Saxat ur Eskilstuna-Kuriren tisdagen den 13/7 -04:
Härom veckan påstod Eskilstuna-Kuriren på ledarplats att "Barnomsorgen har gjort det lönsamt att arbeta och därför främjat tillväxten". Det påståendet är felaktigt. Den kraftigt subventionerade kommunala barnomsorgen främjar inte tillväxten utan har i stället motsatt effekt, den gör oss svenskar fattigare än vi annars skulle ha varit.
Ett misstag folk lätt gör är att tro att en hemmaförälder utan inkomst i eget namn inte bidrar till landets välstånd utan bara parasiterar på andra. Så är det inte. En hemmaförälder bidrar ekonomiskt i första hand genom att sänka familjens kostnader och det är ett lika mycket värt i bruttonationalprodukten (BNP) som höjda inkomster.
Ett annat lättbegånget misstag är att tro att varje barn som lämnas in på dagis frigör en vuxen för förvärvsarbete, det vill säga för ett tydligt bidrag till BNP. Men så enkelt är det inte. Många utnyttjar släktingar och vänner för barnomsorg, många har fler än ett småbarn att placera och frånvarograden på dagis är hög (då förälderns inkomstgenerering uteblir).
Om man tar hänsyn till ovan nämnda faktorer kommer man fram till att vår kraftigt subventionerade kommunala barnomsorg kostar svenska folket storleksordningen 50 miljarder per år i sänkt levnadsstandard, vilket motsvarar 10 000 - 15 000 kronor i ren köpkraftsförlust per år per vuxen svensk.
Tidningen avslutar sin artikel med slutsatsen att (tack vare barnomsorgen) "har kvinnor sluppit att välja mellan familj och karriär" och där har ju tidningen äntligen rätt. Numera har ju kvinnor, i praktiken, knappast något annat än karriär att välja på.
Ledaren tyder på att tidningen befinner sig vid ett viktigt ideologiskt vägskäl. Den bör antingen påminna sig om vad liberalism är och därefter bättre försvara liberala principer som individens frihet gentemot staten, eller ta konsekvenserna av sin åsiktsvridning och därefter bekänna sig till det socialistiska blocket. För läsarnas skull.
Bo Pettersson, Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid.
Ledarredaktionens svar:
Låt oss dra Bo Petterssons teori till sin spets. Om en hemmaförälder bidrar lika mycket (eller mer) till tillväxten som en person som förvärvsarbetar kanske alla svenskar lika gärna kan strunta i att jobba. Det håller givetvis inte. Tillväxten ökar bara när produktiviteten och/eller arbetsutbudet ökar.
En väl utbyggd och offentligt finansierad barnomsorg ger fler människor i arbete och är därför tillväxtfrämjande.
Vi har lite svårt att förstå på vilket sätt barnomsorg gör individen ofri gentemot staten. Barnomsorg är en frivillig om än villkorad omsorgsform. Enligt Bo Petterssons filosofi leder i så fall alla offentliga subventioner till ofrihet. Familjepolitikens uppgift är bland annat att bryta upp traditionella könsmönster och öppna arbetsmarknaden för kvinnor. Det är en politik som ligger helt i linje med liberala principer.
Ledarredaktionen