Civilekonom Petra Lantz har i "Kvinnors arbete" (SOU 79:89) visat att det går åt lika mycket resurser att vårda två barn på daghem som en yrkesarbetande skapar i ett heltidsarbete, hävdar Krister Pettersson (1).
Saxat från Svenska Dagbladet 7 januari 1986:
Av Krister Pettersson (1)
|
|
Civilekonom Petra Lantz har i "Kvinnors arbete" (SOU 79:89) visat att det går åt lika mycket resurser att vårda två barn på daghem som en yrkesarbetande skapar i ett heltidsarbete, hävdar Krister Pettersson (1). |
fp har i riksdagen hjälpt s och vpk att rösta igenom s-proposition 1984/85:209 om rätt för alla barn till kommunal barnomsorg. En ohelig allians har uppstått, vilket har väckt debatt och kritiserats av bl.a. Alf Svensson.
Daniel Tarschys (fp) har svarat på kritiken och nämner att några exakta kalkyler inte kan redovisas (propositionen innehåller ingen redovisning av kostnader eller finansiering), men att det hela ända kan gå ihop ekonomiskt, eftersom "föräldrar faktiskt tillför samhället stora inkomster" och att "de flesta studierna tyder på att utbyggnaden av barnomsorgen är samhällsekonomiskt lönsam".
Den enda studie, som sägs visa på lönsamhet i barnomsorgen är gjord av kommunförbundet 1982. Studien påstår att det är samhällsekonomiskt lönsamt att en förälder lämnar vården av ett, högst två, barn för att yrkesarbeta.
Detta innebär inte, att detta arbetsbyte också skulle vara "offentlig-ekonomiskt lönsamt, d v s att stat och kommun av detta arbetsbyte skull få intäkter som överstiger kostnaderna. Studiens förutsättningar och projektioner har grundligt smulats sönder av professor Hugo Hegeland i Sunt Förnuft nr 8:1982.
Därmed är det en illusion att en ytterligare utbyggd kommunal barnomsorg med 55 600 platser (ā ca 150 000 kr styck) skall skapa sådana resurser att det blir möjligt att ge föräldrar något av den valfrihet i barnomsorgen som fp säger sig sträva efter.
Följande enkla fakta visar detta:
En daghemsplats kostar ca 60 000 kronor per år att driva (enl. kommunförbundet).). Medelföräldern anlitar l,4 platser. Att "frigöra" en förälder för yrkesarbete kostar alltså ca 84 000 kr per år. Föräldern betalar kanske 10 000, skattebetalarna resten.
Det är inte många föräldrar som betalar 74 000 kr. eller mer i skatt. Det är heller inte givet, att varje ny daghemsplats skapar den omsorg som barnet behöver. Många barn har vårdats på annat och billigare sätt medan föräldern har yrkesarbetat.
I vårt land har vi genom en tvingande familjepolitik fått västvärldens högsta "förvärvsfrekvens" bland kvinnor. "Kvinnorna har satt fart på den svenska ekonomin", som Tarschys säger. Den "lönsamma" offentliga barnomsorgen är också utbyggd långt mer än i jämförbara länder. Sverige borde därför ha blivit betydligt rikare än OECD-länderna i snitt.
Men, så är det ju inte. Vår ekonomiska tillväxt är bara hälften så stor och de flesta föräldrar kan intyga, att vi inte har blivit rikare, varken på pengar eller i livskvalitet.
Kanske avser Tarschys också andra än ekonomiska värden när han ivrar för en utbyggd barnomsorg. Kanske tänker han på värden i form av "fredsfostrade" barn eller demokratiskt och socialt välrustade, lyckliga barn som den kommunala barnomsorgen producerar.
Dock, ett närmare studium av ett otal rapporter om våra barns psykiska störningar, daghemssjuka, självmordsförsök etc ger tyvärr en helt annan bild. Sådana "värden" finns tyvärr inte.
Vad kan det då vara som har fått alla folkpartister (utom Lars de Geer) att rösta för proposition 1984/85:209?
Vid ett närmare studium av fp:s motion 1984/85:3234 finner man fp-värderingar som kanske ger svaret: "Jämställdhet", "riva hinder för kvinnors förvärvsarbete", "det skall löna sig för småbarnsföräldrar att arbeta", "inget får hindra de föräldrar som båda vill arbeta", etc.
Dessa strävanden, parade med förslagen från Jämställdhetskommittén under Karin Ahrland och Gabriel Romanus, (båda fp) om t ex uppsökande verksamhet av "aktiveringsinspektörer" och kvinnoorganisationer hos hemarbetande för att få dem att återgå till yrkesarbete (SOU 82:18, sid. 50), får mig att tro att det är fp:s Matematiska Jämställdhetsideal, som fått fälla utslaget.
Enligt detta ideal är jämställdhet matematik, procentmål, kvotering, optimal skatt om inkomsten fördelas exakt lika mellan makarna, exakt lika mycket arbete och exakt lika mycket (d.v.s lite) tid för barnen etc. Först med matematik blir begreppet "jämställdhet" påtagligt för en folkpartist.
Så, socialisternas ideologiskt viktiga, men kostsamma, arbete med nedbrytning av familjens funktioner och en tidig politisk fostran av barnen verkar ha ingått i en olycklig förening med fp:s Matematiska Jämställdhet.
Olycklig för många barn och för alla föräldrar med liberala eller frisinnade ideal.
Fotnot 1: Krister Pettersson är civilingenjör vid ASEA-ATOM i Västerås och aktiv inom Stiftelsen Familjekampanjen. Tidigare inlägg: Alf Svensson 10/12, 22/12 och 3/1 Samt Daniel Tarschys 16/12 och 24/12.
 |
Tel: 021-189 082, 021-416 651 | E-post: mailbox@barnensratt.se. Webb: www.barnensratt.se/ |