Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid

Här har vi samlat viktiga nyhetsnotiser som förekommit i denna webbplats nyhetsavdelning, som kanske förlorat sitt nyhetsvärde men definitivt inte sitt informationsvärde. För den som vill lära sig mer om svensk familjepolitik, kanske för ett eget inlägg i debatten eller enbart för personlig förkovran, gör därför klokt i att inte bara kolla Senaste nytt, Vårt flygblad, Vårt manifest och Debattforum utan också leta här.

Denna fil innehåller nyheter från början av år 2008 och fram till för ca tre månader sedan.

Om du hittar nå't här som du vill tipsa en kompis om: klicka på Kopiera länk för att kopiera länken till notisen till din maskins urklippsminne. Därefter kan du Klistra in den där du vill ha den, t ex i ett utgående mejl till en vän - eller i en bloggkommentar du gör ute på Nätet.

Om du i stället vill skriva ut notisen, markera den då först, varefter du i utskriftsdialogen väljer Skriv ut markering eller motsvarande. Annars får du ut hela innehållet i denna fil och det kan bli fler papperssidor än du tänkt dig ;-)

Stäng

Webmastern

Tre miljarder i statsbidrag för maxtaxan

Vi har just blivit varse att Skolverket nyligen beräknat storleken på de statsbidrag som ska utgå under nästa år till kommunerna för de extrakostnader som maxtaxan i barnomsorgen förorsakar dem. Vad vi kan se handlar det om ca tre miljarder kronor. De kommer att utbetalas vid två tillfällen under nästa år: i mars och i september.

Hur rimligt är det att staten på detta oblyga sätt använder skattebetalarnas, för gemensamma angelägenheter inbetalade, medel för att subventionera en form av barnomsorg på alla andra formers bekostnad?

Men samma fråga kan ju ställas, med ännu högre angelägenhetsgrad, om den mycket större totala summa av skattepengar (vad vi förstår ca 45 mdr kr per år) som går till just denna politiskt särskilt omhuldade form av barnomsorg.

78 kommuner har hittills sagt 'ja' till vårdnadsbidraget

Det framgår av en enkät som Kristdemokraterna genomför, och som tidningen Dagen rapporterar om - här!

I skrivande stund har inte alla kommunerna svarat men Kd räknar, enligt artikeln, med att ca 40 procent av kommunerna, d v s ca 116 (av totalt 290) kommer att införa bidraget.

Att inte alla alliansstyrda kommuner i landet inför möjligheten beror, enligt Kd, i huvudsak, på folkpartister i kommunstyrelser och fullmäktigeförsamlingar, som har en tendens att tycka som sossarna och vp-arna i barnomsorgsfrågan, d v s att föräldrarna ska vara på jobbet och ungarna på dagis.

Familjen som motkraft till staten

Familjen är en institution som ger oss människor livsnödvändiga sociala relationer och skapar en lika nödvändig skyddsvall gentemot en många gånger hotfull och påträngande omvärld.

Ungefär det kan sägas vara temat i denna krönika från Thomas Gürs tangentbord i dagens nummer av Svenska Dagbladet.

Jag skulle tro att de flesta som läser Gürs alster håller med honom. Men då uppstår väl anledning till reflektion eftersom Sverige, ända sedan familjebeskattningens avskaffades i början av 70-talet, fört en familjefientlig politik.

"Forska på förskolans effekter!"

Det är frågor som riksdagskvinnan Maria Kornevik Jakobsson och mentorn / författaren Jonas Himmelstrand vill få svar på. Det framgår av denna debattartikel i Norra Västerbottens Tidning (Norran).

Jag får uppfattningen att de två artikelförfattarna kan behöva ta sig en funderare på vilken målgruppen för det slaget av appell bör vara. Själv föreslår jag professorer och prefekter på de pedagogiska, sociologiska, psykologiska, nationalekonomiska och juridiska institutionerna på våra högskolor och universitet och att forskningsprojekten absolut måste bli tvärvetenskapliga.

Och jag avråder direkt från att försöka förmå något politiskt organ att ta initiativ till ett sådant forskningsprojekt, eftersom det skulle öka risken för att de redovisade resultaten kommer att bli vad beställaren vill höra.

Om ett sådant tvärvetenskapligt forskningsprojekt kommer till stånd skulle jag vilja komplettera med följande frågor:

– Föräldrarätten har hamnat i kläm…

…(det vill säga, föräldrarnas lagstadgade rätt att välja form för vård, fostran och utbildning för sina barn) hävdar haromedlemmen Karin Yngman i en krönika i dagens nummer av Barometern Oskarshamns-Tidningen.

Hon tydliggör att det faktum att staten, via beskattningen, tar ifrån föräldrarna de ekonomiska resurser de skulle ha behövt för att själva ta hand om sina barn, förvandlar dem till tämligen maktlösa åskådare när statens experter, i stället, gör jobbet och utrustar barnen med statens värderingar i stället för föräldrarnas.

Ulricehamns Familjecentral får högsta betyg

Ulricehamn i Västergötland har sedan en tid tillbaka drivit en Familjecentral för vilken målet är att skapa en mötesplats för föräldrar med små barn, samt med personal som kan bistå med goda råd. Nu har verksamheten utvärderats och ledningen och personalen konstaterar att brukarna ger verksamheten högsta betyg.

Trevligt för alla inblandade att alla är så himla nöjda. Men för att en sådan utvärdering ska bli meningsfull måste nyttoaspekterna vägas mot kostnadsaspekterna och undertecknad tvivlar på att någon sådan vägning gjorts.

Jag kan uttrycka mig på ett annat sätt: det är väl inte så konstigt om brukarna gillar tjänsten när de upplever den som varande gratis! Det behövs inte särskilt mycken nytta för att uppväga - upplevda - noll kronor i kostnad.

Men det vore trevligt om jag hade fel i min misstanke om ensidighet i utvärderingen.

"Förskolans genuspedagoger, en fara för barnen!"

Det kan sägas vara Tanja Bergkvists budskap i denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet. Läsarnas kraftiga och omfattande reaktioner på Bergkvists inlägg försökte sedan tidningen sammanfatta - här.

Mycket angeläget och bra inlägg i debatten! Bergkvist visar hur förskolan, i sin iver att vara könsneutral och beteendetolerant, tenderar att agera precis tvärt om, samt att det bemötandet från personalen förvirrar barnen och får dem att tro att de gör fel trots att de bara agerar i enlighet med sina naturliga instinkter, intressen och fallenheter.

"Låt folk välja själva!"

Det är Roland Poirier Martinssons budskap i denna krönika i dagens nummer av Svenska Dagbladet, som handlar om huruvida staten ska låta folk välja livsbana hur som helst eller ej. Eller mer konkret: ska kvinnor ha möjlighet att göra karriär som hemmafruar eller måste staten i så fall gripa in i förhindrande syfte?

Ett citat ur artikeln för att måhända väcka dig läsares läslust: "Låt en förälder stanna hemma de första arton åren!"

– Vilken pärla!, tycker undertecknad. Martinsson avslöjar hur orimligt det är att den falska hypotesen om kvinnors och mäns likhet har fått bilda grund för en jämställdhetspolitik som – i logikens och konsekvensens namn – inte håller.

"Närhet till mamma och pappa är avgörande"

Igår genomförde Kristdemokraterna ett seminarium om familjepolitik i Riksdagen i Stockholm med anledning av att partiet har tillsatt en familjepolitisk utvecklingsgrupp som ska föreslå en familjepolitik för partiet att driva inför valet 2010 och bortom.

Statens institutioner har varit alltför framgångsrika med budskapet: staten fostrar bättre än föräldrarna.

Den som kommer i kontakt med elevvårdsomsorg och barnavård får det här budskapet. Det är kanske det mest destruktiva politiska budskapet i modern tid.

Det, bland annat, sade Jonas Himmelstrand från Uppsala, ledarskapskonsult och författare till boken Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige, som var en av talarna. Övriga medverkande var psykoterapeuten Louise Hallin (känd från TV4:s Nyhetsmorgon och P4:s Knattetimmen) samt Helene Sigfridsson, generalsekreterare i föreningen Makalösa Föräldrar.

Bra initiativ av Kd! Ännu bättre hade varit om evenemanget varit bättre utannonserat i förväg så att fler hade uppmärksammat det och närvarit.

Även i Norge diskuteras barnomsorgspolitiken

Igår anordnade den norska tankesmedjan Civita en debatt om barnomsorgen i Norge mellan journalisten & författaren Simen Tveitereid, utbildningsministern Bård Vegar Solhjell, andreledaren för Kristelig Folkeparti, Inger Lise Hansen och stortingsrepresentanten Olemic Thommessen (Høyre).

Tveitereid inledde med att redogöra för skälen till att han är kritisk till den rådande barnomsorgspolitiken och varför han skrivit boken Hva skal vi med barn?, i vilken han mer utförligt redogör för sin skepsis.

Debatten visar hur lika attityder, värderingar - och politik - är i Sverige och Norge. Det är uppenbart att våra förtroendevalda på båda sidor om Kölen har god koll på varandra och att de utbyter lösningar och erfarenheter intensivt.

Men en intressant skillnad kan noteras: På sex år har Norge uppenbarligen gått från att offentligt spendera endast ca 30 % per barn, 1-6 år, på kollektiv barnomsorg av vad vi i Sverige spenderar till 110 %! Och att döma av Tveitereids inledning är den norska regeringen jättestolt över den upphämtningen och förbigången!

Medan Tveitereid förefaller att ha fört ett övertygande resonemang om de kognitiva och psykosociala konsekvenserna av kollektiv barnomsorg, ser de samhällsekonomiska & medborgarfrihetliga aspekterna av frågan ut att ha behandlats desto sämre. Där har ju dagisskeptiker som Tveitereid ännu fler argument att hämta!

Folk underskattar dagiskostnaderna kraftigt

En klar majoritet av dagisföräldrarna tror att en dagisplats kostar max 3000 kr i månaden, endast 12 procent av dem gissar rätt (på ungefär 10000 kr i månaden).

För övrigt bekräftade undersökningen vad de flesta av oss redan trodde oss veta (t ex att de flesta föräldrarna är nöjda med den barnomsorg de får, men också att lämnandet och hämtandet på dagis är förknippat med ångest och stress).

En viktig förklaring till att just barnomsorgen brukar få höga betyg i de attitydundersökningar som myndigheterna brukar genomföra är den tacksamhet föräldrarna känner över att folk, som ändå uppfattas som vettiga och pålitliga (dagispersonalen), är beredda att ta hand om deras små barn när de själva inte tycker sig ha tid eller råd att göra det själva.

Här hade det inte varit fel om föräldrarna hade insett att denna brist på tid och pengar är en med största politiska avsikt konstruerad situation.

En annan viktig förklaring har med den egna sinnesfriden att göra; slutsatsen att ens barn inte har det bra på dagis är nå't som många föräldrar värjer sig för, för att slippa vidta alternativa åtgärder och för att slippa dåligt samvete.

Moderaterna backar om tak för vistelsetid på dagis

Måndagen 10/11, d v s här, rapporterade vi att en moderat arbetsgrupp tänkte gå till partiets då planerade framtidskonvent med ett förslag om maximering av barnens tid på dagis samt begränsningar i barngruppernas storlekar.

Nu har konventet ägt rum varvid förslagen drogs tillbaka efter hård kritik från delegater som uttryckte starkt ogillande över att moderaterna, som förr stod för maximal medborgerlig frihet och lokalt självbestämmande, d v s minsta möjliga centralstat, i denna fråga var på väg åt motsatt håll.

"Vårdnadsbidraget, ett fiasko!"

Budskapet var att i de 33 kommuner (av landets 290) som fram t o m september infört vårdnadsbidraget har det endast beviljats för 1 373 av dessa kommuners 84 000 barn i ett- till treårsåldern, d v s endast för en på 60.

I slutet av inslaget intervjuades minister Maria Larsson (kd), som inte höll med om att reformen skulle vara en flopp utan hävdade att det är alldeles för tidigt att utvärdera resultatet, mot bakgrund av att lösningen endast funnits tillgänglig för kommunerna fr o m 1 juli i år.

Vidare hävdade hon att även om bidraget bara kommer att accepteras av en liten minoritet av småbarnsföräldrarna bör det ändå ses som en viktig valfrihetsreform, som ett principiellt viktigt alternativ till den kollektiva och storskaliga barnomsorg som numera alla övriga riksdagspartier förespråkar.

Lite genant är det kanske för aktuelltredaktionen att de räknat fel; bidraget är inte tillgängligt för treåringar utan bara för ett- till tvååringar. Det betyder att kvoten 1:60 blir mer likt 1:40.

Vad undertecknad anbelangar finns det (minst) fyra tunga skäl till att bidraget (ännu) inte fått större anslutning: (i) för kort tid har hittills förflutit sedan bidraget blev tillgängligt, (ii) bidragsbeloppet är för lågt, (iii) bidragets löptid är för kort och (iv) reglerna för beviljande är för begränsande och snåriga.

Slutligen vill jag påminna om att vi i denna förening puffar för andra mer principfasta och hållbara lösningar på "dagistvånget" som politiskt problem än vårdnadsbidraget. Vilka dessa är torde t ex framgå från det "tackkort" vi skickade till regeringen i februari i år.

Borgerligt styrda Järfälla nobbar vårdnadsbidraget

Det blir inget vårdnadsbidrag i Järfälla, trots att kommunen har borgerligt styre, rapporterade Sveriges Radio P4 Stockholm i morse. Beslutet fattades igår kväll efter ett dramatiskt fullmäktigemöte.

Frågan om vårdnadsbidraget har splittrat Alliansen i Järfälla. Men den har också delat Folkpartiet. Under ett ovanligt dramatiskt fullmäktigemöte lämnade ordföranden, folkpartisten Anita Mickos klubban för att plädera för att bidraget skulle införas. Men majoriteten av folkpartisterna sade nej.

Efter två timmars debatt föll rösterna: 26 för och 32 emot förslaget. De två centerpartisterna lade ned sina röster.

Beslutet väcker misstankar om att nejsägarna inte förstår att kommunen försöker rädda sin ekonomi på hemmaföräldrarnas bekostnad, samt att de silar mygg men sväljer kameler.

Den offentligt tillhandahållna barnomsorgen i kommunen lär kosta ca 330 mkr per år, vårdnadsbidraget kanske skulle kosta ca 5 mkr, samtidigt som minst den summan skulle sparas in på lägre beläggning på den svindyra, vanliga, kommunala barnomsorgen.

"Vi behöver dagis på arbetsplatserna!"

Det tycker Billy McCormac, kommunikationschef på den klassiskt liberala tankesmedjan Timbro och utvecklar sin idé på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet, d v s - här!

Epilog: Vilket himla liv det blev, det bara vällde in kommentarer, vilka sammanfattades av en av tidningens journalister nästa dag, d v s här!

Även Hanne Kjöller, proffstyckare på Dagens Nyheter, hade synpunkter, som du finner - här!

Det ser ut som om alla misstyckare tolkar McCormacs utspel som om han förespråkar att arbetsplatsdagis bör bli den enda tillåtna barnomsorgsformen, att alla andra former bör avskaffas. Det är nog en tämligen grov missuppfattning av McCormacs budskap.

"Låt Obama bli vår 'supernanny'!"

Det är rubriken på en artikel i dagens nummer av Expressen, skriven av Carl Hamilton (1) där han noterar att familjen Obama, trots att Barak på så många andra områden i livet och politiken visat sig företräda socialliberala värderingar, på familjelivets område förefaller att vara hur värdekonservativ (d v s republikansk) som helst.

Eller uttryckt på ett annat sätt: många av oss svenskar som försökte följa den amerikanska valkampanjen fick nog uppfattningen att Obama står så nära våra svenska sossar och folkpartister i värderingar som man kan komma. Men det gäller inte på familjelivets område; där är han kd!

Fotnot 1: Carl Hamilton är ekonom och författare, bl a till boken Det infantila samhället / Barndomens slut. Inte at förväxlas med professorn i nationalekonomi, riksdagsledamoten och folkpartisten Carl B. Hamilton.

"Vårdnadsbidraget, ett dumt förslag!"

Det är rubriken på gårdagens Svara Snabbt-insändare i Nerikes Allehanda i vilken skribenten kritiserar vårdnadsbidraget med de flesta av de vid det här laget väl kända argumenten (det kommer att kosta kommunerna pengar, det är inte bra för jämställdheten eller integrationen, o s v).

Men som vanligt, när familjepolitiska frågor debatteras i media, blev det ett himla liv: 50 kommentarer på en enda dag, varav de flesta ända var för bidraget, trots dess olika brister.

Läs insändaren och kommentarerna - här - (många av kommentarerna är riktiga pärlor)!

Kanske kan man se den stora andelen kommentarer som innehöll avvikande åsikter gentemot den ursprungliga insändaren som ett tecken på att medvetenheten om det underliggande problemet ("dagistvånget") är i ökande. I så fall stundar intressanta tider framöver.

Första ansökan om vårdnadsbidrag i Västerås nu inlämnad

En arbetslinjär syn på dagisbarn

Om moderaterna får styra också i framtiden kommer det att bli minst lika mycket dagis som hittills men mer regler som begränsar vistelsetid, barngruppernas storlek o s v. Det framgår av förslag som partimedlemmar utarbetar inför partiets framtidskonvent 28-29 november i Sollentuna.

De förslagen har inspirerat Svenska Dagbladets krönikör Elise Claeson till denna betraktelse.

Som vanligt ord från Claeson som torde gå hem väl hos medlemmar i, och sympatisörer till, denna förening.

"Ett bra liv är inte bara att ha ett jobb, det är också att ha en familj"

Det kan sägas vara en nyckelformulering i denna krönika i TCO-tidningen av Elise Claeson. I den påpekar hon att allt detta dubbelarbete som föräldrar sysslar med även när barnen är små gör dem sjuka och propagerar för att staten ska lossa sitt ekonomiska grepp om medborgarna så att de får råd att vara hemma lite mer och jobba lite mindre.

Som vanligt när Claeson tar till orda i samhällsfrågor nickar undertecknad instämmande.

Lärare skadades av barnskrik

När föräldern lämnade barnet på förskolan började det gallskrika så högt att en förskollärare fick en hörselskada. Läraren fick uppsöka läkare eftersom smärtan och ett ringande ljud i örat inte ville lägga sig.

Efter undersökning konstaterade läkaren, att skadan skulle ta upp till fem dagar att läka. Den har nu anmälts av Malmö Stad till Arbetsmiljöverket.

Lite intressant är det onekligen vilket ställningstagande Arbetsmiljöverket kommer att inta i frågan; kommer det att klandra:

Fritidsverksamheten blir allt sämre

År 1990 var gruppstorleken på landets fritidshem i genomsnitt 18 barn och antalet barn per anställd 8, I fjol var motsvarande siffror 34 respektive 20.

Den utvecklingen tar Skolverket som utgångspunkt för att rikta skarp kritik gentemot kommunerna för att de så kraftigt försämrat verksamhetens kvalitet.

Efter att i flera år nu ha sagt ungefär samma sak vid den här tiden på året utan synbarligt konstruktiva reaktioner, vänder sig nu myndigheten till regeringen med en begäran om press gentemot kommunerna i syfte att få bristerna åtgärdade.

Ytterligare ett tecken på att hela det svenska, politiskt skapade, skola-, vård- och omsorgspaketet är felkonstruerat. Ingen, varken föräldrar, anhöriga – eller kommunerna – har längre råd att ta hand om våra barn och gamla på det sätt som båda grupperna förtjänar.

Bättre vore äkta familjebeskattning med avdragsmöjligheter för kostnader för inkomsternas förvärvande, så att någon förälder eller anhörig får råd att stanna hemma med sitt barn eller sin gamling under de få år det trots allt brukar handla om.

En riksdagskvinna ställer angelägna frågor

De frågorna riktar riksdagsledamoten Maria Kornevik Jakobsson (c) till statsrådet Lars Leijonborg (fp) i en (kort) interpellation som du kan läsa - här!

Det är uppenbart att Kornevik Jakobsson riktar sig till Leijonborg i egenskap av minister för högskole- och forskningsfrågor i förhoppning om att han ska ta initiativ till att lämpliga forskningsprojekt läggs ut på lämpliga universitet och högskolor i landet. Men är det verkligen så forskning ska bedrivas här i landet, på politiska uppdrag från staten?

Risken är ju stor att staten då inte bara specificerar vad som ska studeras utan också, indirekt, vilka resultat projekten ska leda fram till.

Moderaterna vill centralstyra mot mindre barngrupper

En småbarnsgrupp i förskolan ska bestå av högst tolv barn och Skolverket ska få större befogenheter att kontrollera barngruppernas storlek ute bland kommunerna. Det föreslår en moderat arbetsgrupp för barnomsorgsfrågor vars förslag kommer att diskuteras på partiets stora, årligen återkommande, konferens i slutet av november.

Visst är det angeläget att små barn inte utsätts för stressfyllda miljöer och visst är små barngrupper en kungsväg mot det målet, men mot bakgrund av att det finns bättre vägar att gå och att den kommunala barnomsorgen för barn 1- 6 år redan kostar ca 50 mdr kr per år samt att den föreslagna kvalitetshöjningen kan beräknas lägga 5 - 10 mdr till den notan måste frågan ställas: har vi (svenska folket) råd?

"Sovjetifieringen" av Sveriges föräldrar och barn har redan gått långt och ska tydligen gå ännu längre; numera driver t o m Moderaterna på!

– Barnomsorgspeng ger mer valfrihet…

Läs hennes insändare om saken - här! Läs också - gärna - de inkomna kommentarerna till artikeln.

Visst innebär barnomsorgspengen en förbättring av valfriheten på barnomsorgens område, men eftersom någon barnomsorgspeng aldrig kan utgå till föräldrar som stannar hemma för att själva ta hand om sina barn med mindre än att de öppnar fullskaliga privata förskolor, är det svårt att känna någon oreserverad entusiasm för lösningen.

Den orättvisa behandlingen av hemmaföräldrar kommer alltså att kvarstå, även efter införandet av barnomsorgspengen.

S-kvinnorna vill få bort barnen ur sina liv

Barnomsorg dygnet runt, kvoterad föräldraledighet och ett slopat vårdnadsbidrag är några av de saker som socialdemokraternas kvinnoförbund vill uppnå.

Just nu åker förbundet med ordföranden Nalin Pekgul i spetsen landet runt för att propagera för att Sverige ska gå ännu längre politiskt än vi redan gjort för att fjärma barnen från sina mödrar.

Det blir vårdnadsbidrag i Härnösand

Det blir vårdnadsbidrag i Härnösand, rapporterar SR P4 Västernorrland idag. Det röstade fullmäktige igenom på måndagen.

Vid förra fullmäktige gjorde moderaterna Sigge och Margareta Tjärnlund klart att de inte ställer upp på vårdnadsbidraget, vilket gjorde att majoriteten var emot. Men vid måndagens votering lade Sigge Tjärnlund ned sin röst, varvid voteringen slutade oavgjort 24-24.

Därmed blev fullmäktiges ordförande, folkpartisten Sven-Åke Vests röst avgörande och han röstade för bidraget.

Ska småbarn få utvecklas i egen takt eller ej?

Att förskolepersonalen är uppmärksamma på hur barnen beter sig och håller god kontakt med föräldrarna förefaller vara en god ambition. Men nu har Skolverket kommit underfund med att många förskolor har tolkat de centrala direktiven om den saken som om det gäller att identifiera ett normalt beteende för varje åldersgrupp och sedan notera och rapportera alla avvikelser från denna norm.

"Högavlönade kan få betalt tre gånger för sina småbarn"

Det har en s-märkt ledamot av Västra Götalands Regionfullmäktige, Johan Kanmert, kommit fram till att vårdnadsbidraget kan leda till och redovisar sina resultat och slutsatser på debattplats i dagens nummer av Göteborgs-Posten, d v s - här!

Men undertecknad finner resonemanget haltande och icke övertygande. Om 3000 kr i månaden är för lite för en ensamförälder att leva på, som skribenten hävdar, hur ska då samma nettopengar – efter skatt – plötsligt kunna räcka för dubbelarbetande att avlöna en barnflicka med – inklusive arbetsgivaravgifter och inkomstskatt – som skribenten också hävdar (och varnar för)?

Vidare ondgör sig Kanmert över att vårdnadsbidraget kommer att reducera tillflödet av pengar till den kommunala barnomsorgen, men är inte det en tämligen acceptabel konsekvens om beläggningen på den tjänsten minskar? Borde inte Kanmert, som uppenbarligen bekymrar sig mer om kommunernas ekonomi än om medborgarnas, glädjas åt att, för varje barn mindre i barnomsorgen sparar kommunen ca 10000 kr i månaden medan det bara kostar samma organ 3000 kr i månaden att få samma barn omhändertaget utanför nämnda barnomsorgstjänst.

Vänstermänniskors sinne för logik och deras hantering av matematiska problemställningar blir jag sällan klok på!

I huvudet på en folkpartist

Det blir inget vårdnadsbidrag på alliansstyrda Gotland. Det framstår som klart efter det att Bror Lindahl (fp) med en rösts övervikt, fällt förslaget i kommunstyrelsen.

Notera att Lindahl bekymrar sig över de fem miljoner extra per år som bidraget förväntas kosta kommunen. Men han talar tyst om att den kommunala barnomsorgen på Gotland kostar ca 270 miljoner om året.

Vidare är det anmärkningsvärt att han inte har några betänkligheter inför att kommunen ska fortsätta att kraftigt olikabehandla dagisföräldrar och hemmaföräldrar.

Notera också hur lika folkpartisten Lindahls argumentation är socialdemokreternas och vänsterns. Är det inte dags att lilla Folkpartiet, som uppenbarligen övergivit den klassiska liberalismen, uppgår i Socialdemokraterna?

Vårdnadsbidraget skapar tomma platser i förskolan

Nittionio familjer i Kungsbacka har sökt vårdnadsbidrag. Sex har fått avslag för att de inte uppfyller kraven.

– Nu har vi fått tomma förskoleplatser så situationen har blivit den omvända mot för ett år sedan, konstaterar Larry Söder (kd), ordförande i nämnden för förskola och grundskola.

Läs Hallands Nyheters uppmärksammande av händelseutvecklingen i Kungsbacka - här!

"Rör inte familjen, egoister!"

Det är rubriken på Marcus Birros krönika i dagens nummer av Expressen där han försvarar familjen som företeelse mot alla dem som är alldeles för självupptagna för att inse vad som är viktigt och mindre viktigt i livet.

"Det ska vara raka rör mellan stat och medborgare!"

I den relationen (mellan stat och medborgare) är familj och andra sociala grupperingar bara hinder. Den omstöpning från ett familjecentrerat samhälle till ett "raka rörsamhälle", det som historikern Henrik Bergren och statsvetaren Lars Trädgård i boken "Är svensken människa?" kallar "statsindividualismen", har särskilt kvinnor vunnit på. Den har gjort dem mer oberoende. Därför bör kvinnor även fortsättningsvis försvara det nya samhället!

Det - ungefär – är budskapet i Heidi Avellans (politisk chefredaktör på Sydsvenska Dagbladet) ledare i dagens nummer av tidningen, ett alster som du kan läsa – här!

Därmed hamnar Avellan på tydlig kollisionskurs med t ex Elise Claeson (se t ex nedan), som hävdar att staten ingalunda befriat kvinnorna utan bara lyckats byta ut deras beroende av männen mot tvånget att förvärvsarbeta.

Det är onekligen intressant att Avellan envisas med att kalla sig liberal medan många av oss andra tycker att hon är en till liberalist förklädd socialist. Det raka röret mellan medborgare och stat som hon förespråkar har alltid varit ett tydligt kännetecken för socialismen. Det får inte förväxlas med liberalismens kännetecken: största möjliga individuella oberoende av staten.

Intressant är det också att statsindividualismen är synonym med kollektivismen. Hur förvirrande kan inte den politiska debatten ibland bli?

"Borgerliga kvinnor måste börja berätta sina historier!"

Är man kvinna och borgerlig hamnar man lätt i försvarsställning. Jaså, hellre sänkt skatt än bättre skola åt dina barn? Jaha, hellre mer pengar i direktörens plånbok än ytterligare en förskollärare på dagis?

Det är dåligt underbyggda frågor som bygger på ett vänstervinklat ekonomiskt resonemang. Men det är en problemformulering som satt sig och som spelar på kvinnors vilja att ta hand om och värna de svaga. Det har räckt långt för att ge vänstern ett försprång bland kvinnorna. …

Jag vet inte hur man bemöter det. Fler borgerliga kvinnor som vittnar om hur det faktiskt gör ont i kroppen, inte i den sociala konstruktionen, när man lämnar en skrikande ettåring för att gå till jobbet?

I den hakar hon på vad Elise Claeson och Nina Björk skrivit på sistone om den nya tidens kvinnofälla: tvånget att förvärvsarbeta för överlevnadens skull, även när barnen är små.

En utomordentlig sågning av vänsterfeminismen

I Radioprogrammet P3 Populär tidigare under dagen intervjuades f d boxaren Paolo Roberto. Programmet var faktiskt riktigt trevligt att lyssna på; Roberto visade sig ha såväl intelligenta som charmiga saker att säga.

Ungefär halvvägs in i programmet blev det dock ännu intressantare, efter det att Robert fått frågan vad han tycker om feminismen. Då gick han igång och sade en hel räcka av snabbt och väl formulerade sanningar som nästan fick den kvinnliga programledaren att kippa efter andan.

"Dags för borgerligheten att tala kvinnors språk!"

Det är ett sedan länge känt faktum att kvinnor tenderar att rösta vänster och män höger. I denna krönika i dagens nummer av Svenska Dagbladet erbjuder Elise Claeson en förklaring till fenomenet och en uppmaning till borgerligheten om vad den bör göra åt saken.

"Mobbning börjar vid två års ålder"

En grupp kanadensiska forskare har kommit fram till att mobbning kan uppstå väldigt tidigt när barn börjar umgås och att de värst drabbade riskerar att bli hackkycklingar som får bestående problem under hela skoltiden.

Mobbning är ett fenomen som lätt uppstår när det är för få vuxna i barnens närhet. Alltså är förskolan och skolan miljöer som inbjuder till mobbning.

Fungerande familjer är grundläggande för barns utveckling

– Bara kristna familjevärderingar kan bromsa våldspiralen i samhället, anser skådespelaren Liam Norberg. "Barn med farsor som sviker blir lätt offer för gänglivets förrädiska trygghet. Vi måste tillbaka till ett samhälle som grundas på kärnfamiljen och äktenskapet som fundament."

"Sluta fjäska för lattemammorna!"

Det är rubriken på en ledare i dagens nummer av Expressen där författaren, Johannes Forssberg, går till storms mot alla partier (t ex Kd och Mp) som vill ösa skattepengar över småbarnsföräldrar så att de ska få råd att vara hemma, medan alla andra ska jobba mer, hårdare och längre för att betala kalaset. Läs artikeln - här!

Visst har Forssberg en poäng, men han har också missat att kombinationen av individuell beskattning (d v s avsaknad av avdragsmöjligheter för försörjningsbörda) i kombination med kraftigt skattesubventionerad industriell barnomsorg kraftigt diskriminerar hemmaföräldrar, att Kd:s förslag om Vårdnadsbidrag och Mp:s om Barntid är försök att kompensera hemmaföräldrarna för den diskrimineringen.

Synd att ingen, varken Kd, Mp eller Forssberg, inser att vägen att gå är att införa familjebeskattning och låta folk få behålla de pengar de behöver för att överleva utan såväl dagissubventioner som vårdnadsbidrag som barntidsersättning! Men så långt har socialiseringen av svenska folket gått att det slaget av lösning numera ligger bortom folks föreställningsförmåga.

Mp vill ge föräldrar möjlighet att jobba mindre

Redan under Almedalsveckan 2006 presenterade Miljöpartiet ett utkast till en familjepolitisk reform som de kallade Barntid, ett förslag som skulle innebära att föräldrar ska få kompensation med skattemedel från staten för att gå ned i arbetstid när barnen är små.

Nu, i samband med att partiet arbetat med sin budgetmotion, har konturerna runt förslaget preciserats:

Visst är det trevligt att även Mp uppvisar intresse för småbarnsföräldrarnas situation och vill göra nå't positivt åt den. Men lite synd är det onekligen att partiledningen uppenbarligen inte inser hur detaljregleringar av ovan stående slag kommer att komplicera småbarnsfamiljernas liv och skapa nya godtyckliga orättvisor.

Och synd är det också att ledningen inte inser att vägen att gå är att införa familjebeskattning och låta folk få behålla de pengar de behöver för att överleva utan såväl dagissubventioner som barntidsersättning! Men så långt har socialiseringen av svenska folket gått att det slaget av lösning numera ligger bortom våra förtroendevaldas föreställningsförmåga.

Sossarna vill satsa 600 mkr mer på förskolan

Nu på måndag (22/9) ska finansminister Anders Borg presentera regeringens budgetproposition. Två veckor senare tänker socialdemokraterna lägga fram sin så kallade skuggbudget. Enligt Politikerbloggen vill partiet satsa på förskolelärarna med ytterligare 200 miljoner kronor om året under tre år.

– Vi satsar på kompetensutveckling och utbildning, för det behöver vi i det här ekonomiska läget, sade Mona Sahlin i TV 4:s Nyhetsmorgon på lördagen. "Barngrupperna har blivit större och då behöver staten - i stället för att sänka skatterna - faktiskt vara med och bidra genom att anställa fler ute i kommunerna".

Finns det ingen gräns för hur mycket skattepengar vi ska spendera på storskalig industriell barnomsorg? Finns det ingen ekonomiskt kunnig person i partiledningen som kan tala om för Sahlin och Östros att ju mer vi höjer skatten (t ex för att få fram de där 600 miljonerna per år) desto färre jobb blir det (långsiktigt och totalt)?

Fp ska utvärdera vårdnadsbidragets påverkan…

…på utlänningarnas integration i det svenska samhället samt på jämställdheten mellan könen. Det framgår av en artikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet, som du kan läsa - här!

Man behöver inte vara en politisk cyniker för att inse att detta är ett beställningsverk, inte bara i fråga om vad som ska studeras utan också vilka slutsatser studien ska utmynna i (att vårdnadsbidraget är dåligt för integrationen och jämställdheten).

Samtidigt kommer de slutsatserna att skymma sikten gentemot andra systemfel i det svenska samhället som har bra mycket större - negativ - påverkan på integrationen och jämställdheten än vårdnadsbidraget kommer att visa sig ha, exempelvis, utbildningssystemet (som slår ut fler som behöver studiehjälp än det hjälper), skattepolitiken (våra höga skatter dämpar efterfrågan på arbetskraft) och arbetslivslagstiftningen (krånglet och arbetsgivarfientligheten i den minskar efterfrågan på arbetskraft).

Med det självbedrägeri som de beställda slutsatserna kommer att utgöra kommer Fp att låta sig nöja, var så säker!

Finland ser över sitt vårdnadsbidrag

Svenska Dagbladet: Finland har haft ett vårdnadsbidrag i över 15 år. Bidraget är uppbyggt kring flera delar och används i princip enbart av kvinnor. De senaste åren har knappt fyra procent av männen använt det. Fler än hälften av alla finländska mammor är hemma med vårdnadsbidrag när deras barn är över två år. En majoritet av dem är lågutbildade, har haft tillfälliga jobb och har därför små möjligheter att komma tillbaka till jobbet efter mammaledigheten.

Vårdnadsbidraget blir därför ett alternativ till a-kassan. Bland unga, lågutbildade kvinnor är 60 procent hemma med vårdnadsbidrag när deras barn är över två år. Men bland kvinnor med akademisk utbildning är mindre än en tredjedel hemma när barnen är över två år.

Systemet har fått kritik för att vara en kvinnofälla och jämställdhetsminister Stefan Wallin har fört fram en idé om att totalreformera systemet med Island som förebild: en föräldraledighet som delas in i tre delar: en del för mamma, en för pappa och en som de två parterna kan fördela fritt mellan sig.

Synd att våra grannar i öster inte inser att kvoterad föräldraledighet inte är rätt väg att gå om man vill öka medborgarnas frihet och den kvinnliga förvärvssysselsättningen. Sänkta skatter (som skulle öka efterfrågan på arbetskraft), en näringslivsstimulerande politik (som skulle få samma effekt) samt översyn av utbildningssystemet (så att kvinnor blir mer benägna att skaffa sig efterfrågad kompetens) vore bra mycket bättre!

Norge avvecklar sitt vårdnadsbidrag

Svenska Dagbladet: Norges finansminister, Kristin Halvorsen, som också är partiledare för Sosialistisk Venstreparti, vill avskaffa vårdnadsbidraget och hellre spendera pengarna på andra familjerelaterade reformer. Till exempel stöd för unga mammor.

Och kritiker finns också på den andra kanten, inte minst bland arbetsgivarna: "Om man tog bort bidraget skulle både sysselsättningen och jämställdheten för kvinnor med icke-västlig bakgrund öka. Samhället behöver de här kvinnorna," säger Vibeke H. Madsen, direktör för Handels- och servicenäringens huvudorganisation.

Vårdnadsbidraget är en hjärtefråga för Kristelig Folkeparti och infördes 1998 av Kjell Magne Bondeviks mittenregering. Men striden om reformen var, och har förblivit, hård. Statsminister Jens Stoltenberg och hans socialdemokrater är av princip emot ett system som "premierar föräldrar som låter bli att sätta barnen i förskola".

Men Stoltenbergs rödgröna koalitionsregering vågade inte ta bort vårdnadsbidraget direkt efter valet 2005. Systemet kommer i stället avvecklas gradvis först efter det att ett viktigt rödgrönt vallöfte är uppfyllt: full daghemstäckning.

Våra grannar i väster förefaller att ha blivit galna. Om samhället behöver de hemmastannande kvinnorna i förvärvslivet (som Madsen påstår) borde det visa sig i efterfrågan på arbetskraft, eller hur? Och staten premierar inte hemmamammor (som Stoltenberg säger) utan kompenserar dem bara lite grand för att de avstår från att utnyttja den svinaktigt dyra industriella barnomsorg som han så hett omhuldar. Vidare är full daghemstäckning ett mål som kommer att göra den redan svindyra kollektiva barnomsorgen ännu mer svindyr. Men att slösa bort pengar har ju Norge råd med - ännu så länge.

Förskolan går mot allt större enheter

Det framgår av denna artikel i Trelleborgs Allehanda att Trelleborgs kommun, inom loppet av bara åtta år, enbart kommer att hålla sig med förskolor som omfattar minst fyra avdelningar. De skolor som idag inte uppfyller det kravet kommer antingen att läggas ned eller byggas ut.

Det handlar - naturligtvis - om kommunens ekonomi, om kommunens strävan att bedriva alla verksamheter med acceptabel kvalitet till lägsta möjliga kostnader.

Men ett problem är att kommunens mål (högsta möjliga ekonomiska effektivitet i verksamheten) kan stå i motsatsförhållande till föräldrarnas och barnens, samt öka riskerna för negativa konsekvenser (t ex smittspridning, dålig kontakt med varje enskilt barn, ökad stress, o s v).

Är denna tämligen obevekliga utveckling mot allt större stordrift verkligen vad vi föräldrar vill ha för våra guldklimpar?

Inget vårdnadsbidrag i Tierp, trots föräldrarnas vilja

Det blir inget vårdnadsbidrag i gästrikländska Tierp, rapporterar gävlebaserade Arbetarbladet i dagens nummer. Det beslutade kommunfullmäktige sent i går kväll.

Nejet stod de styrande socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för, övriga partier i kommunfullmäktige reserverade sig mot beslutet. Detta trots att en färsk undersökning och en något mindre färsk namninsamling visar att gävleborna vill ha vårdnadsbidraget som ett alternativ.

Kommunpolitikerna kan ju motivera sin avvikelse från folkviljan med argumentet att bara de, inte enkätrespondenterna, har ansvaret för kommunens ledning, samt att respondenterna inte har tillgång till all den information de skulle behöva för att fatta det, från kommunens synvinkel, bästa beslutet.

Med andra ord, vad de egentligen menar (och kanske också säger) är att det viktiga är beslutskonsekvenserna för kommunen som politiskt styrd organisation, inte konsekvenserna för medborgarna. Trots att samma förtroendevalda säkert skulle hålla med om att den kommunala organisationen är till för medborgarna och protestera mot att medborgarna skulle vara till för organisationen.

Det inträffade är en tydlig indikation på att trots allt fagert tal i högtidliga sammanhang och i valtider om statens underordnade roll gentemot medborgarna är det det motsatta förhållandet som gäller i praktiken; i praktisk politik är medborgarna underordnade staten.

Därför måste Sarah Palin skrivas ned i svenska media

USA:s republikanske presidentkandidat, John McCains val av Sarah Palin som vicepresidentkandidat fortsätter att vara hett debattstoff också i Sverige. Våra feminister förefaller att uppfatta Palin som en svikare som inte driver typiska kvinnofrågor tillräckligt kraftfullt.

Läs Elise Claesons försvar av Palins agerande och därmed Claesons sågning av dagens feminism - här!

Feministerna kämpar som bekant för att kvinnor ska tjäna egna pengar och inte bli ekonomiskt beroende av sina män. Det betyder i praktiken hög individuell (till skillnad från familjegemensam) beskattning samt kraftigt skattesubventionerad barnomsorg.

Resultatet har blivit att den bundenhet till hemmaspisen som gårdagens kvinnor kanske kände av ersatts av en ny bundenhet: nu till sina respektive förvärvsarbeten.

Det tvånget - att förvärvsarbeta även när barnen är små - vill vi i denna förening befria Sveriges föräldrar från.

Därför är eldunderstöd från sådana som Claeson, som också insett ovan antydda orsaks- & verkansamband, så värdefullt.

– Det våras för hockeymorsorna…

…skriver Elise Claeson på debattplats i dagens nummer av Aftonbladet och syftar på den amerikanske presidentkandidaten John McCains val av dittills tämligen okända Sarah Palin som vicepresidentkandidat, en kvinna som gjort massmedial succé genom att lyfta fram sin "vanlighet", att hon minsann är marktjänsteleverantör som så många andra kvinnor och minsann inte skäms för det.

Läs Claesons intressanta och välskrivna inlägg i jämställdhetsdebatten - här!

Claeson sätter fingret på intressanta skillnader i attityder och debattklimat mellan USA och Sverige

– Jämställdhetsbonusen, ett steg i rätt riktning…

…skriver jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och hennes partis riksdagsledamot från Västmanland, Agneta Berliner, i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning, en artikel som du kan läsa - här!

Artikeln är full av Orwelliskt nyspråk (som att jämställdhetsbonusen skulle vara en frihetsreform) och felaktiga påståenden (som att stora oskäliga löneskillnader skulle kvarstå i det svenska samhället). Den är därför, vad undertecknad anbelangar, ett lågvattenmärke i den politiska debatten. Just därför uppmärksammar jag den, som ett avskräckande exempel!

Jämställdhetsbonusen är för undertecknad ett otillbörligt försök av riksdag och regering, d v s staten, att lägga sig i saker (hur fäder och mödrar fördelar sysslorna mellan sig) som staten inte har med att göra.

"Ge papporna mer ansvar!"

Omhändertagandet och uppfostran av barn får inte bli en fråga enbart mellan staten och mammorna, papporna måste också komma med på tåget. Mäns lite annorlunda fokus och beteende gör barnen gott.

Det - ungefär - kan sägas vara budskapet i en debattartikel i dagens nummer av Länstidningen Södertälje av Anders Hammarlind i Mölnbo, ett alster som du kan läsa - här!

Det är lätt att hålla med Hammarlind om fädernas betydelse för sina barn och om att alltför många av dem inte inser detta, eller det ansvar som fadersrollen medför. Men hans förslag till lösning (att staten ska organisera föräldrakurser) känns mer svårsmält. Enligt undertecknad bör staten i stället ta ett par steg tillbaka på familjepolitikens område och låta familjerna återskapas så att föräldrarna åter får möjlighet att uppleva sina naturliga roller. Då skulle fäderna svara med det engagemang som debattören efterlyser.

Komplettering 08-09-08: Notera Hammarlinds kommentar till det ovan stående - i debattavdelningen - här!

– Befria mammorna…

…är rubriken på en ledare i dagens nummer av Expressen där tidningen uppenbarligen menar att denna "befrielse" går ut på att binda mammorna ännu hårdare vid sina förvärvsarbeten, d v s att göra förvärvsarbete ännu mer nödvändigt privatekonomiskt och hemarbete ännu mer ouppnåeligt.

Av artikeln får man intrycket att tidningen applåderar varje manipulativ åtgärd som staten kan tänkas vidta för att medelst skatter och subventioner få medborgarna (i det aktuella fallet mammorna) att bete sig politiskt korrekt.

Tidningen säger sig vara oberoende liberal (d v s sätta medborgarnas frihet & intressen framför statens intressen). Men ledaren visar - återigen - att redaktionen fullständigt spårat ur ideologiskt och numera förespråkar politik som är bra mycket mer totalitär än liberal.

TCO: "Ge barnfamiljerna nästan gratis hemtjänst!"

Låt föräldrar med små barn få 2-3 timmars hushållshjälp i veckan för 150 kronor. Verklig jämställdhet mellan män och kvinnor kan inte förverkligas utan mycket stark samhällssubventionering av hushållsnära tjänster till förvärvsarbetande föräldrar med barn.

Trots alla jämställdhetsreformer fortsätter nämligen arbetsfördelningen inom hemmets väggar alltjämt att missgynna kvinnorna. Men med en kraftfull samhällsinsats för att lyfta det obetalda arbetet från mödrarna blir de fria att fatta egna beslut inom arbets- och samhällslivet.

Så skriver företrädare för TCO i dagens nummer av Dagens Nyheter i ett debattinlägg som du kan läsa - här!

Logiken i TCO:s förslag är inte glasklar. T ex torde förslaget inte på något sätt öka männens benägenhet att ta på sig en större del av hushållsarbetet. Inte heller torde det öka kvinnornas möjlighet att välja att vara hemma några år när barnen är små, om de så skulle vilja. I stället förefaller TCO förespråka att en ny underklass av hemarbetare, subventionerade av staten, ska skapas.

Men den allvarligaste kritiken blir att förslaget vittnar om en total okunnighet hos TCO om hur skatter och subventioner försämrar ekonomins funktionssätt, reducerar välståndet och minskar den personliga friheten.

Finns det inga nationalekonomer eller samhällsvetare på TCO som kan fylla igen de kunskapsluckorna?

S på väg mot likadelad föräldraledighet

Det framgår av ett förslag som en arbetsgrupp inom socialdemokratin tagit fram, som snart ska skickas ut på remiss, erfar Svenska Dagbladet.

Ett steg på vägen mot detta socialdemokratiska drömläge ska, enligt förslaget, en tredelning av föräldraledigheten bli: en tredjedel till mamman, en tredjedel till pappan och en tredjedel som de två kan förhandla om. Men på sikt vill gruppen alltså att förhandlingsdelen ska tas bort och ledigheten delas lika mellan de två föräldrarna.

Däremot föreslår gruppen inga förändringar i det sätt på vilket föräldrapengens storlek ska beräknas. Det betyder att förälderns tidigare inkomst och livsplanering, precis som nu, ska styra. Och det i sin tur betyder att de kan få väldigt olika betalt från staten för sina barnavårdande insatser.

Till exempel: en kvinna som skaffar barn först och jobbar se'n för nöja sig med 180 kr per dag, medan en annan som gör tvärt om kan få fyra - fem ggr så mycket - för samma jobb!

Hur väl stämmer det med andra viktiga principer som staten bekänner sig till, som likabehandling av medborgarna och lika lön för lika arbete t ex?

"Låt alla kvinnor få vara hemma!"

Sverige lever kvar i det förgångna … i en tid då socialdemokraten Alva Myrdahl bestämde hur folkhemmet skulle se ut. Fostrarinnorna i storbarnkammare skulle uppfostra nya medborgare i stället för som tidigare föräldrarna. Folkhemmet blev vår familj, vår mamma och pappa.

På 1980-talet var hemmamamman nästan utrotad, tack vara Alva; kvinnor skulle inte längre vara hemma och försörjas av sina män.

Men hemmamammorna har återkommit - som förtidspensionärer. Vid 2000-talets början har Sverige återigen en massa hemmamammor, statliga hemmamammor. Det är helt okej eftersom den nya tidens hemmamamma försörjs av staten, inte av sina män.

Det ovan stående tar signaturen "Hemmamamman" till intäkt för att i Nerikes Allehanda slå ett slag för Familjen som social institution och för dess återupprättelse. Läs hennes (?) utmärkta analys - här - och notera vilken livlig debatt det blev, samt att de flesta kommentarerna är stödjande.

För undertecknad är det upplyftande att notera att det finns fler "där ute" som inser hur problemet ser ut och därmed vad som bör göras åt det. Snart kanske t o m något av de borgerliga partierna kommer att våga bryta mot den socialistiska familjepolitik de jamsat med i så länge.

– Staten bör satsa på föräldrautbildning…

…tycker psykologen Alf B Svensson från Grimstorp utanför Nässjö mot bakgrund av att risken för separationer mellan sammanboende män och kvinnor ökar när barnen kommer, samt att ensamliv inte är bra, varken för män eller kvinnor.

Alf B Svensson har vi i föreningen stött på tidigare (t ex här och här). Han har onekligen ett angeläget budskap. Frågan är bara om den kunskapsförmedling Svensson vill få till stånd är en lämplig uppgift för staten.

Hemmafrun provocerar

Kvinnor som satsar på kärleken i stället för karriären har numera en tendens att provocera andra kvinnor som gör tvärt om. Läs t ex vad Veckorevyns chefredaktör Ebba von Sydow tycker om ishockeyproffset Henrik Zetterbergs flickvän Emma Anderssons "dagdrivarliv" i Detroit - här!

Visst tar Andersson en risk genom att leva som hon gör men den kanske är värd att ta. Man får bara hoppas att hon är medveten om faran, samt att pojkvännen Zetterberg är medveten om det ansvar för henne som han måste ta. Om dessa mina förhoppningar är infriade är Andersson, enligt min mening, bara att gratulera. Det måste finnas viktigare saker att syssla med i livet än att jobba tills man dör!

Ska man konfrontera ungarna när de gör fel eller släta över?

Den frågan kan man - naturligtvis - inte svara generellt på. Svaret beror - naturligtvis - bl a - på vad det handlar om, samt hur konfrontatorisk respektive undfallande man, som förälder, tidigare varit. Dessutom måste man ju också vara någorlunda konsekvent; har man tidigare kritiserat ett visst beteende är det inte särskilt lyckat att nästa gång godkänna det.

Detta var en av de frågor som togs upp i Utbildningsradions/Kunskapskanalens nystartade programserie, Om familj, som sände sitt första avsnitt igår kväll med start kl 22.00 (och som repeteras på onsdag kl 20.00).

Serien ska omfatta åtta program, så sju återstår. Nästa ska sändas måndagen 1/9, återigen kl 22.00 med repris efterföljande onsdag kl 20.00.

Programmet väckte minnen hos undertecknad (som har småbarnsåren bakom sig) om hur svårt det kan vara att vara förälder, att välja rätt handlingslinje.

Så här i efterhand, när jag har fått perspektiv på saken, tycker jag nog att jag var "någorlunda". Men en sak som jag ångrar är att jag ibland (kanske t o m ofta) inte litade på min instinkt som jag borde utan lät mig övertalas, mot egen övertygelse, av mina charmiga flickebarn.

Så mitt första - bästa - råd till dig småbarnsförälder som är mitt i smeten nu är att lita på din instinkt och följa den! Om något känns rätt - eller fel - är det förmodligen precis det, en känsla som kräver motsvarande konsekventa agerande!

Mitt andra - bästa - råd är att skilja på handling och person! Om barnet gör nå't som gör dig upprörd, inse att det är handlingen du är upprörd över, inte barnet! Lär dig därför att kritisera ungefär så här:

Om detta är första gången du konfronteras med detta förslag till synsätt kan det kännas konstlat (enligt principen är man förb---d så är man). Men läs i så fall ovan stående rader en gång till så kommer du säkert att inse hur rätt och - därmed förlösande - det är.

Nackamodellen vid vägs ände

Första gången vi på denna webbplats skrev om den s k Nackamodellen för barnomsorg var tydligen här. Sedan dess har vi funnit anledning att återkomma till saken flera gånger och nu ännu en gång.

Saken är nämligen den att Regeringsrätten, enligt uppgift i dagens nummer av Svenska Dagbladet, vägrat att ta upp kommunens överklagande av Kammarrättens olagligförklaring av modellen till prövning (och vi i föreningen bedömer att kommunledningen kommer att komma fram till att en vidaredrivning av frågan till Europadomstolen är tämligen utsiktslös).

Men stoppet är inte så tvärt som det kan se ut. Kommunen har sedan länge tillämpat ett närliggande system som går ut på att man kan få betalt från kommunen för omsorg om egna småbarn om man bara tar hand om minst ett "främmande" barn (1). Och under hösten ska kommunledningen diskutera ett eventuellt införande av det vårdnadsbidrag, som riksdagen, strax före halvårsskiftet, gjorde möjlig.

Så sannolikheten är stor att det dryga hundratal familjer i kommunen som nappade på modellen ska kunna hitta ett acceptabelt alternativ.

Regeringsrättens ställningstagande var väl tämligen väntat (eftersom rätten enbart ska ta upp frågor av principiell rättslig betydelse och eftersom Nackamodellen, efter möjliggörandet av Vårdnadsbidraget, blivit tämligen överspelat).

Men det förtjänar att påpekas att modellen fortfarande är laglig i Tyresö, eftersom beslutet om införande där inte överklagades i tid. Sådana uttryck kan alltså den s k "rättvisan" ta sig i vårt lagstyrda land.

Fotnot 1: Så om en familj har två småbarn hemma och inte vill eller tycker sig kunna ta hand om något främmande barn, kammar den noll från kommunen. Men om föräldrarna omprövar sitt beslut och tar in ett främmande barn får de plötsligt betalt för alla tre!

Enligt undertecknad är detta bara ett av massor med exempel på det slag av orättvisor och godtycke som uppstår när staten får för stork makt på medborgarnas bekostnad.

Skulden för denna negativa utveckling ligger på regering och riksdag. Nackas kommunledning har bara gjort vad den kunnat inom ramen för gällande lagstifning och förtjänar i stället beröm för sin vägröjande insats.

– Vårdnadsbidraget, en succé…

…skriver Svenska Dagbladets Claes Arvidsson på ledarplats i dagens nummer av tidningen, med anledning av Barbro Hedvalls artikel om saken i värsta konkurrenttidningen igår (se nedan). Läs Arvidssons korta och snärtiga kommentar - här!

Så trevligt det är att kunna konstatera att vi har åsiktsfränder där ute, att inte alla är lika politiskt vilsegångna som Hedvall.

Vårdnadsbidraget, en reform vars bäst före-datum redan gått ut

Det förefaller vara Barbro Hedvalls slutsats i en signerad ledare i dagens nummer av Dagens Nyheter. Den kan du läsa - här!

Hedvall lär vara liberal och medlem av Folkpartiet (alltså en person som kan förväntas sätta individens intressen framför statens). Ändå är hennes slutsats att eftersom "bara" 420 familjer i landet hittills ansökt om bidraget borde reformen avskaffas och de 420 tvingas välja något av de övriga alternativ till barnomsorg (diskriminerad hemomsorg eller subventionerad dagisomsorg) som staten erbjuder.

Lyckligtvis är det fler än undertecknad som reagerar på Hedvalls ideologiska tankevurpa. Läs t ex Mattias Lundbäcks bloggkommentar om saken - här!.

En annorlunda sosse

Just i barnomsorgsfrågan brukar ju socialdemokrater stå enade. De förefaller alla tycka att det är självklart att ungarna ska vara på dagis och mor och far på jobbet. Något annat är inte förenligt med den s k jämställdheten, som de definierar den.

Men det finns tydligen avvikare även i det ledet. En av dem förefaller vara Jim Qvarnström, kommunfullmäktigeledamot i Trosa, att döma av detta inlägg i debatten i Södermanlands Nyheter.

Det enda orosmomentet i Qvarnströms artikel är enligt undertecknad följande meningar i artikeln:

Man frågar sig osökt vilken part som Qvarnström tänkt sig ska fixa de detaljerna. Jag misstänker att han menar att staten ska göra det. Men det skulle i så fall leda till oerhörda ingrepp i den personliga friheten - för mäns och kvinnors möjligheter att själva komma överens om vem som ska göra vad, och för arbetsgivare och arbetstagare att själva komma överens om arbetsuppgifter, arbetsvillkor och ersättning.

Jag finner denna tendens hos socialdemokrater och vänsterpartister - att inte se någon skillnad mellan den privata sfären och den politiska - mellan det socialt önskvärda och det politiskt lämpliga - som mycket oroande. Alla mänskliga livsyttringar får inte bli föremål för politiska diktat!

En klok kvinna från Åmål tog till orda

Små barn behöver knyta an till ett fåtal vuxna inte flera. Dessa vuxna ska sedan vara tillgängliga för barnen som fasta punkter i tillvaron under hela livet.

Eftersom få vuxna - utöver föräldrarna - kan vara tillgängliga på det sättet är just de - föräldrarna - särskilt lämpade att ta hand om barnen de första viktiga personlighetsdanande åren.

Om barn inte får denna anknytning tidigt i livet riskerar de i stället att uppfostras av kompisar och att bli gängmedlemmar som i bästa fall "bara" gör ofog i värsta fall blir kriminella.

Det - ungefär - var Gunnel Engers budskap till Sveriges Radios Ring P1:s lyssnare i morse, ett inslag som du kan lyssna till - här! (Engers inlägg börjar ca 32 min & 25 s in i programmet.)

Programledaren, Kattis Ahlström, gjorde sitt bästa för att smula sönder Engers resonemang utan att lyckas. Det tackar vi Enger för.

Vårdnadsbidraget, en fråga om ideologi

Vårdnadsbidraget utmanar några av den politiska korrekthetens hårdaste tankemodeller – feminismen och tilltron till den statliga expertisens överlägsenhet över medborgarna.

Ytterligare ett ideologiskt spänningsfält avslöjas nu när vårdnadsbidraget börjar införas i kommunerna: skillnaden mellan frihetsvärnande borgerlighet och kollektivistisk vänster.

Det och mer klokt skriver bloggaren Dick Erixon idag om vårdnadsbidraget och efterlyser mer debatt om grundläggande ideologiska frågor så att skillnaderna mellan höger och vänster i politiken samt mellan klassisk liberalism och socialliberalism blir tydligare.

Undertecknad håller med men vill ändå passa på att markera att det visst också handlar om pengar (nå't som Erixon i artikeln förnekar). Stora skattefinansierade välfärdssystem som åldringsvården, sjukvården, utbildningssystemet och barnomsorgen är samhällsekonomiskt svindyra (dyrare än folk i allmänhet, kanske också Erixon, inser). eftersom de – med hävstångseffekt – dränerar medborgarna på de resurser som är en förutsättning för egna val på de nämnda områdena.

Vidare innehåller systemen massor av tämligen godtyckliga villkor för utnyttjande, krångel som blir motsatsen till konsekvens, förutsägbarhet och rättvisa. Bara ett exempel ur högen: Vårdnadsbidraget kan bara utgå för ett- till tvååringar och bara efter det att de första 250 föräldrapenningsdagarna förbrukats. Varför den högre åldersgränsen och varför hopkopplingen med föräldraförsäkringen? I så fall borde, i konsekvensens namn, också den kommunala barnomsorgen utsättas för motsvarande restriktioner, men det skulle ingen politiker som vill bli omvald våga föreslå!

"På kort sikt irriterande, på lång sikt livsfarligt!"

Det är rubriken på Bengt Ohlssons betraktelse på bloggen På Sta'n 7/8 där Ohlsson kommenterar en viss kvinnlig författares gärning utan att nämna vederbörande vid namn, en person som å sistone blivit uppmärksammad för en kärnfamiljekritisk bok med en tämligen anstötlig titel, ett verk som även vi på denna webbplats uppmärksammat (t ex - här ;-).

I krönikan drar Ohlsson en parallell mellan författaren och en vän, som han i krönikan kallar "Vlad". Den gemensamma nämnaren mellan de två är, enligt Ohlsson, att båda predikar en sak men gör en annan i praktiken. "Hyckleri" brukar sån't kallas!

"Jobb och småbarn samtidigt funkar inte!"

Cambridge University i Storbritannien har just publicerat en rapport över hur folks attityder i hemlandet och i USA till jämställdhetsfrågan och till kvinnans roll i samhället (ska hon vara hemma och ta hand om familj och barn eller vara ute i förvärvslivet för att tjäna pengar) har förändrats under senare decennier.

Teamet har kommit fram till att folk idag är mycket mer tveksamma än tidigare till den dubbelroll som västerlandets "moderna" familjepolitik i så stor utsträckning påtvingar kvinnan.

Svaren nu uppvisar en mycket större medvetenhet än tidigare om de sociala kostnaderna för den politiken, för familjen, barnen, och för kvinnan själv. Ja, så till den grad att teamet, i sitt pressmeddelande om saken, sammanfattar med att stödet för den s k jämställdheten förefaller att ha passerat krönet och nu vara i avtagande.

Rapporten förefaller att ha satt igång hela mediadrevet i Storbritannien. Tidningen The Guardian t ex uppmärksammar saken under en rubrik, som i översättning blir ungefär den som pryder denna notis och talespersoner för vår systerförening i landet, Full-time Mothers, har det snärjigt att hinna från redaktion till redaktion för att kommentera utspelet.

Tillägg 9/8: Kanske kan det bli debatt om saken också här redan nu; läs - här - vad Svenska Dagbladet närstående E24 skriver om saken.

Typiskt är att medan andelen positivt inställda till den förda jämställdhetspolitiken, enligt undersökningen, har minskat i Storbritanninen och USA, har den i stället ökat i Sverige och Norge.

Skandinavernas mer positiva attityd har säkert att göra med att här har politiken tillämpats under längre tid och påverkat en större andel av befolkningen; det ska mycket till innan man som enkätrespondent erkänner, såväl för sig själv som för andra, att man levde fel när barnen var små - eller gör så nu.

"Familjen hotas av politisk utrotning!"

Det är temat för en föreläsning om vad konservatismen står för idag av den politiskt engagerade jur. stud. Jakob E:son Söderbaum i tidningen Barometerns regi, en lektion som du kan lyssna till - här!

Tack Söderbaum för en mycket god insats på alla plan, inte bara för din förklaring av vad konservatismen numera innebär utan också för ditt utmärkta sätt att lyfta den familjepolitiska frågan upp till debatt!

"Jag vägrar förhärliga 50-talets hemmafruar!"

Det är rubriken på Karin Thunbergs senaste krönika i Svenska Dagbladet där hon, i likhet med så många andra proffstyckare, går till storms mot vårdnadsbidraget och uttrycker illa dold glädje över att endast ett hundratal barnfamiljer i Stockholm med kranskommuner förefaller vara beredda att nappa på bidraget.

Det tolkar Thunberg, till uppenbar tillfredsställelse, som att småbarnsföräldrarna, trots allt, föredrar att ha ungarna på dagis framför att ha dem hemma.

Världen är galen! Återigen har vi en åsiktsutprånglare, dessutom i Sveriges kanske mest klassiskt liberala tidning, som hyllar den existerande socialistiska familjepolitiken!

Återigen tvingas vi konstatera att vi har att göra med en person som inte fattat att Sveriges barnfamiljer är utsatta för ett dagistvång (kombinationen av ungkarlsskatt på alla inkomster (d v s avsaknad av avdragsmöjligheter för försörjningsbörda) och kraftigt skattesubventionerad barnomsorg), som med största politisk avsikt gör det näst intill omöjligt (och privatekonomiskt vansinnigt) i strid mot vår egen Föräldrabalk och viktiga internationella konventioner som Sverige skrivit under på!

Thunberg förstår inte hur beteendestyrande detta dagistvång är och hur oacceptabelt det är i ett land vars medborgare - aningslöst - tror sig vara fria!

– Kd bidrar till överpolitiseringen…

…av det svenska samhället med sitt dåliga vårdnadsbidrag! Det är innebörden i en ledare i dagens nummer av Sydsvenska Dagbladet, där tidningen, för femtioelfte gången, går till storms mot kd och mot partiets försök att mjuka upp det dagistvång som svenska föräldrar varit utsatta för så länge.

Som vanligt bedrövlig läsning - på ledarplats - i Sydsvenskan! Tidningen förefaller vara oförmöget att inse att det finns ett avsiktligt infört dagistvång i Sverige, att kombinationen av ungkarlsskatt på alla inkomster (alltså avsaknad av avdragsmöjligheter för försörjningsbörda) och kraftigt skattesubventionerad barnomsorg, i praktiken, med största avsikt, har gjort det omöjlig (eller privatekonomiskt vansinnigt) för barnfamiljerna att själva ta hand om sina barn. Trots att vår egen Föräldrabalk ålägger dem ansvaret att så göra och att viktiga medborgarrättsliga konventioner, som Sverige skrivit under på, ger dem den rätten.

Men det är klart att innan den pengen ramlat ned kan man inte förvänta sig annat än dumheter. Lite synd bara att dumheten har en sådan effektiv propagandaplattform som Sydsvenskan, Sveriges sjätte största dagstidning.

"Gröt i huvudet"

Det är rubriken på en ledare i dagens nummer av Expressen, där åsiktsredaktionen går till storms mot alla de företrädare för våra politiska partier som tävlar om att, för skattebetalarnas pengar, köpa småbarnsföräldrarnas röster medelst allehanda statsbudgetbelastande utspel.

Tidningen har en poäng, men missar att, så länge som skattesystemet inte tar hänsyn till försörjningsbörda eller skattebetalningsförmåga, samtidigt som den kommunala barnomsorgen subventioneras med 90 % av produktionskostnaden, måste hemmaföräldrar - i anständighetens och rättvisans namn - kompenseras på något sätt.

Visst hade det varit bättre att återinföra den familjebeskattning som avskaffades i början på sjuttiotalet (då de viktiga principerna om hänsyn till försörjningsbörda och skattebetalningsförmåga övergavs) samt att avskaffa de samhällsekonomiskt snedvridande dagissubventionerna som infördes i samma veva, men det är tydligt, inte minst av Expressens ledare, att det slaget av lösning numera ligger bortom folks föreställningsförmåga.

"Könet sitter i hjärnan!"

Du läsare kanske känner igen det uttrycket, det är titeln på en bok av Prof. Annica Dahlströms där hon, utgående från iakttagbara neurologiska skillnader i mäns och kvinnors hjärnor, drar slutsatsen att de beteendeskillnader som man, generellt sett, kan observera mellan representanter av de två könen till stor del har evolutionära/genetiska orsaker.

Det är också titeln på gårdagens avsnitt av SR P1:s radioprogramserie Heliga Familjen, som sändes igår (med repriser under den gångna natten och i morse).

Där intervjuas Dahlström, varvat med kommentarer från kritiker, som hävdar att beteendet i stället är styrt av icke önskvärd social påverkan.

Var också gärna med på nästa avsnitt, som fått titeln Äktenskapsplikten och som kommer att sändas fredagen 1/8 kl 10.03 och repeteras lördagen 2/8 kl 00.03 och 08.05.

För undertecknad är det i sanning underligt att det fortfarande finns folk som förnekar förekomsten av evolutionära / genetiska beteendepåverkande skillnader mellan män och kvinnor. Att sådana skillnader finns blir tydligt om vi jämför med våra lägre stående släktingar bland däggdjuren.

Därmed inte sagt att män inte kan uppvisa ett mer eller mindre kvinnligt beteende och kvinnor inte ett mer eller mindre manligt - eller att folk inte kan ändra sitt beteende när omständigheterna så påkallar (t ex att män inte skulle kunna lära sig att ta hand om små barn och kvinnor inte kunna bli bra bilmekaniker) men det är ju en helt annan sak.

Det är direkt genant för Sverige (och andra västländer) att staten bedriver en jämställdhetspolitik som är baserad på en hypotes om likhet som inte håller! Vidare är det ett övergrepp på medborgarnas frihet när staten försöker lägga sig i hur män och kvinnor "där ute" delar upp arbetsuppgifterna mellan sig i sina försök att inrätta sina liv. Den uppdelningen har staten inte med att göra!

"Vi behöver starkare familjer!"

Det som hittills har saknats hos den moderna borgerligheten är ett moraliskt och ideologiskt försvar av familjen. …

Det är helt obegripligt hur borgerliga politiker kan vara rädda för tala klarspråk om familjen. Finns det någon som på allvar tror att borgerligheten skulle missgynnas av en diskussion om huruvida kvinnor, barn och män mår bättre av att leva i trygga och välmående familjer än ensamma, svaga och splittrade?

Det ovan stående är några nyckelformuleringar i en ledare i dagens nummer av Borås Tidning, ett alster som du kan läsa - här!

Ett mycket bra inlägg i debatten, på rätt sida av saken dessutom ;-) Artikeln är inte bara välformulerad intellektuellt och språkligt, den är också full av intressant statistik.

Låt oss hoppas att vi får läsa mer från skribentens (Jonas Petterssons) tangentbord framöver!

Nio av tio stockholmare nöjda med förskolan

Mest beröm får förskolorna för barnens trygghet och trivsel men även personalens bemötande uppskattas. Familjedaghem får genomgående bättre omdömen än förskolorna.

Mest nöjda är föräldrar i stadsdelarna Östermalm och Södermalm, minst nöjda de i Kungsholmen och Älvsjö.

På önskelistan står dock bättre inomhus- och utomhusmiljö, mer personal och mindre barngrupper.

20 000 föräldrar har tillfrågats i undersökningen som har gjorts av Stockholms stads utredningskontor, USK.

Ytterligare en i raden alltså av dessa kvalitetsundersökningar av barnomsorgen som gett bra resultat. Som du läsare vet brukar de tas till intäkt av dagisförespråkare för att föräldrarna skulle föredra att ha sina ungar i den kommunala barnomsorgen framför alla andra alternativ (inklusive att ta hand om dem själv, hemma). Men som du läsare av dessa rader förstår ställs i enkäterna inte frågor av typen:

Som du förstår är det underförstådda utgångsläget för enkäterna att ungarna ska vara i kommunens våld, förlåt vård, på dagtid varvid frågorna då gäller vad föräldrarna tycker om de tjänster som kommunen tillhandahåller, ingenting annat!

T o m i icke-matematiska kretsar har folk länge vetat hur bedräglig statistik kan vara i händerna på okunnigt eller bedrägligt folk. T ex Mark Twain (f 1835, d 1910) som om statistik bl a lär ha sagt:

En annan, minst lika träffande aforism, också den tillskriven Twain, är denna:

Appell till folkhälsoministern: "Minska antalet skilsmässor!"

Nybildade kristna tankesmedjan Claphaminstitutet vänder sig nu till folkhälsominister Maria Larsson med en vädjan att denna ska ta initiativ till de lagändringar som kan behövas för att minska antalet skilsmässor i landet, för barnens skull.

Det framgår av en artikel i dagens nummer av Dagens Nyheter, ett alster som du kan läsa - här!

Ett mycket angeläget utspel, tycker undertecknad! Den åsikt som institutet nu torgför försvann från den allmänna debatten någon gång i slutet av 60-talet, början av 70-talet. Sedan dess har inte många vågat uttrycka den, i varje fall inte offentligt. Bra att någon nu vågar!

Arjeplog försöker köpa sig fler invånare

Arjeplogs kommunledning har bestämt sig att försöka locka till sig fler invånare genom att erbjuda dem 25000 kr per person i "bonuscheckar", som de kan köpa alla tänkbara förnödenheter för, samt gratis barnomsorg. För en tvåbarnsfamilj skulle det innebära 100000 kr efter skatt redan som grundplåt.

Kommunallagen förbjuder gynnande av vissa kommunmedborgare på skattekollektivets bekostnad, såvida inte övrig lagstiftning uttryckligen möjliggör sådana avvikelser. Vidare måste ett kommunalt beslut som misstänks vara olagligt överklagas inom tre veckor. Men enligt vad undertecknad förstår har överklagandetiden i det aktuella fallet redan löpt ut utan att någon protest inkommit. Det betyder alltså att oavsett om beslutet strider mot kommunallagen eller ej har det blivit lagligt, men (än så länge) bara i Arjeplog!

Det inträffade påminner om bråket om den s k "Nackamodellen" för ett par år sedan, vars införande ju stoppades av överklaganden i Nacka och Sollentuna men inte i Tyresö.

"Föräldrar har inte rätt till semester från sina barn"

– Det är dags att bryta med den förhärskande socialdemokratiska attityden där föräldrarnas eget ansvar alltid hamnar i skymundan. Det är dags att uppvärdera föräldrarnas personliga ansvar för familjen och barnen, skriver Helene Odenjung och två andra folkpartister i dagens nummer av Göteborgs-Posten, en artikel som du kan läsa - här!

Artikeln slutar med en lista över föreslagna åtgärder, som alla har det gemensamt att olika samhälleliga myndigheter och organ måste visa större handlingskraft och tydlighet gentemot ungdomar som är på glid och i det arbetet också involvera föräldrarna.

Inte ett ord där inte om att åtgärda roten till det onda: att individbeskattningen, dagissubventionerna, lagförbudet mot kränkande behandling av barn (1), och den långvariga statliga propagandan om förskolans överlägsenhet över föräldrarna som omhändertagare och uppfostrare av barnen, sammantaget kraftigt beskurit familjens funktionsutrymme och gett föräldrarna ett oförtjänt dåligt självförtroende.

Men de tre artikelförfattarnas tystnad på de områdena är begriplig; Folkpartiet har, under hela resan, från en familjecentrerad familjepolitik till en statscentrerad sådan varit en ivrig tillskyndare till alla ovan nämnda policyförändringar.

Fotnot 1: Denna formulering i Föräldrabalken, som infördes i samband med det då kontroversiella förbudet mot barnaga (1979), har gjort att många föräldrar numera tvivlar på om det över huvud taget är möjligt att säga "nej" till sitt barn utan risk för att få med de sociala myndigheterna eller domstolen att göra.

Hur bra är dagis för barnen egentligen?

DN Söndag har bett sex skribenter att ge sin bild av folkhemmet 2008. Journalisten och författaren Dilsa Demirbag-Sten skriver i dag om hur den svenska barnomsorgen växte fram och frågar sig om den verkligen är det bästa för barnen?

Undertecknad har inga problem med att besvara den i rubriken inbäddade frågan: Dagis är inte särskilt bra för barnen. Det visar sig senare, ofta så sent att få - i det läget - längre ser kopplingen mellan ungdomarnas (dåliga) psykiska hälsa och hur de togs om hand som små.

Och den är inte särskilt bra för merparten av föräldrarna heller; instinkten hos oss vuxna att ta hand om våra barn sitter djupt, och den gör dagissamhället våld på.

Vidare har Demirbag-Sten direkt fel när hon påstår att dagissamhället har lagt grunden till det (höga) välstånd vi svenskar åtnjuter idag. Det stämmer inte, det välståndet har vi uppnått trots dagissamhället! (Läs mer t ex här, särskilt notisens tredje stycke (det om Bo Petterssons protest mot Stefan Fölsters påstående i samma riktning.))

Familjen häcklas i Sveriges Radio

Den 4 juli startade Sveriges Radio programserien Heliga Familjen med författaren till boken Bitterf----n, Maria Sveland, som kanske mest känd redaktionsmedlem (se vårt uppmärksammande - här).

Den har fått ledarskribenten Andreas Wejderstam på tidningen Barometern i östra Småland att reagera och anklaga såväl programredaktionen som Sveriges Radio för vänsterpropaganda i strid mot företagets grundläggande, av styrelsen fastlagda, riktlinjer.

Ett mycket bra inlägg, inte bara i den familjepolitiska debatten utan också i den som handlar om hur Sveriges Radio sköter sitt påstått politiskt neutrala uppdrag.

Artikeln innehåller många pärlor av logiskt och pedagogiskt slag så missa den inte!

Ett bra exempel på föraktväckande propaganda

För moderatkvinnorna är det självklart att det är familjerna som själva ska besluta om sin familjesituation. Det ska varken Försäkringskassan, Socialstyrelsen eller riksdagen göra. Därför är jämställdhetsbonusen bra.

Så börjar Malin Höglund, ordförande för Moderatkvinnorna i Dalarna, en debattartikel i dagens nummer av Dalarnas Tidningar, som går ut på att den jämställdhetsbonus som numera kan utgå till föräldrar som beter sig politiskt korrekt och låter den högavlönade parten stanna hemma med barnet medan den lågavlönade förvärvsjobbar skulle öka handlingsfriheten.

Det är med bedrövelse som undertecknad läser smörja av det slaget. Förstår inte Höglund att läsarna genomskådar hennes försök att bortse från elementär logik och ordens egentliga betydelse? Förstår hon inte hur det slaget av manipulationsförsök förvärrar det politikerförakt som - även vi gräsrötter - vill få bort?

Ny barnombudsman utsedd

Folkpartisten Fredrik Malmberg blir ny Barnombudsman (BO) efter sossekvinnan Lena Nyberg. Det framgår av ett pressmeddelande från regeringskansliet idag. Han kommer närmast från Rädda Barnen, där han för närvarande arbetar som regional representant i Syd- och Centralasien.

– Något mer spännande och meningsfullt är svårt att tänka sig, säger han till TT.

Malmberg vill att BO ska bli lite tuffare. Han nämner att 70 av 80 myndigheter säger att de inte lyckats att ge barn inflytande över de beslut som berör dem.

– BO borde granska lite mer systematiskt på djupet och komma med uppföljningar till myndigheter som behöver göra mer. Men då handlar det om att inte bara komma med pekpinnar utan med konkreta tips om hur de kan bli bättre, säger han också.

Av det ovan skrivna framgår att Malmberg kommer att bibehålla sin företrädares fokus i arbetet: att se till att alla våra centrala, regionala och lokala myndigheter blir bättre på att tillvarata barnens intressen i de beslut som myndigheterna fattar.

Så här långt förefaller Malmberg vara lika långt ifrån att intressera sig för vår käpphäst på området som företrädaren: den stora utsträckning till vilken svensk familjepolitisk lagstiftning bryter mot Barnkonventionen, såväl i anda som bokstav.

Ny familjefientlig programserie på Sveriges Radio P1

"Heliga Familjen" är namnet på en ny programserien på Sveriges Radios kanal P1, som sänds på fredagar kl 10.03, samt lördagar kl 00.03 och kl 08.05.

Budskapet i programmet förefaller vara att inga genetisk-biologiska skillnader finns mellan män och kvinnor, att de skillnader i beteende som kan iakttas är resultatet av oönskad social påverkan, samt att kärnfamiljen och den romantiska kärleken är religiösa myter, skapade av manipulatörer i oklart syfte.

Den mest namnkunnige redaktionsmedarbetaren är Maria Sveland författare till boken Bitterf----n (vårt första uppmärksammande av den var tydligen - här).

Programserien är deprimerande att lyssna till. Inte nog med att redaktionen, på allvar, försöker bevisa att den biologiska och genetiska vetenskapen har fel när den hävdar att män och kvinnor är skapade olika för att komplettera varandra, den försöker också etablera intrycket hos lyssnarna att uthållig kärlek och sammanhållning mellan man och kvinna är omöjlig.

Som far till två döttrar i övre 20-årsåldern, som har stora förväntningar på livet, hoppas jag att de aldrig någonsin kommer att upptäcka Svelands programserie. Den känns som en våt filt över ryggen i ett kalt och kallt rum

"Jag ställer mig på den mobbade kärnfamiljens sida"

Det är rubriken på en debattartikel av Katerina Janouch på Bonniers webbplats Alltombarn.se där hon går till kraftfullt försvar för kärnfamiljen och mot gnällspikar som Maria Sveland och alla fega medlöpare i politiken och media, som sällan försitter ett tillfälle att hacka på just Familjen.

– Vi har blivit mästare på familjehyckleri…

…skriver Maria Sveland, författare till den uppmärksammade boken "Bitterf…" i dagens nummer av Dagens Nyheter.

Hennes budskap förefaller vara att familjebildning leder till olycka för familjens medlemmar och att tendenser till sådan formering måste bekämpas med alla till buds stående medel - inklusive politiska.

Läs hennes (obehagliga) utgjutelse av galla över familjens destruktiva påverkan på människans välbefinnandekänsla - här!

Man kan inte låta bli att undra över orsakerna till Svelands ilska över att hon råkat bli född till kvinna eller över att hennes egna äktenskap blivit så olyckligt som det blivit. Man kan bara hoppas att hon, i takt med att hon uppnår större mognad och större insikt, då också kommer att uppnå större sinnesfrid.

För övrigt tycker jag nog att hon och hennes meningsfränder förklarat ett krig som de aldrig kan vinna. Mäns och kvinnors benägenhet att kära ned sig i varandra, bilda familj och skaffa barn, torde vara naturkrafter som inte ens Sveland & Co rår på, oavsett hur stort hennes gängs inflytande än blir på våra veliga, mesiga och villrådiga politiska företrädare.

Publicisitisk framgång i Världen Idag

Denna förenings styrelseledamot, Bo C Pettersson, reagerade på Världen Idags avslöjande 12/5 om hur Sveriges hemmaföräldrar systematiskt diskrimineras och sedan på efterföljande kommentarer i tidningen på detta avslöjande och har fått in inte färre än tre påhakningar i rad i samma tidning om de sakerna.

Det ska bli spännande att se om tidningens, Weimers och Petterssons brandfacklor kommer att tända några debatteldar där ute i medialandskapet.

Fotnot 1: Stefan Fölster är via modern, Kaj Fölster, barnbarn till Alva & Gunnar Myrdal, men av någon anledning är det ett släktskap som han ogärna skyltar med.

Trevlig artikel om familjen Bergqvist i Åseda

De flesta av medlemmarna i Föräldraupproret vet vem Anna Bergqvist i Åseda är (en av upprorets absolut viktigaste pionjärer).

Med anledning av att Uppvidinge kommun (där Åseda ingår) i tisdags formellt beslutade sig för att införa det av staten möjliggjorda vårdnadsbidraget har tidningen Världen Idag besökt familjen och publicerat detta trevliga reportage om hur den delsegern känns och om hur det beslutet kommer att påverka familjen framöver.

– Dags att vakna, kd…

…skriver Carin Stenström på ledarplats i dagens nummer av sin tidning, Världen Idag. Hon kritiserar partiet för att ha slutat driva en målmedveten värdekonservativ linje vilande på kristen grund och i stället börjat ägna sig åt allehanda utspel som pekar än hit, än dit, allt i det enda syftet att locka väljare, än från det ena hållet, än det andra.

Stenström råkar, nästan på pricken, uttrycka undertecknads egna farhågor om kd:s färdriktning. Därför tycker jag att artikeln är bland det bästa jag läst på länge!

Femton kommuner inför vårdnadsbidraget nu

Enligt en enkät som Sveriges Kommuner och Landsting genomfört avser 99 att införa bidraget medan 91 säger definitivt nej. Övriga har ännu ej fattat beslut i frågan.

Sista ordet är definitivt inte sagt i denhär frågan! Fler kommuner kommer definitivt att haka på och nejsägarna kommer att få svårt att vidhålla sin negativa attityd i takt med att angränsande kommuner inför lösningen. Det är rimligt att anta att hälften av landets kommuner kommer att införa bidraget, om inte vänstern hinner återta den politiska makten innan dess, vill säga.

KDU kritiskt mot partiets jämställdhetspolitik

Kristdemokraternas nya jämställdhetsprogram, som är full av vänsterretorik som "strukturell diskriminering av det kvinnliga könet" och "genusperspektiv" får kritik från det egna ungdomsförbundet. De menar att moderpartiet nu lämnar de principer man tidigare värnat när man slagit vakt om familjens rätt att bestämma över sin egen sfär.

En vacker dag kommer moderpartiets ledning att tacka sina modiga och principfasta ungdomsförbundare för den hjälp ledningen nu får med att våga stå upp för viktiga principer och ideologisk tydlighet.

Drygt hälften av stockholmskommunerna inför vårdnadsbidraget

Det framgår av en informativ artikel om saken i dagens nummer av Svenska Dagbladet, som du kan läsa - här!

På samma sida finns länkar till andra kompletterande artiklar om vårdnadsbidraget och dess införande i stockholmstrakten.

"Folkrörelsen som växer i det tysta"

Det är rubriken på ännu en krönika i Svenska Dagbladet från Elise Claesons tangentbord. Den folkrörelse hon skriver om är kvinnors växande intresse för ett alternativ till den av staten och vänsterfeministerna påbjudna ekorrhjulstillvaron som inte ger tid för mycket mer än förvärvsjobb från morgon till kväll, år efter år efter år.

Läs den - här! Och när du ändå är på gång, kolla gärna in bloggaren Dick Erixons kommentarer till krönikan - här!

Som vanligt blir det högsta betyg till Claeson! Jag gillar särskilt det där om att dessa kvinnors föredöme är den mångsysslande bondmoran. Det är modigt och bra skrivet i sin totala avsaknad av påbjuden politisk korrekthet.

"För tidig dagisstart bakom psykisk ohälsa!"

För tidig dagisstart och därmed för tidig separation från föräldrarna, i första hand från mamman, ökar risken för psykiska problem senare, ja t o m för beteendestörningar långt upp i vuxen ålder. Det hävdar den från TV4 kända barnmorskan, psykoterapeuten och psykiatrikern Louise Hallin i en intervjuartikel i dagens nummer av Världen Idag, ett alster som du kan läsa - här!

Vi har sagt ungefär samma sak själva på denna plats hur många gånger som helst och denna webbplats är full av hänvisningar till andra som säger samma sak. Ändå är det så trögt att få bekräftelse på att budskapet sjunkit in hos den stora allmänheten och hos våra politiska företrädare. Men skam den som ger sig. Förr eller senare måste folk där ute böja sig för sanningen.

Rädda Barnen: "Barnkonventionen bör bli svensk lag!"

Som du läsare kanske vet är FN:s Barnkonvention en uppsättning värdegrunder, riktlinjer och mål som Sverige, medelst underskrift, förbundit sig att verka för politiskt. Den har alltså inte lagstatus i Sverige; det går alltså inte att stämma någon till domstol för brott mot den överenskommelsen.

På den punkten skiljer sig Barnkonventionen från t ex Europakonventionen för mänskliga rättigheter, som 1995 inlemmades i den svenska lagboken med grundlagsstatus.

Men nu föreslår alltså Rädda Barnen att även Barnkonventionen ska inkorporeras.

En till synes god idé som uppenbarligen syftar till att våra myndigheter, i umgänget med barn och i beslutsfattande som berör barn, ska börja ta konventionen mer på allvar än hittills.

Men tyvärr ligger det nära till hands att misstänka att en sådan skärpning kommer att leda till att en mängd myndigheter och självutnämnda barnföreträdare, varav Rädda Barnen är en, då kommer att begära och få än större pengamässiga resurser via skatten - alltså på föräldrarnas bekostnad, vilket skulle flytta än mer av samhällets resurser för barnomsorg, fostran och utbildning från föräldrarna, som enligt lag har ansvaret, till myndigheter och intresseorganisationer, som inte har det.

I så fall vore ett genomförande av RB:s förslag ett steg i helt fel riktning.

– Dags för sambeskattning i Sverige…

…säger Kristdemokraternas ungdomsförbunds (KDU:s) nyblivne ordförande, Charlie Weimers, i en intervjuartikel i dagens nummer av Världen Idag.

Han menar att det är uppenbart att den försvagning av familjens ställning som påbörjades i och med sambeskattningens avskaffande 1972 bidragit till en mängd sociala problem, inte minst hos den uppväxande generationen, att det är dags att erkänna detta, och att rätta till det misstag som då begicks.

– Krav på folkomröstning om barnomsorgen i Östra Göinge

Vi har just blivit varse att några eldsjälar i Östra Göinge i Skåne just inlämnat listor med över fem procent av de i kommunen röstberättigades namnunderskrifter med krav på att det av vår nya regering utlovade vårdnadsbidraget ska införas också i den kommunen.

Intressant användning av folkomröstningsvapnet också i den fas av kampen för mer rättvisa och valfrihet i barnomsorgen som vi befinner oss i nu.

(Tidigare har ju möjligheten att medelst insamling av minst fem procent av de i kommunen röstberättigades namnunderskrifter tvinga upp barnomsorgsfrågan på kommunledningens bord i huvudsak använts innan Vårdnadsbidraget dök upp som ett politiskt löfte i valrörelsen hösten 2006. Men våra vänner i Ö Göinge visar att den vägen kan vara väl så tillämplig även nu.)

– Äktenskap är en god affär…

…skriver Thomas Gür i dagens nummer av Svenska Dagbladet med anledning av SACO:s rapport, för någon vecka sedan, som gick ut på att kvinnor som slår ihop sina påsar med mäns förlorar på "affären" medan män vinner (i termer av inkomster i eget namn).

Gür menar att, mätt som levnadsstandard, vinner även kvinnor på sådana sammanslagningar, eftersom de då drar nytta av mannens högre inkomst och familjens lägre levnadsomkostnader, jämfört med om de hade varit ensamstående men tjänat mer pengar.

Man skulle kunna gå ett steg längre än Gür gör och hävda att det är familjens icke-existens som ekonomisk enhet – rättsligt sett – i Sverige och vår 1972 införda individbeskattning som är de största orsakerna till att jämställdhetsfrågan är så het här som den är. Båda faktorerna motverkar ju upplevelsen av att familjebildning är ett gemensamt livsprojekt och förstärker intrycket att båda föräldrarna måste fortsätta och kämpa, delvis mot varandra, för sina egna – personliga – pensionspoäng.

Många kvinnor vill inte bli toppchefer

Länge har det hävdats att skälet till att så få kvinnor når näringslivets toppbefattningar är att männen gaddar ihop sig mot dem och hindrar dem. Men det finns en annan förklaring: många kvinnor vill helt enkelt inte satsa så hårt och så mycket med tanke på de sociala konsekvenserna.

Det är slutsatsen i en intressant artikel i Affärsvärden, som du kan läsa - här!

Det finns bra mycket mer att säga i saken, t ex att biologiska fakta och resulterande psykologiska och sociala faktorer gör att kvinnor betalar ett pris i form av lägre inkomster för sin unika förmåga att föda barn och sin läggning att ta hand om dessa barn. Det enda rimliga sättet att hantera mäns och kvinnors olika förutsättningar och anlag på är att införa gemensam familjebeskattning så att både män och kvinnor kan bidra till familjens välmåga efter egna intressen och fallenheter - utan statlig inblandning.

– Hemmaföräldrar är oansvariga…

…genom att inte förvärvsarbeta i tillräcklig utsträckning för att ge sina familjer en acceptabel levnadsstandard.

Det är uppenbarligen Centerns och Moderaternas officiella ståndpunkt i frågan om inte svensk skattelagstiftning, i kombination med de kraftiga kommunala barnomsorgssubventionerna, kraftigt diskriminerar hemmaföräldrar.

Frågan ställdes av tidningen Världen Idag till ledarna för samtliga våra sju riksdagspartier, men bara en av dem (Kd:s Hägglund) var beredd att bevärdiga tidningens journalist med svar.

De attityder som våra politiskt valda lägger i dagen är skrämmande. De avslöjar såväl icke acceptabel arrogans som okunnighet, cynism och anpasslighet gentemot vad som, i denna tid, uppfattas som den politiskt korrekta – och därmed trygga – uppfattningen. Plötsligt har vi i Föräldraupproret fått en jätteviktig uppgift: att i den offentliga debatten avslöja det tjuv- & rackarspel som våra förtroendevalda ägnar sig åt, med våra barns och föräldrars välmåga som insats!

"Sluta tjata om heltidsarbete!"

Det är rubriken på Elise Claesons senaste krönika i Svenska Dagbladet där hon, på sitt vanliga träffsäkra och lågmälda sätt, sågar den feminisminspirerade jämställdhetspolitik som går så mycket på tvärs mot vad folk - och då kanske speciellt kvinnor - vill få ut av livet.

Det finns så mycket mer att säga till stöd för Claesons resonemang men det får komma efter hand.

Kvinnor i tvåsamhet halkar efter

En kvinna får sämre inkomst redan när hon blir sambo. Om paret får barn halkar hon efter ännu mer. För männen är det precis tvärtom. Det visar en studie som fackförbundet Saco gjort.

Men det går också att visa att kvinnor som lever tillsammans med män i samboförhållanden eller äktenskap uppnår en högre levnadsstandard än sina ensamstående systrar, trots de senares högre inkomster. Fast det är ju ett budskap som Saco helst talar tyst om.

Vårdnadsbidraget äntligen igenomklubbat i riksdagen

Så är då äntligen vårdnadsbidraget drivet genom riksdagen! Igår klubbades det igenom av en majoritet av kammarens ledamöter.

Det firade Kristdemokraterna i huvudstaden med tårtkalas utomhus en stund senare. Men vädret var inte på arrangörernas sida. Det var småkallt och regnet hängde i luften, så uppslutningen blev knappast vad Hägglund & Co hade hoppats på.

Men den besvikelsen är ju en bagatell i ett större och viktigare – mer lovande – sammanhang. Nu lär ett viktigt osäkerhetsmoment i våra kommuners planering av sina framtida verksamheter vara undanröjt.

Läs nyblivna ledarskribenten på Svenska Dagbladet, Sanna Raymans rapport om såväl riksdagsbeslutet som tårtkalaset - här!

"Hemmaföräldrar måste kompenseras"

Tidningen Världen Idag har intervjuat ett antal personer med särskilt goda kunskaper i barnomsorgsfrågans olika aspekter och kommit fram till att de alla, från sina olika utgångspunkter, är överens om att den rådande politiken är otillbörligt beteendestyrande, samt orättvis mot hemmaföräldrar.

Däremot visar det sig att de inte är lika överens om vad som bör göras åt saken.

Notera att dessa tre artiklar nog bör ses som fortsättningar på det tidningen skrev om saken för en vecka sedan, en insats som vi uppmärksammade under rubriken "Så diskrimineras Sveriges hemmafamiljer" nedan.

Visst vore det bra om "experterna" också vore överens om en lösning, men enighet om problemets existens och natur är minsann inte fy skam. Den varseblivningen är ju en förutsättning för att en lösning ska växa fram.

– Det finns andra vägar än den svenska att gå…

…på familjepolitikens område. Det kan sägas vara temat i en serie om sex artiklar som Dr. Allan Carlson vid Howard Center for Family, Religion & Society i Rockford Illinois USA skrivit för Världen Idags räkning. I dem visar Carlson att de familjepolitiska problem vi kan identifiera idag var identifierade redan för hundra år sedan samt att det redan då fanns goda förslag till lösningar som dagens politiker har all anledning att bekanta sig med.

För den som vill fördjupa sig i den historiska bakgrunden till den familjepolitik vi har idag och få impulser till hur problemen skulle kunna lösas är Carlssons artiklar nödvändig läsning. Vi har också lagt upp dem i Arkivet, så de kommer att finnas tillgängliga där, även när denna nyhetsnotis bleknat.

"Så diskrimineras Sveriges hemmafamiljer"

Det är rubriken på en avslöjande artikel i dagens nummer av tidningen Världen Idag, som visar hur skatte- och socialpolitiken, med skrämmande målmedvetenhet och politisk avsikt, samverkar för att se till att alla vuxna förvärvsjobbar, att deras barn är på dagis eller i skolan, samt att alla hemmaföräldrar svälts ut.

Ett oerhört angeläget avslöjande från Världen Idag, som den ansvarige journalisten har all tänkbar heder av! Artikeln väcker minnet av ett annat lika angeläget och viktig avslöjande, som samma journalist vid samma tidning gjorde för drygt fyra år sedan (om det policydokument som ligger till grund för den familjepolitik vi har). Läs det - här!

Lite anmärkningsvärt är det onekligen att det extremt socialistiska policydokumentet fortfarande gäller, trots att vi numera har en borgerlig regering.

Tunnelseendet i familjepolitiken måste få ett slut

Det hävdas i en del tidningar och från den politiska oppositionen att vårdnadsbidraget, på tre tusen kronor i månaden, blir för dyrt. Samtidigt kräver samma krafter att högavlönade bör få så mycket – eller mer – i föräldrapenning, [alltså för i grunden samma arbetsuppgift, webm. anm.].

Det konstaterandet av olikhet i bedömningen av vad som kan vara rimlig ersättning från det allmänna för den viktiga uppgiften att ta hand om det uppväxande släktet tar Världen Idags chefredaktör, Carin Stenström, som utgångspunkt för en ledare i dagens nummer av tidningen, en drapa som du kan läsa - här!

Som vanligt, ett inlägg i den familjepolitiska debatten av Stenström av högsta kvalitet! Men med tanke på hur länge hon skrivit om saken, lika träffsäkert och avslöjande som denna gång, undrar man hur länge till det måste dröja innan det verkliga genombrottet för en ny och helrenoverad familjepolitik kommer.

Familjepolitik full av högmod

I en intervju 29/4 i Svenska Dagbladet bekräftade Mona Sahlin at hon och hennes partiledning inte tycker att vanliga svenska småbarnsföräldrar är kapabla att själva välja omsorgsform för sina barn. Därför måste staten träda in och göra det valet, i föräldrarnas ställe.

"Gratis förskola för treåringar, en frihetsfälla"

Det skriver föreningen nya ordförande, Joakim Widell, i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning (VLT) med anledning av Socialdemokraternas nyligen presenterade skuggbudget. I den föreslås att åldersgränsen för intagning till den kostnadsfria förskolan sänks från dagens 4-5-årsnivå till 3-åringar.

Widell menar att förslaget inte alls är så generöst som sossarna vill få det att se ut, utan att det skulle ytterligare inskränka föräldrarnas medborgerliga frihet och, i rent samhällsekonomiska termer, kosta mer än det smakar.

Ännu ett lyckat 1 maj-tåg i Uppsala

– Vi har i dag fått se en fantastisk respons på vårt tema kring familjen i årets 1 maj-demonstration. Glädjande nog är det också en rejäl ökning jämfört med förra årets manifestation.

Det säger Mikael Oscarsson, Uppsala läns kristdemokratiske riksdagsledamot och initiativtagare till 1 maj-demonstrationen i Uppsala.

Även detta år samlade Kd:s alternativa demonstration fler deltagare än såväl sossarnas som Vp:s.

Till det avslutande mötet på St Eriks torg anslöt sig ytterligare ca 200 personer, vilket gjorde att närmare 750 personer där kunde lyssna bland annat till Alf Svenssons 1 maj-tal och till ett panelsamtal om äktenskap och familj, samt om vikten av att barn får växa upp med såväl mamma som pappa.

Efteråt bjöds alla som så önskade på tårta och kaffe eller saft, för att fira införandet av vårdnadsbidraget sommaren 2008.

Ett mycket trevligt initiativ som Mikael Oscarsson och hans partikamrater i Uppsala har all heder av!

– Regeringen blundar för folkets syn på familjen…

…skriver Kd:s f d partiledare Alf Svensson och partiets riksdagsman från Uppsala, Mikael Oscarsson på DN Debatt idag. De menar att det utlovade vårdnadsbidraget visserligen är ett steg i rätt riktning men att alliansregeringen måste gå längre och skapa en mer helgjuten - och mer familjevänlig - politik.

Bra inlägg! Det enda undertecknad inte gillar är författarnas förslag att en statlig föräldrautbildning inrättas. Det luktar otillbörlig statlig inblandning i folks privatliv lång väg!

Det ser ut som om de två artikelförfattarna bör ta sig en funderare på hur rollfördelningen mellan medborgare och stat egentligen bör se ut och vilka uppgifter staten egentligen bör ta på sig.

"Barn borde få växa upp med sina biologiska föräldrar"

Åttiosju procent av svenska folket vill att barn, så långt det är möjligt, ska få växa upp med sina biologiska föräldrar. Det framgår av en undersökning som tidningen Världen Idag låtit SIFO göra.

Men samtidigt har ett antal undersökningar på senare tid visat att en majoritet av svenska folket säger "ja" till könsneutrala äktenskap.

Förklaringen till denna synbarliga motsägelse torde vara att respondenterna, i det senare fallet, inte drabbats av några impulser att överväga konsekvenserna av samkönade äktenskap på barnen och därför svarat som de gjort.

Läs mer om undersökningen - här - och gärna också chefredaktör Ruben Agnarssons ledare om saken ett par dagar senare - här!

Vem är egentligen förvånad över resultatet? Det visar - återigen - att våra förtroendevalda inte driver frågan om samkönade äktenskap på väljarnas uppdrag, som demokratin var tänkt att fungera, utan på eget initiativ, i avsikt att, lagstiftningsvägen, påtvinga sina motsträviga uppdragsgivare (medborgarna) resultatet.

PS: Detta var ytterligare en intressant opinionsundersökning som Världen Idag låtit genomföra. En tidigare var denna.

"Vårdnadsbidraget befäster orättvisorna"

– Om föräldern till en 1-2-åring (eller förälderns sammanboende) uppbär föräldrapenning, arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd, sjukpenning, rehabiliteringsersättning, sjukersättning eller ålderspension, kan familjen inte få vårdnadsbidrag, men väl om någon av föräldrarna saknar inkomst eller om båda förvärvsarbetar (naturligtvis under förutsättning att kommunen bestämt sig för att införa systemet).

Ovan stående utgångsläge har inspirerat två vänsterpartister från Sala till ett kritiskt debattinlägg i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning (VLT). De hävdar att lösningen är otillräcklig för den hemmavarande utan inkomst samt orättvis eftersom bara dubbelarbetande höginkomsttagare kommer att ha råd att utnyttja möjligheten.

Underligt att de två författarna inte har nå't emot den mycket större orättvisa som ligger i att dagisföräldrar gynnas med en skattefri subvention om 90 % av dagiskostnaden och samtidigt får möjlighet att tjäna ytterligare en inkomst som inte beskattas hårdare än den första. Medan hemmaföräldrar varken får det ena eller andra!

Men visst har de två en poäng: vårdnadsbidragets – och hela alliansens familjepolitiska paket – innebär en detaljstyrning av familjernas liv som icke anstår vår nya, förment liberalt inspirerade, regering!

Vårdnadsbidraget har brett stöd bland väljarna

En majoritet av sympatisörer hos samtliga sju riksdagspartier välkomnar vårdnadsbidraget. Det visar en undersökning som SOM-institutet just genomfört.

Som man kan förvänta sig är uppslutningen som störst bland Kd:s anhängare, men t o m så långt vänsterut som man kan komma - till Vp - är de flesta för bidraget/ersättningen.

Undersökningsresultaten bekräftar det många av oss länge vetat: att samtliga partiledare utom Kd:s Hägglund går i otakt med sina väljare i denna fråga och har så gjort ända sedan marschen in i dagissamhället påbörjades för nästan 40 år sedan! (Se t ex vad föregångarna till samma institut kom fram till för länge sedan - här!

Man undrar vilken tankeställare detta ger dessa övriga ledare? T ex borde de ställa sig den fundamentala frågan om medborgarna verkligen är till för dem, att styra och ställa med efter eget gottfinnande, eller om demokratin inte var tänkt att fungera precis tvärt om, att de förtroendevalda skulle vara medborgarnas ödmjuka tjänare.

18 av 26 stockholmskommuner inför vårdnadsbidraget

Det framgår av en artikel i dagens nummer av Dagens Nyheter, som du kan läsa - här!

Men undertecknad känner sig tämligen säker på att många av de resterande – sossestyrda – kommunerna efter hand också kommer att införa bidraget – av konkurrensskäl.

Finansministern har gått och blivit socialist

Finansminister Anders Borg kan tänka sig en obligatorisk förskola. Bland kolleger i Europa talar han sig varm för svensk barnomsorg.

Det framgår av en intervju med honom i dagens nummer av Lärarnas Tidning, en artikel som du kan läsa - här!

Anders Borg förbryllar. Han säger sig vara feminist men förefaller inte fatta att termen har erövrats av vänstern och numera betyder att det är OK för staten att gå in med piska och morot för att korrigera medborgarnas politiskt felaktiga beteenden. Hur väl stämmer det med den klassiska liberalism som folk tror att hans parti fortfarande står för?

Vidare gillar han förskolan starkt och vill satsa ännu mer skattepengar på den (underförstått: det ska bli ännu svårare för föräldrar att ta hand om sina barn själva). Återigen, hur väl stämmer den uppfattningen av rollfördelningen mellan staten och medborgarna med den klassiska liberalismen?

Partiledningen måste ta finansministern i örat och antingen återbörda honom till partiets linje eller be honom sluta!

Linda Skugge: Sluta sprida bilden av superkvinnan!

– Det går inte att vara jätteduktig på jobbet samtidigt som man tar hand om sina barn som de måste tas om hand!

Det är Linda Skugges budskap i denna krönika i Expressen, där hon kritiserar damtidningsredaktörerna för att underblåsa lögnen om alla dessa framgångsrika kvinnor som är duktigare än männen på jobbet, samtidigt som de sköter om hem, man och barn med bravur.

Så himla bra skrivet av Skugge! Mot bakgrund av Skugges tidigare aggressiva vänsterfeministiska ståndpunkter och grova språk finner jag hennes prestigelösa omsvängning till mer mognad (?) djupt imponerande. Hon har, på kort tid, seglat upp som en av mina skrivande favoriter!

Extra kul är det att vi – numera – kan tycka så lika, Skugge och jag, trots att undertecknad är av motsatt kön och nästan dubbelt så gammal!

Hemmafruns arbete är guld värt

Cirka 380 000 kronor om året, det är vad en genomsnittlig hemmafru skulle tjäna – om hon fick marknadsmässigt betalt för sitt arbete. Det har ett brittisk forskningsinstitut räknat ut genom att tidsstudera föräldrar och sedan jämföra med vad aktuella tjänster kostar på arbetsmarknaden.

Läs Aftonbladets rapportering om saken - här! Artikeln väcker minnet också av denna.

I Sverige är det ju den kraftigt subventionerade barnomsorgen som gör att hemarbete ser i det närmaste värdelöst ut. Den synvillan förstärks sedan av att sambeskattningen är avskaffad; hemmaföräldern får ju inga egna inkomster att visa upp.

Tro nu bara inte att det resultatet är ett olycksfall i det politiska arbetet. Det är skapad med största brutala avsikt!

Ny föreningsstyrelse vald

Igår genomförde vi vårt årsmöte. I år var detta återkommande evenemang extra spännande (om nu årsmöten kan så vara) eftersom såväl vår ordförande sedan åtta år tillbaka, Christer Westerlund, som vår kassör sedan tre år, Ann-Charlotte (Lotta) Åberg, avböjt omval. Skulle vi få ihop en styrelse även denna gång?

Den nye ordföranden heter Joakim Widell och den nya kassören Agneta Lennse, båda helt perfekta för sina respektive roller (vågar undertecknad påstå som lärt känna båda väl).

Ytterligare en intressant och löftesrik förstärkning av styrelsen är Åke Sundström, pensionerad nationalekonom från Stockholm, som länge intresserat sig för barnomsorgsfrågan och som kan massor om den, inte minst dess samhällsekonomiska och statsfinansiella aspekter. Om du läsare vill skaffa dig en uppfattning om vad Åke tycker i barnomsorgsfrågan rekommenderar jag att du går till sökavdelningen på denna webbplats och där söker på Åkes namn.

Ytterligare en intressant sak är att vi inför det förestående verksamhetsåret har tillgång till inte färre än fyra styrelsesuppleanter.

Den nya styrelsens sammansättning framgår av avdelningen Styrelse…, och - här - hittar du den gamla styrelsens verksamhetsberättelse för år 2007.

Mötet avslutades med avtackning av Christer och Lotta för utmärkta insatser under alla tidigare år samt överlämnande av två stiliga och väl förtjänta blombuketter.

Sedan gick vi mötesdeltagare ut på byn (Surahammar) och belönade oss själva med god mat tillagad på bästa sydostasiatiskt vis.

Moderatkvinnor vill slopa inkomsttaket i föräldraförsäkringen

Som alla småbarnsföräldrar förmodligen vet är den ersättning man kan få från staten under föräldraledigheten 80 procent av lönen upp till 33000 kr i månaden. För att förmå fler högavlönade män att ta ut mer av denna ledighet (och deras kvinnor att ta ut mindre) vill moderatkvinnorna att detta tak tas bort så att ersättningen blir 80% av inkomsten, oavsett hur hög denna är.

Men alla tycker inte att det är ett bra förslag. Läs ett bra mothugg i samma tidning - här!

Får den s k jämställdheten kosta hur mycket som helst? Och hur blir det i så fall med en annan viktig princip, lika lön för lika arbete? Moderaterna har tappat bort sitt ideologiska kompass!

Fadern viktig i barnets utveckling

Barn med närvarande fäder löper mindre risk att hamna i brottslighet och få psykiska problem. Det visar en studie som gjorts vid Uppsala Universitet.

I början, när barnet är spätt är modern svårslagen som vårdnadshavare men ju äldre barnet blir desto viktigare blir fadern - som manligt föredöme och som gränssättare! Det vet alla som har nå'n erfarenhet av föräldraskap.

Därför är det viktigt att föräldrar håller ihop och därför är den skilsmässouppmuntrande familjepolitik som förts i Sverige så länge så fel!

Kd:s ungdomsförbund, moderpartiets vägvisare

Kristdemokraterna har idag problem med ett sviktande väljarstöd. Men partiets ungdomsförbunds tillträdande ordförande Charlie Weimers har recept på hur det problemet ska lösas:

Partiledningen borde ta fasta på att det inte är så många andra borgerliga partier som tar idédebatten. Partiet borde spetsa till sin politik. Vi måste till exempel ha en politik bortom vårdnadsbidraget, som att stärka äktenskapet, tydligare koppla familjepolitiken till skattepolitiken för att stödja stabila familjer och öka familjers utrymme genom att rulla tillbaka statens makt. Partiet måste se den principiella konflikten mellan en stor och stark stat å ena sidan och starka och självständiga familjer å den andra.

Så klok han är den där Weimers! Hoppas bara att han har en majoritet av sitt förbunds medlemmar med sig i sina tankar och i sin strategi för sitt förbund och sitt moderparti!

PS: Det är inte första gången vi uppmärksammar Weimers i positiva ordalag. En tidigare gång var denna, en annan denna.

I Tyresö fungerar redan vårdnadsbidraget

Som kanske bekant är har den s k "Nackamodellen" för barnomsorg överklagats i två av de kommuner där den infördes: Nacka och Sollentuna. Men i Tyresö där den också infördes överklagades den inte, varför modellen lever kvar där, oåtkomlig för angrepp via rättsväsendet.

Föräldrar till ett femtiotal barn har nappat på modellen och alla parter, såväl föräldrarna som kommunledningen, förefaller vara nöjda med utfallet.

Så trevligt att kommunledningen i Tyresö höll huvudet kallt när Nackamodellen olagligförklarades av domstol och fortsatte att tillämpa den. Den "olydnaden" hjälper till att sätta fokus på problemet: statens diskriminering av hemmaföräldrar.

På sikt kommer det att visa sig vara ohållbart att olika regler gäller för Sveriges kommuner på barnomsorgens område. I den debatt som oundvikligen måste uppstå kommer Tyresös lösning att bidra till det pågående dagistvångets upplösning.

Folkpartiet vill begränsa folks rättigheter

Ett hot i vardande uppenbarar sig i SVT:s Existens från 7/4. Programmet tar upp frågan om hemundervisning utifrån ett konfessionellt perspektiv. Utbildningsministern & folkpartiledaren Jan Björklund säger i programmet att han är beredd att ta bort möjligheten till hemundervisning eftersom en misstanke har väckts om att vissa religiösa grupper bedriver olagliga friskolor under täckmanteln hemundervisning.

Det skulle i så fall betyda att Artikel 2 av Första Tilläggsprotokollet till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (som ger föräldrarna rätten att tillförsäkra sina barn utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse) åsidosätts, en tämligen uppseendeväckande åsiktsmanifestation från ledaren för det parti som hävdar att just de är liberalismens (d v s den medborgerliga frihetens) företrädare och försvarare i Sverige.

Folkpartiets avdrift från liberala principer är skrämmande. De ser ut att jobba hårt för att ge liberalismen ett oförtjänt dåligt rykte och för att marginalisera sig själva i svensk politik. Synd!

Med eller mot folket?…

…är rubriken på en ledare i dagens nummer av Norra Västerbottens Tidning (Norran) där tidningen, med utgångspunkt från konstaterandet att småbarnsföräldrar vill ha mer frihet att själva bestämma hur deras barn ska tas om hand och vänsterns massiva motvilja mot sådan frihet frågar sig vem som ska bestämma hur folk ska leva sina liv, medborgarna själva eller deras politiskt valda företrädare.

Vi tackar Norrans åsiktsredaktion för god draghjälp. Den fråga tidningen ställer borde ställas också i många andra sammanhang!

Barnledighet kan bli dyr…

…skriver Göteborgs-Posten i dagens nummer av tidningen med anledning av det av staten aviserade vårdnadsbidraget och uppmanar samtliga föräldrar som känner sig lockade att utnyttja möjligheten att noga sätta sig in i alla regler och överväga alla (negativa) ekonomiska konsekvenser.

Tyvärr har tidningen helt rätt! Den finmaskiga labyrint av bestämmelser hit och dit som våra förtroendevalda skapat åt Sveriges småbarnsföräldrar är både komplicerat och godtyckligt. Och att ankomsten av barn får ekonomiska konsekvenser är obestridligt.

– Okunnigt om förskolan…

…är rubriken på en insändare i dagens nummer av Barometern Oskarshamns-Tidningen skriven av ordföranden i barn- och ungdomsnämnden i Kalmar kommun, Cecilia Strömberg (s). I den går Strömberg till storms mot ett tidigare inlägg i samma tidning av riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren (kd) där den senare påpekar att vårdnadsbidraget väl inte är så mycket för vänstern att oja sig över eftersom den ersättningen bara utgör kompensation till en tredjedel för de massiva subventioner som dagisföräldrar kommer i åtnjutande av.

Byt ut barnbidraget mot ett skatteavdrag…

…tycker centerpartisten och bloggaren Björn Pedersen och utvecklar sin tes på debattplats i dagens nummer av Expressen, d v s - här.

I själva verket är det väl så att båda åtgärderna (ett större grundavdrag samt barnavdrag) behövs för att principerna skatt efter förmåga och försörjningsbörda åter ska bli gällande i Sverige efter drygt 35 år av okänslig ungkarlsskatt på alla förvärvsinkomsttagare.

Ytterligare en poäng med skatteavdrag i stället för bidrag är att det förra är en samhällsekonomiskt sett mycket effektivare stödform än det senare, ett viktigt plus som såväl SvD som Pedersen förefaller vara omedvetna om.

Kd vill ha fler pappadagar

Som alla blivande och faktiska småbarnsföräldrar vet har pappan rätt till tio arbetsdagar ledigt från jobbet med s k "tillfällig föräldrapenning" efter barnets födelse. Den tiden vill Kd:s arbetsgrupp för jämställdhet nu förlänga till tjugo dagar.

Läs Svenska Dagbladets artikel om arbetsgruppens utspel - här! Läs också - gärna - samma tidnings sammanfattning av de kommentarer till förslaget, som inflöt till tidningens webbplats efter offentliggörandet - här!

Bland kommentarerna är signaturen Sege Frisks mest i undertecknads smak; det är inte upp till vår politiska ledning att detaljstyra folks familjeliv på det sätt som Kd är inne på! Det skrämmer mig att så många andra kommentatorer inte ser det hot mot vårt välstånd och vår medborgerliga frihet som förslaget innebär.

En som däremot, likt Sege Frisk, ser dessa faror klart och tydligt är bloggaren Dick Erixon, vars kommentar till utspelet du kan läsa - här!

Ska ungarna utvärderas redan i förskolan?

Undertecknad har blivit varse att det, åtminstone i vissa kommuner, finns planer på att införa individuella läroplaner t o m i förskolan. Göteborg förefaller vara en sådan kommun. De planerna har föranlett skribenten och småbarnsmamman Maria Haldesten att i Göteborgs-Posten protestera med hjälp av - denna krönika!

Haldestens argumentbygge gör ett starkt intryck på mig! Om jag hade befunnit mig i samma situation som hon gör hade jag också sagt blankt "Nej!", av ytterligare ett skäl: betoningen på inlärning, redan i förskolan, är statens trick för att få föräldrarna att tro att de inte är tillräckligt kompetenta att själva ta hand om sina egna barn.

Det utspelet och det argumentet är blott det senaste i en propagandakampanj om förskolans förträfflighet och föräldrarnas oduglighet, som pågått i drygt 35 år, en kampanj som haft avsedd effekt; föräldrarnas självförtroende som föräldrar är oförtjänt dåligt, de negativa effekterna av det genomslaget är många.

Du småbarnsförälder: inse att du är helt oersättlig i dina barns ögon och kommer att så förbli genom hela livsresan. Detsamma kommer du och ditt barn inte att kunna säga om alla de dagisfröknar och lärare som kommer att fladdra förbi!

Centerledningen föreslår inkomstprövat barnbidrag

Alla slumpvis utvalda kommentarer enligt ovan är kritiska, men SvD kommer med en lösning på de problem med förslaget som kritikerna framhåller (varav det allvarligaste torde vara att ett inkomstprövat barnbidrag skulle minska drivkraften att höja inkomsterna medelst arbete): ett rejält avdrag på skatten för det försörjnings- och omsorgsansvar som varje barn innebär för föräldrarna.

Så trevligt! SvD:s förslag råkar ingå som del av denna förenings förslag till långsiktig lösning på det svenska familjepolitiska eländet (Läs mer t ex här!) ! Vi känner oss bekräftade!

Förslagen om vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus nu på riksdagens bord

Vi har just blivit varse att regeringens propositioner om vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus i barnomsorgen just hamnat på riksdagens bord. Men enligt vad vi kan se kommer det att dröja till ca 08-05-20 innan riksdagens kammare kommer att fatta beslut i de två frågorna.

Se sammanställningar av de två ärendenas status just nu - här - respektive - här!

Notera också gärna vilka som motionerat med anledning av de två propositionerna och vad de föreslår i stället.

Välkommen till familjernas verklighet!

Elise Claeson, som bl a är krönikör i Svenska Dagbladet, har noterat att moderata förtroendevalda i kommuner och landsting har fått i uppdrag från sin partiledning att göra fler studiebesök i den s k "verkligheten" som, enligt nämnda ledning, består av vård-, skola- och omsorgssektorerna.

Claesson tycker att en annan verklighet som dessa politiker borde bekanta sig med är föräldrarnas och barnens och och att de måste börja att söka svaren på frågan varför våra unga mår så dåligt i världens bästa välfärdsland.

– Nu kan det bara bli bättre…

…skriver allas vår Anna Bergqvist från Åseda i Småland i sin lokaltidning (Smålandsposten) med anledning av det utlovade vårdnadsbidraget, som hon ser som ett första steg mot en ny familjepolitik som kommer att ta större hänsyn till barns behov av att tas om hand just av sina föräldrar och föräldrars önskan att tillhandahålla den omsorgen.

Bra Anna! Hoppas att du får rätt! Men redan nu törs jag förutsäga att utan fortsatt kamp från alla oss i Föräldraupproret kommer du att bli besviken.

Om barnets viktiga vuxenanknytning (2)

Läs hennes artikel - här! Den ger en bra sammanfattning av Gerhards budskap: att det sätt på vilket vi tar hand om våra barn påverkar inte bara deras personlighetsutveckling utan också deras cerebrala utveckling, alltså rent neurologiskt.

Bra jobbat, Lagerblad! Som uppföljare i serien av artiklar om barnpsykologi föreslår jag att du nästa gång skriver om den utsträckning till vilken den rådande familjepolitiken harmonierar med anknytningsteoretikernas och neurobiologernas rön!

Om barnets viktiga vuxenanknytning

Svenska Dagbladets journalist Anna Lagerblad har, med utgångspunkt från psykologerna Pia Risholm Mothanders och Anders Brobergs bok Anknytningsteori – Betydelsen av nära känslomässiga relationer (2006), om anknytningen som psykologiskt fenomen, skrivit en artikel i dagens nummer av tidningen som, på ett bra sätt, reder ut vad anknytning är, hur den yttrar sig och vilka konsekvenser brist på anknytning kan ha. Läs den - här!

Lagerblad navigerar skickligt på det minfält som vänsterfeminismen och den politiska korrektheten skapat. Hon är aldrig i närheten av att dra den oundvikliga slutsatsen - från sitt egna resonemang - att storskalig kollektiv barnomsorg, som den svenska, naturligtvis försämrar anknytningen till föräldrarna, där effekten gentemot mamman är särskilt bekymmersam. En Kjesarens Nya Kläder-sanning av det slaget vågar inte många av medias - eller politikens - aktörer numera uttrycka.

Föräldrar utsätter sina barn för "emotionell omsorgssvikt" (1)

– Barnen får lida när föräldrar prioriterar karriär och konsumtion, hävdar riksdagsledamoten Solveig Hellquist (fp) (2) på debattplats i dagens nummer av Aftonbladet och menar att många föräldrar måste skärpa sig och bättre ta hand om sina barn känslomässigt genom att vara mer närvarande för dem.

Men ett uns av självkritik (alltså riktat gentemot det egna skrået av centralt placerade politiker), för att dagens föräldrar är betydligt mindre närvarande för sina barn än gårdagens, finns ändå, också, där. En bit ned i artikeln skriver nämligen Hellquist: "Kanske skulle det krävas en helt ny inriktning på familje- och jämställdhetspolitiken?"

Artikeln är bra, men för mycket av skulden för de negativa konsekvenserna av dagispolitiken försöker Hellquist lägga på föräldrarna (i stället för att, som representant för våra centrumpolitiker, ta den själv) för att undertecknad ska bli nöjd.

Den svenska skolan, en utslagningsmaskin?

Den svenska skolan är förmodligen världens dyraste (i termer av spenderade kronor per elev). Ändå är resultaten dåliga i internationell jämförelse.

Våra flummiga modeller för inlärning saknar helt grund i vad vi i dag vet om hjärnan. I dag kan du bli lärare för de minsta barnen utan att ha en aning om hur man lär dem läsa. Unga lockas dessutom att välja bort språkundervisningen vid den tid i livet när hjärnan är som bäst lämpad att ta till sig främmande språk. Ett resursslöseri som saknar motstycke. Vi har också världens sämsta betygssystem som entydigt diskriminerar pojkar från arbetarklassen. Just arbetarklasspojken som är född på landet i Sverige är den största förloraren i det misslyckade skolsystem som socialdemokratin bär ett sådant avgörande ansvar för.

Det - och mer explosivt - skriver professorn i klinisk neurofysiologi och integrativ medicin vid Karolinska Institutet i Stockholm, Martin Ingvar, på DN Debatt idag, ett inlägg som du kan läsa - här!

Det finns en intressant koppling från den fråga Ingvar vill väcka till den svenska barnomsorgspolitiken; förespråkarna för storskalig kollektiv barnomsorg hävdar ju att den omsorgsformen är bättre för barnen än hemomsorg, inte minst inlärningsmässigt (medan kritikerna hävdar att dagis gör ungarna stressade, aggressiva och olydiga, samt utsätter dem för höga ljudnivåer och stora mängder bakterier & virus). Om det vore som förespråkarna hävdar, hur kommer det sig då att våra svenska barn tappat det försprånget när de går ut grundskolan, trots alla de pengar vi skattebetalare öser över dem under hela den resan?

Mig veterligen har endast Kd bland de politiska partierna upptäckt denna paradox och försökt lyfta in den i debatten. Se t ex - här!

Moderaterna överväger likadelning av barnbidraget

Som de flesta svenskar vet går barnbidraget till mamman, såvida föräldrarna inte - aktivt - gör ett annat val. Men nu har Moderaternas arbetsgrupp för jämställdhetsfrågor under ledning av riksdagsledamoten Hillevi Engström fått partiledningens direktiv att överväga en likadelning av bidraget mellan föräldrarna som utgångsläge.

De gamla moderaterna hade förmodligen aldrig väckt ett sådant förslag, dels eftersom de egentligen ogillade barnbidraget som företeelse (eftersom de föredrog avdrag på skatten som lösning) och dels eftersom de inte ville gå ned på den detaljnivån i styrningen av folks liv. Men numera blåser det andra vindar i partitoppen.

Vänsterpressen har fel när den påstår att De Nya Moderaterna bara är en marknadsföringsgimmick och att partiet, vid första bästa tillfälle, kommer att börja uppvisa sitt rätta, sanna - och gamla - jag. Numera är det inte klassiskt liberala och konservativa idéer som är vägledande för partiledningen.. De har genuint ersatts av strävan att maximera röstetalen i val, kosta vad det vill i termer av gammaldags ideologiska principer. Och röstmaximering är kanske en ideologi så god som någon.

Fyraåringar försvann från förskolan

Fyraårige Adrian och hans två kompisar rymde från Skogsbackens förskola i Storvreta (utanför Uppsala) utan att någon i personalen upptäckte det. En lärare på en grundskola en bit bort upptäckte pojkarna lekandes på en 50-väg.

Vid det här laget har vi rätt många rapporter på denna webbplats om liknande incidenter och får återigen anledning att reflektera över den dubbelmoral som råder på området. Om förskolepersonal gör det här slaget av tabbar blir det lite liv i media en stund och en kommunal utredning som utmynnar i något slags förslag till förbättring, som kommunen sedan säger sig ha infört. Därmed låter alla parter sig nöja.

Om en förälder däremot gör nå't liknande är risken stor att barnet tas ifrån henne/honom och placeras i fosterhem.

Jämställdhetsbonus också vid VAB?

Den 1 juli införs en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Den av de två föräldrarna till ett litet hemmavarande barn som förmår sin inkomststarkare medförälder att i stället ta hand om det lilla barnet ska få en skatterabatt på upp till 3000 kr i månaden.

Men den nya moderatledningen under Reinfeldt är inte nöjd; nu har den gett en utvecklingsgrupp i uppdrag att undersöka möjligheterna att införa något liknande i den tillfälliga föräldraförsäkringen, en komponent som i så fall ska ingå i det program som partiet kommer att gå till val på 2010.

Läs också gärna samma tidnings sågning av hugskottet på ledarplats - här - och gärna min egen lokala tidning, VLT:s, - här!

Utspelet förstärker intrycket att Moderaterna tämligen fullständigt övergivit sina tidigare två viktigaste värderingsgrunder, den klassiska liberalismen och den klassiska konservatismen (som kortfattat kan sägas innebära att staten är till för medborgarna) och i stället tagit klivet över till socialismen eller totalitarismen (som lika kortfattat kan sägas innebära det omvända synsättet: att medborgarna är till för staten, att det är OK för staten att använda medborgarnas egna pengar för att manipulera fram det politiskt korrekta beteendet hos folk).

Hur är det möjligt att denna U-sväng har kunnat äga rum utan mer protester från trogna moderatväljare? De måste ju känna sig fullständigt övergivna, av sin egen partiledning!

"Föräldrar pusslar bäst"

Det som händer när vårdnadsbidraget införs är att föräldrarna får större inflytande över hur bitarna i livspusslet ska läggas…men det stör den kommunala planeringen; man vet ju inte hur folk ska reagera när de ekonomisk-politiska förutsättningarna för samhällslivet förändras. Det är en starkt bidragande orsak till att intresset för vårdnadsbidraget från politiskt håll är så svagt.

Det ovan stående, fritt återgivet, är temat i en ledare i dagens nummer av Borås Tidning, en artikel som du kan läsa - här!

Varför inte obligatorisk valfrihet…

…frågar sig Smålandsposten i en väl formulerad ledare idag och skjuter in sig på att förslaget om vårdnadsbidraget är så komplicerat att t o m positivt sinnade kommunledningar börjar flagga för att de inte kommer att hinna införa systemet från och med första möjliga datum (1 juli) eftersom konsekvenserna är så svåra att överblicka och beräkna. Vidare poängterar tidningen bristen på logik i att medan vårdnadsbidraget ska bli en kommunal fråga är de tre övriga komponenterna i regerings familjepolitiska reformpaket statliga.

Sexuella övergrepp - mellan barn - på dagis!

Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm tog under perioden juli 2006 till juni 2007 emot 40 fall av barn som hade ofredat andra barn sexuellt. Det är en markant ökning från tidigare år, och problemet blir allt vanligare framförallt i dagisåldern, enligt Rädda Barnen.

Skrämmande läsning av många skäl! Enligt undertecknads erfarenhet, både som barn och förälder, uppstår inte sexuellt intresse förrän man börjar närma sig puberteten. Om intresset har väckts tidigare måste det bero på att barnet varit med om något (kanske endast som åskådare) som det borde ha blivit förskonat från. Måhända en konsekvens av det mediasamhälle vi lever i samt av föräldrarnas abdikation som föräldrar och förtröstan på att "samhället" numera har huvudansvaret för barnen.

Vidare framgår att dagispersonalen inte har tillräcklig koll, och hur ska de hinna med det?

Per Kågeson: "Nu går jag ur s!"

Det är 20 år sedan jag första gången väckte frågan om bättre stöd till småbarnsföräldrar i en artikel i socialdemokratiska Tiden. Men varje gång jag tar upp frågeställningen möts jag av tystnad eller invektiv. Nu ger jag upp och lämnar socialdemokraterna.

Så skriver samhällsdebattören och (uppenbarligen "före detta") socialdemokraten Per Kågeson på DN Debatt idag med anledning av att företrädare för hans parti, ett par veckor tidigare gick ut i media och "lovade" att om/när sossarna återkommer till den politiska makten kommer det aviserade vårdnadsbidraget att avskaffas.

Läs Kågesons resonemang från eget tangentbord - här - och gärna en intervju med honom om saken i Världen Idag - här!

Vi beundrar Kågeson för hans uthållighet med sitt gamla parti och förstår honom för det beslut han just fattat. Lycka till framöver, Kågeson!

Sue Gerhardts bok, Why Love Matters, nu på svenska

Vi har just blivit varse att rubricerad bok numera finns i svensk översättning - här!

Sue Gerhardt är en i Storbritannien väl känd och respekterad psykolog och psykoterapeut som specialiserat sig på samspelet mellan barn och föräldrar. Redan 2004 skrev hon boken Why Love Matters / how affection shapes the baby's brain, där hon, på ett insiktsfullt och pedagogiskt väl fungerande sätt, förklarar hur viktigt det är att små barn får en trygg, kärleksfull och klok uppväxt, att den känslomässiga och sociala miljö vi föräldrar och övriga vuxna skapar för barnet, direkt påverkar hur det utvecklas, inte bara personlighetsmässigt utan faktiskt också rent neurologiskt.

Boken måste betraktas som obligatorisk läsning för alla föräldrar som har eller tänker skaffa sig småbarn, i utbildningen av förskolepersonal, samt för alla politiker som med sin s k "familjepolitik" bestämmer vilka som ska ha hand om våra små barn.

Kanske kan man också säga att Gerhardt vidareutvecklar den tes som Dr Benjamin Spock lanserade redan 1946 i sin bok Baby and Child Care, där han tydligt bryter mot den tidens uppfostringsnormer (att små barn inte får "skämmas bort" med alltför mycket "gullande") och i stället propagerade för att de måste få massor av uppmärksamhet från sina primära vårdare för att bli harmoniska och, socialt sett, väl fungerande ungdomar och vuxna.

Enda problemet med Gerhards bok, ur ett svenskt perspektiv, är att slutsatserna pekar på att vår storskaliga kollektiva barnomsorg inte är bra för våra barns cerebrala och personlighetsmässiga utveckling. Kanske är det just därför som boken hittills varit fullständigt okänd och oomskriven här. Man kan bara hoppas att översättningen till svenska kommer att ändra på den saken.

Varför går politiken på tvärs mot folks prioriteringar?

Alla undersökningar som görs med vuxna med ordnade familjeförhållanden visar att de betraktar livskamraten och barnen som de viktigaste personerna i deras liv. Trots det har vi en familjelagstiftning som är mer inriktad på individer än på familjer och, som många hävdar, bidrar till att familjer splittras. Hur kommer det sig?

Det kan sägas vara grundfrågan som Öppna Kanalen Stockholm ställde till Therese Murphy från Haro, Christer Westerlund från denna förening och Elise Claesson, oberoende debattör och författare, en fråga som ledde till ett intressant samtal som du kan följa - här!

Så himla bra! Så bra alla deltagarna lyckades förklara sin tankar! Men det kan ju ha att göra med att det egentligen inte fanns några opponenter, att alla deltagarna, samtalsledaren inkluderad, var tämligen överens om hur problemet ser ut och vad som bör göras åt det.

Föreningen uppvaktar regeringen

Tack för löftet att det aviserade vårdnadsbidraget kommer 1 juli i år! … Men riktigt nöjd är det som bekant svårt att bli; vi betraktar vårdnadsbidraget, i den föreslagna formen, endast som ett första steg i, förhoppningsvis, rätt riktning.

Nästa steg måste rimligen bli en generell barnomsorgspeng, som föräldrarna antingen kan stanna hemma för, eller köpa sin barnomsorg för…

Men det slutliga steget måste bli ett återinförande av sambeskattningen och ett införande av självkostnadsprincipen i barnomsorgen, i kombination med avdrag på skatten för försörjningsbörda och barnomsorgskostnader…

Det ovan stående är budskapet i ett "tackkort" föreningen just skickat till utvalda medlemmar av vår regering och våra riksdagsutskott.

Titta på, och läs, kortet – här! (Om du i stället vill skriva ut det har du en mer utskriftsanpassad version – här.) Och – här – kan du se vilka personer i regeringen och riksdagen som vi skickat kortet till.

Detta vare en ovanligt lustfylld aktivitet att ha varit vara engagerad i! Låt oss hoppas att vi framöver kan hitta på lika trevliga kampanjer.

Haro:s statsbidrag halveras

Det framgår av en artikel i dagens nummer av Världen Idag, som du kan läsa - här!

Statsbidrag till civilsamhälleliga verksamheter som ideella organisationer är ett gissel, eftersom det, medvetet eller ej, skapar en benägenhet hos dem att anpassa sig till statens ofta tämligen godtyckliga krav för att maximera bidragen.

Det känns därför angeläget att påpeka att denna förening inte tar emot en enda krona i bidrag, varken från staten eller något annat offentligt håll. Vi lever helt och hållet på medlemsavgifter och ideellt engagemang och bestämmer alltså själva vår inriktning, våra budskap och vår verksamhet, utan ängsliga sidoblickar!

Katolska biskopar: "Dyrt skrota familjen"

Äktenskap och föräldraskap utgör ett socialt kapital som Europa inte har råd att slösa bort. De sociala problem som skapas när familjer splittras eller slutar att fungera kan länderna inte lösa med politiska eller statsfinansiella medel.

Det är, enligt tidningen Världen Idag, budskapet i en rapport från Europeiska Biskopskonferensen till EU:s högkvarter i Bryssel. Läs mer i tidningen - här!

Hurra så klokt, sant och bra! Vi har försökt att hitta rapporten men har ännu inte lyckats med det. Vi ber att få återkomma.

Vårdnadsbidraget får remisskritik

Remisstiden för regeringens förslag till vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus har nu löpt ut och svaren har inkommit. Många remissinstanser är skeptiska, rapporterar tidningen Dagen i dagens nummer.

Försäkringskassan kritiserar jämställdhetsbonusen för att den kommer att ge liten ekonomisk stimulans och därmed få obetydlig effekt på jämställdheten.

JämO (Anne-Marie Bergström) är inne på samma spår och kritiserar även förslaget till vårdnadsbidrag eftersom det kommer att leda till ökade skillnader mellan kvinnors och mäns villkor, både i hemmet och i arbetslivet.

Barnombudsmannen (BO) är positiv till grundtanken med vårdnadsbidraget (att föräldrar ska kunna tillbringa mer tid med sina barn) men är också mån om att förskolan inte får drabbas av sänkt kvalitet. Vidare vill BO att bidraget blir statligt och knyts till det enskilda barnet, inte till föräldrarna, så att barnens villkor blir lika över hela landet.

Skolverket kritiserar vårdnadsbidraget med hänvisning till utvärderingar av de norska och finska försöken som lär ha lett till att familjer med utländsk bakgrund, låginkomsttagare och lågutbildade blivit överrepresenterade i de ländernas motsvarigheter till vårt kommande vårdnadsbidrag.

Arbetsgivarverket, som är de statliga myndigheternas arbetsgivarorganisation, säger nej till vårdnadsbidraget med motiveringen att alla nya ledigheter försvårar för arbetsgivarna.

Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) borgerliga majoritet säger ja till den föreslagna reformen (med vissa reservationer), medan organisationens s-, v- & mp-minoritet reserverar sig.

TCO är kritisk till bristen på entydig riktning i de två komponenterna i det föreslagna paketet (vårdnadsbidraget och jämställdhetsbonusen) och påpekar att den ena kommer att locka småbarnsföräldrar med låg intjäningsförmåga att stanna hemma, medan den andra kommer att locka dem att i stället förvärvsarbeta.

Lärarförbundet är kritisk till vårdnadsbidraget och är orolig för hur det kommer att påverka kvaliteten i förskolan. "Förslagets konsekvenser måste utredas bättre," skriver ordföranden Eva-Lis Preisz.

"Vårdnadsbidraget slopas när s återtar makten"

Det framgår av en debattartikel på DN Debatt idag, undertecknad av sosseledaren Mona Sahlin och partiets nye talesman i ekonomiska frågor, Thomas Östros. Artikeln, som är lång och egentligen mer handlar om andra återställare, kan du läsa - här.

Det kanske, trots allt, är bra med denna tydlighet. Nu får alla, såväl sympatisörer som opponenter, en klar bild av var partiet står i frågan och det kan knappast vara fel.

Dubbla budskap till föräldrar

När ungarna är små ska de enligt gällande direktiv från den politiska överheten vara på dagis - och föräldrarna ta ett steg tillbaka - men när barnen sedan går genom puberteten och börjar bli besvärliga ska föräldrarna i stället träda in och ta ansvaret.

Den iakttagelsen tar Marika Formgren till utgångspunkt för en träffande debattartikel i östgötska Corren om statens dubbla budskap till föräldrarna, ett alster som du kan läsa - här!

Hoppet står till ungdomarna

Under Kristdemokraternas Kommun- & Landstingsdagar i Uppsala under veckan som just gått delade partiets ungdomsförbund, KDU, ut en trycksak till samtliga deltagare med titeln Förnyad fokus på familj och äktenskap - En familjepolitik bortom vårdnadsbidraget.

I förordet skriver förbundets förste vice ordförande, Charlie Weimers, bl a följande:

Vårdnadsbidraget, som vi kämpat för i åratal, blir äntligen verklighet den 1 juli. Det är en valfrihetsrevolution som kommer att underlätta vardagen för många barnfamiljer …Men vår familjepolitik måste få handla om mycket mer än bara valfrihet i barnomsorgen . Vi borde ställa oss frågan: Hur kan vi utveckla vår politik för att erbjuda lösningar som underlättar för människor att hålla ihop sina relationer?

…KDU har därför ambitionen att så ett frö, så att vi gemensamt kan utveckla familjepolitiken. … Några av utgångspunkterna är att äktenskapet måste bevaras och uppvärderas, att familjepolitiken och skattepolitiken måste kopplas samman i högre utsträckning och att större utrymme för familjen förutsätter att statens makt rullas tillbaka.

Läs ungdomarnas försök att väcka sin föräldrageneration för familjepolitiken - här!

Undertecknad har läst foldern och gillar allt hans ögon faller på! Hurra för ungdomarna, de inger hopp! Hoppas nu bara att kdu-arna står på sig så att idéerna så småningom sätter sig i partiledningen! Det skulle partiet - på sikt - vinna mycket väljarstöd på.

Lärarförbundet fick ordentligt med mothugg

Här berättade vi att Lärarförbundets ordförande, Eva-Lis Preisz gått ut i media och beklagat sig över det utlovade vårdnadsbidraget till hemmastannande småbarnsföräldrar med argumenten att det kommer att dränera förskolan på pengar och att det kommer att bli synd om de små barn som inte kommer att komma i åtnjutande av förskolans välsignelser.

Vi avslutade vår notis med förhoppningen att hon skulle bli bemött i tidningen - och blev bönhörda. Såväl Karin Yngman från Haro som Gunilla Tjernberg och Solveig Nygren från Kd gick till skarpa motangrepp i två artiklar som du kan läsa här respektive här!

Ny kristen tankesmedja bildad

I dagarna har en kristen tankesmedja bildats. Syftet är, enligt grundarna, att "stimulera utbildning, undervisning och vetenskaplig forskning om och i kristen tro".

Smedjan har fått namnet Claphaminstitutet, ett namn som syftar på en grupp kristna i Storbritannien som i början av 1800-talets lyckades vända opinionen och få slaveriet förbjudet. Institutets första chef blir teol prof Tuve Skånberg, tidigare riksdagsledamot för Kristdemokraterna.

Det låter bra! Kristenheten kan behöva en kraft som försvarar människans andlighet, att människan inte bara har en fysisk dimension utan också en metafysisk sådan. Svenska Kyrkans ledning har inte varit mycket att hurra för under senare decennier i det avseendet.

Hemmamammor är guld värda men blir ändå utan

Kvinnor som stannar hemma axlar arton jobb samtidigt men får inget betalt. I den här artikeln har en journalist på Expressen räknat ut att den insatsen är värd en halv miljon kronor om året.

Det är främst den kraftigt subventionerade barnomsorgen som gör att hemarbete ser värdelöst ut. Föräldrarna sparar ju bara någon tusenlapp i månaden på att själva ta hand om barnet hemma (men förlorar samtidigt möjligheten att tjäna ytterligare en inkomst), trots att tjänsten egentligen kostar ca 10 000 kr i månaden att producera.

Om tjänsten hade debiterats ut till självkostnad (en princip som råkar vara norm för offentliga tjänster) hade besparingen i att själv ta hand om sitt barn - och därmed hemmaförälderns ekonomiska värde - onekligen sett rejält annorlunda ut.

Det finns mer att säga om statens systematiska förtryck av hemmaföräldrar men av utrymmesskäl stannar jag här.

Regeringsrätten dröjer om Nackamodellen

När Nacka kommun härom året införde vad som kom att kallas Nackamodellen för barnomsorg utmanade man samtidigt s-regeringens hårt styrda dagismodell. Plötsligt kunde Nackas föräldrar bli dagbarnvårdare i hemmet för egna barn utan krav på att samtidigt ta emot andras. Även Sollentuna och Tyresö införde varianter av Nackamodellen.

I Nacka och Sollentuna överklagades modellen varvid både länsrätt och kammarrätt underkände den. I höstas meddelade Regeringsrätten att de inte tänker ta upp sollentunafallet till prövning, vilket alltså betyder att kammarrättens dom står fast. Men i Nacka väntar man alltjämt på Regeringsrättens beslut.

I fredags hävdade Svenska Dagbladet på sin ledarblogg att Regeringsrätten nu gett klartecken för Nacka att fortsätta med sin modell, med det påståendet är felaktigt, har tidningen Världen Idag kommit fram till. Enligt vad tidningen erfar väntar Nackas kommunpolitiker fortfarande på besked från rätten om hur den kommer att ställa sig till kommunens överklagan.

Intressant är att modellen aldrig överklagades i Tyresö, varför modellen kan leva vidare där trots bakslaget i Sollentuna och oavsett hur det nu går i Nacka.

"Vårdnadsbidraget, ett hot mot förskolan!"

Det är temat i Lärarförbundets ordförande, Eva-Lis Preiszs debattartikel i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning (VLT), ett alster som du kan läsa - här!

Artikeln är upprörande läsning! Preisz antyder att det endast är i förskolan som små barn kan lära sig något. Därmed antyder hon också att föräldrarna är tämligen odugliga som vårdnadshavare.

Vidare ondgör hon sig över att bidraget kommer att kosta ca 3 miljarder om året, men talar tyst om att den kommunala barnomsorgen kostar 45.

Hemskt med alla dessa särintressen i Sverige, som egentligen struntar i landet och folket utan bara är ute efter att gynna den egna gruppen, på alla andras bekostnad. Preisz är ett nästan övertydligt exempel på ett sådant särintresse.

"Storbritanniens Sure Start-program är fel spår!"

Det, ungefär, säger landets labourregerings egen utredare, Prof. Jay Belsky, om landets sverigeinspirerade barnomsorgsprogram som, medelst ungkarlsbeskattning av alla som tjänar pengar och kraftiga skattesubventioner till den offentliga barnomsorgen – à la Sverige – är avsedd att förmå landets småbarnsföräldrar att överlämna sina guldklimpar till statens omsorgsinrättningar för omsorg och i stället förvärvsarbeta för att, på så sätt, försörja systemet.

– Dagisbarn får sämre relation med föräldrarna och blir mer störiga i skolan, är några av utredarens argument.

Det är jobbigt att sitta här i Sverige och se grannländer repetera våra misstag och tvingas inse att man har begränsade möjligheter att stoppa dumheterna.

Fint jobba borta, fult jobba hemma – för kvinnor

Ingen i Sverige boende kan ha undgått statens och engagerade särintressens direktiv gentemot kvinnor att inte fastna hemma i oavlönat hemarbete utan att i stället söka sig ut till förvärvslivet där självförverkligandet hägrar. Men för män är det precis tvärt om. Till dem säger propagandan att det är fint värre att vara hemma och ta hand om barn och hem men fult värre att koncentrera sig på karriären, åtminstone när barnen är små.

Den tämligen schizofrena skillnaden i budskap mellan män och kvinnor tar Thomas Eliasson från Malmö som utgångspunkt för en utmärkt betraktelse, i insändarform i Svenska Dagbladet, av hur falskt båda budskapen skorrar. Den kan du läsa - här!

"Fred önskas i fruktlöst könskrig!"

Att män och kvinnor också är olika i en del avseenden är känt och diskuterat sedan början av 1900-talet och verifierat genom forskning. Men det är valet av tolkningsmodell som är problemet.

Feministerna har aldrig accepterat att diskutera tolkningsmodellen. Könsmaktordningen är [för dem] lag. Därmed tvingas både män och kvinnor in i ett synsätt som flertalet instinktivt tar avstånd ifrån.

Vi måste hitta en annan förklaringsmodell som fler ställer upp på och, utifrån den, identifiera och hantera de problemområden som finns i större harmoni.

Det och mer intressant skriver Gunnila Masreliez-Steen på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet, ett inlägg som du kan läsa - här!

Ja visst är det obegripligt att vänsterfeminismens grundtes (att det inte finns några genetiskt betingade skillnader i beteende mellan män och kvinnor utan att de skillnader som kan observeras i stället skulle vara resultatet av (oönskad) social påverkan) tas på det allvar som den tas, såväl politiskt som massmedialt, trots att den – så uppenbart – är felaktig!

I logikens värld är det så att resonemang som bygger på icke hållbara hypoteser obevekligen faller – som korthus! Men det gäller uppenbarligen inte i jämställdhetsdebatten.

"Vi kan inte bortse från jämställdhetens baksida!"

Par som försöker leva jämställt, d v s dela lika på allt hem- och förvärvsarbete, drabbas av stora påfrestningar. Deras liv tenderar att bli mer komplicerade samt konflikt- och stressfyllda än andra pars, där parterna accepterar mer "ojämlika" arbetsfördelningar av hänsyn t ex till traditioner och personlig läggning.

Ungefär så sammanfattar en grupp forskare vid Mittuniversitetet och Umeå Universitet sin forskning på DN Debatt idag, d v s - här!

Forskarna hade gott kunnat nämna ytterligare en faktor som bidrar till att föräldrar väljer ojämlika arbetsfördelningar: strävan efter maximering av familjens materiella välstånd, en strävan som ofta leder till att fäderna förvärvsarbetar mer än mödrarna och att mödrarna hemarbetar mer än fäderna. Men trots att två nationalekonomer ingår i forskningsgruppen förefaller det skälet till den s k ojämlikheten att inte omnämnas i rapporten. Typiskt!

Trots det är det ett intressant inspel i jämställdhetsdebatten som de åtta forskarna gör. Det ska bli spännande att följa fortsättningen.

"Dagissystemet gör våld på människans natur!"

De som vill eliminera rätten [för föräldrar] att ta hand om egna barn tror att familjedriften är kulturellt betingad och agerar därefter. De tror också, att familjesammanhållningen är en kristen uppfinning, vilket den inte är [den är lika gammal som mänskligheten själv, undertecknads anm.].

Men väl så, de är på rätt spår. I den kristna etiken har familjen egen beslutsnivå och en autonomi som staten måste respektera. Föräldrar skall ha en naturlig rätt till omsorg och utbildning för barnen.

Är det inte längre en medborgerlig rättighet att själv fostra sina barn på samma ekonomiska villkor som att andra tar hand om dem och får betalt?

Det och mer skriver Kauko Antbacke på debattplats i dagens nummer av Världen Idag, ett utmärkt stycke som du kan läsa - här!

"Män kuvas av statlig feminism!"

Det finns ett utbrett men nedtystat mansförtryck i Sverige. Män befinner sig i underläge gentemot kvinnor på många områden. Den statligt finansierade feminismen låtsas kämpa för jämställdhet men vill bara skaffa förmåner för den egna gruppen.

Det och mer skriver debattören och författaren Pär Ström på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet, ett debattinlägg som du kan läsa - här!

Det vore trevligt om Ström i nästa inlägg i frågan tog upp hur rimligt det är att staten, på likhetsfeministernas uppdrag, utnyttjar de maktmedel som bara staten förfogar över för att korrigera folks icke politiskt korrekta genusrelaterade beteenden. Förr kallades sådant förtryck. I undertecknads ögon är det fortfarande förtryck.

Jättebra (tycker undertecknad)! Men visst har jag några förbättringsförslag till Weimers förslag:
1)	Weimers tycker att individuell beskattning ska vara utgångsläget också i framtiden och att sambeskattningen ska bli nå't sammanboende vuxna ska få ansöka om. Jag föreslår i stället att sambeskattning ska vara utgångsläge för folk som gifter sig och att de som misstycker måste ansöka om individbeskattning!
	Mitt skäl är att en sådan lösning skulle förstärka upplevelsen av äktenskap och familjebildning som ett gemensamt livsprojekt, en syn som unga i äktenskapstankar rimligen bör ha. I annat fall bör nog vi som är lite äldre och levnadsvisare avråda.
2)	En förbättring gentemot den sambeskattning vi hade fram till 1972 vore äkta familjebeskattning, d v s att familjen, inte den huvudsaklige inkomsttagaren registrerade som skattesubjekt. Det skulle ytterligare förstärka upplevelsen av gemensamt livsprojekt och motverka den sociala nedvärdering av hemmaföräldrar som annars lätt uppstår.
3)	Om sambeskattning införs enligt KDU:s förslag blir det viktigt att beskattningen (ovanför familjens grundavdrag) blir proportionell (till skillnad från progressiv, vilket den var fram till 1972). Så att förälder nr 2:s inkomst inte beskattas hårdare bara för att den läggs ovanpå familjens än om hon hade tjänat inkomsten i eget individuellt namn.

Balansmått	v	s	mp	c	fp	kd	m	sd	Totalt
Införa vårdnadsbidrag för barn mellan 1 & 3 år	4	15	18	44	26	68	41	22	25
Kommentar: Svarspersonerna har fått ta ställning till förslaget via svarsalternativen "Mycket bra förslag", "Ganska bra förslag", "Varken bra eller dåligt förslag", "Ganska dåligt förslag" och "Mycket dåligt förslag". Balansmåttet representerar andelen bra förslag minus andelen dåligt förslag.
Stäng!

Nyhetsarkiv 2008