Översättning av artikel publicerad i Washington Inquirer, USA, i september 1985:

Krossa familjen på svenskt sätt

(Destroying the Family Swedish Style)

För några år sedan, återvände en brittisk journalist från Sverige och sa: "Jag har sett framtiden, och den fungerar inte!" 

Trots många vittnesmål om sanningen i detta, är det många i utlandet – särskilt personer verksamma inom sociologi och närliggande områden – som fortsätter att tro på myten om att Sverige, som välfärdsstat, skulle vara en modell också för utlandet. 

Familjen har blivit målet för attackerna. Detta därför att familjen är en effektiv sammanhållande enhet som överför traditionella värderingar, vilka ofta är det enda försvaret mot en totalitär samhällsutveckling. 

"Lagstiftning," som ett regeringsdirektiv uttrycker det, “är ett av de viktigaste instrumenten för staten i dess arbete med att förutse folkets önskemål och styra utvecklingen i nya banor. 

I Sverige har man infört en formidabel kanonad av lagstiftning, genom vilken de interna relationerna inom familjen och familjens roll i samhället och gentemot landets styrelse har undergått en radikal förändring. Några exempel: 

  1. Barn skall ges obligatorisk undervisning i sexualkunskap, samhälle och religion på ett sätt som medvetet och ideologiskt styrs så, att barnens, av föräldrarna ärvda värderingar, motverkas.
  2. Föräldrarna förvägras insyn i eller kontroll över läroplan och skolböcker (som ibland inte ens får tas hem). Detta är särskilt fallet när det gäller material som används för inprägling av värderingar eller likartade experiment där sekulär humanism är raison d'être.
  3. Föräldrarna förvägras rätten att välja utbildning eller skola för barnen genom att förbjuda eller kraftigt försvåra för skolor drivna av religiösa organisationer, detta trots att Sverige har undertecknat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som tillförsäkrar föräldrarna rätten att ensamma bestämma, vilken skolning som bäst fyller de etiska och religiösa krav som föräldrarna ställer för sina barn. 
  4. Erbjuda utbildningsprogram som, med avsikt, förlöjligar eller försöker ändra traditionella manliga/kvinnliga könsroller genom att t ex tvinga pojkar att välja syslöjd och flickor metallslöjd. 
  5. Genom skattelagstiftningen bestraffa den kvinna, som önskar vårda sina barn hemma, inte låta skatteuttaget ta hänsyn till försörjningsbörda, eller medge skatteavdrag för barnavård. Sedan länge finns inte längre avdrag för hemmavarande barn 
  6. Uppmuntra kvinnan att lämna hemmet trots att hon har små barn. Detta genom en oupphörlig propaganda mot “parasiterande mödrar” i den statliga radion och TV:n. 
  7. För jämställdhet på arbetsmarknaden ge ekonomiska fördelar till arbetsgivare, som ger traditionellt kvinnligt arbete till män och manliga arbeten till kvinnor. 
  8. Erbjuda kollektiv vård för barn mellan sex månader till sju år och därmed låta staten påta sig föräldrarollen och ge barnen en neutral och etiskt normlös miljö. 
  9. Radikalisera sexualundervisningen och ge sådan till ständigt yngre barn. Undvika moralisering, eftersom detta konserverar fördomar och omöjliga förbud. Utbildning i korrekt handhavande av preventivmedel och i samlagsställningar skall uppmuntras. 
  10. Kvinnans suveräna rätt till "frukterna av sin egen kropp" – även om det handlar om en 14-års flicka – skall upprätthållas, även om detta innebär att en skolsköterska kan besluta om abort utan att föräldrar eller den möjlige fadern får vetskap därom.
  11. Staten är den naturlige garanten för “barnets bästa”. Staten har rätt att avgöra, om föräldrarna kan anses vara socialt eller etniskt lämpliga att få behålla sina barn. Staten kan beröva föräldrarna deras barn utan rättegång eller garanti. Staten kan också godkänna en “skilsmässa” mellan t ex. en 16-årig flicka och hennes familj.
  12. Lagstiftning rörande giftermål, skilsmässa och barnavård ändras för att anpassas till förändrade moralvärden. Om en skilsmässa godkänns på grund av otrohet, skall den omständigheten inte under några omständigheter tillåtas få någon effekt på domstolens beslut om vem som ska ha förstahandsvårdnaden om barnen. 
  13. I sådant fall, att en förälder inte betalar utdömd ersättning för ett barns uppehälle, skall detta ansvar tas över av staten. 
  14. I Sverige har staten givit sig själv rätten att vara barnens förste beskyddare. Staten kan bestämma, att en enstaka, mild form av kroppsaga, muntlig tillrättavisning eller tillfällig begränsning av barnets handlingsutrymme, innebär ett brott mot lagar som kan ge fängelsestraff för föräldern.

Fallet Sverige bör således vara en varning för oss; det är en modell som hellre må undvikas än efterföljas. Betydelsen av fallet Sverige måste vara att visa för oss var vi i Amerika kunde hamna om tio - tjugo år – om vi inte tar lärdom av Sveriges icke fungerande ”framtid".

Prof. Emeritus Eric Brodin
Buis Creek, NC, USA

Fotnot: Prof. Brodin avled, tragiskt nog, 73 år gammal, i en drunkningsolycka 04-07-10.