Saxat ur Världen Idag, fredagen 14/11 -03:
Många kvinnor är gjorda både för vara hemma med barnen och att vara ledare i samhället. Det menar Annica Dahlström, professor i histologi med neurobiologi vid Göteborgs universitet, som sammanställt forskning om olikheterna mellan män och kvinnor.
Skillnaderna har upptäckts genom modern avbildningsteknik som lyser upp exakt de områden av hjärnbarken som används för till fället.
- Det finns tydliga skillnader mellan majoriteten av individer inom könen, fastslår Annica Dahlström och nämner moders- och vårdnadsinstinkten hos kvinnor som ett exempel.
Dagens system där kvinnan tidigt "tvingas" lämna ifrån sig barnen till dagis är därför något som ofta strider mot hennes naturliga läggning, säger hon.
- Man kan ju bara se hur många kvinnor som mår dåligt och går i väggen nuförtiden. Dessutom drabbas ju också barnen väldigt hårt av detta, barnen som är samhällets framtid. Den ökade användningen av psykofarmaka bland unga och den växande ungdomsbrottsligheten och våldet är tydliga signaler på detta menar Annica Dahlström.
Avslöjande råttförsök
Hon berättar hur läkemedelsindustrin går till väga när man framställer ängsliga, ångestladdade råttor som man sedan kan testa sina psykofarmaka på.
- Genom att man plockar bort råttorna från sin mamma tre timmar varje dag utvecklas djuren till rädda stackare som sitter i ett hörn. Rädslan och osäkerheten gör att råttungarna också blir aggressiva. Om man däremot tar bort råttorna från mamman i bara en kvart eller en halvtimme har det ingen negativ effekt, snarare tvärt om. Men sedan behöver de ganska snabbt få komma tillbaka till mammans trygghet, förklarar hon och fortsätter.
- Om det här mönstret är så tydligt hos råttor - och vi vet att det finns hos apor också - vad är det då som säger att människan inte har samma behov, frågar sig Annica Dahlström.
Hon skräms av cynismen bland många feminister och "politiskt korrekta" kvinnor.
- De kräver att kvinnor ska jobba åtta timmar, klättra till höga positioner, inte ha någon hjälp i hemmet och att barnen redan som små ska vara på daghem. Samtidigt häcklar de andra kvinnor som gärna vill vara hemma flera år när barnen är små, säger Dahlström som värjer sig mot talet om kvinnofälla.
- Den verkliga kvinnofällan är att ha ett krävande heltidsjobb och ständigt dåligt samvete för sina små på dagis. Detta trots att man helst vill ta hand om dem själv, men inte tillåts det av samhället, som ekonomiskt straffar hemmavarande kvinnor. Att ta hand om egna barn anses inte vara något arbete, med däremot att ta hand om andras barn, säger hon skeptiskt och efterlyser ett politiskt beslut om full valfrihet för småbarnsföräldrar.
- I första hand för att enskilda barn ska få sina behov uppfyllda. I dag tänker vi ju bara på de vuxna och kvinnans karriärmöjligheter. Men barnen då, som är samhällets framtid?
Hatbrev från feminister
Professor Dahlström menar att både feministerna och regeringen vet att deras politik strider mot vetenskapliga slutsatser, men att man vägrar lyssna. Frågan har blivit som en religiös trossats där man vägrar att ta information från annat håll, menar hon.
Annica Dahlström ingick i det forskarlag som på 1960-talet gjorde banbrytande upptäckter om hur hjärnans 50 miljarder nervceller samarbetar med varandra via serotonin, noradrenalin och dopamin. Om skillnaderna mellan mäns och kvinnors hjärnor fick Annica Dahlström dock inte kännedom förrän i mitten av 1990 talet, vilket chockerade henne:
- Varför i hela friden hade ingen sagt något om detta till oss förut? undrade jag. Det här var ju viktiga upptäckter och trots det hade vi som svenska läkare och forskare inget fått veta om saken i vår utbildning eller på annat sätt, berättar Annica Dahlström indignerat.
Hon läste all litteratur hon kom över om den aktuella forskningen och började sedan föreläsa och skriva artiklar i ämnet. Till sin förvåning fick hon plötsligt en uppsjö av elaka brev och kuvert med råttskit. Kvinnliga kollegor från andra fakulteter ringde upp henne och klargjorde att det minsann inte finns några skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Hon brukade kontra och fråga om de möjligen hade studerat ämnet själva: "Nej det har vi inte, och även om det funnits sådan forskning skulle vi aldrig någonsin tala om den", förklarade de kvinnliga kollegorna.
Idealiska ledare
Annica Dahlström blir upprörd vid minnet av kollegornas försök att tysta forskningen.
- Vad är det för inställning på ett universitet? Det är faktiskt skandal! anser Dahlström som nu blev ännu mer övertygad om vikten av att sprida rönen.
Hon inbjöd en amerikansk forskare att komma och föreläsa i ämnet vid Göteborgs universitet. Besöket stoppades dock hastigt efter protester från en grupp feministaktivister på universitetet.
Professor Dahlström menar att den här rädslan i kvinnorörelsen bygger på idén att skillnader mellan man och kvinna alltid är till kvinnans nackdel.
- Men jag säger ju tvärtom, utbrister Annica och slår ut med armarna i en självklar gest.
Hon menar att strävan efter jämställdhet i själva verket gagnas av hjärnforskningens rön eftersom de flesta kvinnor har en tjockare bakre hjärnbalk och således fler nervförbindelser mellan de båda hjärnhalvorna. Många kvinnor har på så vis en fördel framför de flesta män genom att de kan använda både den logiska och den emotionella hjärnhalvan samtidigt. I fråga om språkfärdigheter, social kompetens och långsiktigt konsekvenstänkande ligger de flesta kvinnor därför bättre till än de flesta män
- Kombinationen av logik och emotionalitet är ju ett kännetecken för en god ledare. Ett manligt ledarskap styrs inte sällan av kortsiktighet där man månar om sin lilla ekonomipåse, men struntar i personalkapitalet och de långsiktiga konsekvenserna. Man tenderar att enbart tänka på hur det ska se ut till nästa rapport eller i nästa möte med aktieägarna, menar professor Dahlström som dock betonar att en del kvinnor har hjärnor som mer liknar mäns hjärnor och tvärtom.
Bäst för jämställdhet
Att erkänna de generella skillnaderna skulle i själva verket gynna strävan efter jämställdhet, tror hon.
- Varför skulle vi kräva att det ska finnas kvinnor i styrande för samlingar om det inte vore för att vi tillförde något nytt, något annat? För att uppnå den största intellektuella verkningsgraden bör män och kvinnor samverka på lika villkor, i total respekt för varandras olikheter och synsätt.
Annica Dahlström ser även andra risker med dagens tendens att sudda ut könsskillnader. Hon tänker bland annat på en lärobok i biologi, skriven av psykolog Marie Eenfelt, som belyser skillnaden mellan pojkars och flickors sexuella utveckling. Boken som uppmuntrar flickor att stå emot trycket att göra tidig sexualdebut blev enligt Dahlström förlöjligad av feminister och drogs sedan tillbaka från skolorna.
- På det här sättet försöker man tala om för unga flickor att de minsann ska vara likadana som unga pojkar, säger hon kritiskt.
Annica Dahlström har dock inga planer på att tiga och föreläser där för ofta på skolor, föreningar och vid större företag samt figurerar gärna i massmedia.
- Själv sysslar jag inte med politik utan lägger bara fram fysiologiska och biologiska fakta om hur människor är funtade och hur människor, som alla är mycket olika varandra, ska må allra bäst. Jag tror att vi kan förbättra samhället väldigt mycket om vi vågar erkänna skillnaderna mellan merparten män och merparten kvinnor.
Jonas Adolfsson, e-post: jonas.adolfsson@varldenidag.com.
Världen Idag, www.varldenidag.com,
tel: 018-418 60 80 / box 6420, 751 36 Uppsala.