Senaste nytt

Bruksanvisning


Kopiera länk 18-03-06

Vår systerorganisation, Haro, arrangerar ytterligare ett seminarium i Stockholm om familjepolitiken

Vi har just blivit varse att våra tämligen likasträvande kollegor i Haro avser att även i år arrangera ett seminarium i vår fråga i Stockholm, lite senare i vår. Du, läsare hittar organisationens evenemangsprogram - och inbjudan - här!

Läs gärna igenom programmet - och anmäl dig sedan - om du har möjlighet att deltaga! (Undertecknad har själv deltagit några gånger under tidigare år och kan intyga att seminarierna då hållit högsta kvalitet & kan inte tänka mig annat än att årets seminarium kommer att hålla samma höga klass.)

En av få saker i programmet som vi saknar - liksom i tidigare års program - är en inbjudan till oss i Barnens Rätt att komma och hålla  en föreläsning i ämnet som, i så fall, skulle handla om vår favoritaspekt av frågan: hur den svenska skattepolitiken, på ett synnerligen utstuderat sätt, samverkar med vårt lands familjeinriktade bidrags- och subventionspolitik, i syfte att få svenska småbarnsföräldrar att falskeligen tro att de inte har råd att själva ta hand om sina barn när de är små, trots att en annan, mer medborgarfrihetlig politik, galant skulle lösa det där "inte ha råd"-problemet.

Vi har verkligen försökt, under massor av år, att intressera våra vänner i Haro för denna vår aspekt av frågan men biter, hela tiden, i gräset! Suck!

Webmastern


Kopiera länk 17-11-08

Intressant seminarium i riksdagslokalerna i vår fråga

I går (tisdag) genomförde den nybildade, KD-anknutna, tankesmedjan Familjen Först ett seminarium i riksdagslokalerna under rubriken "Barn, förskola och självkänsla", med "tunga" föreläsare som Hugo Lagercrantz, professor i medicin & barnläkare; Maarit Johnson, biträdande professor i psykologi vid Stockholms Universitet; samt Per Kågeson, adjungerad professor i miljösystemanalys, samt mångårig debattör, också i familjepolitiska frågor.

Det de kom fram till kan du läsa en sammanfattning av - här.

Vi i föreningen Barnens Rätt välkomnade initiativet, & kan inte annat än bekräfta seminariets slutsatser - men är ändå en aning missnöjda. Detta över att mötet endast handlade om den förda familjepolitikens sociala, psykologiska & kognitiva konsekvenser, inte ett ord, där, om politikens, av vår Riksdag skapade, orsaker till att föräldrar, mot sin vilja, lämnar ifrån sig sina älskade guldklimpar till barn till närmaste förskola, redan efter 13 månaders ålder!

Att inte ens KD vågar / orkar rida spärr mot vänsterns envetna försök att, medelst skatter, bidrag & subventioner, styra medborgarnas liv i den politiskt korrekta riktningen, är en skam, inte bara för KD utan oxå för övriga Allians-partier.

Webmastern


Kopiera länk 17-10-27

Nya regler ang. förskolan: Tacka nej till erbjuden plats och hamna sist i kön

Ja, det är innebörden i de regeländringar som min hemkommun, Västerås, just klubbat för införande fr.o.m. det förestående årsskiftet.

Läs mer t.ex. - här!

Men i ärlighetens namn måste erkännas att de nya reglerna ändå innehåller en förbättring: Fr.o.m. nämnda datum kommer man att kunna ansöka om plats på inte färre än fem (!) förskolor (att jämföras med dagens tre) ;-)

Men vi i vår förening blir ändå upprörda vid påminnelsen om vilken part som, sedan början av 70-talet, bestämmer hur våra små barn ska tagas om hand.

Webmastern


Kopiera länk 17-09-06

Nationalekonomie professor emeritus Bo Södersten har gått ur tiden

Vi i denna vår förening har just nåtts av budskapet att rubricerad person har somnat in för gott, vid en ålder av 86 år.

Det var ett både sorgligt & chockerande budskap för oss eftersom han var en av de bästa medkämpar mot "dagistvånget" vi någonsin haft! (Denna webbplats är tämligen välfylld med bevarade artiklar från hans penna / tangentbord under åren där temat var den förda familjepolitikens fördärvlighet. Här ett exempel på hur han kom att resonera i vår fråga, i takt med att han, under sin livsresa, kom till djupare insikt.)

Han föddes i gruvorten Grängesberg, alltså året 1931, in i familjen Wiktor Södersten & Anna Blomquist, där fadern inte bara var gruvarbetare utan också ordförande för ortens gruvarbetarfackförening. Modern var, som brukligt på den tiden, hemmafru - & hade, i den primitiva tid som då rådde, fullt upp med hus, hem, matlagning, städning & klädvård.

Men de två föräldrarna var ambitiösa vad gällde unge Bo:s framtid. Han skulle minsann inte behöva nöja sig med simpelt (?) gruvarbete, så de höll noga koll på honom, genom folkskolan & gymnasiet, att ha skötte sina studier, så att han skulle få tillräckligt bra betyg för att vinna inträde till något lämpligt universitet. Och det lyckades de tre engagerade parterna med! Bo antogs för studier, bl.a. i nationalekonomi, vid Göteborgs Universitet, där han, åtta år senare, krönte sin karriärbana med en professur i just ämnet nationalekonomi.

Från den tidpunkt då Bo började bli politiskt medveten, vid ca. 18 års ålder, alltså fr.o.m. ca. året 1949, var han, likt fadern & modern, en "illröd" sosse men i takt med att han fördjupade sig i sitt favoritämne, nationalekonomi, blev han alltmer "borgerlig" & marknadsekonomiskt inriktad, vad gäller hur välstånd skapas - & allt mer kritisk till den rundgång av skattepengar, från välsituerade medborgare till mindre bemedlade sådana, som hade blivit socialdemokratins signum. Gradvis i livet kom han på att det inte är välståndet hos ett fåtal som är problemet utan fattigdomen hos flertalet - samt att om man medelst de tvångsmedel som är unika för statens olika organ lade beslag på fåtalets förmögenheter & överinkomster (?) skulle det bara bli ca. en tia i allmosa per år i bidrag till varje svensk fattiglapp.

Vidare kom han, efter hand, på att ovan nämnda tvångsmakt, som Riksdagen & Regeringen besitter, kan användas för att belöna de medborgare som betér sig som riksdagen & regeringen vill - & för att bestraffa alla andra som har andra livsplaner.

Som torde framgå av det ovan skrivna saknar vi redan Prof. Södersten men hoppas att han får vila i frid. Han gjorde ju ändå sitt bästa, inte minst i denna vår förenings sak, under den långa tid han fick leva.

Webmastern


Kopiera länk 17-08-02

"Dagens småbarnsföräldrar är bortskämda av staten!"

Det skriver Vestmanlands Läns Tidnings (VLT:s) sommarvikarierande ledarskribent, Kajsa Dovstad, i gårdagens utgåva av tidningen, ett debattinlägg som du kan läsa här: www.vlt.se/…/kajsa-dovstad-dagens-smabarnsforaldrar-ar-bortskamda-av-staten .

En sak som fr. Dovstad uppenbarligen inte förstår är att den föräldraförsäkring & den kommunala barnomsorg som hon uppfattar som uttryck för statlig generositet gentemot landets småbarnsföräldrar, på grund av de högre skatter som denna "generositet" förutsätter, i själva verket gör svenska folket fattigare & arbetslösare än det hade varit utan de två nämnda formerna av "generositet", negativa effekter som oxå drabbar småbarnsföräldrarna själva (i form av lägre efterfrågan på arbetskraft [alltså: svårare att få jobb efter småbarnsåren] & lägre nettoinkomster [eftersom de två "generositeterna" förutsätter högre skatter, som sänker den disponibla inkomsten, oxå för småbarnsfamiljerna]).

Sveriges representativa demokrati brukar ju höjas till skyarna av alla våra politiker & journalister, som den högsta & ädlaste formen av politiskt styre - medan jag brottas med uppfattningen att nämnda styrelseform inte står mkt. högre än de mest fördömelsevärda bondfångerifasoner.

Därmed inte skrivet att jag kan snyta en bättre styrelseform ur näsan. T.ex. tycker jag, förstås (?), att diktatur & elitstyre vore sju resor värre.

Min slutsats blir att svenska folket måste läsa på mer om politik så att deras röster, i allmänna val, bättre än hittills, kommer att bidraga till att vår svenska representativa demokrati uppnår det bättre funktionssätt än det hittills lyckats med. Det duger inte att lägga sin röst på det parti vars ledare är mest fotogenisk & som i TV framstår som mest sympatisk.

Webmastern


Kopiera länk 17-07-25

Kristna Värdepartiet Sveriges barnvänligaste

Under årets nyligen avslutade Almedalsvecka genomförde våra kära medkämpar för mer valfrihet i barnomsorgen, Madeleine Lidman & Susanne Furugård, en formaliserad undersökning av de under veckan medverkande riksdagspartiernas olika förslag vad gäller omsorg om små barn (förskolebarn). De kom fram till att just Kristna Värdepartiet (KV) erbjuder den barnvänligaste politiken av alla våra åtta riksdagspartier, följt av Sverigedemokraterna (SD), följt av Kristdemokraterna (KD), o.s.v., o.s.v.

Läs mer om undersökningen och dess resultat - här!

Vi i Barnens Rätt är inte alls förvånade över att KV  "vann tävlingen" (inte minst eftersom vi i vår förening, trots vår ställning vis-ā-vis det nya partiets styrelse, som en extern part, blev inbjudna att inkomma med ett förslag till familjepolitiskt program för sagda nya parti, ett förslag som partiledningen sedan baserade sitt egna offentliggjorda förslag på).

Vii Barnens Rätt gratulerar KV till det välförtjänta erkännandet.

Webmastern


Kopiera länk 17-07-04

Bra svar från Kristna Värdepartiets företrädare i Almedalen

Ingen, webbesökare här torde ha missat att Almedalsveckan nu pågår för fullt. Och där är det ju inte bara våra etablerade riksdagspartier som deltar utan väldigt många andra organisationer som där strävar efter att bli mer uppmärksammade än hittills - bl.a. Kristna Värdepartiet (KV).

Se & lyssna till en utfrågning av det partiets förespråkare: ordföranden Mats Selander & vice ordföranden André Juthe - här - & håll se'n med mig om att de två skötte sig utomförträffligt [sic] bra!

Vi i Barnens Rätt är ju varken ett politiskt parti eller en kristendomsframhävande förening. (Vi har ju snävat in vår förenings fråga till att handla om vem som ska ha hand om landets småbarn: barnens föräldrar, själva, eller statens hantlangare i våra förskolor & våra mer "riktiga", skolor - & har, från början, hållit linjen att man inte behöver vara religiös för att tycka att staten går för långt när det gäller att ta makten över våra barn, såväl uppfostransmässigt som kognitivt. Och detta gör ju staten gnm. att ekonomiskt gynna det politiskt korrekta beteendet & missgynna det ogillade.

För att få en uppfattning om vad vi menar med vår ovan antydda problemdefinition, kan vi t.ex. hänvisa dig, besökare hit: www.barnensratt.se/debatt.htm#110904-1 .

Det är uppenbart att även KV:s företrädare kommit till en liknande insikt, trots våra två organisationers skillnader i övrigt.

Webmastern


Kopiera länk 17-07-04

Regeringen på väg att propositionera att FN:s Barnkonvention ska bli svenska lag

Det framgår av denna nyhetsartikel.

Men artikeln är ändå en aning missvisande; Regeringen kan inte ensam besluta om en så'n upphöjelse för konventionen, den kan bara besluta om att tillställa Riksdagen en proposition i frågan. Och med tanke på att Regeringen siktar på införande först 2020-01-01, lär en så'n proposition inte vara omedelbart förestående, i skrivande stund.

Frågan är ju inte ny, den har varit på tapeten många ggr. tidigare men vi i vår förening (Barnens Rätt) har, under resans hela gng. varit EMOT en så'n upphöjelse, eftersom vi finner konventionstexten varande alltför "luddig" för att lämpa sig som lagtext.

Vi är alltså övertygade om att, om upphöjelsen sker, kommer vården och fostran av landets barn att i ännu större utsträckning än hittills hamna i våra myndigheters händer & en så'n maktförskjutning, från föräldrarna till myndigheterna, vill inte säga lite, i ett läge där svenska myndigheter redan har en, internationellt sett, stor makt över landets barn, på föräldrarnas bekostnad. Trots att föräldrarna, enligt annan, redan existerande, svensk lag, har ansvaret för resultaten, vad gäller barnens uppfostran & kognitiva utveckling.

Notera oxå gärna i artikeln att intervjuade juridiska experter håller med oss om konventionens olämplighet som lagtext.

Komplettering gjord 17-09-07: Lagrådet sågar regeringens förslag att upphöja FN:s Barnkonvention till svensk lag med motiveringar som ligger nära våra / föreningens egna argument (bl.a. att texten i konventionen är alltför allmänt hållen för att lämpa sig som lagtext samt att befintlig svensk lag redan har anpassats till konventionen, vilket torde göra sådan upphöjelse onödig).

Läs mer t.ex. - här!

Webmastern


Kopiera länk 17-06-11

Föreningen har just hållit sitt årsmöte

Den med en person förnyade styrelsens sammansättning hittar du – här. (Den nya ledamoten är Eva Bränström Arnesson, som vi "gamlingar" hälsar välkommen med såväl glädje som förväntan.)

Vad gäller framtida aktiviteter har vi ett antal på gång varande aktiviteter som ännu inte bringats i mål, t.ex:

  1. Vårt manifest behöver uppdateras så att det tydligare speglar vår strävan mot att den politiska lösningen på "dagistvångsproblemet" blir mer reparativt än kompensatoriskt. (Se t.ex. – här – för en antydan om vad vi menar.)
  2. I vår arbetsmapp har vi mängder av osorterade resonemangs- och formuleringsförslag men de ska nu sammanställas och tillställas styrelsens medlemmar för ställningstagande.
  3. Vi har länge velat modernisera vår primära webbplats (denna), layoutmässigt, och ett så'nt projekt är på gång.
  4. Vi har länge velat förbättra samarbetet med andra sammanslutningar som bekämpar "dagistvånget". Detta i syfte att uppnå ett bättre genomslag för oss alla gemensamt men tvingas erkänna att våra framgångar hittills har varit ytterligt begränsade.
  5. Men vi ska göra nya försök under innevarande verksamhetsår.
  6. Mötesdeltagarna påminde varandra om vikten av att skriva så mycket i föreningens fråga som vi hinner, såväl på webben som i "gammelmedia" och då alltid försöka få med en länk / hänvisning till någon av vår förenings platser / avdelningar på webben.
  7. Detta i syfte att bibringa läsarna insikten att de ingalunda är ensamma om att tycka att "dagistvånget" är djupt orättvist gentemot alla föräldrar som älskar sina barn så djupt att de inte kan tänka sig att frånhända sig dem under småbarnsåren – att det finns en hel ideell förening av medborgare (såväl kvinnor som män) som tycker precis likadant.

Avslutningsvis vill jag tacka alla mötesdeltagare som med sin medverkan visade att de inte ger upp vår förenings viktiga kamp i första taget.

Webmastern


Kopiera länk 17-04-20

"Föräldrahets eller TV-hets?"

Det finns en man som heter Mats Jangdal som driver en blog som han kallar Frihetsportalen, där han just idag lagt upp en tänkvärd betraktelse som tar sin utgångspunkt i det SVT och SR rapporterade härom dagen: att föräldrar till sportande barn ofta gör sig omöjliga vid arenorna genom att från sidorna skrika ut snabba råd & anvisningar till sina barn, råd som ofta förvirrar barnet och ofta går stick i stäv mot tränarens anvisningar.

Budskapet i Public Service's uppmärksammande var alltså att föräldrarna är välkomna till barnens sportarenor bara de håller käften och överlåter instruerandet och rådgivandet till tränaren.

Men Jangdal som uppenbarligen har ett förflutet som såväl idrottare som tränare som engagerad idrottsförälder fattade misstankar om hela nyhetsrapporten, varför han bestämde sig för att undersöka saken - och kom fram till att hela nyheten var en anka. Få tränare eller idrottande barn tycker att föräldrarna på arenasidorna är otillbörligt jobbiga, blir hans slutsats.

Läs Jangdals upplägg - här - och döm själv!

Läs också gärna de kommentarer till hans upplägg som influtit. Många av dem bidrar väl till Jangdals resonemang.

Webmastern


Kopiera länk 17-03-01

"Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?"

Det frågar sig en fru / fröken Jessica Lotorn i dagens nummer av Expressen med anledning av att hon tycker sig finna att småbarnsföräldrar, alltför ofta, överlämnar sina telningar till förskolan, till & med när de (föräldrarna) är lediga från jobbet - i stället för att ta hand om dem själva, under sådan tid.

Det som uppenbarligen fick henne (fr. Lotorn) att skriva artikeln var ett utskick från hennes förskola om vikten av att man, som förälder, spenderar tid med sitt barn när man har den möjligheten. Hon tycker uppenbarligen att det är närmast förolämpande att få det slaget av uppmaning / påminnelse från förskolan & uppfattar sig som talesperson för en majoritet av föräldrarna som - hon känner sig säker på - tycker detsamma.

Läs hennes välargumenterade debattinlägg - här!

Vi i denna förening håller - förstås (?) - med fr. Lotorn till hundra procent! Men det är ändå vanmaktsframkallande att fortfarande - efter decennier av kamp mot "dagistvånget" tvingas konstatera att det finns massor (?) av medborgare, "där ute" - inklusive fr. Lotorn - som fortfarande inte inser varför folk beter sig som de gör. I klartext, i det aktuella fallet: Många småbarnsföräldrar föredrar att ha sina barn i förskolan framför att ha dem hemma - även under ledig tid - eftersom förskolan är billigare än varje annat omsorgsalternativ - på grund av skattesystemet och de kraftiga förskolesubventionerna.

"Vi" håller alltså med fr. Lotorn i allt hon skriver - förutom den antydda anklagelsen att dagens småbarnsföräldrar inte skulle bry sig om sina barn. Vi menar alltså, i stället, att det man kan anklaga svenska vuxna för är att de inte inser hur beteendemanipulerade de är av sagda s-system & f-subventioner - & för att de inte revolterar mot de två företeelserna.

Webmastern


Kopiera länk 16-12-28

Dubbla budskap om föräldraledighet och assisterad befruktning

Riksdagen har tydligen, redan för åtta månader sedan, ändrat lagstiftningen om assisterad befruktning så att det, fr.o.m. det förestående årsskiftet, ska bli gratis för ensamstående kvinnor att bli artificiellt inseminerade.

Men är det inte lite underligt att man, på detta sätt, i detta fall, redan från början bäddar för att blivande - ensamstående - mammor kommer att ta ut all föräldraledighet själva när man, i det andra fallet, politiskt, strävar efter motsatsen?

Det ovan stående är temat i denna tänkvärda ledarartikel i "min" lokaltidning, VLT, d.v.s. denna.

Vi som upprätthåller denna webbplats vill, på detta sätt, uppmärksamma våra lagstiftare (som alltså bäddat för ovan antydda - förestående - förändring) på bl.a. följande:

  1. Det är ingen mänsklig rättighet att få barn, särskilt inte på andras bekostnad.

  2. Om man gör artificiell befruktning "gratis" kommer antalet ensamstående mödrar obevekligen att öka. Är det verkligen vad väljarna & ni, deras valda företrädare, vill?

  3. Lagändringen avslöjar hur vårdslösa ni är med skattebetalarnas pengar, mot bakgrund dels av alla andra angelägna spenderingsbehov som finns & dels av Beskattningens Marginalkostnad (som innebär att varje spenderad skattekrona, vid aktuellt skattetryck, måste ge samhällsnytta tillbaka för drygt tre kr för att inte sänka välståndet och höja arbetslösheten).

Webmastern


Kopiera länk 16-11-09

Ibland sover redaktören för denna webbplats uppenbarligen på sin post!

Redan för drygt två år sedan fick han (!) in ett mejl om en intressant bok om den svenska familjepolitiken som PDF - för publicering i lämplig avdelning av denna webbplats. Men mejlet dränktes av annat skräp som inflöt vid samma tid.

Det är alltså först nu, drygt två år senare, som mejlet återfunnits & boken webbpublicerats.

Det handlar om bortgångna fru Ingegerd Troedsson (m) & hennes bok från millennieskiftet: "Frigör familjen!" (se anmälan - här! Och läs boken, bekvämt och gratis - här!

Boken är lika aktuell nu som när den skrevs. Och för alla oss som är kritiska till det rådande "dagistvånget" är det frustrerande att tvingas erkänna att vi, fru Troedssons självutnämnda "arvtagare", inte kommit särskilt mkt. längre i frågan än vad hon själv hann göra innan hon somnade in.

Suck!

Webmastern


Kopiera länk 16-11-08

Varför ägnar sig Länsstyrelserna åt politisk propaganda?

Alldeles nyss blev jag varse att länsstyrelserna i Sverige dragit igång ett påverkansprojekt för att förmå landet småbarnsföräldrar att dela mer lika på föräldraledigheten. Kampanjen går under hashtaggen #delapådet. Läs mer om projektet - här!

Våra länsstyrelser har många uppgifter men att utsätta medborgarna för från hufvudstaden emanerande politisk propaganda är absolut inte en av dem!

Jämför gärna den politiska kampen för ett jämnare uttag av föräldraledigheten med hur företag fungerar. I dem inses att man vinner i effektivitet och framgång om vissa personer ägnar sig åt vissa saker medan andra ägnar sig andra. I själva verket är det så att all modern utbildning i nationalekonomi utgår från att kollektivet mår bäst när medborgarna får ägna sig åt det de gillar mest och därför blir bäst på.

Ingen politiker skulle komma på tanken att insistera på att t.ex. bokhållarna i våra företag, av rättviseskäl, måste spendera lika mycken tid ute på verksstadsgolvet för att svetsa eller montera ihop saker, eftersom alla inser att han/hon då skulle bli sämre på sin bokhållning - och bli en usel verkstadsarbetare.

Men när det gäller arbetsuppgiftsfördelningen i familjerna gäller inte den självklara insikten! Där är det plötsligt fritt fram för politiska förståsigpåare, långt från vänsterkanten högerut att kräva likadelning av föräldraledigheten, trots att en sådan, självklart (?) skulle innebära en motsvarande effektivitetsförlust!

Jag är själv familjemedlem, har en käresta, två vuxna barn och fem barnbarn - och är enormt tacksam för att min kvinna tog på sig huvudansvaret för våra barn när de var små - så att jag fick möjlighet att koncentrera mig på min familjeförsörjande roll.

Den strategin var bra för oss - och skulle vara bra för så många fler familjer - och för hela samhället!

Webmastern


Kopiera länk 16-10-28

Varför är Sveriges småbarnsföräldrar så missnöjda?

Det frågar sig en Britta Svensson på debattplats i dagens nummer av Expressen. Och då riktar hon sitt ifrågasättande, inte till hemmaföräldrarna utan till de nio gånger fler dagisföräldrar som utnyttjar såväl vår "generösa" föräldraförsäkring som vår lika "generösa" kommunala barnomsorg till fullo.

Hon gick i taket - & skrev sin artikel - när hon fick klart för sig att det finns starka krafter i rörelse, åtminstone i stockholmsområdet, som kämpar för att förskolebarn ska få gå kvar i förskolan, full tid, till tidigare gällande (symboliska) taxa, även efter det att morsan blivit hemmastannande p.g.a. ankomsten av ett yngre syskon.

Läs Svenssons, för oss i denna förening: eldunderstödjande, artikel - här!

Visst är vi i vår förening glada över Svenssons bidrag till vår kamp mot "dagistvånget" men vi inser ändå att t.o.m. hon, som den kritiker av "systemet" hon är, ändå är kraftigt påverkad av den politiska propaganda om den kommunala barnomsorgens förträfflighet, jämfört med den förälderliga, som svenska folket varit utsatt för i femtio års tid, vid det här laget.

Det jag primärt stör mig på är att hon påstår att det "bara" skulle kosta "samhället" runt 130 000 kr per år att ta hand om ett litet barn i förskolan. Det är inte bara en föråldrad siffra utan också en, av annat skäl, missvisande sådan!

Det belopp Svensson syftar på är SCB:s & Skolverkets uppgift om den genomsnittliga kostnaden i förskolan per inskrivet barn, för några år sedan, alltså en uppgift som blir ett medeltal mellan alla småbarn som bara är inskrivna men inte spenderar tid där, barn som bara spenderar några timmar per arbetsdag där - och barn som går där nio timmar per dag, fem dagar i veckan!

Fram tills för några år sedan redovisade myndigheterna också heltidskostnaden per barn i förskolan men eftersom den blev skrämmande hög, har de numera slutat att så göra, för att inte, "i onödan", skrämma upp folk. Så numera redovisar de, som skrivet, endast kostnaden per inskrivet barn.

Men om man utgår från den uppväxlingsfaktor som myndigheterna utgick från för ca. 10 år sedan, är folkhushållets (d.v.s. skattebetalarnas) kostnad för att ta hand om ett litet barn i förskolan, på heltid, året 2016, ingalunda "bara" 130 tkr per år utan mer som 200 tkr.

Vidare ger fr. Svensson intryck av att svenska dagisföräldrar betalar 16 344 × 100 / 130 000 = 12,5 procent av kostnaden i föräldraavgifter, men det stämmer ju inte heller särskilt väl. Enligt samma statistik, som hon i övrigt lutar sig mot, betalar de ju bara 7 - 8 procent.

Det finns mer att skriva om de frågeställningar som fr. Svensson väcker men eftersom denna min kommentar redan blivit så lång som den blivit, stannar jag här.

Webmastern


Kopiera länk 16-10-04

Hur våra politiska makthavare, för 45 år sedan, lurade skjortan av väljarna

För några månader sedan blev vi i denna förening varse att italiensk-svenske dokumentärfilmaren Erik Gandini, för ett tag sedan, producerade en film som fick titeln The Swedish Theory of Love. Den sändes av SVT2 igår, måndagen 16-10-03.

Men om du missade den utsändningen kan du se filmen i efterhand, på SVT Play - här!

Notera också gärna att filmmakarna, som en del av deras bevisföring om den politiskt målmedvetet införda "statsindividualismen", lyckats få tag i S-kvinnornas programskrift från början av 1970-talet: Familjen i framtiden / en socialistisk familjepolitik.

Att få tag i den skriften var ingen dålig prestation mot bakgrund av att den, sedan länge, inte är rekvireringsbar ens från S-kvinnornas egna kansli.

Även jag tycker att filmen är mkt. bra. En av få saker som jag dock tycker sämre om är att i filmen påstås det att denna "statsindividualism" skulle ha varit något som medborgarna beställt & som våra förtroendevalda sedan levererade.

Det är inte alls min minnesbild / uppfattning! Jag hävdar istället att denna individualism pådyvlades ett aningslöst svenskt folk politiskt, d.v.s "uppifrån", m.h.a. osanna & icke hållbara argument.

Alltså ett typiskt exempel på gammalt ohederligt politiskt röstköp medelst valfläsk.

Webmastern


Kopiera länk 16-09-15

Intressant debatt i Södermanlands Nyheter om barnomsorgen

Den 16-08-31 skrev en fr. Jessica Kirjavainen en insändare i rubricerad tidning under rubriken Galet med små barn i förskolan. Rubriken säger väl, redan den, en hel del om Kirjavainens slutsatser och budskap.

Redan dagen därpå, alltså 16-09-01, skrev en hr. Jonas Öberg ett mothugg i samma tidning under rubriken Skuldbelägg inte föräldrar. Återigen är det väl inte särskilt svårt för oss, läsare av dessa rader, att, redan från rubriken, klura ut vad hans slutsats och budskap är.

Och igår bemötte en bekant till oss, en Jim Qvarnström från Trosas kommuns omland, Öbergs mothugg med detta genmäle, återigen i samma tidning.

Behöver vi påpeka vilka debattinlägg vi gillar bäst & vilket vi gillar sämst? Trodde väl inte det ;-)

Vi gillar Kirjavainens inlägg eftersom vi håller med henne om galenskapen i att medelst ekono-politiska maktmedel praktiskt taget tvinga småbarnsföräldrarna att överlämna sina telningar till förskolan, så fort som föräldraledigheten löpt ut, ofta innan föräldrarna har bedömt barnet som varande redo för en så stor social förändring.

Och vi ogillar Öbergs mothugg eftersom han uppenbarligen inte förstår varken hur ekono-politiskt manipulerad han & hans likatänkare är - eller att vi dagistvångskritiker absolut inte hackar ned på landets dagisföräldrar för att de avhänder sig sina små barn till förskolan för tidigt (?) utan på den politik som praktiskt taget tvingar dem (föräldrarna) att så göra (av privatekonomiska skäl).

Av ungefär samma skäl har vi, dagistvångskritiker, inget otalt med våra förskollärare, barnskötare och övrig personal i förskolan. Det vi kritiserar är "bara" den målmedvetna uppifrån-&-ned-politik på området som sossarna, med stöd av (V), införde för ca. 45 år sedan, en politik som borgerligheten då var emot (och fortfarande är, ideologiskt sett) men inte längre vågar opponera sig mot av rädsla för att förlora röster i nästa val.

Om det privata näringslivet vore så infekterat av bondfångerifasoner som politiken är, skulle få privata verksamheter finnas kvar (p.g.a. böter, skadestånd & fängelsevistelser)  varefter fattigdomen, utanförskapet och arbetslösheten skulle bli större än de redan är.

Webmastern


Kopiera länk 16-08-29

Ett intressant sätt att resonera kring olika politiska värderingsriktningar

Igår d.v.s, söndagen 16-08-28, sände SVT2, som vanligt, sitt politikanalyserande program, Agenda, där jag fastnade för politikprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson:s lansering av den gentemot den traditionella höger-vänster-skalan, ortogonalt riktade GAL-TAN-skalan, som hans institution (SOM) vid Göteborgs Universitet kläckt fram & försöker etablera som en oomkullrunkelig sanning.

(Där G:et i "GAL" står för "Gröna", A:et för "Alternativa" & L:et för "Liberala globalister. På motsvarande sätt står T:et i "TAN" för "Traditionalistiskt konservativa", A:et för "Auktoritära"& N:et för "Nationalister.).

Du kan se just det avsnittet av programmet  - här - (är bara 4 min. långt jfrt. med hela programmet som är ca 45 min. långt).

Men tempot är högt under de där fyra minuterna så du kan behöva pausa, backa & repetera några ggr. innan du uppfattat alla intressanta detaljer i professorns framställning.

Själv tycker jag visserligen att professorns & hans institutions ansats är god men är skeptisk till att han & kollegerna, i sin vertikalt riktade värderingsskala, försöker bunta ihop så många icke jämförbara värderingsområden som de gör. T.ex. undrar jag vad "Alternativa" i "GAL" egentligen står för, samt vad A:et där har gemensamt med såväl G:et som L:et i samma akronym. Samt på vilket sätt dessa tre värderingsperspektiv kan sättas i motsatsförhållande till de tre perspektiv som "TAN" representerar, perspektiv som jag tycker har lika lite med varandra att göra som de i "GAL".

För att ta ett exempel - & då behöver jag inte gå längre än till mig själv: När det gäller företagsamhet & handel är jag en liberal globalist (alltså ett "L" i "GAL"), men när det gäller histora, kultur & sociala relationer intar jag motsatt ståndpunkt (& är alltså ett "T" i "TAN"), medan jag absolut inte betraktar mig som särskilt Auktoritär (A:et i "TAN") eller överdrivet Nationalistisk (N:et i "TAN").

Jag menar alltså att det inte går att förenkla det politiska landskapet så mkt. som professorn gör. Det behövs fler mer separata värderingsskalor där t.ex Gröna ställs mot Miljö- & klimatförstörare & Liberala globalister mot Nationalister, men då blir det ju svårare för den bara lagom intresserade läsaren / betraktaren att hänga med.

Webmastern


Kopiera länk 16-07-26

"Småbarnsföräldrar är välfärdsstatens adel"

Det är rubriken på en artikel som vikarierande ledarskribenten Kajsa Dovstad skrev i min lokaltidning (VLT) igår. I den kritiserar hon den politik som gör det möjligt för föräldrar med småbarn att vara borta från jobbet, i princip i 5 + 56 +13 = 74 arbetsveckor (alltså i 17 månader) i ett sträck & under den tiden få bra betalt, trots bortavaron (i det första fallet från arbetsgivaren själv i form av semesterersättning, i de andra två i form av föräldrapenning från Försäkringskassan) - utan att arbetsgivaren kan göra så mkt. åt saken (annat än att försöka hitta en vikarie som kan rycka in under den ordinarie arbetstagarens långa frånvaro).

Hon (fr. Dovstad) menar att detta innebär ett otillbörligt gynnande av småbarnsföräldrarna, på övriga medborgares bekostnad, & då särskilt på barnlösa medborgares.

Läs Dovstads intressanta artikel - här!

Till Dovstads angelägna artikel vill jag lägga följande kommentarer:

  1. Det är inte bara barnlösa medborgare som diskrimineras utan oxå hemmaföräldrar som saknar - eller har låg - inkomst i eget namn. (en hemmaförälder utan inkomst får ju ingen semesterersättning & bara en symbolisk summa i föräldrapenning).
  2. Skribenten nämner att statens utgifter för föräldrapenning belöper sig till ca. 41 mdr.. kr. per år. Till den summan hade hon gott kunnat lägga utgifterna för Vård av Sjukt Barn (VAB) ca. 22 mdr., barnbidragen ca. 22 mdr, bostadsbidragen ca. 3 mdr, subventionerna till den kommunala barnomsorgen ca. 60 mdr. Alltså totalt ca 148 mdr. kr. per år! Alltså ca 33 000 kr per år i tillkommande skattebelastning på varje förvärvsarbetande svensk!
  3. Skribenten kommenterar den svenska föräldraförsäkringen - som så många andra - med påståendet att den skulle vara "världens mest generösa". Det påståendet gör mig näst intill galen, eftersom den bara kan anses vara generös, privatekonomiskt, och då endast för dem som tar emot dessa statliga pengar.
  4. Samhällsekonomiskt, däremot, representerar alla dessa miljarder i statliga utgifter & höjd skatt höjden av statsfinansiell idioti, en idioti som gör svenska folket onödigt fattigt och arbetslöst!

Webmastern


Kopiera länk 16-06-06

En intressant bekräftelse av en av våra "duktigaste" föreningssympatisörer i hennes kamp mot "dagistvånget"

Efter det att vår förenings förråd av Monica Wiegerts bok: Dagis - Nej tack!, från det tidiga 80-talet, tog slut, puffar vi, förstås, inte längre för den i vår Hämta hem / Köp…-avdelning.

I stället uppmärksammar vi där, numera, andra mer tillgängliga böcker, som t.ex. Henrik Berggrens och Lars Trägårdhs bok: Är svensken människa?.

En intressant sak med den boken - och de två författarna - är att de fr.&.m. sid. 330, seriöst, respektfullt & uppskattande, "recenserar" Wiegerts bok, som alltså skrevs för drygt 30 år sedan - och skapar, i sin recension, ett tydligt intryck av sympati med Wiegerts resonemang.

Men eftersom författarnas bekräftelse av Wiegerts resonemang uppträder, nästan som en fotnot, långt in i boken, kommer, förstås, 99 procent av svenska folket aldrig att upptäcka den. Och även om de så skulle göra skulle de ändå inte förstå vad saken handlar om, eftersom Wiegerts bok inte längre går att få tag på.

Men om du, läsare av dessa rader, vill skaffa dig en uppfattning om hur författarna till boken Är svensken människa recenserade Wiegerts bok, kan du få en sådan - härifrån.

Vidare är vi imponerade av att författarna lyckats få tag på en kopia av Sossekvinnornas skrämmande skrift från det tidiga 70-talet, Familjen i framtiden / en socialistisk familjepolitik och också recenserar den. (Imponerade eftersom vi hittills trott att vi är den enda instans på hela jordklotet som har den i förvar.)

Webmastern


Kopiera länk 16-05-15

Tidig förskoledebut kan vara skadligt för barn, enligt forskare

– Att börja tidigt i förskolan kan stressa barnet och göra det svårare för barnet att hantera känslor längre fram i livet. Det menar den norska forskaren Trine Klette, skriver norska NRK.

Läs en intervju med fr. Klette om saken - här!

Visst är det så! Varje vuxen som har - eller haft - småbarn vet att deras tidsuppfattning är tämligen bristfällig. Ett litet barn vet inte vad beskedet: "Jag kommer tillbaka och hämtar dig om åtta timmar!" betyder i termer av subjektiv upplevelse av väntetiden. Kommer "åtta timmar" att kännas som fem sekunder eller som en hel evighet? Eller är det t o m så illa att morsan eller farsan tänker överge mig för all framtid?

Det är därför som alla vi föräldrar till förskolebarn har erfarenhet av våra älsklingars förtvivlan på morgnarna när vi säger "hej då, vi ses i eftermiddag".

Lyckligtvis brukar den där förtvivlan gå över efter några veckor när barnet fått klart för sig att morsan / farsan faktiskt inte tänker överge det utan pålitligt hämtar varje eftermiddag. Men innan barnet kommit till den insikten är livet plågsamt för såväl barnet som föräldern.

Denna vår webbplats är full av uppmärksammanden av andra forskares liknande slutsatser. Här kommer jag att tänka t ex på Per Kågeson som i denna bok hänvisar till en kvinnlig barnpsykolog som kom fram till att för de försiktigaste barnen i förskolan kan förskoledebuten bli ett halvårslångt sorgearbete. Och på läkaren & stressforskaren Peter Währborg, som för ett antal år sedan spenderade mycket krut på att mäta hemmabarns & förskolebarns nivåer av stresshormoner i kroppen - och blev förfärad över skillnaden.

Och själv skulle jag vilja bidra med insikten / synpunkten att förskolebarn obevekligen får en sämre känslomässig anknytning till sina föräldrar än hemmabarn får, en skillnad som kan bli ödesdiger för förskolebarnen när de går igenom den jobbiga puberteten.

Webmastern


Kopiera länk 16-04-29

Europakonventionen har grundlagsstatus i Sverige!

Vi i denna förening har länge vetat att Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, i dagligt tal ofta kallad "Europakonventionen", har bäring på vår fråga (barnomsorgsditot). Specifikt har vi "alltid" hävdat att den svenska familjepolitiken strider mot Konventionens föreskrifter om frihet från diskriminering och otillbörligt tvång på grund av medborgarens filosofiska övertygelse, valda livsstil eller övertygelse om hur barn bäst ska tagas om hand eller utbildas. (1)

Tidigare skrev vi i destinationsänden av ovan markerade länk (d.v.s. i vårt dokumentarkiv), att Konventionen är en andra rangens grundlag, innebärande att i händelse av en tolkningskonflikt mellan någon av våra övriga (fyra) grundlagar och Konventionen, "vinner" den aktuella grundlagen, medan om konflikten istället står mellan Konventionen och någon av våra (alltför många ;-) "vanliga" lagar, "vinner" Konventionen.

Men nu har vi, sent omsider, av en ren och lyckosam tillfällighet, kommit på att vår tidigare formulering inte var helt rätt, tack vare (/ på grund av) denna formulering i grundlagen Regeringsformen (RF), SFS 1974:152, 2 kap, 19 §:

Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Innebörden blir alltså att eftersom RF är en av våra ovan antydda grundlagar och eftersom ovan citerade lagtext i RF förbjuder lagstiftning som skulle strida mot något innehåll i Konventionen, har den senare föreskriftsamlingen  ingalunda "bara" en andrarangsställning utan en ställning som är väl så stark som RF själv har!

Synd bara att det är först nu, tjugo år efter det att Konventionen blev svensk lag, som vi kommit på  detta viktiga faktum! Den insikten hade varit mycket användbar i allt vi skrivit i saken under årens lopp, d.v.s. om hur svensk familjepåverkande lagstiftning strider mot både anda och bokstav i Konventionen.(2) Men vi får försöka reparera skadorna från detta vårt tillkortakommande framöver, istället.

Fotnoter:

  1. Om du läsare vill bilda dig en uppfattning om vilka artiklar i Konventionen som är av särskilt intresse ur ett barnomsorgsperspektiv, hänvisas du i första hand till Artiklarna 8, 10 och 14 samt till Artikel 2 i 1:a Tilläggsprotokollet.
  2. Tänk så bra det hade varit om vi, t.ex. i samband med denna anmälan om lagbrott, av en av statens egna inrättningar, redan då hade varit medvetna om Europakonventionens höga ställning! Då hade vi nog kört  vårt klagomål ytterligare ett varv genom den rättsliga grottekvarnen.

Webmastern


Kopiera länk 16-01-12

"Låt barnen slippa långa förskoledagar!"

Det är rubriken på en åsiktsartikel skriven av medarbetaren på Göteborgs-Posten, Joakim Lamotte, i gårdagens nummer av tidningen i vilken han ger uttryck för det dåliga samvete han ofta känner över att lämna sina småbarn till långa "arbetsdagar" på förskolan.

Läs artikeln - här!

Många besökare här & läsare av hans artikel känner säkert väl igen sig i de kval som skribenten ger uttryck för. För oss i denna föreningen är det t ex slående hur likt hans resonemang är vårt, t ex i vårt flygblad.

Synd bara att han inte förefaller inse den utsträckning till vilken den situation han så tydligt beklagar är ett resultat av en målmedveten vänsterpolitik som förts i Sverige sedan 60-talet, en politik som inte ens de borgerliga partierna längre vågar protestera mot av rädsla för att uppröra stora skaror av väljare som anpassat sig till det rådande, tvångsbetonade, systemet. Därför befarar borgerliga företrädare att protester bara skulle leda till röstförluster som deras partier inte har råd med i sina strävanden att återerövra den politiska makten, till varje pris.

Tur då att denna förening finns som vågar protestera.

Webmastern