Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid

Här har vi samlat viktiga nyhetsnotiser som förekommit i denna webbplats nyhetsavdelning, som kanske förlorat sitt nyhetsvärde men definitivt inte sitt informationsvärde. För den som vill lära sig mer om svensk familjepolitik, kanske för ett eget inlägg i debatten eller enbart för personlig förkovran, gör därför klokt i att inte bara kolla Senaste nytt, Vårt flygblad, Vårt manifest och Debattforum utan också leta här.

Om du hittar nå't här som du vill tipsa en kompis om: klicka på Kopiera länk för att kopiera länken till notisen till din maskins urklippsminne. Därefter kan du Klistra in den där du vill ha den, t ex i ett utgående mejl till en vän - eller i en bloggkommentar du gör ute på Nätet.

Om du i stället vill skriva ut notisen, markera den då först, varefter du i utskriftsdialogen väljer Skriv ut markeringeller motsvarande. Annars får du ut hela innehållet i denna fil och det kan bli fler papperssidor än du tänkt dig ;-)

Stäng

Webmastern

Sju av tio svenskar vill veta mer om Barnkonventionen

Det konstaterar regeringen efter att ha startat ett nytt utbildnings-/propagandaprojekt riktat till såväl allmänheten som kommunerna vars första aktivitet blev att låta SIFO pejla folks kunskaper om och attityder till Barnkonventionen.

En första utbildningsinsats - för regeringen själv - skulle kunna vara att läsa vår inlaga till FN hösten 2004 som påvisar allvarliga brott i svensk lagstiftning mot just Barnkonventionen. Den kan de hitta - och läsa - här!

Storskalig barnomsorg är inte bra, varken för barnen eller föräldrarna

Det är slutsatsen av en studie som genomförts av tre ekonomie forskare knutna till Kanadas National Bureau of Economic Research (NBER). De kommer nämligen fram till att barn som går på dagis blir mer aggressiva, mer oroliga, sämre på att lära sig saker och mer drabbade av sjukdomar. Medan föräldrarna blev mer aggressiva och mindre konsekventa i sin uppfostrarroll och mer sjuka, samtidigt som relationerna mellan föräldrarna försämras. (1)

En intressant aspekt av denna rapport är att de ovan sammanfattade psykosociala konsekvenserna av storskalig barnomsorg är en biprodukt av forskarinsatsen. Huvudspåret i studien var uppenbarligen att undersöka de samhällsekonomiska konsekvenserna av sådan barnomsorg. Men på det området förefaller de tre forskarna inte ha kommit särskilt långt. De framhåller det framräknade värdet på arbetskraftsutbudets känslighet för priset på barnomsorg ( – 0,24) (2) som projektets viktigaste resultatet på det planet, trots att den uppgiften är av ringa intresse jämfört med hur införandet av tjänsten påverkat den faktiska sysselsättningen i provinsen.

1) Allt detta låter som en beskrivning av hur den svenska storskaliga barnomsorgen påverkat barnen, föräldrarna och familjerna, eller hur?

2) Med detta menas att om priset på barnomsorgen sänks med - säg - 50 % skulle utbudet av arbetskraft öka med 12 %. Men forskarna förefaller att inte ha ägnat en tanke åt hur den högre skattebelastning som uppstår - i nästa ekonomiska varv - skulle leda till lägre utbud av - och efterfrågan på - arbetskraft, d v s till lägre total sysselsättning. Den effekten kan, för Quebecs del, beräknas till -2,6 %, d v s att sysselsättningen i provinsen, på grund av den sverigeinspirerade barnomsorg som där införts, sjunkit med ca 100 000 jobb.

Är dagis bra eller dåligt för små barn?

Det frågar sig Ek. Dr. Anna Sjögren i dagens nummer av Expressen och konstaterar att forskningen på området spretar mycket vad gäller resultaten och slutsatserna. Vissa undersökningar kommer fram till att dagis är bra, andra till att det är dåligt.

Den fick den i barnomsorgsfrågor engagerade och kunnige uppsalabon Jonas Himmelstrand att försöka få in ett genmäle i tidningen (dock utan att lyckas), vari han bekräftar Sjögrens slutsats att forskningsresultaten är spretiga men att tillräckligt många undersökningar har kommit fram till tillräckligt alarmerande resultat för att den försiktighetsprincip som vi är så noga med på andra områden också borde tillämpas på barnomsorgens.

Små barn ska inte se på TV!

Det går Västerås Centrallasaretts barnklinik ut med som en policy för alla barn som framöver kommer att besöka kliniken. Den nya policyn kan sammanfattas i följande tre punkter:

Bakgrunden är, enligt barnläkare Kerstin Werner på kliniken, att stora studier har visat att TV-tittande har effekt på barnens hjärnor.

- I vissa fall är TV farligt. Misstankar finns om att små barns hjärnor kan ta direkt skada av de snabba bildväxlingar som är så typiska för TV, säger hon.

Undrar hur länge det ska dröja innan ministrarna Andnor och Hallengren får klart för sig att dagis är precis lika farligt för små barn som TV:n är? Undrar också hur länge det ska dröja innan den politiska oppositionen ska våga göra barnomsorgen till den valvinnande fråga den har alla förutsättningar att bli?

"Det ska vara en mamma i år"

Vår mammabild är i högsta grad levande. Mamma är en kvinna av kött och blod - inte en social konstruktion och inte utbytbar mot pappan.

Feminismens mammabild är på väg ut. I dag vet vi att kvinnor verkligen föds till kvinnor och att alla människor föds av kvinnor. Även Gud insåg att hans son bara kunde bli en människa om han hade en mamma. Julevangeliet är den underbara berättelsen om hur Guds son fick en alldeles vanlig mamma (och en vanlig plastpappa).

Men den politiska eliten håller envist fast vid Alva Myrdals samhällsmamma, ett effektivt proffs som ska fostra rätt slags människor. De riktiga mammorna är otidsenliga amatörer, som älskar för mycket och tänker för lite på sina pensionspoäng. De borde jobba mer och betala mer skatt så att fler supernannies kan anställas. Men innerst inne vet vi, precis som Gud, att det är hos oproffsiga mammor som Maria som vi har störst chans att bli bra människor.

De - och ännu fler pärlor - levererar Elise Claesson i en krönika i dagens nummer av Svenska Dagbladet, som du kan läsa - här.

Hon är bra, den där Claessondskan! Hon borde vara medlem av denna förening! (Måste kolla om hon kanske redan är det.)

Första familjedaghemmet i Nacka nu godkänt

Det rapporterar ordföranden för kommunens förskole- och grundskolenämnd, Mats Gerdau i denna förenings debattavdelning, d v s - här!

Framsteget var möjligt eftersom den aktuella familjen redan var innehavare av en F-skattsedel. (Annars hade Skatteverket satt stopp för initiativet genom att vägra att utfärda detta viktiga papper. (Läs mer om Skatteverkets negativa inställning till saken - här)).

Intressant läge. Det känns som om ett avslöjande av Sveriges omöjliga barnomsorgspolitik är nära förestående.

Vi vet sedan länge att kommunen inte får köpa barnomsorg från föräldrar som tar hand om egna barn. Men om de tar hand om andras barn går det bra. Det betyder att två grannfamiljer kan byta barn med varandra och då få stöd från kommunen, men om de i smyg byter tillbaka och kommunen får reda på det är det kokta fläsket stekt.

Vi vet också - tack vare prejudikat som etablerats av kommuner som Hedemora, Höganäs, Knivsta, Lerum, Linköping, Nacka, Uddevalla, Uppsala och Örkelljunga - att man kan få ersättning från kommunen för vård av egna barn om man också tar hand om minst ett - men inte nödvändigtvis fler än ett - "främmande" barn.

Det betyder att detta främmande barn får en helt orimlig betydelse för familjens ekonomi. Ett främmande barn mer eller mindre i - säg - en tvåbarnsfamilj med en hemmavarande förälder skulle betyda vinst eller förlust på kanske 13000 kr i månaden före inkomstskatt!

Och vi vet nu - tack vare det som hänt i Nacka - att folk som redan har F-skattsedel kan få ersättning från kommunen för vård av egna barn, men att föräldrar som saknar sådana gyllene papper inte kan påräkna samma generösa behandling (eftersom Skatteverket vägrar att utfärda de erforderliga F-skattsedlarna)..

Detta tvingande, förlustbringande, orättvisa, godtyckliga, ja rent ut sagt galna system skulle inte kunna överleva om media intresserade sig för det. För då skulle säkert den politiska oppositionen våga haka på för att göra denna fråga till den valvinnare den har alla förutsättningar att bli.

Ovan stående resonemang har blivit till en debattartikel som publicerats i många svenska tidningar, bl a - här.

Behövs kommunala supermorsor?

D v s (äldre) kvinnor med erfarenhet av att hantera ett hushåll och barn, som skulle kunna rycka ut till ensamstående och dubbelarbetande föräldrar när hemmet slutat fungera efter det att barnen fått klart för sig att det är de som bestämmer.

Den frågan ställdes i SVT1:s debattprogram Debatt igår kväll. Och som vanligt tyckte alla de debattörer som ideologiskt befinner sig till vänster om mitten att en sådan tjänst vore bra medan de till höger var mer tveksamma, framför allt till att tjänsten ska finansieras med tvång via skattsedeln.

Från undertecknads utgångspunkt var debatten ovanligt givande. Den avslöjade, tack vare bra inlägg från Annica Dahlström, Eva Sternberg, Elise Claesson och Eva Samuelsson hur behovet av stormorsor har uppstått ur en målmedveten socialistisk och folkpartistisk politik som flyttat fram statens position gentemot våra barn på bekostnad av föräldrarna, som numera varken har självförtroende, råd eller tid nog för att själva ta hand om dem.

Vart tionde barn har ångest

Vart tionde barn i Sverige lider av ångest, visar ny forskning från Stockholms universitet. Mycket tyder också på att ångest och psykisk ohälsa blir allt vanligare problem för barn och unga. Det rapporterar Sveriges Radio i ett inslag som du kan läsa ett referat av - här!

Hur många larmrapporter om barns och ungdomars dåliga psykiska hälsa ska vi behöva ta emot innan föräldrarna själva och deras politiska företrädare sätter ned foten och säger: "Nu får det vara nog!"

Bara på denna webbplats har vi rapporterat om saken massor av gånger, t ex här, här, här, här och här.

Men ytterligare ett problem i sammanhanget är att, i den mån lösningar föreslås av de förståsigpåare som får komma till tals om saken, de alltid puffar för att staten ska flytta fram positionerna gentemot barnen ännu mer. Trots att lösningen rimligen måste stå att finna i en rörelse i motsatt riktning; att staten tar några kliv bakåt och föräldrarna några framåt.

Kungsbacka ska skriva till regeringen

Den 31/10 - här - kunde vi meddela att de få småbarnsföräldrar som för ett år sedan drog igång en namninsamling om mer valfrihet i barnomsorgen hade kommit i mål. Nu kan vi meddela att kommunstyrelsen där beslutat sig för att skriva till regeringen och be om lov att få behandla hemmaföräldrar lite mer generöst. Däremot avstyrker församlingen undertecknarnas krav på kommunal folkomröstning i frågan.

- Om det blir ett "nej" från regeringen - vilket det med största sannolikhet kommer att bli - går vi vidare på egen hand, säger Joachim Wadström, kd:s representant i kommunstyrelsen.

Centern i Torsås vill skapa ny barnomsorgsform

Föräldrar i Torsås kommun i Småland har bara den kommunala barnomsorgen att välja på. Det tycker Centern i kommunen är för dåligt, varför partiet, till fullmäktige, föreslår att kommunen också anammar vad den kallar "hedemoramodellen", som går ut på att föräldrar ska kunna öppna eget i barnomsorgsbranschen och få betalt från kommunen under vissa förutsättningar varav en är att man inte tar hand om något eget barn och en annan att man inte höjer kvaliteten i omsorgen över kommunens nivå för att kunna ta ut en högre avgift från föräldrarna.

Vi får hoppas att Centerns hjärnsläpp i Torsås bara är ett lokalt fenomen och att det inte drabbat hela Centerpartiet i Sverige.

"Barnens tid på dagis måste begränsas i lag"

Nästan vart tionde dagisbarn vistas mer än 40 timmar på förskolan varje vecka. Och många får vara kvar på dagis även under föräldrarnas semester. Detta är orimligt, inte minst mot bakgrund av Barnkonventionens skrivning om barnets "rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder". Det skriver kd-riksdagsmannen Mikael Oscarsson i en motion till riksdagen där han i princip kräver samma lagstiftning om arbetstid och semester som länge gällt för de vuxna.

Även om det är lätt att känna sympati för Oscarssons avsikt känns det medel han föreslår för att uppnå målet mer tveksamt. Det sista vi behöver i detta land är mer lagstiftning! Därför vore en ändring av skattelagstiftningen och dagissubventionerna så att folk fick råd att vara hemma med sina barn en mycket bättre väg att gå.

Är vårdnadsbidraget en kvinnofälla?

Det frågar sig Mia Sundell i dagens nummer av tidningen Dagen och kommer fram till att det med politiskt föreskrivna värderingar (att förvärvsarbete är så mycket mer värt än hemarbete) det nog är så. Men också att många hemmaföräldrar ändå är beredda att "ta smällen" eftersom småbarnsåren är så viktiga och värdefulla - och så jämförelsevis få.

I artikeln intervjuas denna förenings ordförande, Christer Westerlund, som protesterar mot denna låga värdering av hemarbetet och mot det tvång som dagis blivit.

"Släpp svenska folket fritt...!"

...skriver Skattebetalarnas Förenings VD, Robert Gidehag, i sin ledare i det senaste numret av föreningens medlemstidning, Sunt Förnuft (nr 8) och tar debatten om kvotering eller ej av föräldraledigheten till intäkt för att hävda att den svenska staten gått för långt med att, genom att ta hand om större delen av folks inkomster, också ta makten över deras liv.

Undrar om Gidehag upptäckt att för såväl socialister som dagens vilsegångna liberaler är "familjen" ett hinder i den direkta kontakten mellan staten och medborgaren. Det är ett viktigt skäl till varför sossar, vp-are och fp-are kan vara så överens som de är om familjepolitiken. Det är också ett viktigt skäl till varför det politiska trycket för mer föräldramakt är så svagt; vänstern har stöd för sin kamp mot familjen och för sin tvingande familjepolitik långt in i det borgerliga blocket.

Ingen folkomröstning i barnomsorgsfrågan i Falun

För ett par månader sedan berättade vi här på nyhetsplats att Kd centralt gått ut med en uppmaning till samtliga sina kommungrupper att motionera om att respektive kommun ska anordna en lokal folkomröstning i rubricerad fråga i samband med nästa val. (Läs mer om initiativet - här.)

Nu har fullmäktige i Falun tagit ställning till frågan: det blev ett rungande "nej". Inte bara vänsterpartister och sossar röstade emot utan också miljöpartister, folkpartister, centerpartister och moderater. Bland de argument som framfördes i debatten var (i) "Dagis har funkat bra för mina barn", (ii) "Ersättningsnivåerna skulle bli för låga; alla skulle inte ha råd att utnyttja möjligheten", (iii) "Folket ska inte bestämma detta, det ska vi politiker" och (iv) "Det finns inget dagistvång (med andra ord skulle yrkandet vara obefogat, undertecknads anm)".

Ovanstående citat ger en skrämmande inblick i hur okunskap och amatörmässighet kan bli utslagsgivande i viktiga politiska frågor som i grunden påverkar hur hur folk lever sina liv. Demokratin har sina begränsningar.

Vänstern och högern överens om behovet av bidrag

Såväl Vp som Kd vill höja taket i föräldraförsäkringen men, medan Vp vill utnyttja den makt som dispositionsrätten till de pengarna innebär till att kvotera föräldraförsäkringen lika mellan modern och fadern, vill Kd att de två föräldrarna helt fritt ska få fördela pengarna mellan sig. Det framgick av en debatt igår i Uppsala mellan Vp:s Lars Ohly och Kd:s Göran Hägglund.

Ohly återkom gång på gång till hur orättvist det är att kvinnor utför mer av det obetalda hemarbetet och till att staten måste gå in och rätta till den obalansen. Medan Hägglund tryckte på att att föräldrarna måste få bestämma själva och att staten, medelst vårdnadsbidrag eller vad det nu ska kallas, måste göra det möjligt för folk att stanna hemma med barnen när de är små.

Läs också gärna föreningsmedlemmen Bo C Petterssons reflektion över debatten, i denna webbplats debattavdelning - här!

Folkpartiet i Umeå vill ha "supernannies"

Det är ingen hemlighet att många småbarnsföräldrar nästan kollapsar inför sina dubbla uppgifter att både ge järnet på jobbet och hålla ihop hemmet. För att råda bot på problemet motionerar nu Folkpartiet i Umeå till stadens fullmäktige att kommunen ska utreda förutsättningarna för att anställa "supernannies" som folk ska kunna rekvirera hjälp från när hemmet är på väg mot kaos.

Av en händelse som ser ut som en tanke föreslår nu Kd i Stockholm samma sak, om vilket du kan läsa - här!

Har världen blivit alldeles galen? Varför är det ingen som kommer på - inte ens företrädare för oppositionen som Fp i Umeå och Kd i Stockholm - att en ännu bättre lösning vore att skapa en politik som gör det möjligt för någon av föräldrarna att vara hemma istället? De lär ha ett engagemang för uppgiften som dessa supernannies måste få svårt att matcha!

Så långt har socialiseringen av Sveriges barn och krossandet av familjerna gått att visionen om motsatsen inte längre finns, inte ens inom den så kallade politiska oppositionen!

Grönlund-Krantz blir Fp:s nya gruppledare

Anna Grönlund-Krantz blir Folkpartiets nya gruppledare i riksdagen, meddelar Folkpartiets partikansli i Stockholm. Hon ersätter Bo Könberg (1) som blir landshövding i Sörmland.

Grönlund-Krantz har liksom maken Tobias, också han riksdagsledamot för Fp, för oss familjepolitiskt intresserade gjort sig kända som förespråkare för mer valfrihet i barnomsorgen, bl a för att protestera mot försöken att kvotera föräldraledigheten. Om ett utspel i den saken kan du läsa - här!

Låt oss se om om Grönlund-Krantz, som fortfarande förefaller ha kvar sina liberala ideal, kommer att kunna få sina vilsegångna partikamrater att hitta tillbaka till en sann liberal politisk färdriktning.

Fotnot 1: Könberg har vi också en viss erfarenhet av. Han uttrycker Folkpartiets officiella hållning i barnomsorgsfrågan (att ungarna bör vara på dagis) - här!

Mp i Stockholm föreslår hemmavård av barn

För att lösa bristen på förskoleplatser i Stockholm föreslår Miljöpartiet att familjer ska få gå samman kooperativt för att ta hand familjernas respektive barn. Någon av föräldrarna anställs sedan av Stockholms stad och får barnskötarlön (ca 13000 kr i månaden) för sin insats fram tills det att barnen fyllt tre år. Det rapporterar Sveriges Radio.

Kommunerna lägger ned sina öppna förskolor

Antalet öppna förskolor har minskat dramatiskt under de senaste tio åren. Över hälften av kommunerna saknar nu sådan verksamhet. Det framgår av en kritisk rapport från Skolverket.

Lägg till detta konstaterande insikten om att dagmammorna följer en liknande utvecklingskurva så framstår bilden av att den styrande vänstern i detta land fortfarande kämpar på för att alla barn ska vara på dagis.

"Som förälder hålls jag utanför!"

Det klagar "Ahmed" på med anledning av att hans blott 15-årige son dömts till 60 000 kr i böter för rån, misshandel och övergrepp i rättssak.

- Barn i Sverige har för stor frihet. Det blir en kulturkrock för många invandrarbarn när de märker att reglerna i hemmet inte gäller i skolan och samhället. De tror att de kan klara sig utan sina föräldrar och går bakom deras ryggar, säger han.

- Föräldrarna tar inte sitt ansvar! Det är ett ständigt återkommande påstående i debatten, i samband med den ungdomsbrottslighet som når tidningarnas förstasidor. Men dess emellan motarbetas man i sin föräldragärning av den svenska staten, säger han också.

Undertecknad håller med Ahmed till hundratio procent! Man behöver inte ha "invandrarbakgrund" för att, som förälder, känna sig motarbetad av staten.

Jag tänker då närmast på Föräldrabalken som praktiskt taget gör det olagligt för föräldern att påtvinga sitt barn sin egen uppfattning för att förhindra en olämplig handling. På skol- och BUP-kuratorerna som av lag fått befogenheten att undanhålla viktig information om barnets (sinnes)tillstånd och förehavanden. På skattesystemet som gör det svårt för föräldern att försörja och umgås med sitt barn på det sätt vederbörande skulle vilja. Och på dagissubventionerna och den obligatoriska skolan som gör det svårt att utrusta barnet med värderingar som skulle motverka asocialitet och kriminalitet senare i livet.

Ändå ålägger Föräldrabalken föräldrarna det fulla ansvaret för de felsteg barnet tar. Staten, som skapat systemet, tvår sina händer.

En inkopplad organisationskonsult (i vars yrkeskår det är viktigt att ålagt ansvar motsvaras av tilldelade befogenheter) skulle bara skaka på huvudet.

Jag beklagar att Ahmed råkade göra misstaget att komma till Sverige. Det felsteget har kostat honom en fungerande familj och gjort sonen till en brottsling.

Ska föräldrar uppmuntras till att ta hand om sina barn?

Det kanske man kan säga att debatten i Sveriges Radio P4 Örebro, i programmet Rakt på sak, vid lunchtid idag, mellan oppositionsrådet Lars O Molin (kd) och ledamoten av Örebros Barn- och Utbildningsnämnd, Lena Baastad (s) handlade om.

Men först kom Susanne Lindholm till tals om varför hon startat Föräldraupproret i staden och småbarnsföräldern och dagisfröken (!) Malin Fägerholt om varför hon hakat på och samlar in namn för möjligheten att kunna vara hemma med barnen när de är små.

Debatten var som vanligt frustrerande på grund av allt det viktiga som inte kom fram och alla de dumheter, à la Andnor och Hallengren, som Baastad, tämligen oemotsagd, fick möjlighet att framföra.

Men framför allt saknade undertecknad kommentaren att det Lindholm & Co. nu gör i Örebro är ungefär vad man kan göra lokalt, trots att det egentliga problemet (en skattelagstiftning som inte tar hänsyn till försörjningsbörda och groteskt stora dagissubventioner som sammantaget innebär att folk inte har råd att själva ta hand om sina barn) finns i den nationella lagstiftningen och alltså bör åtgärdas där.

Längre tid på dagis kan minska stressen

Det kommer en brittisk studie fram till efter att ha undersökt halten av cortisol (ett stresshormon) hos dagisbarn och funnit ett samband mellan denna halt och mammornas stressnivåer. Som lösning på problemet föreslår forskargruppen att barnen spenderar mer tid på dagis.

Fantastiskt! Forskargruppen förslag till lösning är alltså att exponera barnet mindre för den stressade mamman, inte att mamman kanske bör befrias från det som stressar upp henne!

Nacka först ut med föräldralön

Nyheten om Nackas och Sollentunas planer på att införa en kommunal ersättning till de föräldrar som själva tar hand om sina barn utan att belasta den kommunala barnomsorgen har kablats ut på bred front i våra media.

Läs hur Vestmanlands Läns Tidning (VLT) presenterade nyheten - här! I övriga tidningar såg det ungefär likadant ut.

Nacka får 'nej' av Skatteverket

Nacka kommuns planer på att låta föräldrar med F-skattsedel få betalt för att stanna hemma och ta hand om sina egna barn hotas eftersom Skatteverket inte kommer att godkänna att föräldrar startar företag för att vårda sina egna barn.

Pia Blank Törnroos, jurist på Skatteverket, säger till Radio Stockholm att man inte kan få F-skattsedel för att passa sina egna barn eftersom det inte är näringsverksamhet.

- Näringsverksamhet är en verksamhet som ska gå med vinst, vara självständig och varaktig, och att passa sina egna barn kan aldrig bli en vinstgivande verksamhet. Man har en skyldighet att ta hand om sina egna barn enligt föräldrabalken, säger hon.

Mats Gerdau, moderat kommunalråd i Nacka, tror ändå inte att Skatteverket kan stoppa Nackas planer.

Underligt resonemang. Skatteverket är ingen domstol utan en myndighet som ska hantera skatteuppbörden och serva medborgarna och näringslivet i sina roller som skattebetalare. När det nu finns en instans som vill köpa barnomsorgstjänster och en annan som vill leverera dem borde Skatteverket därmed sig nöja. Det är inte Skatteverkets uppgift att bestämma vilka som får etablera sig som egna företagare och vilka som inte får det. Hoppas att Gerdau & Co kommer att få dem att inse det.

Avesta kommun ska skriva till regeringen...

...och be om att få bli försökskommun för att friare få disponera sina pengar för barnomsorg, specifikt att på något bra sätt även kunna understödja de föräldrar som avstår från dagis och själva tar hand om sina småbarn. Det framgår av ett protokoll från gårdagens kommunfullmäktigesammanträde som undertecknad tagit del av.

Initiativet är ett resultat av en kd-motion, som i sin tur är en del av det initiativ som partiet tog centralt för några månader sedan, som vi rapporterade om - här.

"Bejaka föräldrars magkänsla..."

...är rubriken på en artikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet där författaren, med stöd av den engelske psykoterapeuten Sue Gerhardt, neurobiologins upptäckt av cortisolets betydelse för hjärnans och vår personlighetsutveckling, samt psykologernas upptäckt av "anknytningens" betydelse, kommer fram till att, när barnet är riktigt litet, är en engagerad förälder en oerhört mycket bättre barnavårdare än en aldrig så välutbildad förskolelärare som har så många fler att ta hand om.

Det säger något skrämmande om Sverige att artiklar som bekräftar föräldrarnas betydelse för sina barn över huvud taget behöver skrivas.

Hur bra är dagis?

Den frågan diskuterades i SR P1:s program Studio Ett Centralen igår eftermiddag. Och denna gång var det enbart småbarnsfäder som diskuterade, bland dem denna förenings ordförande, Christer Westerlund.

Alla var tämligen nöjda med dagis. Men Giulio Rodriguez förtroende för inrättningen fick sig en allvarlig knäck när hans barn glömdes kvar i regnet efter en utomhusaktivitet, en miss som sedan personalen försökte smyga med och undanhålla honom.

Endast Christer Westerlund framförde den aspekt som vi i denna förening tycker är den viktigaste, nämligen att dagis - praktiskt taget - har blivit ett tvång som gör det näst intill omöjligt för föräldrar att själva ta hand om sina småbarn, om de så skulle vilja.

"Nackamodellen" har överklagats

Enligt vad vi erfar har den s k "Nackamodellen", d v s möjligheten att få betalt från kommunen för omsorg om eget barn, som vi skrev om - här, överklagats av två kommunpolitiker (en sosse och en folkpartist) varav en av dem bett Länsrätten stoppa verkställandet av beslutet, som kommunen planerat för årsskiftet 2005/2006.

Men det yrkandet har rätten avvisat, varför kommunen, enligt uppgift går vidare med planerna som om ingenting har hänt.

Det ska bli spännande att se om de två opponenterna kommer att lyckas stoppa den problemlösning som kommunen beslutat sig för. Vi lär få anledning att återkomma till saken.

Barn är man två om. Alltså måste 'familjen' erkännas

Det kommer Roland Poirier Martinsson fram till i denna kommentar till förment liberala Expressens envetna kamp för mer politisk styrning av Sveriges folk för den allt överskuggande s k "jämställdhetens" skull.

Läs Martinsson intellektuellt sett skarpa analys av Expressens och den tongivande liberala pressens - antiliberala - ställningstaganden på familjepolitikens område - här!

Namninsamling påbörjad i Mölndal

Vi har fått klart för oss att en namninsamling för mer valfrihet i barnomsorgen har startats i Mölndal, strax söder om Göteborg. Två tusen namn behöver föräldrarna samla in. Samordnare är Liselotte Skoglund.

Du läsare från Mölndal som sympatiserar med "aktivisternas" initiativ och vill hjälpa till uppmanas att ta kontakt med Liselotte på telefon 031-992 125 eller 073-504 21 07 - eller e-posta till liselotte@goteborg.bostream.se.

Den social miljön påverkar hjärnan neurologiskt

Människors hjärnor kan förändras för gott av en kärlekslös uppväxt. Det visar en studie i USA av små barn som växt upp på barnhem i stället för hos sina föräldrar, publicerad i tidskriften PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences.

Barnen, som var fyra år gamla när studien genomfördes, hade som spädbarn tillbringat i genomsnitt 16 månader i olika typer av barnhem innan de adopterades bort till amerikanska familjer.

Analyser avslöjade att de hade betydligt lägre nivåer av hormonerna vasopressin och oxytocin [som båda produceras av hjärnans hypotalamus] än barn som växt upp med sina biologiska föräldrar.

Oxytocin brukar utlösas när vi träffar människor vi tycker om, medan vasopressin förknippas med vår förmåga att känna igen våra närstående. Det tycks med andra ord som om spädbarns hjärnfunktioner kan förändras av uppväxtmiljön. Än mer anmärkningsvärt är att förändringen uppenbarligen kan vara bestående.

Det ovan stående rapporterade TT igår men endast ett fåtal tidningar i Sverige vidarebefordrade nyheten till sina läsare och någon debatt uppstod inte, trots ämnets uppenbara koppling till vår svenska, ovanifrån pådyvlade, barnomsorgssystem.

Den disciplin som medias och politikens representanter självmant utsätter sig för (att inte förmedla politiskt obekväma sanningar) – utan tydligt uttalade direktiv från "överheten" – upphör aldrig att förvåna.

Kd i Landskrona vill slopa maxtaxan

Det framgår av en motion som partigruppen förelagt kommunfullmäktige. I en annan motion föreslår partiet att kommunen skriver till regeringen för att få bli försökskommun för att införa någon form av ersättning till de föräldrar som tar hand om sina barn själva utan att utnyttja den kommunala barnomsorgen.

Modigt gjort eftersom ett avskaffande av maxtaxan skulle innebära att kommunen går miste om de statsbidrag som taxan kostar.

"Riktiga mammor får ont i magen"

- Att få ont i magen när man lämnar sitt barn på dagis är bara sunt. Det är ett bevis på att anknytningen mellan mamman och barnet fungerar, skriver psykologen Birgitta Borendal Jansson och sociologen Monica Danielsson i dagens nummer av Expressen.

Därmed hakar de på den debatt som Nina Björk startade med detta inlägg. De två debattörerna för ett resonemang som bygger på John Bowlbys idag väl accepterade anknytningsteori (som han presenterade första gången redan 1957).

Läs Borendal Janssons och Danielssons - för lekmannen - upplysande artikel - här!

Har Sydsvenskan spårat ur ideologiskt?

Jämställdheten är viktigare än den medborgerliga friheten och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Det tycker uppenbarligen förment liberala Sydsvenska Dagbladet.

Det framgår av ett meningsutbyte tidningens åsiktsredaktion haft med föreningens Krister Pettersson i Malmö på tidningens sidor på sistone.

Bakgrunden är att tidningen den 1/11 i en ledare propagerade för att Sveriges barn ska ha en centralt fastlagd, "allsidig och objektiv" undervisning som är lika för alla, samt att denna likformighet är viktigare än föräldrarnas rätt, enligt nämnda konvention, att själva välja uppfostran och utbildning för sina barn.

På Petterssons fråga om tidningen verkligen menar vad den skriver, svarade tidningen på insändarplats 19/11 som följer:

Sydsvenskan är oberoende liberal. ... Sydsvenskan förespråkar en individualiserad (d v s tvångsfördelad, förf. anm.) föräldaförsäkring - i likhet med likaledes liberala DN och Expressen. På samma sätt som pension eller semester inte kan överföras på den andra parten i förhållandet skall också föräldraförsäkringen vara vars och ens egen.

Staten skall förhålla sig till individer, inte till kollektiv. Sambeskattningen frångicks 1971. Att individualisera föräldaförsäkringen är en logisk fortsättning och bidrar dessutom till ett jämställt föräldraskap som ger samma möjligheter för kvinnor och män i arbetslivet.

Sverige är sekulärt. Som en följd av detta är också läroplanen sekulär. ... Religionen hör hemma i den privata sfären. Föräldrarnas religiösa övertygelse kan överföras till barnen i hemmet och utanför den vanliga skoldagen. ...

Med andra ord, tidningen förespråkar att staten ska tvinga småbarnsföräldrarna att, åtminstone under barnets första år, ta hand om barnen exakt lika mycket och se till att alla barn går i samma slags skolor, oavsett vilka avvikande önskemål de - enligt lag - ansvariga vårdnadshavarna (föräldrarna) kan tänkas ha!

Vidare framgår att tidningen ser familjen som ett kollektiv som står i vägen för den direkta kontakt mellan staten och medborgaren som tidningen eftersträvar. Intressant nog är detta synsätt ett utmärkande drag hos socialismen, som väl ändå måste betraktas som den - mer ursprungliga - liberalismens motpol.

Om Sydsvenskans åsikt om medborgarens, familjens och statens roller i samhället är representativ för dagens liberaler innebär det en närmast total åsiktsförflyttning vänsterut, så till den milda grad att ingen nämnbar skillnad gentemot socialismen längre föreligger.

Undrar om Fp:s väljare har upptäckt denna extrema åsiktsvandring och vad de i så fall tänker göra åt saken?

"Svensk barnomsorg är bäst i världen"

Det skriver Britta Svensson i dagens nummer av Expressen och menar att eftersom svenska föräldrar får betalt av staten i 13 månader för att ta hand om sitt spädbarn, sedan kan utnyttja kraftigt subventionerad kommunal barnomsorg och dessutom får barnbidrag ända tills barnet fyller 16 år, har Sveriges föräldrar det bättre än någon annan stans, inte minst på valfrihetens område eftersom de då får råd att välja dagis.

Intressant inlägg. Men tyvärr har Svensson missat att ta hänsyn till ett par viktiga aspekter:

I sin bristfälliga analys är nog Svenssons - tyvärr - alltför typisk bland oss som vart fjärde år väljer våra politiska företrädare. Hon förstår inte hur mycket fattigare hon blir av rundgången av skattepengar, inte heller hur den flyttar makten över hennes vardagsliv till staten. Istället är hon tacksam !!??

Hennes inlägg i debatten visar med nästan förlamande kraft vilken oerhört stor pedagogisk uppgift denna förening har!

Långa köer till Stockholms förskolor

Dagiskaos. Så kan man sammanfatta läget i Stockholms län. Tusentals barn står i kö för att komma in på förskolorna i januari men många får nobben. Trots garantin om plats inom tre månader. Förtvivlade föräldrar ringer ned kommunerna, som sliter hårt för att öppna nya avdelningar.

Det rapporterar gratistidningen Stockholm City i en artikel som du kan läsa - här!

Egentligen är det ganska självklart att denna situation uppstår. Den blir en tämligen självklar konsekvens av att tjänsten "säljs" till "kunderna" (småbarnsföräldrarna) till endast en tiondel av produktionskostnaden. Man behöver inte vara doktor i nationalekonomi för att inse att en sådan prispolitik kraftigt ökar efterfrågan på tjänsten och kraftigt belastar den kommunala budgeten. Vilken tur ;-/ att staten och kommunerna, till skillnad från marknadsberoende företag, medelst skatten, kan tvinga fram de extrainkomster som krävs för att undvika konkurs ;-/

Namninsamling påbörjad i Örebro

Vi har fått klart för oss att en namninsamling för mer valfrihet i barnomsorgen har startats i Örebro. Lite drygt fem tusen namn behöver föräldrarna samla in. Samordnare är Susanne Lindholm.

Du läsare från Örebro som sympatiserar med "aktivisternas" initiativ och vill hjälpa till uppmanas att ta kontakt med Susanne på telefon 019-28 00 97 eller 070-368 14 00 - eller per e-post på susanne.lindholm@grenadjarskolan.se.

"Varför ska familjer betala för att bli toppridna..."

...frågar sig SvD i en ledare i dagens nummer av tidningen och driver med Expressens, förment liberala, politiske redaktör PM Nilsson, som - å ena sidan - inte har nå't emot att småbarnsfamiljer med egna pengar på banken låter någon av föräldrarna vara hemma med småbarnen efter föräldraledigheten, men - å den andra - är desto tvärsäkrare på att föräldrarna - under föräldraledigheten - måste tvingas till att dela föräldraledigheten lika.

Såväl barnomsorgen som föräldraförsäkringen presenteras av statens företrädare som en generös gåva till Sveriges småbarnsföräldrar (Vem har inte hört statsråden Andnor och Hallengren påstå att vi har världens mest generösa föräldraförsäkring.)

Men i praktiken är båda förmånerna extremt dyra samhällsekonomiskt. De gör svenska folket bra mycket fattigare och arbetslösare än vi skulle ha varit utan några särskilda statliga barnomsorgs- eller föräldraledighetslösningar över huvud taget!

Om staten verkligen ville göra nå't bra på detta område skulle den debitera ut barnomsorgen till brukarna till självkostnad och samtidigt (åter)införa avdrag för försörjningsbörda och barnomsorgskostnader i skattelagstiftningen.

Det skulle svenska folket bli ordentligt mycket rikare och friare av. Men det låter sig ju inte göras av ideologiska skäl.

Dagis kan ta livet av ditt barn

Två tvååriga flickor som gick på två olika dagis i Helsingborg drabbades av pneumokocker (d v s lunginflammationsbakterier, populärt uppenbarligen kallad "dagissjuka"), bakterier som kan ge halsont, öroninflammation och lunginflammation och som tydligen nästan alla dagisbarn går omkring och bär på.

En vecka senare var de båda döda efter det att deras små organ i deras små kroppar hade kollapsat av det explosiva angreppet.

Enligt uppgift dör ca tolv personer om året (huvudsakligen barn) av åkomman på liknande sätt.

Men smittskyddsläkaren i Skåne skriver lugnande brev till föräldrar och förskolepersonal om att risken för att de själva ska smittas är liten eftersom de (- de vuxna alltså -) sannolikt har byggt upp immunitet mot bakterierna. Och i en intervju med Kvällsposten/Expressen säger han att det är bra att barnen utsätts för smittan tidigt eftersom de ju därefter blir immuna mot den.

Två saker upprör: Dels att den politiska ledning som, med piska och morot, förmått de nu sörjande föräldrarna att överlämna sina nu döda ögonstenar i statens vård, inte tar något ansvar för det inträffade. Den låter bara hälsa, via sin tjänsteman i regionen - smittskyddsläkaren - att staten "beklagar" det inträffade. Och dels att smittskyddsläkaren påstår - med bara en lätt omformulering av budskapet - att "lite svinn för man acceptera eftersom det är bra att barn drabbas av sjukdomar tidigt, eftersom de - om de överlever - då blir immuna."

Vilket huvudlöst resonemang! Visst är det bra om folk utvecklar immunitet mot svåra sjukdomar, men det betyder ju inte - som smittskyddsläkaren i Skåne försöker göra gällande - att det är bra att små barn blir allvarligt sjuka tidigt.

"Dagis är barnmisshandel..."

...skriver Anna Wahlgren i dagens nummer av Aftonbladet med anledning av ett en liten pojke, för ett tag sedan, blev våldtagen av en barnskötare redan första dagen på dagis.

Hon avslutar artikeln med: "Det är barnmisshandel, det som pågår. På dagis och utanför, i de spillror som är kvar av hemmet och tillhörigheten."

Läs hennes nedsabling av den svenska barnomsorgen, som ingen tar ansvar för - här!

Man måste få välja själv

I vilket annat land som helst hade en artikel om att mamma är bäst för små barn bemötts med gäspningar. Det hade betraktats som ett självklart påstående. Men i Sverige leder det till att ledarskribenter, både nyanserade och mer aggressiva, rycker ut och säger att så kan man inte skriva...

Så börjar Marie Söderquist sitt nästa mediala bidrag till småbarnsfamiljernas frigörelse i Expressen, nu den 16/11, och avslutar med:

Familjepolitiken måste befrias från de stenhårda ekonomiska pekpinnarna som tvingar människor att bete sig på ett enda sätt och ger Nina Björk och tusentals andra föräldrar en obehaglig känsla i magen.

Carolina Kaya vann i Länsrätten!

Den 10/10 berättade vi på denna plats - här - att en ung mamma i Malmö - Carolina Kaya - överklagat sin stadsdelsnämnds avslag på hennes ansökan att få öppna ett enskilt familjedaghem. Nämnden påstod - falskeligen - att Skollagen inte ger utrymme för sådan verksamhet.

- Tyvärr har jag ännu inte vunnit kriget utan bara just denna drabbning säger Kaya. "Med stor sannolikhet kommer nämnden att återkomma med nya skäl varför jag inte ska få ta hand om varken mitt eller andras barn. Men då får de se till att hitta bättre argument än förra gången, annars överklagar jag igen."

Vi i denna föreningen stödjer helhjärtat Kayas initiativ. Kanske kan det bidra till att folk får upp ögonen för den utsträckning till vilken svensk barnomsorgspolitik bryter mot såväl vår svenska föräldrabalk som Europakonventionen om mänskliga rättigheter, FN:s konvention om samma sak samt FN:s barnkonvention.

Bra betyg för ny omsorgsform i Uppsala

Alla föräldrar är mycket nöjda och köerna till kommunens förskolor har minskat. Det visar Uppsala kommuns första utvärdering av det system som infördes i våras och som ger familjer rätt att få betalt för vård av egna barn när de också tar hand om minst ett "främmande" barn.

Men på grund av juridiskt krångel (läs: riksdagsmajoritetens och regeringens ovilja att låta folk ta hand om sina barn själva) kan denna, nyligen införda, lösning upphöra redan vid årsskiftet.

En vanlig invändning från statens företrädare mot föräldralönstanken är att det inte skulle gå att leva på de små pengar som det i så fall skulle bli fråga om.

Vad de menar är att, om ett sådant system infördes, måste kommunen börja med att betala de hemmaföräldrar som hittills gjort jobbet gratis. Därför har kommunen inte råd att betala hemmaföräldrar vad det kostar att ta hand om dagisföräldrarnas barn och därför kan det vara billigare - för staten och kommunen - att fortsätta att kraftigt subventionera dagisföräldrarna och låta hemmaföräldrarna vara kvar där ute i kylan.

Ha den insikten i minnet när du läser ViD:s artikel och kommentarerna från "officiellt" håll.

"Mammor vet inte alltid bäst..."

...skriver Liza Marklund i dagens nummer av Expressen, som en uppföljare till sin tidigare krönika i samma tidning (publicerad 6/11), bl a följande:

Faktum är att jag tycker att hela dagisdebatten är överdriven. Det är inte våra småbarn som mår dåligt. Det är inte treåringarna som skär sig, det är trettonåringarna.

Men tro mig: tonåringarna behöver sina föräldrar mer än någonsin. Det är inte lika uppenbart som när treåringen gallskriker och håller i ens byxben, men minst lika nödvändigt. Och, ja - här finns mitt eget dåliga samvete, här ligger min egen skuld. Kunde jag backa bandet är det här jag skulle ha varit mer närvarande.

Kombinera hennes två artiklar och fram träder bilden av en mor som inte förstår kopplingen mellan föräldraanknytningen i spädbarnsåren och den i tonåren.

Men samvetskval har hon tydligen över att hon lämnade bort sina barn till dagis i så stor utsträckning som hon gjorde. Den känslan får henne att än försvara sitt beslut att placera ungarna på dagis (artikeln 6/11), än konfrontera sin skuldkänsla över att inte ha varit mer till hands för sina barn än hon var (dagens artikel).

Av de två väcker absolut dagens mer sympati som varande mer ärlig och uppriktig än den tidigare.

Linda Skugge: "Björk har rätt!"

Nu hakar även Expressens Linda Skugge på den åsiktsvåg som Nina Björk startade - här - (med att erkänna att det inte går att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap när barnen är små) och tycker likadant. Ja, hon uttrycker sig som om det vore den självklaraste sak i världen att det är som Björk säger.

Som lösning föreslår Skugge att kvinnor skaffar barn medan de pluggar så att den livsfasen är överstökad när de sedan träder ut i förvärvslivet. Detta eftersom motsatsen - att sluta arbeta några år medan barnen är små - "skulle innebära katastrof för alla inblandade".

Problemdefinitionen - att det är svårt, ja kanske till och med omöjligt - att jobba samtidigt som man har småbarn är det inget fel på, men att påstå att det "skulle innebära katastrof för alla inblandade" om modern stannade hemma några år med barnen är väl ändå att ta i.

Visserligen vill staten, med hjälp av skatte- och sociallagstiftningen, förhindra att mammor stannar hemma, men tills vi fått dessa lagar ändrade får männen helt enkelt ta hand om sina kvinnor och försörja dem medan de utför det viktiga jobbet att ta hand om och uppfostra de gemensamma barnen.

"Jag som pappa vill också bli undersökt..."

...skriver Aftonbladets krönikör Jesper Bengtsson i dagens nummer av tidningen, eftersom han fått för sig att den brittiska undersökning, som Marie Söderqvist byggde sin artikel på i onsdagens nummer av Expressen endast undersökt hur mammans närvaro påverkar barnens utveckling, inte pappans.

Vidare underkänner han undersökningen eftersom den är gjord i Storbritannien där barnomsorgslösningarna är mycket olika de svenska. I stället hänvisar han till Folkhälsoinstitutets sammanställning av forskningsläget, som, precis som man kan förvänta sig, visar att dagis är bra även för mycket små barn.

Bengtsson har fel i sitt antagande att den aktuella brittiska undersökningen inte skulle ha något att säga om pappornas roll för våra små. Det har den, men det ligger i sakens natur att, i jämförelsen dagis kontra omsorg hemma, fler hemmakvinnor än hemmamän ingått i respondentgruppen.

Vidare är det underligt att Bengtsson inte har några problem med att acceptera Folkhälsoinstitutets sammanställning av forskningsläget på området, som i stor utsträckning är baserad på resultat från länder vars barnomsorgslösningar ligger ännu längre ifrån de svenska än Storbritanniens gör, och som utesluter fädernas roll minst lika mycket.

Bengtssons inlägg påminner om vad vi skrev om Folkhälsoinstitutets bidrag till folkupplysningen på barnomsorgens område för ett tag sedan - här!

Ska små barn vara på dagis eller hemma?

Den frågan diskuterade DN:s ledarskribent Hanne Kjöller och den fria skribenten Marie Söderqvist i Sveriges Radios P1-morgon vid halv sjutiden i morse.

Kjöller hävdar att hon - som sig bör (som åsiktsmegafon på Sveriges största förment liberala tidning) - är för största möjliga frihet för barnfamiljer i valet av omsorgsform för sina småbarn, men menar att de som vill vara hemma med sina små då rimligtvis måste ta (de ekonomiska) konsekvenserna av sina val och inte förvänta sig att staten ska betala dem för att stanna hemma.

Söderqvist drog också en lans för största möjliga frihet för småbarnsfamiljerna att själva forma sina liv men påpekade att den rådande barnomsorgspolitiken kraftigt begränsar denna valfrihet genom att favorisera kommunal barnomsorg, tolerera kommunala dagmammor och motarbeta föräldrar som själva vill ta hand om sina barn.

Det är uppenbart att de två debattörerna är överens om vikten av valfrihet, men det är lika uppenbart att det stora hindret för större samsyn är att Kjöller inte förstått hur ekonomiskt styrande och tvingande den rådande kombinationen av låga grundavdrag, obefintliga avdrag för försörjningsbörda och groteskt stora dagissubventioner är.

Om det inte hade varit så att Kjöller råkar vara en av de åsiktsutprånglare som hörs mest och högst, hade man kunnat strunta i hennes förvillelser, men eftersom läget är som det är måste nog alla vi som kommit längre i vår strävan efter insikt spendera mer krut på att upplysa DN och Kjöller om hur det förhåller sig.

P.S: Debatten börjar lite förvirrat eftersom Kjöller påstår att den studie som Söderqvist baserat sin artikel på inte finns. Den finns, men de politiskt korrekta slutsatserna är ännu inte dragna och publicerade.

Men projektledaren har hållit ett halvofficiellt, halvprivat, föredrag där hon lättade på förlåten och sade någonting i stil med att gruppen - banalt nog - kommit fram till att kvaliteten på barnomsorgen är fundamental, att föräldrarnas valfrihet är viktig samt att det nog inte är helt fel om mödrarna får ta hand om barnen när de är små.

I det uttalandet har journalisterna uppenbarligen tagit fasta på den sistnämnda komponenten och kablat ut den självklarheten som om den vore en pangnyhet.

Den uppmärksamheten har uppenbarligen skrämt forskargruppen så att den gått ut med ett förtydligande som istället poängterar de där två anda komponenterna, alltså kvalitén och valfriheten.

Det ovan stående väljer alltså Kjöller att - mot bättre vetande - presentera som att undersökningen över huvud taget inte existerar. Tänk så långt en feministisk kvinna kan vara beredd att gå för att nedvärdera sin egen betydelse!

Nina Björk värjer sig för sina egna slutsatser

Den kända feministiska debattören Nina Björk biktade sig offentligt med en krönika i Dagens Nyheter 30/10 där hon kommer fram till (i) att barn tar tid och måste få tid, (ii) att dagis inte tillräckligt väl kan kompensera för frånvarande föräldrar samt (iii) - följaktligen - att någon förälder drastiskt måste skära ned på övriga engagemang och i stället ägna sig åt barnen medan de ännu är små.

Det blev startskottet för en intensiv debatt i de stora rikstäckande medierna där borgerliga och därmed familjevärnande debattörer noterade Björks U-sväng och tackade för argumentationshjälpen.

Men att bli förknippade med stockkonservativa medborgare som vill värna familjen är tydligen bland det mest genanta Björk kan tänka sig, varför hon idag återkommer med en ny krönika där hon försöker distansera sig från sitt nya dåliga sällskap utan att i sak ta avstånd från vad hon skrev 30/10 (och utan att lyckas särskilt bra med sin föresats).

När unga vänsterradikala kvinnor får barn kan tydligen en av två saker hända. Antingen försvarar de sitt val av dagis som omsorgsform för att slippa samvetskval, ungefär som Liza Marklund gör - här, eller också tar de konsekvenserna av sina nyvunna insikter som Björk - under stor vånda - försöker göra.

Här finns en viktig uppgift för oss föräldrar till sådana trosvissa unga kvinnor: att hjälpa dem komma fram till mindre dogmatiska ståndpunkter tidigare, så att de slipper onödiga samvetskval och andra själsplågor senare.

Allt fler barn drabbas av tinnitus

Antalet skolbarn som drabbas av tinnitus ökar kraftigt. Drygt 60 procent av sjuåringarna säger att de har - eller har haft - problem med att det tjuter och ringer i öronen. För sju år sedan var andelen 12 procent.

Detta är bara en i raden av larmrapporter om alltför höga bullernivåer på dagis och i småskolan som vi rapporterat om på denna plats i flera år nu. Typiskt är att de enda förslag till lösning av problemet som figurerar i media är mindre barngrupper, fler personal och mer ljuddämpande material i lokalerna, aldrig att ungarna kanske ska vara hemma i större utsträckning.

Det är otäckt hur starkt trycket att vara politiskt korrekt blivit i detta land.

Namninsamling på gång i Flen

Vi har blivit varse att ett antal engagerade småbarnsföräldrar startat en namninsamling för större valfrihet i barnomsorgen också i Flens kommun.

- Vi behöver samla in cirka 650 namn och har, ännu så länge, "bara" ungefär 200, säger en av eldsjälarna bakom projektet, Annika Lindholm, "men så har vi ju bara börjat."

- Det är jättelätt att få folk att skriva på, det enda problemet är att vi som samlar in namn har svårt att avsätta tid för den insats som ändå krävs. Vi har ju alla jobb eller hem och barn att ta hand om. Men vi är fast beslutna att komma i mål - vilket förmodligen kommer att ske i vår någon gång, avslutar hon.

Nu är det bevisat: mamma är bäst

Ungefär så skriver Marie Söderqvist i sin senaste krönika i Expressen och tar den rapport vi uppmärksammade - här - till intäkt för sin slutsats. Samtidigt som hon uttrycker förvåning över att den intressanta rapporten är på väg att helt tystas ned av svenska media i någon slags ordlös överenskommelse om att "detta ska svenska folket inte få veta".

Även Svenska Dagbladets politiske chefredaktör P J Anders Linder har - i sin ledarblogg - uppmärksammat Söderqvists inlägg och ger det sitt stöd.

Tilläggas bör kanske att det, å denna webbplats, dräller av hänvisningar till liknande undersökningar - alltid gjorda i andra länder - som bekräftar slutsatserna i den nu aktuella brittiska studien, men som, precis som i det nu aktuella fallet, tigits ihjäl av svenska media och proffspolitiker i någon slags ohelig symbios.

Var femte mamma är deprimerad

Vardagens ekorrhjul kan ge småbarnsmammor psykiska problem. Var femte småbarnsmamma med barn på dagis är deprimerad, enligt en norsk studie.

"Klart att ungarna ska vara på dagis..."

...skriver Liza Marklund i dagens nummer av Expressen och hävdar att hon har stöd av forskning som visar att dagis är den bästa omsorgsformen för små barn, att dagmammor är sämre samt att föräldrarna är allra sämst.

Men det visar sig att hon, i huvudsak, förlitar sig på vad Folkhälsoinstitutets expert på området Sven Bremberg, kommit fram till, vilket påminner om vad vi skrev om Folkhälsoinstitutets bidrag till folkupplysningen på barnomsorgens område för ett tag sedan - här!

Vidare hävdar hon att resultatet av hennes val av barnomsorg (dagis) visat sig vara rätt eftersom hennes äldsta 22-åriga dotter blivit vacker, smart och självständig, bor med pojkvän i trerummare och pluggar på universitetet - samt att dottern gillade dagis eftersom hon, efter det att alla andra barn hämtats av sina föräldrar, fick vara med dagisfröknarna och fika i köket!

Underligt resonemang. Jag har två döttrar i samma ålder, som också är vackra, smarta, pluggar, har jättebra pojkvänner, men som aldrig varit mer självständiga än att de hellre fikat med föräldrarna än med dagispersonalen.

"Jämställdhetskampen går ut över barnen..."

...hävdar Margareta Zetterström i en artikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet och kritiserar sina vänsterorienterade feministkollegor för att de hymlar med sanningen: att barn och heltidsarbete inte går att kombinera när barnen är små.

"Häckla inte föräldrar som vill vara hemma..."

...är rubriken på två inlägg i dagens nummer av Expressen med anledning av Nina Björks artikel i Dagens Nyheter 30/10.

Författaren av den ena (Elise Claesson) påminner om hur män och kvinnor i grunden är funtade för att komplettera varandra i kampen för överlevnad och välmåga och att den familjepolitik som förs i Sverige gör våld på dessa grundläggande instinkter, vilket i sin tur göra alla parter - barn, kvinnor och män - olyckliga.

Författaren av den andra, kd:s Maria Larsson skjuter in sig på den groteska orättvisan att småbarnsföräldrar som faller till föga och lämnar in sina barn på dagis subventioneras med hundra tusentals kronor per år medan de som står emot inte får en krona.

Ska föräldraförsäkringen kvoteras eller ej?

Den frågan debatterade S-kvinnornas Karin Karlsson och denna förenings Bo C Pettersson igår eftermiddag i SR P4:s Radio Västmanland.

Karlsson ställde sig bakom det beslut som S-kongressen kom fram till i Malmö tidigare i veckan, d v s att inte föreslå någon kvotering nu utan avvakta en eventuell förlängning av ledigheten i framtiden och först då passa på att flytta fram positionerna.

Pettersson, å andra sidan, hävdade åsikten att föräldrarna själva måste få bestämma hur barnet ska tas om hand och oinskränkt få fördela ledigheten mellan sig.

För undertecknad är det underligt att det finns folk som föreslår kvotering. Varför frivilligt föreslå statligt tvång när man i stället kan få medborgerlig frihet? En sådan idé kan bara uppstå om de värden som i så fall skulle äventyras, tas för givna.

"Vi har inte 'världens bästa föräldraförsäkring'!"

Det hävdade Monica Lengyel i dagens upplaga av Ring P1. "Ungern har ett bättre och mer generöst system," påstår hon.

Som alla som följt debatten vet är påståendet att "vi i Sverige har världens mest generösa föräldraförsäkring" ett av socialminister Andnors och bitr. utbildningsminister Hallengrens favoritargument. Nu visar det sig att argumentet inte håller. Vad ska de två statsföreträdarna nu hitta på?

Kungsbacka har kommit i mål

Vi har just fått höra att de driftiga hemmaföräldrar i Kungsbacka, som, för ca ett år sedan, drog igång en namninsamling för att, på kommunfullmäktiges bord, tvinga upp frågan om större rättvisa mellan dagisföräldrar och hemmaföräldrar, just uppnått de fem procent av de röstberättigades namnteckningar som krävs för ändamålet, d v s drygt 2 500 namn.

Tajmingen kunde inte vara bättre; samtidigt förbereder kd en motion till samma lokala beslutande organ i samma ämne och med samma syfte.

- Så skönt det känns att vi nu fått ihop de fem procent som krävs säger en av eldsjälarna, Monika Petersson. "Uppriktigt sagt var vi nära att tappa sugen, inte på grund av att folk inte vill skriva på men på grund av att vi få som varit ute på gator och torg för att samla in namn egentligen inte har tid med detta. Vi har ju alla, antingen hem och barn eller jobb att ägna oss åt, som kräver all vår tid," säger hon.

Vi i denna förening utbrister spontant: "Så himla bra gjort! (Se nu bara till att spela era kort väl framöver! Inse att kommunfullmäktige, även om de flesta - i Kungsbacka - råkar vara borgerliga och därmed borde vara sympatiskt inställda till initiativet, ändå kan ha dolda partipolitiska och personliga motiv för att avfärda ert ärende med än den ena än den andra undanflykten. Ge dem inte någon sådan möjlighet!)

"Vi är på fel spår...!"

...skriver Dagens Nyheters krönikör Nina Björk i dagens nummer av tidningen och avser det familjepolitiska området. Hon menar att vi, i vår trångsynta strävan efter s k "jämställdhet", låter barnen ta smällen ¹. Och hon återger en situation som många småbarnsföräldrar torde känna: den att man i, sin tveksamhet, frågar någon (statligt avlönad) expert om det verkligen kan var OK att lämna sitt barn ifrån sig redan vid ett års ålder och får ett oreserverat "visst är det OK" till svar.

Visst är det en tröst att inte alla som basunerar ut åsikter i förment liberala DN delar ledarredaktionens antiliberala åsikter på området.

Fotnot 1: Precis vad vi hävdar i vår anmälan av svensk familjestyrande lagstiftning, till FN:s kommission för mänskliga rättigheter, för brott mot FN:s barnkonvention, ett initiativ som du kan läsa om - här!

Men lite omtumlande är det att plötsligt få stöd från en av våra argaste motståndare.

– Våga vara föräldrar…

…uppmanar den kände skolpsykologen och föreläsaren Alf B Svensson ofta, och gjorde det ännu en gång under en föreläsning i Storvreta utanför Uppsala igår i ämnet föräldraskap och samlevnad.

Svensson har många angelägna budskap till Sveriges föräldrar, män och hustrur, budskap som vi har lätt för att instämma i men lite till mans och kvinns har svårt att leva upp till i den utsträckning vi borde.

Svensson är jättebra! Han har ett angeläget budskap och är en föredömlig föredragshållare! Det enda jag saknar är en analys av politikens bidrag till att folk skiljer sig och till att föräldrarna inte vågar vara föräldrar.

"Varför denna mjäkiga tvekan?"

Enligt en undersökning som SvD:s politiske chefredaktör, PJ Anders Linder, hittat, vill drygt sjuttio procent av småbarnsföräldrarna inte ha någon ytterligare kvotering av föräldraledigheten, medan bara sju procent - understödda av åsiktsmegafonerna på DN; Expressen och Aftonbladet - vill ha den hårdare kvoterad.

Trots det tydliga opinionsläget kritiserar de, trots allt få - men högljudda kvoteringsivrarna, regeringen i kraftfulla ordalag för att den inte går hårdare fram än den gör med den majoritet av folket som uppenbarligen inte vet sitt eget bästa.

Det konstaterandet tar Linder som utgångspunkt för en avslöjande ledare i sin tidning, en artikel som du kan läsa - här.

"Förskolan ska vara gratis från tre års ålder"

Förskolan måste bli en del av utbildningssystemet, med tydligt pedagogiskt innehåll. Det innebär att förskolan blir avgiftsfri för alla barn från tre års ålder. Samtidigt som förskolan förändras ska skolstarten bli flexibel, så att barnen kan börja det vanliga lågstadiet när de är mellan fem och sju år. Satsningen kommer inte att belasta kommunernas ekonomi, utan ska betalas på annat sätt.

Det skriver moderaterna Fredrik Reinfeldt, Sten Tolgfors och Ulf Kristersson idag på DN Debatt. Läs trions utspel - här!

Föräldraförsäkringen, ett hinder för kvinnorna

- Föräldraförsäkringens nuvarande utformning bidrar till att kvinnor har svårare att få jobb och till att deras löner är lägre. Därför måste föräldraledigheten kvoteras mellan fadern och modern, skriver Dagen Nyheter i sin huvudledare i dagens nummer av tidningen.

Ett häpnadsväckande förenklat resonemang, som lett ledarskribenten - och därmed hela tidningen - till en tämligen galen slutsats!

Lika möjligheter i arbetslivet och lika lön för lika arbete är inte det enda måttet på jämställdhet, och det är inte heller det enda politiska mål som är värt att sträva efter.

Dessutom finns det fler skäl till att kvinnors karriärmöjligheter - statistiskt sett - är sämre än mäns, varav några har sina ursprung i den förda barnomsorgspolitiken.

Och slutligen, är det inte optimistiskt i överkant att tro att bara fadern är hemma med barnet lika länge som modern under dess första levnadsår kommer modern att få fler jobb att välja mellan och högre lön?

DN:s påstått liberala ledarredaktion måste ha drabbats av en allvarlig släng av socialism.

"I trygga familjer vågar man mera"

Vi är beredda att göra uppoffringar för våra närmaste. Vi inordnar oss frivilligt i familjer och lokalsamhällen. Det är en nedärvd överlevnadsstrategi.

Vi blir lyckliga av att vara behövda och känna tillit. Vi växer när vi tar personligt ansvar. Därför lurar vi Försäkringskassan för att få tid och råd att ta hand om de våra.

"Att tillgodose behovet av att vara behövd är ... samhällsbildande. Ja, man skulle till och med kunna säga att det är grunden för samhällets existens ...", skriver historieprofessorn Arne Jarrick i 'Behovet att behövas - en tänkebok om människan, kulturen och världshistorien' (SNS Förlag).

Vårt intresse för familj, föräldraskap, hem och hembygd är inte ett påhitt av högerkrafter; se bara på Göran Persson, som vill bli skogspatriark i sin hembygd.

Så skriver Elise Claeson i dagens nummer av Svenska Dagbladet i en krönika som du kan läsa - här!

Föräldraskap är bra för karriären

- Föräldraskap gör en bättre på ledarskap och sociala kontakter hävdar den danska journalisten Kirsten Stendevad, som härom dagen höll ett föredrag i Stockholm i ämnet.

Därmed ansluter hon sig till samma skola som Ann Crittenden, som vi berättade om härom dagen - här!

Det måste börja bli jobbigt för förespråkarna för dagistvång, såväl inom politiken som i media. Det enda raka blir väl att försöka tiga ihjäl sådana icke politiskt korrekta röster som Crittenden och Stendevad ;-/

Har Sverige blivit en socialistisk enpartistat?

Det frågar sig Hillevi Erlandsson i en angelägen debattartikel i dagens nummer av Södermanlands Nyheter.

Erlandson levererar inte bara ett antal bevis för att det är som hon befarar, hon frågar sig också om det är så att medborgarna somnat in och inte inser vad som händer - och i så fall varför.

Den besökare av denna webbplats som har koll på vad redaktör'n för denna webbtjänst sysslar med kanske inser att artikeln i stort sett är identisk med Erlandssons lika skarpa inlägg på denna webbplats debattavdelning, rubricerad "Sverige, en en socialistisk enpartistat" daterad "Wednesday, September 14, 2005". Därmed är artikeln ett efterföljansvärt exempel på hur man från en och samma skrivarinsats kan få ut mer exponering.

"Om du kan ta hand om en familj kan du ta hand om vad som helst"

Ungefär det blir titeln - fritt översätt - på en nyutkommen bok av den amerikanska ekonomijournalisten / författarinnan Ann Crittenden. Boken heter i original If You’ve Raised Kids You Can Manage Anything – Leadership begins at home.

I den hävdar författaren att det här med att vara mor och att själv ta hand om sina barn, uppfostra och utrusta dem för livet som vuxna, är bland det mest tillfredsställande och utvecklande man kan syssla med. Och att de kunskaper man under den resan förvärvar gör en sällsynt väl rustad för andra uppgifter i samhället där kontakter med andra människor och ledarskap är viktiga komponenter.

Den synen kanske kan sägas stå i bjärt kontrast mot den i Sverige dominerande, som går ut på att hemmaföräldrar till varje pris måste undvikas, eftersom de lär komma efter i den, så kallade, "utvecklingen".

Jonas Himmelstrand i Uppsala har läst boken och skrivit en tänkvärd artikel med Crittendens bok som utgångspunkt. Den kan du läsa här.

Tänk så annorlunda de där utlänningarna kan tänka om sånt som vår svenska stat för länge sedan formulerat ett helt annat svar på! ;-)

Viktigare att hålla kontakt med jobbet än med barnen

Vi måste jobba mer för att rädda välfärden. Men välfärd är för de flesta att kunna vara mer med familjen.

Eller, Den Stora Kvinnofrågan. Från vänsterpartiet över till moderaterna är politikerna numera överens om att kvinnorna till intet pris får "förlora kontakten med" - nej inte barnen, utan - arbetsmarknaden.

Några tänkvärda ord från författaren och ekonomen Carl Hamilton (han som skrev boken Det infantila samhället för ett tag sedan) i denna artikel i dagens nummer av Aftonbladet.

"Folkomrösta om barnomsorgen..."

...ser oberoende liberala Kvällsposten (Malmös variant av Expressen) ut att uppmana till i en ledare i dagens nummer av tidningen.

Men det är ett misstag, begånget av tidningens webbredaktör; artikeln har inte skrivits av någon av tidningens ledarskribenter utan av den lokale kd-politikern Aldo Iskra.

I artikeln hänvisas till alla initiativ som tagits av medborgare för att bryta dagismonopolet, till orättvisorna i det skattefinansierade stödet för olika former av barnomsorg, och till den förda politikens brott mot FN:s barnkonvention ¹.

Ytterligare ett argument som Iskra framför är att staten borde uppmuntra föräldrar som vill ta ansvar för sina barn, inte bekämpa dem, som den gör nu.

Vi i denna förening inbillar oss att vi haft en del att göra med att Iskra och hans parti upptäckt hur den svenska lagstiftningen bryter mot FN:s barnkonvention, kanske tack vare vår inlaga till FN:s kommission för mänskliga rättigheter i slutet av förra året, ett initiativ som du kan läsa om här!

Lycksele i mål med namninsamlingen

Enligt vad vi erfar har föräldragruppen i Lycksele just lyckat samla in drygt fem procent av de röstberättigades namn för mer frihet och rättvisa i barnomsorgen. I detta fall innebär det drygt 500 namn.

Nu återstår att skriva ett följebrev och stämma träff med någon hög politisk representant för kommunen för överlämnande av listan och brevet, med krav på att kommunen löser det problem insamlingen fokuserar på.

- Kommunen styrs av sossarna och vp-arna, vars partier - officiellt - ju kämpar för att barnen, så fort det bara går, ska överlämnas till den kommunala barnomsorgen för omvårdnad. Mot den bakgrunden är det häpnadsväckande att sympatisörer till de två styrande partierna inte uppvisar någon mindre benägenhet än andra att skriva på våra listor, säger Christine Carrion, en av eldsjälarna bakom namninsamlingskampanjen. "Det måste bero på att frågan inte varit, och inte heller inför det stundande valet ser ut att bli, den valfråga den borde vara," säger hon också.

"Det parti som tar tag i barnomsorgsfrågan blir vinnare i nästa års val"

Med de orden avslutar Helena Palén-Olofsson sitt inlägg i dagens utgåva av SR P1:s program Ring P!, vari hon också ger det nyetablerade partiet Feministisk Initiativ en känga för att ha svikit alla normala svenska kvinnor och i stället fokuserat på homo-, bi- och transsexuella frågor, som demografiskt och politiskt ändå bara är marginella.

Hon fick mothugg av en representant för FI (vars namn undertecknad inte lyckades uppfatta) som hävdade att FI har alla möjligheter att bli det medlemmarna vill att partiet ska bli.

En tredje intressant röst i programmet var Fredrik Karlssons, vars innehavare hävdade, med viss logik, att löneskillnaderna uppstår på grund av att arbetsgivarna förväntar sig att kvinnor kommer att vara mer frånvarande från jobbet än män för vård av småbarn. Av det konstaterandet drar han slutsatsen att föräldraförsäkringen måste kvoteras så att arbetsgivarna får klart för sig att båda föräldrarna kommer att vara frånvarande lika mycket.

Vi i denna förening har lättast för att identifiera oss med det Palén-Olofsson säger och tar intryck av hennes kritik av FI (som ett parti styrt av en verbal och akademisk elit som betraktar män som fiender, en grundinställning som alla andra kvinnor, även om de försökte, förmodligen inte skulle kunna ändra på).

Vi tar också intryck av Fredrik Karlssons resonemang eftersom det visar hur feminismfundamentalister resonerar - samtidigt som vi inser vad Karlsson missat; att män och kvinnor, när de förälskar sig i varandra och bildar familj, upptäcker att en ny social företeelse uppstår - familjen - som staten också måste erkänna.

Ge småbarnsföräldrarna mer valfrihet

Inte alla moderater tycker som Reinfeldt i barnomsorgsfrågan. Det framgår t ex av Birgittha Bjerkéns ¹ debattartikel i dagens nummer av Arbetarbladet (i Gävle) där hon påpekar hur fast småbarnsföräldrarna sitter i en ekonomisk fälla som sossarna gillrat, en fälla som gör att de varken varken kan ta hand om sina barn, varandra eller sina egna föräldrar på det sätt de förmodligen skulle vilja.

Fotnot 1: Birgittha Bjerkén är moderat ledamot av Gävles barn- och ungdomsnämnd.

Reinfeldt har inte förstått problemet

Med skattelagstiftningen och dagissubventionerna som verktyg har den sittande regeringen gjort det omöjligt för föräldrar att själva ta hand om sina egna småbarn. Detta, att barnen ska tas om hand på storskaliga inrättningar medan föräldrarna dubbelarbetar är ett sovjetiskt system som är ovärdigt ett parti som säger sig värna om liberala principer och medborgarnas frihet. Vad tänker du och ditt parti göra åt den saken?

Den frågan fick moderatledaren Fredrik Reinfeldt igår kväll i Västerås under ett möte med redan övertygade och ännu tveksamma väljare.

Jag håller inte med om att den nuvarande barnomsorgslösningen skulle vara sovjetisk. Mina egna barn har gått på dagis och det har fungerat alldeles utmärkt. Men vi jobbar med att hitta mer flexibla lösningar, allt från enskilda familjedaghem till kooperativa lösningar.

Denna notis blev till en debattartikel i Vestmanlands Läns Tidning (VLT), ett inlägg som du kan läsa - här!

Inte ett ord där inte om att ge föräldrar större möjligheter att själva ta hand om sina barn när de är små. Därmed avslöjar partiledaren att han inte inser problemets hela vidd, t ex hur folkopinionen ser ut, hur förlustbringande det rådandet systemet är eller hur socialistiskt och tvingande det är.

Föreningsstyrelsen har länge försökt komma till skott med att uppvakta återstående partiledningar i Stockholm om småbarnsföräldrarnas sak, men inte riktigt orkat genomföra den kampanjen. Ovanstående händelse torde rimligen flytta upp den punkten på att-göra-listan några snäpp.

Junilistan vill ha skatteavdrag för barn

Vi vill införa skatteavdrag för barn mot inkomst av aktivt arbete som ett sätt att förbättra för barnfamiljerna. Om vårdnadshavaren med lägst inkomst får göra ett avdrag från skatten på t ex två procent av inkomsten per år och barn upp till 200 000 kr i årsinkomst, skulle en tvåbarnsfamilj få en ökning av sin årsinkomst efter skatt på upp till 8 000 kr per år. Kombinationen av att stimulera till arbete, stödja barnfamiljerna och främja nativiteten i ett åldrande Sverige är angelägen.

Så skriver Nils Lundgren i ett förslag till partiprogram till Junilistans partistyrelse, ett dokument du kan läsa här. (Det ovan citerade stycket finns på sid 9)

Detta förslag är ganska sensationellt. Avdrag på skatten för försörjningsbörda har vi inte sett röken av i Sverige sedan 1971 (då familjerna avskaffades och särbeskattningen infördes). Lundgren (och kanske också Junilistan) är här på rätt spår eftersom det föreslagna avdraget skulle innebära en återgång till en grundläggande beskattningsprincip, som har med skatt efter betalningsförmåga att göra.

Men det är samtidigt uppenbart att Lundgren inte framför sitt förslag som en lösning på enlönefamiljernas pressade ekonomiska situation (eftersom vårdnadshavare nr 2:s inkomst där per definition är noll, vilket i sin tur betyder att familjen inte skulle kunna tillgodogöra sig Lundgrens avdrag). Nej som vanligt förefaller det handla om att ytterligare uppmuntra dem som agerar politiskt korrekt och dubbelarbetar - och även i fortsättningen strunta i hur det går för enlönefamiljerna.

Dessutom har Lundgren, trots hans förmodade erfarenhet som siffertrillande nationalekonom, räknat fel. Familjen i hans exempel skulle inte få ut 8 000 kr mer efter skatt utan bara 2 500. Om han - i det aktuella exemplet - vill uppnå just beloppet 8 000 kr efter skatt måste han dividera det med skattesatsen för att få det erforderliga avdragsbeloppet före skatt, d v s 8 000 / 0,32 = 25 000 kr, motsvarande - inte två procent av lönen utan - 12,5 procent.

Ge föräldrarna hela dagissubventionen!

Moderatledningens retorik skiljer sig inte nämnvärt från den familjefientliga syn som präglat den socialdemokratiska agitationen alltsedan Alva Myrdals dagar. Sällan har en moderat partiledning så flagrant och med så ohållbara argument brutit med konservativa och liberala traditioner. För det nya moderata bunkergänget är den s k tillväxten viktigare än familjen och friheten - en ideologiskt bakvänd och enfaldig prioritering, eftersom en snabbare BNP-tillväxt inte alls behöver innebära att välståndet ökar. Däremot vet vi med säkerhet att välståndet stiger när offentliga monopol ersätts av fri konkurrens, när makten flyttar från riksdagen till medborgarna.

Så skriver nationalekonomen Åke Sundström i en artikel i dagens nummer av Barometern / Oskarshamns Tidning, ett inlägg som du kan läsa här.

Sundström tycker att partierna i Allians för Sverige borde kunna ena sig kring följande familjepolitiska huvudpunkter:

Vi lär få se inför nästa års val i vilken utsträckning Sundströms förutsägelser och önskemål blir uppfyllda.

M-politiker i Karlstad föreslår vårdlön

- Visst finns det en risk att kvinnor då kommer att stanna hemma i större utsträckning än män, men vem är jag att döma hur människor ska leva sina liv, säger han som svar på den oundvikliga frågan om hur det skulle påverka den s k jämställdheten - och fortsätter: "Om det blir fler kvinnor än män som stannar hemma visar det väl bara hur mycket klokare kvinnor är än män."

Minst lika intressant är kommunens ordförande för barn- och ungdomsnämnden, Lennart Janssons (s), kommentar till Lagerquists utspel. Jansson gillar naturligtvis inte förslaget eftersom det enligt honom (i) skulle bli en kvinnofälla, (ii) kvaliteten på förskolan skulle sjunka och (iii) den kommunala barnomsorgen skulle bli svårplanerad.

i) Det rådande systemet, som berövar kvinnorna en valmöjlighet och tvingar dem ut i förvärvslivet när varken de själva eller deras barn är redo för det måste vara en ännu större fälla.

ii) Eftersom en kommunal vårdlön har alla förutsättningar att minska kommunens kostnader mer än intäkterna innebär förslaget en god möjlighet för kommunen att förbättra sin förmodat usla ekonomiska ställning. Här har Jansson alltså direkt och påvisbart fel.

iii) Av alla invändningar mot mer frihet för barnfamiljerna är denna den galnaste - och kanske också den mest avslöjande.

"Palme förde krig mot familjen..."

...skriver Expressens krönikör Ulf Nilsson i dagens nummer av tidningen och konstaterar att från och med sjuttiotalet har familjerna pressats tillbaka och staten flyttat fram sina positioner gentemot våra barn. De tillhör numera mer staten än föräldrarna, tycker han.

Malmömor överklagar i viktig barnomsorgsfråga

Är det okej att kommunen avslår en ansökan om att få öppna eget familjedaghem med lögnaktiga argument och trots att vi har grundlagsfäst näringsfrihet i detta land?

Är det vidare okej att kommunen i praktiken tvingar medborgare med småbarn att lämna in sina telningar till närmaste dagis trots att lagen ålägger föräldrarna ansvaret att fostra och se efter dem?

Carolina Kaya i Malmö tycker inte det utan har överklagat Västra Innerstadens stadsdelsfullmäktiges avslag nyligen på hennes ansökan att få öppna ett privat familjedaghem i området, där den kommunala kön till barnomsorgen är lång.

Med tanke på den kön skulle man kunna tro att kommunen skulle välkomna Kayas erbjudande om hjälp, men se det gjorde den inte. Istället avslog nämnden hennes ansökan med det falska argumentet att Skollagen inte skulle ge utrymme för det slag av verksamhet Kaya vill etablera.

Mot bakgrund av att enskilda familjedaghem förekommer på många platser i landet, att Skollagen så tydlig accepterar dem, samt att ärendet var väl förberett av stadsdelens experter på området, förefaller det osannolikt att nämnden skulle ha varit okunnig om sakförhållandena.

- Det är solklart att nämnden inte förväntade sig att jag skulle ha koll på läget och därför trodde att de skulle komma undan med denna lögn, säger Kaya själv.

Beslutet har inneburit att Kaya, för att inte hamna i en svår ekonomisk situation som skulle gå ut över hennes drygt ettårige son, tvingats lämna in honom till ett närbeläget dagis för omsorg, trots att båda föräldrarna skulle föredra att Kaya själv tog hand om barnet ett bra tag till.

Därför hävdar hon att beslutet, i sina konsekvenser, strider mot Föräldrabalkens krav på att just föräldrarna fostrar och ser efter sina barn, och att det därför också bryter mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som ger föräldrarna rätten att fostra sina barn efter egen filosofisk övertygelse.

- Detta ärende handlar inte bara om mig och min son utan ytterst om vem som ska bestämma hur folk ska leva sina liv och ta hand om sina barn - staten eller medborgarna - avslutar Carolina Kaya.

Överklagandet inlämnades till Länsrätten i Skåne län 20/9. Inlagan kan du läsa här. Rätten diarienummer är 10192-05.

Det är med tillfredsställelse vi kan meddela att vi i föreningen hjälpt Kaya med utformandet av inlagan till länsrätten. Det är ju annars inte så lätt att som ekonomiskt hårt pressad småbarnsförälder ha råd med den juridiska hjälp som kan behövas.

Detta, att motparten (kommunen) har tillgång till hur stora juridiska resurser som helst medan den klagande inte har tillgång till några, är ett stort rättssäkerhetsproblem, men det är en annan historia.

Nackas och Sollentunas barnomsorgsmodell väcker intresse

Växjö, Partille, Mark och Västerås är några exempel på kommuner där Nackas och Sollentunas planer på en ”vara-hemma-möjlighet” väcker intresse.

- Vi vill ha total frihet för alla föräldrar att själva välja omsorg åt sina barn, säger barn- och utbildningsnämndens ordförande i Partille, moderaten Lars-Inge Stomberg.

Varberg säger "nej" till barnomsorg hemma

Det system med enskilda familjedaghem som införts i Alingsås och ett antal andra kommuner, ratades på måndagen av barn- och utbildningsnämnden i borgerligt styrda Varberg. Detta med motiveringen att det är osäkert om Skatteverket skulle gå med på att utfärda de F-skattesedlar som systemet förutsätter.

Men den historieskrivningen ställer inte alla ledamöterna upp på, bl a inte Robert Majlöv (kd), som hävdar att han personligen informerat nämnden om att systemet redan införts i andra kommuner och att det därmed skulle bli svårt - för att inte säga omöjligt - för Skatteverket i regionen att sätta sig på tvären.

Nämndens agerande förbryllar. Mycket vore vunnet om de verkliga skälen kunde avslöjas. Vi sätter en slant på två saker:

Det är oroväckande när inte ens de borgerliga vågar bekämpa socialismen i Sverige.

Alingsås inför hemomsorg för små barn

Alingsås kommun har just inför ett system med enskilda familjedaghem som gör det möjligt för småbarnsföräldrar att stanna hemma med sina små och få betalt från kommunen för tillhandahållna barnomsorgstjänster - under förutsättning att varje sådant hem också tar hand om minst ett "främmande" barn. Det framgår av Världen Idags rapport om händelsen, som du kan läsa här.

Vi får hoppas att det begränsande villkoret - att man också måste ta hand om minst ett främmande barn - snart kommer att slopas så att föräldrarna uppnår en ännu lite högre grad av frihet. Men ännu bättre vore ju om det onda åtgärdades vid roten, d v s att barnomsorgen utdebiterades till självkostnad samt att avdrag för barnomsorgskostnader och försörjningsbörda (åter)infördes i den svenska skattelagstiftningen. Det skulle vi alla bli både friare och rikare på. Men så långt i icke-socialistisk riktning vågar inte ens moderaterna och kristdemokraterna gå.

Älskade barn blir inte våldtäktsmän

- För att undvika att små barn växer upp till våldtäktsmän och våldsbrottslingar av andra slag är det viktigt att de får möjlighet att knyta an ordentligt till sina föräldrar när de är små. Det hävdar psykologiprofessorn Sven Å Christianson och läkaren Poul Perris i en debattartikel i dagens nummer av Expressen, ett inlägg som du kan läsa här.

Men författarparets förslag till hur barn ska få bättre möjligheter i framtiden att knyta an till sina föräldrar är betecknande för den tid vi lever i. De föreslår att skolan ska åläggas den ytterligare uppgiften att undervisa barnen i anknytningens betydelse, som en teoretisk tankeövning alltså.

Inte ett ord där inte om att politiken måste läggas om så att folk får råd att vara hemma med barnen när de är små.

Barn utvecklas bäst hemma hos mamma

Det visar en brittisk studie som pågått i sju år och som omfattat 1200 barn i åldersintervallet tre månader upp till drygt fyra år. Och med "bäst" menar forskarna "socialt" och "känslomässigt".

Läs Aftonbladets sammanfattning av undersökningen här och brittiska The Guardians här.

Så bra att det alla normala föräldrar hela tiden vetat äntligen blir tydligt sagt. När barn är små är mamman världens medelpunkt. Faderns roll blir då att se till att mamman och barnet har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Men i takt med att barnet växer kan också faderns roll som förälder växa.

Så har människofamiljer fungerat i alla tider, men det kan inte dagens sossar och rödstrumpor acceptera. Därför har de, i decennier, försökt att med ekonomisk-politiska maktmedel få alla att agera mer androgynt.

I en demokrati som vår ska våra förtroendevalda agera på sina väljares uppdrag, men på det familjepolitiska området är det uppenbart att våra politiker driver sin egen dagordning, på tvärs mot folkets vilja.

Kd vill att föräldrarna ska få säga sitt

Nu går Kristdemokraterna ut på bred front och motionerar (föreslår) att kommunerna, i samband med nästa val, också frågar medborgarna om de tycker att politiken ska göra det möjligt för folk att vara hemma med sina små så länge de är just det (d v s små). Det framgår av en artikel i Världen Idag, som du kan läsa här.

I samband med utspelet presenterar partiet en ny rapport under titeln Med rätt att vara barn där sossarnas politik granskas mot bakgrund av FN:s barnkonvention. I den är slutsatsen att den förda politiken, på viktiga punkter, strider mot nämnda konvention. Rapporten utmynnar - naturligtvis - i en hyllning till partiets förslag till familjepolitik, bestående bl a av barndagar och möjligheten till kommunala vårdnadsbidrag. Du kan läsa den här.

Vilken är partiets avsikt med kravet på brev till regeringen? frågar man sig osökt.

Varför frågar ingen barnen om föräldraförsäkringen?

Det vill säga: vem av de två föräldrarna vill barnen ska stanna hemma med dem under föräldraledigheten?

Den frågan ställer sig journalisten Arne Höök och kommer fram till att hans egna barn i första hand skulle välja "båda", men om det alternativet fråntogs dem de då skulle välja "mamma".

Lite irriterande måste det vara för våra politiska makthavare att Hööks barn ännu inte lärt sig att den politiska korrektheten föreskriver att de istället svarar "hälften var". Men det kommer de säkert på senare i livet, så starkt som det politiska trycket är på folk att ge just det svaret.

Elitens kamp mot Problemet

Åttio procent av föräldraledigheten tas ut av kvinnor och med det förhållandet är alla parter - utom proffspolitikerna och rödstrumporna - nöjda.

Det konstaterandet tar Svenska Dagbladets krönikör Elise Claeson som utgångspunkt för en drapa som tydligt visar hur djup klyftan blivit mellan väljare och valda på ett så fundamentalt område som hur folk ska leva sina liv och ta hand om sina barn.

Hur länge till ska väljarna, som sitter inne med en makt de kanske inte inser potentialen i, finna sig i de förtroendevaldas övergrepp?

Ska politikerna eller föräldrarna bestämma?

Den frågan debatterades i gårdagskvällens program från SVT1 - Debatt - som då sändes från Karlstad, där bl a förskoleminister Lena Hallengren, FI-representanten Lotten Sunna och kommunalpolitikern Lennart Jansson försvarade det rådande systemet, medan föräldrarna Christina Nilsson och Lena-Marie Andersson samt kommunalpolitikern Mats Gerdau argumenterade för mer förälderlig frihet.

En händelse som ser ut som en tanke är att redaktionen, i anslutning till löpsedeln på nätet som flaggade för debatten, också lade ut en snabbenkät om frågeställningen "Bör små barn 1 - 3 år vara hemma eller på dagis?" Och som vanligt när alternativet "hemma" fanns med bland de valbara alternativen valde en förkrossande majoritet av respondenterna- i detta fall drygt 80 % - just det alternativet, mot knappt 20 % som valde "dagis".

Men det får på intet sätt Hallengren, Sunna och Jansson att ta intryck. De hävdar fortfarande att medborgarna väljer fel och inte förstår sitt eget bästa.

Hur länge till ska staten komma undan med sina övergrepp på medborgarna på barnomsorgens område?

"Dagis kan vara en tidsinställd beteendebomb"

Så kanske man kan sammanfatta den australiska beteendevetaren Anne Mannes senaste bok: How Should We Care For Our Children?.

I den beskriver Manne hur hon tycker att Australiens experter på barns utveckling tonar ned den stora mängd forskningsresultat från resten av den utvecklade världen som pekar på stora risker med storskalig kollektiv barnomsorg, särskilt för små barn. Ja, hon menar att den utbyggnad av sådan barnomsorg som nu pågår i Australien innebär att barnen får betala ett alltför högt pris för kvinnans s k frigörelse och att denna satsning kan visa sig vara en tidsinställd bomb på många personlighetsdanande områden.

Läs gärna en insiktsfull recension av Mannes bok - här!
Beställ sedan boken - här - om du vill!

Är det måhända någon svensk läsare av dessa rader som känner igen sig från den svenska marschen in i dagissamhället?

"Jag har det underbart i 'deltidsfällan'..."

...skriver Hanna Brodda, deltidsarbetande frilansjournalist med småbarn, på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet med anledning av att såväl LO-ekonomerna som regeringen vill få stopp på deltidsarbetet till förmån för heltidsjobb för båda föräldrarna.

Dagis stressar små barn

Att börja i förskolan stressar småbarn - i upp till fem månader efter inskolningen, visar en brittisk studie. För att komma i balans behöver barnen tid och omsorg från sina föräldrar.

Det visar en studie som genomförts av brittiska och tyska forskare, som Aftonbladet uppmärksammat i en artikel som du kan läsa - här.

Läs också gärna brittiska The Guardians tolkning av innebörden i samma studie - här.

Det är uppenbart att forskarna är väl medvetna om frågans politiska laddning och att de därför inte vill / vågar säga rent ut att små barn bör vara hemma hos mor eller far i stället för att vara på dagis. I stället säger de att det vore bra om tiden på dagis för små barn kunde minskas och ifrågasätter utbyggnaden av daghem i Storbritannien. Men det är väl ändå ungefär samma sak.

Svenskarna jobbar hårdast (och har minst tid för barnen)

Det framgår av en enkät som EU-myndigheten för sociala frågor genomfört och som SVT rapporterar om idag.

Resultatet går säkert att förklara på flera sätt. Ett är säkert vår nordeuropeiska tradition av flit och hårt arbete. Men en annan är definitivt det rådande barnomsorgssystemets samhällsekonomiska ineffektivitet, som gör att vi måste jobba hårdare för att kompensera för förlusterna.

Hur mycket ska politikerna få styra vårt familjeliv?

Regeringens utredare av föräldraförsäkringen Karl-Petter Thorwaldsson och Feministisk Initiativs Lotten Sunna höll stenhårt på att staten måste gripa in eftersom folk envisas med att göra fel. Medan Expressens krönikör Marie Söderqvist och - som det lät - majoriteten av publiken tyckte tvärt om att hur föräldrarna fördelar sysslorna - inklusive barnomsorgen - mellan sig har staten inte med att göra.

"Vård av egna barn räknas visst..."

...skriver Expressens krönikör Marie Söderqvist i dagens nummer av tidningen. Detta apropå Nackas och Sollentunas kommuners utspel för några dagar sedan med en lösning på hur statens förbud mot vård hemma av egna småbarn ska kunna lösas och apropå förskoleminister Lena Hallengrens sura reaktion på initiativet.

Nacka och Sollentuna utmanar regeringen

Öppna firma i barnomsorgsbranschen, uppfyll lagens och kommunens krav på lokaler och egen kompetens. Stanna sedan hemma med ditt barn och ta emot fem till sex tusen kronor i månaden i ersättning från kommunen för det jobbet ¹. Den lösningen går nu Nackas och Sollentunas kommuner ut med i en debattartikel i Svenska Dagbladet, som du kan läsa här. Läs också gärna någon ledarkommentar om utspelet, t ex Göteborgs-Postens - här!

Vi kan bara hoppas att lösningen håller för de försök till sabotage som den kommer att utsättas för. Till exempel befarar vi att Skatteverket kommer att försöka vägra erkänna dessa små verksamheter som företag. Och vi är rädda för att domstolarna - om genomförandet överklagas - kommer att försöka underkänna alla föräldrar utan formell förskollärar- eller barnskötarkompetens som vårdare av sina egna barn. Men inga skulle bli gladare än vi i denna förening om vi skulle ha fel.

Fotnot 1: Egenavgifter och skatter får man, som egenföretagare, betala in själv.

Namninsamlingen i Vansbro i hamn

Som kanske bekant är kräver lagen att minst fem procent av de kommunalt röstberättigade ställer sig bakom ett krav på kommunal folkomröstning i en lokal fråga för att fullmäktige ska bli tvungna att behandla den. I Vansbro kommun i Dalarna innebär det cirka 300 personer. Men Ylva Nodén och Erika Holl samlade in det dubbla av bara farten - för kravet att även hemmaföräldrar ska få del av statens stora barnomsorgssubventioner. Det rapporterar Världen Idag i dagens nummer av tidningen.

Vi i föreningen noterar händelsen med största tillfredsställelse och gratulerar de två eldsjälarna till framgången.

Det borgerliga familjepolitiska våndan...

...skriver Världen Idags krönikör, nationalekonomen Åke Sundström om i dagens nummer av tidningen och gisslar moderaternas senaste utspel och Centerns vacklande. Men det är uppenbart att skribenten fäster stort hopp vid folkpartiledaren Lars Leijonborgs uttalande nyligen att: "även hemmaföräldrar måste få del av samhällets uppbackning" (se notis här)

Det gläder oss att Sundström fäster så stort hopp vid Folkpartiets senaste signal. Vi i föreningen hoppas att han har rätt men är ännu så länge skeptiska. I fyrtio år har partiet haft hur många chanser som helst att visa att det - i sann liberal anda - är berett att försvara individens/hemmaförälderns rättigheter gentemot staten men konsekvent gått på statens linje. Men som sagt, låt oss hoppas att Sundström har rätt.

Kvinnor slåss mer än män

Länge har mäns påstådda våld mot kvinnor och barn i jämställdhetsdebatten tagits till intäkt för förslag om långtgående inskränkningar i familjelivet, för att inte säga förslag om kärnfamiljens avskaffande. Men forskarna på området har tvingats erkänna att pålitliga fakta alltid varit svåra att få fram eftersom familjelivet i så stor utsträckning legat utom räckhåll.

Av detta skäl är en nyligen publicerad rapport från Nya Zeeland ¹ intressant eftersom den är baserad på ett representativt urval av befolkningen, som följts - och intervjuats -under lång tid. Av den framgår att 27 procent av kvinnorna och 34 procent av männen uppgett att de blivit utsatta för fysiskt våld från sin partner. Dessa siffror bekräftas väl av den motsatta frågan, d v s "har du någonsin utsatt din partner för fysiskt våld?"

En ytterligare analys av materialet visade, inte helt överraskande, att det i stor utsträckning är samma personer som både slår och blir slagna.

Förvånade över resultatet förklarar forskarna siffrorna bl a med att en man vet att han kan råka mycket illa ut om han slår sin kvinna, medan kvinnan, å andra sidan, vet att mannen är tämligen obenägen att gå till polisen och klaga.

Inte nog med att könsfördelningen av familjevåldet på Nya Zeeland förmodligen överraskar de flesta av oss, även den höga frekvensen av våld, oavsett förövarens och offrets kön, förskräcker.

Det ska bli intressant att se hur de svenska jämställdhetsdebattörerna kommer att uppmärksamma - och utnyttja - denna intressanta studie.

Ett "nej" på felaktiga grunder

Västra Innerstadens stadsdelsfullmäktige i Malmö avslog Carolina Kayas ansökan om att få öppna ett privat familjedaghem med den grundlösa motiveringen att sådana familjedaghem skulle vara förbjudna i lag. Det framgår av Världen Idags rapport om saken, som du kan läsa - här.

Kommunens hantering av detta ärende ser underlig ut. Kan det verkligen vara möjligt att fullmäktigeledamöterna verkligen trodde att privata familjedaghem skulle vara förbjudna? Det framstår som osannolikt. Istället var det nog så att majoriteten av församlingen helt enkelt inte ville att Kaya etablerar sig som konkurrent i kommunens egen bransch och råkade åberopa ett skäl som inte håller juridiskt.

Vi får bara hoppas att Kaya överklagar och inte skickar in en ny ansökan! (eftersom det skulle ge kommunen en möjlighet att omformulera sitt avslag). Samtidigt erbjuder vi den klagande - här och nu - hjälp med uppbyggnaden av den juridiska argumentationen.

Trevlig träff med familjekämpar i Västerås

Igår (i lördags) genomförde föreningen sin träff med likasinnade och deras barn på Vallby Friluftsmuseum i Västerås. Ett tjugotal föräldrar med ännu fler småbarn - och ett strålande soligt och varmt väder - gjorde mötet till en succé.

Håkan Fernkvist, en åtminstone lokalt väl känd underhållare med inriktning mot för- och småskolebarn, underhöll med sång, musik och trollkonster. Den hundraprocentiga kontakt med barnen som han lyckades etablera under de cirka 45 minuter som föreställningen varade var imponerande att uppleva. Även de vuxna var förtjusta.

Även om avsikten var att umgås socialt och inte prata familjepolitik, infann sig ändå möjligheten efteråt, under kafferasten, att för nyfikna icke medlemmar, på tu man hand, berätta vad föreningen kämpar för. Och som vanligt var det svårt att hitta någon som inte höll med ¹.

- Det här ska vi absolut försöka göra till ett stående arrangemang varje år, sade föreningens ordförande Christer Westerlund efteråt med illa dold tillfredsställelse.

Fotnot 1: Därmed inte sagt att alla närvarande icke medlemmar direkt blev medlemmar. Många hemmaföräldrar tycker sig inte ha råd att engagera sig (medlemsavgiften är 200 kr/år) och många dagisföräldrar att de inte har tid att reflektera över frågeställningen.

Överraskande signal från folkpartiledaren

"Även hemmaföräldrar måste få del av samhällets uppbackning." Så uttryckte sig folkpartiledaren Lars Leijonborg - överraskande - i ett samtal med Världen Idags Jonas Adolfsson under Alliansen för Sveriges möte hos Göran Hägglund i Bankeryd.

Av samma artikel framgår att moderatledaren Reinfeldt nog inte kommer att ta några initiativ för att lyfta upp den familjepolitiska frågan på bordet inför nästa val.

Vi i föreningen är skeptiska till denna nya signal från Folkpartiet. Vi befarar att det kommer att visa sig att Leijonborg inte menade särskilt mycket med sitt uttalande. Partiets historia på det familjepolitiska området tycker vi tyder på det.

Tjejerna presterar bättre i skolan

Pojkarna halkar efter i skolan, där flickorna dominerar bland dem som får höga betyg. Skillnaden mellan könen är markant oavsett vilken socialgrupp eleverna tillhör eller var de bor. I dag är flickorna i kraftig majoritet i en del av Stockholms högstatusskolor till följd av betygsskillnader, medan lågstatusskolor blir pojkskolor.

Ungefär så skrev Mats Björnsson, utredare och ämnesråd i Utbildnings- och Kulturdepartementet, som en sammanfattning i Dagens Nyheter av en en rapport om saken som han överlämnade till Myndigheten för Skolutveckling igår.

Med andra ord, Björnsson nöjer sig med att konstatera att skillnaden i intellektuell prestationsförmåga mellan unga pojkar och dito flickor har med könet att göra men stannar där, d v s avstår från att försöka hitta djupare liggande förklaringar.

Men där stannar inte denna förenings medlem, Eva Sternberg; hon har en djupare liggande förklaring, som går ut på att pojkars hjärnor helt enkelt är sämre utvecklade än flickors, neurobiologiskt sett, när de föds, varför de behöver mer tid på sig att utvecklas i lugn och ro i familjens hägn innan de utsätts för den utmaning som stora och stökiga barngrupper och skolklasser innebär.

Tack vare Sternbergs komplettering framstår skälet till Björnssons något summariska avrundning som klar; han är ju anställd som tjänsteman i regeringskansliet och vet naturligtvis att "chefen" vill att alla barn ska vara på dagis redan från 1½ års ålder, vare sig de är redo för den utmaningen då eller ej. Därför måste man ju avsluta sitt analyserande innan man kommit fram till nå't politisk olämpligt ;-)

Moderatledningen vill att dagis blir gratis

Moderaterna har tidigare kritiserat socialdemokraterna för den generösa maxtaxan som innebär att föräldrar endast betalar tio procent av kostnaden för dagisvistelsen. Nu kovänder man och breder på värre än regeringspartiet:

- Förskolan bör vara helt gratis, från 3 års ålder, annonserade partiets familjeutredare, Ulf Kristerson, i samband med stämman i Örebro.

Med andra ord, i sin iver att erövra den politiska makten är partiledningen till och med beredd att göra den kommunala barnomsorgen till ett tvång. Inte ens sossarna har vågat gå så långt så snabbt (även om "s" också har som mål att dagis - på sikt - ska bli gratis, d v s tvingande).

Det är dags att den mer principfasta delen av det Moderata Samlingspartiet ryter till och återför partiledningen till en rimligare ordning.

Centerns Maud Olofsson var hemma med barnen i tio år!

"Den tiden ångrar jag inte", och "Jag unnade ingen annan att ta hand om dem", säger hon i en intervju med tidningen Världen Idag. Läs den här! Läs också gärna tidningens ledarkommentar till intervjun här!

Den intervjuande journalisten gör ett bra jobb med att ställa den följdfråga som då känns oundviklig: "Varför gör du i så fall inte mer för att också dagens småbarnsföräldrar ska kunna välja samma livsstil?"

Moderaterna vill styra föräldrarna hårdare

Det framgår av den debattartikel som partiledaren Fredrik Reinfeldt och ordföranden i partiets familjepolitiska arbetsgrupp Ulf Kristersson går ut med i dagens nummer av Dagens Nyheter. Läs artikeln här!

Över lag ser paketet ut att innehålla mer godsaker för dubbelarbetande föräldrar än för enkelarbetande. Det torde betyda att, om partiledningen får som den vill, kommer moroten/tvånget att dubbelarbeta och lämna in barnen på dagis att öka, inte minska.

Förslagen innehåller också mycket som förbryllar med tanke på att det kommer från ett parti som väljarna förknippar med liberala och familjeorienterade värderingar. Till exempel det kraftigt villkorade förvärvsavdraget, som så uppenbart avser att styra folks beteende i, på politiskt håll, önskad riktning. Knappast ens sossarna skulle väl våga gå så långt!

En annan förbryllande sak är att partiet föreslår att kommunerna, medelst kommunala vårdnadsbidrag, ska lösa de problem som den statliga barnomsorgspolitiken skapat. Vore det inte rimligare att lösa problemen vid källan, d v s att modifiera den skatte- och sociallagstiftning som i praktiken tvingar föräldrarna att dubbelarbeta även under småbarnsåren, till stora samhällsekonomiska förluster?

En tredje överraskning är att förslaget om avdragsrätt för hushållsnära tjänster uppenbarligen ska omfatta sådana saker som tvätt, städning och matlagning - men inte barnomsorgstjänster. Varför passar partiet inte på att i god värdekonservativ och liberal anda också föreslå att den kommunala barnomsorgen ska utdebiteras till självkostnad, men att denna kostnad i gengäld också ska omfattas av avdragsrätten?

"Vilken opinion menar ni?"...

...frågar sig riksdagsledamoten Margareta Sandgren (s) i dagens nummer av Världen Idag med anledning av det försök till intervju med denna förenings tre frågor som tidningen försökte få till stånd med just Sandberg för någon månad sedan.

Läs om Sandbergs ursprungliga avböjande här, om hennes yrvakna reaktion nu - här, och tidningens ledarkommentar till det nu inträffade - här!

Kan det verkligen vara möjligt att Sandberg inte förstått att en tydlig majoritet av Sveriges föräldrar - naturligtvis - skulle vilja kunna vara hemma längre med sina småbarn om bara politiken gjorde det möjligt? Eller spelar hon bara okunnig för att slippa konfrontera en oundviklig slutsats?

Förstår hon inte att de enkäter hon hänvisar till inte erbjudit respondenterna svarsalternativet att själv ta hand om sina barn? Som man ropar får man - som bekant - svar!

Folkpartiet vill att barnen ska vara på dagis

Det framgår av den intervju som tidningen Världen Idag gjort med Folkpartiets familjepolitiske talesman Bo Könberg och som du kan läsa här!

I samma dokument kan du också läsa föreningens ordförandes kommentarer, och tidningen avslutande kommentarer till hela artikelserien!

Frågan är om inte Könberg slår alla tidigare intervjuoffer i tidningens artikelserie i slipat och bedrägligt bemötande i syfte att vilseleda.

Han säger att partiets förslag om ett barnkonto (en gratifikation som föräldrarna till varje nyfött barn ska kunna ta ut fr o m det att föräldrapenningen tar slut tills barnet börjar i skolan) lätt skulle kunna omformas till en barnomsorgspeng, som föräldrarna skulle kunna använda för att, antingen själva ta hand om barnet, eller för att köpa tjänsten för från tredje part. Men han underlåter att nämna att partiet inte tänkt ta några initiativ i den riktningen.

Och han försvarar den idag höga beskattningen av enlönefamiljer med att den behövs för att de väsentligt bättre ställda tvålönefamiljerna ska få mer kvar i plånboken - men bra mycket mer inlindat än så, naturligtvis.

Vi i föreningen får vatten på vår kvarn; Folkpartiet har tappat bort sitt ideologiska kompass - som förr pekade i liberal riktning - och istället börjat orientera sig efter ett navigeringsinstrument som sossarna ställt in åt dem.

"Moderaterna går för långt i sin anpassning vänsterut..."

Det förefaller fd talkvinnan i riksdagen, Ingegerd Troedsson (m) hävda i en intervju i dagens utgåva av tidningen Världen Idag.

- Den "Arbetslinje", som moderaterna slagit in på efter Fredrik Reinfelds övertagande av rodret måste utsträckas till att gälla också dem som tar hand om egna barn. En marknadsmässig värdering av hemarbete är nödvändig. Utan det blir det varken valfrihet i barnomsorgen eller jämställdhet mellan könen, säger hon avslutningsvis.

Undrar om Troedsson inser att det är just de groteskt stora subventionerna till den kommunala barnomsorgen som gör att framför allt hemmaföräldrar men också dagispersonal endast värderas till en bråkdel av vad deras arbete egentligen är värt?

Hur kan två så olika länder ge så lika resultat?

USA har - relativt sett - låga skatter, en liten offentlig sektor och är mer religiöst. Sverige, å andra sidan, har höga skatter, en stor offentlig sektor och är nästan avkristnat. Ändå leder båda länderna världsligan i fråga om andelen barn som växer upp med bara den ena av de två biologiska föräldrarna.

Det konstaterandet tar David Popenoe, professor i sociologi vid Rutgers University, New Jersey, USA som utgångspunkt för ett försök att analysera varför så olika förutsättningar kan leda till så lika resultat.

Som gemensam faktor identifierar han den höga materiella levnadsstandarden. Som individuella faktorer pekar författaren - för USA:s del - på den mycket större andelen unga graviditeter och en materialistisk och individualistisk kultur. Och för Sveriges del på att lagstiftningen inte uppmuntrar till varken sammanboende eller äktenskap.

"Den politiska styrningen av privatlivet måste bekämpas"

Det tycker Moderata Ungdomsförbundets ordförande, Johan Forsell, och förklarar sig i en debattartikel i dagens nummer av Aftonbladet. Artikeln är intressant inte minst eftersom han tar familjepolitiken och barnomsorgen som exempel på icke acceptabel politisk styrning av folks privatliv.

Undertecknad gissar att även moderpartiets företrädare skulle vilja skriva under på Forsells slutsatser men att de inte vågar av rädsla för att "i onödan" sätta igång det socialdemokratiska propagandamaskineriet. Det är ju bara ett år kvar till nästa val.

Vänstern vill att staten tar hand om barnen...

...eftersom jämställdheten mellan man och kvinna - som partiet definierar den - är viktigare än jämställdheten mellan hemmaföräldrar och dagisföräldrar och viktigare än konsekvenserna för barnen.

Att Vänsterpartiets företrädare tycker så framgår av svaren på de frågor som tidningen Världen Idag ställt till Vänsterpartiets familjepolitiska talesperson, riksdagsledamoten Elina Linna.

Läs intervjun här! Läs också gärna denna förenings ordförandes kommentarer till intervjun här - och tidningens egna kommentarer här!

Tidningen ställde till vp samma tre frågor som till övriga partier: vill partiet medverka till (i) att folkviljan på barnomsorgens område uppfylls, (ii) att diskrimineringen av hemmaföräldrar minskas och (iii) att även hemmaföräldrar får del av statens omfattande barnomsorgssubventioner?

Linnas svar är åtminstone ärligt; det blev tydliga "nej" på alla tre frågorna! Vi i föreningen tackar för de beskeden och vidarebefordrar dem till alla besökare av denna webbplats.

Dagis gör ungarna elakare

Det framgår av amerikanska National Institute of Child Health and Human Development:s (NICHD) undersökning av hur formen för och kvaliteten i barnomsorgen påverkar barnens utveckling.

Sammanfattningsvis kommer undersökningsgruppen fram till att kvaliteten i omsorgen är av fundamental betydelse för barnens inlärning och språkliga utveckling, vare sig den tillhandahålls av föräldrar eller mer storskaliga omsorgsinrättningar. Vidare att kollektiv omsorg leder till större aggressivitet och ohörsamhet hos barnen samt - naturligtvis - till sämre föräldraanknytning.

Men ett problem i ett svenskt perspektiv är att t ex Folkhälsoinstitutet inte vill kännas vid rapporten eftersom de där påstår att undersökningen genomförts på omsorgsinrättningar med väsentligt lägre personaltäthet än vi har i Sverige. Men den slutsatsen bestrids av Jonas Himmelstrand, som påpekar att studien även omfattar inrättningar med mindre barngrupper och högre personaltäthet än vad som gäller på normala svenska förskolor. Därmed torde FHI:s invändning falla.

Läs Folkhälsoinstitutets sammanfattning av forskningsläget på barnomsorgens område, samt ett antal intressanta kommentarer till denna sammanfattning (bl a Himmelstrands) - här!

Läs också gärna Jay Belskys (1) analys av NICHD-rapporten här! Han kommer fram till att kollektiv barnomsorg erbjuder såväl möjligheter som risker, men att allt detta tenderar att blekna i betydelse jämfört med familjens funktion samt föräldrarnas engagemang i, och relation med, barnet.

Slutsatserna om familjens och föräldrarnas betydelse bekräftar även FHI, dock på annan plats och i ett annat sammanhang. (Se nedanstående notis.)

Fotnot 1: Jay Belsky är Director of the Institute for the Study of Children, Families and Social Issues vid Birkbeck College, University of London.

Vilken fot vill Folkhälsoinstitutet stå på?

Folkhälsoinstitutet lade, redan i våras, förmodligen som en reaktion på den uppmärksamhet Per Kågeson fick för sin bok Tid för barn?, på sin webbplats upp en sammanställning av forskningsläget i frågan om små barn mår bra eller dåligt av dagis. Den kan du hitta här.

Myndigheten kommer där fram till att "Det vetenskapliga stödet för att förskolan främjar barns utveckling och hälsa är starkt", trots förekomsten av rapporter som pekar i motsatt riktning eller som givit blandade eller osäkra resultat.

Samtidigt hävdar myndigheten, i en annan del av webbplatsen, att föräldrarna är av fundamental betydelse för barnens välbefinnande och positiva utveckling (en präktig västgötaklimax eftersom föräldrar i alla tider vetat detta, undertecknads anm.) och att dålig anknytning till föräldrarna i unga år kan leda till psykisk ohälsa. En notis om det utspelet kan du hitta - här.

Problemet är ju bara att, för de flesta småbarn, måste ett val här göras; antingen mycket av det goda som förskolan kan erbjuda eller god anknytning till föräldrarna, inte både och.

Det intressanta med det ovan stående är att det är samma person, hos myndigheten, som skrivit båda sammanställningarna.

Det inträffade väcker oro om i vilken utsträckning våra statliga myndigheter, som etablerats som serviceorgan för medborgarna, för att värna om deras hälsa, välmåga och bekvämlighet, istället blivit propagandamegafoner i den politiska maktapparatens tjänst. Inte bara sammanställaren personligen utan hela den myndighet han jobbar för behöver ju aldrig ta något reellt juridiskt eller finansiellt ansvar för vad de säger eller gör.

Det har blivit viktigare än någonsin att vi medborgare kritiskt ifrågasätter våra myndigheters ageranden, inte bara i den aktuella frågan utan också i så många andra.

"Daghemmen har byggts för de vuxna..."

"...inte för barnen," hävdar professorn i barnmedicin, Hugo Lagercrantz, i ett samtal med Svenska Dagbladets ledarskribent Roland Poirer Martinsson, återgivet i dagens nummer av tidningen. Det konstaterandet leder professorn till frågan vem eller vilka som, i dagens politiska debatt, verkligen för barnens talan?

I brist på förslag från Lagercrantz om vad som bör göras åt saken framlägger ledarskribenten själv följande idéskiss:

Samhället bör inte vara så konstruerat att barn på dagis blir det automatiska och nästan nödvändiga valet. Där är vi i dag. Familjer som vill annorlunda ställs inför stora praktiska och ekonomiska svårigheter. Barn som inte går på dagis löper risk att bli ensamma och sämre på sociala relationer. I dag förlorar dessutom den som stannar hemma inte bara inkomst utan dessutom en rättmätig del av skattekakan: varje dagisbarn subventioneras med nästan hundratusen kronor. Har inte barnfamiljer som stannar hemma samma rätt till samhällets hjälp?

Moderaterna drar in sin familjepolitiska haka

Sedan länge har moderaterna förespråkat en barnomsorgspeng till de småbarnsföräldrar som inte utnyttjar den kommunala barnomsorgen och avdrag på skatten för styrkta barnomsorgskostnader. Men nu är det risk för att det sistnämnda förslaget överges så att den enda kompensation hemmaföräldrar ska kunna få är barnomsorgspengen.

Det framgår av det försök till intervju med partiets familjepolitiska företrädare som tidningen Världen Idag har gjort.

Den kan du läsa här. Läs också gärna denna förenings ordförandes kommentarer till den framträdande bilden här och tidningens ledarkommentar här.

Till bilden bör kanske läggas att partiet har flera förslag med avsikt att stärka småbarnsföräldrarnas ekonomi, men då inte särskilt hemmaföräldrarnas.

Vi får vatten på vår kvarn att partiledningen är väl medveten om orättvisorna mellan hemmaföräldrar och dagisföräldrar men att den inte vågar gå längre än så här av rädsla för att stöta bort den majoritet av föräldrar som utnyttjar den kommunala barnomsorgen och som inte vill se sina förmåner minskade för att minoriteten hemmaföräldrar ska få det bättre.

Har väl bidrag och subventioner en gång införts går det inte att senare minska eller ta bort dem. Därför kan skatteskruven bara vridas åt ett håll, nämligen uppåt, trots att vi alla blir fattigare på kuppen. Hur ska det gå för folkhemmet Sverige?

"Nej tack till hemmafrubidrag..."

...skriver socialminister Berit Andnor i många tidningar i dagarna som svar på föreningens Bo C Petterssons kommentar till ministerns utspel för ett par veckor sedan om hur synd det är om många barn som inte har råd att göra nå't särskilt på semestern.

I sitt svar väljer ministern att undvika den frågeställning som Pettersson försökte väcka (det omfattande svenska bidragssystemets konsekvenser på samhällsekonomin, sysselsättningen och den medborgerliga friheten) för att istället försöka pådyvla föreningen andra åsikter och sedan bemöta dem.

Du kan läsa ministerns ursprungliga utspel och Petterssons kommentarer till det här, samt ministerns nu aktuella reaktion här - och Petterssons kommentarer till denna här.

Den debatteknik som ministern uppvisar är tyvärr alltför vanlig i proffspolitiska kretsar. Vi kan bara hoppas att vanligt folk är så pass kritiska läsare att de genomskådar ministerns fula knep. Annars ligger folkstyret skrynkligt till.

Kd vill satsa på flexibelt stöd för alla barnfamiljer

Kristdemokraterna håller med oss reservationslöst i samtliga tre påståenden och därpå följande frågor som tidningen, å våra vägnar, ställt till partiets familjepolitiska företrädare Inger Davidsson.

Förmodligen uppfattar många hemmaföräldrar kd:s familjepolitiska förslag som de mest lovande av alla partiers och undertecknad vill absolut inte spela rollen som missnöjd gnällspik. Men ändå blir jag bedrövad av att konstatera att inte heller kd vågar angripa roten till det onda: en skattepolitik som gör det omöjligt för normala familjer att leva på normala familjeförsörjarlöner, en socialförsäkringspolitik som ställer hemmaföräldrar på bar backe och så kraftiga dagissubventioner att folk i praktiken inte har råd att själva ta hand om sina barn.

Så långt har socialiseringen av det svenska samhället och folks tankevärldar gått!

Centern tvekar inför att stödja hemmaföräldrar

Centerpartiet håller med oss i föreningen om att hemmaföräldrar idag diskrimineras av staten och vill medverka till att föräldrar som så vill ska kunna vara hemma med sina småbarn längre än föräldraförsäkringen medger. Det framgår av en intervju Världen idag gjort med partiets taleskvinna i familjepolitiska frågor, Annika Quarlsson.

Men det framgår också, mellan raderna, att centerns stöd till hemmaföräldrar endast ska utgå om man öppnar firma i barnomsorgsbranschen och också tar hand om främmande barn (ungefär som vi skrev för tre veckor sedan - här). Vi tror att partiet egentligen skulle vilja gå längre än så men att ledningen tvekar av rädsla för att "i onödan" sätta igång det socialdemokratiska propagandamaskineriet.

"Ge barn lika villkor..."

skriver de s-märkta riksdagsledamöternaJohan Andersson och Göran Persson från Skåne i dagens nummer av Sydsvenska Dagbladet och menar att alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomiska resurser, intresse för sina barn och fallenhet för barnuppfostran, ska ges lika villkor och behandling under uppväxten. Läs artikeln här!

Konsekvensen av ett sådant synsätt måste bli att alla barn, så fort det bara går, måste överlämnas till statens barnavårdare för omhändertagande och fostran. Det vill säga, artikeln är skriven som ett försvar för den rådande barnomsorgspolitiken och i polemik mot den oppositionella alliansens idéer, om att det trots allt är bättre med ett kraftigare förälderligt engagemang även om det leder till viss olikabehandling.

Artikeln fick föreningens Krister Pettersson att gå i taket och till tidningen inleverera ett genmäle som du kan läsa här. Hur det bli med publiceringen av Pettersson drapa återstår, i skrivande stund, att se.

Var står partierna i familjepolitiken?

Det har tidningen Världen Idag börjat fråga de familjepolitiska företrädarna för våra riksdagspartier. Först ut är Miljöpartiet, vars svar du kan läsa här.

Socialdemokraterna fick samma frågor men "betackade sig" för att medverka. Tidningens rapportering av det bemötandet kan du läsa här.

Läs också gärna denna förenings ordförandes kommentar till sossarnas avböjande här, tidningens inledande ledare om den påbörjade utfrågningskampanjen här och tidningens reaktion på sossarnas avböjande här.

Det ska bli intressant att läsa om vilka besked tidningen kommer att lyckas dra ut ur de övriga partierna.

Moderaternas "nya"familjepolitik börjar klarna

Som du läsare kanske vet lär Moderaterna vara i färd med att revidera sin familjepolitik under Ulf Kristerssons ledning. Men ännu så länge har partiet, oss veterligen, inte kallat till presskonferens för att, inför offentligheten, dra täckelset av sin nya skapelse. Men en föraning om vartåt det lutar kan man få av partiets ekonomiske talesman, Mikael Odenbergs, artikel under rubriken "Sänkt skatt lönar sig för barnfamiljerna" i dagens nummer av Svenska Dagbladet. Den kan du kan läsa här.

Den som följt partiets utsagor på familjepolitikens område kommer förmodligen att konstatera att det ovan sagda inte innehåller särskilt mycket nytt.

Odenbergs avslutande mening i artikeln: "Förslaget utjämnar inte alla orättvisor men ger åtminstone något till de familjer som väljer att lösa sin barnomsorg på egen hand" är avslöjande. Den tyder på att partiledningen är väl medveten om orättvisorna, det politiska tvånget och den socialistiska prägeln i/på den svenska familjepolitiken, men att den inte vågar gå längre än så här just nu av rädsla för det socialistiska propagandamaskineriet och för vad en mansålder av socialistisk politik gjort med folks sinnevärld.

"Alla barn har rätt till fina sommarminnen..."

...skriver socialminister Berit Andnor i många av Sveriges tidningar i dagarna. Hon har kommit på att en gemensam nämnare för de flesta som inte har råd att göra nå't särskilt på semestern är att de vuxna i familjen saknar jobb. I väntan på att de ska få sådana utlovar ministern från och med nästa år - valåret - höjda barnbidrag, generösare flerbarnstillägg, barntillägg i studiemedelssystemet, generösare bostadsbidrag, höjt underhållsstöd och en generösare föräldraförsäkring.

Vad ministern låter bli att nämna är att denna givmildhet, i nästa "varv" av samhällsekonomin, på grund av det högre kostnadsläge den kommer att förorsaka, kommer att göra det ännu svårare för de arbetslösa föräldrarna att få jobb och därmed göra dem ännu mer beroende av statens alltid villkorade och ofta nyckfulla generositet.

Det är en nåd att be om att åtminstone något av de partier som tävlar om väljarnas gunst nästa år kommer att våga göra bidragens negativa sidor till den valfråga de förtjänar att vara.

"Ju tidigare barn börjar i förskolan desto bättre går det för dem"

Men hon fick ordentligt med mothugg; inte färre än tre som alla på olika sätt hävdade att Preisz slutsatser är orimliga och vikten av att barnen får knyta an ordentligt till föräldrarna under småbarnsåren.

Finska barn presterar bättre i skolan än svenska

Det har Kristdemokraterna kommit fram till genom att jämföra internationella och nationella studier av frågeställningen.

Enligt hypotesen att barnens livsvillkor de första åren har stor betydelse för hur det går senare och därvid konstaterat att barn i Finland i större utsträckning än i Sverige, vårdas hemma när de är små, tycker sig partiet finna stöd för sin nuvarande finlandslika barnomsorgspolitik.

Partiets slutsatser är intressanta mot bakgrund av att en hel del av den statistik som åberopas, bl a prof. emeritus B-E Anderssons nygamla rapport om barn som börjat tidigt på dagis och OECD:s PISA-rapport, som regeringen och dess närstående organ drar motsatta slutsatser av. Deras budskap blir alltså närmast att ju tidigare barn börja på dagis desto bättre går det för dem sedan såväl i skolan som i resten av livet.

Men det måste vara något fundamentalt fel med socialisternas tolkning av undersökningsresultaten. För om de vore korrekta skulle ju våra barn och ungdomar vara världens mest harmoniska, välanpassade och framgångsrika. Alla vet att så inte är fallet.

Namninsamling på gång i Malmö

I landets tredje största stad, Malmö, startas nu en namninsamling för en kommunal folkomröstning om valfrihet i barnomsorgen.

- Det är dags att våra politiker börjar jobba för oss invånare, säger en av de ansvariga mammorna, Carolina Kaya.

Namninsamling på gång i Solna

I ännu en stockholmskommun reser sig nu föräldrar mot statens diskriminering av familjer som väljer omsorg av barnen hemma i stället för att lämna in dem på det kommunala dagiset.

- Även här i storstan finns ett stort stöd för möjligheten att vara hemma med barnen när de är små, säger en av initiativtagarna, tvåbarnsmamman Madeleine Lidman.

Flerfamiljssystem införs också i Knivsta

Fullmäktige i Knivsta (utanför Uppsala) har beslutat sig för att införa ett likadant flerfamiljsystem som Uppsala infört. Det vill säga att man kan få ersättning från kommunen för vård av eget småbarn om man också tar hand om minst ett "främmande" barn.

Det framgår av en artikel i dagens nummer av Uppsala Nya Tidning, som du kan läsa här.

"Barnomsorgspeng, bra för både barn och föräldrar"

- Vi vill stärka familjernas självbestämmande och valfrihet, dels genom ett dubbelt barnbidrag mellan 1 och 4 år, dels genom att höja taket i föräldraförsäkringen och dels genom en barnomsorgspeng som följer barnet inom ett bredare spektrum av omsorgsformer än nu ¹. Ungefär så skriver centerpartisterna Lars Kallsäby, Vicki Skure-Eriksson och Ingrid Engvall i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning (VLT).

Läs inlägget här! Läs också gärna t ex Trelleborgs Allehandas positiva kommentar till partiets - efter riksstämman - modifierade linje i barnomsorgsfrågan här - och Södermanlands Nyheters negativa här!

Fotnot 1: Enligt kompletterande uppgift från annat håll (en artikel skriven av partiets social- och familjepolitiskt ansvariga Kenneth Johansson och Annika Quarlsson som undertecknad läst) vill Centern att även hemmaföräldrar ska kunna få betalt från kommunen för omsorg om egna barn under förutsättning att de öppnar firma i barnomsorgsbranschen och också ta hand om "främmande" barn. Däremot har jag ännu inte lyckats klura ut vad Centern tycker ska hända med ersättningen om ansträngningarna att skaffa främmande barn att ta hand om misslyckas.

Dags avslöja myten om barnomsorgens lönsamhet

Det kommer nationalekonomen Åke Sundström fram till i för den politiserade förvaltningen och forskarvärlden besvärande anklagelser om medlöperi i försöken att dölja viktiga men politiskt obekväma sanningar. Det gör han med en artikel i dagens nummer av tidningen Världen Idag där just den kommunala barnomsorgen figurerar som ett typiskt och avskräckande exempel.

I artikeln hänvisar Sundström till en rapport från numera nedlagda Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi (ESO), som du kan läsa - här, om du orkar ;-)

Sundström, liksom vi i denna förening, har gått ut med detta budskap många gånger förut, men de som har anledning att försvara sig väljer istället att tiga ihjäl den besvärande kritiken. Vi lär snart få se hur det blir denna gång.

"Skrota alla pappamånader!"

Det föreslår folkpartisterna Anna Grönlund Krantz och Tobias Krantz i en debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet. "Föräldrar ska uppmuntras till att dela på ledigheten, inte tvingas till det," skriver de bland annat och riktar skarp kritik mot sitt eget parti för att ha fjärmat sig från de liberala idealen och istället blivit alltför socialistiskt.

Vi i denna förening, som länge kritiserat Folkpartiet för sin ideologiska urspårning åt vänster, inte minst på familjepolitikens område, tackar för draghjälpen. Men riktigt nöjd får man sällan vara. Eftersom "uppmuntran" kan sägas vara endast en mildare form av "tvång" hade vi gärna sett att paret Krantz hade gått ännu längre och förespråkat neutralitet i stället. Men vi kanske kommer dit ändå, så småningom.

Barn och unga mår allt sämre

Det framgår av en rapport som den statliga myndigheten Barnombudsmannen presenterar i dagarna. I den framgår att 28 procent av flickorna och 11 procent av pojkarna i åldersintervallet 16-18 ofta känner sig nedstämda, att försäljningen av antidepressiva medel till ungdomar fördubblats på tre år och att antalet konsultationer till Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) fördubblats på tio år. Men också att väntetiden för konsultation hos BUP sjunkit från år till månader.

Läs Barnombudsmannens chefs, Lena Nybergs, "luftballong" om rapporten på DN Debatt här!

Myndighetens debattartikel är både välkommen och frustrerande läsning. Välkommen eftersom den sätter fokus på ett viktigt psykosocialt problem. Frustrerande eftersom den, i god socialdemokratisk stil, kommer fram till att det behövs mer lagstiftning och mer resurser till staten, landstingen och kommunerna när det istället är föräldrar och barn som behöver mer resurser - inte minst i form av tid tillsammans - som ett försvarsbygge mot de anfäktelser som alla barn drabbas av i tonåren, i större eller mindre utsträckning.

Men sådana slutsatser förefaller socialdemokratiska politiker och ämbetspersoner - som BO - vara oförmögna att dra, hur uppenbara de än må vara för alla andra.

Uppsalamodellen överlever överklagan

Uppsala kommun avfärdar länsrättens beslut, att den kooperativa barnomsorgsmodell som kommunen anammat skulle vara olaglig. Det betyder alltså att kommunen går vidare på den inslagna vägen. (Läs om länsrättens dom här!)

Redan tidigare har vi rapporterat att kommunala representanter fann rättens dom orimlig eftersom den jämfört den nu lanserade barnomsorgsformen med kommunala förskolor när den - enligt kritikerna - istället borde ha jämfört med dagbarnvårdare.

Men nu har ytterligare ett skäl tillkommit: Protestanterna i kommunledningen råkade överklaga ett förslag till beslut som aldrig togs och missade därmed det faktiskt tagna beslutet. Det betyder att Länsrätten tagit ställning till fel sak samt att överklagandetiden för detta faktiskt tagna beslut nu löpt ut och därmed blivit oåtkomligt för juridisk prövning.

Tänk så det svenska rättssystemet kan fungera! Det inträffade väcker frågor om hur systemet stämmer överens med folks rättsuppfattning, samt om hur förutsägbart och rättssäkert det är. Men det är en diskussion för ett annat forum än detta. Istället gläds vi med våra medkämpar i Uppsala över den vunna framgången.

Ska familjepolitiken bli den tuva som stjälper de borgerligas lass?

"Förvärvsarbete måste alltid löna sig bättre än hemarbete." ... "Valfrihet är viktigt, men det måste finnas gränser för den valfrihet som andra ska betala." ... "När det råder enighet om att det övergripande problemet är att för få människor förvärvsarbetar, måste det gälla alla, inte bara arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade utan också hemmaföräldrar."

Det är några nyckelmeningar i dagens ledare i Dagens Industri med anledning av Centerpartiets igår avslutade riksstämma under vilken motionen att den av partiledningen föreslagna barnomsorgspengen även ska kunna utgå till föräldrar som själva tar hand om sina små (under förutsättning att de öppnar egen firma och accepterar att också ta hand om "främmande" barn, undertecknads anm.) - accepterades.

I tidningens resonemangsbygge ligger det falska antagandet att hemarbete inte är någonting värt, att det inte bidrar till vårt gemensamma välstånd. Så är det naturligtvis inte. En person som själv tar hand om säg två småbarn är så "lönsam" att vederbörandes livskamrat får ligga i på jobbet för att hålla jämna steg. Vidare förefaller inte tidningen inse hur tvingande kombinationen av ungkarlsbeskattning av alla och nästan gratis barnomsorg är. Inte heller att det resulterande förvärvsarbetstvånget är en socialistisk idé som borde rimma illa med tidningens liberala framtoning i andra sammanhang.

Uppsala länsrätt förkastar föräldrar som småbarnsvårdare

Länsrätten i Uppsala har just olagligförklarat Uppsala kommuns nyligen lanserade lösning att föräldrar, som går samman, t ex i en ekonomisk förening, kan få ersättning från kommunen för utförd barnomsorg. Detta med motiveringen att den föreslagna lösningen inte når upp till Skollagens krav på pedagogiskt utbildad personal och ändamålsenliga lokaler.

Det framgår av en artikel i tidningen Världen Idag, som du kan läsa här. Passa gärna på att också läsa om Uppsalas kommunalråd Stavros Giangozoglu glädjeutbrott då han blev varse domstolens utslag - här.

Det uppkomna läget är juridiskt intressant. Om domen står sig måste det betyda att de flesta dagbarnvårdare i kommunen, i konsekvensens namn, måste upphöra med sin verksamhet och att Uppsalas föräldrar, i lagens mening, inte är kompetenta att ta hand om sina egna barn.

Det skulle också innebära att lagtillämpningen i Uppsala blir annorlunda än i andra svenska kommuner där system liknande det nu förkastade redan tillämpas och där blivit oåtkomligt för domstolars överprövning på grund av uteblivna överklaganden.

Vidare är det intressant att notera att stötestenen för tidigare kommunala försök i samma riktning, kommunallagens likabehandlingsparagraf, denna gång inte befunnits utgöra något hinder.

Vi kan bara hoppas att domen kommer att överklagas och att den processen kommer att bidra till att åtminstone en del av vansinnet och orimligheterna i den svenska barnomsorgspolitiken avslöjas.

"Kärnfamiljen är under ständig attack"

Det skriver Ulf Nilsson i en krönika i dagens nummer av Expressen där han identifierar avskaffandet av sambeskattningen 1971 som startpunkten för ett antal skeenden som väl inga andra än socialister kan vara nöjda med: att hemmaföräldrarnas situation blivit omöjlig samt att aborterna och skilsmässorna skjutit i höjden.

I artikeln framgår att Nilsson noterat att det är ett föräldrauppror på gång och han förefaller vara lika förvånad som vi upprorsmakare över medias ljumma intresse för saken.

Nilsson artikel är utomordentligt bra, men han kunde ju ha kompletterat sin teckning med påpekandet att den kraftigt subventionerade kommunala barnomsorgen kraftigt förstärker tvånget på familjerna att dubbelarbeta och lämna in sina små på dagis. Systemet är inget annat än diktatur med tunn demokratisk fernissa. Frågan är om ens Nilsson inser hur tvingande den rådande ordningen är.

Anna Bergqvist i Åseda prisas

Anna Bergqvist i Åseda, initiativtagare till namninsamlingen i Uppvidinge kommun hösten 2002 för en mer frihetlig barnomsorg, fick årets Familjepris från tidningen Världen Idag. Priset, bestående av ett diplom och en pengasumma, överlämnades igår, i samband med en manifestation i Kungsträdgården i Stockholm, arrangerad av ett antal kristna organisationer och mediaföretag i Sverige.

- Visst är det är roligt att bli uppmärksammad för det man lyckas åstadkomma, säger Bergqvist. "Men jag tolkar utmärkelsen främst som ett bevis på att det föräldrauppror jag är en del av börjat synas och höras ordentligt i den allmänna debatten."

Det var under sommaren 2002, inför de allmänna valen i september det året, som Bergqvist med några väninnor gick omkring i kommunen och samlade in namn för ett krav på lokal folkomröstning om att även hemmaföräldrar borde få tillgång till de stora statliga och kommunala subventioner som, för närvarande, endast tillfaller de föräldrar som utnyttjar den kommunala barnomsorgen.

Det gick bra; en förkrossande majoritet av de tillfrågade kommunmedborgarna skrev på, vilket tvingande upp frågan på kommunfullmäktiges bord. Med en rösts övervikt beslutade sig då fullmäktige för att genomföra den begärda folkomröstningen.

Även själva folkomröstningen gick Bergqvists väg. Med 56 procent mot 44 röstade kommuninvånarna för att kommunledningen skulle skriva till regeringen och be om lov att inte bara få understödja dagisföräldrar ekonomiskt utan också hemmaföräldrar.

Men hos regeringen blev det stopp; den avslog ansökan utan motivering. Med det avmätta svaret lät sig också kommunledningen nöja.

Sedan dess har medborgare och förtroendevalda i ett åttiotal kommuner tagit likasyftande initiativ, varav de flesta - men inte alla - mött samma öde som Bergqvists.

Men trots dessa tillfälliga motgångar växer frågan i kraft hos vanligt folk. Frågan blir därför hur länge till regeringen kommer att kunna stå emot och hur länge till det kommer att dröja innan oppositionen inser hur valvinnande denna fråga skulle kunna vara.

OECD rekommenderar kvoterad föräldraledighet

Igår lade OECD fram en ny rapport om det ekonomiska tillståndet i Sverige. I den får regeringen beröm för att statsfinanserna är i så gott skick som de är - men också kritik för att våra socialförsäkringssystem är för dyra och för att de bidrar till att över tjugo procent av arbetskraften, drygt en miljon människor, normala arbetsdagar inte går till jobbet eller har något jobb att gå till.

En förvånande rekommendation från expertorganet är att Sverige kvoterar föräldraförsäkringen för att minimera missgynnandet av kvinnor på arbetsmarknaden. Detta är förbryllande mot bakgrund av att rådets uppgift är att analysera ländernas ekonomiska situation och framtidsutsikter samt komma med förslag på hur den ekonomiska utvecklingen kan bli bättre. Det är svårt att se hur den svenska ekonomiska utvecklingen skulle bli bättre med tvångsfördelad föräldraledighet - för att inte tala om hur mycket sämre den personliga friheten skulle bli. Förslaget luktar politisk korrekthet och populism lång väg.

Ska förskolan eller föräldrarna ha hand om barnen?

- Förskolan har ambitiösa verksamhetsplaner och gör ett bra jobb: Dessutom visar forskning att om barn börjar riktigt tidigt på dagis, d v s före ett års ålder (!), går det bättre för dem senare i livet. Därför bör barn vara just på dagis. Det är Falu Lärarförbunds ordförande Ingrid Stenvalls budskap i en debattartikel i Falukuriren 20/5, som du kan läsa här.

- Visst, förskolepersonalen gör ett bra jobb utifrån politiskt fastlagda direktiv, men det är just politiken, som i praktiken tvingar föräldrarna att lämna ifrån sig sina små, som är problemet, hävdar föreningens Karin Rissveds i ett genmäle i samma tidning. Det kan du kan läsa här.

Sossarna vill ta makten över familjerna i smyg

Gårdagskvällens Sommardebatt i SVT:s TV1 om kvotering eller ej av föräldraledigheten mellan Rebecca Edgren-Alldén, Karl-Petter Thorwaldsson, och Mattias Norin blev en för alerta TV-tittare upplysande tillställning..

Edgren-Alldén propagerade för en delning av föräldraledigheten mitt itu mellan modern och fadern som det enda, i praktiken, fungerande sättet att få fäder att ta det större ansvar för barn, mor och hem, som hon och andra radikalister kräver.

Thorwaldsson var inne på samma spår men var mer slipad i sitt budskap. Han menade att en tredjedel för modern, en tredjedel för fadern och en tredjedel för de två att förhandla om är en lösning som har bättre förutsättningar att accepteras av folket som ett etappmål på vägen mot slutmålet: likadelning. Det framgick också av Thorwaldssons inlägg vilka han uppfattar som beställare av tvångsfördelad föräldraledighet: våra centralt placerade politiker, alltså inte medborgarna.

Norin å sin sida hävdade att föräldrarna är väl så skickade som Edgren-Alldén och Thorwaldsson att själva bestämma vem som ska göra vad i familjen utan yttre inblandning.

Du kan se debatten i efterhand - här. Den börjar ca 39 minuter in i programmet.

Den huvudsakliga skillnaden i åsikt mellan Edgren-Alldèn och Thorwaldsson kan alltså sägas vara den hastighet med vilken tvånget ska pådyvlas medborgarna. Thorwaldssons mera sluga plan för lätt tankarna till gamle finansministern Gunnar Sträng som, vid något tillfälle, sade "Steg för steg ska vi införa socialismen men inte basunera ut det på gator och torg.".

Det säger mycket om det politiska klimatet i Sverige att förslag om mer tvång än nödvändigt kan framföras på allvar utan att förslagsställarna avfärdas som icke tillräkneliga.

Vårt kristna arv har blivit ett politiskt problem

- Det är OK med skolavslutning i kyrkan under förutsättning att barnen inte utsätts för religiösa budskap. Det är Skolverkets direktiv till landets skolor inför de stundande sommarloven.

Det har fått många skolor att varna föräldrarna för de skolavslutningar de själva planerat, andra att genomföra högtidligheterna på andra mer sekulära platser och ytterligare andra att ge prästen direktivet att inte tala om Gud.

En förkrossande majoritet av svenska folket vill förmodligen se största möjlig religiösa tolerans, och sådan tolerans går utmärkt att kombinera med "ursvenskarnas" erkännande av sitt kristna arv. Därför känns Skolverkets diktat så fel. Det är inte nödvändigt att vi, som i gårdagens kommunistiska diktaturer, förnekar vår egen bakgrund för att bli tillräckligt formbara i våra politiska makthavares händer. Diktatet har omisskännliga drag av otidsenlig kommunism över sig.

Namninsamlingen i Haninge i hamn

Igår på eftermiddagen lämnade representanter för föräldraupproret i Haninge (en av Stockholms södra förorter) över listor med över tre tusen namn till kommunalrådet Pelle Svensson (s) med krav på lokal folkomröstning i barnomsorgsfrågan.

Av artikeln framgår att kommunalrådet självt, och därmed förmodligen även hans parti, kommer att bekämpa namninsamlingens krav på att även hemmaföräldrar ska få del av statens subventioner för barnomsorg med argument som att (i) frågan hör hemma på riksplanet och (ii) det är orimligt att folk som inte utnyttjar den kommunala servicen ska bli kompenserade för detta avstående. Vi i denna föreningen kan bara hoppas föräldragruppen i Haninge står på sig och bemöter dessa motargument på ett bra sätt. Om gruppen därvid vill ha hjälp står denna förening till tjänst.

Vansbros oppositionspolitiker hakar på

Härom dagen rapporterade vi att ett par dådkraftiga småbarnsföräldrar startat en namninsamling i Vansbro kommun med krav på mer valfrihet i barnomsorgen. Nu kan vi också meddela att den politiska oppositionen i kommunen hakat på genom att motionera om att kommunen anammar inte bara ett utan två system, som ska göra det ekonomiskt möjligt för småbarnsföräldrar att stanna hemma de första viktiga åren.

Det ena innebär att föräldern anställs av kommunen som dagbarnvårdare och alltså får lön därifrån för sin arbetsinsats, den andra att föräldern etablerar firma i barnomsorgsbranschen och att kommunen sedan köper barnomsorgstjänster från den. I båda fallen ska ett villkor vara att föräldern är beredd att ta hand om minst två småbarn, varav minst ett måste vara "främmande".

Jag vet att många barn- & hemkära småbarnsföräldrar, som siktar mot ännu bättre jämställdhet mellan hemma- och bortaföräldrar, ser varje lösning som innebär att staten, med ekonomiska styrmedel tvinga hemmaföräldrar att öppna sina hem för "främmande" barn tenderar att betrakta lösningar av ovanstående slag som oacceptabla halvmesyrer. Men det tycker jag är ett strategiskt misstag. Acceptera dem som ett välkommet steg på vägen! I nästa steg torde det bli opinionsmässigt tämligen lätt att påvisa vilken orimlig ekonomisk betydelse ett främmande barn mer eller mindre får på familjens ekonomi och - därigenom - skapa ett politiskt oemotståndligt förändringstryck.

"Mammor: 'Vi vill bli hemmafruar'"

"Många mammor – och pappor – drömmer om att vara hemma med barnen på heltid. Men problemet är att de flesta inte har råd. 'Det är en ekonomisk fråga', säger debattören Elise Claeson, 54, före detta hemmafru."

Artiklarna hittills i serien visar att varken mödrarna eller fäderna i dubbelarbetande småbarnsfamiljer känner sig som vinnare, trots de stora dagissubventioner de kommer i åtnjutande av, på enkelarbetande familjers bekostnad. Detta, att inte ens den mest gynnade gruppen känner sig som vinnare, är ett tydligt tecken på hur samhällsekonomiskt förlustbringande det rådande systemet är.

Värmlands Kil stoppades av regeringen

Även Kils kommun i Värmland har skrivit till regeringen och bett om lov att få betala ut ersättning till de föräldrar som avstår från den kommunala barnomsorgen och själva tar hand om sina småbarn. Men kommunen har, i likhet med alla föregångare, fått avslag med motiveringen att ett bifall förutsätter en lagändring som regeringen inte är beredd att ta initiativ till.

Regeringens nej får innebörden att den inte bryr sig om den diskriminering som hemmavarande småbarnsföräldrar utsätts för, i strid mot FN:s och Europarådets konventioner om mänskliga rättigheter, som Sverige varit undertecknare av sedan länge. Detta är tämligen oerhört

Vi i denna förening har länge avrått från att kommunerna ska skriva till regeringen i ovan nämnda ärende eftersom det negativa svar, som med visshet är att vänta, lätt kan utnyttjas av kommunpolitiker som en ursäkt för att stoppa allt vidare arbete med frågan. Trots att problemet går att lösa lokalt, antingen genom att hemmaföräldrar öppnar egen firma och kommunen därefter köper barnomsorgstjänster därifrån, eller genom att kommunen anställer dessa föräldrar och betalar dem lön för utfört barnomsorgsarbete.

Och typiskt nog förefaller Kils kommunledning välja att, med hänvisning till regeringens svar, avsluta arbetet med frågan.

Namninsamling påbörjad i Vansbro

Det framgår av en notis i dagens nummer av Världen Idag. Redan har de två aktiva föräldrarna, på knappt en månad, samlat in ca 100 namn men måste nå drygt 360, d v s fem procent av de röstberättigades namn, för att kunna tvinga upp frågan om mer frihetlig barnomsorg på fullmäktiges bord i denna dalakommun. Den gränsen räknar de två med att uppnå och passera redan innan juni månads utgång.

OECD: "Sverige, ett föredöme på barnomsorgens område"

Enligt institutet är Sverige utmärkt bra på att minimera fattigdomen för barnfamiljer bl a genom att locka / tvinga ut mödrarna till förvärvslivet (1). Men de finner också att det svenska systemet är dyrt och att det visat sig vara overksamt mot ojämställdheten vad gäller avancemang och löneutveckling.

Så för att lösa de kvarvarande bristerna rekommenderar OECD att Sveriges regering, i föräldraförsäkringen, inför starkare incitament för mödrar att inte ta hand om sina småbarn och motsatt behandling för fäder (2). Samt att regeringen återgår till att i större utsträckning utnyttja familjedaghem eftersom dagmammor kostar mindre än förskolornas pedagoger och skötare!!

Jag fick nästan hjärnblödning när jag läste sammanfattningen! Är det verkligen upp till regeringen att läggas sig i hur föräldrar delar upp hushållssysslorna mellan sig? (I fria samhällen - knappast!) Och hur moraliskt försvarbart är det att exploatera hemmaföräldrar i ännu större utsträckning än nu?

Det är uppenbart att OECD:s "experter" har stirrat sig blinda på fel statistik och t ex inte tagit hänsyn till beskattningens BNP-dämpande effekt (3) eller grundläggande neurobiologiska, psykologiska och sociologiska effekter. Om de hade gjort det hade de definitivt kommit fram till radikalt annorlunda slutsatser.

Enligt undertecknads syn på saken finns det bara två sätt att lösa "barnomsorgsproblemet" (4) på:

Antingen införs en generell barnomsorgspeng, som föräldrarna antingen kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för.

Eller återinförs sambeskattningen, åtminstone för småbarnsföräldrar, d v s avdrag på skatten för försörjningsbörda och barnomsorgskostnader - i kombination med utdebitering av den kommunala barnomsorgen till den självkostnad som råkar vara norm för offentligt producerade tjänster.

Den senare lösningen skulle svenska folket bli drygt hundra miljarder kronor per år och flera hundra tusen jobb rikare på. Inte illa för en utgiftsminskning på "bara" 40 - 50 miljarder per år!

1) Det underliggande och underförstådda antagandet här är att Sveriges kommunala barnomsorg har minskat småbarnsfattigdomen och att omfattande förvärvsarbete bland kvinnor är en förutsättning för detta goda resultat. Detta antagande är felaktigt! Den låga svenska barnfattigdomen har, i huvudsak, andra orsaker!

2) Föräldraledigheten är inte den generösa gåva från staten till medborgarna som den ser ut att vara. Den är både dyr och orättvis. Dessutom ser det ut som om OECD rekommenderar Sverige att betala den genomsnittlige fadern mer för samma jobb (att ta hand om ett litet barn hemma) än modern. Vilket slag av likabehandling är det?

3) En bland nationalekonomer tämligen allmänt accepterat fenomen, som på engelska heter "the Excess Burden of Taxation".

4) Hur och när blev barnomsorg, en av mänsklighetens mest naturliga instinkter och sysselsättningar, ett politiskt och samhällsekonomiskt problem?

"Välkommen till vardagsträsket 2005!"

En av fyra mammor har sjukskrivit sig – eller barnet – för att hinna med hem och familj. Nästan varannan mamma har lämnat barnen på dagis eller i skolan – trots att barnen varit sjuka. Tre av fyra unga kvinnor tycker att jämställdheten är en myt som bara inneburit att de själva fått dubbelt så mycket att göra.

Så påannonserar Aftonbladet i dagens nummer en artikelserie om dagens dubbelarbetande småbarnsföräldrar, som inte får tiden att räcka till trots att de är två om att sköta hem och barn.

För den som gärna tänker i ekonomiska termer är småbarnsföräldrarnas - och statens och kommunernas - situation ett tydligt tecken på att systemet är samhällsekonomiskt förlustbringande, trots att dess försvarare så länge och så envist hävdat motsatsen. Om det vore välståndsbringande, hur kommer det sig då att dubbelarbetande småbarnsföräldrar - trots dagissubventionerna - känner sig tvingade att jobba hårdare och längre än någonsin och hur kommer det sig att såväl staten som kommunerna har så ont om pengar?

Myten om den kommunala barnomsorgens påstådda lönsamhet är en politisk skandal som måste avslöjas, för det framtida välståndets och den politiska hygienens skull.

Barn utan god föräldrakontakt mår och utvecklas sämre

Tidiga separationer och vårdare som inte har tid eller intresse för sin uppgift påverkar barns hälsa samt deras intellektuella och sociala förmågor negativt. Det framgick av programmet Barndomens mysterier - Trygghetens betydelse, som SVT:s TV1 sände igår kväll.

Programmet demonstrerade praktiskt Bowlbys anknytningsteori och den nyare neurologiska forskningen om cortisolets (ett stresshormon) påverkan på hjärnans utveckling. Det visade hur tidiga separationer och okänsliga vårdare påverkar barns hälsa och sociala förmåga negativt. Dels genom att barnet ger upp försöken att få uppmärksamhet och dels genom att kortisolutsöndringen i kroppen får hjärnan att utvecklas långsammare.

Programmet visar även hur äldre barn föredrar tryggt anknutna kamrater som ledare framför otryggt anknutna.

I programmet förekom naturligtvis inga reflektioner om vad dagis kan betyda mot denna bakgrund, men de slutsatserna kan vi ju komplettera med själva.

Emmaboda bildningsnämnd avstyrker frihetsförslag

Igår beslutade sig Emmabodas bildningsnämnd att avstyrka "Föräldragruppen för ekonomisk valfrihet inom barnomsorgen i Emmaboda kommuns" nyligen inlämnade medborgarförslag att alla föräldrar med hemmavarande småbarn skulle få en pensions- och sjukpenninggrundande ersättning från kommunen för utfört barnomsorgsarbete och för att de avstår från att utnyttja den svindyra kommunala barnomsorgen. Nämnden motiverade sig med argumentet att kommunen inte har laglig möjlighet att ge kontant stöd till enskilda medborgare

Läs Östra Smålands artikel om händelsen - och föräldragruppens reaktion - här!

Kommunen skulle, om den ville, kunna kringgå den orättvisa lagstiftningen genom att antingen uppmana föräldrarna att registrera egen firma i barnomsorgsbranschen - och sedan köpa barnomsorg från dessa firmor - eller anställa dem och sedan avlöna dem för utfört barnomsorgsarbete. Det verkliga problemet är sannolikt istället att nämndens majoritet inte har ett tillräckligt väl utvecklat rättspatos för att vilja ändra på det rådande läget, som innebär att kommunen sparar pengar på de hemmavarande småbarnsföräldrarnas bekostnad.

Men än är inte det formella beslutet (i fullmäktige) taget, varför vi i denna förening uppmanar gruppen att fortsätta att kämpa ett tag till, inte minst genom att i media avslöja den diskriminering som pågår. Då skulle det bli svårare för fullmäktige att ställa sig bakom nämndens orättvisa rekommendation.

"Goddag yxskaft, Hallengren!"

Undertecknad hittade följande - inte dumma - insändare i dagens nummer av Gotlands Allehanda med just ovan citerade rubrik:

Först frågar Herbert: Varför kan inte alla få välja hur de vill ha vård för sina barn?

Hallengren snoppar av honom med sitt standardsvar nr 1: Att vara hemma med 80 % av lönen är världens mest generösa system. När man sedan väljer att börja arbeta igen, vilket det stora flertalet gör, är det viktigt att förskola / familjedaghem har en så god kvalitet att man känner sig trygg när man lämnar sina barn för dagen.

Så frågar Maggan: Varför tar du inte hänsyn till de kvinnor som vill vara hemma med sina barn? Måste man inte ha valfrihet i en demokrati?

Hallengren väljer nu sitt standardsvar nr 2: Både mammor och pappor ska ha verkliga förutsättningar att vara hemma med sina barn, därför har vi en flexibel och generös föräldraförsäkring.

Jan-Erik försöker därefter med frågan: Märker inte politikerna att många föräldrar vill ta hand om sina egna barn de första åren?

Hallengren kontrar med en variant av svar 2: Jag är helt övertygad om att alla föräldrar vill vara hemma med sina barn och tillbringa mycket tid med dem. Därför finns föräldraförsäkringen som, återigen, är världens mest generösa. 1 juli 2006 höjs taket för att fler ska få verklig möjlighet att vara föräldralediga.

Till sist får hon en fråga från Christer Westerlund, ordförande för Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid: Att med ekonomiska styrmedel tvinga föräldrarna att lämna bort sina barn på dagis mot sin vilja är ett direkt brott mot FN:s barnkonvention. Vet ni om att Sverige är anmält för brott mot denna konvention?

Men så lätt rubbar man inte Hallengrens rabblande av utantilläxan. Så här viftar hon bort Westerlunds fråga: Förskolan är frivillig. Men för dem som vill delta i förskolans verksamhet och som behöver den för att kunna kombinera arbete och familj är det viktigt att den håller hög kvalitet.

I ljuset av detta inser man att det inte är någon idé att diskutera med denna sosse. Man får ju samma svar på alla frågor. I konsten att inte svara är Hallengren en mästare. Mer krävs tydligen inte av en lojal sosse.

"Män är sämre än djur, de är maskiner och vandrande penisattrapper"

Orden är Valerie Solanas, den militanta feminismens förgrundsfigur. Hon gjorde sig ökänd för ett mordförsök på popkonstnären Andy Warhol för några decennier sedan, till synes enbart för att denne representerade det förhatliga motsatta könet och var känd - för sin konstnärliga gärning, inte för att vara våldsam mot kvinnor.

Orden är också ROKS lednings, det vill säga paraplyorganisationen för Sveriges kvinnojourer, som får miljoner av staten varje år för sitt arbete att skydda kvinnor mot våldsamma män. Av ett tvådelat reportage i SVT:s Dokument Inifrån, som just sänts, två söndagar i rad, framgår att organisationens ordförande oreserverat ställer sig bakom Solanas extrema uttalande.

Orden blir därmed också regeringens eftersom den så tydligt och så länge - oreserverat - stött ROKS och dess verksamhet.

Detta är ingenting annat än en präktig skandal som, i sig, borde kosta den sittande regeringen makten i nästa val. Man kan naturligtvis inte, i ett fritt samhälle, hindra knäppgökar från att samlas kring vilken extrem idé som helst, men för en regering är det oförlåtligt att så tydligt ge efter för påtryckningar från ett samhälleligt särintresse (d v s från annat håll än väljarna) och upphöja dessa till regeringspolitik.

Ge föräldrar valfrihet

- Barnomsorgen närmar sig kollaps i många kommuner. Maxtaxan har lett till större barngrupper, längre köer och fler sjukskrivningar bland dagispersonalen, skriver de centerpartistiska riksdagsledamöterna Roger Tiefensee, ekonomisk talesman, och Birgitta Sellén, ledamot i utbildningsutskottet i dagens utgåva av Sydsvenska Dagbladet. Detta som svar på Lena Hallengrens artikel i samma tidning den 11 maj.

Bra att det åtminstone kom ett genmäle på Hallengrens propagandistiska dumheter. Men lite trist är det att Centerpartiet inte vågar gå så långt som att föreslå en politik som skulle göra det möjligt för småbarnsföräldrar att ta hand om sina egna småbarn hemma. Det säger en hel del om hur långt sovjetifieringen av Sverige gått!

Striktare regler för grisar än för barn

SVT Tvärsnytt gjorde för ett tag sedan ett reportage som byggde på en jämförelse mellan vistelsemiljökraven i förskolan och på vuxnas arbetsplatser och kom fram till att våra barn har ett oerhört mycket sämre skydd. De omfattas helt enkelt inte av någon sådan lagstiftning värd namnet alls, till skillnad gentemot den mycket detaljerade lagstiftning som gäller arbetsplatser för vuxna.

Nu har redaktionen gjort ytterligare en jämförelse, denna gång med djurskyddslagstiftningens krav på hur djurstallar måste vara utformade - och återigen kommit fram till att t o m svinen har ett bättre regelskydd än våra småbarn har, när det gäller faktorer som gruppstorlekar, tillgängligt utrymme och bullernivåer.

Reportaget säger något viktigt om hur olika statens företrädare ser på barn, vuxna, lantbrukare och lantbrukarnas husdjur. Hoppas att det blir en ordentlig debatt om de orimligheter som Tvärsnytt satt fingret på.

Ska staten eller familjen bestämma?

Kristdemokraternas Göran Hägglund och Vänsterpartiets Lars Ohly debatterade jämställdhet i Kulturhuset i Stockholm igår under ledning av Svenska Dagbladets Lova Olsson.

Hägglund inledde med att tala om familjens stora betydelse för samhället. Han berättade att familjen behövs när individualismen tagit över utanför. Han beskrev familjen som en plats där man blir sedd för den man är, i ett samhälle som lägger allt mer fokus på yttre attribut.

- Hur rättvist är det med 100 000 kr till en del men inte till andra, frågade Hägglund retoriskt, med hänvisning till dagissubventionerna.

Han betonade vikten av att det är familjen som ska bestämma hur man vill dela föräldrapenningen och ta hand om sina barn. Hägglund menar att kvinnor idag har bättre utbildning än män och bör kunna anförtros att fatta rationella beslut. Han talade om hur familjen är utsatt för en mängd påhopp i debatten och menade att vi behöver säga: "Leve familjen".

Ohly kom direkt från en demonstration om homosexuellas rättigheter och öppnade med att fråga varför kristdemokraterna engagerade sig så lite i detta. Sedan påminde han om att det inte bara finns kärnfamiljer utan även enkönade familjer, ensamstående och skilda. Han talade om könstrukturer, löneskillnader, dåligt värderade kvinnoarbeten och allt det obetalda arbete som kvinnor gör.

"Föräldraskapet kostar kvinnor ungefär 300 000 kr under en tioårsperiod och män endast 10 000 kr. Det är orättvist. Dagens föräldraförsäkring låser fast kvinnor i rollen som vårdare som ger lägre lön och sämre pensioner," menar Ohly.

Han talar nästan ingenting om barnen. Han säger bestämt att är man två föräldrar så ska man dela lika på föräldraledigheten. Gör man inte det så förstår man inte sitt barns bästa.

Ohly och Hägglund är överens om en hel del. Den stora skillnaden är att Ohly vill att staten ska styra medan Hägglund vill att familjen ska styra. Det blev särskilt tydligt i ett meningsutbyte om aga. Ohly menade att förbudet mot aga visade att familjen inte kan få bestämma allt. Hägglund kontrade med att det var orimligt att jämföra aga med valfrihet i föräldraförsäkring och barnomsorg.

Dynamiken i debatten var intressant. Ohly är en intensiv agitatorisk talare med stark utstrålning. Även om Hägglund är tydlig och sympatisk framstår han i jämförelse närmast som lätt försagd. Men det var Hägglund som fick de starkaste och varmaste applåderna. Budskapet går kanske fram trots allt.

Vi var med och firade Familjens Dag i Alingsås

FN:s internationella familjedag i Alingsås kunde knappast ha blivit bättre. Solen sken och mammor, pappor och barn - samt en och annan mor- och farförälder - njöt av sol och gemenskap i Nolhagaparken. Så mycket mer behövs väl inte, men det fanns också möjlighet till ponnyridning, tävlingar, teater, ansiktsmålning och "brandbilsprovsittning". Till glassförsäljningen ringlade köerna långa.

Annya Hägglund och Gunilla Gomér, som var initiativtagarna till familjedagsfirandet, var mycket nöjda med dagen. Gomér nämnde i sitt inledande anförande att firandet i Alingsås var resultatet av ett unikt samarbete mellan partier, kyrkor och andra organisationer. Inte färre än sjutton organisationer deltog. De valde, inför detta tillfälle, att bortse från de åsikter som skiljer dem åt och i stället fokusera på det som förenar: insikten om familjens betydelse, inte bara för barnens och föräldrarnas väl utan också för hela samhällets. Många av dem var på plats med information om sina familjeaktiviteter.

Initiativtagarna är så inspirerade av sin framgång att de vill sprida sitt koncept också till andra kommuner, så att det blir ett återkommande arrangemang på många platser runt om i Sverige. Kontakta Gunilla Gomér på gunilla.gomer@telia.com för råd och tips.

"Familjen och föräldraskapet behöver uppvärderas…"

…skriver kd:s partiledare Göran Hägglund i en mycket bra artikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet.

Inte minst är artikeln bra tack vare den underbyggande statistik som artikeln innehåller samt den skarpa analysen av vilka de problem är som våra förtroendevalda måste lösa åt småbarnsföräldrarna.

Vi var med och firade Familjens Dag i Stockholm

Den 14 maj firades Familjen Dag i Kungsträdgården i Stockholm. Vi var där, tillsammans med andra likasinnade organisationer, som Haro och Hemmaföräldrar.

Vädret var med oss och vi fick en härlig, solig och givande dag. Många kom fram och berömde oss för det arbete vi gör.

För barnen var det en heldag med sång och dansuppträdanden på stora scenen samt hoppborgar, ansiktsmålning, sagotält och ponnyridning.

Lite förvånade blev vi ändå av att Familjedagen inte väckte större intresse hos de politiska partierna med tanke på det föräldrauppror som pågår. Kristdemokraterna var det enda politiska parti som fanns representerat, trots att alla var inbjudna. Partiledaren, Göran Hägglund, höll ett tal om familjepolitiken och vad som behöver förändras för att det ska stämma bättre med vad människor önskar.

Vi fick en chans att prata med honom, då vi tog tillfället i akt att påpeka hur valvinnande familjepolitiken skulle kunna vara för den borgerliga alliansen och hur viktigt det är att de ingående partierna kommer överens just där.

"En modern familjepolitik är en tvingande familjepolitik"

Ungefär det hävdar Aftonbladet i dagens ledare, skriven av tidningskrönikör Åsa Petersen, vari tidningen kritiserar stats- social- och finansministrarna för att de inte vill kvotera föräldraledigheten mellan fadern och modern.

Det säger en hel del om det politiska klimatet i landet att tunga organ som landets största tidning, på fullt allvar, kan förespråka mer makt till staten på medborgarnas bekostnad utan att göra bort sig ordentligt.

Så kom då äntligen TV2 Aktuellts inslag om Föräldraupproret!

Igår kväll, i 21.00-sändningen, hade TV2 Aktuellt ääntliigen med det inslag om Föräldraupproret och intervjun med Anna Bergqvist i Åseda som så många av oss väntat på så länge!

Men frågan är om inte resultatet var värt väntan! Det i förväg inspelade materialet funkade bra, och den efterföljande debatten mellan förskoleminister Lena Hallengren och kd-riksdagsledamoten Inger Davidsson bidrog säkert till att för tittarna reda ut vad saken gäller.

Lyssna på inslaget och debatten - här! Läs chatten efteråt här, och debattera själv i efterhand på SVT:s webbplats här!

Sedan kan man konstatera att det är få politiska frågor som kan mäta sig med familjepolitiken i engagemang från vanligt folk. Moderatorn i den efterföljande chatten på Nätet blev översköljd av inlägg och kunde bara släppa fram en bråkdel av allt som strömmade in.

Mot den bakgrunden är det underligt att oppositionen inte bättre ser till att denna fråga blir den valfråga den förtjänar. Så har det varit under många tidigare val och så ser det ut att kunna bli också inför nästa. Vad krävs för att få oppositionen att ta sin bästa chans?

"När ord inte räcker måste man ta till våld"

Det, ungefär, skriver Elise Claesson i en ledare i dagens nummer av Svenska Dagbladet och syftar på att föräldrarna kan behöva gå fysiskt till väga när barnen vägrar lyssna eller utmanar deras auktoritet. Läs hennes alster här!

Samma dag - faktiskt - skrev Aftonbladets Johan Hakelius en artikel på samma tema och med ett liknande ställningstagande men med mer fokus på skolans problem. Läs den här.

Redan nästa dag blev det en reaktion i Aftonbladet. Den kan du läsa här! Och fem dar senare, den 16, hakade Vestmanlands Läns Tidning på med denna ledare.

Claesson och Hakelius tar stora risker genom att ta upp detta ämne. Jag får uppfattningen att de vill fokusera på hur den anti-aga-lagstiftning, som Sverige var först i världen med att införa, och den skollagstiftning som begränsat lärarnas befogenheter - men skärpt deras ansvar - påverkat relationerna mellan vuxna och barn. Men jag befarar att det politiska och massmediala etablissemanget i skön förening kommer att försöka misstolka och svartmåla båda som barnsadister. Jag kan bara hoppas att de två modiga, som bara uttrycker vad majoriteten av Sveriges vuxna egentligen tycker men inte vågar gå till torgs med själva, kommer att kunna värja sig. Det är frågeställningen värd.

Maxtaxan, ett led i statens övertagande av våra barn

- Maxtaxan i förskolan gynnar barnfamiljerna. En genomsnittlig tvåbarnsfamilj får en avgiftssänkning med cirka 12 000 kronor per år. Skolan är avgiftsfri och maxtaxan är ett steg på vägen mot en helt avgiftsfri förskola. Det skriver förskole- och ungdomsminister Lena Hallengren som igår deltog i en rikskonferens för förskolepersonal i Malmö.

Hoppas att någon engagerad läsare av dessa rader passar på att kasta sig in i debatten. Hallengrens halvsanningar behöver kompletteras med en mängd andra, för regeringen mindre smickrande sanningar!

"Småbarnsåren går inte i repris!"

Det är bara i kommunistiska länder som folk lämnar bort sina små barn. Göran Persson vill att övriga Europa ska kopiera vår dagismodell. Hu va' hemskt. Jag tycker vi ska härma de andra länderna i EU för där har de små barnen det bättre. Där får man till och med vårdlön - vilket inte vi har trots att 79 kommuner vill folkomrösta om det.

Jag väntar på en renässans för hemmafrun eller hemmamannen där det ses som en merit att ta hand om barn. Då det blir Meriten! För utan barn upphör vilket samhälle som helst att existera. Småbarnsåren går inte i repris - men de går däremot fort.

Det och mer bra skriver Helena Palèn Olofsson i dagens nummer av Hudiksvalls Tidning. Läs hennes artikel här!

Staten förlorar på daghemmen

Länge har statens företrädare envist hävdat att staten tjänar på daghemmen eftersom den lockar ut småbarnsföräldrar i förvärvslivet och att de då betalar in mer i skatt än vad deras dagistjänster kostar. Men det stämmer inte, det förhåller sig precis tvärt om, kommer Kristdemokratens Maria Wilhelmson fram till i denna artikel i dagens nummer av tidningen. Läs den här!

Centerledningen vill införa barnomsorgspeng

Partistyrelsen ska på måndag diskutera ett nytt förslag om att införa en barnomsorgspeng, uppger Sveriges Radios Ekoredaktion.

Tanken är att föräldrarna ska få omkring 70.000 kronor per år för varje barn. Det är ungefär vad den kommunala barnomsorgen kostar skattebetalarna.

- Vi tittar på möjligheterna att stärka valfriheten och öppna marknaderna för nya producenter av barnomsorg, säger centerns partisekreterare Jöran Hägglund.

Men pengarna får inte användas hur som helst. Summan ska föräldrarna använda för att betala valfri barnomsorg: med - privat, kommunal eller kooperativ. "Man ska inte kunna stoppa kontanta pengar i fickan för att stanna hemma," säger Hägglund.

En barnomsorgspeng enligt centerns modell, innebär att dagens maxtaxa på dagis avskaffas.

Läs moderata Barometerns ledarkommentar till Centerns utspel om att skrota maxtaxan här, och förskoleminister Lena Hallengrens kommentarer till samma sak här!

Det förefaller uppenbart att Centern känner sig uppmuntrad av det pågående föräldraupproret - som vi i föreningen är en viktig del av. Men samtidigt känns förslaget otillräckligt; det ser ut som om Centern tänkt sig att stödet ska kunna utgå för alla tänkbara former av barnomsorg - utom för egen omsorg om egna småbarn. Det vill säga, ingen förändring ser ut att vara att att hoppas på, på den punkten.

Tänk så rädd oppositionen är för rödstrumpornas, vänsterns och den liberala pressens förmodat hårda kritik av varje tänkbar politisk lösning som skulle kunna stärka sammanhållningen mellan föräldrar och barn i vad vi förr brukade kalla familjer!

Stor demonstration för "saken" i Uppsala!

Gårdagens demonstration i Uppsala för valfrihet för småbarnsföräldrar, arrangerad av kd och Haro, fick stor uppslutning. Tåget samlade hela 800 demonstranter (ungefär). Det var fler än sossarnas och vp-arnas båda tåg tillsammans - på just deras demonstrationsdag!

Deltagarna tog upp en stor del av Vaksala Torg i Uppsala (varifrån tåget utgick) för att sedan bege sig till Celsiustorget i Uppsala centrum, som helt fylldes med folk. Talkörerna ropade "Valfrihet till småbarnsföräldrar" i en mångfald av tonhöjder från de ljusaste barnstämmor till de djupare mansröster. Några poliser som höll ordning på trafiken log mot demonstranterna under marschen.

Camilla Kronholm, ordförande för Haro; Ingvild Segersam, initiativtagare till namninsamlingen i Uppsala; Per Ericsson ledarskribent i SvD; och Maria Larsson vice ordförande i (kd); höll kraftfulla tal som varvades med musik, skallande ja-rop och öronbedövande applåder. Omgiven av så många likasinnade av båda könen i varierande åldrar var det svårt att bekämpa sinnesrörelsen.

Det kan inte råda något tvivel att detta är den kanske tydligaste av dagens folkrörelser. De som ännu inte hört talas om något föräldrauppror måste ha problem med hörseln. I Uppsala var detta uppror denna dag i alla fall både väl synligt och väl hörbart.

Det sovjetiska arvet i familjepolitiken

- Berlinmuren föll men Marx idéer och det kommunistiska tänkandet lever vidare. Gårdagens klasskamp har blivit dagens genuskamp som i Sverige framgångsrikt drivs av vänsterfeminister och RFSL-anhängare. Så börjar en intressant ledare i dagens nummer av Världen Idag, som du kan läsa - här!

Tidningen drar slutsatsen att Sovjetunionens ambassadör i Sverige under 30- och 40-talen, Alexandra Kollontaj, som förespråkade att alla vuxna ska ut i förvärvslivet och alla barn växa upp i storskaliga statliga barnomsorgsinrättningar hade ett starkt inflytande på utformningen av den svenska familjepolitiken, ett arv som är mer påtagligt nu än då.

Tidningen hade väl kunnat nämna den hävstångseffekt som uppstod ur Kollontajs samarbete med paret Myrdal under den tiden. Effekterna av det lider vi av fortfarande!

– Säg 'nej' till ett feministparti…

…skriver Expressens krönikör, Ulf Nilsson, idag i sin tidning och skräder inte orden i sin kritik av vänsterfeminismen, som han hävdar inte är så mycket annat än en för kvinnor icke representativ kravmaskin som speciellt socialdemokraterna har svårt att stå emot.

Därmed, menar Nilsson, blir nämnda feminism en samhällsfara, särskilt när sossarna – som nu – innehar den politiska makten.

Läs hans kraftfulla och väl argumenterade avståndstagande från vänsterfeminismen - här!

Folkhemstankens dolda agenda: familjens avskaffande

När Socialdemokraterna återkom till den politiska makten 1932 efter sex år av borgerligt styre, gjorde de det i stor utsträckning tack vare det nylanserade begreppet Folkhemmet, som gavs innebörden att staten skulle garantera medborgarnas välfärd upp till en miniminivå, från vaggan till graven. Ingen skulle behöva svälta eller bli hemlös.

I konceptet ingick också att staten skulle tillhandahålla denna trygghetsservice direkt till medborgarna inte via deras familjer. Med andra ord, idén innebar att familjens roll som sammanhållande begrepp för ett antal människor, kanske i tre generationer, skulle övertas av staten, men den konsekvensen talades det betydligt mera tyst om.

Men, hävdar Elise Claeson i dagens nummer av Svenska Dagbladet: sossarna har ännu inte lyckats avskaffa familjen, trots tappra försök med bl a förenklad skilsmässolagstiftning och särbeskattning, eftersom familjen är en nedärvd överlevnadsstrategi för människan, en instinkt som ingen lagstiftning, hur människofientlig den än är, riktigt rår på.

– Finns någon poäng med hemmafrupeng…

…frågar sig Dagens Nyheter på ledarplats i dagens nummer av tidningen och ger själv svaret: Kd:s förslag om ett vårdnadsbidrag till hemmastannande småbarnsföräldrar är dåligt eftersom det kommer att uppmuntra kvinnor att stanna hemma för att ta hand om småbarn när de i stället borde vara ute i förvärvslivet och jobba för pengainkomster. Och kvinnor som väljer att stanna hemma får skylla sig själva när de senare upptäcker att de varken är attraktiva på arbetsmarknaden eller har några skattefinansierade sociala förmåner värda namnet.

En hemsk artikel. Den visar hur indoktrinerade med socialism t o m förment liberala ledarskribenter på landets största påstått liberala tidning blivit av sossarnas generationslånga dominans av svensk politik.

Det borde vara självklart för en liberal ledarskribent att staten inte bör utnyttja sin makt för att med piska och morot tvinga/locka fram det politiskt korrekta beteendet från medborgarna och - underförstått - bestraffa alla andra beteenden. Men i DN:s fall är detta uppenbarligen inte självklart.

"Skjut upp dagisdebuten tills barnen fyllt tre år"

- Det finns ingen samhällsekonomisk vinst i att tvinga alla ett- och tvååringar till daghem. Det finns inte heller något vetenskapligt stöd för att en tidig dagisdebut har någon positiv inverkan på barnens utveckling. Föräldrarna skulle kunna stanna hemma tills barnet fyllt tre år genom ett statligt vårdnadsbidrag på 10 000 kronor i månaden för ettåringar och ett kommunalt vårdnadsbidrag på 7 000 kronor för tvååringar. Det skulle inte öka de offentliga utgifterna och heller inte behöva bli någon kvinnofälla, skriver författaren Per Kågeson på debattplats i dagens nummer av Dagens Nyheter. Detta med anledning av en bok i ämnet som han skrivit och som presenterades idag. Läs artikeln här!

- Samma dags morgon intervjuades Kågeson i P1-morgon med socialminister Berit Andnor som opponent. Lyssna till det meningsutbytet här!

- Lika gärna Världen Idags Carin Stenströms ledare om uppståndelsen den dagen - här!

Samma dag höll bokens förlag (SNS) ett seminarium om boken, med Kågeson, prof. Magnus Henrekson och TCO-ordföranden Sture Nordh som paneldebattörer. Föreningens Bo C Pettersson, som deltog i seminariet, sammanfattar boken som ett utomordentligt värdefullt bidrag till debatten men störs av att alla som får möjlighet att breda ut sig i den, t o m liberalt uppfattade ekonomer som Magnus Henrekson, uppenbarligen endast kan tänka sig problemets lösning i socialistiska termer, d v s i form av fortsatt höga skatter men med annorlunda fördelade offentliga utbetalningar för tillhandahållna barnomsorgstjänster. Henrekson fick chansen att bekräfta Pettersson påstående om den höga beskattningens välståndsdämpande och frihetsberövande effekter - men tog den inte, varvid panelens slutsats blev att den socialistiska lösningen är den enda möjliga. Lenin, Stalin, Mao och Castro skulle ha applåderat!

Folkpartiet sabbade hemomsorgsreform i Falköping

De borgerliga partigrupperna i Falköping hade pratat ihop sig och trodde att de var överens om att rösta för ett förslag till kommunal ersättning för omsorg om egna barn under förutsättning att man också tar hand om "främmande" barn. Men när det blev dags för omröstning i kommunfullmäktige lade de fyra fp-ledamöterna ned sina röster så att förslaget kunde fällas av sossarna och vp-arna.

Det är uppenbart att fp är ordentligt splittrade i barnomsorgsfrågan, så till den milda grad att inte ens partiledaren vågar uttala sig.

Det är begripligt att de politiska känslorna i Falköping nu är upprörda. Men kanske kan något gott komma ur detta i alla fall. Kanske är det skedda ett tecken på att en självrannsakelseprocess är på gång i Folkpartiet och det är precis vad partiet behöver. Med lite tur kan det leda till att partiet hittar tillbaka till sina liberala grundvärderingar.

Barnombudsmannen: "Jag vågar inte kommentera!"

Det förefaller den statliga myndigheten Barnombudsmannen svara på vår fråga: "Hur kommenterar BO vår anmälan till FN i Genève av svensk familjelagstiftning för brott mot FN:s Barnkonvention?"

Eller med BO:s egna ord: "Jag har inte möjlighet att ta ställning till era iakttagelser, men tack för att ni engagerar er för barnens rättigheter."

Det framgår av föreningens upprepade försök att få BO att kommentera våra anmälan. Längre än så här går det tydligen inte att komma med Sveriges främsta beskyddare av våra barn!

Du kan läsa vår anmälan till FN:s Barnrättskommitté - i svensk översättning - här, och om utfrågningen av Sveriges regeringsrepresentanter om landets efterlevnad av konventionen - här.

Det är uppenbart att BO inte vill eller vågar kommentera våra iakttagelser om brott mot Barnkonventionen för att undvika att tvingas kritisera "chefen", d v s regeringen. Det finns alltså gränser för BO:s engagemang för Sveriges barn. Om konflikt mellan barnens och regeringens intressen uppstår ställer sig BO på regeringens sida. Mot den bakgrunden känns myndighetens tack för vårt engagemang bara cyniskt.

Nu väntar vi på FN:s barnrättskommittés yttrande och kan bara hoppas att det gänget är modigare än BO.

– Omöjligt att uppnå likformighet mellan könen…

…hävdar professorn i neurofysiologi Germund Hesslow på DN Debatt. Han menar att de neurofysiologiska skillnader som ovedersägligen finns mellan män och kvinnor ger upphov till olika sociala beteenden, som inte går att jämna ut med politiskt acceptabla metoder. Han hävdar vidare att det faktum att män som grupp tjänar mer än kvinnor som grupp inte är ett tecken på diskriminering utan beror på helt andra faktorer.

Hesslows inlägg får mig att tänka på pojken i H C Andersens Kejsarens nya kläder, han, som under kejsarens parad genom staden, råkade säga det alla andra också hade observerat men inte vågade uttala: "Men han är ju naken!"

Det är tur för Sverige att det finns folk som Hesslow som vågar säga sanningen, hur politiskt olämplig den än må vara!

"Var det dit vi ville när vi skanderade 'Halva makten?'"

De första åren av ett barns liv är oerhört viktiga, inte bara för det lilla barnet utan också för mamman. Men den så kallade jämställdheten förutsätter att kvinnor håller igen på att uppfylla barnens behov och på att följa sina egna instinkter. Därför tycker jag att priset för den så kallade jämställdheten, att vi kvinnor måste anamma den manliga världen och slå oss fram där, är för högt.

Ungefär så kanske man kan sammanfatta Anita Goldmans utomförträffliga krönika i dagens nummer av Aftonbladet, som du kan läsa här.

Barnomsorgsdebatten var inte lättare förr

Det förefaller Inger Isberg, alias Ninnie Öhlander, hävda, känd av dem som minns barnomsorgsdebatten under sjuttio- och åttiotalen, i denna intervju i Världen Idag. Läs den här!

Vi som kämpar nu blir lätt en aning trötta av att inse hur länge kampen pågått och hur lite som egentligen hänt. Det är i sanning obegripligt att en regering och riksdag som tycker sig vara demokratiskt förankrad, kommit undan med att bekämpa en så tydlig folkopinion så envist, så länge.

Vårt samhälle är inte barnvänligt

Det förefaller lektor Olle Åhs hävda i en tänkvärd debattartikel i Västmanlands Läns Tidning (VLT) idag som svar på barnombudsmannens, Lena Nybergs, inlägg den 9/2 i samma tidning med anledning av den dagens konferens i sta'n om hur bättre tillämpa barnkonventionen i det dagliga arbetet i kommuner och landsting.

Bland annat skriver Åhs, uppenbarligen med udden riktad mot den statsapparat som BO är en del av:

Kloka ord till vilka jag bara skulle vilja lägga påpekandet att en stor del av skulden för den splittring och det sönderfall som Åhs skriver om ligger hos våra förtroendevalda i riksdagen och regeringen, som drivit igenom en människofientlig familjepolitik. Om vi bara finge rätsida på den skulle större delen av det problem Åhs sätter fingret på, bli löst.

Feminismen tar död på individualismen

I början var feminismen en rörelse som stred, inte bara för kvinnors frigörelse som grupp, utan också för halva mänsklighetens frigörelse som individer. Dagens feminism, däremot, ser ut att ha tappat bort det där med den personliga frigörelsen och blivit en konformistisk rörelse där du, som kvinna, endast blir accepterad om du accepterar de tongivandes diktat om förvärvslivets universella överlägsenhet gentemot alla andra livsstilar, ett diktat som innebär att barnen, så fort det bara går, måste lämnas in till dagis för vård och omsorg.

Ungefär det var Åsa Holmströms (chefredaktör för tidskriften Land) budskap i Sveriges Radio P1:s "Spaning", igår, fredagen den 11/2. Du kan lyssna till Holmströms intressanta utläggning här.

Frivillighet och tvång i barnomsorgen

"'Föräldrar är de viktigaste personerna i ett barns liv.' Så börjar Britt Sandström (s), ordförande i Västerås kommuns barn och ungdomsnämnd, ett inlägg i VLT, lördagen den 5 februari. Av en sådan inledning skulle man kunna tro att artikeln skulle utmynna i en redogörelse för hur mycket Sandströms parti - och Västerås kommun - gör för att föräldrar och småbarn ska kunna tillbringa mer tid tillsammans. Men icke, artikeln slutar med en lovsång till kommunens barn- & ungdomsnämnd som organisatör av barnens omsorg och fostran - i förskolan - det vill säga av andra än föräldrarna."

Så börjar en debattartikel som föreningens Bo C Pettersson fick in i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning (VLT).

Artikeln avslöjar det ekonomisk-politiska tvång som föranleder småbarnsföräldrar att, mot sin vilja, lämna ifrån sig det värdefullaste de har - barnen - till utomstående för vård och fostran. Det vill säga, till folk och institutioner, som enligt lag inte har ansvaret för dem.

Jämställdhetsexpert blev hemmamamma

Elise Claeson gav upp sitt välbetalda jobb som jämställdhetsexpert på SACO för att vara hemma med barnen på heltid.

- Att få leva ut min moderlighet har gett mig personlig tillfredsställelse och sparat mig mycket, både fysiskt och psykiskt, säger hon i en öppenhjärtig intervju med Världen Idag.

Extra tydligt blir det när en välutbildad, av etablissemanget anställd karriärist, upptäcker att de råd hon med sån't engagemang, så länge, gett andra hon själv inte är beredd att följa när hon själv står där med ett litet barn som ska lämnas bort.

"Myrdalbrigaden är på marsch"

Det påstår Svenska Dagbladets politiska redaktör P J Anders Linder i en ledare i dagens nummer av tidningen. Orsaken är enligt honom Moderaternas utspel för någon vecka sedan om att ompröva sin familjepolitik för att, bland annat, åstadkomma större valfrihet i barnomsorgen, där även alternativet omsorg hemma ska ingå som en reell möjlighet.

Sånt tjafs gör, enligt Linder, bara Myrdalsbrigaden irriterad eftersom den inte vill vänta längre på att staten ingriper med lagstiftning så att alla vuxna lönejobbar, alla barn är på dagis och föräldraledigheten delas exakt lika mellan modren och fadren.

Det är svårt att ta "Myrdalsbrigaden" på allvar. Det som förundrar är hur det kan finnas intelligenta (?) människor i vårt samhälle som stenhårt strävar mot att stora delar av vår medborgerliga frihet ska lagstiftas bort. I andra länder uppstår frihetsrörelser som försöker befria folk från statens järngrepp, i Sverige jobbar elitfeministerna stenhårt för att staten istället ska stärka detta grepp. Obegripligt!

"Staten bestämmer för mycket!"

Det hävdar Skattebetalarnas Förenings VD, Robert Gidehag i sin ledare i det senaste numret av föreningens medlemstidning, Sunt Förnuft (nr 1 / 2005) och menar att det är kombinationen av höga skatter och villkorade bidrag som gör att staten i alltför stor utsträckning bestämmer hur vi medborgare ska leva våra liv. Han tar ett exempel från vårt intresseområde för att förtydliga sig:

Så himla trevligt att få höra andra säga saker som vi sagt länge. Vi tolkar det inträffade som ett familjepolitiskt vårtecken.

Kungsbacka på god väg

Ett antal driftiga kvinnor i Kungsbacka, däribland föreningsmedlemmen Monica Petersson, har dragit igång en namninsamling i kommunen till förmån för större ekonomisk rättvisa mellan familjer som lämnar in sina småbarn till dagis och dem som inte gör det. De behöver samla in ca 2500 namn för att tvinga upp frågan på kommunfullmäktiges bord och har redan fått ihop nästan tusen namn.

- Det är inte svårt att få folk att skriva på, uppskattningsvis gör åttio procent av de tillfrågade det redan efter ett minimum av bakgrundsinformation, säger Monika. "Vår namninsamling visar att folk önskar sig en helt annan barnomsorgspolitik än den som förs."

Vi i föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tids styrelse önskar Monika & Co. lycka till och hejar på.

Örkelljunga skapar ny barnomsorgsform

Örkelljunga inför möjligheten för hemmaföräldrar att få betalt för sin barnomsorgsinsats, bara de också tar hand om minst lika många "främmande" barn som egna. Det framgår av en artikel i dagens nummer av tidningen Världen Idag. Den kan du läsa här. Läs också gärna tidningens utmärkta ledare med anledning av det inträffade - här!

Av artikeln framgår att kommunen redan tidigare, förmodligen som ett resultat av den folkomröstning i barnomsorgsfrågan som genomfördes i samband med de allmänna valen 2002, försökt lansera en liknande lösning men då baserad på idén att hemmaföräldrarna ska etablera egen firma, som kommunen sedan köper barnomsorgstjänster från. Men det konceptet stoppades av Skattemyndigheten med argumentet att dessa firmor endast kommer att ha en enda kund varför lösningen i praktiken är ett förtäckt anställningsförhållande som inte motiverar registrering av tjänsteleverantörerna som egna företagare.

Det är uppenbart att Skattemyndigheten, efter en mansålder av nästan oavbrutet socialdemokratiskt maktinnehav, vet vad regeringen vill i frågan och agerar därefter.

Förskoleministern: "Vi har redan valfrihet"

- Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att uppfylla det uttalade krav från allmänhet, föräldrar och riksdagen att småbarnsföräldrar ska kunna välja mellan olika barnomsorgsformer, inklusive omsorg i hemmet? Det frågar riksdagsledamoten Torsten Lindström (kd) socialminister Berit Andnor i en med fakta väl underbyggd interpellation, som du kan läsa här.

Igår debatterades frågan i riksdagen med förskoleminister Lena Hallengren som svarande. Hennes svar kan sammanfattas som att regeringen inte tänker göra någonting eftersom svenska barnfamiljer redan är privilegierade som kan välja mellan olika former av barnomsorg och har tillgång till en föräldraförsäkring som gör att de kan vara hemma i tretton månader med sitt barn. Läs protokollet från debatten här (bläddra ned till "10 § Svar på interpellation 2004/05:306 om ökad valfrihet i barnomsorg").

Regeringens utmanande hållning i barnomsorgsfrågan måste helt enkelt straffa sig i nästa val! Annars blir ju signalen att politik i direkt konflikt med folkviljan kan löna sig. Hoppet ligger i att oppositionen kommer att se till att familjepolitiken och barnomsorgen blir valfrågor, det vill säga att den inte kommer att låta s och v att begrava dem.

Moderaterna omprövar sin familjepolitik

Moderaterna håller fast vid sitt förslag om en skattefri barnomsorgspeng på 3000 i månaden per barn upp till tre års ålder. Vidare föreslås att bostadsbidraget ersätts med ett extra barnbidrag till ensamstående och studerande. Men det tidigare förslaget om 15000 kr om året i grundavdrag per barn slopas nu, samtidigt som partiet offentliggör att den tillsatt en arbetsgrupp som ska utarbeta ett förslag till familjepolitik som ger större valfrihet i barnomsorgen, en valfrihet som, enligt direktiven, också ska omfatta alternativet omsorg hemma.

Läs mer om utspelet här! Läs också gärna Aftonbladets Åsa Petersens rabiata kommentar till initiativet här.

Vi i föreningsstyrelsen kan bara hoppas att moderaterna tar Petersens häftiga angrepp som en komplimang och som en bekräftelse på att partiet är på rätt spår. Skribentens angrepp visar att hon, och eftersom hon skriver å hela tidningens vägnar - Aftonbladet - inte förmår skilja på politiska och icke-politiska sociala frågor. Förhoppningsvis kommer Moderaternas programarbete, när resultatet så småningom läggs fram, att hjälpa tidningen se skillnaden.

"Nästan alla dagis har för många barn..."

...skriver Vestmanlands Läns Tidning (VLT) i dagens nummer och hänvisar till en rundringning som tidningen gjort till Västerås förskolor. Därvid konstaterar tidningen att endast en av 180 grupper/avdelningar uppfyller Skolverkets riktlinjer på 15 barn per grupp.

Och kommunens ordförande i Barn- & Ungdomsnämnden tvingas medge att det kommer att dröja innan målet är uppnått, (om det över huvud taget, någonsin, kommer att uppnås).

Underligt vad kommunerna kommer undan med. Om en bonde har för många husdjur i samma inhägnad måste han, på några månader, åtgärda bristen, eller ta sitt av kommunens djurskyddsinspektör eller domstol utmätta straff. I förlängningen leder det oftast till att bonden ger upp och att djuren slaktas eller säljs. Min känsliga natur hindrar mig från att driva denna jämförelse längre.

Vi är på väg mot mer tvång i föräldraförsäkringen

Den slutsatsen kan man nog dra av den interpellationsdebatt om saken som pågick i riksdagen igår. Det var riksdagledamoten Torsten Lindström som frågat statsrådet Berit Andnor om vilka avsikter regeringen har för att med föräldraförsäkringen som verktyg öka den, så kallade, jämställdheten mellan könen.

Av debatten kan man konstatera att regeringens mycket riktigt har sådana avsikter men vill invänta en utredning innan den lägger fram sitt förslag om saken.

Läs protokollet från debatten här (Bläddra dig där ned till "18 §, Svar på interpellation 2004/05:287 om kvotering av föräldraförsäkringen.")

Man tror inte sina ögon. Länge såg jag elitfeministernas högljudda krav på mer kvotering som ett skämt och som ett opinionsmässigt självmord. Det leende jag då hade på läpparna har nu frusit till en grimas. På något sätt måste vi i föreningen få folka att inse vilken "sovjetifiering" som förestår.

"Låt oss föräldrar ta hand om våra barn..."

...vädjar en "bekymrad tvåbarnsmamma" till våra förtroendevalda i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning (VLT). Läs hennes insändare här!

Hennes insändare visar tydligt hur styrande kombinationen av skatter och förmånsregler blir för medborgarna, d v s hur frihetsberövande de blir.

"Strunta i karriärpaniken - var rädd om bebisarna!"

- Att bara föda en bebis och sen lugnt sitta hemma, amma och gosa är långtifrån någon självklarhet för oss moderna morsor. Jag vet, för jag har själv varit en sådan. Tokjobbat trots att jag hade ett spädbarn att ta hand om och trots att jag höll på att förgås av stress och skuld.

Ungefär så börjar en öppenhjärtlig och fängslande beskrivning av hur förvärvsarbetande kvinnor med småbarn kan känna det.

- Strunta i karriärpaniken. Karriären finns där den dagen du vill ha den. Men bebisarna växer upp, skiter i dig och rätt vad det är har de 44 i skor och garderoben full av gömda spritflaskor. Var där för dem! Var rädd om dem! Hur många fler chanser får man?

Feminister - ut ur våra barnkammare!

Så börjar en bra debattartikel av Mattias Norin från Umeå i dagens nummer av Aftonbladet där han avslöjar hur ohållbara argumenten för kvoterad föräldraledighet är. Läs den här!

Regeringen kräver fler förskollärare

Bristen på förskollärare i landet har fått regeringen att skärpa tonen mot lärarhögskolorna. Studenterna på den nya utbildningen väljer bort förskolläraryrket. Därför får nu varje lärarhögskola en exakt siffra på hur många förskollärare de ska utbilda på fyra år.

Fantastiskt! Ingår i planen att ungdomarna ska tvingas bli förskollärare, vare sig de vill eller inte? Men en bättre lösning än tvång vore väl att höja lönerna för all förskolepersonal. Det skulle ju locka fler till det yrket. Eftersom den kommunala barnomsorgen ju lär vara en så'n lysande affär, samhällsekonomiskt sett, borde det väl inte vara nå't problem. Läs gärna Sten-Arne Perssons insiktsfulla - och roliga - betraktelse av just den saken här!

Svenska myndigheter följer inte Barnkonventionen

Det har Riksrevisionsverket kommit fram till i en granskning. Bland annat har revisionen upptäckt att:

Vi i föreningen finner det intressant att när regeringen och det politiska etablissemanget diskuterar Barnkonventionen pratar de om hur statliga myndigheter, kommuner och landsting ska bli bättre på att uppfylla konventionen. Det vi vill prata om - och anmält till FN:s barnkommission i Genève - är hur regeringen med stödpartier driver lagstiftning genom riksdagen som tydligt strider mot nämnda högtidliga överenskommelse.

God föräldraanknytning skyddar mot tonårens depressioner

Få saker oroar så mycket som den försämrade psykiska hälsan bland barn och ungdomar. Vill vi göra något åt situationen har föräldrarna en nyckelroll. Hur föräldrar knyter an till sina barn, särskilt under de första levnadsåren, har en avgörande betydelse för barnens hälsa, ända upp i vuxen ålder.

Det skriver Folkhälsoinstitutets generaldirektör Gunnar Ågren och verkets primus barnläkare Sven Bremberg i dagens nummer av Göteborgs-Posten, i en artikel som du kan läsa - här!

Den är en "säljinsats" för att puffa för en rapport betitlad Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya former av föräldrastöd, som verket författat på regeringens uppdrag. En sammanfattning av den rapporten kan du läsa - här!

Äntligen blir det sagt av "experter", det vanliga svenska föräldrar vetat länge: att den grund du lägger när barnet är litet är det som räddar det från depressioner och självdestruktivt beteende i puberteten och åren därefter!

Den enda besvikelsen är att verket, som lösning, förespråkar att staten ska plocka in ännu mer skattepengar från medborgarna för att kunna leverera ännu en ny - men dyr - tjänst till medborgarna: "föräldrastöd", trots att lösningen egentligen är mycket enklare än så:

Slopa dagissubventionerna och föräldraförsäkringen men sänk skatten i motsvarande grad samt återinför avdrag på skatten för försörjningsbörda samt avdrag för nödvändiga barnomsorgskostnader. Då skulle svenska folket - inklusive småbarnsföräldrarna - bli bra mycket rikare och friare - och få tid över för den där anknytningen som Folkhälsoinstitutet tycker är så viktig!

Bryr sig FN inte om hur Sveriges barn har det?

Strax före jul lämnade Haro och vi i föreningen in en anmälan till FN:s barnrättskommitté i Genève av svensk lagstiftning för brott mot FN:s Barnkonvention. Läs den svenska versionen av anmälan här. (Själva Barnkonventionen kan du läsa här.)

I samma veva fick vi klart för oss att den svenska regeringen var kallad till Genève den 11/1 i år för att, inför kommittén, svara på frågor om hur konventionen efterlevs i vårt land.

Det kändes som god tajming, men vi har, från den svenska barnombudsmannen som närvarade under utfrågningen, fått veta att våra frågor aldrig ställdes. Man frågar sig onekligen varför.

Visst är kommittén brist på intresse för vår anmälan (eller långsamhet i hanteringen av den) en besvikelse, men förr eller senare måste den ju ändå ta ställning till den och ge oss ett välmotiverat svar. Och då torde saken bli intressant igen.

Jönköpingsbor startar namninsamling för hemomsorg

Ett gäng haromedlemmar i Jönköping tänker starta en namninsamling i kommunen för att förmå kommunledningen att skriva till regeringen för att be om lov att få betala småbarnsföräldrar för att de tar hand om sina egna barn. Det rapporterar Världen Idag i dagens nummer av tidningen.

Underligt att Haro fortfarande puffar för att kommunerna ska skriva till regeringen när vi vet att regeringen kommer att säga "nej" utan motivering. Och när vi inser att risken är överhängande att kommunen då kommer att utnyttja det erhållna svaret som en förevändning för att stoppa alla vidare ansträngningar att skapa större rättvisa mellan hemmaföräldrar och dagisföräldrar. Ansatsen känns särskilt förbryllande eftersom det idag finns en mycket bättre lösning (Nackas, som du kan läsa - lite - om här) att tillgå, som inte kräver regeringens medverkan.

Varberg ska ge hemmaföräldrar betalt

Den 15/6 i fjol rapporterade vi på denna plats att Varbergs barn- & utbildningsnämnd beslutat sig för att tillstyrka ett förslag om kommunal ersättning för vård av egna småbarn under förutsättning att man också tar hand om lika många "främmande" barn. Men förslaget röstades sedan ned av kommunfullmäktige. Men nu har frågan, av någon anledning, åter blivit aktuell och denna gång blev beslutet i fullmäktige ett "ja".

Det vill säga, från och med nu kan man få betalt från kommunen för omsorg om egna småbarn om man "bara" tar hand om minst lika många främmande småbarn.

Detta är en viktig delseger. Den kommer att bidra till att avslöja den groteska orättvisan i hur mycket ett främmande barn mer eller mindre betyder för familjens levnadsstandard. Ett för lite betyder fattigdom, ett till en bekväm levnadsnivå. Det slaget av påverkan på människornas liv hade nog folket inte tänkt att politikerna skulle ha.

Nyhetsarkiv 2005