Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid

Om du hittar nå't här som du vill tipsa en kompis om: klicka på Kopiera länk för att kopiera länken till notisen till din maskins urklippsminne. Därefter kan du Klistra in den där du vill ha den, t ex i ett utgående mejl till en vän - eller i en bloggkommentar du gör ute på Nätet.

Om du i stället vill skriva ut notisen, markera den då först, varefter du i utskriftsdialogen väljer Skriv ut markering eller motsvarande. Annars får du ut hela innehållet i denna fil och det kan bli fler papperssidor än du tänkt dig ;-)

Stäng

Webmastern

"Mer tid i förskolan gynnar inte barnen!"

Just det faktum att författarna jobbar i det barnpassningsindustriella komplexet - och ändå kritiserar det - väcker min beundran, såväl för deras klarsyn som för modet att stå upp för denna klarsyn, hur obekväm den än ser ut att vara! Men tyvärr brukar belöningen för sådant sanningssägande inte uppstå i brådrasket, om jag säger så.

Hoppas nu bara att artikelförfattarna har det mod och den ekonomi som krävs för att hålla ut tills folk och företrädare vågar erkänna att de alltid - egentligen - tyckt precis som artikelförfattarna ;-)

Den enkät som är knuten till artikeln (om hur många timmar i veckan som små barn ska få lov att vara på dagis) är som enkäter brukar vara; aldrig finns det svarsalternativ med som man föredrar; i detta fall att det inte är upp till staten att bestämma när och hur länge små barn ska vara på dagis utan till föräldrarna!

"Gör inte lag av FN:s Barnrättskonvention!"

Det är budskapet i denna inlaga till EU-kommissionen från denna förening, med anledning av en inbjudan till kommentering, som vi hittade där ute på Nätet.

Som synes finner vi Konventionens inledande skrivningar om familjens och föräldrarnas betydelse för barnet uppmuntrande men Artiklarna potentiellt farliga för föräldrarnas auktoritet och familjens existens i händerna på familjefientliga lagstiftare och domstolar.

Folkpartiet äälskaar förskolan!

Det visste många av oss redan men kandidaten för Folkpartiet till Västerås kommunfullmäktige, Hanna Paavola Önnebro, bekräftar saken på debattplats i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning - här!

I samma tidningsnummer, på samma sida, har kandidaten för Kristdemokraterna till Riksdagen, Amanda Agestav, en artikel om samma ämne men med ett annat budskap (att familjen måste återupprättas i det svenska samhället, för barnens skull). Den kan du läsa - här!

Som denna förenings ordförande, Bo C Pettersson, skriver, som kommentar till Önnebros artikel på webben, är det inte fel på förskolan rent operativt sett. Felet ligger i stället på det politiska planet, att våra förtroendevalda skapat ett skattesystem och så kraftiga skattesubventioner till just den kommunala barnomsorgen att föräldrarna, i praktiken, inte har råd att avstå från den - samhällsekonomiskt sett - svindyra tjänsten.

Familjerna räddar Spaniens arbetslösa

I Spanien är arbetslösheten uppenbarligen ca 20 procent av arbetskraften och en tredjedel av de arbetslösa, drygt 1½ miljoner människor, får inte ut något arbetslöshetsunderstöd alls. Mot den bakgrunden frågar sig sverigebekante chilenaren Mauricio Rojas (fotnot) hur dessa arbetslösa klarar sig, och levererar själv svaret: de ingår i familjer som ställer upp för sina medlemmar i besvärliga tider.

Som Rojas påpekar har denna familjesammanhållning i stor utsträckning utrotats i Sverige politiskt medelst lösningar som individuell beskattning, enkla skilsmässor och statligt & kommunalt övertagande av typiskt familjära uppgifter som omsorg om barn och gamla.

I Sverige ska det vara raka rör mellan staten och medborgaren, d v s ingen familj ska stå i vägen. Man frestas att tro att avsikten är att göra de mångomtalade "svaga grupperna" så stora som möjligt för att skapa en känsla av beroende hos väljarna av staten som välgörare och för att säkerställa att väljarna legitimerar sin politiska överklass vid valurnorna vart fjärde år.

Fotnot: Mauricio Rojas föddes i Chile 1950 och kom som flykting till Sverige 1974 med en universitetsexamen i juridik i bagaget. Under några år runt millennieskiftet 2000 var han knuten till Moderaterna, år 2002 blev han invald i Riksdagen för Folkpartiet men förlorade den platsen efter valet 2006. År 2008 lämnade han Sverige för Spanien där han nu är rektor för en samhällsvetenskaplig högskola.

"Pappa Staten kan inte ersätta en riktig förälder!"

Bjuvgård formulerar väl konsekvenserna av det dagissamhälle våra förtroendevalda prackat på oss medborgare men jag undrar om hon själv inser den förödande effekten på föräldrarnas beteende som uppstår ur den höga individbeskattning och de kraftiga skattesubventioner enbart till den kommunala barnomsorgen som vi svenskar är begåvade med. Det har denna förenings Bo C Pettersson försökt upplysa henne och andra om i en kommentar tidstämplad 2010-08-16 11:54. Hoppas att det biter.

Vp vill ge den kommunala barnomsorgen större resurser

Vänsterpartiet och dess ledare, Lars Ohly, har uppmärksammat att personaltätheten i den kommunala barnomsorgen är i sjunkande och går därför nu ut, som en del av partiets valmanifest, med ett förslag om lagstiftning för att garantera en personaltäthet på en barnskötare per inte fler än fem barn och, på sikt, komplettering för att garantera att barngrupperna inte blir större än 15 barn. (I dag går det i genomsnitt 5,4 barn per skötare och 16,8 barn per avdelning.)

Riksdagens Utredningstjänst (RUT) har räknat på konsekvenserna av Vp:s förslag och kommit fram till att det skulle innebära 3250 nya avdelningar, 7000 nya tjänster och drygt två miljarder i högre kostnader, bara för den tillkommande personalen.

Notera att den där till synes blygsamma personalökningen (från 5,4 barn/pers till 5) ändå motsvarar hela 7000 nya tjänster och drygt 2 mdr per år i arbetskraftskostnader. Det antyder dels hur stor barnomsorgsbranschen redan är och dels hur mycket den redan kostar (sysselsätter ca 100 000 människor och kostar oss skattebetalare ca 50 mdr per år). Få industribranscher i Sverige är så stora som just barnomsorgen.

Men på vänsterpartister biter inte argument om att hushålla med skattebetalarnas pengar, för dem kan offentliga s k "satsningar" aldrig bli för dyra!

Kd vill tvinga kommunerna införa vårdnadsbidrag

Kd vill höja vårdnadsbidraget till 6000 kr i månaden och göra det obligatoriskt för kommunerna att införa. (Hittills har endast drygt 120 av landets 290 kommuner infört bidraget.)

Det framgår av denna intervju med kd-ledaren Göran Hägglund i dagens nummer av Svenska Dagbladet.

På frågan hur detta förslag rimmar med partiets signaler under senare tid, att verka för att statens roll i samhället begränsas, svarar han: "Det [att göra bidraget obligatoriskt] är kanske inte så snällt gentemot kommunerna men vad det handlar om här är att säkerställa att människor får tillgång till de olika verktyg som kan användas under barnens första år."

Visst vore ett dubblerat vårdnadsbidrag, som dessutom vore tillgängligt varhelst i landet man vill bo, en stor förbättring för alla de småbarnsföräldrar som hellre tar hand om sina småbarn själva än lämnar bort dem till främlingar för omsorg. Men som vi skrivit många gånger förut vore en generell barnomsorgspeng, som föräldern antingen kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för, mycket bättre. Men allra bäst vore familjebeskattning (d v s att familjen, inte de två föräldrarna var för sig) blev skattesubjekt, i kombination med avdrag på skatten för försörjningsbörda och för utgifter för inkomsternas förvärvande (som för barnomsorg, då utdebiterad till den självkostnad som råkar vara norm för offentligt producerade tjänster).

Den senare lösningen skulle vara mycket bättre, inte bara samhällsekonomiskt och medborgarfrihetligt utan också psykologiskt.

"Släng inte ut sexåringar från förskolan!"

Det är rubriken på denna debattartikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet i vilken författaren protesterar mot att Stockholms Stad stänger ute ca 10 000 sexåringar från sina förskoleplatser en vecka innan de börjar i första klass av grundskolan.

Författaren har onekligen en viktig poäng. Vi i Barnens Rätt drabbas dock, dessutom, av slutsatsen att det inträffade är typiskt för när staten tillskansat sig för stor makt på medborgarnas bekostnad. Föräldrarna till de där barnen borde protestera mot att, via skattsedeln, berövats möjligheten att själva bestämma hur deras barn ska tas om hand!

"Lyckliga singlar, en hälsofarlig myt"

Vi svenskar tillhör världens friskaste folk i betydelsen livslängd och låga frekvenser av de där folksjukdomarna (hjärt-, kärl- och cancer) som förkortar livet på andra folk, men vi är ändå bland världens mest sjukskrivna.

Det som drar ned statistiken för livslängd och upp siffrorna för sjukskrivningar är det stora antalet ensamhushåll i Sverige.

Det kan sägas vara budskapet i denna debattartikel i dagens nummer av Aftonbladet av Elise Claeson, ett namn som torde vara väl bekant för dig regelbundne besökare av denna webbplats.

Bra skrivet och påpekat, Claeson! En komplettering av ditt resonemang skulle möjligtvis kunna vara att den stora andelen ensamhushåll i Sverige ingalunda är resultat av de fria livsval som många singlar gärna vill få det att framstå som utan till stor del av mycket medvetet fattade politiska beslut som t ex individbeskattningen, som gör att traditionella eninkomstfamiljer alltid betalar mer i skatt än tvålönefamiljer gör, vid samma sammanlagda inkomst, att skilsmässor är extremt lätta att få och att stat och kommun går långt för att ta över de arbetsuppgifter som förr sköttes av familjerna (t ex omsorgen om barn och äldre).

Vidare känns det angeläget att påpeka att denna ensamhushållspolitik och denna storskaliga omsorgsverksamhet som stat & kommun ägnar sig åt är svindyr samhällsekonomiskt, att den gör oss, svenska folk, fattigare än vi förtjänar att vara.

Små barn är hur smarta som helst

Det är budskapet i denna recension av den amerikanska psykologiprofessorn Alison Gopniks bok The Philosophical Baby i dagens nummer av Svenska Dagbladet, skriven av professorn i barnmedicin på Karolinska Institutet, Hugo Lagercrantz. Artikeln innehåller en hel del stoff som vi föräldrar och gammelföräldrar kan ha nytta av i umgänget med våra små barn.

Ett bärande tema i artikeln är att barn inlärningsmässigt, slår oss vuxna med hästlängder och det är det bara att hålla med om. Däremot känner jag mig mer tveksam till Lagercrantz slutsats att man ska passa på när barnet är riktigt litet att lära det fler än ett språk. Jag tror mer på att lägga en god grund i ett språk till att börja med och först därefter börja med ett annat. Jag befarar intellektuell fragmentering och "information overload".

Socialt samspel, en förutsättning för inlärning

Föräldrar och lärare koncentrerar sig på att lära förstaklassare att läsa, men barnen har ett mer primärt problem som måste lösas dessförinnan: att få till ett bra samspel med klasskompisarna. Det har doktoranden Anja Hvidfeldt Stanek vid Roskilde Universitet kommit fram till i en doktorsavhandling som hon just lägger sista handen vid.

Läs tidningen Dagens uppmärksammande av avhandlingen - och författaren - här!

Observera att dessa sociala problem uppstår närhelst ett barn hamnar i en ny grupp; de kan alltså inte tas till intäkt för att barn ska stoppas in i stora grupper så tidigt som möjligt!

Har svenska staten gått för långt i sitt maktövertagande?

Som du läsare kan se har denna förenings Bo C Pettersson varit framme och exemplifierat K Petterssons påstående med den rådande barnomsorgspolitiken.

Samma artikel har också lagts upp på Passagen - här - också den med Bo C:s kommentar.

Barnfamiljernas val: Alliansens morot eller de rödgrönas piska

När det gäller familjepolitiska förslag inför det förestående valet har barnfamiljerna två valmöjligheter: den sittande alliansregeringens idé om att förenkla reglerna för den sedan 2008 i kraft varande jämställdhetsbonusen i syfte att få fler föräldrar att utnyttja den, eller de rödgrönas förslag om en tredelning av föräldraledigheten (en tredjedel till mamman, en till pappan och en som föräldrarna får förhandla om).

Så sammanfattar Sydsvenskan läget för barnfamiljerna inför valet i denna artikel! En mer detaljerad redogörelse för Alliansens familjepolitiska förslag finner du - här!

Vi i föreningen Barnens Rätt tycker inte att något av förslagen är särskilt lockande, men tycker minst illa om Alliansens. Det vi ogillar är att båda lägren försöker lägga sig i saker som staten inte har med att göra (hur föräldrar delar upp sysslorna mellan sig). Politiken ska vara så neutral mellan olika livsstilar som den bara kan vara!

"Familjerna behöver få mer självbestämmande!"

Vi i Barnens Rätt tackar Emil för draghjälpen och känner tacksamhet över att det där uppenbarligen finns en journalist som fattar hur otillbörligt totalitär den svenska barnomsorgspolitiken är.

Är höjt tak i VAB-försäkringen en god ide?

Som kanske bekant är, föreslår de rödgröna att taket i vård av sjukt barn-försäkringen (VAB) höjs från dagens 26 500 kronor i månaden upp till 30 000 år 2012. Men eftersom endast drygt 30 procent av Sveriges arbetande medborgare tjänar över den gränsen idag och ännu färre småbarnsföräldrar gör det, tycker moderaterna Hillevi Engström och Gunnar Axèn, på debattplats i dagens nummer av Aftonbladet - här - att det är en både dyr och dålig idé.

Det är skrämmande att så många förtroendevalda tycker att den så kallade jämställdheten ska få kosta hur mycket skattepengar som helst, trots att den är så snävt definierad som den är; i politiken handlar det ju bara om hur lika mycket män och kvinnor förvärvsarbetar och hur lika mycket de då tjänar. Den politiska olikabehandlingen t ex av dagisföräldrar kontra hemmaföräldrar, är det få som bryr sig om.

Tänk så selektiva våra politiker och medierepresentanter kan vara i sitt engagemang för jämställdheten, i ett vidare perspektiv!

"Familjerna ska stödjas, inte styras!"

Det är rubriken på en debattartikel i dagens nummer av Lidköpningsnytt av kd-riksdagsledamoten Holger Gustafsson från Skaraborg, som du kan läsa - här!

Men som vanligt tycker via att t o m Kd är för mesiga i sina krav på mer föräldramakt och mindre statsmakt. Det faktum att inte ens Kd vågar gå längre - eller längre har fantasi att föreställa sig ett friare samhälle - säger något skrämmande om hur långt politiseringen av folks liv gått.

Skriv på protestlista mot obligatorisk förskola!

Du Facebook-medlem: gå med också i denna grupp; vi föräldrar måste få våra förtroendevalda att inse att vi absolut inte finner oss i ännu mer dagistvång än vi redan är utsatta för!

En del av initiativet är en namnlista - här - som Lidman tänker låta ligga ute ett tag till och därefter lämna in till finansminister Anders Borg eftersom han, för ett tag sedan, avslöjade att han - personligen - är för ett sådant obligatorium.

Man upphör aldrig att förvånas över hur långt till vänster de borgerliga är beredda att gå för att behålla den politiska makten. Men förmodligen tycker alliansledningen att ännu mer dagistvång är ett lågt pris att betala eftersom det ju inte kommer att bli dem som ska hosta upp utan Sveriges föräldrar och småbarn!

"Alla kvinnor behöver ett eget utrymme!"

Det kan sägas vara budskapet i denna debattartikel i dagens nummer av Falu-Kuriren med systertidningar av en kvinna vid namn Isobel Hadley-Kamptz, i vilken författaren hyllar den svenska skattefinansierade barnomsorgen som gör att hon och hennes medsystrar kan leva ett rikare liv än de annars hade kunnat göra.

Men ett problem med Kamptz resonemang är att hon helt bortser från orättvisan i att dagisföräldrar får en gigantisk skattesubvention som hemmaföräldrar helt berövas, att dagisverksamheten kostar mer än den smakar samhällsekonomiskt samt att svenska folket, i opinionsundersökning efter opinionsundersökning, i fyrtio års tid sagt, att de tycker att små barn ska tas om hand av sina föräldrar inte av offentligt anställd personal.

Alliansen presenterar sina familjepolitiska förslag

Tidigare idag gick Alliansens familjepolitiska arbetsgrupp, som består av socialborgarrådet Ulf Kristersson (M), riksdagsledamoten Ulrika Carlsson (C), kommunalrådet Helene Odenjung (FP) och riksdagsledamoten Emma Henriksson (KD), ut med sina förslag till valprogram på området.

Läs arbetsgruppens pressmeddelande om saken - här - gärna också Jonas Himmelstrands betraktelse av arbetsgruppens utspel på Newsmill - här!

Det märks att det är valår! Nu gäller det att erbjuda ännu mer karameller ur påsen. Men tyvärr innebär karamellerna ytterligare kompliceringar och fördyringar av en familjepolitik som borde drivas i motsatt riktning, d v s mot förenklingar och rakare rör enligt principen att småbarnsföräldrar borde få behålla de pengar de behöver för att överleva innan de avkrävs skatt.

Som förmodligen bekant är betalar svenska folket minst 20 procent i skatt (moms) från första inkomstkronan, från ca 18000 kronor om året ca 44 procent (inkomstskatt + moms), trots att ingen förväntas kunna överleva på en så låg inkomst.

Vi måste snart återkomma till ett läge där allmänt accepterade beskattningsprinciper som hänsyn till försörjningsbörda och skattebetalningsförmåga åter kommer till heders, även i Sverige!

"Gör FN:s Barnkonvention till svensk lag!"

De tycker sig ha funnit att politiker och media numera förespråkar psykisk misshandel, förnedring och bestraffning av barn trots att barn i stället behöver närhet, värme, ego-uppbyggelse och inlärning av sociala färdigheter.

På sajten kan man också skriva på en lista med rubricerat krav, som avses inlämnas till regeringen.

Men vi i Barnens Rätt är en aning skeptiska. Vi ställer oss frågande till gruppens problemdefinition (som vi finner överdriven) och till att införliva Barnkonventionen i den svenska lagstiftningen (eftersom vi finner konventionen varande alltför allmänt hållen för att väl kunna fungera som lag). Men vi är överens med gruppen om att barn måste behandlas med respekt, men barn måste också behandla vuxna (t ex föräldrar och lärare) med respekt.

I själva verket menar vi att vi vuxna måste utnyttja ett brett register av bemötanden av våra barn, från allt det där positiva, uppbyggliga och snälla, som vi alla föredrar, till att ibland ryta till när barnen går över en gräns som vi dragit upp för dem.

Men framför allt är vi skeptiska till att medborgarna ska frånhända sig ytterligare ett område av livet i hemmen och skolorna till politiker och jurister att sätta sig till doms över. Vi tycker nog att svenska folket har tillräckligt med lagar (fler än de flesta folk) att sätta sig in i och efterleva.

"Slopa dagis för föräldralediga och arbetslösa"

I förskolan är barngrupperna ofta 20 barn stora och personaltätheten en skötare på sex småbarn. Den gruppstorleken och den personaltätheten fördömer barnpsykologer tämligen enhälligt som alltför otillräckliga.

Ett bra sätt att minska trycket på förskolan vore att ta bort möjligheten för föräldralediga och arbetslösa att ha sina barn på dagis när de ändå, uppenbarligen, är hemma och därmed torde ha möjlighet att ta hand om sina barn själva, skriver den blivande psykologen Caroline Elfors på Newsmill idag - här!

Elfors huvudargument är alltså att en sådan åtgärd skulle minska trycket på förskolan för de barn vars föräldrar verkligen förvärvsjobbar och alltså inte kan ta hand om dem under dagtid. Hon underbygger sitt förslag med slutsatsen att det känns orimligt att skattebetalarna först ska stå för den hemmavarande förälderns försörjning via föräldra- eller arbetslöshetsförsäkringen och sedan tvingas betala ännu mer för att ta hand om vederbörandes barn på dagis.

Men av någon anledning missar hon att dra motsvarande slutsats vad gäller rimligheten i att enlönefamiljer, via skatten, tvingas bidra mer till tvålönefamiljernas barnomsorg än tvålönefamiljerna själva gör, trots att de förra, själva, inte utnyttjar tjänsten.

Kom till Jonas Himmelstrands undsättning!

Om du är intresserad av familjepolitik (som vi i denna förening är) har du säkert träffat på namnet Jonas Himmelstrand förut. Han är medlem i Haros styrelse, medlem i vår förening (Barnens Rätt), grundare av tankesmedjan Mireja, författare till boken "Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige" och flitig artikelskribent i media. Bland annat har han varit flitig på Newsmill, som du kan se - här!

Undertecknad föreslår nu att du sympatisör med vår förenings sak, och därmed med Himmelstrands, loggar in på Newsmill och ger honom stöd. Det behövs inga långa haranger, ett "håller med Himmelstrand, när ska folk vakna?" räcker långt!

Ungdomar tatuerar sig för att bli sedda

Det är Sten-Arne Perssons budskap i denna inringning till Sveriges Radios Ring P1 i morse. Persson menar att det är viktigt att barn blir sedda och bekräftade från början, gärna av sina föräldrar och är uppenbart skeptisk till att förskolan och skolan kan tillhandahålla den bekräftelsen på ett sätt som verkligen bygger upp stabila personligheter.

Persson har absolut en viktig poäng! Behovet av bekräftelse tar sig, förmodligen, inte bara uttryck i tatueringar utan också i många andra beteenden som vi äldre förbryllas, och ofta blir besvikna, av. Som tämligen erfaren förälder vill jag understryka vikten av att engagera sig i sina barns liv, inte bara när de är små utan så länge man själv lever (fotnot)! Något mer livsberikande har jag svårt att komma på, för båda parter!

Fotnot: Därmed naturligtvis inte sagt att engagemanget ser likadant ut under hela resan.

Psykologer larmar om stressade barn

Stressen i skolor och förskolor har nu nått en orimlig nivå. Därför måste större resurser tillföras verksamheterna och en anmälningsplikt om missförhållanden, liknande Lex Maria, införas också i skolan och förskolan!

Det är budskapet i en rapport som 23 psykologer i Västsverige nyligen lämnat in till barn- och utbildningsförvaltningen i Göteborg. En sammanfattning av inlagan kan du läsa i Göteborgs-Posten - här!

Det är typiskt att undertecknarna av larminlagan, så okunniga om ekonomiska ting som de förefaller vara, förespråkar att ännu mer av våra gemensamma resurser avsätts till skolan och förskolan, trots att vi redan spenderar mer på de områdena per barn än andra länder gör. Icke-ekonomer kan uppenbarligen inte befria sig från den felaktiga tanken att skattepengar är gratis, trots att de pengarna, samhällsekonomiskt sett, är dyrare än privata.

Kristdemokraterna ska utreda sambeskattning som alternativ för gifta par

På Kristdemokraternas riksting i Örebro nyligen beslutades att utreda förutsättningarna för frivillig sambeskattning för gifta par. Det var Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) som lade yrkandet som bifölls, mot partiledningens vilja, under behandlingen av partistyrelsens proposition ”Trygghet och tillväxt”

Så himla trevligt att KDU vann den omröstningen men så oroväckande att partiledningen var emot!

Hoppas nu bara att utredningsgruppen efter hand kommer att inse vilken enorm skillnad juridiskt, ekonomiskt och psykologiskt "familjebeskattning" skulle kunna bli, jämfört med den "sambeskattning" i den huvudsaklige inkomsttagarens namn, som vi avskaffade för den socialistiska familjepolitikens skull, i början av 70-talet!

En annan bild av paradiset Sverige uppvisad utomlands

Som vi berättat förr är vår systerorganisation, Haro, med som "advisory member" i ett EU-anknutet projekt kallat Family Platform (1). Enligt projektet webbplats är avsikten att analysera pågående familjerelaterade forskningsprojekt, förutsäga framtida utmaningar för familjerna och att till EU-kommissionen föreslå familjerelaterade forskningsområden som bör få EU-finansiering framöver.

Under ett projektmöte nyligen fick Haro's Jonas Himmelstrand möjligheten att presentera en annan bild av familjeparadiset Sverige (som vårt land ofta uppfattas utomlands), d v s denna.

Vi säger "Bra gjort, Jonas!" Det finns naturligtvis mer att säga (2) men vi förstår att du var utsatt för tidsbegränsningar.

Barngrupperna i Stockholm blir allt större

Kommunfullmäktige i Stockholm har beslutat att barngrupperna i förskolan för 1-3-åringar ska vara max 14 barn stora och för 4-5-åringar max 18 barn stora. I fjol var 17 procent av småbarnsgrupperna och 18 procent av storbarnsgrupperna för stora men i år har siffrorna stigit till 42 respektive 35 procent.

Det framgår av en artikel i dagens nummer av Svenska Dagbladet, som du kan läsa - här! I samma tidning, på andra halvan av uppslaget, d v s - här - kan man läsa att "200 barn på Södermalm saknar plats inför hösten.

Är det inte rätt så underligt: Vi har haft statligt anbefalld kommunal barnomsorg i fyrtio års tid och det offentliga utgiftsområdet har varit ett av våra högst prioriterade men ändå har vi ännu inte byggt ikapp efterfrågan!

Ekonomer har en bra förklaring till detta: Genom att så kraftigt skattesubventionera den tjänsten som görs i Sverige (till drygt 90 procent av produktionskostnaden) drivs efterfrågan upp till så konstgjort höga nivåer och till så höga kostnader att samhället får svårt att mobilisera de produktionsresurser som krävs för att matcha denna efterfrågan.

Men varför de håller tyst om detta gigantiska slöseri med allmänna medel är obegripligt och oansvarigt.

”Staten måste ta ansvar för alla förskolors kvalitet”

Närmare 22 000 av landets ett- och tvååringar går i förskolegrupper med 17 eller fler barn. En bra förskola ska stimulera utvecklingen av språk, inlärning, känslohantering och social förmåga. Gör den inte det är den en inrättning för barnpassning. För barnens skull måste därför höga – och dyra – kvalitetskrav ställas på förskolan och den därför underställas statens övervakning och kontroll i mycket större utsträckning än hittills.

Det kan sägas vara slutklämmen i denna debattartikel i dagens nummer av Dagens Nyheter, författad av ett antal av landets mest namnkunniga barnpsykologer och -läkare.

Vi i Barnens Rätt instämmer till 100 procent i författarnas beskrivning av problemen men inte deras förslag till lösning (att staten måste ta ännu större resurser i anspråk för att, via den befintliga barnomsorgsindustrin, lösa problemen, underförstått: på föräldrarnas finansiella bekostnad).

Vårt förslag till lösning är det motsatta: låt föräldrarna behålla de pengar de behöver för att överleva och ta hand om sina barn i stället för att beskatta dem så hårt och subventionera den kommunala barnomsorgen så kraftigt att varken fattiga eller rika föräldrar tycker sig ha råd att själva göra det de är biologiskt programmerade för: att ta hand om sina barn!

Igår drogs tumskruvarna åt ett snäpp till

Igår röstade riksdagen "ja" till den nya skollag som utbildningsdepartementet arbetat med länge. Lagen innehåller (minst) två kontroversiella skrivningar:

Beslutet är, i sanning, skrämmande! Det innebär absolut ett allvarligt brott mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter och avslöjar riksdagsledamöternas kompakta okunnighet om hur väl hemundervisningen fungerar i praktiken.

Vi får hoppas att sista ordet i hemundervisningsfrågan inte är sagt, att frihetskämparna på den kanten orkar kämpa vidare.

PS: Läs gärna denna förenings styrelseledamot Bo C Petterssons reaktion på riksdagsbeslutet på debattplats - här!

Ett bra tillfälle att få ett ord med i laget

Vi har just upptäckt detta tillfälle, tillhandahållet av en av världens mest lästa tidningar (New York Times) att uttrycka åsikter om flera angelägna samhällsfrågor, inklusive vem som ska ta hand om barn när de är små: avlönad personal i stora anläggningar eller föräldrarna själva.

Utnyttja gärna möjligheten! Det är inte fel att aningslösa föräldrar på andra sidan Atlanten får reda på från oss med erfarenhet av "storbarnkammare" hur så'nt funkar i praktiken!

"Släpp föräldrarna loss, det är vår!"

Det är rubriken på Ruben Agnarssons ledare i dagens nummer av Världen Idag där han levererar en bra sammanfattning av statliga diktat gentemot medborgarna som han tycker går för långt i totalitär riktning. Ett av de exempel som Agnarsson lyfter fram är denna förenings fråga: barnomsorgen / "dagistvånget".

Vi tackar Agnarsson och hans tidning för utmärkt draghjälp i vår strävan att fästa omvärldens uppmärksamhet på "dagistvånget" som politiskt problem som bara måste lösas - snart!

Ny styrelse utsedd i vår förening

Igår genomförde vi i föreningen Barnens Rätt vårt årsmöte för 2010. Till ordförande valdes Bo C Pettersson, till kassör Linda Gällentoft, till övriga ledamöter omvaldes Krister Pettersson och nyvaldes Jessica Emgardsson. Till suppleanter omvaldes Monica Sunvard (tidigare: Bodling) och Eva Sternberg samt nyvaldes föreningens förra ordförande Jenny Odälv.

– Låt oss nu lägga på ett kol så att vår fråga blir lite mer framträdande i den valrörelse som är på gång, säger vår nyvalde ordförande. "Dagistvånget och diskrimineringen av hemmaföräldrar måste bara få ett slut - snart!"

Bakteriernas antibiotikaresistens, ett ökande problem

Det problemet uppmärksammar Dagens Nyheter på ledarplats idag - här - utan att närmare gå in på konsekvenserna för den väl utbredda kommunala barnomsorgen i detta land, där dagisbarn, enligt Socialstyrelsen, löper en sex-sju gånger högre risk än hemmabarn att bli sjuka (läs mer - här)

Från artikeln får man klart för sig att vart tredje barn upp till sex års ålder i genomsnitt får minst en antibiotikabehandling per år, men också att den utskrivningen minskat rejält sedan mitten av 90-talet då varje barn i snitt genomgick 1,2 behandlingar per år.

Vi har uppmärksammat problemet många gånger på denna sajt och varje gång förväntat oss att "nu kommer debatten om konsekvenserna för dagisverksamheten att ta fart", men icke! Vad kan det bero på?

– Vårdnadsbidraget räcker inte till som lösning…

…på "dagistvånget" som politiskt skapat samhällsproblem! Det är denna förenings styrelseledamot Bo C Petterssons budskap i denna debattartikel i dagens nummer av Vestmanlands Läns Tidning (VLT).

Artikeln var ursprungligen skriven som en påhakning på denna artikel i samma tidning någon vecka tidigare, men av någon anledning tonade tidningens debattredaktör ned den kopplingen i den publicerade versionen av Petterssons artikel.

Nu är det bara att hoppas att KD:s företrädare tar över den stafettpinne som Petterson kommer springande med.

Inte ens familjevänliga partier vågar gå tillräckligt långt

Att det vi i Barnens Rätt kallar "dagistvånget" består efter fyrtio år med så lite kritik som det utsätts för säger något viktigt om hur långt till vänster det svenska politiska landskapet glidit under den långa period då sossarna dominerat åsiktsbildningen.

Man blir påmind om den saken av debattartiklar från t ex Kd-håll av detta slag.

Utsätt ett folk (som det svenska) för ett visst samhällssystem under en generation så är medvetenheten om alternativen bortblåst ur medborgarnas sinnen.

Även Miljöpartiet vill styra familjerna hårdare (2)

Nu är Miljöparitets kongress i Uppsala avslutat och farhågan att partiet, likt sina allianskamrater, vill styra familjerna hårdare genom att kvotera föräldraledigheten kan nu bekräftas.

Läs Norrbottens-Kurirens sammanfattning på ledarplats av kongressens slutdokument - här - samt Borås Tidnings motsvarighet - här!

Under lång tid har undertecknad, när jag hört ett galet politiskt förslag för första gången, haft en tendens att skratta bort det, i förtröstan på att det inte kommer att tas på allvar, varken av de politiska kollegorna eller av väljarna. Men ofta tvingas jag erkänna för mig själv att jag har fel; de tas på allvar i häpnadsväckande stor utsträckning!

Så tänkte jag t ex såväl i fallet kvoterad föräldraledighet som i fallet kvoterad kvinnlig representation i det privata näringslivets bolagsstyrelser. Båda förslagen framstår nu som hot som mycket väl kan bli verklighet (om inte väljarna vaknar upp innan 19 september).

Även Miljöpartiet vill styra familjerna hårdare

Som förmodligen bekant är börjar Miljöpartiet sin rikskongress i Uppsala idag. Bland förslagen som de församlade ska behandla finns två intressanta propositioner (d v s förslag från partistyrelsen):

Partiledningar brukar få igenom sina idéer så de två ovan nämnda förslagen kommer säkert att anammas. I så fall kommer partiet att ta ett par resoluta steg i totalitär socialistisk riktning, varvid det blir ännu tydligare varför Mp har valt att samarbeta med S och V.

– Feminismen sviker hemmamammorna…

…genom att inte kämpa för att också hemmaföräldrar ska få del av det omfattande stöd som staten bistår förvärvsarbetande småbarnsföräldrar med. Det är temat i denna debattartikel på Newsmill!

Författaren har helt rätt, men att döma av kommentarerna finns det många som ännu inte insett det. Det vanligaste motargumentet förefaller att vara något i stil med: "Ingen har tvingat dig att skaffa alla dina barn och ingen har tvingat dig att vara hemma med dem, så skyll dig själv!".

Visst, så (brutalt) kan man se på saken om man inte bryr sig om hur otillbörligt beteendestyrande kombinationen av hög individuell beskattning utan avdragsmöjligheter för försörjningsbörda OCH de kraftiga dagissubventionerna är. Man undrar om den likgiltigheten bara gäller den aktuella frågan eller om de oförstående är lika likgiltiga inför alla andra former av statligt förtryck.

Dagis, början på en livslång beteendeindoktrinering

De flesta utländska betraktare torde vara tämligen överens om att vi svenskar är ett fogligt folk som har stor respekt för de överheter vi utsätts för, t ex i politiken och på jobbet. Den attityden och det beteendet grundläggs redan på dagis, hävdar bloggarsignaturen HCA i detta upplägg.

Vänsterpartiets valmanifest är klart

Som förmodligen bekant är har Vp kongressat i Gävle helgen. Nu meddelar partikansliet att rörelsens valmanifest, som då finslipades, nu är publicerat - här!

Som framgår av dokumentet kommer partiets företrädare att under resten av valrörelsen särskilt puffa för partiets lösningar på områdena välfärd, jämställdhet, personlig integritet, klimat och miljö.

Som de flesta vet betyder detta att partiet föreslår att maktbalansen mellan medborgare och stat förskjuts ytterligare några snäpp till statens förmån, men så låter det naturligtvis inte när de själva får lägga ut texten. Inte heller säger de särskilt mycket om att deras politik obevekligen leder till sänkt välstånd. Och du förälder: inse att Vp vill göra det ännu svårare för dig att själv ta hand om ditt barn efter det att föräldraledigheten löpt ut!

P-pillret firar 50 år

Det skulle utrota fattigdomen, skilsmässorna och graviditeter utanför äktenskapet. P-pillret gjorde inget av detta men hyllas i dag som en av de viktigaste upptäckterna i kampen för jämställdhet.

Helt klart har pillret haft en enorm påverkan på människans liv, på en mängd olika plan, som vanligt på både gott och ont!

Dagisföräldrar är mer bidragstagare än hemmaföräldrar

Det menar Karin Yngman - här - och puffar för att vårdnadsbidraget görs om till en beskattad inkomst som ger såväl sociala förmåner som pensionspoäng.

Yngmans problemdefinition är helrätt men hennes lösningsförslag mindre bra. Bättre än ett beskattat vårdnadsbidraget vore att dagissubventionerna ersattes med en beskattad barnomsorgspeng, som föräldrarna antingen kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för. Men allra bäst vore vad vi i denna förening kallar Familjebeskattning, innebärande att familjen, inte de enskilda medlemmarna av den, blir skattesubjekt, kombinerat med skatteavdrag för försörjningsbörda och utgifter för inkomsternas förvärvande (som för barnomsorg).

Vänstern ser barnomsorg som myndighetsutövning

Läs hur Emil på Emils Tankar kommer fram till den intressanta slutsatsen - här!

– Vägen till jämställdhet går genom föräldraskapet…

…skriver Anna Laestadius Larsson i en krönika i dagens nummer av Svenska Dagbladet - här - och menar att staten måste gå hårdare fram med de pappor som inte delar lika med sina kvinnor på det hushålls- och barnrelaterade arbetet.

Skrämmande att Laestadius Larsson inte inser vilket totalitärt mardömssamhälle som väntar om staten tillåts gå in och styra hur män och kvinnor i den civila delen av samhället delar upp de gemensamma arbetsuppgifterna mellan sig! Om hon är så missnöjd med sin mans benägenhet att hjälpa till som det ser ut, skulle hon aldrig ha gift sig med honom. Deras problem är privat och inte en angelägenhet för resten av samhället!

Hemmafrulivet lockar 80-talisterna

– På 1980- eller 1990-talet skulle få kvinnor ha sagt att de drömde om att bli hemmafruar. Men något har hänt. Samtidigt som unga män kliver fram och vill dela föräldraledigheten finns en växande hemmafru-vurm bland unga kvinnor födda på 80-talet, påstår journalisten Rebecka Edgren Aldén i dagens nummer av Dagens Nyheter i ett inlägg som du kan läsa - här.

Men det är uppenbart från artikeln att Edgren Aldén inte vill att staten ska tillåta unga kvinnor att följa sina instinkter utan att den måste fortsätta med sin piska- och morotspolitik för att få män och kvinnor att bete sig mer jämställt på det begränsade sätt som Edgren Aldén och staten definierar saken.

Minskad frihet med de rödgröna

Den rödgröna skuggbudgeten rymmer mer än besked om skatter. Här ryms också en syn på familjerna som står i bjärt kontrast till alliansens. Vårdnadsbidraget, jämställdhetsbonusen och barnomsorgspengen ryker om det blir regeringsskifte.

Tidningens varning borde alla småbarnsföräldrar ta till sig! Ja, inte bara småbarnsföräldrarna, förresten!

Alliansens nio vallöften

Skatten för vanliga löntagare ska inte höjas, det ska inte bli dyrare att anställa unga, rot- och rut-avdragen ska behållas och föräldraförsäkringen ska inte kvoteras. Det är några av de nio vallöften som Alliansen presenterade för media idag.

Så glad jag hade blivit om där hade funnits någon lite djärvare ansats för att reducera dagistvånget och minska diskrimineringen av hemmaföräldrar, men det är väl för lite tid kvar till höstens val för att de nu ska våga gå ut med något så omvälvande.

– Vårdnadsbidraget har blivit en fälla…

…skriver ett par vänsterpartister på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet med anledning av Kd:s Göran Hägglund & Co:s inlägg härom dagen - här - där de senare, på goda grunder, påstod att de rödgröna går i otakt med sina egna väljare i den familjepolitiska frågan.

Om vänsterns blindhet inför sina egna totalitära drag inte vore så allvarlig skulle man förmodligen se det komiska i situationen. Vänsterpartisterna bekräftar ju, utan att själva inse det, kd-gängets anklagelser!

Finansministern vill ha obligatorisk förskola

Man häpnar! Förslaget ser ut att komma från en person som för inte så länge sedan framstod som ultraliberal! Läs inte bara själva artikeln utan oxå kommentarerna!

Kraftfull markering i Uppsala för ett friare familjeliv

För sjätte året i rad an ordnade Kristdemokraterna i Uppsala sitt alternativa 1 maj-tåg som en uppenbar utmaning gentemot vänstern och fackföreningsrörelsen.

Tåget avslutades i centrala staden med ett antal tal på temat familjens roll i samhället.

Partiledare Hägglund tryckte på att det inte är vårdnadsbidraget i sig som är det viktiga utan idén att människor ska få bestämma själva

Och författaren och debattören Marcus Birro drog på sig de kraftigaste applåderna för sin appell att "Sverige behöver en gerillarörelse för familjen, barnen och kärleken".

Läs Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Erikssons rapport från evenemanget - här!

Utmärkt grej som Kd i Uppsala genomför! Och så trevligt att Hägglund förefaller vara medveten om vårdnadsbidragets brister som lösning på "dagistvångsproblemet"! Och Birros kraftord är precis vad som behövs för att väcka folk och företrädare inför det statliga förtryck som pågår på familjepolitikens område under en täckmantel av generositet!

PS: I SvD:s artikel nämns "Prussiluskan" utan närmare förklaring. Den som glömt vem hon var kan få en påminnelse - här!

"Hemmamänniskor finns inte längre"

En Malin Wallin skriver denna nostalgiska berättelse i dagens nummer av Aftonbladet om hur föräldrar och barn levde för bara en generation sedan.

Det kan vara intressant för dagens unga föräldrar att få denna inblick i vad de förlorat på våra politikers envishet om att barnen ska vara på dagis och föräldrarna på sina jobb, att de absolut inte får vara hemma.

"Vårdnadsbidraget, ett fiasko"

Det tycker ledarskribenten på Expressen, Sakine Madon, i dagens nummer av tidningen - här!

Visst, det finns andra och bättre sätt att lösa dagistvångsproblemet på än med vårdnadsbidraget. Men Madon förefaller att inte ens vara medveten om problemets existens.

Vilken grupp ska smörjas med nästa statliga förmån?

Moderatkvinnorna vill ta bort taket i föräldraförsäkringen medan Kristdemokraterna vill höja vårdnadsbidraget. De förra vill alltså utnyttja skattemedel för att påverka könsbalansen i föräldraledigheten, de senare för att förmå fler föräldrar att stanna hemma med sina små efter det att ledigheten löpt ut.

De två skillnaderna tar Borås Tidning som utgångspunkt för en ledare i dagens nummer av tidningen, ett alster som du kan läsa - här - som utmynnar i en preferens för Kd:s lösningsförslag.

Notera också gärna de kommentarer som influtit (i skrivande stund alla (fem) uttryckande åsikten att dagistvånget måste avskaffas).

M-kvinnorna borde få mer kritik för sitt oblyga försök att använda dyra skattepengar för något så politiskt otillbörligt som att manipulera medborgarnas naturliga beteenden, Kd för att de inte kan komma på – eller vågar föreslå – något bättre sätt än vårdnadsbidraget att lösa dagistvångsproblemet på.

– Väljarna vill ha vårdnadsbidraget…

…skriver Göran Hägglund, Emma Henriksson och Mikael Oscarsson, alla KD på debattplats i dagens nummer av Svenska Dagbladet. De hänvisar till en nyligen genomförd opionionsundrrsökning som visar att en förkrossande majoritet av svenska folket vill ha kvar vårdnadsbidraget, samt att en lika stor majoritet är emot att staten utnyttjar sin tvångsmakt för att kvotera föräldraledigheten.

Undersökningen bekräftar att den rödgröna alliansledningen går helt i otakt med sina egna sympatisörer när de hotar med att både avskaffa vårdnadsbidraget och kvotera föräldraledigheten.

Skribenterna har onekligen en viktig poäng som den borgerliga alliansen bör göra mer av inför valet. Sedan vore det onekligen trevligt om den nämnda alliansens ledning insåg att det inte är vårdnadsbidraget som teknisk konstruktion som folk värnar om utan rätten och möjligheten att leva sina liv utan otillbörlig statlig inblandning.

Föräldragruppen på Facebook växer

För tre veckor sedan - här - uppmärksammade vi att en ny grupp på Facebook startats under namnet Ge svenska föräldrar förtroendet att ta hand om sina egna barn!. Det har uppenbarligen slagit an en resonerande sträng i mångas hjärtan: massor av folk hakar på och skriver uppmuntrande kommentarer om initiativet på sajten.

Den enda negativa kritik vi har gentemot Anders artikel är att han uppenbarligen, likt Kristdemokraterna, föreslår ett dubblerat vårdnadsbidrag som lösning på det problem vi i vår förening kallar "dagistvånget". Den lösningen finner vi varande mycket otillräcklig. Familjebeskattning, som tar hänsyn till försörjningsbörda och gör barnomsorgskostnader avdragbara i beskattningen i kombination med att dagans sanslöst höga skattesubventioner till den kommunala barnomsorgen avskaffas, vore mycket bättre.

Liberaler upphör aldrig att förvåna

Den 17/4 - här - puffade ett par folkpartister i Surahammar för att barn till föräldralediga och arbetslösa där ska få gå på dagis 20 timmar i veckan istället för som nu 15.

Det initiativet inspirerade vår ordförande, Jenny Odälv - här - till att uppmana folk att rösta på ett parti i höst som istället kämpar för att föräldrar ska få mer tid för sina barn hemma!

Är det inte konstigt att förslag om mer dagis för våra barn ska komma från liberalt håll? (Enligt läroböckerna i politiskt tänkande innebär ju liberalism minimal stat och maximal privat sektor.)

KD: "Vårdnadsbidraget borde höjas och bli tillgängligt för alla!"

Den minnesgode medborgaren kommer kanske ihåg att Kristdemokraterna på sitt valprogram förra gången (2006) hade att vårdnadsbidraget borde bli obligatoriskt för kommunerna att erbjuda samt att det bör höjas till 6000 kr i månaden per barn.

Under en pressträff tidigare idag repeterade partiledare Hägglund det löftet samt sade följande intressanta sak:

Jag vill att KD ska vara det mänskliga partiet som utgår ifrån vanliga människors vardagsproblem. Jobb och företagande, tillgängligheten inom vården och valfriheten för familjer kommer att vara viktiga frågor, liksom frågan om politikens gränser.

Undertecknad finner särskilt det där sista, det där om politikens gränser, särskilt löftesrikt mot bakgrund av att det under lång tid funnits en falang inom partiledningen som uppenbarligen glömt bort vilken ideologisk grund partiet står på (värdekonservatismen och liberalismen) och istället uppvisat tendenser att lägga sig i folks privatliv på alla tänkbara områden.

Sedan får man hoppas att vi, kämpar för mer valfrihet och rättvisa i barnomsorgen, på lite sikt kommer att kunna förmå partiet att ersätta vårdnadsbidraget med ett större och bättre helhetsgrepp, t ex en generell barnomsorgspeng som föräldrar kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för. Eller ännu hellre: att partiet börjar puffa för familjebeskattning, innebärande att familjen som helhet, inte familjens enskilda medlemmar blir skattesubjekt samt att alla kostnader för intäkternas förvärvande (t ex för barnomsorg) blir avdragbara mot inkomsterna i beskattningen.

Som vi skrev - här - skulle den senare lösningen medföra massor av fördelar, som t ex valfri fördelning av arbetsuppgifterna mellan familjens medlemmar, en uppvärdering av hemarbetet såväl ekonomiskt som socialt samt färre skilsmässor.

– I Sverige finns rädsla för det annorlunda…

…skriver Karin Yngman i dagens nummer av Barometern – Oskarshamns-Tidningen och syftar på att det politiska föredömet här är likriktning, att alla föräldrar och barn ska bete sig som alla andra, att utrymmet för att sticka ut, till exempel för att skapa en förtrolig och nära relation mellan förälder och barn, är begränsat.

Ungas psykiska hälsa har kraftigt försämras de senaste trettio åren

Det har en expertgrupp knuten till Kungliga Vetenskapsakademien kommit fram till efter att ha granskat en mängd studier i ämnet som genomförts under den aktuella perioden.

För undertecknad är det solklart att den sämre anknytning mellan föräldrar och barn som dagissamhället lett till är en viktig delförklaring till de större psykiska problem bland unga som gruppen identifierat. Och lika uppenbart är att det bland forskarna, politikerna och journalisterna är politiskt inkorrekt att säga detta offentligt.

– Splittrade familjer är ett samhällsproblem…

…skriver Kristdemokratiska Ungdomsförbundets ordförande Charlie Weimers på debattplats i dagens nummer av Aftonbladet och puffar å sitt förbunds vägnar för att staten ska signalera att familjebildning är bra för samhället men i övrigt lämna föräldrar och barn så mycket i fred som möjligt.

Undertecknad skulle tro att Weimers riktar sitt budskap minst lika mycket till sitt moderpartis ledning som till allmänheten mot bakgrund av att det finns en falang där som uppvisat stor benägenhet att detaljstyra folks liv i tydlig konflikt med partiets ideologiska grundvärderingar.

Mamma dömd för misshandel av annans barn

Mamman hade länge varit bekymrad över att hennes lilla fyraåring var trakasserad på förskolan och hade identifierat en femåring som gängledaren i förföljelserna. Så när hon en dag skulle hämta sitt barn och då blev vittne till ännu ett angrepp, rann hennes sinne varvid hon rusade fram och skakade om samt skällde ut den lille förövaren.

Det ledde, via polisanmälan, till att mamman dömdes i tingsrätten för misshandel till 6000 kronor i böter till staten, 5000 kr i skadestånd till femåringen och 500 kr till brottsoffermyndigheten.

Av HD:s story framgår att mamman svarade med att polisanmäla femåringen för misshandel men att rätten lade ned det målet omedelbart eftersom den anklagade inte var straffmyndig. Hon borde kanske ha polisanmält dagisföreståndaren istället, eftersom det är hon som har det övergripande ansvaret för att barnen där skyddas mot trakasserier, men det rådet fick hon uppenbarligen inte från något håll.

"Barn ska växa, inte lyda!"

Det är uppenbarligen pensionerade barnläkaren, författaren och föreläsaren Lars H Gustafssons rättesnöre i barnuppfostransfrågor.

Varken kadaverdisciplin eller total släpphänthet är bra metoder för barnuppfostran, eller hur? "Lagom" är som vanligt bäst!

Ny familjevänlig grupp startad på Facebook

Den långa listan av anslutare och deras kommentarer är synnerligen uppmuntrande. Grattis till det uppskattade initiativet, Agemo och tack för draghjälpen!

Senaste nytt