Saxat ur Västmanland Läns Tidning (VLT) lördagen 16/11:

Familjen som enhet har i princip försvunnit under de senaste decennierna. Män och kvinnor hävdar sin självständighet och sitt oberoende. Problemet är att barnen är "omoderna". De är långvarigt beroende av sina föräldrar. Därför mår de unga dåligt.

Så kan man sammanfatta sociologiprofessorn Rita Liljeströms försök att besvara frågan varför det är så långa köer till barnpsyk, varför skolungdomar lider av depression, ätstörningar, ångest, stress. Rita Liljeström, en auktoritet på frågor om jämställdhet och familjeliv, gästade Västerås i torsdags under psykiatridagarna. En fullsatt hörsal i Stadsbiblioteket lyssnade när hon på lågmäld finlandssvenska talade under rubriken Barnfamiljer; kärlek, stress och relationer. 

Hon har studerat familjen och barndomen i 30 år och det är lockande att se Rita Liljeström som ett orakel. Men hon vill ogärna komma med några råd eller göra några kritiska uttalanden. Det råder dock inga tvivel om att Rita Liljeström anser att familjepolitiken har misslyckats, att jämställdheten mellan män och kvinnor haft ett för högt pris för barnen och att den givit kvinnor en för hög arbetsbörda. Hon retar sig på en rad tabun som hon menar förbjuder oss att ifrågasätta den svenska modellen för jämställdhet som hon anser inte håller för ambitionerna. Hit hör också de långa vistelsetiderna på dagis, den stora ökningen av skilsmässor och följderna av den sexuella revolutionen som vid sidan av det goda den fört med sig, lett till en sexualisering av flickor, satt sexuell press på pojkar, medverkat till en brutalisering av könsrelationer och skapat konkurrens och till och med fiendeskap mellan könen. 

- Jag vill inte låta alarmistisk, sa Rita Liljeström nästan ursäktande när hon avslutade sitt föredrag, men jag hamnar där ändå. 

Hennes synpunkter stämmer till stark eftertanke vilket också märktes i den publik hon talade för vid sitt besök i Västeras. De frågor som många vrider och vänder på i dag, varför barn mår dåligt, varför vuxna känner stor press och stress i sina liv, varför känslan av otillräcklighet breder ut sig vill hon sätta i ett historiskt ljus. Orsakerna är inte bara "arbetslösheten" eller "nedskärningar i barnomsorgen" eller något annat som är relativt enkelt att peka på. 

- Det allra viktigaste i ett barns liv är de mänskliga relationer som finns runt barnet. Och de mänskliga relationerna har förändrats på ett revolutionerande sätt, menar Rita Liljeström. 

Familjen som enhet har försvagats, praktiskt taget försvunnit. Den har sedan 1960-talet utsatts för flera svåra utmaningar. 

Enförsörjarfamiljen har blivit en tvåförsörjarfamilj, män och kvinnor ska dela ansvaret. Båda ska kunna hävda sin rätt som individer, till att delta i samhällsliv och arbetsliv, odla intressen, att ha ett liv utanför hemmet. Vi har fått förhandlingsfamiljen. "Nu är det min tur att ...". 

Även barnets självständighet hävdas i vårt system, menar Rita Liljeström. Det som föräldragenerationen kan ge sina barn räknas inte längre som riktigt giltigt och föräldrar förminskar själva sin egen betydelse. Tyvärr, menar hon, eftersom barn inte stämmer in i oberoendemodellen, de är omoderna i den meningen att de är långvarigt beroende av sina föräldrar. 

Rita Liljeström pratar om familjens "inre kärna". Det är det utrymme där man förstår och tolkar familjens behov, förvaltar familjens kvalitéer, ser till helheten. I allt fler familjer har den kärnan tömts på innehåll, menar Rita Liljeström. 

Hon utgår från fyra olika familjetyper. En familjetyp som har ökat mera än andra är där båda makarna tycker att vuxenlivet är så mycket mer utmanande än livet med barn. Barnledigheten kan vara idyllisk, men när föräldraförsäkringen är slut säger båda "äntligen" och går in i yrkeslivet, barnets tillsyn sköter dagis, mor- och farföräldrar eller av att man jobbar hemma. 

Sverige ligger i Europas skilsmässotopp. Varje år berörs 50 000 barn av skilsmässor. 

- Småbarnsföräldrar skiljer sig mer än förr. Barn under två år hotar sina föräldrars oberoende. deras sexualitet nattsömn karriär och rörelsefrihet. 

Hon pekar på en studie i Göteborg där 15 unga familjer följdes när de fått sitt första barn. 

- Resultaten var skrämmande ur mitt ålderdomliga perspektiv. De visade att det är en mycket traumatisk period när första barnet kommit. Trots parens höga ålder var de fullkomligt överrumplade. Där fanns stor trötthet, brist på sexuellt gensvar, känsla av isolering, spänningar makarna emellan. Båda hävdade sin individualitet. När den ena föräldern kom hem, stod den andra i dörren och sa "jag måste ut och träffa mina vänner". 

Som en tröst eller lösning när parrelationer brister och familjen försvagas vill Rita Liljeström föra fram andra nätverk. 

Vi borde se familjen som en större krets av människor, fördelade på olika hushåll. När det blir kris träder ofta andra människor in, sovande relationer vaknar. Oftast är det arbetarklassens kvinnor som är de starkaste bärarna av dessa kretsar. Mor- och farmödrar, mödrar, döttrar. Varför pratar vi inte om dem? Är det för att de representerar en gåvans logik, en kvinnlig logik? Det finns ett förtigande av dessa kretsar, menar Rita Liljeström. 

Hon konstaterar att alla skilsmässor ställer höga krav på vuxna. För dem handlar det inte bara om att lyckas med en separation. 

- Det är hur fortsättningen blir som är viktigt. Att man inser att man måste ha den resningen som förälder att inte förtala och anklaga varandra, inte visa bitterhet. Det kan få förödande följder. De mänskliga relationerna runt barnen är det viktigaste för hur barndomen blir.

Hon har fått regeringens medalj Rita Liljeström, professor emerita. Född 1928 i Helsingfors som finlandssvenska. Kom till Sverige på 1950-talet. Började studera som trebarnsmor. Blev universitetslektor i sociologi i Göteborg 1973, docent 1974, fick en professur 1985. Belönad 1999 med regeringens medalj Illis quorum för många års arbete som socialt engagerad forskare och författare. Har givit ut flera böcker, bland annat Jämställdhetens villkor, Uppväxtvillkor, böcker om flickors och kvinnors situation i Tanzania och Vietnam.

Ann-Christine Kihl, VLT, tel 021-19 92 85.