Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid

Här har vi samlat viktiga nyhetsnotiser som förekommit i denna webbplats nyhetsavdelning, som kanske förlorat sitt nyhetsvärde men definitivt inte sitt informationsvärde. För den som vill lära sig mer om svensk familjepolitik, kanske för ett eget inlägg i debatten eller enbart för personlig förkovran, gör därför klokt i att inte bara kolla Senaste nytt, Vårt flygblad, Vårt manifest och Debattforum utan också leta här.

Denna fil innehåller nyheter från början av år 2009 och fram till för ca tre månader sedan.

Om du hittar nå't här som du vill tipsa en kompis om: klicka på Kopiera länk för att kopiera länken till notisen till din maskins urklippsminne. Därefter kan du Klistra in den där du vill ha den, t ex i ett utgående mejl till en vän - eller i en bloggkommentar du gör ute på Nätet.

Om du i stället vill skriva ut notisen, markera den då först, varefter du i utskriftsdialogen väljer Skriv ut markering eller motsvarande. Annars får du ut hela innehållet i denna fil och det kan bli fler papperssidor än du tänkt dig ;-)

Stäng

Webmastern

"Det fria valet missgynnar kvinnorna"

Förment liberala Sundsvalls Tidning konstaterar att föräldraförsäkringens nuvarande utformning leder till att kvinnor tar ut mycket mer av ledigheten än män och hamnar därför på sossarnas linje, att ledigheten bör tredelas (en tredjedel till mamman, en till pappan och en som föräldrarna får förhandla om).

Om man vet nå't om olika politiska ideologier, t ex liberalismen, tror man att man i förväg kan räkna ut vilka ståndpunkter olika företrädare kommer att inta i specifika politiska frågor. Det brukar stämma rätt bra för övriga ideologier men inte för liberalismen. Erfarenhet säger mig att man aldrig på förhand kan veta hur liberaler kommer att ställa sig. Det ovan uppmärksammade ger mig vatten på min kvarn.

Sossarna vill tvinga kommunerna att hålla nattöppna förskolor

I förmiddags beslutade sossarnas partikongress att i sina "Politiska Riktlinjer" skriva in att partiet ska verka för just det rubriken antyder

Om sossarna får återkomma till makten och behålla den över några mandatperioder kommer det att bli dags att lägga ned det kommunala självstyret. Sedan skulle det bli än mer synd om vissa barn; de ska inte ens få vara hemma på natten.

"Lås upp föräldraförsäkringen!"

Det är rubriken på en debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet i vilken Centerpartiets talesperson i socialförsäkringsfrågor, Solveig Zander, med anledning av Sossarnas pågående kongress, puffar för att kvoteringen i föräldraförsäkringen inte ska skärpas utan att jämställdhetsbonusen i stället ska användas för att förmå pappor att vara hemma mer med sina barn.

Bra, det där förslaget om föräldraförsäkringen, mindre bra det där om jämställdhetsbonusen! (Den senare är en mycket komplicerad lösning som lätt blir orimligt dyr för skattekollektivet.)

Kärnfamiljen är fortfarande målet för de flesta

De flesta av dagens unga vuxna drömmer om att en dag ha två barn, och bland dem som har ett vill de flesta ha ett till. Men se'n är det tydligen stopp; få familjer vill skaffa sig fler än två barn.

Det ovan stående - och mer - framgår av en undersökning som SCB just gjort, som du kan läsa mer om - här!

Trots alla försök som staten gjort sedan fyrtiotalet att omdana den svenske medborgaren till större politisk korrekthet är hon, uppenbarligen, fortfarande, i stor utsträckning densamma. Det tycker jag är glädjande, eftersom det inte var något större fel på henne då.

"Så synd att barnen inte kan få vara hemma i fyra-fem år!"

Det tycker Anna Unsgaard i en krönika i dagens nummer av Sydsvenskan, ett alster som du kan läsa - här!

Men som denna förenings styrelseledamot, Krister Pettersson, har skrivit som en kommentar till artikeln är Unsgaards beklagande baserat på en missuppfattning; eftersom den kommunala barnomsorgen kostar mer än den smakar skulle det gå utmärkt bra att vara hemma med barnen i fyra-fem år och, som befolkning, trots det, bara bli friare och rikare på kuppen om bara skatte- och familjepolitiken städades upp en aning.

Det som hindrar är politisk och massmedial okunskap och där hemmahörande tankemässiga låsningar, hinder som denna förening spenderat ett decennium på att råda bot på.

Haros Madeleine Wallin blev ny ordförande i FEFAF

Som framgår av föreningens webbplats är organisationen ett samarbetsorgan för nationella kvinnoorganisationer som riktar sig till internationella organ som EU och FN med budskapet att hemmakvinnors arbete måste uppvärderas.

Vi gratulerar Wallin till utnämningen och önskar henne lycka till i sin nya roll.

Hoppas nu bara att ledningen för FEFAF inser att orsakerna till att traditionellt kvinnogöra står så lågt i kurs i huvudsak är två:

Hoppas också att nämnda ledning följaktligen inser att lösningen är familjebeskattning (d v s att familjen som helhet, inte de enskilda medlemmarna, beskattas som det familjeföretag det är), att all skattesubventionering av dessa kommunala vårdtjänster upphör, samtidigt som de blir avdragsgilla i inkomstbeskattningen till den utsträckning som de är nödvändiga för inkomsternas förvärvande.

"Jämställdheten central för EU:s tillväxt"

Det skriver jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, finansminister Anders Borg och EU-minister Cecilia Malmström på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet.

Nej, jämställdheten som staten definierar den (lika stora inkomster för både män och kvinnor samt lika fördelning av hemarbetet mellan de två könen) skulle sänka välståndet i EU (på grund av de olönsamma ekonomisk-politiska åtgärder som en sådan utjämning förutsätter)!

Svenska pappor hemma med sina små fyra gånger längre än danska

Mot bakgrund av att resultatet torde vara en följd av att svenska män är utsatta för mer ekonomiskt tvång och mer statlig propaganda än sina danska kollegor är väl de svenskes seger i denna gren inget att vara vidare stolt över

"Mer jämställdhet är vägen ut ur den ekonomiska krisen!"

Det är uppenbarligen den allmänna slutsatsen från en EU-konferens på Frösundavik utanför Solna med ekonomer och politiker som deltagare, ett möte som pågår idag och imorgon.

Lyssna till en intervju i SR P1:s program Studio Ett med nationalekonomen Åsa Löfström och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni om saken - här!

Bedrövligt hörande! Ökat kvinnligt deltagande i förvärvslivet är inte nödvändigtvis samhällsekonomiskt lönsamt eftersom den kommunala barnomsorgen, som sådant deltagande i så stor utstäckning förutsätter, är så olönsam.

För att en vara/tjänst ska vara samhällsekonomiskt lönsam måste den erbjuda köparen en nytta som överstiger produktionskostnaden, en nytta som gör köparen benägen att betala minst motsvarande nämnda kostnad för den. I annat fall bidrar varan/tjänsten enbart till ökad fattigdom.

Att den kommunala barnomsorgen inte erbjuder tillräckligt med nytta framgår om man gör tankeexperimentet att barnomsorgen debiterades ut till den självkostnad, som, av ovan antydda goda skäl, råkar vara norm för offentligt producerade tjänster. För en heltidsplats i förskolan skulle det handla om ca 14500 kr i månaden (över 11 mån.).

Vi i denna förening hävdar att om tjänsten debiterades ut till denna kostnad skulle den kommunala barnomsorgen som bransch tvärdö. Och vidare hävdar vi att skattesubventioner - såväl som punktskatter - i princip är skadliga för en marknadsekonomi som vår, eftersom de förra leder till förlustbringande överkonsumtion och dito produktion, medan de senare leder till förluster på grund av outnyttjad potential.

Vi i föreningen Barnens Rätt utmanar härmed Sabuni och Löfström att komma fram med ett enda exempel på ett land, ett företag eller en individ, som blivit rik(t) på att sälja sin vara/tjänst till en bråkdel av produktionskostnaden (som staten gör med den kommunala barnomsorgen).

Louise Hallin upprör feminister

Med viss fördröjning har uppenbarligen vänsterfeministerna Gudrun Schyman och Nalin Pekgul gått i taket med anledning av vad den numera, tack vare TV, tämligen kända psykoterapeuten Louise Hallin sade i Världen Idag - här - att små barn bör vara hemma med sina mödrar tills de är fyra-fem år. De två kämparna för mer politikermakt över medborgarna anklagar nu Hallin - enligt tidningen Metro - för att sabotera den viktiga, statligt påbjudna, jämställdheten.

Detta betraktar vi i denna förening som en god nyhet! Ääntliigen börjar tydligen vi frihetssträvares budskap - att staten måste sluta pådyvla medborgarna sin icke uppskattade politiska korrekthet - att få effekt!

"Små barn ska vara på dagis och föräldrarna på jobbet!"

Det är budskskapet i denna debattartikel av ordföranden i Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, Nalin Pekgul och en hel drös med lokala S-kvinnor på debattplats i dagens nummer av Hallandsposten.

Bedrövlig läsning! Pekgul & Co är angelägna om att det politiskt ska skapas en arbetsmarknad för kvinnor så att de får ett alternativ till att gå hemma och dra, även om dessa jobb innebär samma arbetsuppgifter som hemma, men i kommunal eller landstinglig regi. Men de förstår uppenbarligen inte att den svindyra kommunala barnomsorg, som sådant ökat deltagande förutsätter, krymper arbetsmarknaden totalt sett och sänker välståndet, och det får ju även kvinnorna lida för.

Alliansen utser nya familjepåverkande arbetsgrupper

Vi har just blivit varse - härifrån - att alliansregeringen just tillsatt ett antal arbetsgrupper för utformning av valmanifestet inför nästa val. Bland de tio etablerade grupperna torde jämställdhetsgruppen under Nyamko Sabuni (fp) och den familjepolitiska gruppen under Ulf Kristersson (m) vara de två som vi familjepolitiskt intresserade medborgare har störst anledning att bevaka.

Vi i denna förening är fulla av onda aningar. Vi hoppas att vi underskattar åtminstone några av de två gruppernas medlemmar när vi, här och nu, skriver att vi uppfattar samtliga som tämligen okunniga om (eller okänsliga för) de samhällsekonomiskt, medborgarfrihetligt och psykologiskt destruktiva effekterna av detaljreglering av Sveriges småbarnsfamiljers liv - och benägna att detaljreglera trots att de bekänner sig till liberalismen, den ideologi som mer än de flesta värnar om individens - och familjens - integritet gentemot staten.

Kristersson har vi ett mer påtagligt (negativt) intryck av efter detta möte för tre år sedan.

Det börjar dra ihop sig för oss i föreningen att genomföra en riktad upplysningsinsats gentemot dessa två grupper. Hoppas att vi orkar genomföra en sådan.

Hugo Hegeland har gått ur tiden

Vi har just blivit varse att professorn i nationalekonomi. Hugo Hegeland, har avlidit efter en längre tids vacklande hälsa. Det är en allvarlig förlust för oss kämpar för mer föräldramakt och mindre statsmakt vad gäller hur föräldrar ska dela upp arbetsuppgifterna mellan sig och hur barn ska tas om hand.

Hegeland skrev en hel del om just vår fråga, varav vi på denna webbplats uppmärksammat detta och detta.

Vi i denna förening, som tyckte oss känna Hegeland, trots att vi förmodligen aldrig fick tillfälle att träffa honom, ansikte mot ansikte, känner i denna stund en påtaglig saknad - och sympati med hans anhöriga som nu måste hantera förlusten.

För egen del är tomheten uppblandad med ilska över att han tagit så mycken värdefull kunskap med sig i graven. Jag finner det orättvist och ett slöseri med resurser att när vi, på ålderns höst, äntligen börjar tycka att vi klurat ut hur saker och ting funkar, vi strax därefter tvingas inse att vår tid är ute. Men den orättvisan och det slöseriet var t o m Hegeland maktlös inför.

"Starkare relation till jobbet än till barnen"

"Moderna föräldrar hinner knappt med att ge sina barn närhet eftersom anknytningen till jobben är viktigare. Något är fundamentalt fel i vårt samhälle när vi inte längre har tid att ta hand om våra familjerelationer," skriver psykologen Eva Rusz på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladed - här!

Det som är fel är att den höga individbeskattningen i kombination med de kraftiga dagissubventionerna gör att folk inte längre har råd att själva ta hand om sina barn när de är små. Det är just den destruktiva kombinationen som måste åtgärdas för att Sveriges föräldrar ånyo ska få tid och råd att ta hand om sina barn de första viktiga åren. Läs hur lösningen skulle kunna se ut - här!

Ny familjepolitisk tankesmedja etablerad

Mireja, lägg det namnet på minnet! Det är namnet på en tankesmedja som Jonas Himmelstrand i Uppsala, en för många av oss väl känd kämpe för mer valfrihet och föräldramakt i barnomsorg och undervisning, just etablerat.

Vilka är "verklighetens folk"?

Det kan sägas vara temat i denna krönika skriven av Sydsvenskans Heidi Avellan, i vilken hon för femtioelfte gången går till hätska angrepp mot såväl hemmafruar som Kristdemokraterna och tydligt visar att hon önskar att båda företeelserna dog ut.

– Valet [mellan en hemmafrutillvaro och förvärvsarbete] är fritt, skriver Avellan bl a, därmed avslöjande att hon inte förstår hur avsiktligt beteendestyrande kombinationen av hög individbeskattning utan avdragsmöjligheter för försörjningsbörda samt kraftiga dagissubventioner i praktiken är.

"Jag är stolt över att vara hemmafru"

Det säger Haros ordförande Madeleine Wallin i en intervjuartikel i dagens nummer av tidningen Kristdemokraten där Wallin också reflekterar över den kritik hemmaföräldrar ofta får utstå från andra mer korrekt levande medborgare samt över orsakerna till hemarbetets låga värdering, socialt och ekonomiskt.

En påtaglig orsak till hemarbetets låga värdering är de kraftiga barnomsorgssubventionerna, som gör att tjänsten ser ut att bara vara värd nå'n tusenlapp i månaden trots att produktionskostnaden överstiger 10000 kr i månaden!

Tidiga smittor skyddar inte mot allergier

Många, t o m läkare, har länge trott att konfrontation med bakterier och virus tidigt i livet, t ex på dagis, skyddar mot allergier senare i livet. Men den hypotesen stämmer inte, enligt en holländsk forskningsgrupp, vars undersökningsresultat du kan läsa mer om - här.

Vi noterar att gruppen kommit fram till att risken för att dagisbarn drabbas av infektioner är mer än fyra gånger större än för hemmabarn. Den slutsatsen får oss att minnas denna nyhetsnotis vari framgår att Socialstyrelsen kommit fram till att risken är över sex gånger större.

Kd:s Göran Hägglund: ”Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten”

– Jag ser en växande klyfta mellan folk och etablissemang, skriver kd:s partiledare Göran Hägglund i dagens nummer av Dagens Nyheter. "Inom kulturvänstern har vanliga Svenssons och deras liv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet. Under senare tid har den andan spridits till allt större delar av det svenska offentliga livet. Det handlar därför också om en allmän politisk trend. I snart sagt varje hörn av Sverige har man börjat syna om förhållandena är ideologiskt riktiga; det skall undervisas, klandras och dirigeras. Ytterst handlar det om att folk har rätt att slippa bli besvärade av den politiska makten av den enda anledningen att de är vanliga."

Mycket bra och angeläget, tycker undertecknad! Men lite förvånande är det att detta utspel kommer från kd, det parti som hittills varit bland de värsta i riksdagen på att försöka styra och ställa med folks liv via politiska initiativ som har pekat åt än det ena, än det anda, hållet. Vi lär få se vad detta initiativ är värt efter hand, om det verkligen innebär en omorientering av partiets politik i mer konsekvent värdekonservativ riktning eller om det bara är munväder.

Barnomsorgspengen ger grogrund för ny företagsamhet

Vi har just upptäckt att ett privat barnomsorgsföretag, som hittills bara funnits i Uddevalla, är på väg att expandera kraftigt över landet genom att, med utgångspunkt från den barnomsorgspeng som riksdagen klubbade igenom i försomras för ikraftträdande 1 juli, anställa småbarnsmammor som vill vara hemma med sina små lite längre. Läs mer om barnomsorgsföretaget Christella - och anställningsmöjligheterna där - här!

Tänk vad en lagändring kan leda till! Slumpens skördar kan vara stora! Men som du regelbundne besökare på denna plats vet är vi långt ifrån nöjda med barnomsorgspengen som lösning på barnomsorgseländet. Som du vet strävar vi, som mellansiktig lösning, mot en generell barnomsorgspeng som man som förälder antingen kan stannan hemma för eller köpa barnomsorg för. Och som långsiktig lösning mot nå't vi kallar "familjebeskattning" där familjen, inte de enskilda medlemmarna ska vara skattesubjekt, d v s att familjen beskattas som det familjeföretag det är eller borde vara.

"Barnomsorgspengen är en halvmesyr"

Det skriver denna förenings Bo C Pettersson på debattplats i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning (VLT) och syftar på att den barnomsorgspeng som vår alliansregering möjliggjort fr o m 1 juli i år visserligen skapar ytterligare en möjlighet till barnomsorg men också förstärker behovet av en radikal upprensning i den vildvuxna flora av familjepolitiska dellösningar som skapats under årens lopp.

Vänstern är familjepolitikens Caligula

I en ledare i dagens nummer av Svenska Dagbladet uppmärksammar Claes Arvidsson att det vårdnadsbidrag som Alliansregeringen infört fått en sådan acceptans som det fått, t o m i kgl. huvudstaden. Vidare påpekar han kd:s Göran Hägglunds fundamentalt viktiga insats för att lösningen skulle bli verklighet samt påminner om att om vänstern återfår den politiska makten i nästa val kommer denna lilla valfrihetsreform att ryka och dagistvånget återinföras - fortare än kvickt!

Synd bara att Arvidsson inte puffar för nå't lite bättre, som t ex en generell barnomsorgspeng som föräldrarna antingen kunde stanna hemma för eller köpa barnomsorg för. Det faktum att han inte gör det säger nå't viktigt om hur vänstervridet hela det svenska politiska landskapet blivit.

Sju procent av Stockholms småbarn hemma med vårdnadsbidrag

Det framgår av en artikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet, en sak som du kan läsa - här!

En intressant iakttagelse är att därmed är andelen hemmabarn med vårdnadsbidrag i Stockholm i stort sett densamma som den i Markaryd, trots att endast 4 procent av väljarna i Stockholm röstade på det parti som stridit för vårdnadsbidraget (Kd) medan hela 44 procent röstade på det partiet i Markaryd.

Orsaken till den lika andelen bidragstagare, trots de olika väljarprofilerna, torde vara att familjepolitiken inte var den stora valfråga den förtjänade att vara år 2006. Låt oss försöka ändra på den saken inför valet 2010!

Tvång är moderat valfrihet

Härom dagen - här - uppmärksammade vi den moderate regionspolitikern Otto Lintons öppna fråga till alliansregeringen om var valfriheten i den borgerliga familjepolitiken finns.

Nu har han fått svar från den moderata riksdagskvinnan Anna Kinberg Batra i samma tidning - här!

Av svaret framgår att i varje fall Kinberg Batra, kanske också hela hennes parti, inte är beredd att göra nå't åt grundproblemet: kombinationen av hög individbeskattning utan avdragsmöjligheter för försörjningsbörda och kraftiga skattesubventioner till den kommunala barnomsorgen, som gör att föräldrar inte har råd att själva ta hand om sina barn när de är små, trots att de enligt lag har ansvaret för dem.

Okunskapen om den förda politikens effekter på den medborgerliga friheten och på samhällsekonomin förefaller vara monumental i den politiska maktens boning.

PS: Rubriken är en anspelning på författaren George Orwells påstående i sina böcker, bl a 1984, om det nyspråk han tyckte att politiker ägnar sig åt, d v s att omdefiniera ords betydelse.

Dålig anknytning kostar stora pengar

Att den anknytning vi får till vårdnadshavare från livets början är jätteviktig vet många av oss som är engagerade i kampen för mer valfrihet och rättvisa i barnomsorgen. Men Bertil Engelbert i Göteborg tar det konstaterandet ett steg längre och menar att den tidiga anknytningen i stor utsträckning påverkar vilka slags människor vi bli som vuxna, d v s om vi bli skötsamma och produktiva eller inte.

Därmed menar Engelbert att anknytningens kvalitet har stora samhällsekonomiska konsekvenser, att god anknytning bidrar till välståndet medan dålig sådan bara kostar pengar och skapar olycka.

Vill dagiskritikerna utöka bidragsfloran i Sverige?

Ungefär det frågar sig Erika Ullberg (s) i denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet med anledning av Madeleine Lidmans tidigare artikel - här - och Otto Lintons - här - båda i samma tidning.

Jag tor att jag kan svara för såväl Lidman som Linton: Nej, de vill inte utöka bidragsfloran i Sverige, de vill bara att de befintliga skatte- och bidragssystemen ska bli mindre styrande mot dubbelarbete och dagis samt mindre diskriminerande gentemot hemmaföräldrar. Det skulle lätt gå att fixa med färre och mindre bidrag om den politiska viljan funnes. (Läs mer - här!)

"Var är valfriheten inom borgerlig familjepolitik?"

Det frågar sig den moderate ledamoten av Västra Götalands Regionfullmäktige, Otto Linton, på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet, d v s - här!

En alldeles utomordentligt bra definition av det problem som måste lösas: att kombinationen av individbeskattning och kraftiga dagissubventioner gör att föräldrar inte har råd att själva ta hand om sina barn de första viktiga åren!

Multiresistenta bakterier tog tre spädbarns liv

Tre för tidigt födda spädbarn på Centrallasarettet i Västerås har dött efter att ha smittats av en multiresistent bakterie, Klebsiella ESBL. Ytterligare fyra bar på bakterien men har klarat sig.

Det rapporterar Vestmanlands Läns Tidning (VLT) idag i en artikel som du kan läsa - här!

Vi har skrivit om multiresistenta bakterier ett antal gånger tidigare på denna webbplats och börjat undra om inte just detta hot mot människors hälsa kommer att bli det som på egen hand kommer att sätta stopp för det vi ofta kallar "dagistvånget", alltså helt utan hjälp från alla övriga faktorer som talar emot detta tvång.

Vänsterpartiet vill avskaffa vårdnadsbidraget

Vårdnadsbidraget är en antifeministisk reform, därför måste det avskaffas. Det har Vänsterpartiet kommit fram till i en ny rapport som du kan läsa mer i tidningen Dagen - här.

Som du kan se vill partiet utsätta föräldrar - och då framförallt kvinnor - för ännu fler piskor och morötter än så i syfte att få dem att göra politiskt korrekta val.

Vårdnadsbidraget, en god affär för Uddevalla kommun

I Uddevalla är 115 småbarn hemma med vårdnadsbidrag. Det kostar kommunen ca 355 000 kr i månaden. Om barnen i stället hade varit på heltid i förskola, skulle det kosta kommunen dubbelt så mycket.

Det framgår av en artikel i dagens nummer av Bohuslänningen, som du kan läsa - här!

Nyheten påminner om ett liknande budskap från Marks kommun i Västergötland, som vi uppmärksammade för ett tag sedan - här!

Båda nyheterna kontrasterar skarpt mot den uppfattning i saken som rådde innan bidraget infördes. Då sade alla förståsigpåare att det skulle bli dyrare.

Det finns mer att säga i frågan än det ovan - och i artikeln - stående, men det tar vi en annan gång ;-)

"Stärka familjen viktigt för välfärden"

Alliansregeringen och framförallt Kristdemokraterna borde inse vilken valvinnare en mer frihetlig familjepolitik vore. Det kan sägas vara budskapet i denna ledare i dagens nummer av Nya Wermlandstidningen.

Artikeln är en god uppföljare till den de publicerade 18/7, som vi uppmärksammade - här!

"Maxtaxan straffar föräldrar som väljer deltid"

Många småbansföräldrar skulle vilja att deras guldklimpar finge gå i förskola några timmar i veckan - av sociala skäl - men slippa att vara där nio timmar om dagen. Men skattesystemet och dagissubventionerna i kombination gör att föräldrarna i stället finner att de båda måste förvävsarbeta på heltid - och lämna barnet på dagis hela dagarna - för att få ihop till livets nödtorft.

Det kan sägas vara problemdefinitionen i Hemmaföräldrars Medeleine Lidmans debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet, ett alster som du kan läsa - här!

Alldeles utmärkt bra, fr Lidman! Och att döma av alla kommentarerna till artikeln som influtit tycker massor av folk "där ute" precis som du!

Fast personligen hade jag uppskattat om du hade gått ett steg längre och som lösning föreslagit en generell barnomsorgspeng som föräldrarna antingen kunde stanna hemma för eller köpa barnomsorg för, ungefär det vi i vår förening föreslog till vår alliansregering - här! En sådan lösning skulle - i förbifarten - också lösa det du är ute efter: tillgång till daghem/förskolor som tar hand om barn på deltid.

Självskador vanliga, även bland pojkar

Fyra av tio ungdomar i åldrarna 14–15 år har avsiktligt skadat sig själva. De flesta gör det bara någon gång och får lindriga skador, men drygt var åttonde uppger att de skadat sig fem gånger eller oftare. En gemensam faktor för samtliga självskadare är att de har dåliga relationer till sina föräldrar.

Det framgår av en undersökning som psykologer vid Lunds universitet just genomfört, om vilken du kan läsa mer - här!

Resultaten väcker minnet av Gordon Neufelds och Gabo Matés budskap i deras nyutkomna bok Våga ta plats i ditt barns liv. De väcker också förväntan på att statens företrädare kommer att gå ut med budskapet att föräldrarna måste ta ett större ansvar för sina barn, trots att det är statens företrädares envetna politik och propaganda under decennier som fått Sveriges föräldrar att lägga av - och våra barn att må sämre än nå'nsin.

Neufelds och Matés bok om kompisanknytning, äntligen på svenska

Boken är utomordentligt bra, ja rent ut sagt en nödvändig kunskapskälla för varje förälder!

Så kan skolobligatoriet yttra sig

En gotländsk barnfamilj, skrev på ett kontrakt om arbete i ett biståndsprojekt i Indien. Mot bakgrund av det beslutet tyckte föräldrarna att det vore fel att sända parets skolmogna son till första klass i grundskolan, eftersom han ju bara skulle hinna gå där några månader innan det skulle bli dags för en ny omställning.

Men när den försenade avresan till Indien äntligen skulle bliv av klev polisen ombord på planet och omhändertog pojken.

Så kan det gå när staten tillskansat sig bestämmanderätten över barnen, kvarlämnande ansvaret för dem hos föräldrarna.

Äktenskap och barn bygger upp människan

Etablerad psykologi handlar som bekant i huvudsak om att identifiera ofördelaktiga psykiska tillstånd och utveckla metoder för att diagnostisera och behandla sådana. Men under senare tid lär en ny gren av psykologin ha vuxit ut, kallad positiv psykologi, som i stället fokuserar på vilka omgivningsfaktorer som får oss att må bra.

Inte överraskande har anhängarna kommit fram till att grundläggande faktorer därvidlag är familjebildning och barn.

"Positivisternas" slutsatser är intressanta, inte minst mot bakgrund av att mänskligheten har vetat detta ända sedan tidernas begynnelse, samt att våra vänsterorienterade regeringar ända sedan 1930-talet envist motarbetat förekomsten av familjer.

"Var tredje kvinna vill stanna hemma"

Insikter om hur stressigt livet blir/är samt om hur dyr och otillgänglig god barnomsorg är, gör att var tredje brittisk småbarnsmamma skulle vilja vara hemma de första viktiga småbarnsåren - och två av tre skulle vilja gå ned i arbetstid under samma period.

Det framgår av en artikel i dagens nummer av Aftonbladet, som du kan läsa - här!

Enligt samma artikel "…ser det annorlunda ut i Sverige – många skulle vilja, men få gör slag i saken." Ska det vara så svårt att förstå att svenska småbarnsföräldrar inte gör slag i saken eftersom staten gör vad den kan för att förpassa det valet utom räckhåll.

"Kvinnor och män är olika - låt dem vara det!"

Det kan sägas vara budskapet i denna artikel, förmodligen riktad till våra politiskt förtroendevalda, i dagens nummer av Aftonbladet. Inlägget bygger på en intervju med psykologen Eva Rusz.

Inlägget är bra på många sätt; det enda jag saknar är insikten att kvinnors stressiga tillvaro är framprovocerad politiskt, att den tillvaron inte på något sätt är naturligt given.

Vidare är det typiskt för en icke politiskt eller ekonomiskt kunnig person som Rusz att som lösning föreslå att föräldraledigheten förlängs till 2½ år.

Varför är det så svårt att förstå att en ännu bättre lösningsprincip vore att föräldrarna finge behålla sina pengar så att de själva kunde bestämma hur länge någon av dem ska vara hemma med barnet de första viktiga åren?

Psykologen Gordon Neufeld besöker Sverige en gång till

Som framgår - här - har den kanadensiske psykologen Gordnon Neufeld redan besökt Sverige och framlagt sin tes om hur viktig anknytningen mellan föräldrar och barn är, inte bara under småbarnsåren utan lång upp i åren.

I samband med det besöket genomfördes ytterligare ett seminarium med Neufeld som huvudperson, men denna gång riktat till skolledare och lärare.

Uppenbarligen utföll detta andra seminarium väl eftersom vi just blivit varse att ytterligare ett liknande seminarium med Neufeld är planerat för den 12 oktober, även denna gång i Stockholm.

Västmanlands bebisar får mest antibiotika i hela landet

I fjol fick mer än hälften av alla barn i åldern 0–1 år i Västmanland en antibiotikakur. Även i åldersintervallet 0-6 år ligger länet över riksgenomsnittet vad gäller antibiotikabehandlingar.

Det framgår av en notis i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning, ett stick som du kan läsa - här!

Den höga förskrivningen av antibiotika till små barn, inte bara i Västmanland utan över hela landet, har naturligtvis med den sak vi skrev om - här - att göra.

Hockeyproffsets hemmafru är kvinnornas föredöme

Hockeyproffset Henrik Zetterbergs älskling, Emma Andersson, som inte förvärsvarbetar är kvinnornas föredöme Det framgår av en enkät som Aftonbladet genomfört och som du kan läsa om - här!

Visst är det anmärkningsvärt att världens mest 'jämställda' och yrkesverksamma kvinnor (de svenska) helst skulle vilja byta med hemmafrun Andersson, som var den enda av förebildskandidaterna i undersökningen som inte är yrkesverksam.

För övrigt noterar jag att vi uppmärksammat paret Andersson & Zetterberg tidigare och tycker nog att våra kommentarer då står sig bra även nu.

Dags för ännu en "World Congress of Families"

WCF-konferenser har hållits sedan 1997 med ungefär tre års mellanrum på olika platser i världen på temat hur familjelivet påverkas av sociala och politiska strömningar. Den senaste hölls i Warszawa år 2007; en sammanfattning av den kan du läsa - här!

Nu, år 2009, är det dags igen; denna gång i Amsterdam under tiden 10-12 augusti (måndag - onsdag).

"Återupprätta familjen i samhället!"

Att sossarna gjort sitt bästa för att reglera och klämma åt näringslivet är absolut ingen hemlighet, det ingår alltjämt i deras offentliga retorik. Desto tystare talar man – numera inom hela det politiska etablissemanget – om hur familjen som institution i samhället har krossats och relativiserats så till den grad att de svenska familjerna idag har den sämsta ställningen i hela västvärlden.

Det är några nyckelmeningar i en ledare i dagens nummer av Nya Wermlandstidningen, ett aktstycke som mynnar ut i en upmaning åt rubrikens håll och som du kan läsa - här!

En riktig pärla från NWT:s ledarredaktion! Så trevligt att det finns fler där ute som tänker som vi och strävar åt samma håll som vi!

"Sluta sträva efter likhet mellan könen!"

Förr handlade jämställdhetspolitik om att lagstiftningen ska vara könsneutral, d v s att män och kvinnor, rättsligt sett, ska behandlas lika.

Numera handar istället jämställdhetspolitiken om att med lagen samt ekonomisk-politiska morötter och piskor som verktyg se till att män och kvinnor beter sig lika och gör likadana livsval - redan från och med förskoleåldern.

Det konstaterandet är utgångspunkten för en debattartikel i dagens nummer av Sydsvenska Dagbladet, som du kan läsa - här!

Alldeles utmärkt, författarna! Såväl problembeskrivningen som lösningsförslaget är mitt i prick!

Ett barn kostar inte bara en miljon utan fyra mille

Vi uppmärksammade, för två veckor sedan, Swedbanks beräkning att omsorgen om ett barn, från dag ett till studenten, kostar föräldrarna drygt en miljon kronor - här!

Men den beräkningen gäller enbart i jämförelse med ett dubbelarbetande föräldrapar som inte har barn. Om paret i stället skaffar ett barn men väljer att ta hand om det själva, d v s avstår från den kommunala barnomsorgen och från en andra inkomst under småbarnsåren, stiger kostnaden till ca 4 miljoner.

Om det har jag skrivit i dagens nummer av tidningen Världen Idag, d v s - här!

Bra tal till frihetens försvar i Almedalen

Igår var det Kristdemokraternas tur att spela huvudrollen under Almedalsveckan och partiledaren, Göran Hägglund höll ett tal till den medborgerliga frihetens lov och försvar, som du kan läsa - här!

Om du läsare inte orkar läsa hela talet kan du söka dig ned till avsnittet om familjepolitiken, som börjar med "Men så den viktigaste frihetsutmaningen …"

Utmärkt, tycker undertecknad! Men ännu bättre vore om man såg tecken på partiets påstådda frihetspatos också i praktiken. Personligen tycker jag att partiet, på det planet saknar ideologisk riktning och konsekvens. Det är för mycket av utspel hit och dit, som pekar åt än det ena, än det andra hållet.

"Fel att förskolan kostar på sommaren"

Det tycker signaturen "Undrande" i en insändare i dagens nummer av Nerikes Allehanda.

Den inspirerade denna förenings medlem Bo C Pettersson att påminna Undrande om att dagisavgifterna inte ens uppgår till en tiondel av vad barnomsorgen på dagis kostar och att vederbörande därför, i stället, borde vara tacksam för att hon/han kommer så billigt undan.

Tack vare "Susanna S":s och Sten-Arne Perssons eldunderstöd var väl denna debattrunda en som vi "rättänkare" vann, eller vad tycker du, läsare av dessa rader?

Vårdnadsbidraget: en vinst för kommunerna

Sedan vårdnadsbidraget infördes i Marks kommun har 83 ett- till tvååringar i kommunen inlemmats i systemet. Samtidigt har beläggningen på kommunens mer reguljära barnomsorg minskat med ca 50 platser.

Eftersom vårdnadsbidraget är på 3 000 kr i månaden medan en dagisplats - genomsnittligt - kostar ca 100 000 per år, blir kommunens besparing 50 × 100 000 - 83 × 3 000 × 12 = 2 000 000 kr per år, inte de miljoner i ökade kostnader som bidragets belackare, såväl i Mark som annorstädes, ända sedan bidragsmöjligheten infördes av riksdagen 1 juli i fjol, hävdat kommer att uppstå .

För oss som strävar efter mer valfrihet i barnomsorgen är detta en god nyhet! I den har vi fått ett jättebra mothugg mot bidragskritikernas huvudargument: att vårdnadsbidraget kommer att bli dyrt för kommunerna.

Ett annat viktigt påpekande i sammanhanget är att det inte är kommunernas ekonomi som ska optimeras utan folkhushållets (i vilket kommunerna endast utgör en del). Om vi tillåter att kommunernas ekonomi ska få gå i första hand har vi därmed också accepterat att medborgarna är till för staten, inte att staten är till för medborgarna och då är vi medborgarfrihetligt och välståndsmässig illa ute.

Varför våra barn blir tyranner

Tack vare systerorganisationen Hemmaföräldrar har vi just blivit varse den tyske barn- och ungdomspykiatrikern Michael Winterhoff, som, vid det här laget, skrivit två böcker om relationen mellan barn och föräldrar.

Hans tes förefaller vara att dagens föräldrar inte tillräckligt tydligt markerar sin senioritet gentemot sina barn, vilket ger barnen en roll att spela som är för stor för dem, som de inte klarar av.

Resultatet blir inte bara att barnen inte lär sig grundläggande sociala färdigheter som att hälsa, lyssna, behärska sig eller ta hänsyn till andra, utan också att de inte får den hjälp de behöver för att kanalisera sin energi och förmåga för det högre utbyte de förtjänar och är kapabla till.

Av Winterhoffs tes får undertecknad associationer till Carl Hamilton och hans bok, Det infantila samhället: Barndomens slut, där slutsatserna är ungefär desamma. Men eftersom Winterhoff är psykolog och Hamilton en samhällsanalytiskt lagd ekonom, är de tvås resonemang, som leder fram till de samstämmiga slutsatserna, tämligen olika. Men de olikheterna gör ju de gemensamma slutsatserna ännu intressantare!

Ett barn kostar föräldrarna en miljon

Från vaggan till studenten kostar ett barn föräldrarna drygt 1 miljon kronor. För en familj med två barn stannar kostnaden på 1,8 miljoner kronor.

Det har Swedbank räknat ut, ett resultat som uppmärksammats och reflekterats över, bl a i Svenska Dagbladet - här!

Men den beräkningen gäller bara jämfört med barnlösa vuxna. Om man i stället skaffar barn men tar hand om dem själv, d v s avstår från att utnyttja den kommunala barnomsorgen - och därmed också från möjligheten att tjäna ytterligare en inkomst - blir kostnaden bra många miljoner högre, som jag skrev om - här.

Hur mycket mer ska man behöva tjata för att få folk och deras företrädare att vakna upp inför den oerhörda diskriminering av hemmaföräldrar som kombinationen av individbeskattning och kraftigt skattesubventionerad barnomsorg utgör?

Smittorisken i förskolan: 6 ggr högre än hemma

Socialstyrelsen har i skriften Smitta i förskolan kommit fram till att risken för att barn ska bli sjuka är två gånger högre i familjedaghem och hela sex gånger högre i förskolan än hemma! (fotnot)

Detta faktum uppmärksammades i ett inslag i gårdagens Tvärsnytt. vari en mamma från Västerås intervjuades vars barn - och hon själv - hade varit sjuka i stort sett hela tiden under de senaste nio månaderna på grund av smittor uppfångade på dagis.

I inslaget intervjuades också smittskyddsläkaren i Örebro, som hävdade att dagisbarn endast är ca 15 procent mer sjuka än hemmabarn, samt att det är bra att små barn utsätts för smittor så att de bygger upp sitt immunförsvar.

Vi har alltså två olika uppgifter om hur mycket större smittorisken är på dagis än hemma, smittskyddsläkarens 15% och Socialstyrelsens sex gånger (500%). Jag måste säga att jag tror mer på Socialstyrelsens uppgifter.

Vidare är läkarens påstående om nedsmittningens fördelar på immunförsvaret ett märkligt resonemang. Visst kan jag köpa argumentet att om man väl blivit sjuk och därefter tillfrisknat, är det otvivelaktigt en tröst att man förmodligen förvärvat ett gott skydd mot just den smittan i framtiden. Men om man inte tillfrisknar utan får men eller dör, försvagas trösteffekten onekligen en hel del.

Vidare torde trösteffekten vara minst lika stor om insjuknandet sker senare i livet som om det sker tidigt; det är t ex svårt att se någon fördel med att drabbas av svår öroninflammation i tvåårsåldern jämfört med att drabbas först i sjuårsåldern - eller helt slippa.

Mot bakgrund av att antibiotikaresistensen breder ut sig kan det mycket väl visa sig framöver att den storskaliga barnomsorg vi lärt oss acceptera som självklar blir omöjlig enbart av medicinska skäl, alltså oaktat alla övriga faktorer som talar emot sådan omsorg.

Tvärsnytt har onekligen lyft upp ett angeläget problem till beskådan och debatt. Det tackar vi för.

Fotnot: Men lita på att de tämligen sensationella uppgifterna är väl förborgade långt inuti den 138 sidor långa rapporten, att de inte lyfts fram som viktiga, varken i inledningen eller sammanfattningen.

Barn kan inte uppfostra sig själva

När föräldrarna abdikerar som uppfostrare av sina barn börjar ungarna uppfostra varandra, ofta med förödande resultat. Det är temat i denna krönika av Elise Claeson i dagens nummer av Svenska Dagbladet.

Hon hade gott kunnat påpeka att mycket av den förälderliga kapitulation vi kan iaktta i Sverige har uppstått som en, måhända oavsiktlig, effekt av den politiska vänsterns jämställdhetspolitik under de senaste fyrtio åren, som gått ut på att göra kvinnorna ekonomiskt oberoende av sina män. Den har kraftigt försvagat familjen som företeelse, kraftigt ökat antalet skilsmässor och kraftigt minskat närvaron av vuxna i barnens liv.

Det finns andra sätt för en kvinna att bli jämställd på än att dansa efter statens pipa och förvärvsjobba exakt lika mycket som sin man!

FP-kvinnorna vill kvotera föräldraledigheten

En tredjedel av föräldraledigheten till mamman, en tredjedel till pappan och en tredjedel som de två får fördela fritt mellan sig, det är kärnan i det förslag till förändring av den befintliga föräldraledigheten som Folkpartiets kvinnoförbund tänker driva under partiets landsmöte i höst.

Folkpartiets moderorganisation och kvinnoförbund förnekar sig aldrig numera; de visar gång på gång att de inte längre är företrädare för liberalismen, att de uppträder under falsk flagg. En äkta liberal politiker skulle - naturligtvis - säga: "staten har inte med att göra hur en man och en kvinna delar upp de gemensamma arbetsuppgifterna mellan sig!", men se det gör folkpartistiska företrädare numera aldrig!

Dagens unga drömmer om ett svenssonliv

I den ungbilaga av tidningen Världen Idag som just distribuerats uppmärksammas konsultföretaget Kairos Futures undersökning om dagens ungdomars förhoppningar och strävanden inför framtiden.

Det visar sig att de inte strävar efter rikedom och berömmelse utan om nå't lite mer jordnära: att få ett bra jobb, hitta den rätta, få barn, och kunna skaffa sig ett fint hem.

Läs tidningens artikel om saken - här! Kairos Futures pressmeddelande om undersökningen hittar du däremot - här!

Regeringen föreslår begränsade möjligheter till hemundervisning

I Sverige undervisas ca 100 barn hemma av sina föräldrar. Dessa barn går alltså inte i den vanliga grundskolan.

Men nu har Utbildningsdepartementet lagt fram ett nytt förslag till skollag, vari man, försåtligt förborgat någonstans mitt i det dryga tusen sidor tjocka dokumentet, kan konstatera att departementet vill att rätten att hemundervisa sina barn av filosofiska eller religiösa skäl ska avskaffas, eftersom "den svenska allmänna skolan ska vara allsidig och saklig och därigenom utformas så att alla elever kan delta".

Jonas Himmelstrand i Uppsala, som under flera år hemundervisat sina barn, har upptäckt förslaget och skrivit om det - här!

Man undrar hur Utbildningsdepartementet får sitt förslag att harmoniera med den till svensk grundlag upphöjda Europakonventionen om Mänskliga Rättigheter, som ger föräldrarna rätten att välja undervisning för sina barn i enlighet med deras religiösa och filosofiska övertygelse. Eller med Föräldrabalken, som ålägger föräldrarna ansvaret för barnens uppfostran och utbildning.

Vidare kan man börja befara att nästa förslag från Utbildningsdepartementet kommer att bli att rätten att sjalv ta hand om sitt förskolebarn hemma också ska avskaffas, av liknande skäl.

Både ris och ros från FN för Sveriges skydd av barns rättigheter

Igår avslutade FN:s barnrättskommitté sin årliga granskning av framstegen i medlemsländerna med tillämpningen av FN:s Barnrättskonvention. Ett av länderna som denna gång granskades var Sverige.

Vår regering och riksdag lovordades för nyligen införda förtydliganden i Socialtjänstlagen och Lagen om Vård av Unga om just barns rätt till integritet och skydd men fick också kritik på följande punkter:

Läs en sammanfattning av kommitténs slutsatseer (på engelska, också omfattande Bangladesh, Frankrike, Mauritanien, Niger, Oman, Rumänien och Slovenien) - här!

Dessutom förefaller kommittén inte inse att de problem med den svenska barn- och familjepolitiken som den ändå identifierar (enligt ovanstående lista) är skapade av staten genom dess envetna arbete under lång tid med att underminera familjens roll och funktion i samhället.

Kommittén borde alltså från Sveriges regering beställa en återgång från senare decenniers misstag på området men förefaller i stället att föreskriva ännu mer statlig detaljreglering av medborgarnas liv. Det är illavarslande.

Genusvansinnets intrång i förskolan

I en serie om fyra avsnitt har matematikdoktorn och jämställdhetsdebattören Tanja Bergqvist, genom att studera tillgängliga policydokument, analyserat vänsterfeminismens intrång i förskolan. Du hittar de fyra avsnitten - här!

Som vanligt himla bra, fr Bergqvist! Det märks att du lärt dig hur man forskar och skriver avhandlingar. Men hur du hinner med allting är för mig obegripligt!

"Små barn mår bra av förskola"

Så bra att jag, i mina kommentarer till FHI:s utspel (se nedan), kom mig för att markera att institutets slutsatser i rapporten inte räcker som underlag för beslut om hur små barn ska tas om hand, varken för föräldrar eller förtroendevalda. Öhlanders artikel visar hur välmotiverat det påpekandet var.

Gordon Neufeld: "När vuxna sviker uppfostrar ungarna varandra"

"Brist på anknytning har skapat en generation som präglas av jämnåriga i stället för vuxna. Resultatet är en ständig jakt på närhet och bekräftelse som kan få extrema, ibland t o m livsfarliga konsekvenser." Det menar psykoterapeuten Gordon Neufeld från Vancouver i Canada, som gästtalade på Haros seminarium i onsdags och som Världen Idags Jonas Adolfsson intervjuade efteråt.

Men en avvikande markering vill jag ändå anteckna här: Det räcker inte med att "kliva in i sina barns liv och hålla fast ända tills barnet nått myndig ålder och kan stå på egna ben". Som förälder får man aldrig släppa taget om sina barn - eller barnbarn! Föräldra- och barnrelationen är - till båda parters nytta och glädje - på livstid! (Därmed naturligtvis inte sagt att relationen ser likadan ut under hela förloppet ;-)

Haros seminarium om barns och ungas psykiska hälsa: en framgång

I förrgår genomförde Haro sitt stora seminarium om vad våra barns och ungdomars dåliga psykiska hälsa beror på och vad som kan och bör göras åt saken. Ca 140 deltagare mötte upp, i första hand för att lyssna till vad psykologen Gordon Neufeld från Kanada och barnomsorgsforskaren Jay Belsky från Storbritannien hade att säga om saken.

– Den bristande anknytningen föräldrar-barn i västvärlden hotar hela samhällsbygget, sade Neufeld i en stark föreläsning som lämnade få ögon torra.

Han har kopplat ihop anknytningspsykologi med modern neurobiologi och socialogi och därmed hittat en modell som förklarar våra största problem med psykisk ohälsa bland barn och unga, en modell som intutivt stämmer väl med oss föräldrars vardagserfarenheter.

– Det är sant att förskola med hög kvalitet kan ge fördelar vad gäller barnets inlärning, sade Belsky. "Men dessa skillnader tar hemmabarnen igen ganska snabbt i skolåldern. Dessutom skulle det räcka med ett enda år på dagis för att uppnå den vinsten."

– Mycken tid på dagis ökar risken för aggressivitet och dåligt uppförande, sade han också.

Men att döma av den efterföljande paneldebatten med enbart svenska digitärer på området lyckades varken Belsky eller Neufeld överföra särskilt mycken ny kunskap till våra svenska experter. Den kom att handla mer om hur statens olika organ skulle kunna förebygga och behandla problemet än om att ge föräldrarna större möjligheter att stanna hemma med sina barn när de är små.

Läs Världen Idags rapportering från evenemanget - här - och Haros egen sammanfattning - här!

Det är i sanning chockerande att endast den lilla uppstickartidningen Världen Idag tyckte att evenemanget var värt att bevakas. Vad kan alla övriga journalisters frånvaro bero på?

För övrigt: hur viktigt och väl genomfört vi än tycker att Haros seminarium var, vill vi, gentemot Sveriges familjepolitiker, poängtera att frågan har betydligt många fler aspekter än vad som hanns med på Skansen i Stockholm i onsdags, t ex frågans medicinska , medborgarfrihetliga och samhällsekonomiska dimensioner.

Med andra ord vill vi påminna om att det som framkom under seminariet inte räcker som grund för en väl fungerande familjepolitik.

"Förskolan: Stressfylld barnförvaring"

Det finns en koppling mellan ökad subventionering och kvalitetsbrister i förskolan. Därför vill jag se en omorientering. Slopa maxtaxan, släpp tanken på fler gratistimmar och öka alternativen. Då kanske vi kan få en förskola värd namnet.

Det är slutklämmen i en krönika från Maria Haldestens tangentbord i dagens nummer av Göteborgs-Posten, ett alster som du kan läsa - här!

Insiktsfullt och bra det där om hur skattesubventionerningen påverkar kvaliteten i förskolan! Lika bra är påpekandet om förskolans medicinska risker.

Jag upptäcker f ö att vi upptäckt skribenten tidigare på denna webbplats i samma ämne - här! Heja på fr Haldesten!

– Förskolan har positiva intellektuella effekter på barn…

…i åldern 1-3 år, under förutsättning att skolan håller hög kvalitet och hög personaltäthet. Det kommer Folkhälsoinstitutet (FHI) fram till i en uppdatering av en metastudie av forskningen på området som institutet arbetat med under många år.

Läs institutets pressmeddelande om saken - här - och gärna också Lärarnas Tidnings uppmärksammande av utspelet - här!

Här torde förutsättningarna "hög kvalitet" och "hög personaltäthet" vara fundamentala för de slutsatser som institutet drar. (Vad jag menar är: det duger inte att diskutera saken i sitt önskeläge, den måste också diskuteras i sin motsats. Vem tar ansvaret och konsekvenserna när kvaliteten och personaltätheten inte är hög?)

Notera att institutets sammanfattning inte säger något om den kommunala barnomsorgens konsekvenser på andra viktiga områden, som barnens psykiska och sociala utveckling, deras medicinska hälsa, föräldrarnas psykiska välbefinnande, den medborgerliga friheten eller samhällsekonomin.

Slutsatsen blir att FHI:s slutsats inte på långa vägar räcker som underlag för beslut om hur barn bäst ska tas om hand från år till år, eller om vilken part - föräldrarna eller staten - som ska fatta besluten.

Lite intressant är det onekligen att FHI:s rapport kommer just nu, två dagar innan Haros ambitiösa seminarium om barnomsorgen äger rum, ett evenemang som FHI:s expert på området, Sven Bremberg, ska medverka i.

– Ge föräldrarna verklig valfrihet…

…genom att betala ut barnomsorgspengarna direkt till föräldrarna [i stället för att, som nu, spendera dem på en särskild och politiskt favoriserad form av omsorg, red. anm.]. Det föreslår psykologiprofessor Jay Belsky från Storbritannien i denna artikel som vi just upptäckt "där ute". Han fortsätter [i översättning]:

Det förefaller vara ett utmärkt sätt att ge föräldrarna valfrihet. De skulle då kunna använda pengarna som förstärkning av familjens inkomst om någon av föräldrarna inte vill förvärvsarbeta just då, eller använda dem för att köpa barnomsorg utifrån om båda (eller den ensamstående föräldern (fotnot)) skulle föredra förvärvsarbete.

Som den uppmärksamme läsaren upptäckt - här - är Belsky "på gång" hit till Sverige för att redovisa sina slutsatser om hur barns utveckling påverkas av förälderlig kontra kollektiv barnomsorg.

Mot bakgrund av att du är psykolog, inte ekonom eller samhällsvetare, är du ursäktad för att inte inse hur ännu mycket bättre familjebeskattning (en förbättrad variant av sambeskattning) vore. En sådan beskattningsprincip skulle göra det möjligt för familjemedlemmarna att bidra till familjens välmåga och välstånd som de själva vill och kan, i livets olika faser, utan otillbörlig statlig inblandning.

Fotnot: Underligt att föräldrar kan få barn utan att det finns en medförälder av motsatt kön med i bilden. Visserligen har jag - naturligtvis - hört talas om jungfru Maria, som lär ha fått barn med Gud istället för med en jordisk man, men jag måste säga att jag, ända sedan unga år, tvivlat på den utsagan.

Vad jag menar är att om ett barn har två föräldrar, vilket jag misstänker att de flesta har, är det föräldrarnas och inte statens ansvar att dra försorg om barnet, oavsett om föräldrarna bor ihop eller ej!

Kränkt fyraåring får 40 000 kr

Det ska ha hänt på en förskola i Heby i östra Västmanland för tre år sedan: en fyraåring klagade hos personalen att en vikarierande skötare hade kallat honom "dumskalle".

Sedan dess har kommunen och polisen försökt utreda händelsen men har egentligen inte kommit någonstans eftersom ord står mot ord och inga vittnen till händelsen finns.

Men Barn- och Elevombudsmannen (BEO) har stämt kommunen på 40 000 kr i skadestånd och kommunen har valt att betala för att kunna sätta punkt - rapporterar Dagens Samhälle i dagens nummer.

Å ena sidan är det högst olämpligt att en vuxen attackerar ett barns självförtroende å det påstådda sättet, å den andra är förolämpningar av liknande slag – från andra barn – vardagsmat för de flesta "klienterna" i för- och grundskolorna. Detta är ett icke önskvärt beteende som personalen har svårt att stävja på grund av otillräcklig personaltäthet.

Det känns alltså lite schizofrent att i det ena fallet (Heby) se ytterligt strängt på saken, i alla övriga snudd på ignorera problemet.

KD vill ge mer stöd till föräldrar

En barnbonus på 10 000 kronor för nyblivna föräldrar, flexiblare föräldraförsäkring med höjt grundbelopp till 250 kronor per dag och en skärpning av kommunernas skyldighet att tillhandahålla barnomsorg inom rimlig tid. Det är några av komponenterna i ett nytt familjepolitiskt förslagspaket som Kristdemokraterna presenterar idag.

Tyvärr envisas partiet med att föreslå reparationer och utbyggnader av det vildvuxna bygge som alla våra befintliga stöd- och styrformer riktade till Sveriges föräldrar och barn kan sägas utgöra. Synd att partiet inte vågar föreslå en mer rejäl upprensning och förenkling, t ex att alla befintliga sådana former ersätts med en generell barnpeng som föräldrarna antingen kan stanna hemma för, eller köpa barnomsorg för, nå't i stil med det vi föreslog - här.

"Mammafobin är utbredd, både till höger och vänster"

Det är rubriken på en krönika av Karin Yngman i dagens nummer av Barometern i vilken Yngman kommer fram till att våra förtroendevalda, såväl till vänster som höger, går alldeles för långt i sin strävan att förhindra att föräldrar gör det mest naturliga: stannar hemma under småbarnsåren för att ta hand om barnen och ge dem en god start i livet.

"Dagis, olönsamt för samhället!"

För drygt en vecka sedan uppmärksammade tidningen Världen Idag att Riksdagens Utredningstjänst kommit fram till att den kraftigt skattesubventionerade barnomsorgen inte är lönsam för kommunerna (läs - här). Den artikeln har uppenbarligen föranlett signaturen "Hemmamamman" till en insändare i dagens nummer av Nerikes Allehanda på samma tema, som slutade med följande uppmaning till våra förtroendevalda:

Slopa den avgiftsfria, så kallade, 15-timmarsomsorgen. Inga barn på dagis innan tre års ålder. Eller lägg ner alla dagis och låt alla klara sin egen barnomsorg!

Som vanligt, när någon familjepolitisk fråga väcks, blev det ett himla liv; över femtio kommentarer kom in på bara ett dygn, varav de flesta, vad jag kan se, sympatiserade med "Hemmamammans" analys och slutsatser.

Bra jobbat "Hemmamamman" och sympatisörer! Men mothuggen var - som vanligt - bedrövliga! Som så många gånger förr fick man klart för sig att skillnaderna i ståndpunkter mellan dagiskramare och dagiskritiker uppstår ur skillnader i ämneskunskaper. De förra har ännu inte insett hur fattigdomsbringande, otillbörligt beteendestyrande och psykosocialt äventyrlig storskalig barnomsorg är. Om/när de gör det kommer dagiskramandet oundvikligen att upphöra.

"Svenska män förtrycks politiskt!"

Svenska män utsätts för ett omfattande förtryck i genusideologins namn. Det menar riksdagsledamoten Camilla Lindberg (fp).

– Hela tanken att vi ska vara så lika och utplåna olikheterna mellan könen är fullkomligt absurd, säger hon också.

I en underavdelning till samma artikel intervjuas FP:s tidigare taleskvinna i jämställdhetsfrågor, Tina Acketoft, där hon hävdar att hennes partis officiella ståndpunkt i jämställdhetsfrågan är att alla icke-fysiska skillnader mellan könen är sociala konstruktioner, att det i princip är omöjligt att vara folkpartist utan att samtidigt vara feminist, samt att det Lindberg säger i intervjun står långt ifrån partiets officiella linje.

Vi tackar Världen Idag för ett gott bidrag till ett angeläget klarläggande och Lindberg för att hon har modet att säga det hon på god och trygg grund tycker, även om det skulle gå på tvärs mot partiets linje. Samtidigt buar vi ut Acketoft för att hon försvarar ett tankebygge (vänsterfeminismen) om mäns och kvinnors likhet, som inte håller, eftersom det grundläggande antagandet inte håller.

Så genant då för Vänstern, Sossarna och Folkpartiet att de alla byggt en politik på den icke hållbara grunden, en politik som de utsatt svenska folket för i decennier och som gjort och gör de flesta män kvinnor och barn olyckligare, ofriare och fattigare än de skulle behöva vara.

Ny föreningsstyrelse utsedd

Igår höll föreningen sitt årsmöte. Till ny ordförande valdes Jenny Odälv, till kassör Joakim Widell och till konsulterande styrelseledamöter Krister Pettersson samt Bo Pettersson.

Mötet enades om att under innevarande år satsa mer på webben t ex med bloggfunktioner, att regelbundet skicka ut ett kortfattat nyhetsbrev till föreningens medlemmar samt att uppmuntra alla medlemmar att skriva mer insändare och debattartiklar i övriga media i syfte att bättre väcka insikt om "dagistvånget" som ett politiskt problem som måste få en lösning.

– Det ska bli spännande att jobba i föreningen i en ny roll, säger vår nyblivne ordförande, Jenny. "Och lika spännande ska det bli att se hur mycket av allt det vi vill göra som vi kommer att orka genomföra framöver. Eftersom alla i styrelsen är tända inför uppgiften är jag optimist. Snart kommer säkert det politiska genombrottet för våra idéer om att barn ska tas om hand av sina föräldrar, inte av staten."

Ännu ett lyckat alternativt 1:a majtåg i Uppsala

För femte året i rad genomförde Kristdemokraterna i Uppsala en manifestation för värnandet om familjen. 700 personer tågade genom Uppsalas gator till St Eriks torg där bland andra Göran Hägglund och Marcus Birro talade om den viktiga roll som familjen spelar i samhället.

Av initiativtagaren,. Mikael Oscarsson (kd):s tal får man uppfattningen att hans parti numera förespråkar en dubblering av vårdnadsbidraget (alltså från 3 000 kr efter skatt per månad och barn till 6 000).

Grattis Kd i Uppsala till ännu ett lyckat evenemang! Men synd att partiet inte förefaller inse att det krävs bättre grepp än en höjning av vårdnadsbidraget för att barnomsorgsvansinnet ska få en rimlig lösning.

"På marsch för Sveriges familjer"

Med anledning av KD:s förestående 1:a majtåg i Uppsala nu på fredag och med syftning på de högtidliga konventioner om familjens betydelse som Sveriges regering skrivit under på, frågar sig Maria Andersson på ledarplats i dagens nummer av Världen Idag:

Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och Jan Björklund: när får vi se er i första ledet för de familjer ni åtagit er att skydda?

Det är verkligen en väl motiverad fråga, som vi medborgare bör kräva svar på! Bra skrivet fr. Andersson!

"Dagis, olönsamt för samhället!"

Två föräldrar med två barn på heltid i förskola måste tjäna 710 000 kr om året – var – för att via skatten kompensera kommunen för dess kostnader för omsorgen om deras barn. För en ensamförsörjare höjs ribban till det dubbla, d v s till 1 420 000 kr.

Det har Riksdagens Utredningstjänst (RUT) kommit fram till, på riksdagsledamoten Mikael Oscarsson (kd):s uppdrag.

Det är med glädje uppblandad med vanmakt som vi noterar Oscarssons initiativ och det framkomna resultatet, som väl knappast kan tolkas på annat sätt än att den kommunala barnomsorgen är en stor förlustaffär för kommunerna. Glädje känner vi på grund av att dessa viktiga uppgifter publiceras, vanmakt fylls vi av vid tanke på att den "nyhet" som nu framkommit, för många av oss dagiskritiker är fyrtio år gammal! Läs t ex ett bra avslöjande debattinlägg om den saken här (under mellanrubriken "Lönsamhetsbluffen").

Vi har länge vetat att tjänsten är en förlustaffär för stat & kommun och många av oss har dessutom gjort vad vi har kunnat för att upplysa folk om den saken. Men av någon anledning har det påpekandet haft svårt att sjunka in för att bli det beslutsunderlag som våra förtroendevalda så väl behövt så länge.

Med lite tur blir det snart ändring på det, tack vare Mikael Oscarsson & Världen Idag.

PS: En annan sak är att RUT:s beräkning ser skum ut, men det ändrar inte den grundläggande slutsatsen: att den kommunala barnomsorgen kostar mer än den smakar.

”Låt föräldrarna betala mer för barnomsorgen!”

Det är budskapet från ett antal moderata kommunalråd till regeringen mot bakgrund av den rådande lågkonjunkturen, som gör att kommunerna får allt svårare att leva upp till statens krav och egna ambitioner.

Läs Dagens Nyheters rapportering om saken - här, statsminister Reinfeldts kommentarer - här - och sossarnas ekonomiske talesman Thomas Östros (s):s kritik - här!

För oss i denna förening är det vanmaktsframkallande att konstatera hur okunniga eller ointresserade såväl Reinfeldt som Östros är om barnomsorgssubventionernas samhällsekonomiska och medborgarfrihetliga konsekvenser.

Det är visserligen sant att nämnda subventioner ökar utbudet av småbarnsföräldrarnas - och då särskilt kvinnornas - arbetskraft, men varför håller de båda tyst om att samma subventioner sänker efterfrågan på arbetskraft, sänker välståndet och inskränker den medborgerliga friheten? Beror det på okunnighet eller är strategin medveten?

Socialstyrelsen: Ungas psykiska ohälsa ökar

Igår presenterade Socialstyrelsen, sin senaste folkhälsorapport. I den framgår att barns och ungas psykiska ohälsa ökar. Sämst förefaller flickor och unga kvinnor må; bland dem har vårdinsatserna med anledning av självmordsförsök och självtillfogade skador ökat med 50 procent på tio år.

Av rapporten framgår att författarna tror att den huvudsakliga orsaken till denna negativa utveckling är alla de val som barn och unga numera sägs tvingas göra. Följaktligen förespråkar myndigheten att ännu mer av samhällets resurser avdelas för utbyggnad av kommunernas och landstingens resurser i form av ungdomspsykologer och dito kuratorer, som förhoppningsvis då ska upptäcka problemen tidigare än hittills.

Vidare framgår det av rapporten att myndigheten inte är i närheten av att se den bristande anknytning som barnen numera har till sina närstående vuxna som en bidragande orsak och att denna dåliga anknytning har uppstått som en konsekvens av det påbjudna dubbelarbetet och den likaledes påbjudna storskaliga barnomsorgen.

Följaktligen är styrelsen inte heller i närheten av att föreslå att skatte- och socialpolitiken måste läggas om så att föräldrar får råd att själva ta hand om sina barn de första viktiga åren.

Gävleåklagaren JO-anmäls

Här - rapporterade vi om åklagare Hammarstrands uttalande i Dagens Medicin för några dagar sedan om att han är beredd att åtala läkare och sköterskor, som skriver ut preventivmedel till tjejer som är under 15 år, för medhjälp till sexbrott.

Nu har vi blivit varse att en överläkare i gynekologi och obstetrik i Skåne har anmält Hammarstrand till Justitieombudsmannen som olämplig för sin tjänst som åklagare (d v s bett JO utreda saken).

– Under min karriär har jag säkerligen skrivit ut p-piller till hundratals flickor under 15 år, skriver han i sin anmälan, samt att han nu "anser måttet vara rågat i fråga om stolligheter”.

Helt häpnadsväckande vilken reaktion Hammarstrand fått på sin tolkning av lagen och hur upprörda folk förefaller att ha blivit. Vi i denna förening tycker att den fråga som Hammarstrand vill väcka är väl värd att diskuteras och hoppas därför att han står pall för det mediadrev han blivit utsatt för.

Föräldraprotester mot sparplaner i barnomsorgen

Vi noterar att det i finanskrisens och lågkonjunkturens spår har uppstått mycket gnäll och gny ute i kommunerna bland småbarnsföräldrar på grund av neddragningar i barnomsorgen, som obevekligen leder till större barngrupper och fler barn per skötare. Här ett exempel från Falu-Kuriren från just Falun.

Båda parters, d v s såväl kommunledningens som föräldrarnas, reaktioner är begripliga. Det är ofrånkomligt att kommunerna, i dåliga tider, drabbas ekonomiskt och får svårt att leva upp till sina åtaganden. Lika uppenbart är det att föräldrarna, som inrättat sina liv efter statens direktiv om förvärvsarbete och kommunal barnomsorg, får problem och blir oroliga när kommunen får problem att leverera.

Lösningen på problemet är att föräldrarna framöver får behålla de resurser för barnomsorg som staten via skattsedeln tagit ifrån dem och placerat i händerna på kommunerna. På så sätt skulle föräldrarna själva få bestämma hur barnen ska tas om hand och slippa beroendet av varierande och nyckfulla kommunala beslut.

Inte nog med att en sådan lösning kraftigt skulle förbättra den medborgerliga friheten, den skulle också förbättra välståndet så att de slapp jobba så förtvivlat mycket för att försörja sig. På så sätt finge de också mer tid att spendera med sina barn!

"Bort med maxtaxan!"

Det är budskapet i en uppkäftig debattartikel av liberalt sinnade medborgare i dagens nummer av Aftonbladet, en brandfackla som du kan läsa - här!

– Så himla bra!, utbrister undertecknad. Författarnas förslag ligger väl i linje med denna förenings. Det som i huvudsak skiljer är att vi föreslår att de stora skattesubventioner som idag går direkt till den kommunala barnomsorgen i stället ska ingå i det där sammanslagna och förenklade statliga stödet till småbarnsfamiljer som författarna puffar för. Så att omsorg hemma om egna småbarn ska bli mer av ett realistiskt alternativ framöver än det är idag.

Men så långt vågar författarna uppenbarligen inte gå; vår kommunala barnomsorg har blivit vår motsvarighet till indiernas heliga kor.

Åklagare hotar med åtal för p-piller till barn

Enligt svensk lag har sexuellt umgänge med barn under 15 år varit olagligt länge. Det förbudet skärptes år 2005 i den nya sexualbrottslagen som gör sådant umgänge brottsligt även om den underårige givit sitt samtycke.

Det ovan skisserade utgångsläget har fått åklagare Mikael Hammarstrand i Gävle att i Dagens Medicin gå ut med beskedet att han är beredd att åtala funktionärer i hans län, som skriver ut preventivmedel på recept till underåriga, för medhjälp till sexualbrott.

Vilket himla liv det blivit! Tidningarna är fulla av uppmärksammanden och kommentarer. Läs t ex advokat Leif Silberskys - i Expressen - här, samt ledarskribent Sanna Raymans i Svenska Dagbladet - här!

Den debatt som Hammarstrand härmed skapat är välkommen, också utifrån andra aspekter än de som hittills kommit fram (t ex hur utskrift av recept på p-piller till minderåriga i hemlighet påverkar föräldrarnas möjlighet att ta ansvar för sina barn).

För övrigt är debatten inte ny. Andra har påpekat det absurda i situationen förr. Läs t ex här och här!

En finländska som kritiserar dagistvånget med kraft

(Observera att du i spelarens nedre högra hörn kan koppla in engelsk undertext.)

Lika mycket som jag sympatiserade med kvinnan (Nina Mikkonen), lika skrämd blev jag av hennes opponent, Jarkko Tonttis påstående att en förkrossande andel av de studier som genomförts visar att barn utvecklas bättre om de får gå på dagis i stället för att vara hemma. Det påståendet är helt enkelt inte sant, särskilt inte om de fördröjda effekterna av dagisomsorg under puberteten och åren därefter tas med i beräkningen.

Skillnader och likheter i barnomsorg mellan Nordens länder

I Finland går "bara" 67 % av treåringarna på dagis, medan motsvarande siffra i Danmark, Norge och Sverige är över 90 %.

De uppgifterna och många fler kan inhämtas från denna artikel (på svenska) på finska rundradions webbplats.

Antalet barn per vårdare i förskolan ökar

I den av finanskrisens följande lågkonjunkturen är gruppstorlekarna på väg upp och personaltätheten på väg ned, det framgår av en undersökning som Skolverket just genomfört.

Den effekten torde vara tämligen oundviklig i nuvarande konjunkturläge. Föräldrarnas protester torde inte utebli särskilt länge. I detta slag av situation framstår nackdelarna med politiskt styrd barnomsorg som extra tydlig: föräldrarna som genom beskattningen avhänt sig sina resurser och därmed sin beslutsmakt på området står tämligen maktlösa när deras förtroendevalda styr och ställer.

Var kommer föräldrarna in i bilden?

Den frågan försökte en panel på tankesmedjan Timbro besvara igår med anledning av en rapport som samhällsanalytiker där nyligen tagit fram.

Läs mer om vad slutsatserna från rapporten och från paneldiskussionen blev - här!

Ganska bra, är jag benägen att säga. Fast ännu bättre hade varit om Timbro hade vågat föreslå att även dagissubentionerna ska ingå i det där enda stödet till föräldrarna.

Regeringen lanserar familjestödsinitiativ

För ett par dagar sedan berättade vi att regeringen tagit ett initiativ för att åstadkomma mer samordning mellan alla de organ i landet som på olika sätt tillhandahåller stöd till föräldrar under hela resan från spädbarn till tämligen mogen ungdom.

Avsparken hade formen av en videokonferens mellan politikerna i centrum (Stockholm) och tjugo kommuner / konferensanläggningar runt om i landet.

För detta samordningsarbete anslår regeringen 70 miljoner kr, som kommunerna kan ansöka om tilldelning från. Folkhälsoinstitutet ska, på regeringens vägnar, välja ut de kommuner som ska få pengar.

Läs primus motorns, folkhälsominister Maria Larssons inledande anförande - här!

Jag måste säga att jag är skeptisk till detta initiativ; det är inte mer statlig inblandning som Sveriges föräldrar och barn behöver utan mindre.

Är mer dagis enda vägen?

Det frågar sig ledarskribent Katarina Larsson i denna krönika i dagens nummer av Borås Tidning i en kritisk granskning av effekterna av den där kvinnokampen runt decennieskiftet 1969-70 ("Ropen de skalla, dagis åt alla!") som lett till att 80 % av förskolebarnen 1-5 år numera går på dagis.

Larsson sätter fingret på en för dagiskramarna öm punkt: hur kommer det sig att vi föräldrar, och då särskilt kvinnorna, under denna dagisutbyggnadstid, fått det allt stressigare och att vänsterfeministernas lösning på det problemet är ännu mer förvärvsarbete och dagisvistelse?

"Rör inte vår familjepolitik!"

Det är rubriken på dagens huvudledare i påstått liberala Sydsvenska Dagbladet, i vilken tidningen (d v s tidningens politiska chefredaktör, Heidi Avellan) för femtioelfte gången går till storms mot Kd och det partiets familjepolitik, som tidningen finner såväl jämställdhetssaboterande som kvinnofientlig.

I samma artikel kritiserar hon det nyligen presenterade EU-förslaget att den del av föräldraledigheten som bara kan tas ut av mamman sätts till 18 veckor. Men eftersom motsvarande tid i Sverige är 14 veckor, skulle det, enligt Avellan, innebära en oönskad frihetsinskränkning såväl för mödrar som fäder.

Tänk att det ska vara så svårt för Avellan att inse hur icke-liberal den svenska, av sossarna införda, familjepolitiken är! Hur "ungkarlsskatt" på alla som tjänar pengar i kombination med kraftigt skattesubventionerad föräldraledighet och barnomsorg styr medborgarnas beteenden på ett allt annat än medborgarfrihetligt, d v s liberalt, sätt!

Denna förenings medlemmar, Krister Pettersson i Malmö och hans icke besläktade efternamne, Bo C Pettersson i Västerås har under åren gjort massor av försök att skriva Avellan till rätta om detta - i hennes egen tidning, men med mycket klent publicistiskt resultat och ännu klenare effekt på Avellans tankebanor.

Men det är ju trevligt att någon gång kunna hålla med Avellan om nå't: t ex att EU-förslaget inte är någon höjdare precis.

"Dags dela föräldraledigheten lika!"

Det propagerar SSU:s förbundsordförande, Jytte Guteland, och organisationens jämställdhetsexpert (?), Kristin Linderoth, för på Newsmill idag, d v s - här!

Notera gärna antalet mothugg som författarna fått. Det är ju ändå en tröst i bedrövelsen.

– Äktenskapet har aldrig varit trendigare…

…hävdar Elise Claeson i en artikel upplagd på Newsmill och tar statistik från SCB till intäkt för detta sitt påstående . Denna statistik visar att antalet äktenskap under den senaste tioårsperioden gått från drygt 30 000 per år till 50 000, samtidigt som antalet skilsmässor legat tämligen oförändrat på ca 20000 per år.

Så bra att svenska folket i högre utsträckning satsar på kärlek och familjebildning! Fast ännu bättre vore om vi också lyckades pressa ned skilsmässotalen. Skilsmässor är ett otyg som både barn och vuxna far illa av.

Är kvinnodagen överspelad?

Är det verkligen någon som tror att lyckan ligger och väntar bakom hörnet så snart vi alla i jämställdhetens namn jobbar lika mycket hela tiden? Eller att kvoterad föräldraförsäkring är nyckeln till ett harmoniskt föräldraskap? Är det inte bara att gå en feministisk genväg över de där svåra frågorna om hur vi som män, kvinnor, föräldrar och familjer ska få ihop livet, bygga gemenskaper och ge barnen en trygg uppväxt?

Det är ett nyckelstycke i Katarina Larsons ledarstick i dagens nummer av Borås Tidning, ett tankeverk som du kan läsa - här!

Ett mycket bra debattinlägg som inte blir sämre av att författaren råkar vara kvinna och undertecknad man. Vi, män och kvinnor, kan tydligen komma fram till samma slutsatser, trots genusskillnaden. Det lovar gott.

Dagens unga drömmer om ett svenssonliv

Dagens svenska tonåringar drömmer inte om rikedom och berömmelse utan om ett svenssonliv (d v s att få ett bra jobb, hitta den rätta, få barn och skaffa ett fint hem). Det största orosmolnet för framtiden är att bli arbetslös. Det visar en studie om 90-talister som presenteras av tendens-identifierings-konsult-företaget Kairos Future i ett pressmeddelande - här!

Vad undersökarna förefaller att ha missat är att rikedom och berömmelse är nå't man drömmer om när svenssonlivet förefaller vara en självklar grund man står på. När den grunden inte längre känns stabil tar man ett steg bakåt / nedåt och försöker säkerställa den innan man åter försöker ta nästa steg på Maslows behovstrappa (fotnot).

Vad sägar detta steg bakåt / nedåt om våra politikers förmåga att under senare decennier leverera det välstånd som tidigare generationer tog för givet?

Fotnot: Abraham H Maslow (f: 1908-04-01, d: 1970-06-08) var en amerikansk psykolog som blev mest känd för sin "behovshierarki", d v s en teori om motivationen hos människan, att dennes grundläggande behov är att få mat i magen och tak över huvudet samt att vederbörandes högsta och slutgiltiga behov är "självförverkligandet", d v s för många just att bli rik och berömd.

En avslöjande debatt

Tidigare ikväll debatterades frågan om jämställdheten har gått för långt i Sverige i programmet Debatt i SVT2. Du läsare kan kolla programmet i efterhand - här!

Trots att "de våra", som svarade jakande på frågan, gjorde bra ifrån sig, var debatten ändå en vanmaktsväckande erfarenhet; så många viktiga argument kom aldrig fram och så många viktiga frågor ställdes aldrig.

Undertecknad fick sina värsta farhågor besannade; kunskapsnivån i jämställdhetsfrågan är skrämmande låg, trots decennier av högljudd offentlig debatt. Och Folkpartiet är på väg bort från liberalismen mot socialismen. Den farhågan, som vi i denna förening burit på länge, bekräftades i debatten.

"Varför mår inte våra barn så bra som de har det?"

Den frågan försöker barnläkaren Carl Lindgren och psykiatrikern Frank Lindblad besvara i en nyutkommen bok betitlad Välfärdslandets gåta. De kommer fram till att välfärdsstaten har biverkningar som hälsomani, stresspanik, välfärdsapati och individfixering.

Boken har föranlett Elise Claeson att fundera vidare på bokens innehåll och budskap i en krönika i dagens nummer av Svenska Dagbladet, en artikel som du kan läsa - här!

Även i moderatvänliga Norrbottens-Kuriren - här - finns en bra reflektion över bokens budskap.

Alltför många barn diskrimineras och kränks

Det har Skolverket kommit fram till i två undersökningar. Farliga miljöer är enligt undersökningarna korridorer, skolgårdar, matsalar och omklädningsrum och påverkande faktorer är skolmiljön och undervisningens utformning.

Typiskt nog kommer verket fram till att lagstiftningen måste ses över, att förskolornas och skolornas likabehandlingsplaner i många fall måste förbättras och att umgängesnormerna i de aktuella miljöerna måste diskuteras mer.

Den för många uppenbara orsaken: att det är för få vuxna som håller koll på barnen i våra storskaliga omsorgs- och utbildningssystem är förmodligen en politiskt obekväm slutsats som verket inte vågar dra.

Vetenskap eller galenskap?

Vetenskapsrådet har beviljat över en halv miljon kronor till ett treårigt projekt i musikvetenskap, ”Trumpeten som genussymbol”, som ska söka misstänkt genusspecifika klanger hos instrumentet.

– Genusvansinnet har nått nya höjder, skriver Tanja Bergkvist (fotnot) på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet, d v s - här.

Så jättebra, utbrister undertecknad! Inte nog med att Bergkvist uppenbarligen kan skriva så att folk hänger med, hon är också kvinna, en ovedersäglig fördel när man ger sig i kast med den vänsterfeminism som fått sådan osannolikt stor politisk makt som den fått i Sverige.

Fotnot: Samma kvinna som skrev om genusvansinnet i förskolan i slutet av förra året i samma tidning - här.

Föräldrauppror på gång på Gotland

Gotlands föräldrar börjar få nog av alla nedskärningar i barnomsorgen och skolan som sker på ön. Läs Hela Gotlands rapportering om händelseutvecklingen - här!

Så går det lätt i besparingstider när nå't så viktigt som omsorgen, uppfostran och utbildningen av det käraste vi föräldrar har - våra barn - överlåts till tredje part: stat & kommun. När då denna tredje part börjar fatta beslut som pekar åt fel håll upptäcker vi - lite sent - hur maktlösa vi blivit.

Uppsala på väg införa föreskolebussar

Tre förskolebussar ska under våren börja rulla i Uppsala kommun, hämta upp förskolebarn på olika förskolor och sedan skjutsa ut dem till aktiviteter i skog och mark. Syftet med projektet är att frigöra platser för andra barn på de befintliga förskolorna. Men intresset bland föräldrarna är uppenbarligen svalt.

Undertecknad är också skeptisk. Lösningen pekar på att barnomsorgen i kommunen har fått för stor omfattning, att kommunen inte längre klarar av att ta hand om alla de barn som den lovat att ta hand om. Men att verksamheten får för stor omfattning är ju inte så konstigt; den erbjuds ju föräldrarna till tio procent av produktionskostnaden. Ett så "attraktivt" pris har få föräldrar råd att avstå från, speciellt inte eftersom de redan betalat för tjänsten med tvång: via skattsedeln.

"Barnomsorgspengen äventyrar kommunernas ekonomi"

Det är innebörden i en interpellation som riksdagsledamoten Peter Hultqvist (s) just ställt till utbildningsminister Jan Björklund (fp).

Läs Hultqvists fråga - här - och notera gärna att svaret ska levereras i riksdagens kammare måndagen 9/3.

Frågan är typisk från vänsterhåll. För dem är kollektivets (kommunens) intressen viktigare än medborgarens.

Stopphanden lär barn hitta sin gräns

På förskolan Sälen på Södermalm i Stockholm lär man barnen att sätta gränser gentemot omgivningen när de inte vill vara med längre.

Som vanligt blir kommentaren: "å ena sidan bra, å den andra: tveksamt". Är man bara en aning konspiratoriskt lagd kan man få för sig att ungarna på Sälen får lära sig att inte ens lyda sina föräldrar.

Svenskt recept på fler barn tillämpat - i Tyskland

Det har varit svårt att kombinera yrkesliv med barn i Tyskland, framför allt i före detta Västtyskland där det knappast funnits någon kollektiv barnomsorg alls.

Men en förändring inträffade år 2007; då införde Tyskland en föräldrapeng enligt svensk modell, varefter landets tidigare låga födelsetal är i ökande.

Underligt att någon ska behöva bli förvånad av effekten. Utforma politiken så att både man och hustru måste förvärvsarbeta för att överleva så minskar födelsetalen, utforma den i stället så att någon av föräldrarna har råd att vara hemma med sitt barn de första viktiga åren så ökar i stället dessa tal.

Sedan uppstår nya komplikationer när man satsar på båda spåren samtidigt, som vi gör här i Sverige, men de avstår jag från att gå in på här och nu ;-)

"Vårdnadsbidraget, en droppe i havet!"

Det är rubriken på en artikel i dagens nummer av tidningen Världen Idag i vilken det framgår att en typisk dagisfamilj med dubbelarbetande föräldrar under småbarnsåren gynnas med 3-4 miljoner kronor före skatt, jämfört med en likadan familj som väljer att själv ta hand om barnen de första viktiga åren.

Rubriken syftar på att det nyligen, i vissa kommuner införda, vårdnadsbidraget, på grund av den låga ersättningen och den korta löptiden, endast kompenserar för denna kraftiga orättvisa (?) till ca 5 procent, alltså kvarlämnande 95 % av den orörd.

Mycket bra, Krister Pettersson & Världen Idag! Hoppas att några fler medborgare vaknar upp av den!

– Har förskolan blivit ett laglöst land…

…frågar sig Mona Lundin på insändarplats i dagens nummer av Örnsköldsviks Allehanda och syftar på att få förpliktigande, kvalitetsrelaterade, lagregler numera ligger till grund för den kommunala barnomsorgens verksamhet. Hon menar att det förhållandet gör att kommunerna i praktiken aldrig kan ställas till ansvar för omsorg av så låg kvalitet att den skadar barnen.

Jämställdhetsbonusen gör skillnad

Den från 1 juli i fjol införda jämställdhetsbonusen (som innebär att den förälder som har den lägsta inkomsten får en skattenedsättning med 3000 kr i månaden om vederbörande förmår sin mer intjänande livskamrat att stanna hemma med barnet under föräldraledigheten i stället) gör stor skillnad i nettoinkomst för de allra flesta familjekonstellationer. För många blir utnyttjande av den bonusen det mest förmånliga alternativet, åtminstone på kort sikt.

Det framgår av en serie beräkningar som Vestmanlands Läns Tidning gjort och rapporterar om - här.

Men en berättigad fråga är: Är det rimligt och försvarbart att staten använder väljarnas egna pengar för att manipulera fram ett politiskt korrekt beteende hos väljarna?

För undertecknad är svaret ett givet 'Nej'! Vem av de två föräldrarna som stannar hemma med barnet under föräldraledigheten har staten inte med att göra!

FI vill ha fri abort och mer kollektiv barnomsorg!

Fri abort ska erkännas av EU som en mänsklig rättighet och förskolan och barnomsorgen byggas ut i hela EU. Det är några av de valfrågor som Feministiskt Initiativ antog på partiets kongress i Uppsala i helgen.

FI gör det för lätt för sig i abortfrågan. Det är en oerhört stor & svår moralisk fråga som inte försvinner ens om partiet får som det vill: att rätten till abort blir helt fri.

Vidare förefaller partiledningen inte inse att ju mer av våra gemensamma resurser som vi satsar på att bygga ut den kollektiva barnomsorgen, desto färre kommer då att få råd att själva ta hand om sina barn de första viktiga åren. Med andra ord, Sveriges "generösa" kommunala barnomsorg är inte, på långa vägar, så generös som FI:s ledning tror.

Förskola nominerad till fint pris

Almens förberedelseförskola för invandrarbarn i Västerås har nominerats till ”Götapriset”, som delas ut till landets bästa förnyelseprojekt i offentlig sektor varje år.

Bakom priset står bland andra Göteborgs Universitet och organisationen Sveriges Kommuner och Landsting.

Almens förberedelseförskola i Västerås är en kombinerad öppen förskola, förskola och svenskundervisning för invandrare. Barnen är inskrivna tillsammans med en förälder.

Verksamheten har rönt intresse på flera håll, både i Sverige och utomlands, och har fått ta emot många studiebesök.

Idén förefaller att inte vara så dum; såväl barnet som föräldern torde vinna en hel del värdefullt på att vara med. Samtidigt är det ju toppen att föräldern är till hands för barnet under vistelsen i skolan - det sociala och känslomässiga bandet mellan de två torde upprätthållas!

Dagisbarnens inlärningsövertag förefaller inte hålla i sig

Dagisförespråkare som Prof Emeritus Bengt-Erik Andersson hävdar att dagisbarn lär sig mer än hemmabarn, samt att detta kunskapsförsprång håller i sig upp i åren. Men den tolkningen motsägs av OECD:s PISA-studie 2006, i vilken 15-åringar i alla medverkande länder testades med avseende på färdigheter i läsning, naturvetenskap och matematik.

De finska ungdomarna var bäst, med Hong Kongs på andra plats följt av Kanadas på tredje. Sverige, som spenderar mer pengar per elev än de flesta, såväl på förskola som grundskoleutbildning, kvalade in först på 21:e plats.

Läs kanadensiska skolverkets sammanfattning av resultaten (på engelska) - här!

Detta är bara en av flera undersökningar vi sett fladdra förbi som visar att det är andra faktorer än spenderad tid på dagis som avgör hur det går för barnen i "den riktiga" skolan. Dessutom är inlärningstakten under de första åren bara en av många aspekter som måste läggas till grund för beslut om hur små barn ska tas om hand. Andra viktiga faktorer är de neurobiologiska, medicinska, känslomässiga, psykologiska, sociala, medborgarfrihetliga, och samhällseekonomiska dimensionerna av frågan.

Dagbarnvårdare får ha egna barn i gruppen

Dagbarnvårdare i Borlänge får ha egna barn i gruppen och får lika mycket betalt för dem som för andra barn. Villkoret är att de betalar barnomsorgsavgift (1) och tar emot minst lika många barn från den kommunala kön som de har egna.

Det förefaller vara klart efter ett beslut i kommunens barn- och skolnämnd härom dagen.

Det säger nå't alarmerande om svenskt samhällsliv, att det tagit alla dessa år att få denna halvdana rättelse på ett allvarligt rättviseproblem till stånd, att man kan få betalt från kommunen för att ta hand om andras barn men inte egna.

Men inte ens Borlänges på väg varande lösning duger. Vi i denna föreningen kommer inte att ge oss förrän föräldrarna får behålla sina barnomsorgspengar så att de slipper kommunens godtyckliga och orättvisa inblandning.

Fotnot 1: Detta innebär att familjen tvingas betala ca 10 % av kostnaden för omsorgen in till kommunen för att kunna få 100 % tillbaka i ersättning. Förklara detta vansinne begripligt för vanliga medborgare den som kan!

Familjepolitik i snålblåst

Familjepolitiken har inte blivit den framgångssaga man kunde ha förväntat sig av en borgerlig regering. Endast på marginalen har den förbättrats till att ge lite utökad valfrihet för Sveriges barnfamiljer, i form av ett kommunalt vårdnadsbidrag. Istället har det varit fortsatt förmynderi som gällt.

Så inleder Nya Wermlandstidningen en ledare i dagens nummer, ett alster som du kan läsa - här!

Mot bakgrund av att tidningen förr varit tämligen moderatvänlig, biter kritiken extra hårt. Det här inte det gamla vanliga skället från vänsteroppositionen utan kritik inifrån. Bra NWT!

Genusindoktrinationen på dagis ser ut att ha gått långt

Personal på Västerhejde förskola på Gotland uppmanas av kommunens genuspedagog att bli mer genusmedvetna och se upp så att pojkar och flickor inte agerar alltför stereotypt.

Litteraturlistan som lärarna förväntas ta del av innehåller bl a Lärarförbundets Genuspraktika, som bl a presenterar de fem "härskarteknikerna": Osynliggörande, Förlöjligande, Undanhållande av information, Dubbelbestraffning och Påförande av skuld och skam, tekniker som - hävdas det - män tillämpar på kvinnor.

Genusvansinnet har uppenbarligen gått bra mycket längre än undertecknad har kunnat föreställa sig. Vi måste rädda våra barn från det!

Större risk för ohälsa bland barn till ensamstående

Barn som lever med en ensamstående förälder löper ökad risk för psykiska problem jämfört med barn som bor tillsammans med båda föräldrarna. Det visar en forskningsgenomgång som Statens Folkhälsoinstitut har gjort.

Metaforskarna på Folkhälsoinstitutet trodde tydligen i början att det är ensamförälderns sämre ekonomi som är orsaken till att barnen tenderar att må sämre men tvingades efterhand revidera den uppfattningen och i stället dra slutsatsen att barn behöver fler vuxna än bara en.

Så sant som det är sagt; barn behöver såväl en morsa som en farsa eftersom de spelar olika föräldraroller och därför kompletterar varandra utmärkt. Men så långt i traditionell riktning förefaller FHI inte ha velat gå. Måhända är det inte politiskt korrekt att uttrycka sig så.

Lukas Moodyssons "Mammut", ett inlägg könsrollsdebatten?

Lukas Moodyssons senaste film, "Mammut", handlar om en ung familj där mamman vantrivs i sitt yrke som akutläkare eftersom jobbet hindrar henne från att ta hand om sin dotter som hon skulle vilja

Dottern tas i stället om hand av en filippinsk barnflicka som lämnat sina egna barn kvar i hemlandet för att kunna försörja sig själv och sina barn.

Pappan, en hårt arbetande internetentreprenör, har också börjat bli missnöjd med livet, varför han, på en resa, är otrogen med en prostituerad, som också - visar det sig - lämnat sina barn åt sitt öde för att kunna koncentrera sig på "jobbet".

Förmodligen hade Moodysson tänkt sig att filmen skulle bli ett inlägg i en mer allmän politisk debatt om förvärvslivets begränsningar som lyckobringare, men den kan också ses som ett inlägg i könsrollsdebatten, om vad som kan hända särskilt med våra kvinnor och våra barn om vi offrar familjelivet och barnen för karriärens skull.

Summa summarum finner jag filmen eftertankeväckande och därför angelägen. Min manliga beskyddarinstinkt blossade upp i full låga av den gentemot min kvinna och mina barn. Hon ska fanimej inte behöva förvärvsjobba för brödfödan om hon hellre vill göra karriär som hembyggare och barnen ska fanimej alltid ha detta befolkade hem att gå till när de behöver hämta tröst och nya krafter.

Moodysson har en poäng, priset för inkomstgenerering och självförverkligande ute i arbetslivet kan lätt bli för högt!

Jag tror jag ska upplysa regissören om denna förenings existens och föreslå honom medlemskap ;-)

Svenska barnfamiljer har det sämst ställt i hela Norden

Det framgår av statistik som Nordisk Socialstatistisk Kommitté tagit fram. Allra sämst till ligger svenska ensamstående småbarnsföräldrar.

Las Svenska Dagbladets uppmärksammande av nyheten - här - och Statistiska Centralbyråns pressmeddelande om saken - här!

Sammanställningen visar hur mycket i händerna på staten alla Nordens småbarnsfamiljer är och hur konstruktion och ersättningsnivå styr beteenden och välståndsnivå.

Detta beroende av staten måste på sikt brytas. Låt folk få behålla de pengar de behöver innan de börjar betala skatt så behöver de heller inga bidrag. Det måste bli grundprincipen för morgondagens skatte- och bidragssystem.

EU-parlamentet röstade för utbyggd barnomsorg

I Barcelona år 2002 bestämde sig EU för målet att nio av tio småbarn inom unionen ska få plats i förskolor senast 2010. Men nyligen lade kvinnoutskottet i parlamentet, företrädd av den konservativa slovakiska ledamoten Anna Zaborska, fram ett förslag om att det målet ska överges och att EU klart ska slå fast att det är politisk acceptabelt för en kvinna att stanna hemma med sina barn.

Men parlamentet röstade ned förslaget igår, erfar undertecknad. Det underförstådda skälet är att Europas kvinnor måste ut i förvärvslivet för att förbättra jämställdhetsstatistiken.

Emellertid är det uppenbart att Tjeckien ännu inte gett slaget förlorat. Just idag förväntas Tjeckiens representant i Ministerrådet ta upp samma fråga. Enligt den tjeckiska modellen bör mödrar stanna hemma med sina barn, i stället för att man tvingar fram en omfattande utbyggnad av barnomsorgen i unionen.

Nu kommer den utlovade barnomsorgspengen

Pengen innebär att en monetär summa, motsvarande vad en plats på ett familjedaghem i kommunen genomsnittligt kostar (under 2007: i snitt 84000 kr per barn och år), ska följa barnet och t o m kunna betalas ut till föräldern under förutsättning att vederbörande (i) öppnar egen firma, (ii) tar emot och hand om lika många främmande barn som egna, (iii) kan uppvisa att barnpedagogisk kunskap eller erfarenhet finns samt (iv) att lokalerna är ändamålsenliga.

Viktiga skillnader gentemot det redan införda vårdnadsbidraget är att barnomsorgspengen blir obligatorisk för kommunerna att erbjuda, att ersättningen avser nivån före såväl egenavgifter som inkomstskatt, att nettoersättningen från barnomsorgspengen blir högre än för det nyligen införda vårdnadsbidraget, samt att ersättningen blir utbetalningsbar ända upp till barnets inträde i första klass i grundskolan.

I samma veva kommer regeringens, återigen före det senaste valet aviserade, förslag att den "gratis" förskola om tre timmar per dag, som hittills "bara" gällt fyraåringar och äldre, fr o m 1 juli 2010 också ska erbjudas treåringar.

Läs regeringens pressmeddelande om saken - här - och gärna den oppositionella vänsteralliansens snabba fördömande - här!

Visst är vi i denna förening glada över att ytterligare en möjlighet till barnomsorg uppstår på detta sätt men vi är också kritiska till att regeringen inte vågar gå längre och göra den nu aviserade barnomsorgspengen generell på det sätt vi föreslog i vårt "tackkort" till regeringen våren 2008.

Den stora skillnaden mellan regeringens förslag till barnomsorgspeng och vårt är att vi vill att att hela den nuvarande snårskogen av skattefinansierade barnomsorgslösningar (föräldraförsäkring, jämställdhetsbonus, förskola, familjedaghem, vårdnadsbidrag - och nu barnomsorgspeng) rensas upp och ersätts med en generell barnomsorgspeng som föräldrarna antingen kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för, från dag ett fram till den dag barnet börjar i grundskolan. Dessutom vill vi att barnomsorgspengen befrias från alla ovan nämnda ovidkommande, godtyckliga och orättvisa villkor, vilka vi finner ovärdiga en stat som ska ha principfasthet, rättvisa, likabehandling och medborgerlig frihet som rättesnören.

Men samtidigt vill vi passa på att påminna om att vår generella barnomsorgspeng endast representerar vår mellansiktiga lösning. Långsiktigt förespråkar vi återgång till den sambeskattning Sverige övergav i början av sjuttiotalet (förbättrad till att bli en familjebeskattning där familjen, inte den huvudsakliga inkomsttagaren blir skattesubjekt) i kombination med skattemässiga avdragsmöjligheter för försörjningsbörda och utgifter (som t ex för barnomsorg) för inkomsternas förvärvande.

Som vi sagt & skrivit ett antal gånger vid det här laget kan vi bevisa att en sådan lösning vore bra mycket bättre, samhällsekonomiskt, offentligekonomiskt och medborgarfrihetligt, än den pytt i panna som regeringen nu vill blanda ytterligare ingredienser i.

95 kommuner nu klara för vårdnadsbidrag

Den 30/12, d v s - här - rapporterade vi om Kd:s sammanställning om hur många kommuner som kommer att införa det vårdnadsbidrag som vår alliansregering gjort möjlig. Då, alltså under de sista skälvande dagarna av förra året, var siffran 78 kommuner. Men nu, bara en månad senare, är antalet uppe i 95 (av totalt 290)!

Det framgår av en uppdatering av statistiken som tidningen Världen Idag har gjort och som du kan läsa om - här!

I en kompletterande artikel intervjuas Värnamos kommunstyrelseordförande, som tror att det vårdnadsbidrag som kommunen beslutat sig för kommer att förbättra folkhälsan. Läs den - här!

Vi tackar Världen Idags journalister för god insats (att ringa runt till massor av kommuner för att efterhöra deras planer). Sån't tar tid!

Tre nya böcker om anknytning recenseras

Tre mer eller mindre nya böcker om anknytningen mellan barn och vuxen som fenomen, d v s:

…recenseras av barnpsykiatrikern Magnus Kihlbom i senaste numret av Läkartidningen, d v s - här!

Kihlbom är i grunden positiv till böckernas budskap men tycker att Broberg & medförfattare "fegar ur" genom att avstå från att konfrontera det faktum att många förskolebarn lider av dålig anknytning och från att lyfta upp konsekvenserna av detta förhållande till ytan.

Säffle först i Värmland att införa Vårdnadsbidraget

Fullmäktige i kommunen beslutade igår kväll att införa bidraget från och med 1 april och räknar, i första rundan, med att bidraget kommer att omfatta ca 20 barn, d v s ca 7 % av kommunens 1-2-åringar. Resten är uppenbarligen antingen redan placerade i den mer etablerade kommunala barnomsorgen eller tillhör den minoritet av familjer som inte kvalificerar sig för bidraget av andra skäl.

"Bort med tassarna från barnens personlighetsutveckling!"

Det är tämligen solklart att det biologiska kön vi föds med påverkar vår personlighetsutveckling och att ett aktivt bekämpande av denna utveckling i syfte att få pojkar att bete sig mer kvinnligt och flickor mer manligt innebär övergrepp på våra barn och deras rätt att uppnå sina naturliga själspersoner.

Det är slutsatsen i denna krönika av haroiten Karin Yngman i dagens nummer av Barometern Oskarshamns-Tidningen, varför hennes budskap till genusideologer och dito pedagoger blir enligt rubriken ovan.

"Ta ditt ansvar som man och far!"

Ett mycket bra råd tycker undertecknad, inte bara för unga svarta män i USA utan också för alla unga män i Sverige, oavsett hudfärg!

Mer samordning av stödinsatser för barnfamiljer önskas

De stödfunktioner som finns ute i samhället för småbarnsföräldrar, t ex för mödravård, barnavård, barnomsorg och rådgivning, på såväl offentliga som privata som ideella händer, bör samordnas bättre, gärna under samma tak.

Det föreslås i en utredning som regeringen tagit initiativ till och som du kan läsa om - här!

Tanken är god men förslaget till utformning - samordning i statlig och kommunal regi - är undertecknad tveksam inför eftersom jag finner att det inte är mer offentlig maktinmutning som svenska folket behöver utan mindre.

Jag har i stället ett motförslag: Byt innehåll i den statliga propaganda som svenska folket varit utsatt för i en mansålder vid det här laget (att statens experter på barnomsorg och -uppfostran är mycket bättre på uppgiften än amatörmässiga föräldrar någonsin kan bli) till dess motsats (hur fundamentalt viktiga föräldrarna är för sina barn och så kommer att förbli under resten av livet).

Då kommer svenska föräldrar, så småningom, att återfå sitt förlorade självförtroende och börja göra ett mycket bättre jobb.

Moderaterna öppnar för kvotering av föräldraledigheten

"Om regeringens nyligen införda jämställdhetsbonus inte leder till att fler fäder tar pappaledigt kan det på sikt krävas ytterligare öronmärkta månader." Det har en moderat arbetsgrupp kommit fram till i ett delbetänkande.

Läs också - gärna - tidningens ledarredaktions träffsäkra och lite sarkastiska kommentar till utspelet dagen därpå - här!

Partipolitiken i Sverige har blivit en rollspelslek där de olika partiföreträdarna lånar ståndpunkter och utspel från varandra så att inte mycket längre är ideologiskt konsekvent eller förutsägbart.

I Luxemburg kan familjen leva på en lön utan stress

I Luxemburg tillämpas sambeskattning mellan makar, samtidigt som lönerna är höga och skattesatserna låga. Det gör att en typisk luxemburgisk småbarnsfamilj kan leva bättre på en lön än dess svenska motsvarighet kan på två, därtill under väsentligt mindre stress.

Läs Marie Söderqvists rapportering i Expressen från det lilla annorlunda men välmående landet mitt i Västeuropa - här!

Eftersom vi i denna förening förespråkar återgång till sambeskattning som en långsiktig lösning på det pågående fattigdomsbringande och frihetsberövande dagistvånget (se t ex - här), tackar vi härmed Luxemburg och Marie Söderqvist för god draghjälp.

Fast egentligen har vi ju en förbättring av den gamla sambeskattningen att erbjuda: familjebeskattning. Det betyder att familjen, inte den huvudsakliga inkomsttagaren, ska vara skattesubjekt. Det skulle kraftigt öka friheten för familjens medlemmar att bidra till familjens välstånd på det sätt de vill under livets olika skeden, automatiskt leda till att hemarbete uppvärderas långt över nuvarande nivå, samt öka sammanhållningen i familjerna och därmed minska skilsmässorna. Fördelar som svenska folket har ett skriande behov av!

"Samhällsvåldet döljs och bagatelliseras"

"De flesta grova brott har blivit 7–10 gånger fler sedan 1950-talet. Grovt rån är 30 gånger vanligare än då. Denna förfärliga utveckling bagatelliseras av de ansvariga."

– Varför har detta fått pågå opåtalat så länge, undrar civilingenjör Curt Norstedt, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet, d v s - här!

Norstedt hade gott kunnat lägga till en fjärde faktor: den sedan början av sjuttiotalet tillämpade familjepolitiken, som försvagat familjen som social institution och försvagat anknytningen mellan föräldrar och barn. Den processen har en benägenhet att uppvisa sina negativa effekter från och med när barnen kommer in i puberteten. Då upptäcker föräldrar ofta att de inte har det sociala och känslomässiga "kapital" som de då behöver för att rädda sina barn från självdestruktion.

Mammorna stannar hemma om de får möjlighet

Som alla inser är det mammorna som i första hand stannar hemma med det lilla barnet när vårdnadsbidraget erbjuds som en möjlighet. Men det är varken de högavlönade eller lågavlönade kvinnorna som gör det utan de mitt emellan.

Det framgår av en undersökning som Växjö kommun just genomfört och som Smålandsposten rapporterar om - här!

En fråga som politikerna bör ställa sig efter undersökningen är hur mycket av ett politiskt problem som den "snedfördelningen" är. Har verkligen svenska folket i val gett sina förtroendevalda i uppdrag att lägga sig i hur män och kvinnor i familjerna fördelar roller och arbetsuppgifter mellan sig?

Könsrollsdebatten har blossat upp igen

För ett par dagar sedan uppmärksammade vi - här - Tanja Bergkvists debattinlägg i Svenska Dagbladet i vilken hon, övertygande, driver tesen att genuspedagogerna i förskolan är en fara för barnens naturliga utveckling.

Det inlägget har föranlett tidningen Världen Idag att uppmärksamma, inte bara inlägget utan också Bergkvist som person, samt den starka reaktion som inlägget gav upphov till i svenska media.

Läs tidningens intervju med Bergkvist - här - samt dess betraktelse över den folkstorm hennes artikel har skapat - här!

– Så himla bra, utbrister undertecknad, "såväl Bergkvists påtändning som SvD:s publicering som Världen Idags uppmärksammande!"

Vad mig anbelangar får debatten gärna pågå ända tills folk, journalister och förtroendevalda, inser att vi väljare aldrig givit våra politiska företrädare i uppdrag att utsätta våra barn för den politiska indoktrinering och det sociologiska experimenterande som pågår i den svenska industriskaliga barnomsorgen!

"Allt fler slår sina barn"

År 2000 blev ett barn av hundra slaget, år 2006 var siffran två av hundra. Det framgår av en undersökning som Karlstads Universitet genomfört.

Vidare framgår det av undersökningen att två av tio tycker att det kan vara motiverat att ibland ruska om, hugga tag i, eller knuffa till sina barn.

Och undersökningen bekräftar att antalet anmälningar om barnmisshandel har ökat kraftigt under senare år.

Undersökningsgruppens slutsats om "vardagslivets vanmakt" är säkert en förklaring, en frustrerande situation som dagistvångspolitiken och lagstiftningen från 1979 (om förbud mot aga och kränkande behandling av barn) bidragit till.

Men ytterligare en förklaring är äldre barns medvetenhet om det rättsliga övertag på området de har gentemot sina föräldrar. Alltför många föräldrar har, i konfliktsituationer, hört sina barn säga: "Om du rör mig anmäler jag dig!"

Missförstå mig inte, jag förespråkar inte aga eller kränkande behandling av barn, men vill påpeka att rättsligt skydd mot misshandel och kränkning funnits i den svenska lagstiftningen hur länge som helst, där övergrepp gentemot svagare parter som barn alltid betraktats som särskilt graverande, såväl socialt som rättsligt.

Nyhetsarkiv 2009

"Det fria valet missgynnar kvinnorna"

Sossarna vill tvinga kommunerna att hålla nattöppna förskolor

"Lås upp föräldraförsäkringen!"

Kärnfamiljen är fortfarande målet för de flesta

"Så synd att barnen inte kan få vara hemma i fyra-fem år!"

Haros Madeleine Wallin blev ny ordförande i FEFAF

"Jämställdheten central för EU:s tillväxt"

Svenska pappor hemma med sina små fyra gånger längre än danska

"Mer jämställdhet är vägen ut ur den ekonomiska krisen!"

Louise Hallin upprör feminister

"Små barn ska vara på dagis och föräldrarna på jobbet!"

Alliansen utser nya familjepåverkande arbetsgrupper

Hugo Hegeland har gått ur tiden

"Starkare relation till jobbet än till barnen"

Ny familjepolitisk tankesmedja etablerad

Vilka är "verklighetens folk"?

"Jag är stolt över att vara hemmafru"

Tidiga smittor skyddar inte mot allergier

Kd:s Göran Hägglund: ”Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten”

Barnomsorgspengen ger grogrund för ny företagsamhet

"Barnomsorgspengen är en halvmesyr"

Vänstern är familjepolitikens Caligula

Sju procent av Stockholms småbarn hemma med vårdnadsbidrag

Tvång är moderat valfrihet

Dålig anknytning kostar stora pengar

Vill dagiskritikerna utöka bidragsfloran i Sverige?

"Var är valfriheten inom borgerlig familjepolitik?"

Multiresistenta bakterier tog tre spädbarns liv

Vänsterpartiet vill avskaffa vårdnadsbidraget

Vårdnadsbidraget, en god affär för Uddevalla kommun

"Stärka familjen viktigt för välfärden"

"Maxtaxan straffar föräldrar som väljer deltid"

Självskador vanliga, även bland pojkar

Neufelds och Matés bok om kompisanknytning, äntligen på svenska

Så kan skolobligatoriet yttra sig

Äktenskap och barn bygger upp människan

"Var tredje kvinna vill stanna hemma"

"Kvinnor och män är olika - låt dem vara det!"

Psykologen Gordon Neufeld besöker Sverige en gång till

Västmanlands bebisar får mest antibiotika i hela landet

Hockeyproffsets hemmafru är kvinnornas föredöme

Dags för ännu en "World Congress of Families"

"Återupprätta familjen i samhället!"

"Sluta sträva efter likhet mellan könen!"

Ett barn kostar inte bara en miljon utan fyra mille

Bra tal till frihetens försvar i Almedalen

"Fel att förskolan kostar på sommaren"

Vårdnadsbidraget: en vinst för kommunerna

Varför våra barn blir tyranner

Ett barn kostar föräldrarna en miljon

Smittorisken i förskolan: 6 ggr högre än hemma

Barn kan inte uppfostra sig själva

FP-kvinnorna vill kvotera föräldraledigheten

Dagens unga drömmer om ett svenssonliv

Regeringen föreslår begränsade möjligheter till hemundervisning

Både ris och ros från FN för Sveriges skydd av barns rättigheter

Genusvansinnets intrång i förskolan

"Små barn mår bra av förskola"

Gordon Neufeld: "När vuxna sviker uppfostrar ungarna varandra"

Haros seminarium om barns och ungas psykiska hälsa: en framgång

"Förskolan: Stressfylld barnförvaring"

– Förskolan har positiva intellektuella effekter på barn…

– Ge föräldrarna verklig valfrihet…

Kränkt fyraåring får 40 000 kr

KD vill ge mer stöd till föräldrar

"Mammafobin är utbredd, både till höger och vänster"

"Dagis, olönsamt för samhället!"

"Svenska män förtrycks politiskt!"

Ny föreningsstyrelse utsedd

Ännu ett lyckat alternativt 1:a majtåg i Uppsala

"På marsch för Sveriges familjer"

"Dagis, olönsamt för samhället!"

”Låt föräldrarna betala mer för barnomsorgen!”

Socialstyrelsen: Ungas psykiska ohälsa ökar

Gävleåklagaren JO-anmäls

Föräldraprotester mot sparplaner i barnomsorgen

"Bort med maxtaxan!"

Åklagare hotar med åtal för p-piller till barn

En finländska som kritiserar dagistvånget med kraft