikael Oscarsson, som i sitt tal presenterade det nya förslag till familjestöd som vi har uppmärksammat - här. Men huvudtalare var, f d partiledaren, numera EU-parlamentarikern, Alf Svensson, som höll ett engagerande tal om vikten av att politiken värnar om familjernas existens.

Demonstrationen avslutades med ett seminarium om familjens roll i det moderna samhället, med ytterligare medverkande som Svenska Dagbladets PJ Anders Linder, Haros Madelene Wallin, Svenskt Näringslivs Stefan Fölster (fotnot) och familjeterapeuten Louise Hallin, under ledning av Timbros Thomas Idergard.

Läs tidningen Världen Idags rapportering från evenemanget - här! Seminariet kan du se och lyssna till i efterhand - här. (Det börjar inte förrän drygt 4 minuter in i videofilen.)

Bra gjort, Kd i Uppsala! Konstigt bara att inga fler Kd-föreningar ute i landet anammar samma goda idé.

Fotnot: Fölsters medverkan i ett sådant här sammanhang är särskilt intressant, barnbarn till Alva och Gunnar Myrdal, idésprutorna bakom den familjesöndrande politik vi lever under, som han är.

Webmastern

Kd-grupp föreslår alternativ till vårdnadsbidraget

Som alternativ till det för kommunerna frivilliga vårdnadsbidraget på 3000 kr i månaden föreslår en grupp kd-politiker att bidraget höjs till 6500 kr, görs skattepliktigt, samt universellt tillgängligt för Sveriges samtliga småbarnsföräldrar, i landets samtliga 290 kommuner.

Det framgår av denna artikel i dagens nummer av Göteborgs-Posten.

Visst vore det nu framlagda förslaget bra mycket bättre än det nu tillgängliga vårdnadsbidraget. Hoppas bara att det i förslaget också ingår att ersättningen ska vara tillgänglig, inte bara under barnets första och andra levnadsår, som fallet är med vårdnadsbidraget, utan ända fram tills det att barnet börjar i första klass i grundskolan.

Förslaget stämmer tämligen väl med denna förenings kortsiktiga lösningsförslag: en generell barnomsorgspeng, som föräldrarna antingen kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för. Däremot befinner det sig fortfarande långt från föreningens långsiktiga lösningsförslag: familjebeskattning (förklarad på många andra ställen på denna webbplats).

Men man kan förstå kd-gruppens försiktighet. Det gäller att gå varsamt fram för att inte stöta bort de väljare som inrättat sina liv till det rådande dagissamhället, samtidigt som förespeglingen om större pengautbetalningar från staten till nya grupper ökar möjligheten till väljarstöd från just de grupperna.

Webmastern

Nytt rekord för "Vård av sjukt barn"!

Under mars månad betalade Försäkringskassan ut 628 500 dagersättningar för vård av sjukt barn, rapporterar Dagens Nyheter i denna notis i dagens nummer av tidningen.

Om vi, i stället, försiktigt, räknar med ett genomsnitt på 600 000 dagsersättningar per månad och att den genomsnittlige, hemmastannande småbarnsföräldern tjänar 22 500 kr brutto i månaden, kommer vi fram till att, "Vård av sjukt barn" (VAB), kostar skattebetalarna ca 7 miljarder skattekronor per år.

Till detta kan läggas den grundläggande föräldraförsäkringen, alltså den ersättning som utgår till nyblivna småbarnsföräldrar på ca 25 mdr s-kronor per år så att summan blir ca 32 sådana kronor per år.

Till detta kan sedan läggas kommunernas kostnader för barnomsorg, uppgående till ca 70 mdr s-kronor per år, så hamnar vi, ganska precis, på den nätta summan av 100 mdr s-kronor per år, i offentligt stöd till föräldrar till förskolebarn.

Till detta skulle vi kunna lägga barnbidraget till våra förskolebarn, belöpande sig till ca 10 mdr s-kronor per år, så att summan av skattefinansierat stöd till familjer med barn i åldrarna 0-6 år blir ca 110 mdr s-kronor per år, ca 145 000 kr per år per barn, och då har vi ändå inte räknat med bostadsbidrag och socialbidrag!

För den som inte har någon känsla för nationalekonomi eller den måttenhet som finansministrar mäter pengar i (miljarder kronor), gör de ovan nämnda siffrorna inget intryck. Jag kunde lika gärna ha skrivit noll kronor eller dubbelt så höga siffror och ändå förväntat mig samma reaktion: "Vad har detta med mig att göra?"

Men, försök ta mig på orden: 145 000 kr i direkta utbetalningar och skattesubventioner per småbarn per år är en sanslöst hög siffra, dels eftersom de pengarna inte alls är så jämt fördelade som ovan stående genomsnitt ger intryck av (det är dagisbarnsfamiljerna som kammar hem de stora pengarna; hemmabarnfamiljerna får nöja sig med de smulor som blir över) och dels eftersom marginalkostnaden för beskattning, vid vårt svenska skattetryck på ca 46 procent av nationalprodukten (BNP), förutsätter att skattefinansierade offentliga utgifter uppnår en medborgarnytta på tre till fyra gånger skattekostnaden för att vara nationalekonomiskt försvarbara.

Vad jag försöker säga här är att det pågår ett enormt politiskt slöseri med Sveriges aningslösa medborgares pengar, på familjepolitikens område, syftande till att köpa småbarnsföräldrarnas röster för deras egna pengar!

En antydan till bekräftelse av mitt påstående om politiska otillbörligheter hämtar jag från Prof. Annica Dahlströms och Civ Ek Christian Sörlie Ekströms debattartikel - här - om att: "i dag arbetar föräldrar cirka åtta timmar mer per vecka och hushåll än före 1980".

Innebörden av den utsagan är - naturligtvis (?) - att folk, numera, måste jobba 20 procent hårdare och längre än förr för att kompensera för den socialistiska politik som sossarna införde och som  vår nuvarande Alliansregering nu administrerar utan protester!

Webmastern

Demonstration just genomförd framför Mölndals stadshus

Eva Sternberg med sitt plakat i högsta hugg inför sin demon­stration framför Mölndals stadshus tidigare i eftermiddags. (Skylten finns nu att tillgå också för andra hugade demon­stran­ter härifrån.)

Härom dagen tipsade vi dig, kära läsare, om vår styrelse­ledamot Eva Stern­bergs initiativ till en demon­stra­tion, med plakat och allt, framför Mölndals stads­hus i efter­middags.

Aktionen är nu genomförd och Eva hälsar att det avlöpte väl, trots att våra förbere­delser inför evene­manget, i syfte att locka folk att deltaga, blev tämli­gen otill­räckliga.

Det blev snabbt uppen­bart för Eva och hennes man, Jan, att många politiker och anställda i kommun­huset sympati­serar med oss i barn­omsorgs­frågan (även om vi befarar att det är proble­matiskt för dem att erkänna det på jobbet ;-).

Många skrev på våra kämpars kontakt­lista så de två har nu ett jobb att skicka ut material och bjuda in till medlem­skap i vår förening.

Vi övriga styrelse­ledamöter riktar härmed vårt varma tack till Eva och Jan för såväl initia­tivet som genom­förandet.

Läs Evas rapport från aktionen - här!

Webmastern

Förödande pedagogik i svenska skolor

Här ett uppmärksammande av en artikel om den pedagogik som tillämpas i svenska förskolor och skolor, som vid första anblicken kan synas vara en aning perifer från denna förenings utgångspunkt. Men en stunds eftertanke torde leda till insikten att ämnet och resonemanget i högsta grad är relevant, även för våra små barn i den kommunala barnomsorgen.

Artikeln är skriven av Dagens Nyheters Hans Bergström, vari han, på ett övertygande sätt, visar hur viktiga ordnade förhållanden och fasta rutiner är för att folk i grupp (alltså allt från små barn i förskolan till pensionärer på ålderdomshem) ska kunna fungera bra tillsammans, att dessa förutsättningar är nödvändiga i inlärningssituationer, alltså på alla ställen där ordkomponenten "skola" ingår i namnet.

Bergström hävdar, slutligen, att den pedagogik som tillämpas i svenska skolor inte alls värnar om ovan nämnda viktiga förutsättningar och ger de, numera förhärskande, skolteorierna skulden för den svenska skolans usla resultat.

Läs artikeln - här!

Webmastern

"Bygg fler förskolor!"

Det är rubriken på denna Svara Snabbt-insändare i dagens nummer av Nerikes Allehanda, ett utspel som denna förenings ordförande, Bo C Pettersson & andra likatänkare kommenterat.

I skrivande stund är alla kommentarerna emot förslaget med argument som antyder att medvetenheten om den kommunala barnomsorgens samhällsekonomiska olönsamhet och dess frihetsinskränkningar är i tilltagande.

Epilog 21/4: Som kanske bekant är, är Örebro en av ett par kommuner i landet som ska göra om kommunalvalet i vår (i Örebros fall den 15 maj). Valet ser ut att komma att stå mellan två koalitioner en borgerlig plus Mp och en vänstergrupp bestående av S + V.

Nu har den borgerliga gruppen (som kallar sig Koalition Örebro) svarat på ovan uppmärksammade insändare i samma tidning med följande:

Webmastern

"Det måste bli ett slut på förskoletvånget!"

Det är rubriken på en just upplagd artikel på debattsajten Emils Tankar - här - skriven av Haros Karin Yngman i vilken författaren anklagar den sittande alliansregeringen för såväl principlöshet som feghet som passivitet för att den inte gör någonting åt det kommunala "barnomsorgstvång" som regeringen ärvde från sossarna år 2006.

Ett utmärkt upplysande och väl argumenterat upplägg från Yngmans tangentbord!

Man kan passa på att påminna om att samma sak hände år 1976 när de borgerliga, för första gången i modern tid, lyckades erövra regeringsmakten från sossarna, som dessförinnan hade innehaft den i drygt 40 år. Då hyste många väljare förhoppningen att det dagistvång som då ännu inte var lika uttalat som nu, skulle upphöra, men så blev det inte. I stället byggdes den kommunala barnomsorgen ut ännu mer.

Men det "fjäsket" (fotnot) för väljarna hjälpte inte; sex år senare var sossarna tillbaka i regeringsställning och hoppet om mindre politisk styrning på barnomsorgens område därmed släckt.

Fotnot: "Fjäsk" eftersom våra förtroendevalda, då som nu, gärna utnyttjade folks okunskap om politiska och samhällsekonomiska ting, t ex att folk har en tendens att betrakta offentliga utgifter, som för barnomsorg, som varande gratis, som om andra än en själv betalar, trots att skattepengar, särskilt vid vårt höga skattetryck, är svindyra och kräver en i pengar uttryckt nytta på 3,50 per spenderad skattekrona för att motsvarande offentliga utgifter ska vara samhällsekonomiskt försvarbara.

Hur många offentliga utgifter tror du, käre läsare, uppnår det lönsamhetskravet?

Okej, det kanske är för mycket begärt att förvänta sig insikt om detta höga lönsamhetskrav från vanliga medborgare, men det måste vara rimligt att förvänta sig det från våra politiskt förtroendevalda. Vad ska vi annars ha dem till?

Webmastern

”Verklighetens folk behöver företrädare i politiken”

Vänstern sätter inte sällan likhetstecken mellan att vara jämlik och att vara likadan. Jag talar hellre om att jämlikhet skapas när människor får likartade förutsättningar. Därför behöver verklighetens folk och det civila samhället företrädare också i politiken.

Det skriver KD:s ledare Göran Hägglund på debattplats i dagens nummer av Dagens Nyheter - här - som svar på en artikel i samma tidning 10/4 av professorerna Ulf Bjereld och Marie Demker - här.

Bra skrivet av Hägglund, men det konstiga är att när man sedan hör honom intervjuas i mer aurala eller visuella media med anledning av saker han påstås ha skrivit, förefaller han vara tämligen omedveten om saken och oförmögen att ytterligare förstärka sitt resonemang. Denna brist förstärker intrycket att t o m ett litet parti ändå har en kader av skribenter till sitt förfogande, som kan skriva bra saker i ens egna namn.

Webmastern

"EU måste stödja familjerna!"

Under ett möte mellan EU:s familjeministrar i Budapest nyligen konstaterades att EU:s befolkningsutveckling är sjunkande och att detta kommer att förvärra problemen att få fram tillräckligt många yrkesaktiva för att försörja en ökande andel gamla i befolkningen. (1)

För att befolkningen ska upprätthållas måste kvinnorna, i genomsnitt föda 2,1 barn, men detta tal ligger nu på 1,56 barn per kvinna i EU som helhet, medan sju länder, däribland Ungern, har så låga födelsetal som 1,33 barn per kvinna. Sverige tillhör "tätklungan" med 1,91 barn per kvinna. (2)

Denna oroande utveckling fick Ungerns konservative premiärministern, Viktor Orbán, att som nuvarande ordförande för EU:s ministerråd, säga att han skulle vilja se mer familjevänlig direktivstiftning i EU men beklagade att debattklimatet gör sådant svårt; anklagelser för diskriminering mot ensamstående och sexuellt avvikande brukar komma som ett brev på posten, menar han.

Läs mer om saken, t ex i Världen Idag - här!

Från vår horisont i Barnens Rätt är utvecklingen inom EU på familjepolitikens område oroande. Vi tycker oss se tecken på att EU:s olika organ ser de svenska lösningarna (vår skattefinansierade föräldraförsäkring och barnomsorg) som föredömen, utan att inse hur dyra, otillbörligt beteendestyrande och diskriminerande de är.

Fotnoter:

1. Beroende på den "kedjebrevslösning" de flesta av EU:s länder - likt Sverige - valt vad gäller sociala förmåner som pension: att dagens yrkesarbetande, med sina skatter finansierar dagens pensionärer, inte pensionärerna själva medelst fonderade medel från tidigare aktiva år.
2. Vi ligger högt tack vare vår "generösa" föräldraförsäkring och i viss mån tack vare vår "generösa" kommunala barnomsorg. Båda förmånerna kostar skjortan, alltså mer än de är värda, samhällsekonomiskt sett, varför de, i praktiken, inte alls är generösa.

Webmastern

Sveriges Radio uppmärksammar förskolan

På 80-talet innehåll en typisk dagisgrupp 12 barn på fyra vuxna. Idag är var femte barngrupp större än 21 barn på fyra vuxna.

Det konstaterandet är bakgrunden till en satsning som Sveriges Radio P1:s Tendens gör med början i morgon och slut på fredag. I programserien utlovas att frågorna varför det blivit så här och vad som kan göras åt saken kommer att ställas. Vidare utlovas besök på några förskolor för att utröna hur de fungerar i praktiken.

Läs mer om programsviten - här!

Redan nu kan vi i Barnens Rätt avslöja orsakerna till att barngrupperna blivit så stora som de blivit och till att personaltätheten minskat: Det beror på att de kraftiga skattesubventionerna som går direkt till den kommunala barnomsorgen (ca 91 procent av kostnaden) stimulerar fram en så kraftig efterfrågan på tjänsten att kommunerna, i nästa varv, upptäcker att de inte har råd att möta den med anständig kvalitet i den levererade tjänsten.

Webmastern

"Familjens existens är hotad!"

– Sveriges barn behöver mer tid tillsammans med sina föräldrar, inte mindre. Genom att stödja, och myndiggöra familjen i stället för att styra, splittra, och nedvärdera de oundgängliga insatser som görs i alla Sveriges familjer kan vi lägga grunden för en positiv samhällsutveckling, skriver Jonas Segersam, landstingspolitiker (KD) och fembarnspappa, Uppsala - här!

Artikeln innehåller också en bra redogörelse för konservatismens innebörd och historia samt denna politiska åskådnings släktskap med kristdemokratin.

Det är uppenbart att författaren vill att hans parti (KD) tydligare ska inta det konservativa fältet i svensk politik, en åsikt som undertecknad delar, särskilt numera sedan Moderaterna, sedan de blev "Nya" övergivit nämnda fält. Synd bara att författarens partiledare, Hägglund, ryggar tillbaka från att stämplas som konservativ. Han tycker att det låter bakåtsträvande.

Det är ju en missuppfattning; konservatismen handlar inte om att vrida samhället tillbaka till tidigt 1800-tal utan mera om en annan rollfördelning mellan medborgare och stat, en där statens roll är avsevärt mindre och medborgarnas större, en som ger familjen och andra "civila" grupperingar utanför politiken mycket större roller än de har idag.

Webmastern

"Tidig hämtning på dagis: en styggelse!" (2)

För tre veckor sedan - här - uppmärksammade vi Sydsvenskans, Heidi Avellans, ledare under ovan stående rubrik, i vilken hon ondgör sig över att många dagisföräldrar förefaller att tävla om att hämta sina små från förskolan tidigt på eftermiddagarna.

Det påståendet och den debatten gav upphov till många kommentarer på webben samt många - tyvärr fruktlösa - försök (t ex av denna förenings styrelseledamöter) att via papperstidningen bemöta skribentens påståenden och slutsatser.

Nu återkommer Avellan med ytterligare en artikel på samma tema - här - i vilken hon står på sig: dagis är bästa omsorgsformen för små barn, bättre än hemomsorg - och att hämta tidigt är ett oskick som föräldrarna bör sluta med.

Även denna gång blev det, som synes, ett "himla liv" på tidningens webbplats, en debatt som ett antal av föreningens medlemmar och sympatisörer frejdigt lade sig i, en debatt som undertecknad nog tycker att vi, som står på "rätt sida" om saken, vann.

Det känns som en liten, men betydelsefull, delseger!

Webmastern

"Ska BB förvandlas till vuxendagis?"

Den frågan ställer sig överläkare Urban Waldenström i dagens nummer av Dagens Medicin - här - och syftar på att Länssjukhuset i Trollhättan inrättat en utbildning för fäder om hur bete sig under förlossningen för att vara till bästa möjliga stöd för kvinnan och det annalkande barnet.

Som kan anas är Waldenström kritiskt till satsningen och det utifrån ett resursanvändningsperspektiv.

Han fick svar på tal, några dagar senare från leg. psyk. & med dr Malin Bergström på debattplats i Svenska Dagbladet - här.

Webmastern

Barngrupperna i förskolan och på fritidshemmen blir allt större

Förskolan har byggts ut snabbt och utbyggnaden fortsätter. Hösten 2010 fanns totalt 27 100 barngrupper i förskolan. 4 800 grupper har 21 eller fler barn. Det är en ökning med över 220 stora grupper jämfört med året innan.

- I synnerhet för barn med särskilda behov och riktigt små barn är det inte bra med för stora grupper. För dem är det extra viktigt med mindre grupper för att få sina behov tillgodosedda, säger Carina Hall, undervisningsråd på Skolverket.

Även småbarnsgrupperna tenderar att bli allt större. Sedan 2003 har antalet småbarnsgrupper med 17 eller fler barn tredubblats.

Hösten 2010 gick det i genomsnitt 5,4 barn per personal. Sedan 2006, då det gick 5,1 barn per personal, har personaltätheten försämrats.

Allt detta och mer meddelar Skolverket i en rapport, som du kan läsa en sammanfattning av - här!

Det är ju inte bara sedan år 2006 som barngrupperna blivit större och personaltätheten mindre. De tendenserna har funnits där i tjugo år, minst!

Det är något skumt med denna utveckling. Jag säger som en god vän och meningsfrände: "Om den kommunala - skattesubventionerade - barnomsorgen vore så lönsam för samhället i stort och för stat och kommun som hävdats från förespråkarhåll i fyrtio år vid det här laget, hade väl plats- och resursbristerna varit bortbyggda för länge sedan!"

Det faktum att de inte blivit det fungerar som en bekräftelse på det vi i denna förening hävdat i över tio års tid, med början - här - att den kommunala barnomsorgen inte är samhällsekonomiskt lönsam som hävdats så länge från centralt politiskt håll, utan att det förhåller sig precis tvärt om!

Hur kan det vara så svårt att påvisa - och få medias representanter och vanligt folk att våga erkänna att kejsaren, ju för tusan bövlar, är naken!

Webmastern

"Ge oss valfrihet att ta hand om våra barn!"

Det är rubriken på Prof. Annica Dahlströms och Civ. Ek. Christian Sörlie Ekströms uppföljare i dagens nummer av Göteborgs-Posten till samma författares drapa i samma tidning 27/3 - här.

Den här gången utmanar skribenterna socialminister Hägglund att komma ut ur sitt "gömställe" och förklara varför vi har den förtryckande familjepolitik vi har - och så haft så länge.

I artikeln nämns att Sveriges småbarnsföräldrar är utsatta för en beteendestyrning av ekonomiskt-politiskt slag som skribenterna finner otillbörlig. I det påstående kan vi bara hålla med - och passar på att påpeka att denna styrning består dels av vår individuella inkomstbeskattning som är satt så högt att det inte ska gå att försörja en normal familj på en enda normal inkomst, ett system som gör att en eninkomstfamilj alltid betalar mer i skatt än en tvåinkomstdito gör, vid samma sammanlagda inkomst (fotnot) - och dels av drygt 90-procentiga skattesubventioner till den kommunala barnomsorgen, som gör att varken fattiga eller rika småbarnsföräldrar tycker sig ha råd att avstå från tjänsten.

Det är alltså dessa två systemfel som våra förtroendevalda måste rätta till åt oss medborgare!

I artikeln föreslås något som författarna kallar Föräldralön som lösning på problemet, utan att närmare definiera vad de menar. Hoppas nu bara att de med det begreppet menar att lönen ska vara skattepliktig (så att mottagarna får sjukersättning och pension), samt att skattesubventionerna till den kommunala barnomsorgen avskaffas i samma veva. I så fall är skribenternas Föräldralön detsamma som vår Generella Barnomsorgspeng.

Fotnot: Sverige tillämpar alltså omvänd hänsyn till försörjningsbörda, en skattepolitisk styggelse.

Webmastern

"Vem lyssnar på barnen?"

Det frågar sig förskollärarinnan Maria von Schantz - här - med anledning av tendensen under senare decennier mot allt större barngrupper i förskolan och på fritis. Hon kräver ett stopp för den utvecklingen och föreslår lagstiftning, motsvarande den arbetsmiljölagstiftning som skyddar barnens föräldrar på jobbet.

Ännu bättre vore om det blev ett stopp på den särbeskattning och de kraftiga skattesubventioner som f n går till den kommunala barnomsorgen, en åtgärdskombination som praktiskt taget tvingar föräldrarna att lämna in sina barn till närmaste förskola och som, i förlängningen, leder till den överbeläggning som författarinnan protesterar mot.

Webmastern

Dahlström och Ekström får mothugg

För ett par dagar sedan - här - uppmärksammade vi professor Annica Dahlströms och civ ek Christian Sörlie Ekströms debattartikel om den svenska familjepolitiken, vari de drev tesen att den gör våra barn psykiskt sjuka.

De två författarna får nu mothugg från läkaren Cecilia Chrapkowska - här - som hävdar att Dahlströms och Ekströms faktaunderbyggnad för sina slutsatser inte håller, att de gripit många av sina påståenden ur luften.

Som de flesta vet är statistik "farliga" saker på så sätt att man kan "bevisa" nästan vad som helst med ett omsorgsfullt val av statistikkällor samt jämförelsetidpunkter. Det är möjligt att D & E överdrivit några av sina siffror (vi har inte orkat kolla), men det är också sant att Chrapkowska missar de psykiska hälsoförändringar som skett hos våra barn och unga som ett resultat av det rådande "dagistvånget" genom att inte gå tillräckligt långt tillbaka i tiden när hon jämför med dagsläget.

Hon går bara tio år bakåt och då hade vi, i stort sett, samma "dagistvång" som vi har idag.

Webmastern

"Man spelar poker med barns hälsa!"

Det tycker familjeterapeuten Jesper Juul med anledning av Skolverkets nyligen publicerade rapport om barnomsorgsverksamheten i landet, som bl a visade att barngrupperna i förskolan blir allt större. Bland annat framgick av rapporten att 20 procent av barngrupperna i förskolan numera består av fler än 20 barn, trots att Skolverkets rekommendation länge varit max 15 barn per grupp.

Läs SVT:s uppmärksammande av saken - här - där du också kan lyssna till en intervju med Juul.

Ja vad ska man säga? Ända sedan åttiotalets början har det larmats om att barngrupperna blir större och personaltätheten mindre, men det är uppenbart att stat & kommun har stora svårigheter att lösa problemen och samtidigt hålla de offentliga utgifterna för barnomsorgen i schack.

Jag säger som Sten-Arne Persson, som lagt upp ett antal utomordentligt goda debattartiklar på denna webbplats (för att kolla: använd "Sök…"-funktionen): "Det är nå't skumt här: Om barnomsorgen vore så lönsam för såväl samhället som stat & kommun som påståtts från centralt politiskt håll ända sedan sjuttiotalets början, hade kvalitetsproblemen varit bortbyggda och bortinvesterade för länge sedan!"

Att de ännu inte är det - efter fyrtio år - bekräftar det Person - och vi i denna förening - hävdat hur länge som helst: att denna påstådda lönsamhet är lögn, bluff & bedrägeri!

Webmastern

"En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka!"

Det är rubriken på Prof. Annica Dahlströms och Civ. Ek. Christian Sörlie Ekströms debattartikel i dagens nummer av Göteborgs-Posten, en drapa som du kan läsa - här!

Artikeln har kommenterats av en Sophia Lövgren på Newsmill - här!

De två skribenternas budskap kan förmodligen anas från rubriken ovan, men det fina i kråksången är hur väl underbyggd deras slutsats är, såväl neurobiologiskt som psykologiskt som ekonomiskt.

En detalj som undertecknad fann särskilt intressant är slutsatsen att dagens föräldrar jobbar hela åtta timmar mer i veckan än de gjorde 1980.

Naturligtvis påpekar skribenterna vad det betyder för föräldrarnas möjlighet att spendera tid med sina barn, men jag vill komplettera med synpunkten att däri ligger ytterligare ett kvitto på det vi i Barnens Rätt hävdat sedan föreningen bildades, för drygt ett decennium sedan: att den kommunala barnomsorgen inte är samhällsekonomiskt lönsam, något som envist påståtts från centralt politiskt håll under ännu längre tid.

Folk jobbar - naturligtvis - hårdare och längre för att kompensera för den förda politikens olönsamhet!

Sedan hade jag velat påpeka att den förda familjepolitiken inte har beställts av föräldrar som struntar i konsekvenserna på deras barn - vilket författarna påstår - utan att de har blivit pålurade den av skrupulösa politiker och aningslösa nationalekonomer under förespeglingen att förmånerna under den (bl a föräldraledigheten och den kraftigt skattesubventionerade barnomsorgen) skulle vara gratis, som om det vore utlänningar eller rymdvarelser som betalar för dem.

Skulden för den politikens negativa konsekvenser ligger alltså hos våra förtroendevalda, inte hos offren för bedrägeriet (föräldrarna) som författarna är inne på.

Sedan skulle jag tydligare ha velat understryka att den försvagade anknytning mellan föräldrar och barn, som den förda politiken leder till, slår tillbaka med fördröjd kraft när ungarna börjar närma sig puberteten. Dålig anknytning är alltså inte bara ett problem när barnen är små utan har en fördröjd effekt som måste uppmärksammas och erkännas.

Vidare hade jag velat påpeka att det inte är nationalekonomin - som akademiskt ämnes - fel att den rådande familjepolitiken är både människofientlig och samhällsekonomiskt olönsam, utan att kritiken ska riktas mot alla dem som kallar sig nationalekonomer men som uppenbarligen inte förstår hur nationella ekonomier fungerar - och hur, ekonomiskt värdefulla de obetalda hemmaföräldrarna är, rent samhällsekonomiskt, (för att inte tala om hur värdefulla de är socialt).

Och slutligen hade jag velat påpeka, med hänvisning till författarnas egna redovisning av det politiskt införda regelverk, som drabbar älskande par när de får barn, hur outhärdligt komplicerat, beteendemanipulativt och svindyrt detta regelverk är, att det inte platsar i ett land som har självbilden av att vara frihetligt och ekonomiskt välmående!

Men i full medvetenhet om att man inte får ta med för många aspekter av en fråga i debattartiklar och insändare, av utrymmes- och pedagogiska skäl, blir det ändå högsta betyg för artikeln - och en förhoppning om att vi i Barnens Rätt kommer att få än mer draghjälp från aktuellt håll framöver, i vår strävan mot mer medborgerlig frihet, mer resursstarka familjer - och hemmaföräldrar värderade efter förtjänst.

Webmastern

Intressant debattskrift om hemmafruns roll funnen

Namnet Nancy Eriksson kanske låter bekant för dig, uppskattade läsare. Hon var riksdagsledamot för Sossarna från 1949 till 1973 och skaffade sig, under den tiden, ett mycket gott namn för intelligens, integritet och engagemang. Hon var också något så ovanlig i hennes parti som en energisk försvarare av hemmafruns roll i samhället och skrev redan 1963, när hackandet på hemmafruarna redan var i full gång, i media och i politiken, en debattskrift i ämnet under titeln Bara en hemmafru.

Den, kära läsare, har vi, tack vare goda vänner "där ute" fått ett exemplar av, som vi återskapat digitalt och lagt upp - här. Den finns också i mer utskriftsvänligt (A4-)format - här.

Skriften är intressant läsning än idag, inte bara som bakgrundsteckning till den nu rådande familjepolitiken utan också som ren kunskapskälla om kvinnors levnadsvillkor under 1900-talets förra hälft (alltså innan utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen hade kommit igång på allvar).

Undertecknad fann beskrivningen av dessa levnadsvillkor snudd på deprimerande. Var det verkligen så illa som Eriksson påstår? Var kvinnornas män verkligen sådana skitstövlar som hon påstår? Är de sådana skitstövlar än idag?

Jag, som är särskilt intresserad av ekonomiska frågeställningar, fann redogörelsen av hur skattediskussionerna gick i riksdagen och regeringen på 60-talet, de som, några år senare, resulterade i det vi i Barnens Rätt kallar "dagistvånget", skrämmande läsning. Bristen på ämneskunskaper och på principfasthet lyser igenom starkt.

Är vi, aningslösa medborgare, i händerna på samma slags politiska klåpare även idag? Jag befarar det.

PS: Vi i föreningsstyrelsen tackar "JOG" för den utlåning som gjorde denna - som vi tycker: viktiga - komplettering av vår webbplats möjlig. Därmed har vårt arkiv av unika men nästan "utdöda" dokument om svensk familjepolitik (som t ex "Familjekampanjen fortsätter", "Familjen i framtiden", "Bilden av Sverige", "Marginaleffekter och tröskeleffekter - barnfamiljerna och barnomsorgen", "Dagis och drivkrafter", m fl) kompletterats med ytterligare en viktig bit. Allt detta, historiskt sett, viktiga material finns - som sig bör - tillgängligt via denna webbplats "Arkiv…"-avdelning, "Sök…"-funktionen icke att förglömma.

Webmastern

"Tidig hämtning på dagis: en styggelse!"

"Hur kommer det sig att småbarnsföräldrarna ser ut att tävla om att hämta sina telningar i förskolan först av alla på eftermiddagarna – och att det blivit 'synd om' de barn som hämtas sist?"

Det frågar sig Sydsvenskans politiska chefredaktör, Heidi Avellan, i denna ledare, i dagens nummer av hennes tidning.

Avellans recept mot denna styggelse (!?) är att än mer gemensamma resurser måste avsättas till den kommunala barnomsorgen, så att den kan byggas ut än mer, så att kvaliteten i den kan bli än bättre och så att mer propaganda om sagda barnomsorgs förträfflighet kan riktas mot målgruppen: småbarnsföräldrarna.

Tyvärr går det inte att kommentera artikeln på webben och erfarenheten säger oss, dagistvångsmotståndare, att det är lönlöst att försöka få in genmälen om saken i Avellans tidning.

Vi får helt enkelt försöka hitta andra vägar för att få ut våra protester mot den till liberalism förklädda socialism, som Avellan - och därmed hela hennes tidningsföretag - numera, företräder.

Webmastern

Förskolor på byggnadstak övervägs i Malmö

Bristen på förskoleplatser är nu så akut i Malmö att möjligheten att bygga förskolor ovanpå tak, på större byggnader än villor ska, utredas av kommunen. Det rapporterar bl a Sydsvenskan - här.

Så tröttsamt det är att hela tiden tvingas rapportera liknande slag av nyheter: att få, "där ute", ser ut att begripa varför efterfrågan på förskoleplatser är så stor som den är (p g a kombinationen av hög individuell inkomstbeskattning och kraftiga skattesubventioner till just den omsorgsformen), samt hur otillbörlig den beteendestyrningen är.

Webmastern

"Feministerna vill göra mammor till fattigpensionärer!"

Vi svenskar har ett gott rykte i världen för vår medkänsla med folk, både hemma och borta, som har det svårt, och har alltid uppvisat benägenhet att hjälpa till, inte minst med pengabidrag, i sådana lägen.

Men den medkänslan förefaller att inte gälla hemmaföräldrar som, på grund av hemmavistelse under småbarnsåren, inte förmår samla på sig lika många pensionspoäng som sina heltidsarbetande partners gör. Till dem ropar vänsterfeministerna i kör: "Skyll dig själv!"

Den skillnaden i medkänsla tar Elise Claeson till utgångspunkt för denna åsiktsartikel på Newsmill.

Som vanligt alldeles utmärkt påpekat och skrivet av Claeson! Tilläggas kan dock att om denna förenings långsiktiga lösning på problemet infördes: Familjebeskattning (innebärande att familjen som helhet blev skattesubjekt, inte de två föräldrarna var för sig), skulle "skyll dig själv"-argumentet självdö, eftersom det då skulle bli uppenbart, till och med för hemmaförälderhatarna, att det är orimligt att avkräva folk skatt innan de - och deras familjemedlemmar - uppnått existensminimum.

Att vår borgerliga regering ännu inte förefaller att vara i närheten av att presentera ett lösningsförslag i närheten av vårt är oroväckande. Sjuttio år av socialdemokratisk dominans av det svenska politiska livet har satt djupa spår, långt in i borgerligheten.

Webmastern

"Barnavdrag är rätt lösning på dagistvångsproblemet!"

Det är oerhört problematiskt att staten tvingar människor att betala så mycken skatt att endast mycket rika hushåll har råd att inte låta bägge föräldrarna jobba. Och att dessa pengar sedan används för att subventionera dagisplatser. Det innebär att överheten, de facto, har bestämt var vanliga människors barn ska tillbringa vardagarna. Endast om ungen är på dagis får du tillbaka stålarna.

Så skriver Fredrik Segerfeldt, f d ledamot av Kd:s krisgrupp - här - på Newsmill och lanserar i samma veva en annan lösning på dagistvångsproblemet (än den KDU fått publicitet om: en generell barnomsorgspeng som föräldrarna antingen kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för): möjlighet till avdrag på skatten för inkomstnödvändiga barnomsorgskostnader.

Därmed har vi i Barnens Rätt ääntliigen fått bekräftelse på båda våra två lösningsförslag, som vi tjatat om så länge (fotnot)!

Fotnot: Som du någorlunda regelbundne besökare till denna webbplats redan torde veta, föreslår vi i föreningen, som kortsiktig lösning, en skattepliktig barnomsorgspeng som föräldrarna antingen kan stanna hemma för, eller köpa barnomsorg för (KDU:s lösningsförslag), men som långsiktig lösning: Familjebeskattning, där skatteavdragbarhet för inköpta barnomsorgstjänster ska ingå som en fundamental komponent (Segerfeldts förslag).

Webmastern

Expressen hetsar mot Kd

Det faktum att Kd-ledningen signalerat att partiet ser sig om efter en bättre lösning på dagistvångsproblemet än vårdnadsbidraget har inspirerat Expressens ledarredaktion till detta hätska angrepp på partiet och dess familjepolitik.

Det är, i sanning, skrämmande att ledarskribenten är så blind som vederbörande uppenbarligen är inför det problem som Kd försöker hitta en bra lösning på: att kombinationen av hög individbeskattning och kraftiga skattesubventioner, enbart till den kommunala barnomsorgen, otillbörligen styr föräldrarna mot dubbelarbete och barnen mot dagis.

Hur politiskt okunnig får en politisk skribent vara?

Tyvärr går det inte att kommentera artikeln på Nätet. Och tyvärr är det snudd på hopplöst att få in protesterande debattartiklar och insändare i så stora tidningar som Expressen.

Vi får protestera på andra sätt!

Webmastern

KD på väg överge vårdnadsbidraget…

…men inte kampen för mer valfrihet i barnomsorgen.

Det påstår Svenska Dagbladet i dagens nummer - här - där ungdomsförbundets förslag om en barnomsorgspeng framhålls som den nya lösning som partiet kanske kan ena sig kring.

Vi i Barnens Rätt får för oss att ungdomsförbundet låtit sig inspireras av vårt förslag till kortsiktig lösning; en generell barnomsorgspeng som föräldrarna antingen kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för.

I skrivande stund vet vi emellertid inte om KDU:s framväxande förslag kommer att bli identiskt med vårt och också bli skattepliktigt (så att den hemmavarande föräldern får pensionspoäng) och att skattesubventionerna till den kommunala barnomsorgen avskaffas.

I skrivande stund är vi skeptiska - och tvivlar på - att KDU och KD kommer att våga gå så långt som vi i Barnens Rätt vill, trots att vi tycker att vårt förslagsinnehåll utgör ett minimum.

All erfarenhet säger oss att inget politiskt parti, inte ens KD, vågar föreslå något som kan uppfattas som ett hot mot vår heligaste politiska ko: den kommunala barnomsorgen.

Webmastern

"Förr fick kvinnor inte arbeta, nu får de inte vara hemma"

Det är temat i denna ledare i dagens nummer av Barometern - Oskarshamns-Tidningen där skribenten, Alice Teodorescu (hon som var med - här), beklagar att familjepolitiken, i så stor utsträckning som är fallet, styrs av en liten men inflytelserik grupp av karriärkvinnor som inte alls är representativa för majoriteten av kvinnor, samt att kvinnor ofta är tämligen oresonliga mot andra kvinnor som valt "fel" livsstil.

En utmärkt angelägen och välskriven betraktelse om en av våra största och mest seglivade politiska problem: familjepolitiken.

Webmastern

"Är hemmafrun på väg tillbaka?"

Det var rubriken på TV4:s debattprogram Kvällsöppet igår - här!

Som vanligt hade man lyckats samla ihop två läger varav det ena tyckte att politiken måste bekämpa förekomsten av hemmafruar, medan det andra hävdade motsatsen, att politiken inte har med saken att göra samt att hemmaföräldrar redan är kraftigt diskriminerade politiskt.

Medverkade gjorde bl a författarinnan, sexrådgivaren Katarina Janouch, genusforskaren Niklas Järvklo, S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul, hemmamamman Beatris Bertilson, kommunalrådet Ebba Busch (kd), Haro:s sekreterare Therese Murphy samt Barometerns ledarskribent Alice Teodorescu.

Vårt gäng i debatten, med Bertilson, Busch, Murphy och Teodorescu, gjorde bra ifrån sig, men motståndarna kom ändå undan med argument som vi missunnar dem, t ex att politiken inte alls försöker hindra folk från att vara hemma med sina barn utan bara inte kan acceptera att hemmafruar ska få betalt från det allmänna för att vara det.

Som alla insatta vet är det påståendet falskt. Politiken går långt för att förhindra att föräldrar är hemma med sina barn när de är små! Fan i hällvete ! ;-)

Webmastern

"Hemmet är en återvändsgränd!"

Det är ledarskribenten Lisa Bjurwalds budskap till alla medsystrar i denna artikel i dagens nummer av Dagens Nyheter.

Se där, ytterligare ett bidrag till den stats- och mediauppburna propagandan om hur viktigt det är att alla vuxna pluggar eller jobbar så mycket de bara kan och orkar, samt att deras barn är på dagis eller i skolan. Den (propagandan) är inte bara tröttsam, den utgår också från många felaktiga antaganden och påståenden, som, vid rättning, får hela resonemanget att falla ihop som ett korthus.

Om inte artikeln på Nätet redan hade attraherat drygt 100 kommentarer och om möjligheterna för en vanlig människa utan särskild prominens att komma till tals i DN:s pappersversion i praktiken inte vore lika med noll, hade vi försökt bemöta Bjurwalds vansinnigheter redan där och då men som saken nu befinner sig får vi försöka utnyttja andra kanaler.

Webmastern

Olof Palme, påhejad av S-kvinnorna, fixade dagistvånget

Vi börjar närma oss den dag i februari (28:e) då vår statsminister, Olof Palme, år 1986 sköts ned på öppen gata i Stockholm. Den annalkande åminnelsedagen har fått Sveriges Radios P1:s Godmorgon Världen att i dagens upplaga sända denna sammanfattning av Palmes politiska gärning och det arv han efterlämnat till oss som lever nu.

Det ligger i sakens natur att de i programmet medverkande var "snälla" i sina omdömen om Palmes politiska gärning mot bakgrund av det sätt på vilket hans liv ändades, men denna i och för sig föredömliga hänsyn kunde inte dölja att kritiken var tämligen hård.

Personligen tycker jag att Palmes regeringar tillfogade landet och dess befolkning stor skador, som ännu inte är reparerade till fullo. Tydligast är detta kanske inom familjepolitiken där utvecklingen har gått åt fel håll även efter Palmes död. På det området kan ännu knappast några reparationer alls skönjas.

Webmastern

Sosseföreträdare erkänner problem med jobb och småbarn samtidigt…

…medan moderatledaren, för inte så länge sedan - här - skrev i tidningen att det är ett samhällsproblem (alltså ett politiskt problem som pockar på en politisk lösning) att så många kvinnor jobbar deltid när de i stället borde jobba heltid.

Dessa kontrasterande iakttagelser har inspirerat pol red Katarina Larsson på Borås Tidning till denna utmärkta krönika.

Den förda familjepolitiken, det vi i föreningen Barnens Rätt ofta kallar "dagistvånget", är en medborgarfrihetlig, demokratisk, samhällsekonomisk och social katastrof som bara måste rättas till - snart! Och alliansenregeringens passivitet på området är en skandal!

Webmastern

Sydsvenskans Heidi Avellan når ny höjd av förvillelse

– Dagens unga kvinnor har goda skäl att vara politiskt vänsterorienterade, hävdar Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan i denna krönika i dagens nummer av hennes tidning, eftersom det var sossarna som införde så jättebra (!) saker som statsindividualismen, särbeskattningen, den skattesubventionerade kommunala barnomsorgen, lika lön för lika arbete, föräldraledigheten och aborträtten. Men samtidigt beklagar hon att liberalismen, som var först med att understödja den första vågen av feminism i Europa från och med slutet av 1800-talet, tappat initiativet i frågan till just vänstern.

Men Avellan behöver inte sörja. Den omriktning av den svenska samhällsuvecklingen åt ovan antytt håll, som sossarna onekligen varit de främsta pådrivarna av, har tämligen ivrigt understötts av Avellans eget parti: Folkpartiet, och det är kanske inte så konstigt. Ideologiskt är det ingen större skillnad mellan sossarnas socialdemokrati och folkpartisternas socialliberalism, särskilt inte numera, sedan sossarna, på partikongressen i Västerås 2001, under Göran Perssons ledning, formellt övergav kravet att näringslivet ska förstatligas. Båda ideologierna har ambitionen att leverera en väl utbyggd, skattefinansierad, välfärd till medborgarna och begränsade inkomstklyftor. Nackdelen är förstås att medborgarna tvingas frånhända sig dispositionsrätten till en större andel av sina inkomster till staten och att maktbalansen mellan medborgare och stat därigenom förskjuts till förmån för staten.

Däremot är det ett jättestort ideologiskt gap mellan dagens socialliberalism och den mer klassiska liberalism som John Locke (1632 – 1704) och Adam Smith (1723 – 1790) formulerade för tre sekler sedan. De såg medborgarna som statens uppdragsgivare, som hade att tydligt specificera vad staten - egentligen - ska ägna sig åt. Dagens svenska "socialprefixade" politiker upplever definitivt inte samma hårda begränsningar för sina förtroendeuppdrag eller för statens roll i samhället.

Epilog: Denna förenings ordförande, Bo C Pettersson, försökte komma till tals i tidningen för att bemöta Avellans uppseendeväckande försvar av det tvång och den diskriminering som den förda familjepolitiken erbjuder med detta genmäle men blev som vanligt refuserad av tidningens ståndaktige debattredaktör. Även Petterssons "efternamne" i föreningsstyrelsen, Krister Pettersson i Malmö, har försökt få utrymme i tidningen för att bemöta Avellans till liberalism förklädda vurm för totalitarism med denna kommentar, men även han blev - som vanligt - refuserad. Tidningen blir mer lik sovjetiska Pravda för varje år som går.

Webmastern

"Kvinnor vill inte alls förvärvsjobba som män!"

Det kan sägas vara budskapet i denna artikel i senaste numret av den moderaterna närstående tidskriften Svensk Tidskrift, skriven av vår högt uppskattade medkämpe för en mer människovänlig familjepolitik: Elise Claeson.

Av rubrikens oomtvistliga slutsats följer att statsfeministerna, regeringen och riksdagen är fel ute när de upprätthåller det ekonomiska tvånget på mödrar att förvärvsarbeta även när barnen är små, trots att de flesta av dem skulle vilja vara hemma med dem de första viktiga personlighetsdanande åren.

En våg av ilska sköljer över mig när jag återigen blir påmind om hur totalitär och människofientlig den svenska familjepolitiken är och därmed hur illa den passar ihop med medborgerlig frihet och demokrati. I fyrtio års tid har protestanter som vi påtalat att politiken strider mot grundläggande och stadfästa mänskliga rättigheter, att den går på tvärs mot folkviljan, att den sänker välståndet och sysselsättningen, att den bidrar till psykisk ohälsa hos tonåringar samt osund livsföring och kriminalitet hos dem senare. Men varje gång detta påpekas av oss i media blir det dödstyst. Få mediarepresentanter eller politiker vill - av någon anledning - att denna politiska skandal ska avslöjas.

Webmastern

Vart är Europa på väg, socialpolitiskt?

Den frågan uppstår efter det att man läst denna sammanfattning av en konferens nyligen i Parma, Italien, där representanter från fyra vänkommuner: Szeged i Ungern, Yambol i Bulgarien, Parma i Italien och Trollhättan i Sverige, träffades, i just Parma, för att diskutera familjens roll i det europeiska samhället. En av talarna där var vår egen vartannatårsmedlem Jonas Himmelstrand, vars föredrag, som du kan läsa - här - puffade för att politiken måste riktas om så att familjens sociala betydelse och hemarbetarnas ovärderliga insatser syns tydligare.

Vi i denna förening håller med Himmelstrand till 100 procent. Men utöver det vill vi särskilt uppmärksamma deltagande ekonomiprofessor Luigi Campiglio:s förslag att familjer borde beskattas som de familjeföretag de är, för skillnaden mellan inkomster och avdragbara kostnader, inte som i de flesta EU-länder som individer utan familjekoppling.

Det förslaget är inget annat än detsamma som denna förenings förslag till Familjebeskattning, som vi tjatat om i så många år! Ääntliigen känner vi oss lite bekräftade! ;-)

Webmastern

Familjesplittringen kostar skjortan

I Storbritannien kostar familjesplittringen i form av ekonomiskt stöd till ensamstående föräldrar, vård och omsorg till följd av skilsmässor och psykisk ohälsa hos barn, insatser från polis och socialtjänst i våldsamma hem, utbildning för barn som inte får stöd hemifrån o s v ca 42 miljarder pund om året, alltså, vid dagens växlingskurs, ca 425 mdr kronor, d v s ca 15 000 kronor per skattebetalare. Det hävdar en tankesmedja där som kallar sig The Relationships Foundation, vars rapport uppmärksammas på ledarplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet - här!

I ledaren påpekas att om man kom till rätta med detta problem, skulle den nya liberalkonservativa brittiska regeringen med råge kunna finansiera det statliga besparingsprogram som den fått så mycken kritik för, som "bara" handlar om 20 mdr pund om året.

Eftersom vi svenskar har ett samhällsbygge som liknar britternas och också har en stor andel ensamstående föräldrar, blir det frestande att proportionera ovan nämnda siffror till svenska förhållanden. Då kommer man fram till att motsvarande totalkostnad här skulle vara i storleksordningen 65 mdr kr per år och kostnaden per skattebetalare densamma som i Storbritannien, d v s ca 15 000 kr per år.

Att märka är att då är inte de samhällsekonomiska förluster vi skrivit om så många gånger förr på denna webbplats, t ex här, inte medräknade.

Att vi inte räknat på samma kostnadskomponenter som The Relationships Foundation gjort beror dels på resursbrist hos oss, dels på de osäkerheter som sådana beräkningar introducerar och dels på befarat ointresse inte bara hos våra förtroendevalda, journalister och nationalekonomer utan också hos denna förenings medlemmar och sympatisörer, som vi befarar inte orkar sätta sig in i saken tillräckligt djupt för att sedan följa det matematiska resonemanget fram till en förlustkomponent som då kommer att visa sig vara bra mycket större än den som nämnda stiftelse kommer fram till.

Webmastern

"Skriv uppsats om ditt sexliv!"

Den uppgiften fick eleverna i en åttondeklass (alltså med elever i 14-årsåldern) i Kastanjeskolan i Tomelilla av sin lärare i svenska för ett par veckor sedan. När föräldrarna fick reda på det blev det ett himla liv, enligt denna nyhetsartikel.

Därefter har en mängd tyckare på tidningarnas åsiktsredaktioner och i bloggosfären naturligtvis reagerat, varav jag här väljer att hänvisa till denna i Aftonbladet och denna i Kvällsposten / Expressen för att antyda hur stort spannet av åsikter i frågan förefaller vara.

Även Sten-Arne Perssons reaktion på skandalen 2005 på Dramatiska Institutet - här - där teaterstudenter fick möjlighet att experimentera med förskolebarn med teaterstycken som handlade om vuxnas sexliv, förtjänar nu att läsas om i ljuset av vad som hänt i Tomelilla.

Undertecknad håller med Sten-Arne Persson och Aftonbladets Martin Ezpeleta! Det som hände i Kastanjeskolan i Tomelilla representerar ett otillbörligt intrång i elevernas privata sfär som allvarligt kan skada dem, såväl psykologiskt som socialt.

Webmastern

"Politikens gränser måste diskuteras!"

Det och mer klokt säger kd:s stjärnskottspolitiker, Ebba Busch, i denna intervju med Svenska Dagbladets politiske chefredaktör, P J Anders Linder.

Jag finner Buschs ord mer löftesrika än hennes partiledares samma dag, i samma tidning (se denna notis).

Webmastern

Kd:s Hägglund: "Dags för en relationslinje!"

Kd:s partiledare försöker på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet lansera en komplettering av Alliansens mångomtalade "arbetslinje" med en "relationslinje". Med det menar han uppenbarligen att politiken måste ge mer utrymme för det civila samhället utanför politiken, så att denna icke-politiska sektor kan stärkas medelst starkare relationer.

Läs artikeln - här!

Hmm. Ansatsen och artikeln känns luddig. I värsta fall kan den tolkas som om kd vill utnyttja statens tvångsmakt för att påtvinga folk relationer. Det är uppenbart att kd famlar omkring efter nya politiska budskap som ska kunna stärka dem inför nästa val.

Webmastern

En delförklaring till våra barns klena resultat i skolan

I Storbritannien såväl som i Sverige ha resultaten i grundskolan och gymnasiet fallit under lång tid medan en del privatskolor som tillämpar mer konservativa utbildningsmodeller fortfarande håller hög klass.

Den brittiska grundskolelärarinnan Katherine Birbalsingh hänför de sjunkande resultaten i den allmänna skolan dels till att beprövade utbildningsmetoder (som t ex konventionella lektioner) i stor utsträckning överges till förmån för elevernas egna kunskapsinhämtning via Internet samt för grupparbete, och dels till att föräldrarna, numera, har svårare att kompensera för skolans tillkortakommanden medelst kompletterande undervisning hemma eftersom de känner sig tvingade att förvärvsarbeta utanför hemmet av ekonomiska skäl.

Lyssna till fr Birbalsinghs tankeväckande föreläsning om saken på YouTube - här!

Där har vi ytterligare ett argument till stöd för vår dagistvångskritiska hållning: föräldrarna har fått det svårare att hjälpa sina barn med studierna, hemma, eftersom föräldrarna, på grund av den förda familjepolitiken, tycker sig ha varken tid eller råd att hjälpa till.

Men den slutsatsen motsägs ju av ett antal andra undersökningar, som påstås vara mer seriösa, som gjorts under årens lopp, t ex pedagogikprofessor emeritus Bengt-Erik Anderssons (1) från 1989 (2) och 1992 (3) i vilka han kommer fram till att dagisbarn lyckas bättre i den riktiga skolan än hemmabarn.

Fotnoter:

1. En huvdsaklig uppgift för Anderssons avdelning på Stockholms Universitet var då, samt är nu, att utbilda förskolepersonal, så han kan nog betraktas som en aning jävig ;-)
2. Se: Effects of Public Day-care. A Longitudinal Study - här!
3. Se: Effects of Day-care on Cognitive and Socio-emotional competence of Thirteen-year-old Swedish Schoolchildren - här!

Webmastern

"Brist på tid med barnen: en myt!"

Det hävdar Kerstin Sjödén på Sydsvenskan med stöd av Statens Folkhälsoinstituts "expert" på barns och ungdomars hälsa, Sven Bremberg - här.

Man blir trött av att återigen läsa det slag av dumheter som artikeln innehåller. Enda trösten i detta fall är alla de mothugg som artikelförfattaren och hennes expertrådgivare fått bland kommentarerna.

Webmastern

Bränt barn blir fråga för polisen

Här - uppmärksammade vi att en liten ettårig kille skållades svårt i samband med ett blöjbyte på en förskola i Täby i december.

Efter den ursprungliga chocken och fokuseringen på att vårda barnet tillbaka till skadefrihet har nu föräldrarna bestämt sig för att polisanmäla händelsen. Om det kan du läsa - här!

Som vi skrev i anslutning till den tidigare notisen är vi förundrade över hur olika reaktionerna blir om en förälder - på grund av underlåtenhet - skadar sitt barn, jämfört med om en dagbarnvårdare gör det.

Webmastern

Föreningen äntligen med på Facebook

Ja, tro det eller ej men nu har vi äntligen öppnat butik på Facebook - här!

Fast egentligen är ovan stående påstående inte helt sant. Vi har, tekniskt sett, haft en Facebook-grupp i flera år, men den har saknat innehåll eftersom vi är en ideellt arbetande förening som har ont om resurser.

Men nu har vi smackat upp det viktigaste i vår fb-grupp: en beskrivning av det politiska problem som vi vill medverka till en bra lösning på och en antydan om hur denna lösning skulle kunna se ut - samt en länk till denna webbplats, som vi tänker oss ska vara vår huvudsakliga kommunikationsplattform även framdeles.

Du medlem av / sympatisör till vår förening: logga gärna in på Facebook och bli gärna med i vår grupp! Låt oss på det enkla sättet imponera på våra förtroendevalda med hur många vi är som kräver ett slut på det vi kallar "dagistvånget" - och en bättre lösning på problemet än vårdnadsbidraget i sin nuvarande form!

Webmastern

"Missriktad överbudspolitik!"

Med de orden avfärdar Borås Tidnings politiska chefredaktör, Katarina Larsson, vänsterns kampanj inför förra höstens val för 30 gratistimmar i veckan i förskolan för barn till arbetslösa och föräldralediga - här.

Förmodligen är artikeln en hakning på den debattartikel i samma ämne som publicerades i hennes tidning dagen innan, ett alster som vi uppmärksammade - här.

Notera också i slutet den intressanta sammanfattningen av den kinesisk-amerikanska författarinnan Amy Chuas bok Battle Hymn of the Tiger Mother (Tigermamman), vars budskap är något helt annat än vad svenska barnpedagoger förespråkar.

Webmastern

Femton dagistimmar i veckan "gratis" räcker…

…för att bibringa småbarnsföräldrar en annan uppfattning om vad det innebär att vara förälder. Det framgår av denna debattartikel i gårdagens nummer av Borås Tidning, skriven av psykologistudenten Caroline Elfors och Haros ordförande Madeleine Wallin.

För alla oss som ännu inte hamnat i det ekorrhjul det innebär att vara småbarnsföräldrar - eller lämnat den fasen bakom oss, eftersom våra barn blivit större - är det skrämmande hur många småbarnsföräldrar, här och nu, som blint accepterar den beteendemanipulation som statens skyfflande med föräldrarnas egna barnomsorgspengar innebär, utan att de själva reflekterar över om detta skyfflande och manipulerande är rimligt och försvarbart. De är inställda på att anpassa sig till Försäkringskassans regler för föräldrapenning och kommunens regler för barnomsorg, oavsett om de är rimliga eller ej!

Webmastern

"Vad gör alla dessa akademiker hela dagarna?"

Det är rubriken på denna debattartikel på Emils Tankar vari författaren uttrycker oro för att alltför många av alla de samhällsvetare som utexamineras från våra universitet och högskolor blir genuspedagoger i våra kommuner och där arbetar för att politiken ska ingripa mot normala och försvarbara mänskliga beteenden.

Helt rätt, författaren! Såväl medborgarna som deras politiska företrädare måste skaffa sig en tydligare uppfattning om vad den politiska sektorn egentligen ska syssla med och vad som ska överlåtas till den civila sektorn utanför!

Webmastern

Familjepolitikens små steg – bakåt

Under den rubriken uttrycker Haros Karin Yngman på Emils Tankar sin besvikelse över att alliansregeringen skärper den socialdemokratiska modellen att Sveriges barn ska tas om hand av andra än sina föräldrar, i stora grupper. Den politiken står i skarp konflikt med de liberala värderingar som man kan förvänta sig från en borgerlig regering,

Läs artikeln - här!

Alldeles utmärkt skrivet, Yngman! Du uttolkar väl vad massor av frihetligt sinnade föräldrar tycker och känner! Alliansregeringens förvaltning av det socialistiska arvet på familjepolitikens område är en skandal!

Webmastern

"Sluta slösa skattemedel, lägg dem på barnomsorgen i stället!"

Det kan sägas vara budskapet i denna insändare i dagens nummer av Nerikes Allehanda (NA), som denna förenings två styrelseledamöter,  Bo C Pettersson och Krister Pettersson (ej släkt) kommenterat.

Till de två pettersönernas kommentarer skulle kunna läggas en antydan till lösning på det problem som de två kommentatorerna lyfter fram: att den kommunala barnomsorgen kostar mycket mer än den smakar och kraftigt diskriminerar hemmaföräldrar.

Mellansiktigt föreslår vi i denna förening därför att de nuvarande kraftiga skattesubventionerna till den kommunala barnomsorgen ersätts med en skattepliktig generell barnomsorgspeng, som småbarnsföräldrarna antingen kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för. Men långsiktigt föreslår vi något vi kallar Familjebeskattning, d v s att familjen (inte de två föräldrarna var för sig) beskattas som det familjeföretag de utgör, för skillnaden mellan intäkter och kostnader, så att staten inte får möjlighet att lägga sig i vem som gör vad i "företaget".

Utöver de samhällsekonomiska och medborgarfrihetliga fördelarna av en sådan lösning skulle en mängd fördelar på andra plan av det mänskliga livet uppstå, t ex långt färre skilsmässor.

Webmastern

Schymans sovjetiska lyckorike

Att Feministiskt Perspektivs och Dagens Nyheters uppmärksammande härom dagen av SCB:s rapport från i höstas om anslutningen till vårdnadsbidraget bland landets kommuner och föräldrar, under rubriken "fiasko" (se denna notis), fått den uppmärksamhet det fått avslöjar inte bara vilket drömsamhälle Gudrun Schyman strävar efter utan också den utsträckning till vilken stora förment liberala medieaktörer aningslöst spelar med i hennes strävan mot socialismen, skriver Ruben Agnarsson i dagens nummer av Världen Idag - här!

Utmärkt skrivet och påpekat, Agnarsson! Poängteras bör kanske också att den begränsade anslutningen till bidraget ju är helt enligt alliansregeringens ritningar. De där har aldrig velat att bidraget skulle bli en succé i termer av många anslutna kommuner och många föräldrar. Därför har de, med hjälp av snålt tilltagen ersättning och i övrigt begränsande villkor och krångliga regler, sett till att resultatet skulle bli precis som det blivit .

Avsikten har aldrig varit annan än att bidraget skulle utgöra ett köttben, tillslängt protestanter som Världen Idag & denna förening för att få tyst på oss.

Webmastern

Privata förskolor hårdgranskas i Stockholm

Det rapporterar Svenska Dagbladet i dagens nummer - här!

Bakgrunden är att Stockholm stads barnomsorgsförvaltning skärpt kraven och intensifierat tillsynen, vilket resulterat i att antalet förelägganden om felavhjälpning ökat från åtta år 2006 till 25 i fjol.

För många småbarnsfamiljer som tappar förtroendet för sina barnomsorgsleverantörer innebär det stora problem, som framgår - här.

Som Madeleine Lidman i Hemmaföräldrar påpekar - här - med anledning av granskningskampanjen, är det i sanning underligt att våra mest värnlösa medborgare (våra barn) inte omfattas av någon vistelsemiljölagstiftning som etablerar ett kvalitetsgolv som verksamheterna måste hålla sig ovanför när alla andra verksamheter som berör vuxna är föremål för sådan lagstiftning.

Tro nu inte att denna brist är ett oskyldigt förbiseende. Frågan har varit uppe många gånger i media, regeringen och riksdagen men inget händer eftersom vår regering inte vill se någon sådan lagstiftning.

Webmastern

Fler skäl till att få småbarnsföräldrar nappar på vårdnadsbidraget

I denna nyhetsnotis nämnde vi ett par skäl till att få berättigade småbarnsföräldrar nappat på det vårdnadsbidrag som funnits tillgängligt - i vissa kommuner - sedan mitten av 2008. I denna intervjuartikel i Världen Idag bidrar denna förenings styrelseledamot, Jenny Odälv med ytterligare några skäl.

Odälvs bidrag förstärker vår redan formade slutsats att den svaga anslutningen till bidraget har sin grund i avsiktligt begränsade lockvillkor och att den "dåliga" anslutningen inte kan tas till intäkt för att Sveriges småbarnsföräldrar skulle föredra att dagisfolk tar hand om barnen, i föräldrarnas ställe.

Webmastern

"Vårdnadsbidraget räcker inte som röstmagnet för Kd!"

Det är budskapet i denna ledare i dagens nummer av Nerikes Allehanda. Kolla också gärna de till artikeln influtna kommentarerna.

Visst har skribenten en poäng; Kd behöver mer än vårdnadsbidraget, i sin nuvarande form, för att locka till sig fler väljare. Låt oss hoppas att den debatt som nu pågår i partiet kommer att leda till att ledningen kommer att våga inta en tydligare klassiskt konservativ och liberal hållning. Ett sådant parti behövs sannerligen numera, efter det att Moderaterna övergivit den hållningen.

Vidare är det vanmaktsframkallande att konstatera att så många förståsigpåare, av det faktum att endast 1,8 procent av berättigade barns föräldrar valt vårdnadsbidraget, drar slutsatsen att intresset för saken är skralt i målgruppen. Det är fel slutsats! De flesta föräldrar säger "nej tack" enbart på grund av det låga ersättningsbeloppet, de dåliga villkoren för övrigt och den korta tidsperiod under vilken bidraget funnits tillgängligt.

Förbättra villkoren (eller ännu hellre: gör om skattesystemet så att föräldrarna får behålla sina pengar för barnomsorg redan från början, i stället för att få tillbaka dem senare, mot av staten uppställda villkor) så skulle alla få se på andra bullar!

Webmastern

Kd:s Hägglund: "Vi vill kompensera hemmaföräldrar ännu bättre!"

Att det i rubriken antydda budskapet är Kristdemokraternas ambition framgår av denna intervju i dagens upplaga av Sveriges Radios Studio Ett.

I samma veva passar vi på att tipsa om denna krönika i dagens nummer av Svenska Dagbladet, en inlaga som uppenbarligen är adresserad till Kristdemokraternas ledarskap.

Vi i Barnens Rätt blev glada av att lyssna till intervjun med Hägglund. Det är tydligt att han, och förmodligen hans kollegor i partiledningen, inser hur djupt orättvis den ensidiga politiska satsningen på kommunal barnomsorg är gentemot hemmaföräldrar, och att rättelse av den orättvisan utgör ett viktigt spår för partiet att öka det  väljarstöd som partiet är i desperat behov av.

Den enda smolken i glädjebägaren är att Hägglund, på frågan vilka alternativ han ser till vårdnadsbidraget endast nämnde en utökad föräldraledighet eller en förbättrad barnomsorgspeng (med den definition dessa två begrepp fått i politiken och i media).

Inte ett ord sade han om hur mycket bättre, samhällsekonomiskt och medborgarfrihetligt, det vore om föräldrarna finge behålla sina pengar för barnomsorg från början, att spendera enligt egna huvuden, i stället för att få tillbaka dem som bidrag eller offentlig tjänst mot av staten uppställda villkor.

I sämsta fall är detta förbiseende en illavarslande antydan om hur långt den socialistiska indoktrineringen av vår politiska klass gått, i bästa bara ett oskyldigt förbiseende i den stressiga situation som en intervju i riksradion utgör.

Webmastern

Stort nummer i media om att få utnyttjar vårdnadsbidraget

För ett tag sedan undersökte SCB, på Socialdepartementets uppdrag, hur det vårdnadsbidrag som infördes i mitten av 2008 har tagits emot av Sveriges kommuner och deras småbarnsföräldrar. Därvid framkom att bidragsformen införts i 109 av landets 290 kommuner samt att endast 1,8 procent av de till bidraget berättigade familjerna utnyttjar stödformen.

Dessa resultat har uppmärksammats bland annat av nystartade Feministiskt Perspektiv samt av Dagens Nyheter, i båda fallen som att bidragsformen blivit ett fiasko.

Men att bidraget skulle vara ett fiasko håller Per Gudmundson på Svenska Dagbladet inte med om.

Underligt resonemang från Feministiskt Perspektivs och Dagens Nyheters håll! Att endast ca 1/3 av landets kommuner infört bidraget är ett resultat av att väldigt många kommuner, trots allt, är styrda av vänstern och de vill absolut inte att folk ska erbjudas något alternativ till den påbjudna kommunala barnomsorgen. Och att endast 1,8 procent av föräldrarna valt bidraget är ett resultat av det snålt tilltagna bidragsbeloppet (3000 kr per barn per månad) och det korta berättigandeintervallet (endast för 1- till 2-åringar), snåla villkor som regeringen valt just för att anslutningen skulle bli så liten som den blivit.

Världen är fanimej galen!

Webmastern

I huvudet på ett litet barn

Psykologer har länge - erfarenhetsmässigt - hävdat att tidiga barndomsupplevelser har en tendens att påverka våra personligheter kraftigt under resten av våra liv. På senare år har neurobiologisk forskning kommit att bekräfta den teorin med hänvisning dels till att hjärnbarken (som styr vår intelligens- och personlighetsutveckling) utvecklas kraftigt under våra första levnadsår och dels till att de sociala erfarenheter vi gör under den tiden kraftigt påverkar hur denna bark utvecklas, d v s vilka människor vi blir.

Om detta skriver psykologistudenten Tor Wennerberg i dagens nummer av Dagens Nyheter i en anmälan av psykoterapeuten och forskaren Allan Schores skrifter och böcker i ämnet, en artikel som du kan läsa - här!

Såväl Shore som Wennerberg påpekar hur viktig barnets anknytning till sina föräldrar är för barnets personlighetsutveckling. Därför kan deras teser tolkas som stöd för uppfattningen att barn bör tas om hand av sina föräldrar hellre än av förskolepersonal, men det är, å andra sidan, en diskussion som i varje fall Wennerberg inte går in på.

Webmastern

"Sluta politisera den lilla världen!"

Det är krönikör Elise Claesons budskap till statsminister Reinfeldt i denna artikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet med anledning av statsministerns utgjutelse i samma tidning 10-12-23 vari han avslöjar att han vill gå ännu längre för att med ekonomisk-politiska medel förmå kvinnor att förvärvsarbeta mer, Den artikeln uppmärksammade vi - här.

Vi i Barnens Rätt är tämligen lyriska över Claesons väl formulerade invändningar mot statsministerns planer. Ministern skulle göra klokt i att lyssna noga på Claesson. Hon skriver nämligen inte bara på egna vägnar utan på en förkrossande majoritet av svenska kvinnors.

Enda smolken i glädjebägaren är att det av kommentarerna till artikeln framgår att många inte förstår vari problemet består (att staten medelst höga skatter, särskilt på eninkomstfamiljer, i kombination med kraftiga dagissubventioner kraftigt gynnar tvåinkomstfamiljer och lika kraftigt diskriminerar eninkomstfamiljer). Därför hade det inte varit fel om Claeson hade spenderat lite mer krut på just den problemdefinitionen.

Webmastern

Tel: 021-416 651, 021-189 082 | E-post: mailbox@­barnensratt.se. Webb: www.barnensratt.se/