Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid

Här har vi samlat viktiga nyhetsnotiser som förekommit i denna webbplats nyhetsavdelning, som kanske förlorat sitt nyhetsvärde men definitivt inte sitt informationsvärde. För den som vill lära sig mer om svensk familjepolitik, kanske för ett eget inlägg i debatten eller enbart för personlig förkovran, gör därför klokt i att inte bara kolla Senaste nytt, Vårt flygblad, Vårt manifest och Debattforum utan också leta här.

Om du hittar nå't här som du vill tipsa en kompis om: klicka på Kopiera länk för att kopiera länken till notisen till din maskins urklippsminne. Därefter kan du Klistra in den där du vill ha den, t ex i ett utgående mejl till en vän - eller i en bloggkommentar du gör ute på Nätet.

Om du i stället vill skriva ut notisen, markera den då först, varefter du i utskriftsdialogen väljer Skriv ut markering eller motsvarande. Annars får du ut hela innehållet i denna fil och det kan bli fler papperssidor än du tänkt dig ;-)

Stäng

Webmastern

EU:s katastrofala familjepolitik

Det är uppenbart för alla som orkar följa EU:s arbete på familjepolitikens område att Sverige, i de kretsarna, med sin föräldraförsäkring, sin väl utbyggda barnomsorg (1) och sitt dubbelarbetarvänliga (2) skattesystem ses som ett föredöme i västeuropeiska kretsar, inte minst eftersom vår politik påstås leda till högre födelsetal.

Men nu har Dr. Allan Carlson (som har svenskt påbrå) från the Howard Center for Family, Religion & Society i Rockford Illinois USA, undersökt saken och kommit fram till att födelsetalen i vårt land, sedan sambeskattningen avskaffades (1971) och den kommunala barnomsorgen infördes i början på sjuttiotalet, istället uppvisar en nedåtriktad tendens.

Den enda kompletterande synpunkt undertecknad kan komma med på det demografiska område som Carlson rör sig på är att denna nedåtriktade trend uppenbarligen inte har kunnat upphävas av den svenska s k "snabbhetspremien", som innebär att en mamma får bibehålla sin höga föräldrapeng också för barn nummer två under förutsättning att detta barn föds inom 30 månader efter det första.

Sverige anmält till FN för brott mot Barnkonventionen

Denna förening, med Haro som understödjare, har just anmält Sverige till FN:s High Commissioner for Human Rights för allvarliga brott mot nämnda organisations Barnkonvention.

Som du läsare kan se, handlar anmälan om att den svenska lagstiftningen bryter mot anda och bokstav i konventionen, inte om att någon myndighet skulle ha behandlat något barn i strid mot konventionens föreskrifter.

Med tanke på att svenska regeringsrepresentanter är kallade till uppföljningsmöte med FN:s Barnrättskommitté hos FN i Genève 11 januari nästa år om hur införandet av Barnkonventionen fortskrider i Sverige, är vi naturligtvis spända på den utsträckning till vilken våra iakttagelser och anklagelser kommer att behandlas under mötet och hoppas kunna rapportera om den saken i sinom tid.

Epilog skriven 05-01-13: Tyvärr visade det sig att "våra" aspekter av frågan inte alls behandlades under mötet! Enligt Sveriges Barnombudsman, som deltog, ägnade sig mötesdeltagarna enbart åt hur svenska myndigheter behandlar hitkommande flyktingbarn och andra barn med särskilda behov.

Naturligtvis är detta en stor besvikelse för oss, men eftersom vi finner att våra påpekanden är alltför viktiga för att sopas under mattan, kommer vi att bita oss fast för att se till att vi får någon slags reaktion från auktoritativt håll hos FN.

Epilog skriven 05-06-30: Nej, det ser omöjligt ut att få en reaktion på vår anmälan från FN i Genève! Sedan det begav sig har vi skickat påminnelser och ringt många gånger men vår motpart har försökt utnyttja varje tänkbart knep för att undvika att behandla vårt ärende.

Så vi tvingas inse att den avdelning inom FN som tilldelats uppgiften att kontrollera efterlevnaden av Barnkonventionen endast intresserar sig för en liten del av det uppdraget.

Vi som sammanställde anmälan och som därefter följt ärendets vidare öden kommer väl aldrig att komma över det nakna ointresse för barns rättigheter och den uppenbara brist på organisatorisk effektivitet som vi möttes av hos FN i Genève!

"Ge hit dagispengen!"

Det var underrubriken på dagens utgåva av SR P1:s program "Föräldrarna" som programredaktionen påannonserade med följande ord på SR:s webbplats:

Maxtaxan är baserad på en lögn

Strax före valet 1998, medan det fortfarande såg illa ut för regeringspartiet, råkade, enligt uppgifter i media, statsminister Perssons ögon falla på en sammanfattning av Expertgruppen för Offentlig Ekonomi (ESO) :s rapport Dagis och drivkrafter (DS 1999:67) (finns att läsa/hämta hem i Arkiv-avdelningen av denna webbplats)), skriven av riksförsäkringsverkets chef Anna Hedborg. Av den fick statsministern intrycket att offentlig barnomsorg, kraftigt subventionerad med skattemedel, är samhällsekonomiskt lönsam. Då bestämde han sig, på egen hand och stående fot, för att partiet skulle gå ut med löftet om maxtaxa i barnomsorgen som ett lockbete till ännu tveksamma väljare. Hur det sedan gick vet vi alla.

Men nu tar nationalekonomen Åke Sundström till orda i Barometern Oskarshamns-Tidningen och avslöjar att rapporten inte alls innehåller någon sådan slutsats utan att Hedborgs sammanfattning inte bara är gripen ur luften utan också är direkt missvisande.

Med sin artikel bekräftar Sundström vad vi länge hävdat, d v s att den kraftigt subventionerade kommunala barnomsorgen är samhällsekonomiskt olönsam. Men Sundström kompletterar med en viktig iakttagelse: att statsministern fallit offer för den omgivning han själv skapat, d v s en av jasägare, som, av rädsla för de personliga konsekvenserna, till chefen hellre serverar en aptitlig lögn än en illa smakande sanning. Det kanske chefen mår bra av men absolut inte Sveriges föräldrar och barn.

Gislaved stoppar valfrihetskrav

Den 5 april tidigare i år rapporterade vi att ett minimalt antal eldsjälar i Gislaveds kommun lyckats samla in inte färre än drygt 3000 namn, cirka tre gånger fler än vad som behövs för att tvinga kommunfullmäktige att ta ställning till frågan hur orättvisan mellan dagisföräldrar och hemmaföräldrar ska lösas.

Igår kom fullmäktiges beslut, innebärande: "Vi bryr oss inte och tänker inte utarbeta något förslag i önskad riktning. Därför tänker vi inte heller anordna någon folkomröstning."

Naturligtvis var sossarna och vp-arna emot men också centerpartisterna och - naturligtvis, som vanligt - folkpartisterna.

Nu har väl nejsägarna ändå gjort bort sig! Enligt uppgift var det lika lätt i Gislaved som i andra kommuner, som gjort samma sak, att samla in namn för större valfrihet och rättvisa i barnomsorgen. En av eldsjälarna, Katarina Dausch, säger att ungefär åttiofem procent av de tillfrågade skrev på redan efter en minimal presentation av frågeställningen. Därmed skulle det alltså inte vara så få röstberättigade i kommunen som 3.000 som vill se en förändring utan så många som 17.000, d v s en betryggande majoritet av kommunens vuxna. En så stark opinion kan väl de förtroendevalda inte ignorera hur länge som helst utan allvarliga konsekvenser i valtider.

Heby: M och Fp vill ha kundval i barnomsorgen

Moderaterna och Folkpartiet i Heby kommun i nordöstra Västmanland föreslår i var sin motion att ett kundvalsystem med värdecheckar införs inom bl a barnomsorgen, samt att ett större utbud av tjänsteleverantörer uppmuntras. Det framgår av en artikel i dagens utgåva av Uppsala Nya Tidning, som du kan läsa här.

Men tyvärr ser det ut som om det, även i det föreslagna systemet, ska vara omöjligt att själv ta hand om sina barn hemma. Därför är det för oss i föreningen svårt att känna någon riktig entusiasm för förslaget.

Fysiska tillrättavisningar kan vara motiverade

Det har Varbergs tingsrätt uppenbarligen kommit fram till och friat en man som, på en parkeringsplats utanför ett köpcentrum, gett sin tonåriga styvdotter en örfil och knuffat in henne i en snödriva. Bakgrunden till händelsen vara att dottern ville köpa något som pappan motsatte sig. Då vägrade dottern att sätta sig i bilen och följa med hem och spottade sedan pappan i ansiktet, vilket fick denne att reagera på ovan beskrivna sätt. Enligt vad föreningen erfar kommer åklagaren att överklaga tingsrättens dom till hovrätten.

Domen är helt klart intressant för varje förälder. Frågan är bara vilka slutsatser man kan dra av rättsläget på detta stadium.

Fp och C sänkte valfrihetsförslag

De borgerliga riksdagsledamöterna plus Miljöpartiets har fört samtal med syfte att enas om ett förslag till ändring av kommunallagen så att kommunerna får friare händer att själva bestämma hur resurserna för barnomsorg ska utnyttjas. En sådan ändring skulle då göra det möjligt för kommunerna att också stödja hemomsorg utan att problem med kommunallagens likställighetsparagraf skulle uppstå.

Men Folkpartiet och Centern säger nej. Folkpartiet eftersom det nu aktuella förslaget ligger långt från den barnkontolösning som partiet puffar för, och Centern eftersom partiet inte längre vill bli förknippat med något som kan tolkas som vårdnadsbidrag.

Läs en artikel i Världen Idag om saken här! Läs också Carin Stenströms ledarkommentar till händelsen i samma tidning här!

Undertecknad tycker inte heller att kommunal vårdersättning till föräldrar som själva tar hand om sina småbarn är en särskilt bra lösning, men den vore bättre än det vansinne och den orättvisa som råder nu. Den kompromissen hade kunnat skapa rådrum för en bättre lösning i nästa steg. Därför var det beklagligt att oppositionen inte kunde enas i denna viktiga fråga.

Storskalig omsorg om spädbarn är onaturlig

Vi har just blivit varse humanetologen Tomas Ljungbergs bok från 1991, Människan, kulturen och evolutionen, (ISBN: 9197151408) där han försöker identifiera (i) vad som är primitivt mänskligt beteende, (ii) vad som är inlärt och (iii) vilka kulturella variationer som kan finnas.

Det ser ut som om man kan sammanfatta hans slutsatser, vad gäller relationen barn - föräldrar, som att den i Sverige föreskrivna kollektiva barnomsorgen från 18 månaders ålder är artfrämmande för människan som biologisk varelse.

Och lyssna gärna till ett radioprogram (Föräldrarna på SR:s P1 från imorse kl 11.30) där Ljungberg och andra förklarar vad vi har att lära om umgänget med barn från primitivare kulturer och arter - här!

Nej till vårdnadsbidrag överklagas

Ett avslag i Varbergs barn- och utbildningsnämnd till förslaget om att införa ett lokalt omsorgsbidrag för hemmaföräldrar har överklagats till länsrätten i Halland. Det är en av nämndens egna ledamöter, Ingrid Jordebo (kd), som ligger bakom anmälan. Hon gör den som privatperson och menar att en laglighetsprövning av beslutet är nödvändig.

Hon anser att beslutet strider mot kommunallagens likställighetsprincip, som slår fast att alla invånare ska behandlas lika. ”Det är svårt att finna någon logik i tanken att enskilda medlemmar som utnyttjar den kommunala barnomsorgen skulle ha större rätt till bidrag än enskilda medlemmar som själva sköter sin barnomsorg”, menar hon och erinrar om att barnomsorgen är en kommunal angelägenhet, som staten inte ska styra.

Anmälaren anser vidare att avslaget strider mot grundlagen eftersom valfrihet är en grundbult i ett demokratiskt statsskick. I sin anmälan åberopar Jordebo slutligen FN:s barnkonventions ord om varje barns rätt att vårdas av sina föräldrar.

Namninsamling på gång i Kungsbacka

Enligt vad föreningen erfar har en namninsamling för att även hemmaföräldrar - inte bara dagisföräldrar - ska omfattas av det allmännas stöd just påbörjats i Kungsbackas kommun. Aktivisterna behöver samla in 2500 namn för att kunna tvinga frågan upp på kommunfullmäktiges bord.

Namninsamling på gång i Varberg

Enligt vad föreningen erfar har en namninsamling för att även hemmaföräldrar - inte bara dagisföräldrar - ska omfattas av det allmännas stöd just påbörjats i Varbergs kommun. Aktivisterna har redan fått ihop 800 namn men behöver 2 000 för att tvinga upp frågan på kommunfullmäktiges bord.

"Stoppa Perssons framfart i barnomsorgen!"

"Ännu fyra år in på det nya millenniet råder ekonomisk diktatur inom barnomsorgen. Socialdemokraterna får fortsätta med sin påstådda 'rättvisa familjepolitik'. De familjer som väljer att ha sina barn inom den kommunala barnomsorgen får samhällets fulla stöd med omkring 120 000 svenska kronor per barn och år medan de som väljer att ta hand om sina barn själva inte får ett ruttet öre."

Så inleder Anna Bergqvist från Uppvidinge ett skarpt angrepp på sossarna för orättvisorna och tvånget i den förda barnomsorgspolitiken - och avslutar med:

"Om oppositionen verkligen ville vinna nästa val skulle de göra barnomsorgen till sin valfråga. Vad tror de folk är mest berörda av, sänkta skatter eller ekonomisk valfrihet kring det egna barnet?"

Hon har så rätt, det är verkligen underligt att regeringen vågar fortsätta med sin politik och att oppositionen, i stort sett, inte vågar utnyttja läget.

Surahammar måste spara pengar

Enligt vad föreningen erfar har tjänstemännen i Surahammars kommun presenterat ett förslag till besparingar som ska minska kommunens kostnader med 15 miljoner (3,75 procent av omsättningen) 2005 och drygt 19 miljoner åren 2006 och 2007. Även förskolan drabbas: den utlovade minskningen av barngruppernas storlek skjuts på framtiden.

Utvecklingen är intressant mot bakgrund av att denna förening genomfört inte mindre än två namninsamlingar där med krav på lokal folkomröstning i barnomsorgsfrågan. Detta för att invånarna skulle få en möjlighet att ta ställning till om inte även hemmaföräldrar borde omfattas av kommunens stöd. Men kommunfullmäktige har avvisat båda initiativen trots möjligheten att spara pengar och bättre uppfylla invånarnas önskemål.

"Sluta tracka hemmaföräldrar!"

"Jag vill uppmana svenska föräldrar att vara olydiga och spendera mer tid med sina barn! Det är fint att offra några år av karriären för barnens skull. Jag vet att vi är fler som tycker så än som tycker tvärtom. Ändå är det bara de senare som syns och hörs. Börja stå upp för er rätt att få vara föräldrar, det är den finaste karriär en människa kan ha!" Så avslutar Haro-medlemmen Jannice Jansson en utomordentligt bra debattartikel i dagens nummer av Aftonbladet.

S-kvinnorna: "Öronmärk fem månader för papporna"

S-kvinnorna (socialdemokratiska kvinnoförbundet) kräver att regeringen ökar kvoteringen av föräldraledigheten. Fem månader ska öronmärkas för papporna. "Nu är en majoritet för vår linje," säger Nalin Pekgul, förbundets ordförande.

Läs en artikel i Aftonbladet om saken här! Kolla också gärna - här - de debatter i ämnet som pågår/pågick på tidningens webbplats.

Frågan är vilken majoritet Pekgul syftar på. Samtidigt som artikeln låg ute körde tidningen en snabbenkät kring frågan: "Är det rätt att lagstifta om fem pappamånader?". Vid undertecknads senaste koll hade 14 % svarat "Ja", och 82 % "Nej". Egentligen är det anmärkningsvärt hur vårt största och regerande partis kvinnoorganisation kan vara så fullständigt i otakt, inte bara med den allmänna opinionen utan också med sina egna väljare.

"Rädda barnen från Göran Persson!"

"Man kan inte asfaltera trädgården och sedan förvänta sig att rosor ska blomma och gräs växa. Det hjälper inte heller att kasta några frön på asfalten och hoppas på en prunkande blomsterrabatt. Men detta är vad Göran Persson gör i sin regeringsförklaring. Läser man avsnittet om barn och barnfamiljer så kastas några frön, som exempelvis höjt barnbidrag och mer personal i förskolan. Men trädgården förblir asfalterad."

"Sedan Alva Myrdals tid har ideologin legat fast: Staten är bättre än föräldrarna på att uppfostra barn. Och det enda arbete som värderas är lönearbete och gärna då omhändertagande av andras barn. Men den som vill ta hand om egna barn är intet värd i sossarnas ögon."

Så skriver Världen Idags Mats Tunehag på ledarplats i dagens nummer av tidningen och avslutar med konstaterandet: "Sverige behöver en ny regering – för barnens skull."

Om folk fick välja själva skulle de välja fel

Det förefaller Aftonbladet mena i denna ledare med anledning av folkpartisten Birgitta Ohlssons nyligen utkomna debattbok Vems valfrihet?, som vi uppmärksammade på denna plats 04-09-12. Ett dramatiskt citat från artikeln: "De som vill upprätthålla patriarkala mönster i arbetslivet och hemma genom att hänvisa till 'barns bästa' är ute på djupt vatten!"

Eftersom vi i föreningen har för avsikt att anmäla svensk familjelagstiftning för allvarliga brott mot FN:s barnkonvention och partalparagrafen i den om barns bästa ska vi tydligen känna oss varnade.

Oppositionen i Västerås vill öka valfriheten i barnomsorgen

- De som efterfrågar en barnomsorgsplats skall ges möjlighet att välja den form av barnomsorg som passar familjen bäst. Barngruppernas storlek måste minska så att alla barn ses av vuxna som har tid med dem. Vi lovar fri etableringsrätt för alla former av barnomsorg som håller kvalitetskraven och vi kommer att uppmuntra nya och olika former av barnomsorg.

Så skriver företrädare för de borgerliga partierna samt Miljöpartiet i ett gemensamt utspel i den lokala tidningen Vestmanlands Läns Tidning (VLT) i dagens nummer. Läs hela programförklaringen här!

Men, som vanligt, lyser möjligheten att själv ta hand om sitt barn med sin frånvaro, t o m i oppositionens föreställningsvärd. Undertecknad får frossa av att konstatera hur långt gången maktförskjutningen från medborgarna till staten är - och vilken gigantisk upplysningsuppgift föreningen har!

Två av tre kvinnor vill inte dela på föräldraledigheten

Svenska mammor vill inte tvingas att dela med sig av föräldraledigheten. Av 10 000 tillfrågade kvinnor säger nära två tredjedelar "nej" till kvotering. Det framgår av en enkät som Aftonbladet gjort på sin webbplats.

Men JämO:s Claes Borgström, som länge förespråkat kvotering, förefaller mena att kvinnorna inte förstår sitt eget bästa.

Undertecknad blir skrämd av hur staten försöker flytta fram positionerna på föräldrarnas bekostnad - och förbryllad av vilka de underliggande motiven kan vara.

"Hellre morötter än piskor"

- Höjt ersättningstak skulle uppmuntra till att dela föräldraledigheten lika. Men påtvingad delning vore att sätta jämställdheten före barnens bästa, skriver Göteborgs-Posten (GP) i dagens huvudledare. Detta med anledning av Birgitta Ohlssons (fp) nyligen utgivna bok Vems valfrihet?, i vilken hon propagerar för att föräldraledigheten, medelst statliga ekonomisk-politiska maktmedel, ska delas lika mellan fadern och modern.

Att GP:s förmodat liberala ledarredaktion tar Ohlssons rabiata utfall mot det motsatta könet på allvar säger en hel del om hur långt åt vänster (d v s i antiliberal riktning) det politiska landskapet i Sverige glidit. I andra länder med mer fokus på individens rättigheter än på statens intressen, som undertecknad har erfarenhet av, skulle en debattbok med Ohlssons budskap ha avfärdats med nedlåtande epitet som jag av hänsyn till min förenings finansiella ställning och risken för åtal, inte kan fördjupa mig i här.

Ny barnomsorgsform i Uppsala

Redan den 15/1 -03 rapporterade vi att det blivit möjligt i Uppsala att få ersättning från kommunen för omsorg om egna småbarn under förutsättning att man också tar hand om lika många "främmande" barn. Nu kan vi meddela att kommunen lanserar ytterligare en möjlighet: småbarnsföräldrar kan gå samman i ekonomiska föreningar som tar hand om medlemmarnas småbarn och får ersättning från kommunen för det.

Ersättningsnivån förefaller vara i storleksordningen 5 250 kr per månad per barn, det vill säga ungefär hälften av vad samma barn skulle kosta i den "riktiga" kommunala barnomsorgen. Observera att på denna summa måste föreningen betala gängse arbetsgivaravgifter, varför den beskattningsbara ersättningen till barnavårdaren maximalt torde kunna bli 3 500 kr i månaden per barn.

För övrigt kan vi nämna att kommunen, för någon månad sedan skickade en ansökan till regeringen om att på försök få ersätta hemmaföräldrar direkt, utan särskilda krav, varken på att ta emot "främmande" barn eller bilda bolag. Men eftersom regeringen avslagit så många liknande ansökningar redan kan den väl knappast, plötsligt, säga ja till Uppsalas.

Utvecklingen i Uppsala på barnomsorgens område är intressant. Denna förenings styrelse tycker inte att hittills införda lösningar i Uppsala på något sätt kan betraktas som slutgiltiga eller idealiska, men de innebär otvivelaktigt en framflyttning av positionerna för alla de av oss som vill återge föräldrarna möjligheten att själva ta hand om sina barn när de är små.

"Mer kvotering i föräldraförsäkringen innan folk hinner protestera"

Det förefaller den socialdemokratiskt närstående tankesmedjan Agora föreslå i en nyutkommen debattbok, påpassligt lanserad nu när föräldraförsäkringen fyller trettio år.

Och förre folkpartiledaren Bengt Westerberg, som medverkar i boken, håller med.

Man häpnar över att det politiska klimatet i Sverige blivit sådant att det går att lägga förslag som bokens utan att man gör bort sig. Och man häpnar över att Bengt Westerberg inte blir utesluten ur sitt eget parti för brott mot liberalismens grundsats, att individens intressen alltid väger tyngre än kollektivets.

"Staten är kvinnans bästa vän"

- Statens ingripanden hittills har gynnat kvinnorna, säger Gunnel Granlid, en av kvinnorna i Grupp 8, som var en av de mest högljudda påtryckargrupperna på sjuttiotalet för många av de välsignelser som dagens kvinnor kan glädjas åt, t ex förvärvsjobbtvånget, dagistvånget och utfrysningen av olydiga ur välfärdsstaten.

Nu tar hon till orda igen och förordar att taket i föräldraförsäkringen ska tas bort för att starkare locka fäder att stanna hemma med barnen när de är små.

Det är bedrövligt att Granlid fortfarande, efter trettio år inte inser hur mycket staten bakbinder Sveriges folk och tvingar fram ett beteende som varken barnen, föräldrarna eller samhällsekonomin mår bra av. Uppenbarligen är Granlid beredd att gå så långt som att förespråka olika ersättning för samma barnomsorgsjobb om det krävs för att få högavlönade fäder att stanna hemma lika mycket som lågavlönade mödrar. I alla andra sammanhang har ju Granlid och hennes medsystrar från sjuttiotalet varit envisa som röda grisar i sina krav på lika lön för lika jobb.

Malungs dagbarnvårdare satta på undantag

Malungs barn- och utbildningsnämnd har beslutat sig för att erbjuda barnomsorg i familjedaghem endast om plats inte finns i områdets kommunala dagis. Men det gillar inte ledamoten Ann-Louise Eklund (c) som reserverade sig.

Är det verkligen så illa ställt i Malungs kommun att hon var den enda som reserverade sig?

"Striden som Persson kommer att förlora"

"Varför driver regeringen denna dåraktiga politik, mot riksdagen, mot folket, mot - rimligtvis - bättre vetande? Finns det en dold dagordning? Är målet att kollektiv barnomsorg ska bli obligatorisk från ett års ålder? Den befängda ”skolifieringen” av förskolan pekar på det. Vi går mot en stor barnomsorgstrid. Bäva månde socialdemokraterna. Den kommer de att förlora."

Så avslutar Världen Idags Carin Stenström en kommentar till regeringens nyligen framlagda förskoleproposition. Läs den här!

Västerås barnomsorgsnämnder säger nej till vårdlön

Vi har redan tidigare, på denna plats, rapporterat att de borgerliga partierna samt Miljöpartiet i Västerås har motionerat om att kommunen bör betala ut vårdlön/vårdnadsbidrag till föräldrar som själva tar hand om sina småbarn hemma. Det vill säga till föräldrar som avstår från den svindyra kommunala barnomsorgen. Nu rapporterar Vestmanlands Läns Tidning (VLT), i dagens nummer, att de utredande nämnderna, barn- & ungdomsnämnden samt utbildningsnämnden, avstyrker förslaget med följande motiveringar:

2) Föräldrar kan inte erbjuda samma pedagogiska kvalitet som kommunens dagbarnvårdare.

De borgerliga ledamöterna i nämnderna reserverade sig mot yttrandet. Miljöpartiet fick ingen möjlighet att ta ställning på den nivån; de har inga representanter i de två organen. Nu återstår behandling av ärendet i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

Nu har väl de två nämnderna ändå gjort bort sig! Hur kan det namn som åsätts ersättningen bli ett problem (i så fall är det väl bara att hitta på ett nytt), och hur vågar de ifrågasätta föräldrarnas förmåga att själva ta hand om sina barn? Detta uttryck för såväl brist på logik som förolämpning kommer väl medborgarna inte att acceptera utan kraftiga motreaktioner!

Läs föreningsmedlemmen Bo Petterssons protest i den lokala tidningen Vestmanlands Läns Tidning (VLT) här!

"Sämre kommunal barnomsorg med borgerlig politik"

- Om de borgerliga vinner nästa val kommer den kommunala barnomsorgens resurser och kvalitet att minska, hävdar tillträdande socialminister Berit Andnor i detta veckobrev, som du kan läsa här.

Andnor har bara rätt i det ena av sina två påståendena. De totala resurserna till förskolan skulle förmodligen minska men resurserna per barn, och därmed kvaliteten, ha alla förutsättningar att öka.

Sossarna oense om kvotering av föräldraledigheten

De socialdemokratiska väljarna samt Göran Person och Berit Andnor vill inte att föräldraförsäkringen kvoteras mellan fadern och modern, men det vill däremot majoriteten av socialdemokrater yrkespolitiker med Mona Sahlin och Margareta Winberg i spetsen. För att desarmera denna potentiellt partisplittrande bomb väntas partistyrelsen i dag, i Bommersvik, utse en kommitté som ska framlägga ett förslag, som majoriteten av partitrogna, på alla nivåer, ska kunna enas om.

Det säger något viktigt om det politiska läget i Sverige att professionella politiker som Sahlin och Winberg vågar driva sin kvoteringspositiva linje. I friare länder än Sverige vore det liktydigt med politiskt självmord.

Luleå sällar sig till de upproriska

Uppenbarligen har den borgerliga oppositionen, kanske också Miljöpartiet, i Luleå motionerat om det som så många andra kommuner i landet motionerat om: att kommunen inte bara ska stödja dagisföräldrar ekonomiskt utan också hemmaföräldrar. Men förslaget har uppenbarligen avslagits av kommunfullmäktige. Det framgår av en protesterande insändare i Norrbottens-Kuriren som du kan läsa här.

Se där, ännu en kommun där initiativ i anständig riktning tagits! Nu är vi, enligt vår beräkning, uppe i 64 kommuner där vanliga medborgare eller kommunpolitiker tagit initiativ till mer valfrihet i barnomsorgen. Visserligen blev det avslag även denna gång men i längden torde den rättvisevåg som är i rörelse inte kunna stoppas.

"Husmodern är modern igen",

utropar Expressen i dagens nummer av tidningen och kommer fram till att fler svenska kvinnor än man tror hellre hade stannat hemma och skött om hus och barn än arbetat, om den valmöjligheten hade existerat i praktiken. I artikeln intervjuas också Amelia Adamo som uppenbarligen har sympatier för denna önskan hos så många kvinnor. Hon säger bl a:

"I Sverige är ämnet tabu. Du ska vara yrkeskvinna och du ska gilla att jobba även om du har ett oerhört rutinbetonat jobb, som mest bara ger belastningsskador." Men, varnar hon också: "Risken är att man blir ekonomiskt beroende av sin man och det är livsfarligt."

Vad såväl artikeln som Adamo underlåter att nämna är att det är vår svenska familjepolitik, inte deras män, som är det verkligt stora hotet mot icke förvärvsarbetande kvinnors trygghet och välfärd. Detta genom att förvägra dem en anständig levnadsstandard under aktiva år och en pension värd namnet därefter. Till detta kan läggas svårigheten att få jobb efter småbarnsåren på grund av den LO-inspirerade, efterfrågedämpande, arbetsmarknadspolitik som förs.

Feministerna har målat in kvinnorna i ett hörn

"Det är inte en tillfällighet att både vård av egna barn, hemarbete och kvinnodominerande yrken i offentlig sektor har låg status och lön. Genom att nedvärdera kvinnors arbete i hemmet har arbete inom kvinnodominerande vård- och omsorgsyrken medfört dåliga arbetstider, låga löner och svårigheter att göra karriär. Det är en kedjereaktion mellan de tre faktorerna. Genom att hänga med i den könskamp som vänsterfeministerna initierade på 60-talet har vi kvinnor tyvärr själva varit med och skapat de attityder och värderingar som råder i dag." Det och mer tänkvärt skriver Gunilla Gomér i en krönika i dagens utgåva av Världen Idag.

Folk vill helst ta hand om barnen själva

Under augusti har blöjföretaget Libero haft följande fråga liggande ute på sin webbplats: "Vem skulle du vilja tog hand om ditt barn när du jobbar?"

Det är rimligt att tänka sig att det i huvudsak är hemmamammor som svarat på enkäten. För många måste då innebörden av frågan ha blivit "Vem vill du ska ta hand om ditt barn när du återgår till arbetet efter föräldraledigheten?"

Det antagandet leder till insikten om att svaren kan innehålla allt från önsketänkande till nyktra val bland familjeekonomiskt sett realistiska alternativ.

Ett sådant synsätt skulle kunna förklara de stora skillnaderna i utfall som föreligger, t ex mellan svenskar och danskar, där de förra förefaller ha hängett sig åt önsketänkande medan de senare ser ut att ha koncentrerat sig på att göra realistiska val bland realistiska möjligheter.

För visst är det väl tämligen otänkbart att danskorna föder barn för att så fort det bara går kunna lämna över dem till andra för omsorg och uppfostran? Ett sådant motiv för barnafödande ser väl tämligen poänglöst ut, eller?

Nytt försök att stödja hemmaföräldrar i Karlskrona

Ökad valfrihet eller ett förtäckt sätt att införa kommunal vårdnadspeng som betalas genom sämre kommunal barnomsorg. Den klassiska skiljelinjen i barnomsorgsdebatten var tydlig när fullmäktige igår diskuterade en motion från Kristdemokraterna om att en del av barnomsorgssubventionerna ska användas för att bistå de föräldrar som själva tar hand om sina barn hemma.

Läs Sydöstrans rapportering från debatten här, som tyvärr inte avslöjar vilket ställningstagande fullmäktige gjorde i frågan. Men det behövs nog inte. Eftersom kommunen är tungt sossestyrd måste motionen ha avslagits.

Initiativet påminner om att redan år 2002 försökte ett antal eldsjälar i kommunen samla in namn för att förmå kommunen att också stödja hemmaföräldrar. Undrar hur det gick med den?

"Skamligt förmynderi i Sverige"

"Det är en omåttlig skam att vi år 2004 ska behöva finna oss i ett förmynderi som väl många av oss anser tillhörde de länder där totalitärt styre rått. I Norge, Finland och Danmark respekteras föräldrarätten, men i Sverige förtrampas och nonchaleras den. Och såväl socialister som borgerliga anser sig tydligen ha rätt att kränka föräldrars självklara valfrihet på det viktigaste av alla områden...."

Så skriver förre kd-ledaren Alf Svensson i dagens nummer av Världen Idag i ett inlägg i ämnet som absolut är skarpare än de han gjorde medan han fortfarande var partiledare. Läs det här!

Föräldraupproret har nått Stockholm

Nära 1000 namnunderskrifter för valfrihet i barnomsorgen sedan april. Det är facit för en föräldragrupp i Haninge, den första aktionsgruppen i stockholmsområdet som satsar på att tvinga frågan om inte också hemmaföräldrar borde omfattas av det allmännas barnomsorgssubventioner.

Så där, nu är vi uppe i sextiotre kommuner. Men fortfarande är det ganska tyst i media om det massiva missnöje som dessa aktioner är toppen av isberget av. Och den borgerliga oppositionen ligger lågt. Vad kan allt detta ointresse, för att inte säga nedtystande, bero på?

"Föräldrarna bör utbildas"

"Föräldrar bör få gå kurser för att barnen ska må bättre psykiskt. Det skulle bli en ekonomisk vinst för kommunerna, som i dag har höga kostnader för att hjälpa barn med speciella beteendeproblem." Det har Folkhälsoinstitutet kommit fram till i en rapport som kommer att ges ut inom kort.

Visst är utbildning nästan alltid bra. Men i det aktuella fallet känns förslaget mer som ett försök från Etablissemangets sida att ge föräldrarna skulden för att barnen mår så dåligt som de gör. Det är ju inte deras fel utan statens, som pådyvlar föräldrarna och barnen ett liv som båda parter mår dåligt av.

Vi i föreningen måste försöka bevaka remisstiden för förslaget och då föreslå att samtliga regeringsmedlemmar och riksdagsledamöter i stället ska få genomgå grundläggande utbildning, t ex i sociopsykologi. Då skulle de upptäcka att roten till det onda är den familjepolitik som de själva bär ansvaret för.

Går feminismen och kapitalismen hand i hand?

Kvinnans utträde ur hemmet har i USA inneburit att tjänsteföretag gjort hemlivets olika sysslor till en växande marknad. Har feminismen och kapitalismen i själva verket stor nytta av varandra?

Den frågan ställdes i gårdagens OBS i radions P1 kl 13.45 - 14.00 och besvarades åtminstone delvis i jakande termer av journalisten Jonas Ask, som har läst sociologen Arlie Russell Hochschilds senaste bok "The Commercialization of Intimate Life / Notes from Home and Work" (University of California Press). Den handlar om hur hushållsnära tjänster i USA - och då talar vi inte bara om städning - läggs ut på entreprenad i en utsträckning som många svenskar torde uppfatta som chockerande och icke önskvärda. Lyssna till programinslaget här (8 min).

Boken och programmet kan ses som ytterligare ett inlägg i den debatt som Carl Hamilton förhoppningsvis startat med sin bok "Det infantila samhället", som du kan läsa en notis om, och en recension av, nedan.

Barnen får betala när föräldrarna vägrar att växa upp

Dagens barn och ungdomar har det svårt på många sätt, mycket beroende på att föräldrarna inte är till hands när de behövs och inte tar sitt ansvar som föräldrar. Det förefaller Carl Hamilton säga i sammandrag i denna intervju i dagens Aftonbladet med anledning av hans nyligen utgivna bok "Det infantila samhället".

Läs intervjun här. Du kan också läsa Smålandspostens Martin Thunströms recension av boken här.

Storslam i VLT

I lördags publicerade Vestmanlands Läns Tidning (VLT) inte mindre än två insändare i föreningens namn.

Den ena hade rubriken "Jag måste ha fel men vem kan lösa ekvationen?", skriven av föreningens ordförande Christer Westerlund, där han spelar matematiker med dåligt självförtroende och med ett enkelt resonemang och en enkel beräkning visar att vi svenskar blir minst 41000 kronor fattigare per dagisbarn och år än vi skulle ha varit utan denna socialdemokratiska välsignelse. Läs den här!

Den andra hade rubriken "Vårdlön skulle locka nya invånare" där föreningens Bo Pettersson varnar kommunen för ytterligare satsningar på starkt subventionerad kommunal barnomsorg. I stället puffar han för en satsning på hemmaföräldrar i väntan på att riksdagen, lagstiftningsvägen, skapar större rättvisa mellan förvärvs- och hemmaarbetande småbarnsföräldrar. Läs den här.

"Elitfeminister beter sig som män"

- Stämmer det att kvinnors och mäns hjärnor är olika konstruerade, frågade Svenska Dagbladets ledarskribent, Maria Abrahamsson, professorn i histologi och neurobiologi vid Göteborgs Universitet, Annica Dahlström.

Professorns svar blev "ja", följt av diverse förtydliganden och exemplifieringar. Professorn säger också att de stora skillnader som finns varit kända länge men att det inte varit politiskt korrekt att framhålla dem på grund av feminismens starka politiska ställning. (Feministerna hävdar ju att de beteendeskillnader som finns mellan män och kvinnor inte är neurobiologiskt utan socialt betingade. Det vill säga att skälet till att män uppför sig som män och kvinnor som kvinnor är resultat av social påverkan.)

Läs Abrahamssons på intervjun baserade ledare här - och gärna - om du orkar - Folkpartiets Birgitta Ohlssons ilskna bemötande av artikeln - i VLT - här.

Professor Dahlström säger saker som vore hon en medlem av denna förening (vilket undertecknad inte tror att hon är). Och det är intressant att notera att professorn inser faran i att en minoritet får ett oproportionerligt stort inflytande på den politiska makten och på så sätt kan tvinga majoriteten att dansa efter egen pipa.

"Barnen har blivit statens ansvar"

"Uppfattningen att någon annan ska ta ansvar för barnen breder ut sig och maxtaxan i barnomsorgen bidrar till att förstärka den. För barnen innebär det att tiden med föräldrarna bara minskar."

Det skriver Annika Qarlsson, Centerkvinnornas förbundsordförande i ett debattinlägg som du kan läsa här.

"Håll den viktiga anknytningen vid liv tills barnet blivit vuxet!"

Läs hennes konstruktivt kritiska kommentarer till bokens budskap och innehåll - här!

Notera att boken numera, från och med augusti 2009, också finns i svensk version under den träffande titeln Våga ta plats i ditt barns liv.

"Avdammat vårdnadsbidrag dränerar förskolan"

"De borgerliga och miljöpartiet har startat en diskussion om alternativt stöd till föräldrar för att vara hemma med sina barn. Deras förslag skulle dränera förskolan på resurser, försämra jämställdheten och rycka undan arbetskraft och därmed minska skatteintäkterna." Det skriver inte mindre än fjorton tunga östgötska sossepolitiker på debattplats i dagens utgåva av Norrköpings Tidningar. Läs hela artikeln här!.

Man blir matt av att läsa så många faktafel staplade på varandra på ett och samma ställe. Visst skulle ett kommunalt vårdnadsbidrag dränera förskolan på resurser, men det skulle kunna bli mer kvar per barn än nu så att den nuvarande låga kvaliteten kunde höjas till acceptabel nivå. Och visst skulle jämställdheten förmodligen försämras om det enda mått som räknas är att kvinnor förvärvsjobbar lika mycket som män, men jämställdheten har ju många fler dimensioner än så. Och visst skulle utbudet av ung kvinnlig arbetskraft förmodligen minska, men den totala sysselsättningen skulle ha alla förutsättningar att öka.

För att inte tala om hur ännu mycket bättre det skulle bli om de grundläggande problemen löstes i lagstiftningen så att skatteavdrag för försörjningsbörda och barnomsorgskostnader återinfördes. Då skulle vi bli både rikare och friare, och Östergötlands kommunpolitiker skulle slippa att försöka nödlösa problemet på sin nivå.

Av artikeln är det lätt att inse vilken enorm informationsuppgift föreningen har att axla.

"Dagis dyrt för samhället"

Beroende på hur man marknadsmässigt värderar den kommunala barnomsorgen, gör den tjänsten svenska folket mellan 12 och 25 miljarder fattigare per år än det annars skulle ha varit. Det har nationalekonomen Åke Sundström kommit fram till som utgångspunkt för att räkna på ett barnpengsystem som både skulle höja välståndet och sänka statens och kommunernas kostnader.

Läs också gärna ytterligare en intervju med Sundström i samma tidning- här - där denne går till hårt angrepp mot sina ekonomiska expertkollegor som han menar tiger om det uppenbara (att barnomsorgen är en förlustaffär) för att vara politiskt korrekta och av omsorg om den egna karriären. (Vi kunde inte ha sagt det bättre själva, undertecknads anm.)

Sundströms kalkyl bygger på konstaterandet att, för offentligt producerade tjänster som inte omsätts på någon marknad och därför inte får något marknadsvärde, nyttan av dem och BNP-bidraget från dem kan skilja sig åt. Genom att ställa sig frågan hur mycket folk skulle kunna vara beredda att betala för barnomsorgen, d v s hur högt de kan tänkas värdera tjänsten, har Sundström kommit fram till att den kostar mellan 12 och 25 miljarder mer än den smakar och att detta belopp därför utgör den samhällsekonomiska förlusten. Om han dessutom hade tagit hänsyn till beskattningens förlusteffekt (ett bland nationalekonomer välkänt fenomen) skulle han ha hamnat på förlustsiffrorna 130 – 140 mdr per år, vilka är spännande nära de siffror föreningen kommit fram till genom en annan beräkningsgång.

Sundström förespråkar en skattefri barnomsorgspeng på storleksordningen 6 000 i månaden per barn, som föräldrarna skulle kunna använda antingen för att själva vårda sina småbarn eller köpa barnomsorg för.

Visst är det intressant att föreningen nu får stöd från ett auktoritativt håll för det vi länge hävdat, att barnomsorgen är en stor förlustaffär, och visst förstår vi att ekonomiskt hårt pressade småbarnsföräldrar som nu läser om Sundströms förslag får något lystet i blicken. Ändå är t o m Sundströms förslag till lösning onödigt dyr, samhällsekonomiskt sett, och frihetsinskränkande (eftersom alla offentliga bidrag är det). En bättre lösning vore om barnomsorgen utdebiterades till självkostnadspris samtidigt som full avdragsrätt för barnomsorgskostnaderna mot inkomsterna infördes. Då skulle folk få den ekonomiska information de behöver för att fatta rätt beslut, både för sig själva och för samhällsekonomin.

"Barnomsorgen främjar inte tillväxten!"

I början av denna månad upptäckte föreningsmedlemmen Bo Pettersson, Västerås, att Eskilstuna-Kuriren (ob lib) hade publicerat en ledare där tidningen - utan bevis - påstod att den kraftigt skattesubventionerade barnomsorgen gjort det lönsamt att arbeta och därför främjat tillväxt tillväxten.

Det fick Pettersson att skriva ett genmäle i vilket han hävdade föreningens ståndpunkt: (att barnomsorgen visserligen gjort det lönsamt för "andraföräldrar" att förvärvsarbeta, men att det inte är detsamma som att den kommunala barnomsorgen skulle vara samhällsekonomiskt lönsam).

Det mothugget publicerade tidningen igår, men naturligtvis inte utan ett tillrättaläggande från ledar- och debattredaktionen, som - naturligtvis - gick ut på att Pettersson har helt fel.

Tidningen gör sitt bästa för att vrångtolka Petterssons resonemang för att kunna värja sig för sanningen. Att sådana mekanismer finns hos folk får man acceptera. Men visst är det extra allvarligt när de uppträder på en tidningsredaktion. Då blir ju hela läsekretsen vilseförd.

Pettersson har lovat försöka komma till tals i tidningen ännu en gång, men det kan bli svårt eftersom redaktionen, redan från början av meningsutbytet, förbehållit sig rätten till sista ordet. Vi lär få se vad tidningen tycker är viktigast: sanningen eller prestigen.

Epilog: Naturligtvis kunde ledar- & debattredaktörerna på tidningen inte erkänna att de tänkt fel så Pettersson förvägrades ytterligare inlägg i saken. Men den 5 augusti kom föreningens ordförande, Christer Westerlund, till undsättning med en stödjande och bekräftande insändare som tidningen knappt hann ta emot förrän den publicerades. Den kan du läsa här. Samma inlägg publicerades f ö i Vestmanlands Läns Tidning dagen därpå.

"Svenska föräldrar bör inte ta hand om sina barn efter ett års ålder"

Med den ironiska tonen börjar ett pressmeddelande från vår "systerorganisation" Haro, som i dag distribueras till de större tidningarna i landet. Meddelandet fortsätter med:

Om du funderar på att själv ta hand om dina barn efter det att föräldrapenningen tagit slut kan vi meddela att det är en dum idé. Att ta hand om eget barn betraktas inte som samhällsnyttig gärning. Snarare tvärt om, du är en svikare, en konstig typ, som är både olydig och onyttig.

Dagis åt alla är i dag en rättighet, att lämna barnen dit nästan en skyldighet. Ditt eget initiativ är inte välkommet. …

Meddelandet mynnar ut i en redovisning av alla de lokala initiativ som tagits på senare tid för att få en ändring till stånd och i en öppen fråga till våra förtroendevalda om hur länge till de tänker trotsa folkets vilja på detta fundamentala område.

Vaccinationer kan ge hjärnskador

"Vi har idag ett samhälle där sjukvården starkt propagerar for vacciner men inte vill kännas vid risken för att barnen kan få skador av dem. Men att det finns biverkningar och skaderisker framgår tydligt, t o m av FASS. Söker man sedan vidare finner man otaliga studier som påvisar vaccinernas skadliga effekter.

Som förälder är det inte särskilt förtroendeingivande att läsa att kikhostevaccin framkallar hjärninflammation hos laboratoriedjur (Levine och Sowinski, 1973,5), samtidigt som risken för att något liknande skulle kunna drabba människobarn högljutt förnekas av läkarkåren och Socialstyrelsen - utan faktaargument som stöd för den ståndpunkten."

Ungefär så börjar en uppskakande debattartikel som just publicerats i Västerås Tidning. Den (artikeln) kan du läsa här.

Det som ger undertecknad kalla kårar efter ryggraden är det lakoniska konstaterandet i artikeln att "ett 20-tal svenska familjer har fått miljonbelopp utbetalade i ersättning för konstaterade vaccinationsskador under förutsättning att de håller tyst om saken".

Ger dagis våra barn ångest?

Författaren konstaterar att ångest som fenomen är mer utbredd i samhällen av vårt slag än i tredje värden. Och han drar slutsatsen att det till stor del beror på dålig barn-föräldrakontakt, i sin tur beroende på tidiga separationer som kan ge upphov till stress som i sin tur kan leda till ångest.

Grinde pekar inte specifikt ut dagis som syndabock, men ingen läsare av artikeln torde sväva i tvivelsmål om var författaren menar att huvudorsaken till problemet ligger.

"Jag växte upp på barnhem. Därför måste familjen bort"

Så logiskt osammanhängande skulle man kunna sammanfatta f d vice statsminister Margareta Winbergs krönika i dagens Expressen.

Hon påstår bland annat att det numera är allmänt känt att familjen inte vet bäst (vad som är bäst för barnen), att familjen åstadkommer fattigdom (?) och utanförskap (?), samt att familjen fungerar som en fristad för våld mot kvinnor och barn. Och hon avslutar sin artikel med något som engagerade föräldrar kan uppfatta som ett hot: "Det finns andra vägar (än att låta barn växa upp i familjer). Det gäller dock att vara modig nog att driva dem!"

Om vi inte hade trott att Winbergs osammanhängande och rabiata angrepp på "familjen" är mer representativ för regeringens familjepolitik än de flesta förmodligen tror, hade vi inte upplåtit plats för den här utan avfärdat den som oviktig. Men så oskyldigt tror vi alltså inte att Winbergs utspel är.

En sanningssägande tjänsteman i Åseda

- Som förälder har man uppgiften att leda sina barn in i framtiden, det kan man inte göra genom att vara passiv åskådare och låta skola och barnomsorg göra jobbet. Det säger barn- och utbildningschef Thomas Klüft i småländska Uppvidinge kommun i en intervju i dagens nummer av Världen Idag. "Vi (kommunen) skulle kunna betala föräldrar 75 000 kr per barn och år om de avstod från att utnyttja den kommunala barnomsorgen och ändå spara pengar", säger han också.

Med tanke på att Uppvidinge är en sossestyrd kommun är Klüft uppenbarligen en modig person. Det han säger är definitivt inte politiskt korrekt och torde inte främja hans professionella karriär - kortsiktigt. Vidare är det intressant att notera att han kommit fram till en annan slutsats på det ekonomiska området än många av hans kollegor i andra kommuner. Det vore intressant att få ta del av hans beräkningsgång.

Riktiga och falska feminister

"Politiker – främst röda, men även en del liberala – och många kommunala byråkrater, är rädda för att förlora makt och kontroll om alternativa driftsformer vinner terräng på traditionellt offentliga områden. I opinionen råder ett irrationellt motstånd mot att tjäna pengar på förskolebarn, elever eller vårdbehövande. Dessa tabun slår hårt mot kvinnors möjligheter att göra karriär och få en anständig lön, då de kvinnodominerade vårdyrkena och den pedagogiska branschen av politiska direktiv och ett opinionstryck hålls kvar i den offentliga sektorns järngrepp."

Det, och fler intressanta slutsatser kommer journalisten/författarinnan Carolin Dahlman fram till i sin skrift Får kvinnor tjäna pengar på barn? / Vinst och kapitalism i förskolan (Timbro).

Lärdomen från Dahlmans bok är att det gäller för väljarna – män såväl som kvinnor – att noga granska de politiker som kallar sig feminister. Dahlman visar hur demagoger som Gudrun Schyman och andra vänsterpolitiker, som bekämpar privata alternativ inom skola, barnomsorg och vård, bidrar till att kvinnor hålls tillbaka.

Norrköping kräver lagändring

Lagarna bör ändras så att subventionerna till barnomsorgen fördelas till alla barnfamiljer så att de själva ska kunna välja omsorg för sina barn. Det kravet får nu regeringen av Norrköpings kommun.

Frågan om att ändra lagen har väckts av sex av fullmäktiges åtta partier. Nämligen kd, m, fp, c, mp och Sveriges Pensionärers Intresseparti. Kommunfullmäktige sade ja till att skriva till regeringen efter en omfattande debatt och efter en omröstning som slutade med 43 röster för att skriva och 42 emot (där motståndarna var s och v).

- Nuvarande familjepolitik och konstruktionen med enbart maxtaxa missgynnar de familjer som väljer att själva ordna barnomsorgen under barnens första levnadsår. De omfattas inte av samhällets stöd, men måste ändå vara med och skattevägen betala för samhällets barnomsorg, betonar motionärerna. I brevet till regeringen begär kommunen dessutom att i väntan på lagändringen, kommunen på försök ska få tillämpa en annan stödmodell som också ska innefatta familjer med småbarn hemma.

Ganska uppkäftigt av s och v att motsätta sig det slag av rättvisa som motionärerna uppenbarligen har i sikte. Det bör alla norrköpingsbor som läser detta komma ihåg inför nästa val.

Vi får hoppas att regeringen tar förslaget till sig och att lösningen i första hand blir skattelättnader för försörjningsbörda och för kostnader (som t ex barnomsorg) för inkomsternas förvärvande. Det vore den samhällsekonomiskt mest effektiva lösningen och också den mest frihetsskapande för familjerna. Bidrag, oavsett vad de kallas, måste ju omgärdas av regler och villkor. Därför kan de aldrig öka medborgarnas frihet från staten.

"Regeringen pratar strunt!"

Regeringen tänker inte göra något särskilt för att uppfylla riksdagen begäran från i fjol våras om mer valfrihet i barnomsorgen, som även skulle innefatta möjligheten att själv ta hand om sina små hemma. I stället väljer regeringen att tolka riksdagens allmänt hållna direktiv som en stödförklaring till den barnomsorgspolitik som regeringen redan för. Det har Världen Idags Jonas Adolfsson kommit fram till genom att intervjua statssekreteraren i utbildningsdepartementet, Johnny Nilsson.

Egentligen är väl beskedet precis det vi alla väntat oss. Men visst är det bra att få misstankarna bekräftade så att vi kan gå vidare utan att behöva jonglera med alternativa handlingsplaner.

En bonusvinst med intervjun är att det framgår att regeringens icke-svar på riksdagens direktiv kommer att levereras i den förskoleproposition som Persson & Co ska förelägga riksdagen i oktober. Då måste alla vi systemkritiker vara på hugget och hjälpa våra förtroendevalda hitta de stycken som måste skrivas om och kompletteras! Så att förslaget inte klubbas igenom av bara farten.

Kalix oppositionella backar om vårdnadsbidrag

Den s k "Alliansen" i Kalix, bestående av v, mp, c, kd, fp & m backar - tillfälligt - om det vårdnadsbidrag de redan i höstas motionerade om i kommunfullmäktige. Skälet är att Sossarna och även allianspartnern Vänstern reserverade sig i kommunfullmäktige då det härom dagen var dags för beslut. Men alliansen ger sig bara tills vidare. "Vi återkommer i frågan när det ekonomiska läget är bättre", säger barn- och grundskolenämndens ordförande Britt Johansson, (mp).

Bakgrund
Vi berättade redan i höstas att moderaterna i kommunen föreslagit ett vårdnadsbidrag på storleksordningen 50 000 kr per barn och år som skulle utgå till de föräldrar som inte utnyttjar den kommunala barnomsorgen. Summan motsvarar vad kommunen betalar per barn i kooperativ förskola och vad en plats i den kommunala omsorgen kostar. Moderaterna hävdade att bidraget innebär en besparing för kommunen samt ökad valfrihet och bättre miljö för barnen. Alliansens ledamöter i barn- och grundskolenämnden gick på samma linje, trots att kommunen då ännu inte hade räknat på saken.

Att sossar och även vp-are skulle backa (trots att de senare är medlemmar av "alliansen") kunde man förvänta sig. De gillar ju centralstyrning mer än individuell frihet. Ett annat "problem" med förslaget förefaller vara att det var låst vid ett visst ersättningsbelopp per barn och år. Om förslaget i stället hade varit utformat så att beloppet skulle utformas så att kommunen skulle tjäna på affären hade det argumentet lätt kunnat elimineras. Men nu var det som det var och därför blev det som det blev.

"Varning för Socialtjänsten!"

Vi har fått följande meddelande från en av allt att döma nystartad förening som kallar sig Samhällets Styvbarn:

Innan du med småbarn söker hjälp hos socialtjänsten, vad det än gäller, tänk på att det kan resultera i tvångsomhändertagande av dina barn.

Allt du säger till socialtjänsten kan komma att vändas emot dig. De låtsar förtroende och hjälpsamhet, men har ofta som mål att fylla HVB-hemmen (barnhemmen) och familjehemmen (fosterhemmen), som drivs kommersiellt, och där de själva/deras vänner har ekonomiska intressen.

Har dina barn omhändertagits så syftar nästan alla utredningar och samtal endast till att motivera fortsatt omhändertagande.

Det finns ingen offentlig insyn och kontroll. Misshandel, barnarbete, sexuella övergrepp och annan vanvård kan förekomma oupptäckt.

Vi befarar att föreningen har mer rätt i sina anklagelser än den borde ha. Om du vill veta mer om föreningen kan du besöka dess webbplats här.

Centerkvinnorna på väg åt rätt håll?

I morgon, fredag inleder Centerkvinnorna sin förbundsstämma i Västerås. Bland de frågor som ska behandlas är ett nytt familjepolitiskt program som bl a innehåller krav på att gravida kvinnor ska kunna gå ned i arbetstid under den sista månade av graviditeten utan att detta ska försämra föräldrapengen - samt att kommunerna, genom att staten lossar sitt järngrepp, ska få större möjligheter att utforma barnomsorgen för kommuninnevånarnas bästa.

Ännu bättre hade varit om Centerkvinnorna hade vågat föreslå att decentraliseringen skulle gå ännu längre, d v s till att föräldrarna själva skulle få bestämma, men så långt vågar knappast någon aktiv politiker längre gå i vårt centralstyrda samhälle.

"Vet 's' bättre än barnens egna föräldrar?"

På Västerås Barn- och Ungdomsnämnds sammanträde den 8 juni beslutade socialdemokraterna att bifalla en ansökan om start av förskola men avslå en annan, trots att båda hade rekommenderats av förvaltningen. Skälet var att den ena ansökan avsåg en stadsdel där efterfrågan är högre än kommunen själv kan ta hand om, den andra ett område där kommunen har överkapacitet.

Läs vad tre borgerliga ledamöter i nämnden hade att säga om den saken - här.

Vi har grundlagsfäst näringsfrihet i detta land och ett Konkurrensverk som gör vad det kan för att upprätthålla konkurrensen - i det privata näringslivet. Men när staten, eller en kommun, är en av aktörerna gäller ingenting av detta längre. Då ska plötsligt den fria företagsamheten och konkurrensen bekämpas.

Det är bra att de tre borgerliga ledamöterna reagerade på detta maktövergrepp. Ännu bättre hade varit om de också hade värnat om ytterligare ett alternativ: att man ska kunna vara hemma med sina egna småbarn utan att bestraffas ekonomiskt för det.

Det säger mycket om hur långt det gått när inte ens politiska representanter på högerkanten längre kämpar för den möjligheten.

Tröingebergs dagmammor har fått nog

När Falkenbergs kommuns pengar tryter är det de kommunala dagmammorna som offras. Men det vill dagmammorna i Tröingeberg inte finna sig i utan strid. De hävdar att inte bara de offras utan också valfriheten i barnomsorgen.

Det är intressant att konstatera att denna likriktning av barnomsorgen, på valfrihetens bekostnad, administreras av en borgerlig majoritet. Så kan det gå om målet blir att få den kommunala ekonomin att gå ihop till varje pris. Då finns inte "råd" att bekymra sig, varken om frihetsaspekter eller om att dagmammor är billigare än kommunala förskolor eller om samhällsekonomin i stort.

Björn Rosengren hade fel när han - privat - skämtade om att Norge är den sista sovjetstaten, den rollen innehas ju av Sverige!

Spännande nätdebatt om familjepolitiken

Igår kväll anordnade ett nystartat nätverk vid namn Förskolebarn.Nu (www.forskolebarn.nu) en nätdebatt om familjepolitiken och barnomsorgen där bl a riksdagsledamöterna Inger Davidson (kd), Magdalena Andersson (m), Marita Aronson (fp) Sofia Larsen (c) och Lennart Gustavsson (v) deltog - tillsammans med företrädare för familjepolitiskt intresserade organisationer (bland andra vår) samt ett antal privatpersoner.

Det blev ett givande och tagande där flera aspekter av frågan diskuterades parallellt, vilket gjorde debatten en aning spretig, men rolig eftersom man hade en slags direktkontakt, via tangentbord och bildskärm med alla övriga "stridstuppar".

Leksand vill behandla föräldrarna mer rättvist

Med knapp majoritet röstade Leksands kommunfullmäktige igår för kd:s, centerns, moderaternas, folkpartiets och Leksandspartiets motion om att ansöka hos regeringen om lov att friare få disponera sina medel för barnomsorg, t ex att ersätta hemmaföräldrar för att de tar hand om sina små själva. Men vänsterns och sossarnas representanter röstade emot.

Bakgrund:
Redan 04-03-24 berättade vi på denna plats att de borgerliga partierna i kommunen enats om en motion till kommunfullmäktige med avsikt att skapa mer valfrihet i barnomsorgen. I motionen föreslås fullmäktige att ansöka hos regeringen om att Leksand ska få bli försökskommun för ändamålet.

Ett ekonomiskt stöd till familjer som inte anlitar kommunal barnomsorg skulle inte bara innebära ökad valfrihet, menar de borgerliga i sin motion. Det skulle även vara det snabbaste sättet att höja kvaliteten i den kommunala barnomsorgen. Dessutom skulle grupperna i barnomsorgen omgående bli mindre.

Enda problemet är att regeringen kommer att säga nej och att ett sådant svar, med stor sannolikhet, kommer att utnyttjas av de lokala politikerna i Leksand som en ursäkt för att avbryta alla vidare ansträngningar. Trots att regeringen inte har den beslutsrätt i frågan som kommunala undersåtar tycks tro.

Det finns goda möjligheter för kommunerna att medelst rätt lagteknisk lösning undvika de politiserade rättsprejudikat som hittills satt käppar i hjulet för alla kommunala försök i samma riktning. Men för att lyckas med det krävs både engagemang och mod. Låt oss hoppas att Leksands oppositionella kommunpolitiker besitter tillräckligt stora mått av båda egenskaperna.

Kvinnors liv har blivit fullt av fällor

"Förr fanns det mycket som en kvinna måste göra, eller inte fick göra för att bli accepterad. I dag tycks det vara andra, men lika inskränkande krav på hur en kvinna ska bete sig för att bli godkänd. Det viktigaste tycks vara att undvika alla påstådda 'kvinnofällor', som bara tycks bli fler och fler. Det mesta som kvinnor själva dras till stämplas numera som kvinnofällor. Så styrs kvinnors liv fortfarande lika hårt som förr."

"I veckan dök det upp en ny och oväntad 'kvinnofälla': att flytta från Stockholm till en mindre stad där rytmen är lugnare, bostadspriserna lägre och miljön bättre för barnen och familjen - enligt en kvinnlig professor som kommit till tals i något av våra större massmediala organ för ett tag sedan."

Ungefär så börjar en tänkvärd ledare i dagens nummer av Världen Idag, som slutar med konstaterandet att "…vi har gått så långt i ekonomisk styrning av familjerna att de enda som kan revoltera är de som har råd till det. Därför måste kampen fortsätta för en familjepolitik som ger alla kvinnor, och män, möjlighet att välja."

"Avslå alla motioner om mer föräldramakt!"

Ja, så kan man tolka det förslag till beslut som riksdagens socialutskott lagt på riksdagens bord i form av ett betänkande. Detta med anledning av den avsiktsförklaring om hur bättre uppfylla FN:s barnkonvention, som regeringen gick ut med i slutet av januari och alla de riksdagsmotioner som den skriften stimulerade till. Utskottets motiv till att föreslå avslag är dels redan vidtagna åtgärder i avhjälpande syfte och dels pågående utredningar.

Det är i sanning bedrövligt hur såväl regeringens skrivelse som utskottets betänkande missar huvudpoängen: hur dåligt föräldrar mår av den marginalisering politiken utsätter dem för. Och hur illa barnen mår av att inte få vårdas och uppfostras med genuin föräldrakärlek som grund. Om denna aspekt har varken regeringen eller utskottet något att säga.

Dagmamma till egna barn i Örkelljunga?

I skånska Örkelljunga, som ju folkomröstade om barnomsorgen i höstas, har Kd motionerat om en lösning som skulle innebära att man kan få ersättning för vård av egna småbarn om man också tar hand om några "främmande" barn. Men föräldrarna bakom folkomröstningskampanjen säger nej. De tycker att lösningen är otillräcklig.

Regeringen lyder inte riksdagen

Regeringen följer inte riksdagens riktlinjer för politiken, trots att regeringen lyder under riksdagen. Just nu ligger inte färre än 144 riksdagsbeslut och väntar på att regeringen ska verkställa dem. Det framgick av en utfrågning i Riksdagens konstitutionsutskott igår då regeringen fick mycken kritik.

Ett av dessa ännu icke åtgärdade beslut är det från april i fjol att regeringen ska verka för mer valfrihet i barnomsorgen.

Kvinnorna blir allt våldsammare

Är det meningen att vi ska hälsa denna utveckling som ett hälsosamt uttryck för större jämställdhet mellan könen?

Centern har tänkt om

Centern vill - numera - (i) fördubbla barnbidraget, (ii) ge föräldrarna rätt till tjänstledighet när barnen är små och (iii) höja såväl golvet som taket i föräldraförsäkringen. Detta för att ge föräldrarna större möjligheter att vara tillsammans med sina barn när de är små. Det framgår av en motion som partiet just lämnat till riksdagen.

Centerns omsvängning på familjepolitikens område är definitivt ett resultat av allt det opinionsarbete vi i föreningen bidragit till. Men ett problem med Centerns förslag är att det är statsfinansiellt dyrt och inte så frihetsskapande som det kanske ser ut att vara. Det skulle alla bidragen och all lagstiftning, som förslaget förutsätter, se till.

Namninsamling på gång i Stensared i Halland

I lördags, på den av FN utlysta Familjedagen ⁽¹⁾ startade Malin Eriksson i Stensared i Halland en namninsamling för större valfrihet och rättvisa i barnomsorgen. Det rapporterar Hallands Nyheter idag i en artikel som du kan läsa här.

Se där, ännu en kommun som hakar på föräldraupproret! Var ska det här sluta?

Fotnot 1: En dag som i Sverige antingen förbigås med kompakt tystnad eller lanseras som Förskolans Dag och därmed ges en helt annan innebörd än den avsedda. Vad kan det bero på?

Ska staten eller föräldrarna bestämma?

Är det angeläget med ännu mer politisk detaljstyrning av familjernas tillvaro? Knappast. Det räcker med att staten snarare än föräldrarna bestämmer vilken sorts omsorg barnen ska ha. Dagis passar många men inte alla, och chansen att finna alternativa lösningar är i realiteten starkt begränsad. Hela stödet går via kommunerna, inget via familjerna.

I ett läge där samhället utvecklas mot större mångfald, bygger barnomsorgen fast sig i ett alltmer tvingande planekonomiskt system.

Vänsterpolitiker och "liberala" debattörer som DN:s och Expressens politiska redaktörer Niklas Ekdal och PM Nilsson driver på för tvångsdelning av föräldraförsäkringen. Kvinnorna ska frigöras genom att Ekdal, Nilsson och andra upplysta kamrater hindrar dem från att välja fel."

Det och fler kloka saker skriver Svenska Dagbladets politiske chefredaktör i en ledare i dagens utgåva av tidningen, som du kan läsa här.

Det är för undertecknad skrämmande att så många på fullt allvar kan jobba så frenetiskt för att begränsa människors frihet och hindra dem från att göra "fel" livsval. Och allra mest skrämmande är att så många ledande liberaler sällar sig till den grupp som skriker efter mer tvingande lagstiftning. Niklas Ekdal och PM Nilsson och många andra högljudda "liberaler" med en medial plattform bör gå tillbaka till skolbänken och repetera vad liberalism innebär - eller ta konsekvenserna av sina icke liberala åsikter och ansluta sig till vänstern.

Namninsamling på gång i Kalmar

Igår, på FN:s Familjedag startade ett par företagsamma unga mammor i Kalmar en namninsamling för större valfrihet i barnomsorgen, där även omsorg hemma ska kunna vara ett alternativ också i praktiken.

Du kan läsa en artikel ur Östra Smålands Dagblad om initiativet här och Barometern Oskarshamns-Tidningens ledarkommentar till initiativet här.

Se där, nu är vi uppe i fler än sextio kommuner i vilka initiativ i någon form tagits under senare år för att bryta upp den statskontrollerade form av barnomsorg vi har i Sverige! Undrar om statsrådet Andnor fortfarande tycker att det inte är något folkligt tryck i frågan?

Vi var med och firade Familjens Dag

Vi deltog i det firande av FN:s familjedag som anordnades i Stockholm fredagen 14 och lördagen 15 maj i Stockholm.

Den 14:e handlade det om föreläsningar i riksdagens ledamotshus om familjen som företeelse ur olika perspektiv.

Dagen därpå, den 15:e var det fest i Kungsträdgården. Uppskattningsvis 2 500 personer tog sig dit under de fyra eftermiddagstimmar som tillställningen pågick.

Ungarna fick ballonger som det stod "Jag älskar min familj" på och målade varandra i ansiktet. På stora scenen avlösta framträdandena varandra. Och vi var på plats med banderoller, plakat och flygblad för att väcka folks medvetenhet om hur sovjetisk den svenska familjepolitiken är - och få dem att upptäcka vår föreningen och att vi kämpar för någonting bättre.

Ett trehundratal flygblad (det du kan se på denna webbplats under knappen "Vårt flygblad") gick åt som smör i solsken.

Summa summarum, en lyckad årlig tillställning som ser ut att vara i växande vad gäller tillströmning och betydelse. Läs Världen Idags positiva reportage om händelsen här samt Folkpartiets Birgitta Ohlssons negativa kommentarer till den här så får du god balans i åsiktsförmedlingen.

Varför firar regeringen inte familjens dag?

I dag, lördagen den 15 maj, är det den av FN, över hela världen, utlysta Familjedagen. Årets firande är, på andra håll i världen, särskilt uppmärksammat eftersom det är tio år sedan dagen instiftades (under FN:s familjeår 1994). Men i Sverige lyser såväl regeringen som regeringspartiet med sin frånvaro i firandet. Och media, även de som själva beskriver sig som kritiska till den förda regeringspolitiken, spelar med genom att underlåta att upplysa medborgarna om den upphöjda betydelse som åsatts dagen.

Denna passivitet, för att inte säga försök till mörkläggning, uppmärksammar riksdagsledamoten Mikael Oscarsson i en debattartikel i dagens nummer av Uppsala Nya Tidning, som du kan läsa här.

Den som är någorlunda insatt i denna förenings aktiviteter kan notera att debattören hämtat mycket av sin inspiration från denna webbplats och från initiativ som föreningen tagit. Detta sagt för att bevisa att vi, sakta men säkert, åstadkommer förändringar och att det finns anledning att hysa optimism inför framtiden. Snart kommer våra sovjetliknande, storskaliga, barnomsorgslösningar att kollapsa som sovjetimperiet självt och berlinmuren plötsligt kollapsade. Då kommer vi i föreningen att själva utlysa en ny helgdag att fira!

Dagis drabbat av resistenta bakterier

Resistenta pneumokocker har upptäckts på friluftsdagiset Stock och Sten i Malmö. Sex barn har hittills stängts av från dagiset på obestämd tid.

Detta med resistenta bakterier ser ut att vara ett växande problem, ett växande hot mot hela idén med storskalig, kollektiv, omsorg om små barn, som ännu inte byggt upp sitt immunförsvar; den idé som den kommunala barnomsorgen representerar. Men typiskt nog är varken Sydsvenskans journalist eller dennes intervjuoffer, vid detta tillfälle, i närheten av att diskutera den aspekten av frågan.

Västvärldens kvinnor hoppar av

I allt större utsträckning börjar västvärldens karriärsugna kvinnor upptäcka att det inte går att ha småbarn och göra karriär samtidigt. Den insikten har börjat leda till att, i familjer där maken tjänar tillräckligt för att familjen ska överleva, kvinnorna avstår under några år från förvärvsarbete för att, i stället, ägna sig åt sina små. Det påstår i varje fall den amerikanska tidskriften Time i sitt senaste nummer (daterat May 10, 2004).

Du kan läsa ingressen till artikeln här (men tyvärr inte helheten med mindre än att du prenumererar å tidskriften).

Artikeln är intressant dels eftersom tidningen hävdar att den identifierat en ny tendens, dels eftersom den innehåller nyttig statistik och dels eftersom den innehåller tecken på att den frustration som den förra generationens (hemmaarbetande) kvinnor kände (över att inte värderas efter förtjänst) nu börjar ersättas av insikten om att vinsterna i termer av högre levnadsstandard och extern social uppskattning inte är värda det pris som barnen då måste betala.

Västmanlands skolflickor mår uruselt

En ny undersökning från Landstinget Västmanland visar att var tredje flicka i nionde klass har problem med huvudvärk och illamående. Och att allt fler skolungdomar mår allt sämre. Resultaten visar också att dåligt fungerande familjer - på grund av fattigdom, arbetslöshet, dåliga familjerelationer, skilsmässor och normlöshet - är en kraftigt bidragande orsak.

Vid genomläsning av tidningsartikeln drabbas man av ytterligare en slutsats: resultaten är oundvikliga konsekvenser av den förda familjepolitiken, men så långt vågar, naturligtvis, landstingets utredningsgrupp inte gå.

Hallengren: "kommunerna måste tillhandahålla barnomsorg också på natten"

Biträdande utbildningsminister Lena Hallengren har gått ut med kravet att kommunerna måste tillhandahålla nattöppna barnomsorgsinrättningar för de föräldrar som arbetar på obekväm tid och inte har någon anhörig som kan ta hand om barnen under tiden. Det har hon sagt förr, men många uppfattade nog hennes brösttoner då som orealistiskt önsketänkande med tanke på kommunernas, över lag, dåliga ekonomi. Men ministern står på sig och flaggar nu för att regeringen kommer att modifiera det på gång varande skollagsförslaget så att lagtexten på området ska bli så tydlig att kommunerna inte ska kunna komma undan.

Förslaget är ytterligare en spik i den kista som innehåller den kommunala självbestämmanderätten och Sveriges välstånd.

Socialdepartementet på turné

Flickors självbild påverkas starkare av media än pojkars. Unga flickor är på många sätt mer utsatta än pojkar och flera rapporter har, de senaste åren, visat att unga tjejer, i högre utsträckning än killarna, "mår dåligt".

Ovanstående kan sägas vara bakgrunden till projektet "FLICKA" som barn- och familjeminister Berit Andnor initierat och som nu är framme vid Socialdepartementets "Sverigeresan", en bussturné under vilken 24 av landets kommuner ska besökas i avsikt att få flickorna på rätt köl.

Ett desperat, för att inte säga patetiskt, försök av staten att axla den roll av filosofisk diskussionspartner gentemot barnen som föräldrarna abdikerat från på grund av politiska direktiv "uppifrån" (att de inte duger till något annat än att förvärvsarbeta).

Två tecken på det patetiska i saken är (i) att turnébussen endast kommer att besöka 24 av landets 289 kommuner och (ii) att bara en bråkdel av alla de flickor som borde närvara och lyssna kommer att göra det.

Eftersom undertecknad själv har två flickebarn i den nedre tjugoårsåldern och därför vet en del om ämnet, känner jag nu, när jag läser om Socialdepartementets initiativ, en oändlig tacksamhet inför att jag aldrig överlät uppfostran av mina barn till staten. Det tror jag också att mina tjejer är tacksamma för.

Familjepolitiken måste bli människovänligare

Genom att man plockar bort råttorna från sin mamma tre timmar varje dag utvecklas djuren till rädda - och aggressiva - stackare.' Så beskriver en svensk forskare hur läkemedelsindustrin skapar ångestladdade råttor som nya psykofarmaka kan testas på (Världen Idag 14/11 2003). I dag vet forskarna mycket, kanske alltför mycket, om människans natur. Ofta är biologiska fakta så obehagliga att vi helst inte vill veta. Vi är ju inte råttor. Men alla stressade människomammor som har lämnat en skrikande ettåring på dagis vet vad forskarna talar om …

Så börjar en intressant och välskriven debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet - som du kan läsa här - av socionomen, debattören och skribenten Elise Claeson.

Artikeln slutar med konstaterandet att vi i Sverige fått en familjepolitik som fjärmat sig rejält från vad vi som biologiska varelser behöver, att faderlighet och moderlighet inte är samma sak, samt att det är dags att, på det familjepolitiska planet, återgå till ruta ett.

Familjepolitiken fungerar som planerat

Barn och föräldrar får allt mindre tid tillsammans. På tio år har de minsta barnens tid med sina mammor minskat med upp till två timmar om dagen, enligt en rapport från Statistiska centralbyrån (SCB).

Läs Trelleborgs Allehandas notis om SCB:s rapport här, och själva rapporten här.

Därmed bekräftar byrån att barnomsorgen fungerar som regeringen tänkt ut det.

Bryt förmynderiet mot barnfamiljerna!

" I Sverige får män och kvinnor rösta när de fyllt 18 år. Vi har rätt att ingå civilrättsliga avtal, köpa hus, ta lån, byta kön, o s v. Vi kan avgöra vilken promillehalt det ska vara i det vi dricker. Men vare sig vi är 18 eller 38 år när vi blir föräldrar får vi inte själva bestämma hur omsorgen om våra barn ska se ut; det ska staten göra."

Så börjar en bra debattartikel i dagens nummer av Barometern Oskarshamns-Tidningen, som avslöjar att även i Vimmerby har initiativ tagits för att bryta statens makt över Sveriges föräldrar och barn.. Läs artikeln här.

Se där, ytterligare en kommun som sällar sig till de upproriskas skara. Nu är vi uppe i femtionio stycken! Hur ska detta sluta?

"Barn till dubbelarbetande mår inte sämre än andra"

Barn som bor med ensamstående förälder eller i styvfamiljer mår inte sämre än andra. Inte heller inverkar det på barnen psykiska hälsa om föräldrarna arbetar heltid. Det viktigaste är att få stöd, speciellt från mamma. Det betyder extra mycket för att de äldre barnen ska må bra. Det har sociologerna Sara Brolin Låftman och Viveca Östberg vid Stockholms Universitet kommit fram till genom att analysera intervjusvar från 1 300 barn och ungdomar i åldersintervallet 10 - 18 år.

Forskarna förefaller att ha kommit fram till att social harmoni, vänskap med jämnåriga samt stöd från närstående vuxna gör att våra barn mår bra medan motsatsen gör dem sjuka. Det hade jag kunnat berätta för dem utan någon som helst genomgång av statistiskt material.

Men samtidigt har de två experterna funnit att dagens livsstil, som utmärks av att barn har dålig kontakt med vuxna, framför allt med sina föräldrar, inte påverkar negativt, trots förekomsten av massor av statistik, inte minst på denna webbplats, som pekar i motsatt riktning.

Allt tyder på att de två forskarna råkat trassla in benen i kalsongerna och inte kan klura ut hur de ska komma loss.

Ett "nej" hotar förslaget om barnpeng i Falun

Det kan bli "nej" till förslaget att Falu kommun ska införa vårdnadsbidrag. I går sa kommunstyrelsens allmänna utskott "nej" till förslaget med hänvisning till de extra kostnader som ett sådant bidrag skulle innebära. Nu ska ärendet tas upp av kommunstyrelsen innan ett slutgiltigt beslut fattas av kommunfullmäktige. Läs notisen här.

Bakgrund:
Falu kommuns skol- och ekonomikontor har beräknat att införande av ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle öka kostnaderna med 13 miljoner kronor. I underlaget har man räknat med ett vårdnadsbidrag på 60 000 kronor per barn och år och 75 000 kronor för två barn eller flera. I åldersgruppen 1,5 - 5 år är det i dag 200 barn som inte har barnomsorg. Om vårdnadsbidrag införs blir kostnaden för dessa barn 12 miljoner kronor. Vårdnadsbidraget skulle ges till barn i ålder från 18 månader till augusti månad det år barnet fyller sex år, förutsatt att föräldern ej förvärvsarbetar, får sjukpenning, arbetslöshetsersättning eller föräldrapenning. För föräldrar till barn som deltar i 4- och 5-åringsverksamheten i förskolan skulle bidraget reduceras med ett belopp motsvarande den del av dagen som barnen är i verksamheten. Alla skulle ha rätt till vårdnadsbidrag. Ekonomi- och skolkontorens beräkningar är gjorda utifrån att bidraget inte ska vara skattepliktigt. Därför ingår inga arbetsgivaravgifter i kostnadskalkylen.

Kalkylen ser skum ut. De där 200 barnen borde inte kosta mer än max tio miljoner under uppgivna förutsättningar och efter det att den "smällen" tagits bör kommunen ha goda förutsättningar att spara pengar eftersom en dagisplats kostar dubbelt så mycket som kommunen tänkt sig betala föräldrarna för samma tjänst. Därför borde det räcka med att ca 200 dagisbarn, d v s knappt 20 procent av kommunens daghemspopulation hämtas hem och tas om hand av föräldrar för att denna initialkostnad ska återhämtas. Om fler föräldrar, och gärna då icke förvärvsarbetande sådana, nappade på den tänkta möjligheten skulle alltså kommunen tjäna på affären.

Kd i Sölvesborg vill skapa mer frihet i barnomsorgen

Kd har lagt en ny motion om valfrihet inom barnomsorgen, rapporterar Sydöstran. Motionen går ut på att den förälder som väljer att själv vara hemma med eget eller egna barn, och som samtidigt tar emot ytterligare minst ett barn i hemmet för tillsyn, ska kunna avlönas för denna tillsyn, även av egna barn..

- Vi drog tillbaka vår förra motion i det här ärendet, eftersom vi insåg att vi inte skulle kunna få majoritet för det förslaget, då man sagt att det låg utom maxtaxan, förklarade partiets gruppledare, Roger Holmqvist.

Fullmäktige beslutade att remittera motionen till kommunstyrelsen för yttrande.

Se där, ytterligare en kommun som hakar på. Hur många fler behövs innan den politiska oppositionen vågar opponera sig och regeringens börjar backa?

Rätten att välja familjedaghem ska stärkas

Föräldrars rätt att välja familjedaghem framför förskola ska stärkas i den nya skollagen. Det beskedet gav Barbara Martin Korpi från utbildningsdepartementet vid en konferens för dagbarnvårdare i april. Det rapporterar Kommunalarbetaren i dagens nummer. Läs tidningens artikel om saken här.

Vi noterar att Korpi, och därmed förmodligen hela Utbildningsdepartementet, är inne på att, på något sätt, öka trycket på kommunerna att också tillhandahålla dagmammaplatser utan att, för den skull, ovillkorligen kräva att de gör det (som lagförslaget ju gör vad gäller förskoleplatser). Obalansen i kravformulering kommer alltså att bestå - för att inte tala om obalansen i att kommunerna inte alls åläggs att göra det möjligt för barnsföräldrar att själva ta hand om sina barn när de är små. Den sist nämnda möjligheten ska alltså, även i fortsättningen, inte få förekomma.

Rättvik hakar på

Centern, kristdemokraterna och moderaterna i Rättvik har lämnat in en motion till kommunfullmäktige, där man ber kommunstyrelsen tillskriva regeringen för att Rättvik ska få bli en försökskommun när det gäller att friare få disponera kommunens pengar för barnomsorg utifrån föräldrarnas önskemål.

Men ett problem är att regeringen, som, till så många andra kommuner tidigare, kommer att säga "nej".

Men kommunen behöver inte be regeringen om lov. Det går att navigera sig förbi den befintliga lagstiftningen och de obstruerande rättsprejudikaten med lite fantasi och slutledningsförmåga. Det har föreningsstyrelsen tipsat många kommunpolitiker om redan, men ännu inte Rättviks. Det ska vi försöka göra nu.

Persson missförstod - och backar om föräldraförsäkringen

Det kan vara svårt med krångliga ord, även för statsministern. I går erkände han att han, i valrörelsen 2002, skrev under på dåvarande jämställdhetsminister Margareta Winbergs debattartikel i just Aftonbladet om individualiserad, d v s kvoterad, föräldraförsäkring i tron att den förespråkade motsatsen.

Men nu backar han och säger att han inte förstod vad "individualiserad" betydde.

- Jag trodde att "individualisering" betydde att man skulle få bestämma själv. Men det var precis tvärt om.

Uttalandet kom i går när Persson varnade för att gå för snabbt fram med en kvotering av föräldraförsäkringen. Trots det beslutade sig den socialdemokratiska tillväxtkongressen för en översyn av föräldraförsäkringen i syfte att, medelst ett större inslag av kvotering, få fäderna att vara hemma mer med sina små.

Trots alla opinionsundersökningar som alla, undertecknad veterligen, uppvisat en förkrossande övervikt för åsikten att föräldrarna bör få bestämma själva vem som ska ta hand om små barn, är sossarna ändå på väg mot en tvingande lösning. Ordet "demokrati" är i Sverige på väg att få en ny innebörd. Det enda som kan hindra den utvecklingen är att väljarna börjar sätta klackarna i backen.

För övrigt är statsministerns avbön nu föga övertygande. Han skrev ju också en debattartikel tillsammans med vänsterpartiets förre ledare Gudrun Schyman i oktober samma år om att det kan bli aktuellt att, medelst lagstiftning, kvotera in kvinnor i bolagens styrelser. Det ena slaget av statligt tvång skiljer sig väl inte särskilt mycket från det andra. Hur har statsministern det med principfastheten egentligen?

Få svenskar ser sig som feminister

Alla sju riksdagspartierna är i dag feministiska. Men partierna har misslyckats med att förankra sin politik hos väljarna. Endast 22 procent av svenskarna anser sig vara feminister, enligt en ny undersökning från Demoskop. Bland s-väljarna är andelen också bara 22 procent. Vänsterpartiet har den högsta andelen feminister, 53 procent, och moderaterna den lägsta, 12 procent. En hel del svenskar anser att det finns diskriminering på grund av kön. Men de avvisar elitens radikalfeministiska analyser av problemen, skriver journalisten och författaren Susanna Popova på DN Debatt idag.

Läs hennes inlägg här. Läs också gärna Marie Söderqvists kommentar till Popovas slutsatser i Expressen här och Aase Bergs i samma tidning här.

Om de 22 procenten av befolkningen insåg att termerna "feminism" och "feminist" fått innebörden att staten, medelst lagstiftning, ska tvinga folk att tänka och agera rätt i genusladdade frågor skulle antalet feminister bli ännu mindre.

Ingen föräldralön i Eskilstuna

Eskilstuna kommunstyrelse säger nej till Folkpartiets förslag att införa en kommunal småbarnslön, rapporterar tidningen Folket. Det betyder alltså att styrelsen rekommenderar kommunfullmäktige att göra detsamma - och att förslaget alltså - som du kan läsa om här - med största sannolikhet är dödsdömt

- Jag är inte förvånad, säger Kerstin Lindroos, Folkpartiet, som lagt förslaget. "Men vi kommer att framhärda. Vårt förslag skulle ge valfrihet och rättvisa för de föräldrar som inte har barn i kommunal banomsorg. Och det skulle mycket väl gå att genomföra i kommunal regi."

Bakgrund:
Redan den 19/11 -03 rapporterade vi att Folkpartiet i Eskilstuna vill införa småbarnslön. Fem tusen kronor i månaden brutto, alltså före skatt, har man tänkt sig ge i lön. Man vill att småbarnslönen ska gälla för barn upp till det år barnet fyller tre.

Med tanke på att vi nyss fått helt andra signaler från Folkpartiet centralt är Folkpartiet i Eskilstunas utspel på området intressant.

Vi har all tänkbar förståelse för att partiet lokalt propagerar för sin bidragslösning eftersom kommunerna knappast har större handlingsutrymme än så. Men vi hoppas på att den lokala partigruppen också orkar driva sin nationella partiledning framför sig mot en mera strukturellt sund lösning, innebärande att grundproblemen löses inom ramen för skattesystemet. Så att gamla hederliga principer som skatt efter betalningsförmåga, avdrag för kostnader för inkomsternas förvärvande och hänsyn till försörjningsbörda återinförs.

"Varför mår våra barn så dåligt?"

Det var underrubriken på Göran Rosenbergs debattprogram Rosenberg i TV4 igår kväll. Berit Andnor ("familjeavvecklingsminister"), Anders Carlberg (VD för "Fryshuset" i Stockholm), Louise Hallin (barnmorska & psykoterapeut) samt Anna Toss (fyrabarnsmor & författare) var inbjudna som debattörer.

Programmet började med att Rosenberg konstaterade att barns och ungdomars psykiskt orsakade problem, som nedstämdhet, stress, magont och huvudvärk, fördubblats under de senaste tjugo åren samt att förskrivningen av antidepressiva medel till ungdomar fördubblats under de senaste tre åren.

Debattörerna föreföll vara överens om att felet är bristen på närstående vuxna för de unga att prata med och få hjälp från i vardagen. Anna Toss kompletterade med konstaterandet att barnomsorg, särskilt av hemmavarande föräldrar, fått så låg status att få längre vill ta på sig den rollen.

När de medverkande sedan skulle föreslå lämpliga åtgärder för att lösa problemet kom många förslag, allt från (i) uppmaningar till föräldrar att ta sin föräldraroll mer på allvar och (ii) förslag på ersättning från det allmänna till hemmavarande småbarnsföräldrar till (iii) förhoppningar att den äldre generation, som nu sitter sysslolös i ålderdomshem, ska förmås rycka in.

Allt medan "familjeavvecklingsministern" vevade sin vanliga låt i positivet om hur mycket regeringen satsar på barn och småbarnsföräldrar och hur generös den svenska föräldraförsäkringen är.

För undertecknad, och otvivelaktigt också för många andra likasinnade, gav programmet upphov till en känsla av vanmakt eftersom ministern kom undan så lättvindigt. Det är ju hennes parti och den regering hon ingår i som skapat de problem som de medverkande så samstämmigt identifierade. Det hade definitivt inte varit fel om hon, där och då, hade tvingats erkänna sin del av det ansvaret och den skulden.

Andnor underkänner föräldrar som barnavårdare

"Familjeavvecklingsminister" Berit Andnor tycker inte att det "omhändertagande" som hemmaföräldrar ger sina barn kan kallas "barnomsorg". Hon kan uppenbarligen inte heller begripa, varken att en hemmaförälder som inte utnyttjar sitt barns dagisplats sparar pengar åt staten och kommunen, eller att en sådan förälder normalt bidrar till välståndet i väl så stor utsträckning som en normal förvärvsarbetande.

Det och mer graverande okunnighet framgår av en intervju med ministern som Kristdemokratens journalist Cecilie Frödén gjort - som du kan läsa här.

Regeringen inte beredd att göra något

1) Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att uppfylla FN:s barnkonventionen intentioner att ge familjen nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället?

2) Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att ge föräldrarna större möjlighet att själva ta hand om sina barn?

3) Kan statsrådet tänka sig att öppna för försöksverksamhet, som innebär att kommuner får möjligheten att följa den demokratiskt fastställda folkviljan om mer valfrihet i barnomsorgen, exempelvis genom att låta kommunerna införa någon form av kommunalt vårdnadsbidrag?

De frågorna, som ligger helt i linje med vår inlaga till riksdagens konstitutionsutskott den 9/3, hade riksdagsledamoten Mikael Oscarsson ställt till regeringen i en interpellation (som du kan läsa här). (Vår egen inlaga till KU kan du läsa här).

Han fick svar av biträdande socialminister Berit Andnor igår kväll när interpellationen behandlades i riksdagens kammare. Innebörden i svaret var att regeringen inte är beredd att göra något, varken för att bättre uppfylla FN:s barnkonvention eller för att gå upproriska föräldragrupper och kommuner till mötes. Protokollet från ordväxlingen i kammaren kan du läsa här.

Sossarna har alltså tänkt sig att även i fortsättningen vara den part som bestämmer hur Sveriges barn ska tas om hand, det vill säga att barnen ska vara på dagis från arton månaders ålder, oavsett vad föräldrar och barn tycker om saken. De föräldrar som vill lösa behovet av barnomsorg på annat sätt ska alltså, även i framtiden, få skylla sig själva.

Vi har nu gjort vad vi kunnat för att uppmärksamma såväl riksdagen som regeringen på allvarliga brister i Sveriges uppfyllelse av FN:s barnkonvention. Därför är det nu dags att gå vidare och ta vårt ärende till FN:s barnkommission i Genève. Därför lär vi få anledning att återkomma i saken.

Svindyr allmän förskola

Kommunerna fick 1,2 miljarder under förra budgetåret från staten i kompensation för ökade kostnader för den allmänna förskolan för fyra- till femåringar, som riksdagen påtvingat kommunerna. Men reformen har endast lockat 2 500 barn mot beräknade ca 10 000. Det betyder att kommunerna blivit överkompenserade, men att överskottet kommit väl till pass eftersom alla vet hur kärvt förskolan har det. Den verkliga merkostnaden för den "nya" verksamheten beräknar Skolverket till 75 miljoner ¹⁾.

Det skulle betyda att dessa 2 500 barn kostar skattebetalarna ganska precis 30 000 kr per styck per år - för endast tre timmar per dag!

Läs Svenska Dagbladets artikel om nyheten här och regeringskansliet pressmeddelande om saken här ²⁾.

Hur många föräldrar skulle inte hellre acceptera 30 000 kr per år och barn i bidrag eller skatterabatt för att själva läsa sagor för sina små i stället för att låta en dagisfröken göra det, om de insåg hur högt staten värderar den möjligheten?

Uddevalla ökar trycket på regeringen

För ett år sedan införde Uddevalla kommun ett system som innebär att man som hemmastannande förälder kan få ersättning från kommunen för vård av egna småbarn under förutsättning att man också tar hand om minst ett (men inte nödvändigtvis fler) "främmande" barn, ett beslut som inte längre kan överklagas och som därför blir ett tungt vägande föredöme för övriga kommuner i landet.

Därmed får det främmande barnet en oförsvarbar hävstångseffekt på familjens ekonomi och den effekten kommer att bidra till att avslöja orättvisorna och det politiska tvånget i den svenska, s-märkta, familjepolitiken. Uddevalla har just lagt grunden till en annan och förhoppningsvis mer familjevänlig familjepolitik. Den bedömningen gör föreningsstyrelsen.

Nye kd-ledaren presenterar sitt program

- Det är en skam att vi kristdemokrater inte lyckats bättre i jämställdhetsarbetet De orättfärdiga könsmaktsstrukturer som finns måste bort. År 2007 skall minst 40 procent av kristdemokraternas förtroendevalda vara kvinnor. Det skriver Göran Hägglund, som i dag väljs till ny kd-ledare, på DN Debatt.

I artikeln presenterar han ett tolvpunktsprogram för att störta Göran Persson i nästa val. Bostadsbristen bör vara avskaffad 2012. Utnyttjandet av socialförsäkringarna måste ses över. Alkoholbranschen behöver ta större ansvar för svenskarnas inställning till spriten, anser han bland annat.

Mycket av det Hägglund skriver låter bra men hans försök att ta över vänsterfeminismen från vänstern låter mindre bra. Som företrädare för ett borgerligt parti som - åtminstone hittills - satt individen före kollektivet, borde Hägglund inse att den kollektivistiska vänsterfeminismen i stort sett är oförenlig med en borgerlig samhällssyn. Vidare borde han noga tänka igenom vilken roll staten (d v s politikerna) bör tilldelas i jämställdhetsarbetet och inse att inte alla jämställdhetsproblem med automatik är politiska frågor. Om de tillåts bli det väntar överpolitisering och stora medborgerliga frihetsförluster. Vill Hägglund verkligen driva på i den riktningen?

Fay Weldon ångrar sig

Den brittiska författaren Fay Weldon har varit i Danmark för att skriva förordet till Ibn Warraqs islamkritiska ”Därför är jag inte muslim”.

Till Berlingske Tidende säger hon att Koranen uppmuntrar till kvinnoförtryck, men också att hon ångrar sitt bidrag till en feminism som hon tycker människorna fått betala ett för högt pris för.

Weldon, som bland annat blev känd för sina böcker ”Praxis” och ”En hondjävuls liv och lustar” på 1980-talet, och som också av många ses som en feministikon på grund av de böckerna, har blivit kristen. Hon säger till den danska tidningen Berlingske Tidende att hon ångrar att hon bidragit till kapitalismens seger i samhället i och med sin feminism. ”Kvinnorörelsen medförde att kvinnorna i västvärlden kom ut på arbetsmarknaden, vilket ledde till att lönerna gick ner, kvinnorna blev utbrända och barnen försummade.

- Jag önskade att kvinnorna inte skulle vara beroende av män, och det lyckades till viss del, men priset var mycket högt” säger hon.

Att hon intervjuas i just Berlingske Tidende beror på att hon skrivit förordet till en bok som ges ut i Danmark för att den setts som för kontroversiell i andra länder, nämligen Ibn Warraqs ”Därför är jag inte muslim”. Boken är ett frontalangrepp på islam, och Weldon motiverar sin medverkan med att Koranen uppmuntrar till krig och kvinnoförtryck. Och så skyller hon det faktum att många andra feminister inte vill kritisera islams kvinnosyn på att de är rädda att uppfattas som rasister. En hållning som väl passar i Danmark, där rädslan för att uppfattas som politiskt inkorrekt verkar vara större än rädslan för att uppfattas som rasist.

Underligt att kvinnor har detta behov av att intala sig att de är oberoende av män, som ju inte har några problem med att erkänna att de är beroende av kvinnor.

"Skulle fler stanna hemma med barnen om de kunde?"

- Tror du att fler hade varit hemma med sina barn om de haft ekonomiska möjligheter till det? Den frågan ställde Blekinge Läns Tidning på tidningens webbplats i går. När undertecknad kollade hade 400 personer svarat på frågan, varav 92 procent hade svarat "ja", 7 procent "nej" och en procent "vet ej".

Det blir alltid liknande utslag när folket tillfrågas i den här frågan. Men trots det strävar politikerna till vänster om mitten efter att alla barn ska vara på kommunala daghem. Och den borgerliga oppositionen vågar inte riktigt ifrågasätta receptet offentligt av rädsla för vad sossarnas och vänsterns propagandamaskineri kan åstadkomma när den kommer igång.

Nästan tragiskt är att sossarnas egna väljare inte avviker från den breda folkopinionen. Deras politiska företrädare är alltså, i denna fråga, långt ute på en gren som kan gå av när som helst.

Vad har hänt med det svenska folkstyret, och var är den politiska oppositionen?

Familjen i centrum

"Familjen är det viktigaste i livet, det säger barn och ungdomar i barnombudsmannens enkät. Det är viktigt att vi funderar över svaret och ger barnen den tid de behöver för att de skall utvecklas till trygga och harmoniska människor." Så börjar en debattartikel i dagens nummer av Borås Tidning av kristdemokraten Karl-Gustav Drotz där denne puffar för Kd:s nya familjepolitik, som han tror och hoppas kommer att skapa en helt ny valfrihet på barnomsorgens område, från vård hemma av egna barn till mer storskaliga kommunala inrättningar.

Det ser verkligen ut som om debattören tagit intryck av folkopinionen, sådan den kommit till uttryck, bland annat på denna webbplats. Vilken ovanlig politiker!

Söderköping hakar på

Söderköpings kommun vill införa ett vårdnadsbidrag till de föräldrar som själva tar hand om sina småbarn. Det står klart efter det att kommunfullmäktige i onsdags kväll, efter en lång och hetsig debatt, sade "ja" till en motion från tre kristdemokrater om saken.

Hur glädjande resultatet av omröstningen än är tvingas man konstatera att debatten som föregick beslutet var späckad med felaktiga påståenden, varav de två viktigaste kanske var (i) att kommunen skulle vara tvungen att ansöka hos regeringen för att kunna genomföra beslutet (så är det alltså inte) och (ii) att kommunens ekonomi skulle försämras av en lösning innehållande kommunalt vårdnadsbidrag (med bara en gnutta intelligens skulle resultatet bli det motsatta).

Regeringen vill verkligen socialisera våra barn

Den läsare som hittills tvivlat på om regeringen verkligen vill svälta ut alla dagmammor och få in alla småbarn i den kommunala förskolan bör läsa detta svar från biträdande utbildningsminister Lena Hallengren på riksdagsledamoten Ann-Kristine Johanssons (s) fråga: "Är du statsrådet Hallengren beredd att arbeta för att familjedaghem ska fortsätta att vara en alternativ form av barnomsorg och att dagbarnvårdarna ska ges samma möjligheter till utbildning och fortbildning som övrig barnomsorgspersonal?"

Svaret börjar snyggt, men de avslutande paragraferna är avslöjande: "Det är min bestämda uppfattning att alla barn ska ha rätt till förskolans pedagogiska verksamhet. Därför har vi en allmän avgiftsfri förskola som vänder sig till alla barn. ... Många dagbarnvårdare har lämnat yrket och denna trend fortsätter. Jag vill gärna i detta sammanhang nämna att den nya ettåriga barnskötarutbildningen på gymnasial påbyggnadsnivå, som Skolverket ska lämna förslag på kursplan med mera till under våren, kan bli ett sätt att tillvarata dagbarnvårdares erfarenhet och kompetens för en vidareutbildning till barnskötare."

Vartannat barn sover för lite

Vartannat barn säger att de får för lite sömn och att de blir stressade av detta. Barn födda i Sverige uppger mycket oftare än barn födda utomlands att de sover för lite. Barnen inser själva att de tittar för mycket på tv, ofta sitter framför datorn och går och lägger sig för sent.

Vart femte barn, fler flickor än pojkar, uppger att det är familjen och hemmet som i första hand ger upphov till stress. Men lika många tycker att skolan och arbetsmiljön där är den främsta stressfaktorn. Särskilt de yngre eleverna blir stressade av att det inte är lugn och ro i klassen. Det visar en undersökning bland 9-16-åringarna i tjugo skolor som presenteras av barnombudsmannen Lena Nyberg.

Nu får vi föräldrar passa oss så att staten inte kommer att ta resultaten av denna undersökning som förevändning för att helt ta våra barn ifrån oss.

Skolan utestänger fattiga barn

– I snart 100 år har Majblomman arbetat för att hjälpa svenska barn som har det svårt. Försäljningen av majblommor inbringar varje år många miljoner kronor, som vi sedan, efter ansökningar, delar ut till barn i Sverige som av olika skäl behöver extra stöd. Ur de ansökningar som kommer in kan vi utläsa en oroväckande tendens: den största ökningen av ansökningar kommer från barn som inte har råd med skolaktiviteter som förutsätter extrapengar hemifrån. Det och mer upprörande saker skriver Lena Holm, generalsekreterare för Majblommans Riksförbund på Aftonbladet Debatt i dag.

Hennes inlägg bekräftar att, av det folkhem som den socialdemokratiske statsministern Per-Albin Hansson försökte skapa på trettiotalet återstår i dag inte mycket mer än en kuliss, som PR-tränade proffspolitiker och media i kuslig symbios försöker upprätthålla.

"Sverige bör bli mer federalt"

– Vi i Centerpartiet vill att Sverige ska styras utifrån federalismens principer, skriver Magnus Andersson, kommunstyrelseledamot i Bollnäs i detta debattinlägg i dagens nummer av Hälsingekuriren.

Han menar att det vore ett sätt att återskapa det lokala självbestämmande som gått förlorat när riksdag, regering och EU flyttat fram sina positioner på medborgarnas och kommunernas bekostnad - och tar barnomsorgen, som exempel på förlorad lokal bestämmanderätt.

Läs inlägget här. Läs också gärna vad partiets ledare, Maud Olofsson, sade i Riksdagens partiledardebatt den 21/1 - här.

Det låter bra, men en viss skepsis kan vara motiverad med tanke på den linje Centerpartiet slog in på på familjepolitikens område inför förra valet 2002 (gemensam sak med Folkpartiet och TCO), som endast med svårighet kunde särskiljas från sossarnas. Låt oss ändå hoppas på att denna signal från (c) inte bara är en "varmluftsballong" utan att den har tyngre innehåll än så.

Valfrihetsreform i det tysta i Uddevalla

– Det går att åstadkomma mycket mer valfrihet i barnomsorgen än vad de flesta kommunpolitiker tror redan med dagens lagstiftning. Det hävdar Hans Jonasson, kristdemokratisk kommunpolitiker i Uddevalla, som redan för ett år sedan var med om att i kommunen införa en barnomsorgslösning som innebär att en hemmastannande småbarnsförälder får ersättning från kommunen för omsorgen om sina små, under förutsättning att hon/han också tar hand om minst ett (men inte nödvändigtvis fler än ett) "främmande" barn. Det rapporterar tidningen Kristdemokraten i en artikel, som du kan läsa här.

Som framgår införde kommunen denna lösning redan för ett år sedan och den överklagades inte. Det betyder att den numera är oåtkomlig för prövning i domstol. Det betyder också att ett kraftfullt prejudikat skapats för övriga kommuner; det är numera fritt fram att, utan risk för juridiska obehagligheter, kopiera Uddevallas exempel.

Med stor sannolikhet har därmed Uddevalla, kanske ovetandes, slagit en av de sista spikarna i sossarnas familjepolitiska kista. Detta eftersom orättvisan och den oproportionerliga hävstångseffekten i att barnfamiljens ekonomi ska bestämmas av huruvida den hemmanstannande föräldern orkar ta hand också om ett "främmande" barn - då kommer att avslöjas.

EU-parlamentet ger oss ett handtag

Föräldrar måste kunna få mer tid med sina barn och hushållsarbete ska ses som ett yrke. Vidare får skattelagstiftningen inte diskriminerar hemmaföräldrar. Ett beslut med den innebörden har EU-parlamentet just fattat med stor majoritet.

Läs Världen Idags artikel om händelsen här, och betänkandet som parlamentet antog här (fotnot).

Tyvärr måste man nog betrakta Världen Idags rapportering av händelsen som positiv i överkant (om utgångspunkten är att det är bra att småbarnsföräldrarnas valfrihet ökar och att hemarbetet med barn uppvärderas). Undertecknad finner i stället parlamentets beslut som tämligen schizofrent; resolutionen börjar med att stryka vänsterfeministerna medhårs (om hur viktigt det är att kvinnor och män behandlas lika, att kvinnor endast kan uppnå självförverkligande genom förvärvsarbete och att ett stort mått av politiskt tvång erfordras för att befolkningen ska agera politiskt korrekt). Men i texten har man sprängt in rekommendationer till medlemsstaterna att de (i) för en politik som gör det möjligt för föräldrarna att spendera mer tid med sina barn, (ii) betraktar privata hushåll som kvalificerade arbetsplatser och (iii) inte diskriminerar hemmaarbetande skattemässigt eller på ålderns höst.

Resultatet har, som undertecknad ser det, blivit ett dokument som är tämligen omöjligt att leva upp till och där båda lägren (vänsterorienterade kollektivister och borgerliga individualister) kan hitta mycket som stödjer den egna övertygelsen, beroende på vilka paragrafer man tar fasta på.

Fotnot: Kräver tillgång till Adobe Acrobat Reader, som du ,vid behov, kan hämta här.

"Socialdemokraterna står handfallna"

- Göteborg är en av endast två kommuner i Sverige som bryter mot lagen och inte klarar att erbjuda dagisplats inom fyra månader, skriver företrädare för oppositionen i denna skarpa attack mot de styrande i Sveriges andra stad. De hävdar att en barnomsorgspeng, som skulle ge föräldrarna friheten att själva välja barnomsorg som passar familjen, skulle lösa problemet.

En trygg hamn i en hjärtlös värld

Glöm den svenska modellen. Det som i dag gör Sverige unikt i ett globalt perspektiv är inte vår förmåga att lösa konflikter mellan kapital och arbete utan en revolutionerande syn på individens frihet i förhållande till familjen. Eller som den konservativa amerikanska tidskriften The Weekly Standard uttrycker det: "Sverige är det land i världen där familjen har försvagats mest…".

Så börjar en intressant ledare i dagens Dagens Nyheter, som slutar med konstaterandet att det knappast finns någon väg tillbaka. Läs den här.

Undertecknad håller med skribenten i att det inte finns någon väg tillbaka till gårdagens patriarkat. Men däremot finns det en väg tillbaka i termer av att rätta till de värsta misstagen vi gjort under resans gång. Jag tänker då närmast på det dåliga stöd familjen som företeelse åtnjuter i svensk lagstiftning, det dagistvång som uppstått, den låga kurs hemmaföräldrar står i och den vilsenhet våra unga drabbats av på grund av brist på stödjande vuxna i vardagen. Den vägen inte bara kan vi slå in på, den måste vi slå in på!

En vårflod av ansökningar om valfrihet

Fem kommuner har hittills skrivit till regeringen och bett om lov att friare få fördela alla de miljoner som spenderas på barnomsorg så att även hemmavarande småbarnsföräldrar ska få del av kakan. De är Uppvidinge, Karlstad, Ödeshög, Eda och Orsa. Och i startgroparna att också skriva står Gagnef, Hedemora, Norrköping, Söderköping, Uppsala och Örkelljunga. Det rapporterar Världen Idag i dagens nummer av tidningen.

Med de knapphändiga - negativa - svar som kommunerna får låter de sig uppenbarligen nöja. För undertecknad är det en nåd att be om att någon initiativtagare i någon av dessa kommuner börjar fråga sig om de verkligen behöver be regeringen om lov. Svaret är "nej", det behövs inte, det gäller "bara" att komma fram till en juridisk-teknisk lösning som är förenlig med svensk lagstiftning och rättsprejudikat - och sådana finns...

Situationen inbjuder till jämförelse med den auktoritet föräldrar förr hade gentemot sina barn. När föräldrar förr sa "nej" vågade barn sällan fråga "varför". Numera frågar barn i samma situation alltid "varför". Men våra kommunpolitiker vågar ännu inte ställa samma fråga till den överväldigande auktoritet som regeringen uppfattas som. I stället säger de med attityder och åtbörder: "jasså, jaha, ursäkta att jag störde".

Perssons regering är den enda föräldraauktoritet som finns kvar, och det är vuxna som kryper. Den bristen på kurage är inget bra föredöme för våra barn, som måste bli mer rakryggade än sina föräldrar om det lokala och privata självbestämmandet i Sverige ska kunna räddas.

Regeringen vägrar förstå

"Vi är många som har samma mål när det gäller föräldrarnas uttag av föräldraledighet. Det som skiljer oss åt är hur vi ska nå fram till att kvinnor och män tar lika stort ansvar för barnen." Så skriver familjeminister Berit Andnor i ett pressmeddelande med tydlig adress till de vänsterfeminister som den 8/3 skrev ett öppet brev till ministern med krav på kvotering av föräldraledigheten.

I Andnors svar hittade vi också följande godbit: " Å andra sidan har vi de kvinnor som kämpar för vårdnadsbidrag. När det gäller jämställdheten vore det många steg tillbaka. För jag har ännu inte träffat på några män som aktivt driver frågan om vårdnadsbidrag på gator och torg. Nej, det är kvinnorna som går med namnlistor för att övertyga politikerna att införa vårdnadsbidrag."

"Det känns som att bli förflyttad långt tillbaka i tiden när unga kvinnor idag driver frågan om vårdnadsbidrag. Det samhälle vi har idag, den standard vi tar för given och den demografiska utvecklingen kräver att alla arbetar."

Meddelandet är späckat med faktafel om det föräldrauppror som är på gång i landet och av slutsatser, som då naturligtvis också blir fel. För det första handlar kampen inte om kommunala vårdnadsbidrag specifikt utan endast om större ekonomisk-politisk rättvisa mellan de föräldrar som dubbelarbetar och dem som inte gör det. För det andra är det inte bara kvinnor som kämpar utan också män. För det tredje bidrar inte Sveriges extrema familjepolitik till högre levnadsstandard och högre grad av sysselsättning utan till lägre. För det fjärde arbetar visst hemmavarande småbarnsföräldrar och bidrar till välståndet, normalt i väl så stor utsträckning som sina förvärvsarbetande livskamrater.

Varför det förhåller sig på detta sätt förklaras i ett antal inlägg i debattavdelningen av denna webbplats.

Sverige anmält för brott mot FN:s barnkonvention

FN:s barnkonvention, som Sverige stått bakom i decennier, föreskriver att medlemsländerna både ska stödja familjerna och låta barnens bästa komma i första rummet i alla barnpåverkande politiska beslut.

Men svensk lagstiftning erkänner över huvudtaget inte familjen som företeelse och den så kallade "familjepolitiken" har den ekonomiska jämställdheten mellan man och kvinna som primärt mål, inte barnens bästa.

Därför har idag föreningen, tillsammans med Haro, Hemmaföräldrar och ett antal initiativtagare till lokala aktioner i barnomsorgsfrågan anmält svensk familjepolitik till riksdagens konstitutionsutskott för brott mot FN:s barnkonvention, som ett första steg i en process att få saken utredd.

Inlagan till KU kan du läsa här, Falukurirens reportage om händelsen här, Dalademokratens här, och Världen Idags här.

"Familjeministern, vilken politik för du?"

Socialdemokraterna för en familjepolitik som är populistisk, reaktionär och destruktiv för jämställdheten. Det hävdar en lång rad profilstarka debattörer, som förespråkar kvotering av föräldraförsäkringen som ett sätt att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män - och kräver svar från familjeminister Berit Andnor.

När folk inte uppför sig som den självutnämnda eliten vill drar sig nämnda klick inte för att ropa på lagstiftning för att med tvång korrigera detta "felaktiga" beteende. Det säger mycket om det svenska politiska klimatet att sådana förslag kan väckas utan att förslagsställarna avfärdas som knäppgökar. I länder där erövrandet av frihet och befrielsen från förtryck fortfarande lever i folks minne skulle de definitivt ha avfärdats på sådana grunder.

"Den svenska barnomsorgen är sovjetisk!"

Det och fler kloka ord om den gökunge - och heliga ko - till utgiftspost i kommunernas budgetar som barnomsorgen blivit levererades av Ingrid Jordebo från Varberg i förmiddagens Ring P1. Hon fick mothugg från en ung ensamstående kvinna som avfärdade Jordebos protester som omotiverat gnäll jämfört med den situation som ensamstående småbarnsföräldrar befinner sig i.

På den förkortade ljudfil av programmet som du kan hitta här har vi också behållit ett intressant inlägg om mobbing, om kopplingen mellan mobbing på jobbet och i skolan samt hur juridiskt oåtkomlig företeelsen är om den part som har ansvaret för att jävelskapet stävjes råkar vara ett offentligt organ, till exempel en kommun.

Tvååring från dagis hittad mitt på riksvägen

Några ögonblicks bristande uppmärksamhet var nära att leda till en tragedi när en förskola var på utflykt. En tvåårig pojke avvek, utan att förskollärarna märkte något, och tog sig på egen hand ut till stora vägen. Pojken stod mitt på 90-vägen när en bilist stannade och tog hand om honom.

Förvaltningschefen har pliktskyldigast skrivit en anmälan till Arbetsmiljöinspektionen och lovat bot och bättring och föräldrarna till barnet, i sin lättnad över att det hittades välbehållet, avstår från att polisanmäla förskolan. Därmed förefaller samtliga inblandade parter betrakta saken som utagerad.

Annat hade det varit om en förälder, på grund av bristande uppmärksamhet, hade låtit sitt barn förirra sig ut på stora landsvägen. Det är iögonfallande vilka olika måttstockar som tillämpas om dagispersonal eller föräldrar brister.

"Sluta sopa banan, ge barnen mer ansvar!"

- Barn till alltför snälla och medgörliga föräldrar får ofta psykiatriska symptom. De kan få svårt att reglera sina känslor och sitt temperament. Visst är det bra att vara en förälder som ser sitt barn och är engagerad men det måste finnas gränser. Jag ser i mitt arbete hur tokigt det kan bli när föräldrar bara har varit "snälla", skriver psykologen Marie Carlsson på debattplats i dagens nummer av Göteborgs-Posten.

"JO granskar inte kommuner"

Vi har redan fått svar på den anmälan till JO av Surahammars kommun som föreningen lämnade in för bara drygt en vecka sedan. Svaret hade rubricerad innebörd och innehöll inte mer information än så, inte ens en antydan till tips om vart man i stället bör vända sig.

Bakgrund:
Under våren 2003 samlade föreningen in namnunderskrifter från drygt fem procent av invånarna i Surahammars kommun i Västmanland med krav på folkomröstning i frågan om inte även hemmavarande småbarnsföräldrar borde få komma i åtnjutande av statligt och kommunalt stöd på samma sätt som dagisbarnsföräldrar. Men kommunfullmäktige avslog framställningen med motiveringen att den lösning som de underskrivande föreslog inte var genomförbar av juridiska skäl.

Då gjorde föreningen om namninsamlingen, men denna gång under en appell som var förenlig med lagen, varvid kommunfullmäktige ånyo avslog förslaget, men denna gång utan motivering. Det vill säga, en reaktion som knappast kan tolkas på annat sätt än att politisk vilja saknas i fullmäktige att åtgärda de problem som de underskrivande, med sina namnteckningar, pekade på.

Det var denna katt- och råttalek med medborgarna som föreningen ville att JO skulle granska.

Barn- & familjeministern tappade självbehärskningen

I förrgår, onsdagen den 25 februari, besökte barn- och familjeminister Berit Andnor Uppsala. Enligt hennes eget veckobrev, författat i dag, besökte hon (i) Lärarhögskolan i Uppsala, (ii) handikapporganisationer, (iii) en förening som erbjuder stöd till barn och ungdomar från hem med alkohol eller drogproblem och (iv) barn- och ungdomshabiliteringen i kommunen. Samtliga besök var enligt brevet mycket givande (fotnot).

Men ett besök nämner hon över huvud taget inte: ett möte på Vaxalaskolan på kvällen för att presentera och diskutera socialdemokratisk familjepolitik. Det kom, tyvärr inte så många, inte ens tio, men åtminstone tre av åhörarna var ordentligt kritiska och ställde så många besvärliga frågor att statsrådet, efter ett tag tappade tålamodet..

Den fråga som fick Andnors glas att rinna över var någonting i stil med: "Varför kan inte min barnomsorgslösning, som innebär att min mormor tar hand om mitt barn medan jag jobbar, också omfattas av samhällets stöd?"

Den oförskämdheten fick statsrådet att utbrista; "Men det är ju inte barnomsorg!"

Med andra ord, Andnor har aldrig träffat mormodern men vet ändå att hon inte duger.

Det kanske inte är så konstigt att Andnor, i sitt veckobrev förbigick detta programinslag med tystnad.

Fotnot: Ett tips till dig om/när du själv får besök av en politisk höjdare: ju mer kontakter och samarbete du påstår att du har med andra samhällsorgan, förmodligen på bekostnad av den tid och kraft du spenderar på dina primära uppgifter, desto mer imponerad kommer din besökare att bli.

Kd spikar sin nya familjepolitik

Kd har nu fastslagit sin nya familjepolitik med "barndagar" och kommunala vårdnadsbidrag som viktiga komponenter.

En viktig förändring gentemot det tidigare lagda förslaget är att kommunerna blir skyldiga att erbjuda kommunala vårdnadsbidrag (enligt det tidigare förslaget skulle sådana bidrag vara frivilliga för kommunerna).

Förslag till hemomsorg även i Skurup

Skurups utbildningsberedning tycker inte att kommunen ska utreda möjligheterna att införa hemomsorg enligt principen lika många "främmande" barn som egna. Detta med motiveringen att kommunen redan erbjuder tillräckligt många bra barnomsorgsformer (d v s kommunala förskolor och kommunala dagmammor). Det blev beredningens beslut till yttrande till kommunfullmäktige i går över en borgerlig motion om saken.

Se där, ytterligare en kommun där initiativ tagits för att uppnå mer valfrihet i barnomsorgen. Var ska det här sluta?

LO vill kvotera föräldraledigheten

LO har övergivit sin tidigare ståndpunkt (att politikerna inte ska lägga sig i hur föräldrar fördelar föräldraledigheten mellan sig) och förespråkar nu en modell som innebär att en tredjedel viks åt mamman, en tredjedel åt pappan och en tredjedel som de två fritt kan komma överens om. Det framgick vid ett HTF-seminarium igår som Wanja Lundby-Wedin deltog i.

I andra länder, där folk värnar sin frihet, vore liknande förslag förmodligen omöjliga. Det är ju rätt utmanande även här med tanke på att folk i opinionsundersökningar så tydligt visat att det där med föräldraledigheten vill folk hantera själva utan statlig inblandning.

Barn mår dåligt i stora grupper

De stora barngrupperna i förskolan gör att allt fler barn mår dåligt Det visar den utvärderingen av förskolans läroplan som Skolverket gjort.

Under de senaste tio åren har antalet barn i grupperna stadigt ökat och, i takt med det, andelen barn i behov av särskilt stöd. I Mälardalen är det bara Köping som uppger att antalet barn med särskilda behov minskat.

De ekonomiska resurserna avgör ofta barngruppernas storlek och där tycker drygt hälften av kommunerna att resurserna inte är tillräckliga.

Skolverket tycker att kvalitetsskillnaderna är oroväckande och uppmanar kommunerna att se över resursfördelningen.

Är Sverige en demokrati?

När initiativtagarna till folkomröstningarna i barnomsorgsfrågan i Uppvidinge och Karlstad hösten 2002 försökte få regeringen att motivera sitt negativa beslut konstrade regeringen som ett trotsigt barn och vägrade - grundlagsvidrigt - att utlämna den efterfrågade informationen. Men när Smålandsposten tog upp saken i en artikel härom veckan tog det plötsligt regeringen bara två dagar att svara hur fullödigt som helst.

Det abrupta byte av hållning och den känslighet för dålig publicitet som regeringen därmed uppvisade fick föreningens ordförande Christer Westerlund att i Smålandsposten fråga sig hur det egentligen står till med vår, i andra sammanhang, högt aktade demokrati.

"Ge föräldrarna sin rättmätiga roll åter!"

Ungefär det förefaller ett antal moderata och kristdemokratiska riksdagsledamöter föreslå i två motioner som just lagts på riksdagens bord. Detta med anledning av en skrivelse som regeringen författat om hur svensk lagstiftning och rättstillämpning bättre ska anpassas till de krav som FN:s barnkonvention ställer.

Du kan läsa regeringens 53 sidor långa (!) skrivelse här (om du orkar), moderaternas motion här och kristdemokraternas här.

En höjdare - eller ett bottennapp - (beroende på hur man ser det) är följande formulering i den regeringsskrivelse som motionerna är en reaktion på: "Det finns även ett antal andra aktörer - utanför den offentliga sfären - som är viktiga för att barnkonventionen skall bli förverkligad och få genomslag för dem som ytterst är berörda, d v s barn och unga. Det är frivilligorganisationer, folkrörelser, idrottsrörelsen, fackliga organisationer, näringslivet, media, forskningen, familjen (min kursivering), men inte minst barn och unga själva."

Vid regeringens tanke på vilka kontakter som har betydelse för barnens välfärd blev föräldrarna alltså spontant rankade först på nionde plats. Tydligare än så kan knappast regeringens överhetsattityd gentemot medborgarna avslöjas.

"Offra inte det statliga vårdnadsbidraget"

- Återinför det statliga vårdnadsbidrag som den borgerliga regeringen hann införa något halvår 1994 innan det togs bort av de makttillträdande socialdemokraterna. Det skriver fem välkända kristemokrater i denna artikel ur Nya Dagen, som är ordentligt kritisk mot partiets nyligen presenterade förslag till ny familjepolitik.

Kommun förmedlar barn till "svarta" dagmammor

Eftersom Malmö kommun inte kan möta efterfrågan på förskoleplatser har till och med kommunens egna tjänstemän - enligt uppgift - börjat förmedla barn till svart arbetande dagmammor. Dessa mammor är tvingade att jobba svart eftersom de har att konkurrera med det konstgjorda avgiftstaket (efter maxtaxan) på 1300 kr i månaden per barn och inte kan göra det om de måste betala skatt på sina små inkomster.

Regeringen säger nej också till Ödeshög

Ödeshögs kommun har skrivit till regeringen och bett om att få införa någon form av ekonomiskt stöd till hemmavarande småbarnsföräldrar. I veckan kom svaret, ett "nej". Det rapporterar Östgöta-Correspondenten i dagens nummer. Du kan läsa tidningens notis om saken här.

Vi i föreningen kan bara hoppas att kommunen inte nöjer sig med detta besked utan att den går vidare på egen hand för att hitta en lösning som är förenlig med den svenska lagstiftningen. Sådana tycker vi finns, t ex (i) att hemmavarande föräldrar öppnar eget och att kommunen köper barnomsorg från dessa föräldrar (ii) att hemmaföräldrar anställs av kommunen som barnavårdare och får lön från kommunen för utfört arbete, (iii) att någon form av generell barnpeng införs som ska omfatta samtliga förskolebarn i kommunen och slutligen (iv) individuellt utformat stöd på grundval av socialtjänstlagen.

För ett barnvänligare Sverige (s)

- Alla barn måste ges möjlighet till tidig och nära kontakt med båda sina föräldrar. Det förutsätter en väl utbyggd föräldraförsäkring, som ger ersättning för förlorad arbetsinkomst. Så skriver stadsråden Hallengren och Andnor på debattplats i dagens utgåva av Borås Tidning, och går till skarpt angrepp mot alla dem ( till exempel Kristdemokraterna) som förespråkar vårdnadsbidrag.

- Ska vi se till att det finns bra omsorg för alla barn eller ska vi ha vårdnadsbidrag bara för de familjer som har råd, frågar sig de två artikelförfattarna retoriskt.

Inlägget dryper av felaktiga påståenden och av dessa dragna slutsatser som därför blir lika fel. Det är ju inte i första hand, en rik överklass som stannar hemma med barnen när de är små utan ekonomiskt hårt pressade småbarnsföräldrar som instinktivt känner att barnen ännu inte är mogna för att överlämnas till den kommunala, mer storskaliga, barnomsorgen. Därför kan man säga att dessa vanliga och fattiga barnfamiljer betalar barnomsorgen för de bättre ställda. Denna omvända robin-hood-politik, att ta från de fattiga och ge till de rika, måste avslöjas för vad den är!

Västeråspolitiker föreslår hemomsorg

Länge händer ingenting men så plötsligt händer allt på en gång. Så kanske man kan beskriva det faktum att den borgerliga & miljöpartistiska oppositionen i Västerås Stadshus plötsligt lyckats ena sig om, inte bara en utan två, motioner om mer förälderlig valfrihet i barnomsorgen. Den ena, enligt uppgift med Folkpartiet som initiativtagare, har den förhållandevis begränsade ambitionen att kommunen i större utsträckning ska acceptera privata dagbarnvårdare och familjedaghem som komplement till de kommunala förskolorna. Den andra, enligt uppgift med Miljöpartiet som initiativtagare, går ett steg längre och uppmanar kommunen att införa möjligheten att ta hand om egna småbarn under förutsättning att man också tar hand om lika många "främmande" barn enligt den modell som redan tillämpas i ett antal kommuner i landet.

Norrköping vill stödja hemmaföräldrar

I måndags kväll uppstod i Norrköpings kommunfullmäktige majoritet för en motion om en mer rättvis fördelning av kommunens pengamedel för barnomsorg så att de också ska kunna komma hemmavarande småbarnsföräldrar till del. Det var de borgerliga partierna, Miljöpartiet och Sveriges Pensionärers Intresseparti som "gaddade ihop sig" mot de regerande socialdemokraterna och vänsterpartisterna och vann omröstningen. Man kan se det skedda som frukten av ett målmedvetet förslagsställande under lång tid, kanske främst av kristdemokraterna i kommunen.

Nu ska kommunen, enligt beslutet, skriva till regeringen och be att få bli försökskommun för att få genomföra sina planer.

Se där, ytterligare en droppe som urholkar den sten som regeringspartiets motstånd mot folkopinionen i barnomsorgsfrågan utgör. Vi i föreningen kan bara hoppas att tillskyndarna snart kommer underfund med att kommunen inte behöver be regeringen om lov utan kan genomföra förslaget på egen hand; det handlar "bara" om att välja rätt teknisk lösning.

Jordskred på gång i Uppvidinge?

Fredagen den 30/1 publicerade Smålandsposten en artikel om det svar, värt namnet, som Anna Bergqvist äntligen fått på de brev hon skrev till regeringen i somras. Detta för att få en redovisning av de lagskäl regeringen stödde sig på när den, i april i fjol, utan motivering, avslog Uppvidinge och Karlstads kommuners ansökningar om att, på försök, få införa en mer rättvis fördelning av kommunernas barnomsorgspengar. Den artikeln gav en inte särskilt fördelaktig bild av regeringen, om vi säger så.

I samma nummer av tidningen dristade sig kommunens barnomsorgschef till att säga att han tycker att barn under tre år har det bättre hemma än på dagis. Som du läsare förstår är det likvärdigt med att svära i kyrkan.

Dagen efter innehöll därför tidningen en intervju med den socialdemokratiske riksdagsledamoten Tomas Eneroth, under rubriken "Vi får inte skuldbelägga föräldrar", där han tar den kommunala barnomsorgschefen i örat för sitt olämpliga uttalande.

I dag, tisdagen den 3/2 innehåller tidningen en ledare som tydligt ställer sig på Anna Bergqvists och barnomsorgschefens sida. Den kan du läsa här.

Visst är det uppseendeväckande att när politiskt korrekt agerande småbarnsföräldrar i Sverige under ett dygn ifrågasätts blir det brandkårsutryckning från regeringspartiets sida. Men när icke politiskt korrekt agerande småbarnsföräldrar, i trettio år dessförinnan utsätts för en veritabel kanonad av påtryckningar för att lämna in sina små för kollektivt kommunalt omhändertagande har regeringspartiet aldrig, undertecknad veterligen, dragit ut till försvar. Socialdemokraternas, i dagen lagda, dubbelmoral i frågan tär hårt på partiets förtroendekapital i den situation som nu uppstått i Uppvidinge.

"Föräldrarnas inflytande över barnen överdrivs"

Det är budskapet psykologen Judith Rich Harris bok, Myten om föräldrars makt, som DN-journalisten Malin Nordgren skriver om i dagens nummer av sin tidning - här!

Jag vet inte vilket inflytande folk förväntar sig att föräldrar har, men det vore helt fel att tolka Harris tes som om man som förälder kan lägga av som uppfostrare. Det kan jag säga efter att ha lotsat två tjejer ut i vuxenlivet. Jag känner mig delaktig i de framgångar de hittills uppnått (men det säger jag naturligtvis inte till dem. För dem är äran helt deras egen ;-)

Så ska regeringen uppfylla FN:s barnkonvention

Regeringen har idag gått ut med en skrivelse där den beskriver hur den bättre än hittills tänker uppfylla FN:s barnkonventions anda och bokstav. Några huvudpunkter:

Läs regeringens pressmeddelande om saken här, och hela skrivelsen här (om du orkar).

FN:s barnkonvention är ett intressant dokument på så sätt att det börjar med att understryka barnens rätt till skydd och omvårdnad - i första hand av föräldrarna, intressant nog - men övergår snart till att i stället handla om att barn ska behandlas med en självständighet som inte står deras vårdare långt efter. Gissa vilket av de två budskapen regeringen väljer att tala tyst om och vilket den väljer att fokusera på?

Visst är det skillnad på pojkar och flickor

Om det inte funnes några genetiska skillnader mellan pojkar och flickor, som dagens radikalfeminister hävdar (utan att alla skillnader i beteende i stället är resultat av olika social påverkan), hur kommer det sig då att pojkar i alla tider och alla kulturer, generellt sett, är bättre än flickor på att kasta sten med precision? Och hur kommer det sig att flickor, generellt sett, är bättre på att hålla en boll igång med studs mot en vägg? Det frågar sig Sverre Sjölander, professor i zoologi vid Linköpings Universitet - och ger själv svaret i en bok som snart kommer ut i bokhandeln.

Läs ett både pedagogiskt och stillsamt humoristiskt avsnitt om saken ur boken här.

Av en händelse som ser ut som en tanke har också tidskriften New England Journal of Medicine just publicerat en artikel om pojkar som givits en mera kvinnlig uppfostran. Trots det uppvisade de typiskt pojkaktiga drag i sitt beteende. Det vill säga, artikeln bekräftar Sjölanders resonemang. En anmälan av denna utländska artikel kan du läsa här.

För undertecknad som inte har mer än allmänbildning i biologi och sociologi var Sjölander text en höjdare. Han hjälpte mig sortera viktiga begrepp på ett lättsamt sätt med mycket av igenkännandets humor i. Texten fick mig också att inse den ohållbara grund på vilken den svenska jämställdhetspolitiken vilar.

"Så får vi ett barnvänligare Sverige"

Alla barn måste ges möjlighet till tidig och nära kontakt med båda sina föräldrar. Det kräver en väl utbyggd föräldraförsäkring som ger ersättning för förlorad arbetsinkomst. Förskolan är omsorg, lek och lärande, som ger barnen en bra social och pedagogisk grund för deras fortsatta skolgång. En väl utbyggd förskoleverksamhet med god kvalitet möjliggör också för båda föräldrarna att arbeta.

Så inspirerande skriver statsråden Lena Hallengren och Berit Andnor i en debattartikel som de kablat ut till alla Sveriges dagstidningar, och som naturligtvis publiceras i dessa organ i en utsträckning som lika kloka, men tyvärr "bara" vanliga, medborgare endast kan drömma om.

Men inlägget är späckat med faktafel och logiska kullerbyttor. Visst ger föräldraförsäkringen föräldrarna möjligheten att upprätthålla kontakten med sitt barn, men bara i arton månader efter födseln. Och visst uppmuntrar den kraftigt subventionerade kommunala barnomsorgen föräldrarna till att lämna in sina barn där. Men personalen orkar inte med, många barn finner sig inte till rätta och föräldrarna kämpar med sitt dåliga samvete. Trösten för föräldrarna är dels den högre levnadsstandard de därigenom kan uppnå och dels att nästan alla andra föräldrar de känner agerar på samma sätt.

Regeringen har äntligen svarat Uppvidinge och Karlstad

Två dagar efter det att Smålandsposten publicerat en för regeringen ofördelaktig artikel om dess ovilja att redovisa sina skäl till att avslå Uppvidinge och Karlstads ansökningar om att få införa en mera rättvis barnomsorg, kom svaret. Du kan läsa det här.

Precis som alla insatta misstänkte, försöker regeringen underblåsa det falska intrycket att alla tänkbara lösningar på problemet skulle kräva regeringens medverkan. Denna tolkning av det juridiska läget må passa regeringens syften men är icke desto mindre både orimlig och felaktig.

Lika felaktigt är regeringens resonemang att en mer rättvis fördelning av det offentliga barnomsorgsstödet, enligt föräldragruppernas önskemål, skulle öka kommunernas kostnader. Tvärt om är möjligheterna goda att kommunens kostnader skulle sjunka eftersom efterfrågan på den dyra kommunala barnomsorgen skulle minska.

Men eftersom tiden för överklagan för länge sedan löpt ut kan vi inte utnyttja denna senkomna information på annat sätt än i förebyggande syfte i den framtida opinionsbildningen.

Så "elegant" kan regeringen göra ett tveksamt beslut oåtkomligt för juridisk prövning och därmed göra det hur "lagligt" som helst.

Håller Centern på att lägga om kurs?

Det finns i vårt land en utbredd uppfattning om att "någon annan" ska ta ansvar för sådant som måste göras i samhället. Det är inte att förundras över, för denna "nån annanism" börjar i regeringen, som tycker att arbetsmarknadens parter ska hantera ohälsan, näringslivet moralen, tjänstemännen missbruk och psykisk ohälsa, kommunerna problemen i skolan, vården och omsorgen. Listan kan göras lång på områden där regeringen drar sig undan sitt ansvar.

Samma synsätt uppmuntras hos medborgarna. Inte bara accepteras, utan faktiskt uppmuntras.

Vi har sett det i familjepolitiken, där föräldrars ansvar för barnens uppfostran har nedvärderats. Där politisk styrning och maxtaxa likriktat alla barns omsorg, trots barnens olikheter och föräldrarnas olika önskemål. Någon annan förmodas veta bättre än familjen själv vad barnen behöver.

Så sade, bland annat, centerledaren Maud Olofsson i dagens partiledardebatt i riksdagen. Du kan läsa hela hennes inlägg här.

Trots att undertecknad finner resonemanget en aning grumligt är det ändå intressant mot bakgrund av att Centerpartiet, med just Maud Olofsson i spetsen, så sent som inför de allmänna valen 2002, slog följe med Folkpartiet och TCO om en familjepolitik som endast med svårighet kunde särskiljas från socialdemokraternas.

Låt oss hoppas att ovanstående ord trots allt innebär en kursomläggning för Centerpartiet i en mer barn- föräldra- och familjevänlig riktning.

Vuxnas engagemang avgörande för barnens välbefinnande

Mängden tid som vuxna spenderar med barn har en avgörande betydelse för barnens välbefinnande. Ju mer vuxna är tillsammans med barn, desto mer förtroende svarar barnen med. Kvantiteten är här viktigare än kvaliteten, det vill säga, bristande kvantitet kan endast i begränsad omfattning kompenseras med så kallad "kvalitetstid".

I stora drag tycker närmare åtta av tio skolbarn i Sverige att föräldrar och andra vuxna mestadels är snälla och hjälpsamma, lyssnar på dem och tar dem på allvar. Bästa lyssnare är överlägset föräldrarna; främst mamma.

Det har UngdomsBarometern kommit fram till i en kartläggning på BRIS uppdrag av svenska 7-15-åringars attityder till, och erfarenheter av, vuxna.

Läs en presentation av undersökningsresultaten här på DN Debatt (där fokus emellertid hamnade på en annan av rapporternas slutsatser).

Ovanstående resultat är väl knappast någon överraskning för de vuxna som kan något om barn. Men rapporten är ändå intressant som opartisk (?) bekräftelse på det vi i föreningen sagt så länge men haft så svårt att få ut via media.

Intressant nog förefaller även BRIS ha samma svårigheter; vi har inte lyckats hitta en enda notis eller artikel om saken i någon svensk tidning, endast ovan, av undersökarna själva upplagda debattinlägg på DN:s webbplats.

Och visst är det underligt att, trots att barnen helst vill bli omhändertagna av sina föräldrar och trots att föräldrarna är bättre på uppgiften än andra vuxna, politiken, sedan trettio år tillbaka, är riktad åt motsatt håll.

Småbarnsföräldrar vill slopa maxtaxan

Föräldrarna som har barn på Korsta förskola utanför Sundsvall tycker att nedskärningarna i förskolan gått för långt. I ett protestbrev till kommunen föreslår de därför att maxtaxan slopas.

Det är ganska fantastiskt att till och med de föräldrar som utnyttjar den skattefinansierade barnomsorgen hellre avstår från sina ekonomiska förmåner än ser sina barn fara illa i den kommunala barnomsorgen. Ännu bättre hade det dock varit om föräldrarna också insåg att det finns andra sätt än kommunala barnstugor att ta hand om barn på (om inte den ekonomiska politiken hade satt hinder i vägen).

Regeringsrätten sade (naturligtvis) "nej"

I augusti i fjol lämnade, på denna förenings initiativ, drygt tjugo privatpersoner in en begäran till Regeringsrätten om rättsprövning av regeringens hantering av Uppvidinge och Karlstads kommuners ansökningar, hösten 2002, om att få införa en mer rättvis barnomsorg. Regeringen avslog dem summariskt utan angivelse av skäl och vägrade sedan envist att komplettera med den informationen i efterhand, trots inte mindre än tre uppmaningar att så göra.

Vi i föreningen menar att regeringens hantering av de två ansökningarna strider mot grundlagens krav på öppenhet mellan statsskickets olika instanser och mot dess krav på respekt för medborgarna.

Men Regeringsrätten tyckte sig uppenbarligen ha tur; de kom på att de kunde hävda att begäran kom in ett par veckor för sent (att jämföras med den uppgivna besvärstiden som är tre månader) och att de därmed kunde - inte nödvändigtvis måste - avfärda anmälan på enkla formella grunder.

Läs gärna vad Expressen skrev om avslaget här och mer om motiven till anmälan här.

Det tog rätten fem månader att komma fram till denna förlösande enkla slutsats! Rätten uppfattar sig uppenbarligen som varande i position att tidsbegränsa andra men själv vara befriad från kravet att agera inom rimlig tid.

Rättens agerande väcker frågor om hur starkt rättspatoset egentligen är bland våra högsta jurister inom det administrativa domstolsväsendet. Om rätten inte är beredd att göra mer än så här för att försvara rättsprinciper av fundamental demokratisk betydelse ser framtidsutsikterna för vårt representativa folkstyre skrämmande mörka ut.

Sossarna vägrar svara

I oktober i fjol hade några av oss föreningsmedlemmar en debatt med en uppenbarligen inbiten sosse, som inte vågade framträda under eget namn, i Nerikes Allehanda, först i papperstidningen och sedan på tidningen webbplats. I förbifarten råkade sossen säga att s-kvinnornas skrämmande programskrift, Familjen i framtiden från sjuttiotalet - i vilken förbundet förespråkar att familjen som social enhet ska elimineras och att barnen ska övertas av staten - sedemera blivit anammad av moderpartiet som riktlinje för familjepolitiken.

Sedan dess har vi spenderat avsevärt med krut på att få företrädare för Socialdemokraterna och S-kvinnorna centralt att kommentera örebrosossens påstående, men utan resultat.

Men frågan är om vi fortfarande har behov av ytterligare bekräftelser på att det faktiskt är som debattören från Örebro påstår, nämligen att programmet faktiskt ligger till grund för partiets familjepolitik. De lagförslag som (s) målmedvetet förelagt riksdagen på området i trettio års tid tyder på det, det nu aktuella förslaget till ny skollag tyder på det och s-kvinnan Maj-Lis Lööws kommentarer till Världen Idags reportage om saken (som du kan läsa här) tyder på det.

Vi får kalla kårar utefter ryggraden vid insikten om hur det ligger till och önskar att vi hade större resurser för att upplysa Sveriges folk om de faror som lurar.

Vår ordförande intervjuad i radio

Den 9/1 var jag i P4 Upplands studio för att prata om föreningen och dess verksamhet. Det blev en intervju på ca: 15 minuter. Innan jag ens hunnit lämna studion började folk höra av sig till P4 Uppland för att ta reda på hur de kunde komma i kontakt med oss.

Hur skruvat har samhället blivit?

– I stället för att höja säkerheten på dagis för att göra det svårare för barnen att rymma, borde man satsa på ökad trivsel - och på alternativa omsorgsformer för de småbarn som inte finner sig till rätta i våra storskaliga barnparkeringsinrättningar. Ungefär så skriver Madeleine Lidman (Hemmaföräldrars redaktör) på debattplats i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning (VLT). Detta med anledning avlille treårige Kevin som i höstas rymde två gånger för att leta rätt på sin morsa.

Ja, Lidman har onekligen en poäng. Att få lille Kevin att bättre finna sig i sitt öde genom att vädja till hans förståelse för att han inte kan vara tillsammans med morsan under dagtid av "politiska skäl" är väl dömt att misslyckas. Han skulle väl då bara skaka på huvudet och drabbas av insikten att de vuxna är riktiga knäppskallar som finner sig i en sådan påtvingad ordning.

Högsby funderar på att förbättra barnomsorgen

Föreningen har, sent omsider, erfarit att moderaterna i den småländska kommunen Högsby, redan för ett år sedan, tog initiativ till en utredning om hur barnomsorgen i kommunen kan förbättras. Ett alternativ som studeras är att göra den kommunala barnomsorgen helt gratis för kommuninnevånarna, ett annat att införa en barnomsorgspeng som alla småbarn i kommunen ska vara berättigade till.

"Vi hinner inte uppfostra våra barn"

I dagens tider pratas det mycket om jämställdhet. Kvinnor ska ha rätt till samma lön som män och pappor ska vara hemma lika mycket med barnen som mammor. På alla sätt ska de små skillnader som finns mellan könen suddas ut och vi ska bli lika. ... Men eftersom jag skulle vilja spendera mer tid med mina små barn om jag bara kunde, är priset för denna jämställdhet för mig som mamma för högt…

Så skriver signaturen "En mamma som längtar" i en insändare i dagens nummer av Nerikes Allehanda.

Den inspirerade till inte mindre än femtiosju repliker på tidningens debattforum på webben på bara två dagar!

"Jämställdhet åt alla kvinnor"

– Ett fritt samhälle, som värnar om individens valfrihet, ska inte styra föräldrarnas val av barnomsorg, endast möjliggöra deras val. Oppositionen måste solidarisera sig med maktlösa barnfamiljer och göra valfriheten inom barnomsorgen till den viktigaste frågan inför nästa val, uppmanar Monica Bodling, Norrköping.

Monica Bodling i Norrköping är en både skarp och energisk debattör på familjepolitikens område och därmed ett föredöme för alla oss andra engagerade. Att det ändå inte finns fler debattinlägg från hennes hand i debattforat på denna webbplats eller fler notiser om nyheter hon skapat i denna avdelning beror enbart på att vi vill bereda plats också för andra och annat. Men nu kan vi inte hålla oss längre utan vill tipsa om ovan nämnda artikel i Corren. Läs den och låt dig inspireras!

Heby inför föräldralön

Genom att bli dagbarnvårdare ska hemmaföräldrar i Heby kunna få lön for arbetet med de egna barnen - förutsatt att de tar hand om lika många andra småbarn. Det beslöt kommunfullmäktige efter en stormig debatt på måndagskvällen före årsskiftet.

Socialdemokraterna och vänstern hade kraftiga invändningar mot beslutet som dock togs med stor majoritet.

8200 namn inlämnade i Uppsala

I ett inslaget paket överlämnades, veckan före jul, 8200 namnunderskrifter till Uppsala kommunfullmäktiges ordförande Jon-Erik Thun.

- Det är en julklapp till Uppsala kommun och till barnfamiljerna i kommunen, sade de föräldrar som räckte över paketet till kommunfullmäktiges s-märkte ordförande Jon-Erik Thun som pliktskyldigt tackade för framställan i vetskap om att han nu inte längre kan ignorera de underskrivande föräldrarnas krav med mindre än att han får en majoritet av ledamöterna i nämnden med sig för ett sådant beslut.

PS: Vi rapporterade redan den 20/10 -03 att en grupp engagerade föräldrar i Uppsala på drygt ett halvår hade lyckats samla in 8 000 namn till förmån för mer valfrihet i barnomsorgen. Det räcker för att enligt lag tvinga kommunfullmäktige att ta upp frågan huruvida en lokal folkomröstning ska anordnas i frågan om inte också hemmavarande småbarnsföräldrar borde få del av alla de subventioner som i dag endast kommer dem till del som utnyttjar de kommunala barnomsorgsinrättningarna.

Dagissverige, en s-vision som blivit verklighet

Obligatorisk (obs: inte "brett tillgänglig", red. anm.) kollektiv barnomsorg, enklare regler för skilsmässa och avskaffad sambeskattning för gifta par. Det var några av de krav som s-kvinnorna ställde i början på sjuttiotalet för att stärka kvinnornas ställning i samhället, bryta ned kärnfamiljerna och få in barnen på dagis.

Läs Världen Idags intressanta historiska tillbakablick på den familjepolitiska utvecklingen under senare decennier samt vad en framstående förespråkare (Maj-Lis Lööw) och en lika framstående kritiker (Ingegerd Troedsson) har att säga om saken i efterhand - här.

I reportaget nämns S-kvinnornas programskrift Familjen i Framtiden, som legat till grund för det dagissamhälle vi fått i Sverige. Det dokumentet hittar du - här!

Nyhetsarkiv 2004