Saxat ur Kristdemokraten, fredagen 16/4 -04:
|
| Barn- & familjeminister Berit Andnor |
Barn- och familjeminister Berit Andnor vill inte ge pengar till hemmaföräldrar. Hon anser inte att det är barnomsorg.
Hon menar också att de allra flesta människor vill kombinera arbete med familj.
- De allra flesta utnyttjar ju den barnomsorg vi har, säger hon.
När Andnor tar emot på sitt rum på socialdepartementet verkar hon avslappnad och visar stolt utsikten mot Stadshuset med det glittrande vattnet nedanför, och berättar att Lars Engqvist ser samma sak från sitt fönster, fast en våning upp.
Att ha en speciell barn- och familjeminister är nytt för mandatperioden. I den förra regeringen låg frågorna om barn och familj hos Ingela Thalén som var socialförsäkringsminister.
Andnors politiska gärning sträcker sig tillbaka till 1980-talet. Hon är dock minister för första gången.
En av Andnors första uppgifter som barn- och familjeminister var att se till så att kvinnor föder fler barn. En uppgift hon tycker att hon lyckats bra med.
- Det föds fler barn än på länge, 1,7 barn per kvinna. Det är väldigt glädjande. Jag tror att det beror på att det finns grundläggande förutsättningar att kunna känna den tryggheten att man vill bilda familj, säger hon.
Bidrag till babyboomen
Förbättringar i familjepolitiken, som maxtaxan i barnomsorgen, höjt barnbidrag, utbyggd föräldraförsäkring och förhöjd lägsta nivå i föräldraförsäkringen tror Andnor har bidragit till babyboomen.
- I Sverige tvingas vi inte välja mellan arbete och familj, vilket är fallet i de flesta andra europeiska länder. Vi har en hög förvärvsfrekvens, ett högt barnafödande och en god jämställdhet, säger hon.
Som exempel på det motsatta nämner hon Tyskland där kvinnor tvingas gå hem efter halva dagen på jobbet för att laga mat till barnen som kommer hem från skolan. Där saknas skollunch och barnomsorg, och man har inte kommit så långt i jämställdhetsarbetet som i Sverige, menar hon.
- Hälften av alla tyska kvinnor som är akademiker väljer därför bort barn; säger hon.
Sneglar mot Sverige
Andnor menar att tyskarna sneglar på den svenska modellen.
- Vi har en unik föräldraförsäkring. Det finns inget land som betalar sina föräldrar så mycket, så länge, för att vara hemma med sina barn som vi gör i Sverige. Jag brukar säga att inte ens våra rika grannar i Norge har en föräldraförsäkring som är så lång, säger hon.
Vad Andnor inte nämner är att man i Norge får ett "omsorgsbidrag" på 3 657 kronor (2003) för barn upp till tre år som inte nyttjar den kommunala barnomsorgen. Inte heller nämner hon att man i Tyskland har sambeskattning mellan makar, vilket gör det ekonomiskt möjligt för en av föräldrarna att vara hemma med barnen.
Utökad föräldraledighet
Hur länge föräldrarna ska vara hemma med barn, är något som föräldrarna bör avgöra själva, med hänsyn till sina ekonomiska förutsättningar, tycker familjeministern. För att ytterligare öka valfriheten för dem som vill vara hemma längre är hennes ambition att utöka föräldraförsäkringen ett par månader och höja barnbidragen.
Om man inte visste bättre, skulle man kunna tro att Andnor är kristdemokrat.
Men att betala de föräldrar som själva vill ta hand om sina barn, vill hon inte.
- Om du stannar hemma med barnen har du ingen barnomsorg. Så är det, konstaterar hon.
Diskriminerade och bortglömda
Föräldrar som tidningen Kristdemokraten talat med (se nummer 14) känner sig diskriminerade och bortglömda av politikerna för att deras val att vara hemma länge med barnen inte värdesätts. De anser att de själva kan ge sina barn omsorg och att de sparar pengar åt samhället genom att inte nyttja den kommunala barnomsorgen.
- Jag tycker att det är ett felaktigt resonemang. Jag förstår inte hur de sparar pengar åt samhället? Den argumentationstråden har jag svårt att följa. På vilket sätt sparar de pengar?
- De nyttjar inte den subvention som tilldelas varje barn för en dagisplats.
- Om man skulle betala personer för att vara hemma, så skulle det innebära att man måste ta pengarna någonstans och då skulle man tvingas skära ned i barnomsorgen. Och då kan vi inte erbjuda alla en god barnomsorg.
- Men de föräldrar som är hemma med sina barn i dag får ju inga pengar? De använder inte de pengar som är avsatta för deras barn i barnomsorgen?
- Det går inte ihop sig om man räknar på det. Då minskar de pengar som man har till den kommunala barnomsorgen. Dessutom är det så - det är min uppfattning och det vet vi att de allra flesta tycker - att man vill kombinera arbete med familj. De allra flesta utnyttjar ju också den barnomsorg som vi har.
- Det här med att de allra flesta nyttjar den barnomsorg som finns, beror inte det på att man inte har råd att göra valet att vara hemma? Är det inte så att väldigt många tvingas arbeta mycket mer än man egentligen vill?
- Jo, så är det ju. En av grunderna som vi har i vårt samhälle är naturligtvis att kunna försörja sig. Sedan kan man välja att disponera de inkomster man har på olika sätt.
- Men att betala föräldrar för att vara hemma kostar ganska mycket pengar. Och det skulle aldrig kunna bli ett alternativ för de ensamstående. Egentligen är det bara ett alternativ för de som redan har ganska mycket pengar.
Längre än så kommer vi inte i diskussionen.
Andnor verkar inte vilja förstå att hemmaföräldrar inte får några pengar av samhället. Att en dagisplats enligt Skolverket på heltid kostar 126 300 kronor (2002) och att stödet efter föräldraavgifterna uppgår till i genomsnitt 114 933 kronor. Och att de pengarna bara kommer dem till godo som väljer kommunal barnomsorg.
Under de senaste åren har det kommit larmrapporter om ökade köer till barn- och ungdomspsykiatrin. I en rapport från Barnombudsmannen vittnar barn och unga om en ökad stress och oro.
- Vad tror familjeministern att barns och ungdomars ökade psykiska ohälsa beror på?
- Jag tror att det är många faktorer som påverkar hur barn och unga mår. Hur skolan fungerar, hur barnomsorgen fungerar och hur föräldrarna har det, till exempel. Vi har en stark stress på många håll. Det är svårt att få allting att gå ihop, vilket i sin tur också kan på verka barnen.
- Ja, föräldrarna flänger hit och dit och barnen hamnar i kläm på något sätt och man ska in på dagis, eller skjutsa till skolan, och så sticker man till jobbet och stressar och så är man stressad när man kommer hem…
- …sedan är det det här med idrottsaktiviteter också. Barn i dag deltar också i mycket mer än man gjorde förr i världen, säger Andnor. Det krävs mer av föräldrarna när det gäller deltagande i skolan och den här typen av aktiviteter. Att man ska hinna med allting är en stress i sig.
Barn- och familjeministerns pressekreterare, Paula Burreau, som hittills varit tyst, bryter nu in.
- De barn som mår sämst är inte de som är i förskoleåldern, utan det är när man kommer längre upp i åldrarna som man mår dåligt. Jag tror att vi har väldigt bra barnomsorg med utbildad personal som tar hand om de små barnen. Men det är längre upp som stressen börjar på ett annat sätt. Jag tycker att man blandar ihop det där, säger hon.
God barnomsorg viktigast
Andnors slutsats är att ohälsan troligtvis beror på stress hos föräldrar, barn och unga. Men lösningen på ohälsan och även problemen med ungdomskriminalitet tror hon är en god barnomsorg och fritidsverksamhet. Inte att vidta åtgärder för att föräldrarna ska stressa mindre.
Ansvaret för föräldrarna och för att skapa ett barnvänligt samhälle lägger Andnor på arbetsmarknadens parter.
- Jag tycker att det är oacceptabelt att man diskriminerar dem som vill utnyttja sin rätt till föräldraledighet, säger hon. Överhuvud taget måste det finnas ett större mått av positivism på arbetsmarknaden gentemot dem som har barn i dag.
- En del arbetsgivare premierar anställda som skaffar barn och har familj, men de är för få, säger hon.
- Är det bäst för barn att vara på dagis?
- Föräldrarna är naturligtvis de som allra bäst kan avgöra det.
- Barn är olika och har olika förutsättningar. Därför är det viktigt att vi har en barnomsorg som ger lite olika alternativ.
Andnor har själv en dotter som fyller 26 i år. När dottern var liten var dagis inte så utbyggt.
Andnor var hänvisad till vänner, bekanta och mer eller mindre undermåliga dagmammor, berättar hon. När hon efter två års väntan äntligen fick en dagisplats, blev hon väldigt nöjd.
- Barnomsorgen i sig är ju stimulerande för barn. Det handlar inte bara om omsorg utan om lek och lärande och det är ju en fantastisk utveckling.
- Barn i dag har en stimulans och en möjlighet att utvecklas på ett sätt som är fantastiskt, tycker jag.
- Själv vågade jag inte räcka upp handen förrän jag var femton år, säger hon.
- Det gick bra för dig ändå.
- Ja, det gick bra för mig ändå, säger Andnor.
Cecilie Frödén
cecilie@kristdemokraten.com